Inflationsspöket driver upp priserna

Varför satsa så mycket i stimulanser om man inte får garantier för jobb?

Hur kan man vara så säker på att övergödningen av kapitalmarknaden leder till att fler människor får arbete. En värre situation än 20 % arbetslöshet vid årets slut och hyperinflation ovanpå det kan man inte tänka sig.

Det skulle betyda att tvångsupprepningen av 30-talet skulle bli total. Ska vi få uppleva situationen att en ask tändstickor kostar en hel säck värdelösa pappersbitar? Skall vi behöva övergå till byteshandel? Ifall massarbetslösheten tillåts sprida sig ytterligare kommer ännu många fler miljoner vara beroende av de nålpengar som eventuella utbetalda ersättningar då kommer att utgöras av.  Människor kommer därför inte ens att ha råd till livets nödtorft. Då utbryter panik och därtill hörande primitiva beteenden.

När tänker kapitalisterna förstå att stoltheten måste sväljas och staten gå in och verkligen trygga sysselsättningen; skapa arbeten, lämpligen genom en återgång till offentligt finansierad infrastruktur vad gäller el-tele-post-järnväg samt vård-skola-omsorg-utbildning m fl. Särskilt om man vill att det inte också ska sluta med att staten måste gå in och till och med trygga ännu mer basala verksamheter, såsom livsmedelsförsörjning till det stora folkflertalet även i de s k i-länderna genom nödbespisning.

Det privata näringslivet kommer inte att kunna skapa några jobb i det ekonomiska nödläge som världen befinner sig i. Och i vart fall inte ens tillnärmelsevis i den omfattning som krävs.

Risken finns att nuvarande situation till och med kommer att överträffa 30-talets depression i omfattning med hänsyn till den globalisering som ägt rum, den överljudshastighet med vilken nedgången nu sker samt de ofantligt ödesdigra misstag som gjorts beträffande en överoptimistisk och på hänsynslös rovdrift baserad snabbomvandling av förut fattiga länder i de av postkoloniala diktatoriska strukturer lidande Asien och Östeuropa; en speed-omvandling, som därför kan komma att visa sig vara av bräcklig, för att inte säga illusorisk art. Dessutom har väl inte handelsmurar raserats i samma omfattning som krediter nu ges, snarare är det väl så, att den rika världen armerat sig tämligen ordentligt.

De åtgärder som vidtas ter sig ogenomtänkta i och med att en omfattande dämpning av massarbetslösheten och en rättvis fördelning inom länderna inte säkerställs.  Sanktionerna mot fortsatt missbruk verkar tämligen svaga, så risken verkar överhängande för fortsatt bonusfestivitas. Hela pengaspektaklet andas desperation – som en makaber dödsdans runt guldkalven.

Läs DN1DN2, DN3,   AB1 AB2 AB3AB4AB5,     SVD1,  SVD2SVD3SVD4Sydsvenskan

Läs bloggarna: SvenssonSanna Rayman, Arbetarens klimatblogg, You’re no different to me, Björn Wadström – ettanThe cautionary revelation of the apocalypse,  KrohnisktPeter Andersson,   Röda MalmöDen hälsosamma EkonomistenDen flådda teddybjörnenMiljödoktoranderna tar till ordaObekväm humor: En BILJON – till giriga direktörer, Republikens röst i kungariket, Peter Swedenmarks blogg, Joachim Holmqvist,

 
Knuff

5 responses to “Inflationsspöket driver upp priserna

  1. ”Det privata näringslivet kommer inte att kunna skapa några jobb i det ekonomiska nödläge som världen befinner sig i.”

    Vore intressant att något mer än bara tyckande i den frågan. Empiri talar nämligen emot. Senast igår släppte Stockholms Handelskammare en analys (http://www.chamber.se/filearchive/2/25411/analys_rekrytering.pdf) som visar att 41 procent av företagen planerar att nyrekrytera 2009-10 och att 66 procent av företagen beräknar att de har fler anställda år 2015 jämfört med i dag. Vilka siffror baserar du ditt uttalande på?

