Värre än Knutby

Utplåningen av EU-motstånd och antiglobaliseringsrörelse ur historieskrivningen firade triumfer i söndagens Agenda.

I en bagatelliserande tillbakablick på den helt och hållet verklighetsfrånvända och reaktionärt klimatförstörande globaliseringen kallar man istället antiglobaliseringsrörelsen och folkrörelsen mot EU  för  ”reaktionära kufar”, i fundamentalistisk enlighet med nyliberalismens sätt att nyspråkligt ändra ords betydelser till sin motsats.

Antiglobaliseringsrörelsen bestod ju inte av några ”reaktionära kufar” utan av den samlade progressiva vänstern, kvinnorörelsen och miljörörelsen, eftersom globaliseringen framför allt inneburit en tidigare aldrig skådad rovdrift på människor, djur och natur, i vilken planeten skövlats, arter utdödats, kvinnors kroppar exploaterats och det rena slaveriet återvänt från historiens skräphög och antagit enormare proportioner än någonsin i världshistorien. Utöver explosionen av gränsöverskridande brottslighet och endemisk korruption, som möjliggjorts  av EU:s renlärigt neoliberala Lissabonfördag, vars penningtvättmaskineri med korruptionsdrivande lagar om offentlig upphandling i välfärd och infrastruktur i flera led till lägsta pris, tillsammans med outsourcing av produktion till låglöneländer, utförsäljningar av offentlig egendom till lägstbjudande, vansinnesprivatiseringar och skattesänkande ”strukturreformer”, nedmonterat vårt samhälle och dess existerande nationella beredskap till förmån för spekulationsekonomins jobblösa tillväxt och kapitalackumulation i sådan förödande omfattning, att ett enda nytt, och med god beredskap inte alltför farligt virus, nu lamslår hela världsekonomin, eftersom de västliga nyliberala ekonomierna lika bokstavstroget och samfällt bekänt sig till en och samma rovdriftsideologi, så att de inte heller längre klarar att själva prestera inhemsk tillgång ens till en sån simpel produkt som handsprit.

Reportagets historieretuscherande nyliberala nyspråkbruk visar hur man med arrogant raljans osynliggör den rörelse som, av ovan nämnda anledningar, manifesterade sig i massiva protester mot EU och globaliseringen, vilka sedan repressivt och reaktionärt slogs ned, både 2001 och i samband med finanskrisen 2008–2009, trots att, eller kanske just för att, dessa protester var så massiva och kraven så rättmätiga. I Sverige med 20–30 000 deltagare i Göteborg 2001, där huvudtalare var vänstersocialdemokraten Sören Wibe och vänsterpartiets feministiska dåvarande partiordförande Gudrun Schyman. Till varje pris skulle planeten och välfärden plundras.

Nu tiger Ayn Rands fan club still. Inte ett pip från Annie Lööf. Tvärsäkra slagord som ”Fuck facket forever” har i ett slag blivit allenast en ljudande malm och en tom klingande cymbal.

Ändå framhärdar SVT i detta ”reportage”, genom sitt obekymrade osynliggörande av vänsterprogressiva proteströrelser, i att kräla i stoftet för Friedman och Hayeks irrläror, likt hjärntvättade sektmedlemmar trogna sin Ledare ända tills undergången av välfärdsstaten som han påbjudit fullbordats.

Och fascismen tar vid.

Till varje pris

Många människor i Sverige har levt i drömmarnas land. Mångmiljonlån till bostad, bil, långväga klimatstörande nöjesresor och en dyrbar efterhärmning av börshajarnas lyx.

Denna lyxkonsumtion har gått ut över tillfredsställelsen av våra mest basala behov, som istället fått förtvina. Lidandet som det förorsakat för de så kallat svagaste i samhället har varit enormt.

Välfärden har sålts ut eller slimmats ner med strypsnara, för att drömlivet obekymrat, och till varje pris, skulle upprätthålas. Den sköra tråd, som all orealistisk skuldsättning vilat på – att folk har ett fast jobb att gå till som garanti för alla lånen – håller nu på att brista.

Föranleder det någon debatt om nyliberalismen som styråra för samhällsutvecklingen? Inte nämnvärt.

I startgroparna flockas redan snabba cash-klipparna, i spänd förväntan inför nästa brutala hausse, föranledd av staternas välvilliga räddningspaket, som kommer urholka samtliga möjligheter till en återupprättelse av grundläggande välfärdsfunktioner, på ett ännu mer slutgiltigt sätt, än vad som redan är för handen.

När vi av omständigheterna tvingas till en stund av stillhet och eftertanke, så borde denna villfarelse till ideologi bli föremål för en allvarlig omprövning.

Men, som alltid ljuder mantrat: Marknaden ska ha sitt.

Om det så ska kosta oss skjortan. Och hela livklädnaden.

