Monthly Archives: augusti 2009

Ett svenskt missförstånd

Nu fäller tingsrätten Anna Odell för oredligt förfarande när hon spelade psyksjuk utan att vara det. Om ni någon gång blir lite psykiskt störda passa er för att friskna till under pågående behandling – för då blir det dagsböter eller till och med frihetsberövande. Som inte bältessängen skulle räcka.

Man frågar sig – är svensk rättvisa ett enda stort  missförstånd – eller är den rentav en italiensk fars?

Läs SVD1DN1,      AB1,  AB2,  GP1,  Expressen1,  DN2,   Sydsvenskan1,  DN3,    SVD2SVD3Sydsvenskan2,   DN3,   AB3,   SVD4,   DN4,   DN5,  AB4,

Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?

För ett antal år sen experimenterade en journalist i USA genom att iklä sig rollen som minimilönearbetare. Hon visade då med all önskvärd tydlighet att det inte går att försörja sig genom att arbeta i USA – då minimilönesystemet hade gjort det omöjligt. Hon var tvungen att ha flera förslitande jobb och lyckades ändå inte uppnå anständig inkomst, då det knappt räckte till mat för dagen och tak över huvudet, än mindre till sjuk- och pensionsförsäkringar.

Just det minimilönesystem som kommer att bli legio när Lissabonfördraget implementeras. Idag går alliansregeringens Maud Olofsson ut, i ännu en självförhärligande segertågsartikel , som med förskönande omskrivningar beskriver det hittillsvarande marionettregeringsinnehavet, och, som den trognaste effektuerare av EU:s beställningsjobb flaggar för fortsatta ändringar av arbetsrätten och LAS, som en nästa punkt på EU-agendan, vilken banar ytterligare väg för minimilönesystemet, (vilket redan är lagstadgat i 20 av 27 EU-länder).

Om man verkligen ville göra något åt arbetslösheten skulle man nu istället börja dela på jobben och införa sex timmars arbetsdag. Då skulle man slippa göra en massa konstgjorda trygghetsarbeten och istället rusta sig för generationsväxlingen genom att ungdomsgenerationen sakta installeras och inskolas på de platser som sedan kommer att behöva tillsättas när de många går i pension.

Med Lissabonfördraget, som ordförandelandet Sverige ska genomdriva antagning av nu i höst, urholkas nämligen arbetsrätten och kollektivavtalen och minimilönesystemet  införs – vilket Lavaldomen och flera andra domar gett tydligt uttryck för. Det är därför socialdemokraternas svek i frågan om okritisk ratificering av Lissabonfördraget är så allvarligt.

Först kan man börja med att läsa domsluten i Rüffert- och Vaxholmsmålen där det slås fast att strejkrätten och kollektivavtalen är underordnade reglerna för den inre marknaden och de fria rörligheterna.

Sedan kan man fortsätta med att läsa artikel i Kommunalarbetaren där EU-domstolen i egenskap av den svenska EU-domaren Pernilla Lindh talar om att Lissabonfördraget inte kommer att innebära någon skillnad, då EU-rätten redan behandlar Lissabonfördragets rättighetsstadga som primärrätt, vilket innebär att både strejkrätt och kollektivavtal m fl är underordnade reglerna för den inre marknaden. Det innebär att om Lissabonfördragets s k rättighetsstadga står i strid med de  s k fria rörligheterna så är det de fria rörligheterna som går före.

Domarna tillämpar alltså istället utstationeringsdirektivet (som överordnas rättighetsstadgan i domsluten).

Domsluten har också lett till en svensk utredning om hur lagstiftningen i Sverige skall ‘harmonieras’ efter dessa domslut så att domslutens principer skrivs in i Sveriges lagar (den s k Stråthutredningen, som nu är ute på remiss).

Redan före ratificeringsbeslutet i riksdagen 20 nov 2008 vederlägger Martin Viredius, vice ordf i Transportarbetarförbundet, S och LO:s desinformation om att arbetsrätten inte kommer att försämras med Lissabonfördraget.

Då domstolen slagit fast att rättighetsstadgan redan behandlas som primärrätt innebär det att rättigheterna i den – vilken även innefattar alla demokratiska fri- och rättigheter – endast gäller om de inte står i stid med reglerna som gäller för den inre marknaden. Demokratin är avskaffad med andra ord. Det är marknaden som styr. Vilket öppnar upp för ett system med otrygga anställningar och minimilöner.

I fördraget står nämligen:

Syftet med artikel 52 är att fastställa räckvidden av rättigheterna och principerna i stadgan och fastställa regler för hur de skall tolkas. I punkt1 behandlas begrängsningssystemet. I den använda formuleringen har inspiration hämtats från domstolens rättspraxis enligt följande: ”Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden …]”
vilket alltså var precis det som gjordes i Lavaldomen m fl ustlag, där reglerna för den inre marknaden fastslogs gå före rättighetsstadgan, vilken således redan då behandlades som primärrätt av domstolen.

