Horace Engdahl – en halvbra författare med hög profil

Horace Engdahl håller huvudet högre än hans författargärning medger. Cigaretten efteråt blev inte heller bättre av den sista grisens ankomst. Det verkar således vara hans amiralklingande förnamn som förlänt honom en plats på den litterära parnassen mer än något annat (t ex efternamnet).

Tveksamt är också varur hans chevalereska beskyddarinstinkt egentligen härstammar. De som ställer sig under hans paraply riskerar nog ett skyfall när skyddsskärmen dras undan lika snabbt som den skyndade till undsättning.

Låt oss därför hoppas att hans vendetta stoppas av några överlöpare, som inser galenskapen i besinningslöst självförsvar utsänt från reptilhjärnan förklätt till ridderlighet.

Läs: DN – Stina Otterberg: Vi måste tala om Snöflickan, Expressen – Horace Engdahl: ”Jag förfäras över råheten i Akademiens maktkamp”,

Läs: Expressen – Diktardrottning skakas av makens skandaler

SVT1, SVT2, SVT3, SVT4, SVD,

Se även tidigare bloggpost: Den rena konsten

Annonser

Den rena konsten

Den allra renaste konsten i svensk litteraturliv har nu tagit ett rejält kliv ut i leråkern och fastnat ohjälpligt med en fot i dyngan.

Ändå upprätthålls de offentliga hemligheterna på bästa sändningstid i etermedia, så att Svenska Akademiens problembarn omges med kryptiska ”anonymiserande” beteckningar.

Samtidigt teaterviskar samma fikonspråkiga media om att ett löjets skimmer nu vilar över den franskt anrika institutionen, men om något är löjligt så är det ju detta, att alla andra nämns vid namn utom de som saken gäller; ”kulturprofilen” och ”hans fru” ”som är ledamot”.

Veckans tävling blir då: Vad kan ”kulturprofilen” och ”hans fru” ”som är ledamot” månne heta?

Sedan 80-talet har duoprojektet Kris stått för makthegemonin i finkulturen. Och nu får det även sista ordet.

Läs: Expressen – Diktardrottning skakas av makens skandaler

Se även: SVT Aktuellt, SVT Rapport, SVT Kulturnyheterna,

DN – Horace Engdahl: Man kan aldrig leva ett liv utan nederlag:

Svensson – Den märkliga kvinnosynen hos en av Arnaults bästa vänner,

DN – Myten om Krisgruppen är frestande men banal  

Se tidigare bloggposter: Litteratur ej språkkonst

Avgå Löfvén och låt Alliansen reda ut regeringskrisen

Att Alliansen rusar till Rosenbad med SD:s krav på misstroende mot tre ministrar talar sitt tydliga språk: Det är Jimmie som håller i taktpinnen.

Det bådar inte gott för en osäker framtid. Sverige är sårbart både ur it-säkerhets-, terror- och bobubblesynpunkt. Och moln är genomsläppliga oavsett vem som hanterar dem.

EU som helhet är ett återkommande mål för terrorister samt ett ekonomiskt svart hål av upphandlingskorrupt Lissabonfördrag och eurohaveri.

I Polen avskaffar regeringen demokratin och rättsstaten, ivrigt påhejad av Ungern.

I Sydeuropa tuttar några fyr på skogarna – det sägs att maffian har sitt finger med i detta apokalyptiska scenario, åtminstone i Italien.

Bara för fem mediaminuter sedan gick 100 000 ut på Berlins gator för att demonstrera mot den neoliberala världsordningen som inte bara är ett hot mot världens fattiga, freden och miljön utan nu också mot vetenskapen och vår omedelbara överlevnad. Merkel för krig mot sina egna medborgare.

I Frankrike har Macron redan stött på patrull, och enligt Mélenchon råder ”prerevolutionära” förhållanden.

I Trumps overkliga vilda-västern-vita-hus viker även de mest hårdföra neocongalningarna av från hans sida.

Att i ett sånt läge börja kasta sten i glashus – för det var ju högern som startade makrobygget av Sverige AB – vittnar inte om ansvar.