  2. Låg efterfrågan. Den är ju global. Det är massarbetslöshet. Till exempel bilförsäljningen ser ju inte så bra ut – i hela världen. Många strukturomvandlingar när det gäller klimatanpassning har ju uteblivit – kräver mycket forskning för att kunna genomföras – men de satsningarna har uteblivit pga brist på politisk styrning som incitament.

    Kommunernas ekonomi ser inte bra ut – det blir varsel även i offentliga verksamheter – i hela Europa. Frankrike är ju i uppror t ex. Länderna i Östeuropa – flera riskerar ju rasa helt.

    Det är heller inte helt klarlagt vilka effekter finansbranschens innovativa verksamhet verkligen haft – en del krascher återstår kanske ännu. Den tygellösa skaparkraft med vilken penningkreatörerna genererat förökningsmöjligheter för kapital hade som sagt gjort sig bäst som ouppkopplade simuleringar.

    Alla som på något sätt berörs av dessa riskerar att drabbas kedjereaktivt. De som spekulerat är ju allt från privata ‘sparare’ till kommuner och stora pensionsfonder, utöver alla andra aktörer på marknaden.

  3. Jag tycker inte heller att stimulanspaketen ar sa effektiva. Ar iofs liberal och kapitalist. Men jag tycker att foretagen har ett ansvar som dom inte bor ifrantas i varje kris och politikerna (framst vansterkapitalisterna) inte kan vanta pa att slanga pengar pa dom utan loften om att jobben kommer finnas kvar.

    Det ar ansvarslost att tro att man raddar jobben. Foretagen ar mera intresserade av lonsamhet an gratis pengar. Sa dar andrar man inte foretagens beslut mer an marginellt.

    Jag tycker svenska regeringen skoter krisen makalost bra. For den arbetslosheten som kommer gar inte att stoppa. Visst kan stimulanspaketen satta igang ekonomin igen genom att folk spenderar pengar. Men problemen aterstar.

    Stimulanspaketen gor dessutom mindre skillnad i Sverige an i till exempel Storbritannien pa grund av att man ar beroende av export.

    Nar det kommer till att kommunerna ska sakra jobben, sa har ju kommunerna och staten ocksa for den delen ett begransat kapital att rora sig med, och det enda sattet att sakra jobben som du sager skulle ju leda till antingen att lonerna gar ner mycket eller att man maste trycka pengar och da far man ju en jakla inflation ocksa.

    Fd fattiga lander som Sydkorea, Taiwan och Kina skulle nog inte halla med dig om att handel ar daligt. Dessutom har de postkolonialastaterna haft mer problem med krig de senaste 50 aren an nagot annat. Iofs efterskalv av kolonialismen. Men intresset av ekonomiska satsningar av invanarna sjalv ar inte lag precis. Trots laga loner sa betalar de internationella foretagen oftast mer an lokala operatorerna. Nar landet blir rikare sa kraver arbetarna battre villkor. De fattigare landerna har till och med mer chans att fa battre villkor an de institutionaliserade kapitalistiska staterna som Storbritannien, Kina och USA till exempel.

    Din losning haller inte alls. Det enda som gar ar att ta skydd fran krisen, och vanta ut stormen.

  4. Handelskammarens rapport är irrelevant om det inte specas hur många som ska anställas samt samtidigt antalet konkurser och hur många som får sparken. Det intressanta är ju hur många som ska anställas *nu* och inom snar framtid samt om de överstiger de som mister jobbet. Överlag tycks det som enkäten baserats på tämligen små företag som inte ger stor påverkan på Sverige i sin helhet.

    Gällande 2015 är det givetvis bara rena luftspekulationer, om man inte gillar att spå i inälvor.

  5. Svar ”Tobias”:
    Kina, Taiwan och Sydkorea är inte direkt några f d kolonialstater och det var knappast dem jag hade i åtanke, kanske mer då Indien och andra.