Vidare är ratificeringen inte förenlig med svensk grundlag som stadgar att mer maktöverföring till EU inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de inte, enligt en granskning som eu-kritik.se har gjort. De fyra rättigheter som saknas i Lissabonfördraget men som däremot finns inspikade i vår egen grundlag är följande:

1. Rätten till skydd mot hemlig avlyssning
2. Rätten till skydd mot åsiktsregistrering
3. Rätten till skydd mot godtyckligt frihetsberövande
4. Rätten att delta i demonstration på allmän plats

Dvs just de rättigheter som akronymlagarna avskaffar – FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, europeisk arresteringsorder, ACTA, Inspire, Stockholmsprogrammet m fl.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU –
”EU:s rättighetsstadga – ett hot mot medlemsländernas självbestämmande

Läs även tidigare bloggpost: Tvångsförflyttningar, hård segregering och passiv arbetsmarknadspolitik

Läs Regeringen ‘Stråth-utredningen’ – ”Förslag till åtgärder med anledning av Lavaldomen”

Apropå den s k ”fria rörligheten” kan det också vara på sin plats att läsa Mark Klambergs bloggpost om SJ:s beslut att införa visering av giltiga identitetshandlingar på tågen i Sverige: ”Har alla spärrar släppt?” Missa då inte heller SJ:s egen förskönande omskrivning om saken ”SJ inför personliga biljetter”.

Se även bloggpost: ”Den fria rörligheten” – Diktaturen har landat

Läs: SVD1,     SVD2,  SVD3, SVD4,  SVD5,    SVD6,  DN1,    DN2DN3,  DN4, DN5 DN6,  DN7, DN8 AB,  AB1AB2,   AB3, Expressen1,    di.se,  GP,

Bloggar: Stockholm enligt AnckersjöTörnquist tänker och tycker,  Mitt i steget,   Karl Hellberg,  the Campaign Dossier,   Mitt i steget2,  Krohniskt,  Fredrik Axelsson,

Läs även: Nätverket för folkomröstning om EU:s nya grundlag – Nej till minimilöner – Ja till kollektivavtal – Stoppa Lissabonfördraget!, Västerbottens Folkblad – Minimilöner kommer in bakvägen,  TCO – Debattartikel Ingemar Hamskär, chefsjurist TCO – Arbetsgivarna illojala mot modellen Sjukvårdspartiet Sörmland – Lissabonfördraget en kupp mot Sveriges folk?, VGUENGL , Paraplyprojektet – Lagstadgad minimilön vanlig i EU, s-bloggar: Bo Widegren – Lissabonfördraget stadfäster Lavaldomen: Fri rörlighet tar över rätt till kollektivavtal och strejkrätt.

Läs även: Barbara’s blog, Barbara’s Website

Med alliansen och SD blir Sverige folkhemskt

I SIFO-mätningen för augusti fick SD 4.2 % av rösterna, vilket skulle betyda att vägen till riksdagens lågtidliga öppnande står vidöppen för högerpopulismen.

Folkepartiets demagogiska konstfacksavskaffande, den moderata nästintill enfaldiga och nationalantikvariska kulturpolitiken med konst innanför ramarna och litteratur som håller sig till fiktion, i övrigt endast turistattraktioner, centerns centraliseringspolitik och kärnkraftverksbyggande och så slutligen Sverigedemokraternas främlingsfientlighet skulle då, tillsammans med kameraderna i EU, leda oss mot den forntida framtiden.

Det innebär inte bara betongpolitik av förstenat märke, kritstrecksrandigt kostymvälde och jämställdhet som ett minne blott, utan även exempellöst diktatorisk EU-lagstiftning och hets mot flyktingar.

Nu gör de rödgröna en liten framryckning. Låt oss tillsammans jobba för en progressiv offensiv fram till valet 2010. För vår egen skull. Och framtida generationer.  Lissabonfördraget måste rivas upp och riksdagens ställning måste stärkas. Stockholmsprogram och akronymlagar måste förpassas dit där de hör hemma – på historiens skräphög.

Läs: DN – Folkhemmet nya (M)odeordet,  DN1,  AB – ‘Arbetarpartiet’ saknar arbetareThe Campaign Dossier – Nya moderaterna – nu ännu nyare!,  DN2,  DN3DN4 ,  DN5 DN6,   SVD1,  SVD2,  SVD3,  SVD4,   AB1,   AB2,  AB3 AB4,   Expressen1,    Sydsvenskan1,

Läs bloggarna: Mitt i stegetMagnus Andersson,  axess blogg – Manifest för läsfest,  errata – Ett ovanligt ofestligt manifest, Läs SR – Rättegång idag mot Anna Odell,  SVD – Odell är som en Ofelia i direktsändning, Kulturbloggen – De rödgröna så nära egen majoritet,  Mad world – Det är ett hån,

Se tidigare bloggpost: De högersociala spökerierna, En kall politiker fryser,

Tysk dominans i EU – en s k historisk ironi?