När vi nu på de utkablade bilderna ser ljusåren av avstånd mellan dessa, även i sig själva, vilsna borgerliga partiledare känns det som korthuset Sverige är på väg att rämna på allvar.

Var sakfrågan tog vägen i denna desperadodimma undrar man i sitt stilla sinne: Vem eller vilka som egentligen har fått tillgång till alla utsläppta känsliga uppgifter har vi inte fått veta ett dyft om. Fokus borde ligga där och ingen annanstans.

Jag är benägen att hålla med Ingvar Carlsson. Alliansen äventyrar (återigen) Sveriges stabilitet.

Låt väljarna få en föraning om vad som kommer hända om ”Alliansen” mellan otyglade marknadskrafter och brunhöger än en gång sätts vid rodret, så kanske vi får en regering värd namnet 2018.

En ljusare framtid är inte bara möjlig, utan oundgänglig om inte hela vår värld ska krascha.

Läs: DN – Tidigare statsministern: Alliansen äventyrar landets stabilitet, SVT – Inte ansvarsfullt av oppositionen, SVD – Nu måste staten bygga en egen molntjänst, Computer Sweden (maj 2011) – Regeringen vill se mer outsourcing, Aftonbladet – Avgå, Stefan Löfvén – det är det enda rätta, 

DI – Säkerheten är inte en upphandlingsfråga

Apokalypsens fjärde ryttare (R)

I kölvattnet av det svarta blocket härjningar i Hamburg finns anledning att kommentera en högdragen understreckare av Timbros friherre Carl Rudbeck.

Ökad ekonomisk jämlikhet kan endast åstadkommas genom apokalyps, hävdar han, med hänvisning till den österrikiske Stanfordprofessorn Walter Scheidels tegelsten The Great Leveler: Violence and the History of Inequality from the Stone Age to the Twenty-First Century. Och enligt Scheidel utgörs ”apokapalypsens fyra ryttare” antingen av staters fullskaliga sammanbrott, storkrig, världsomspännande epidemier eller revolution av kinesisk eller rysk typ.

Med andra ord döms reformism av socialdemokratiskt revisionistiskt snitt helt ut som ekonomisk jämlikhetsskapare, trots att Rudbeck  samtidigt framhåller Västerlandets period av relativt välstånd och jämlikhet som just ägde rum under sådant styre. Rudbeck bortser alltså helt från att det var revisionismens new deal som gav välståndet till de många, inte revolutioner av kinesisk och rysk typ. Dessutom uppnåddes detta välstånd främst i de länder som ej varit krigsskådeplats i vare sig WWI och WWII  – som Sverige och USA, och sen i länder som fått Marshallhjälp av land som ej varit krigsskådeplats, USA.

Verkligheten motbevisar således tesen som i understreckaren ändå drivs. Man undrar i vilket syfte. Ärkereaktionärt om man får tro slutklämmen: Det finns ingenting vi kan göra åt att 62 personer ur det globala skattefrälset äger mer än vad halva jordens befolkning äger, om vi inte vill göra oss skyldiga till att störta det rådande systemet med våld.

Rudbeck ger alltså det svarta blocket rätt. Kanske därför då som 1000 personers härjningar ges allt mediautrymme, medan 100 000 fredliga demonstranters viljeyttringar mot CETA, TTIP, TISA, JEFTA och andra avskaffanden av demokratiska beslutsprocesser till förmån för juridiska stämningsprocesser i globalbolagsdomstolar förbigås med en öronbedövande tystnad. Likt undergivna betjänter hörsammar media sin greve.

För enligt Rudbeck måste vi fästa absolut tilltro till vad den österrikiskt spränglärde Scheidel predikar på sina talrika boksidor. Han har ju ”över tusen” referenser. Så tidsenligt tjockskallig är nämligen friherrens kvantitativa ”evidensbasering”.

För oss som ändå önskar ökad ekonomisk jämlikhet finns det, enligt friherren, alltså bara en, enda väg att gå.

