Om vi i enlighet med nyliberalismen, eller dess ultraliberala förgreningar i libertarianism och individualanarkism, skall inskränka statens åtaganden och ingripanden till ett minimum och istället skapa den s k Nattväktarstaten – var tar då all social frustration vägen?
Frustrationen över de orättvisor, den fattigdom, de löneklyftor, den bostadssegregation, de nedärvda fördomars fortsatta tillämpning i form av kvinnoförtryck, rasism, klasstänkande samt utestängning som övergång till endast privatfinansierad infrastruktur-utbildning-vård-omsorg skulle kunna innebära.
I denna förslumning som raskt kunde bli följden – där kan både gängbrottslighet, tribal thinking, maffiabeteenden, fattigdom, prostitution och slaveri epidemiskt breda ut sig över det jättelika vakuum som avskalandet av all skattefinansierad välfärd kunde lämna efter sig. Hastigheten i denna utbredning skulle då kunna tänkas stå i proportion till hastigheten med vilken välfärdsstaten avvecklas.
Detta kan vidare tänkas resultera i en omfattande kriminalitet, som skulle leda till att Nattväktarstaten snabbt skulle få så svårhanterliga problem i sina händer, att den istället raskt skulle bli tvungen att utvecklas till en hårt repressiv Polisstat, för att kunna leva upp till sitt kontrakt om skydd för liv, frihet och egendom.
För om inget socialt samvete finns som norm, inga allomfattande principer om omsorg om de svaga och sårbara; barnen, ungdomarna, småbarnsföräldrarna, de utsatta, äldre, sjuka eller rättare sagt människan i alla sina faser – ja, alla som vid givet tillfälle inte har möjlighet att hävda sig lika kreativt, rationellt och följdriktigt som de nyliberala romantikerna, libertarianerna, individualanarkisterna, anarkokapitalisterna m fl har tänkt sig, då kommer det att uppstå sådana katastrofala brister och tillkortakommanden i den samhälleliga och sociala infrastrukturen och ekonomin, att sociala explosioner skulle få ständig näring, vilket skulle leda till att det man sparade in på de nedbantade solidariskt finansierade samhällsnyttigheterna istället omedelbart skulle behöva tas i bruk av Väktarna för utövande av ett allt repressivare statligt våld mot befolkningen i denna Nya sköna värld, vilket i sin tur skulle innebära att det för alltid skulle råda Natt kl 12.00 på dagen. Att döma av vad som redan hänt efter bara några års nedbantning skulle till och med denna drastiska liknelse från den dystopiska litteraturen kunna visa sig bli en i det närmaste idylliskt pastoral skildring, varför friheten skulle vara såsom bortblåst.
Se tidigare inlägg
Nemokrati 