Brexit

Kommer EU-lobbyn någonsin låta ett land gå ur efter att en folkomröstning röstat nej?

Det är den stora frågan i kväll. När Frankrike röstade nej respekterades det inte. När Nederländerna röstade nej respekterades det inte. När Irland röstade nej respekterades det inte. Och i Sverige trumfades Lissabonfördraget igenom 2008 utan någon som helst demokratisk diskussion, trots att nyliberal ekonomisk politik därmed blev EU:s grundlag. Mörkläggningen i media var i det närmaste total.

Samma nyliberala, ekonomiska politik, som lett till globaliserad förödelse av naturen, terrorism efter arabiska våren (då den senare var reaktion på den fattigdom som neoliberal ekonomisk politik skapat i den delen av världen) samt den polarisering vi ser idag med förlamad demokrati och högerextremism på frammarsch, inte minst i USA med Trump som taltratt.

I samband med folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 tilläts endast JA-sidan höras.

Sedan dess har nej-sidans varje farhåga som sagt besannats. Ändå utmålades dessa farhågor som ”skräckpropaganda” av JA-sidan, som fick all draghjälp av media samt sin propaganda finansierad av skattemedel med utrikeshandelsminister Dinkelspiels benägna hjälp.

Den tystnadskulturella traditionen har sedan följts unisont av svenska media varenda gång någon EU-fråga varit högaktuell. I riksdagsvalen har EU knappast diskuterats alls.

Nu stövlar högerextrema och främlingsfientliga partier fram och når/kan nå regeringsmakten i ett mycket högt antal av EU:s medlemsländer: Ungern, Polen, Tjeckien, Österrike, Italien, Spanien, Frankrike, och snart även Grekland (högern är tillbaka där) och Sverige, i takt med nyliberalernas nedmontering av välfärdsstaten och socialdemokratiska partiers svek.

Till och med i Tyskland marscherar AfD framåt och i östra delarna av landet regelrätta nazister.

Historien tvångsupprepar sig, som sagt. Med den skillnaden att det nu inte bara gäller regeringsmakten i Tyskland, utan över 500 miljoner européer. Med den totalitära makt som Lissabonfördraget gav till EU och den paneuropeiska militarisering som nu pågår, dröjer det inte länge förrän demokratin är avskaffad i hela EU.

Därför hoppas jag att Storbritannien ikväll tillåts säga nej till EU. Denna kolossmakt måste brytas, innan det är för sent. Lågkonjunkturen som är i annalkande kommer dessutom ytterligare att förstärka de fascistiska krafterna, och det gör EU till en mycket farlig stormakt, inte minst för dess invånare.

Läs: Sveriges Radio – ”Ett val som inte är som alla andra”

 

(P.S. Pundet kommer gå upp – särskilt nu när USA just tecknat handelsavtal med Kina. EU är ett sjunkande skepp på väg in i lågkonjunktur och depression där högerextremismen står i kulisserna för snar marsch in på scenen. Finanskrisen löstes ju aldrig, ECB sparkade bara burken med QE, greklands-lån och bailouts. Valet står alltså mellan pest (slavarbete på den globala marknaden) eller kolera (massarbetslöshet och högerextrem eu-diktatur). D.S.

PS II. Mycket riktigt – nu såg jag att pundet rusar pga torysegern. Så, om vi vill rädda kronan, kanske det räcker med att gå ur EU? D.S.

https://www.ft.com/content/07250e1d-a51a-333f-9609-13bf9b6777f9

Liberalernas extrema makeover

Tycker DN verkar anlägga en nästan stövlig, auktoritär ton.

Från att obekymrat ha tagit velourledartröjan och publicerat 18 anonyma kvinnors explicita anklagelser om ”sexuella trakasserier och övergrepp” mot den lätt identifierbare ”Kulturprofilen” ”med nära band till Svenska Akademien” utan att denne lätt identifierbare Kulturprofil vid tillfället vare sig polisanmälts, åtalats eller fällts, så utropar man nu istället tvärsäkert indignerat från ledarplats: ”Rätt att Cissi Wallin åtalas – metoo är stort men rättssäkerheten större”, som om man aldrig intagit  skymten av en annan hållning än denna plötsligt oförvitliga försiktighetsprincipiella publiceringsmoral.

Partiet L med den visserligen löjligt falliska men ändå rakryggat upprättstående neologgan ser nu i desperation sina egna sjunkande opinionssiffror fortsätta dala, samtidigt som man tvingats åse KD:s mer stadigt uppåtgående, i takt med EBT:s närmande till grabbiga #metoohatar-SD.

Fingret i luften – igen! Men inte det fräcka fingret up yours utan istället det lismande våta finger med vars hjälp man känner vart vinden blåser: åt det bruna hållet.