För då blir det desto lättare för nazifierade poliser att skjuta oss.

But between these two realities grew social democracy – which is actually something very new in history, if placed between the extremes documented in Scheidel’s book. Social democracy wishes to suppress inequality in a controlled, consensual way, using the very state the elite has fashioned to entrench it; heading off pestilence, state failure and violent revolution. The vast wealth being generated in the highly technologically efficient society of the 21st century must, contrary to Scheidel, offer the possibility of an even greater redistributional space in which social democracy can operate.

The only problem is, for 30 years, social democracy lost the will to redistribute (other than upwards to its allies in the yachting and mafia fraternities). Since around 2011, with the mass revolts of technologically empowered and educated people, the world has been offered the possibility of a break from the cycle of relentless inequality. In effect it turned the offer down – and in saying no to a future of social justice it has, for now, opened the door to the past: to kleptocrats, mafiosi, politicians whose imaginations are trapped in that tight space between the golden tower and the golden shower.

When the youth of Europe and America went to the streets saying “we are unstoppable, another world is possible”, in the long run they were right. Only if we accept that the social dynamics of the Aztecs and Mesopotamian elites can coexist with mass access to information and human rights should we adopt the pessimism whose premise pervades this book. I refuse to.”

Läs: SVD – Carl Rudbeck: ”Priset för jämlikhet är katastrofalt högt”.

Läs även: The Guardian – Paul Mason: ”The Great Leveller by Walter Scheidel review – an end to inequality”   

Expressen – Britta Svensson: Vem startar folkrörelsen för att lyfta Sverige ur fattigdomen?  

SVT – Forskare: Nordiska motståndsrörelsen är en våldsam sekt

Deutsche Welle: ”Who’s who in Hamburg’s G20 protests”   

Deutsche Welle: ”Hamburg sends home Berlin G20 police over public sex & booze parties”

DN – Niklas Orrenius: Nazisterna som skrämmer bort folk från Almedalen   

Expressen – Nazistveteran stöttar NMR i Almedalen: ”Vera Oredsson, 89, är Nordiska motståndsrörelsens koppling bakåt – till Nazityskland”

Automationen ökar i Skolfabriken – läraryrket robotiseras

När Skolverkets utredare Eva Durhan nu ”försiktigt” öppnar upp för mer köp och sälj i skolfabriken: fjärr- och distansundervisning ”på entreprenad” så är Moderaterna de första att applådera tilltaget på Twitter.

Undrar ni varför? Nej, inte jag heller. M är sedan länge de skatteparadisskrivna, globaliserat ansiktslösa skol-, vård- och omsorgskoncernernas främsta tillskyndare. Så där fick vi kvittot på vilka som lobbat Eva.

Givetvis sällar sig lärarfacken snabbt till hyllningskören, de lärarfack som inte bara organiserar arbetsgivarsidan utan även säger ja till att permanenta läraryrket som ett lågavlönat kvinnoyrke i strykklass, genom att klyva lärarkåren i ett A- och ett B-lag, eftersom det blir billigare för arbetsgivaren än att höja allas löner, och eftersom det annars svårligen skulle gå att dölja den könsbaserade lönediskriminering som göms bakom ”karriärtjänster” och ”skicklighet”.  Saltsjöbadsandan är giltig i alla väder, särskilt i den snålblåst som är i antågande.

– Det finns positiva saker med fjärrundervisningen, men det måste drivas under kontrollerade former. Och när det gäller just entreprenadformen så är vi skeptiska därför att vi har dåliga erfarenheter av det, säger förbundsordförande Åsa Fahlén.

– Lärarna får ofta dåliga villkor och det drabbar i slutändan eleverna, så vi skulle hellre se att staten tar ett utökat ansvar för detta.

Givetvis är de väl medvetna om, att några ”kontrollerade former” inte kommer tillämpas. Varför skulle något sådant ske, när det inte har skett hittills? Svensk skola är ju vilda västern i jämförelse med omvärlden, ett Klondyke för kreti och pleti att tjäna grova pengar på, fvb till skatteparadisen.

