Monthly Archives: december 2008

Våldets vansinne

Våldet måste upphöra. Ju längre det pågår, desto fler civila kommer att drabbas. Och det resulterar bara i ännu mer våld och enligt SVD idag säger Hamas talesman Fawzi Barhoum i al-Jazeera att ”Israel bombar civila”:

”– De skjuter mot infrastrukturen, med 1 000 dödade eller svårt skadade hittills. […]
När Hamas vann valet för tre år sedan var pragmatikerna inom den islamistiska rörelsen mer tongivande, ”de som talade mer kompromissvänligt”, menar Karen AbuZayd.

– I tre år nu har man försökt isolera Hamas och hålla dem belägrade i hopp om att det ska få palestinierna i Gaza att ta avstånd från dem. Men det blev inte så och det är inte så nu heller, så vitt vi kan bedöma. Folk anklagar inte Hamas, de skyller på dem som bombarderar dem, säger hon.

Hon tror inte att kriget kommer att föra Israel närmare säkerhet:

– Det som har hänt nu är att man har stärkt Hamas extrema gren, fundamentalisterna och den militära grenen. ”

Enligt samma artikel är FN:s matlager nu tomma och hjälp når inte fram pga krigshandlingarna och blockaden.

Ett mycket sorgligt slut på ett mörkt år.

Annonser

Läs påvens tal till kurian

Enligt tidskriften Katolsk Observatör har påven blivit felciterad – och tidskriften ger därför på sin hemsida länkar till källan – påvens jultal till kurian. Läs och döm själv. Källan var enligt tidskriften inte kollad av nyhetsbyrån Reuter och inte heller av tidningarna. Bloggosfären korrigerade.

En jul i hatets tecken?

Julens hårda bud kompletteras nu med ännu ett. Denna gång är budbäraren katolska kyrkans själva överhuvud, som i upptakten till Jesu födelsedag i ett jultal sänder ut följande kommuniké till världen: ”Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som att rädda regnskogen”. Tack för det ovänliga uttalandet, Benedictus XVI, 82 år.

Den mänskliga regnskogen av livsformer skall alltså i år gå helt i grått, liksom så mycket annat denna demokratins höst. Medan Vår Herres hage prunkar av livsformer så är påvens inhägnad av förbud mot alla andra utom en. Därför kanske värt, apropå ”förstörelsen av Guds verk” att istället citera en annan av världens urgamla ledare, Joe Medicine Crow, 94 år , som lakoniskt konstaterar: ”Brother White Man is messing things up…”. Med ålderns rätt får Joe sista ordet av mig eftersom jag tycker att det stämmer bättre överens med Jesu andemeningar om man ska, som Benedictus i sitt tal uppmanar oss, ”lyssna till språket i skapandet” att bejaka mångfalden i det än att rättfärdiga hatbrott. Och med det avslutar jag mina postningar inför den stundande helgen. Med detta vill jag uttrycka en önskan om en jul i kärlekens tecken till alla.Vi hörs.

En riktigt GOD jul

Äntligen får vi svar på varför den borgerliga Alliansen driver den fattigdomsskapande politik de gör. Det är för att fler människor ska få chansen att må bra helt enkelt: ”Anna Breman, filosofie doktor i nationalekonomi, har [nämligen] forskat kring vad som driver människor att engagera sig i välgörenhet. Hennes grundteori är att människor mår bra av att dela med sig.”  Det förklarar DN för oss idag så här dan före dan före Dopparedan. Och, fortsätter DN, välgörenhet är även ett utmärkt sätt för ungdomar att göra sig mer anställningsbara, då det enligt samma hjärtinnerliga julartikel är ”bra för meritförteckningen och för kontakterna” ”för unga personer”.
Så fint! Tårarna bränner bakom ögonlocken på mig, vid den okulära beröringen med dessa vackra tankar.
Anna Breman beklagar vidare att välgörenhet än så länge inte är avdragsgillt i Sverige för, menar hon, ”Då hade svenskarna kanske skänkt ännu mer.”
Något för Alliansen att fundera över till nästa jul? Som en riktigt GOD julklapp till de svinaktigt rika, så att värmen får en chans att sprida sig, ända in i de förfrusna hjärterötterna, om något sådant nu överhuvudtaget skulle låta sig göras.

Brainstorm på hjärnkontoren

Nu avgår Akademiens ständige sekreterare, ja, just han med det franskklingande förnamnet Horace (han kan inte ha haft det lätt i skolan) och lämnar plats för mer prosaiske Peter. Således ett historiskt skifte på den intellektuella tronen, även om spekulationerna inte blir lika livliga som beträffande Curt Malmborgs avgång (se tidigare postning). Och snart får vi Mats Svegfors som chef för radion – detta anrika medium. Var ska det hela sluta? Vad kommer slutsummeringen av alla dessa ompositioneringar att bli? Vi får hoppas att den fria opinionsbildningen berikas. Det kanske till och med blir en bloggare som vinner Nobelpriset i litteratur nästa år.

Ett riktigt Bäventyr

Accenture – det låter som en felsägning på Adventure, trots att det egentligen är en fusion mellan Accent och Future.  Den framtida accenten, jaha (kan således vara besläktat med nyspråket). Man undrar varför man aldrig förr hört talas om detta närmast statliga bolag, med ansvar för Försäkringskassans nya vad det verkar krångliga betalningsrutiner, som ingår i den förenklande avbyråkratisering som effektiva, upphandlade IT-verktyg skall förse det offentliga med. Verkar alltså lite orutinerat i betraktande av vad de mammalediga, förlåt pappalediga får utstå (det gick av bara farten). Men det är klart – det är väl bara för dem och deras späda små att knapra lite på det numera obefintliga sparkapitalet och helt enkelt bida tiden. Lagom till 13-dan kommer väl rationellt och ovidskepligt de försenade julklapparna, med glada hälsningar från Försäkringskassan, som plåster på välfärdssåren efter de många välfärdsåren. Långtidssjukskrivna göre sig icke besvär. Och en ny beroendeproblematik – konsultberoende – kan läggas till de bidragsberoenden av svenska skattemedel som det globala näringslivet redan visat sig lida av inom andra näringsgrenar.
Men vad gör väl allt detta – det viktiga är att vi får bukt med bidragsfusket.

Curt Malmborg har gått in i väggen

Undrar egentligen varför Försäkringskassans Curt Malmborg avgått? Han har iofs sett lite vissen ut på senaste tiden när reportrarna intervjuat honom, tärd på något sätt. Lider han verkligen bara av vanlig hederlig utbrändhet? Har han ‘gått in i väggen’? Eller kan det vara så att han besitter något så antikvariskt som ett ‘samvete’ och att det är det som plågar honom? Det kan väl aldrig vara frågan om en ‘spricka’ mellan honom och regeringen?

Ja, härom kan man spekulera i det oändliga.

Faktum kvarstår. Någon som heter Adriana Lender tar upp tråden efter honom. Är hon språkröret för de lidande skarorna? Eller är det hon som utan att blinka och lätt som en plätt håller i Ariadnetråden som kommer att leda de rehabiliteringskedjade långtidssjukskrivna bort från bidragsträskmonstret ut i den nyvunna friheten under bar himmel?