    Det här slappa uttalandet:

    ”Din losning haller inte alls. Det enda som gar ar att ta skydd fran krisen, och vanta ut stormen.”

    Det håller i varje fall inte nånstans. Jag menar – orka typ verkar det som du tänkt. Då är det kanske bättre att du återkommer ifall energin faller på.

    Är det NÅNTING som eldar på inflationen så är det massa stimulansåtgärder som inte leder till varaktig sysselsättning eller produktion med substans. Hur tänker du köpkraften ska ökas? Med mer massarbetslöshet? Och ännu mer försämrad a-kassa? Lägre ersättningsnivåer? Var kommer då alla de horder ifrån som ska konsumera? Nej en sån politik leder givetvis till varubrist – företagen tvingas stänga igen eller dra ner kraftigt på produktionen och får ägna sig åt något annat – de förmögna kan ju kan ju knapra på sitt kapital.

    Att gödsla pengar utan garanti och krav på säkrad sysselsättning är ju vansinne.

    Nej, jag tycker att man skall satsa stort på offentlig sektor – för då vet man i alla fall att man får NÅNTING för gödselpengarna – folk får i alla fall meningsfull sysselsättning och lön som de kan handla för så att åtminstone någon köpkraft finns kvar. Och vård-skola-omsorg-infrastruktur-allmännyttiga bostäder-kollektivtrafik-el-tele-post-i offentlig regi är oerhört viktiga jobb – utan fungerande så rasar ju hela samhället ihop. Det är också lämpligt om vi slutar med New Public Management – det här med kassaflöden av skattemedel rakt ut ur landet och direkt i fickorna på multijättar som bryr sig nada om ekonomin raseras eller kanske till och med skyfflar våra pengar till skatteparadis är ingenting annat än ren cynism. Med det systemet förlorar man kontroll över kostnader och vet inte var pengarna hamnar, risken för korruption och rent svindleri är ju också uppenbarligen överhängande alltid med ett sådant slappt system och tänkande, vare sig det gäller privata eller offentliga verksamheter.

    Sedan tycker jag företagen skall ta och avkrävas en betydligt lägre vinstnivå – till och med tunga näringslivsveteraner har sagt att de ‘höga avkastningsmålen’ är helt orimliga. Denna girighet är förödande och det måste bli ett slut på det, så att man ägnar sig åt riktig verksamhet istället för kapitalackumulation.
    Som nån fackledare sa: Omfördela tillbaka pengar från kapital till arbete, då den andra riktningen minst sagt kommit till vägs ände.

    Mitt tips är att fullständigt upphöra med slimmade organisationer, öka personaltäthet inom både offentlig sektor och privata företag, återgå till ökad lagerhållning, mänskligare och mycket bättre kvalitet för kunderna – det minskar stress, människor mår bättre och får kraft och energi att se framåt och göra något av pengar till förnuftiga köp och investeringar till gagn för sina familjer och sig själva. Så tror jag också att tjänstesamhället kan överleva. Människor som stressar som galningar kan inte tänka, planera ej heller konsumera och investera förnuftigt.

    Sedan upphöra med privatiseringar, sluta sälja ut statliga kassakor – det blir betydligt bättre för kunden, konsumenten, vårdtagare – i skolorna blir det bättre skolresultat med mindre klasser, mindre stress, bättre koncentrationsförmåga, mindre mobbning, bättre stöd till elever som behöver det.

    Sedan tycker jag också man ska passa på att införa 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.

    Företagen – där håller jag helt med dig – tar alldeles för lite ansvar, har för lite service, för lite kundorienterat tänkande och ALLDELES för mycket hänsynstagande till bonusdirektörer som är giriga som glupska vargar, både när det gäller vinstkrav och framför allt sina egna monsterersättningar. Detta måste upphöra på direkten – införas lagstiftning och begränsningar på olika sätt.

    För att få igång fler företag tycker jag man ska se till att ordna a-kassa och sjukpenning till småföretagare, så vågar många många fler satsa på sina drömmar och äntligen göra något av dem och inte vara skräckslagna för att misslyckas.