Läs: DN – 18 kvinnor: Kulturprofil med nära band till Svenska Akademien har utsatt oss för övergrepp, DN – Rätt att Cissi Wallin åtalas – metoo är stort men rättssäkerheten större

Se även: Aftonbladet Debatt – Låt inte Sverigedemokraterna sabotera kvinnors rättigheter

 

Deutsche Banks derivataffärer – 3 x EU:s BNP: 43,5 biljoner euro

Nu när börserna skakar, pga Trumps handelskrig med Kina, finns anledning att återigen ta en titt på Deutsche Banks derivataffärer – ett luftslott som heter duga, och som, om det imploderar, ser ut att kunna få  EU:s ekonomi att störta samman, som efter ett världskrig.

Särskilt när man betänker storleksordningen. Enligt FT Alphavilles senaste redovisning uppgår de nämligen till 43, 5 biljoner euro, vilket torde motsvara cirka 435 biljoner kronor, att jämföra med hela EU:s bruttonationalprodukt, som enligt samma källa endast uppgår till 14, 6 biljoner euro, vilket torde motsvara cirka 146 biljoner kronor.

För det är ju inte så att problemen från finanskrisen 2008-2009 försvinner bara för att ingen pratar om dem längre, tvärtom har de istället växt och antagit enorma proportioner, eftersom politikerna inte gjort något åt centralbankernas dysfunktionella vanstyre, utan bara sparkat burken framför sig, och tillåtit dem fortsätta göda spekulationsekonomin med minusränta och QE.

Så det verkar inte vara läge att gå med i euron, trots att kronans status sjunkit så drastiskt att den nu officiellt betecknas som en ”skräpvaluta”, enligt OECD.

Hälsning till EU-nämnden: Säg NEJ till bailout och IMF-lån. Vi har inte råd med sånt. Välfärden är mer än hotad.

Enligt grafiken, som Alphaville hämtat från IMF via Zerohedge, så är de flesta storbanker och större finansinstitut i både USA, Kina och Europa (inklusive Storbritannien) hårt exponerade mot DB:s gigantiska luftslott, som när som helst kan sprängas.

Det gäller även ”systemviktiga” Nordea, enligt diagrammet. See for yourselves.

Så Wahlroos visste vad han gjorde, när han hoppade av det sjunkande korrupta dödsskeppet i elfte timmen.

Läs: Financial Times Alphaville blogg – Deutsche Bank Derivative Dumbness    

Dagens Industri – Björn Wahlroos lämnar Nordea

fplus.se – Kronan nu sämst i OECD – officiellt en skräpvaluta

Se tidigare bloggpost: Merkel konfiskerar medel ur vår statskassa genom ”skriftlig procedur på statssekreterarnivå”

I mörkret är alla Gula västar Grå

Om inte makthavare börjar ta missnöjet med den globala spekulationsekonomin på allvar hotar desperata uppror likt de som nu äger rum i Frankrike.

I dem är alla katter grå och man vet inte vad som dominerar i folkmassan, högerextrema eller modesta kravställare från de utsugnas skaror som efterfrågar en politik för återställning av välfärdsstatens sociala, ekonomiska och fysiska infrastruktur.

Tvångsupprepningen av den tyska 30-talshistorien fortsätter således. Ändå låter politikerna den globala spekulationsekonomins bankstrar hållas.

Ingen förändring sker, och ingen ställs till svars för utsugningen av statskassorna, vare sig den sker via cum-ex-upplägg, obskyra lux-leaks-affärer eller andra skatteparadisiska migrationer av skattemedel via avreglering av vård-skola-omsorg till privata fickor.

Med tanke på vad som i skrivande stund utspelar sig på Paris paradgator gör Stefan Löfvén alltså klokt i att säga nej till all högervridning av en redan urvattnad socialdemokratisk ideologi.

I elfte timmen återstår det dock att se om han kommer stå emot Ain Lööfs macron-propåer.

Läs: Aftonbladet – Macron inte den enda ledaren i farozonen

Aftonbladet – Europas senaste kulturkrig,

Bokmässan 2018 – åter möjlig att besöka

Boken i centrum i årets upplaga av Bokmässan. Intressanta samtal mellan genuint litteraturintresserade syntes försiggå i montrarna medan de stora elefanternas värsta linsluseri lyste med sin frånvaro.

Skymtade endast en Horace på Kungsportsplatsen som ivrigt pratande älgade fram iförd sjumilastövlar med fru Stina Otterberg i släptåg, flankerad av en ivrigt lyssnande Göran Rosenberg.

I B.02 svepte en sammanbiten Göran Greider förbi som ett spökskepp i den politiska dimman. Han såg ut som han visste något vi andra inte vet.

Kanske tänkte han dystert på Lotta Grönings omvandling till SD:s taltratt.

Se: SVT Opinion Live

Se tidigare bloggpost: Horace Engdahl – en halvbra författare med hög profil