När förslaget väl slussats igenom kommer plundrarna och glufsar i sig det sista som går att roffa av den svenska välfärdsmarknaden innan bopriskraschen slår till med full emfas.

Ändå tassar de på tå. Så länge kvinnoyrkena har sådana representanter kommer allting förbli vid det gamla: till och med högutbildade kvinnor förpassas till arbetskraftsreserven – akademins automatiserade robotar som vid första bästa bankkris kastas ut i massarbetslöshet. Undervisningsfilmer kan köras på repeat (vid inspelningstillfället var ju en lärare ”närvarande”).

Så nu ska våra barn undervisas av skärmen på heltid. Som om de inte vore tillräckligt tvångsinsjuknade i ipadberoende och konspirationsteoretiska vanföreställningar redan. Och så frågar sig samhället varför de inte ”rör på sig mer”? Det är ju samhället, närmare bestämt själva skolan, som tillåtit Apple att permanenta deras stillasittande. Nu blir det ännu mer guld att ansvarslöst skära med täljkniv för den neoindustrialiserade skolfabrikens überleverantörer.

Lärarroboten har anlänt.

Läs: SR – Utredare vill tillåta mer fjärrundervisning 

Lärarnas Tidning – Utredning öppnar för alternativa undervisningsformer

SKL – Ekonomirapporten 2017

Nattens tal av Mélenchon Och ett leende

Frankrike är trots allt en kulturnation. Det bevisade åtminstone Mélenchon i sitt hologrammatiska brandtal för människan och hennes rättigheter tisdag kväll, vilket samtidigt ägde rum i sex franska städer Montpellier, Nantes, Grenoble, Clermont – Ferrand, Nancy, Le port – Reunion.

Om terrorn sa han: ”Le peuple francais est libre”, ”Nous n’avons peur”  och kommenterade trött monsieur Trump som kommer med ”sina bomber och krig”. ”Vi är den stora massan som vill leva med värdighet” och inte ”högerextremisterna som marscherar var och en för sig, och alla mot alla”.

Förutom med att passionerat utropa ”Liberté, Fraternité, Égalité!”, avslutade Mélenchon med en dikt av Paul Eluard. Han introducerade den med orden: ”C’est le moment du poeme” och läste sedan lågmält:

Et un sourire

La nuit n’est jamais complète
Il y a toujours, puisque je le dis
Puisque je l’affirme
Au bout du chagrin
Une fenêtre ouverte
Une fenêtre éclairée
Il y a toujours un rêve qui veille
Désir à combler, faim à satisfaire
Un coeur généreux
Une main tendue, une main ouverte
Des yeux attentifs
Une vie, la vie à se partager.

Paul Eluard (Le Phénix, 1951)

som översatt till svenska väl lyder ungefär så här:

Och ett leende

Natten är aldrig total

Det finns alltid, eftersom jag säger det,

eftersom jag bekräftar det,

efter sorgen

ett öppet fönster

ett upplyst fönster

Det finns alltid en dröm kvar,

ett begär att stilla, en hunger att mätta

ett varmt hjärta

En utsträckt hand, en öppen hand

ett par uppmärksamma ögon

Ett liv som kan delas

Det du, Löfvén. Något att efterlikna i valrörelsen 2018.

Skippa neolib crap och försvara människan. ”Je m’ en fiche l’uberisation’, sa Mélenchon. ”Nos enfants ne sont pas des clients.”

Läs: AB – Mélenchon tar upp striden med hologram, Affärsvärlden – Mélenchon går framåt, nu även som hologram, Mediavor – Mélenchon et ses hologrammes

Socialstyrelsen = Medicinalstyrelsen

Med anledning av Socialstyrelsens avhumaniseringskampanj till förmån för Big Pharma repriserar jag ett inlägg från 2010:

Den Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans tyranni

Sällan läser man en så välskriven journalistisk text i dagstidningen som Ylva Herholz’ artikel ”Jakten på normalitet gör samhället sjukt” – en kvalificerad recension av psykiatern Manfred Lütz bästsäljare ”Irre! Wir behandeln die Falschen  – Unser Problem sind die Normalen – Eine heitere Seelenkunde” (min övers Dårskap! Vi behandlar fel människor – Vårt problem är de normala – En gladare lära om själslivet).