    När det gäller globaliseringen så är den ett misslyckat koncept för naturen har man kört slut på utan något som helst hänsynstagande, det kan mest liknas vid stalinismbetonad förödelse, vi måste bygga ett samhälle från grunden och lära oss att hushålla förnuftigt med naturresurserna, i mycket återgå till mer arbetskraftsintensiv verksamhet på det hela taget.

    Avskaffa EU:s upphandlingstvång och se till att offentligt konsumera närproducerat överallt där det går – gynna den lokala marknaden.

    Med en bibehållen, fungerande, diversifierad sådan så bibehåller man också fungerande lokal och regional ekonomi.

    Öka samarbetet mellan närliggande regioner.

    Definitivt inte privatisera SJ – det är ju vansinne – istället satsa på bättre fungerande lokal och regional trafik – även mellan närliggande regioner.
    Pendeltåg på gamla järnvägar som finns kvar och går att utnyttja.

    Se till att kunna bygga om gamla bilar till miljövänligt bränsle – alla har inte råd att köpa ny – och då kan man hitta fungerande lösningar också för gamla bilar.

    Bygga regionala nätverk av biogas kring jordbruk och gårdar för uppbyggnad av nätverk av tankställen.

    Klimatomställa miljonprogrammen – aktivera ungdomar som vill ha egen bostad att de kan få det fördelaktigare om de aktiverar sig i det – med kompost, odling, yrkesprogram som praktiserar i områdena tillsammans med byggfirmor, även attraktiv estetisk utsmyckning och utformning som ungdomar själva kan delta i – med gemensamhetslokaler för kultur och kurser och liknande.

    Man måste bygga samhället nedifrån och sluta låta globala skatteparadisiska cynismkoncerner dammsuga världen på skattemedel som behövs lokalt, regionalt och nationellt. Även se till så att lokal och regional upphandling fungerar rättvis och stoppa mygel och kartellbildningstendenser även på de planen – där finns nog en hel del kompisgrejer som man skulle gapa av förvåning över, om man fick reda på orättvisan i det, hur det egentligen står till där. Överhuvud taget sägs det att nästan alla andra länder utom Sverige numer har verksam lagstiftning mot korruption och att man här bara antagit att det inte finns, därför aldrig ens undersökt hur det egentligen står till.

    När det gäller forskning och utveckling satsa på riktiga hitechprojekt inom solkraft t ex. Det behövs också avancerad forskning inom bilindustrin för att få till ett riktigt bra alternativ – inte bara första bästa – som etanolsatsningen som skapar ännu fler miljöproblem. Även när det gäller slutna processer inom industrin tror jag kan behövs mer idéer och hela cykler i produktion inom olika branscher. Back-up-system osv.

    Och absolut inte betongpolitiska superprojekt som ESS med fullständigt ovisst syfte och helt och hållet oklar finansiering.

    Såna pengar behövs istället på basplanet.

    Att bygga upp förnyelsebar energi – på en mångfald olika sätt som är anpassat efter lokala och regionala naturliga, ekologiska och infrastrukturella förutsättningar är mycket viktigare än att bygga fast sig i kärnkraften så vi aldrig kommer ur den. Om man inte redan gjort det – också införa verksamma ROT-avdrag för alla typer av bostäder och fastighetsägare beträffande klimatomställning på olika sätt, det kan även gälla sopsorteringsanläggningar och annat.

    Sist men inte minst, absolut inte byta ut glödlampan mot lågenergilampor som har kvicksilver i sig. Volfram är betydligt hanterbarare och glödlamporna bidrar också till uppvärmningen av bostäderna. Däremot på en gång se till att man kan lämna gamla glödlampor överallt så man inte behöver åka långt för att lämna dem. Även sortera och återvinna mer finfördelat olika plaster, ta vara på det, kanske skapa återvinningsindustri för det mer och smarta lösningar hur man sorterar optimalt – närmast källan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s