På flera socialdemokratiska bloggar frågar man sig vad göra för att få upp röstsiffrorna. Ja, inte är det mer nyliberal politik som behövs! Den har S förlorat S-väljare på.
Varför inte angripa moderaternas politik – och det bästa argumentet var väl då just det som Mona Sahlin framförde, om hur moderaternas recept med att sänka skatterna och därför tvingas låna till välfärden inte rimmar med något annat än att behöva skära i den ännu lite mer senare.
Moderaternas strategi verkar nämligen vara att fasa ut den skattefinansierade välfärden stegvis, och för varje steg vinna acceptans.
De kan nämligen inte utan svåröverstigligt folkligt motstånd ta hela sjumilaklivet på en gång – det som består i att man cementerar A- och B-lagssamhället ännu mer, enligt manus som står att läsa på Timbro.se – och privatiserar försäkringssystemen genom att sakta trappa ned de skattefinansierade delarna (därefter låta ‘B-laget’ som inte har råd att bekosta sina egna försäkringar – eller på grund av sitt Utanförskap inte kvalificerar sig för dem – leva på unison låg ‘norm’nivå alternativt utblotta dem helt och hållet?)
och på så sätt föra en ‘ansvarig’ ekonomisk politik för att inte ’skuldsätta skattebetalarna ytterligare’, som Anders Borg kanske skulle uttryckt det hela.
Man iscensätter alltså en situation där man behöver låna mer pengar och låter de kvarvarande “vanliga, hederliga, arbetande, skattebetalande” medborgarna avgöra ifall man verkligen har råd att slösa mer pengar på de ‘improduktiva’.
Det blir då A-människorna mot B-människorna.
Eller, som vi också kan kalla dem, de Utbrända och de Utfrusna.
Och då är det inte de onda moderaterna som fäller avgörandet utan de ‘vanliga, hederliga, skattebetalande, arbetande’ människorna som håller i bilan så slipper de förstnämnda så att säga blod på händerna.
Därför fattar jag inte hur en socialdemokratisk partiledare kunde gå med på att ratificera Lissabonfördraget som
– genom de slopade pelarna öppnar upp för ‘harmonisering’ av socialförsäkringssystemen
– grundlagsfäster denna nyliberala agenda – så att arbetsrätt, strejkrätt, kollektivavtal OCH mänskliga fri- och rättigheter underställs “de fria rörligheterna” och “den inre marknaden”
S-ledningen hade ju trumf på hand och kunde ha krävt bindande undantag för socialt protokoll, kollektivavtal och strejkrätt m fl – då ju högeralliansen var beroende av s-rösterna för att ratificeringen skulle gå igenom 20 nov 2008.
Tidigare bloggposter: Den sovande regeringen ZZ, Sysselsättningspaket inom offentlig sektor NU, Tips till regeringen, Frihet utan ansvar, Den dysfunktionella samhällsfamiljen, Vintergata,
Läs SVD: Inga extrapengar till kommuner i år, Citat Fredrik Reinfeldt: ”– Jag vill också säga att det kommunala självbestämmandet, som ofta hyllas, också ska gälla i dåliga tider.” (låter som en syrlighet riktad mot kommuneras uranbrytningsveton)
”Sveriges kommuner och landsting, SKL, har i ett brev till regeringen begärt mer pengar för att ”undvika uppsägningar och säkra kvaliteten i välfärden”.
15 000 förlorar jobbet om inte kommunsektorn får tre miljarder kronor extra i år, och ytterligare fem miljarder kronor 2010.
– En höftled eller en gråstarr bryr sig inte om konjunkturen. Vi måste ha lärare i klassrummen och hemtjänsten måste komma hem till människor för de sitter ensamma. Jag tror att regeringen trots allt har respekt för det, säger Lennart Gabrielsson (FP), vice ordförande i SKL. ”
”SvD:s samtal med de fyra borgerliga partiernas ekonomisk-politiska talesmän visar att ingen tycker att det finns någon anledning att öka på anslagen till vård, skola och omsorg för innevarande år. ”
Vidare: E24 Arbetslöshet på 8 procent värre än alla förväntningar, SVD: Kommunerna blir utan extrapengarÄldrevårdens brister förvärras, Nu slår varslen 90-talskrisen, Arbetslösheten högre än väntat, Arbetslösheten högre än väntat, Aftonbladet: Reinfeldt tvekar om krispengarOm Jessica Ritzén, Inga krispengar till kommunerna,Lärarna sparkas, Var sjätte rädd att bli av med jobbet,Så blir valet 2010, DN:Kommunerna blir utan extrapengar, I väntan på politik, Krisen drabbar landsting först
Läs även andra bloggares åsikter om politik, mona sahlin, fredrik reinfeldt, jobb, arbetslöshet, ekonomi, samhälle,
Nemokrati 