Hon sammanfattar boken så spirituellt att artikeln blir en ögonöppnare för hur det extrema nyttotänkandet, förutom på världsekonomin, även färgat av sig på hela psykiatrifältet, vilket leder till diagnosticering av allt som skulle kunna störa en välsmord vinstmaskin. Kravet på att rensa ut störande och avvikande element har också medfört att nyliberalismens utilitarism med sitt förgörande kvalitetssäkringsverktyg ätit sig in i själens allra innersta skrymslen och är i full färd med att förinta den.

Problemet är ju, att det extrema nyttotänkandet inte alls är effektivt utan tvärtom. Den monstruösa normalitetens tyranni innebär just ett sjukdomsalstrande slukande av alla gemensamma resurser i syfte att visa hur snålt och innehållslöst det går att bedriva var mänsklig verksamhet. Man skulle därför också kunna kalla det för medelmåttans tyranni. Och liknelsen, som Ylva Herholz använder –  med trollkarlen som drack upp sig själv är på pricken. För vad kan bli resultatet annat än ett depressivt inre tomrum när analysen går ut på att hitta allt fler fel som ska rättas till. Källan till olycka kan nämligen finnas nån annanstans, dvs komma utifrån.

Nämligen från det Ylva Herholz beskriver som “ett allt hårdare, kyligare och konkurrensintriktat samhällsklimat” där allt fler av människans verksamheter ställs under nyttotänkandets ifrågasättande snäva lupp och bedöms skärskådande efter hur stenhårt effektivt något kan utföras efter att alla ‘onödigheter’ skalats av och kvar finns en smaklös soppa meningslöshet. Kostnadseffektiv visserligen men själen har lämnat in för länge sen och det enda som finns kvar är egentligen bara ett tomt skal. Det är då – när ‘kvalitetssäkrings’verktyget osäkras som människovärdet är i fara. För gräver man tillräckligt djupt in i det extrema nyttotänkandet, så är ju egentligen ingen verksamhet – eller människa – riktigt ‘nyttig’ eller ‘behövs’. Varför skall den då finnas?

Och då landar man i samma massmord som de totalitära regimerna på 30-talet.

Det nyttomotiverade effektivitetstänkande döljer också det enkla faktum att dess enda syfte är att maximera vinster för vidare befordran till privata fickor. Denna extrema utilitarism är ju också Chicagoskolans kärna, den nyliberalism som försatt världen i djup finansiell kris och depression, en depression som också återspeglas i att allt fler människor just är deprimerade, långtidssjukskrivna, utbrända och går in i väggen.

De ‘psykoexperter’ som häftar diagnoser på folk utan att vara ombedda av individer som sökt hjälp för specifikt själsligt lidande – de ägnar sig enligt Lütz åt ideologi, inte läkekonst. De bidrar också till att skapa ett ”samfund av normopater”, frammana en genomsnittlighetens och normalitetens diktatur.”

Det första man då bör göra, är att slopa hela EU:s sjuka konkurrensretorik, new public management, beställar-utförar-modellen osv eftersom dessa snikna yttringar är själva manifestationen av denna människofientliga ideologi. Hela projektet lider också av ett hat mot humaniora till förmån för naturvetenskap och teknik – det känns som man helst ser att tänkandet som verksamhet upphör helt och hållet till förmån för en mekanistiskt välsmord ekonomi som är så ineffektiv i sin enögdhet att miljarders miljarders i stödpaket inte kan rädda den.

Den tekniska synen på människan och tillvaron är ett gift, som sprider sig alltmer i samhällskroppen, varnar Manfred Lütz – och dess åskådning banar väg för, ja vad?

