Idag väntas Tysklands författningsdomstol avkunna sin dom – om det blir demokratin eller Lissabonfördraget som döms till döden bävar man inför som inför en exekutionspatrull.
Jag ber en stilla bön om att domarna använder sitt förnuft och räddar demokratin. Samt med kraft förpassar Lissabonfördraget dit där det hör hemma – på historiens skräphög. De – om några – borde känna vittringen av faran.
I annat fall fortsätter den historiska tvångsupprepningen av 30-talsscenariot. Högerkrafterna har redan intagit scenen i Europaparlamentet – återstår gör bara Presidentens ankomst (det verkar f ö redan uppgjort – George Bushs vapenbroder Tony Blair, om vilken vi nyligen fått veta att han inte bara kände till den tortyr som förekommit mot brittiska undersåtar i samband med terrorutredningar efter 9/11, utan även hade godkänt riktlinjer för M15 och M16-personal, vilka uttryckligen sa, att de inte skulle ingripa ifall de blev vittne till att tortyr användes som förhörsmetod).
De diktatoriska lagarna i övrigt är nästan redan på plats (läs FRA, datalagringsdirektivet, ACTA, hemlig buggning, europeisk arresteringsorder m fl). Vilket gör att det nästan ser ut som en tanke att gatumusiken samtidigt förbjuds i Göteborg.
Allt medan de monotona parollerna och slagorden om att slakta vår suveränitet ytterligare för ett totalt uppgående i EU:s sköna nya värld entonigt tillåts fortsätta att trummas fram i sommarvärmen i Almedalen. Musiken förbjuds men guld-och-gröna-skogar är tydligen fortfarande tillåtet.
Trots att alla ekonomiska experter varnar och säger att också kronan är Sveriges räddning, då den mildrar effekterna av den ekonomiska depressionen och massarbetslösheten i dess spår.
Det enträgna arbetet med att omvandla vårt samhälle till en konsoliderad högermärkt diktatur går in i sin slutfas.
När folkpartiets hemstad Göteborg förbjuder gatumusik får Jan Björklund stå kvar – just nu i Visby – och dundra på med samma gamla tal som alltid. Och att skava ner folks öron med politisk demagogi om att inlemma de sista resterna suveränitet i EU:s diktaturbyggnation är toner som därmed får mer eller mindre monopol på utrymmet.
Musiken måste tydligen bytas ut mot den allt mer dominerande propaganda som krävs för att få med folk på EU- och eurotåget (vilket går trögt, om man beaktar EU:s legitimitetsproblematik med 40%-igt valdeltagande i EU-valet till en församling som redan av befogenhetsskäl lider av ett betydande demokratiskt underskott). När musiken tystnar är det tydligen istället den högtflygande EU-fraseologin som skall tillåtas ljuda allt högre och till slut kanske till och med vrålas fram på gator och torg. Även centerpartister vill gå upp i det växande och allt folkligare partiet, vilket iofs är kongruent då även de genomgått extreme make-over i alla hjärtefrågor och nu är både nyliberala, centralistiska och kärnkraftskramare. Till slut kanske hela Alliansen går ihop och bildar Ett Enda Jättestort Folkparti.
Läs mer: Focus online Deutschland – Verfassungsgericht entscheidet über Vertrag von Lissabon, Times online: ”David Cameron ‘would not oppose’ Tony Blair becoming first president of the EU” The Guardian: ”Tony Blair knew of secret policy on terror interrogations”
Se tidigare bloggpost: Lissabonfördragsamhet ger makt till extremhögern
Läs även: Aftonbladet – Gatumusik förbjuds – artister rasande, DN1, DN2, DN3, DN4, AB2, AB3, SVD1, SVD2, DN – EU-toppmötet över, Helsingborgs Dagblad: Maktkamp väntar om topposter, Världen Idag, SVD3, GP: Snart tystnar musiken… , GP: Stoppa beslut som dödar musikens rötter,
Läs bloggarna: Arbetarperspektiv, Ailas livsstilstwitter: ”Gatumusik en tillgång för sommarstaden”, Mad World: Gatumusikanter behövs, Daniel Scythe: Vem äger det offentliga rummet? Bloggen som inte finns: Förbjud musiken i butikerna!!!, Vrakgods och Strandfynd: Våga göra skillnad mellan musik och oväsen,
Läs även: Deutsche Welle – Författningsdomare bedömer EU-reformfördrag, FOCUS Online – Karlsruhe dömer angående EU-reformfördrag, RP Online, tagesschau, RP Online2 – Avgörande idag från Karlsruhe om EU-reformfördrag, FOCUS Online2, n-tv, FAZ – Frankfurter Allgemeine Zeitung: Dom om Lissabonfördrag, RTE News: Challenge to Lisbon Treaty in Germany, Irish Times: German ruling on Lisbon due,
En bra länk i frågan om avgörandet är också Der Spiegel Online – där tre möjliga utfall gås igenom:
Der Spiegel Politik: Verfassungsrichter entscheiden über Europas Zukunft (ung. författningsdomare fäller avgörande om Europas framtid)
Läs även bloggen Historisk Arena om en historisk återblick på dagens datum 30 juni (30 juni 1945 kallas i historien för ‘De långa knivarnas natt’). Så här skriver bloggen om datumet:
”På morgon den 30 juni 1934 släppte nazistledaren lös sina SS mördare, för en tre dagars mordorgie där bl.a. Göring, Himmler och Göbels passade på att göra upp räkningen med sina fiender.
Konsekvenserna
SA:s ledning mördades och SA-männen som kämpat under alla år för Hitler och partiet blev snuvade på sin belöning. En gång till användes SA och det var under kristallnatten 1938.
Hitler visade att han var beredd att använda våld för att få sin vilja igenom och det tystade många kritiker i Tyskland. Han passade på att utropa sig till den högste domaren i Tyskland och samlade ytterligare en maktfaktor i sin hand. Genom sitt tysta medgivande gav armén upp sin självständiga hållning och ställde sig på nazisternas sida. President Hindenburg gratulerade till framgångarna mot SA och vägen låg öppen för Hitler att ta över presidentmakten när Hindenburg dog i augusti. Hitler blev Führer och envåldshärskare över Tyskland.
SS var den stora vinnaren. Himmler hade skickligt manövrerat sig till en maktposition och den skulle öka fram till 1945. Det var SS som utförde den industriella utrotningen av icke önskvärda i det tredje riket. SS kom att bli en stat i staten, en elit, som tog kontroll över allt fler samhällsfunktioner.Detta hände idag för 75 år sedan!”
Skulle vi lära av historien – eller hur var det? I sin essäsamling Det landsförvisade språket påminner oss Imre Kertész om att Auschwitz mycket väl kan upprepa sig och citerar härvidlag Santayanas sentens:
”Den som inte förmår att skåda sitt förflutna i vitögat är dömd att evigt upprepa det”.
/hämtat ur Kertész, Imre. Det landsförvisade språket. Essäer och tal. Norstedts: Stockholm, 2007:172./