Alla former av mekaniska, tekniska förklaringsmodeller stänger in oss i oss själva, förminskar oss, gör oss omyndiga, får oss att se allt ynkligare ut. En mänsklighet med denna syn på sig själv blir också lätt att föra på villovägar. Var hon, människan, alltså bara en liten lort?”

Antiintellektualismen och föraktet mot kulturutövare är även det inskrivet i ideologins grundteser i och med dess extrema materialism. Hayek och Friedmans teorier skiljer helt mellan materiella produkter och ‘immateriella’ och menar ungefär att ‘immaterialrätterna är felaktiga för att man lagstiftar om materiella egenskaper för immateriella värden.’ I samma andetag som man mycket starkt värnar egendomsrätt när det gäller materiella produkter fråntar man kulturutövare den rätten.

Att med såna dumdrygt utilitaristiska motiveringar utradera kulturutövares möjlighet att försörja sig på sin konst är häpnadsväckande. På liknande sätt har nyliberalismen slimmat verksamhet efter verksamhet, i ett avregleringens avvecklande strypkoppel. Vad återstår till slut för människan att ägna sig åt? Ingenting hon gör är ju resurssnålt eller kostnadseffektivt nog.

Boken öppnar förresten med att slå fast att Hitler var just normal, monstruöst normal. Icke psykiskt sjuk. Liksom Stalin.

Att beskriva diktatorer som dessa som galna är att banalisera de historiska katastrofer som hör ihop med deras namn, skriver Lütz. Det var bland annat uthållig målmedvetenhet och brutal effektivitet som gjorde deras förbrytelser möjliga; ingen psykiskt sjuk är i stånd till något liknande, menar han. Illgärningarna var onda, och avskyvärda, helt enkelt”.

Läs! – SVD – Ylva Herholz: ”Jakten på normalitet gör samhället sjukt

Se även: AB – Ny stor studie sågar anti-depressiv medicin: ”

FAKTA

Studien i korthet:

  • Vid Rigshospitalet i Köpenhamn har 131 danska och utländska studier med nära 30 000 patienter granskats.

  • Genomgången visar att antidepressiva av typen SSRI inte har större effekt än placebo på depression.

  • Inte heller har de någon effekt hos dem med svårare depression.

  • Studien, som heter ”Selective serotonin reuptake inhibitors versus placebo in patients with major depressive disorder. A systematic review with meta-analysis and Trial Sequential Analysis”, publicerades i facktidskriften BMC Psychiatry tidigare i år.”

Se även tidigare bloggposter: Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, I effektivitetens namn är inga kostnader för höga, Vår Gud är oss en väldig Borg, , New Public Management

Läs mer: UNT – En svensk härdsmälta, GP Debatt – Socialstyrelsen vilseleder patienterna i psykiatrin, RFSU – Snäva riktlinjer slår mot psykisk ohälsa, GP Ledare – Individanpassad vård hotas, Dagens Medicin – Levnadsvanor bör integreras i de nya riktlinjerna, Aftonbladet – Antidepressiva skrivs ut slentrianmässigt, DN – Sjutton nordiska forskare: ”Enfaldiga riktlinjer för behandling av depression”, SVD – Socialstyrelsens nya riktlinjer är ett haveri, SVD – Socialstyrelsen undviker att bemöta kritiken, Psykodynamiskt forum – Socialstyrelsen använder dubbla måttstockar vid värdering av forskning, Läkartidningen: Överdiagnostik och överbehandling inom psykiatrin?, Kaliber – De medicinerade barnen, Kaliber: The Swedish Belt, AB – Lycka på recept?, Rörinteminterapi.se: hänvisar även till följande länkar: Socialstyrelsens remissförslag till riktlinjer

Socialstyrelsen har fel om depression och ångest (Läkartidningen)

Socialstyrelsen har fel igen om depression och ångest (Läkartidningen)

Elchocker fel väg för unga som mår dåligt (Aftonbladet)

El och piller botar inte alla psykiska problem (Expressen)

Risk för riskfylld medicinering inom barn och ungdomspsykiatrin (Läkartidningen)