Av stark omtanke om demokratin har bl a sonen, Franz Ludwig von Stauffenberg,  till den greve och wehrmachtofficer som försökte oskadliggöra Adolf Hitler, Claus von Stauffenberg, överklagat tyskt godkännande av Lissabonfördraget till den tyska författningsdomstolen, vars något mindre hjältemodiga men ändock kritiska utslag nu tvingat det tyska parlamentet att stärka sin egen makt så att Lissabonfördraget kan godkännas utan att det kan anses bryta mot tysk grundlag.

Om nu inte övriga medlemsländer kongruent stärker sina nationella parlament åtminstone på motsvarande sätt, så riskerar detta sällsynta fall av politiskt obekvämt civilkurage att istället förvandlas till en s k historisk ironi.

Särskilt som korrigeringarna innebär att Tysklands parlament även får ”ett avgörande inflytande när det gäller ett eventuellt gemensamt militärt EU-försvar”.

Efter att Lissabonfördraget under svenskt ordförandeskap antas utan att något land utom Irland fått folkomrösta om det.

Läs: Europaportalen.se – Tyska parlamentet stärker sitt inflytande i EU

Läs även: Politikerbloggen – Reinfeldt vägrar delta i TV-debatt pga borgfred., SVD – Sverige trappar upp i Afghanistan SVD – M siktar på lång regeringsmakt,   DN –   Reinfeldt bygger vidare på sin breda S politik,  Reinfeldt följer moderat karta,  DN2 – ”Nio av tio M-väljare vill modernisera arbetsrätten” (”modernisera arbetsrätten” – Känn på den).

Se också tidigare bloggposter:  Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Del II -Den sovande regeringen ZZTysklands domare gör ett bättre jobb än Lagrådet, Spöken som finns,   Den socialmoderata (M)enigheten, Tänk analogt,  

 

Valfläsket brinner! Äntligen! – Moderaterna Motar Massarbetslösheten Med Mutbildning.

Jag säger då det. Det skall till en borgerlig regering för att den offentliga sektorn skall tillåtas expandera explosivt. För ännu mer kommer att bli av nöden. I alla fall om man vill slippa upplopp. Det är likadant varenda gång. När blåalliansen kalasat sönder statskassan genom att socialisera förlusterna och privatisera vinsterna tillräckligt länge, så får socialdemokraterna sanera statsfinanserna med stenhård nedskärningspolitik av ultrahögersnitt. Och nu tjuter alarmklockorna alltså så illande, att alliansens regeringskansli vrider sig så svårt i kramper av Davosångesten, att de tvingas inse att de kommer att förlora valen till förmån för 50 års socialdemokratiskt maktinnehav till – OM  de inte genast startar statssocialismens come-back på bred front.

Reguljära utbildningsplatser! En blandning av både jobb och utbildning! Beredskapsarbeten! Statliga banker! Mona Sahlin eller snart sagt även Lars Ohly kunde knappt sagt det bättre själv. Kaospiloterna har fått komma till tals och Anders blir oss en väldig Borg i krisen – när han till slut ändå frälser oss från fortsatt stålbadande på allt avgrundsdjupare prerevolutionära vatten. Där kan man ana en liten taktikens totala triumf – håll hårt i svångremmen hela vägen fram till det smått hysteriskt utlösta frälsarögonblicket. Så skall politik regisseras. I enlighet med katharsisrecept från Aristoteles.

Men jag är ju förstås lite mer förtjust i mina egna favoritåtgärder och kan inte riktigt släppa tanken på några fler av dem – som för mig känns lika angelägna som de beslut om åtgärder i form av reguljär utbildning , som regeringen äntligen fattat, och kanske till och med angelägnare än ospecificerade beredskapsarbeten, för jag tycker man ska slå ett slag för miljonprograms- och skolrenoveringen – även lite till för klimatomställningen, generationsväxlingen och gemensamt ägande av infrastrukturen. Och vill man ha långsiktigt hållbara jobb, som stannar kvar även när skattekapitalet flytt utomlands, och således slippa hamna i ett permanent undantagstillstånd av ändlösa åtgärder, så är det av nöden att också ge småföretagare rätt till a-kassa och sjukpenning.

Se tidigare bloggposter: Skattepengar på export, Julens hårda bud, Stålbadsandan ersätter Saltsjöbadsandan,  Bristande ledarskap, Vi måste avreglera Avregleringen, En kall politiker fryser, Betongpolitik av förstenat märke,

Läs: SVD – 8,4 miljarder mot arbetslösheten,  DN1,  DN2 – ”Överraskande mycket pengar”,  SVD2 – Kraftlöst, tycker S,  24,  Sveriges Radio – 8,4 miljarder satsas mot arbetslösheten,   SVD – M storsatsar på unga väljare,  DN3 – Krav på pengar till grundskolan,  GP,  Aftonbladet,  AB2SVD4,

Läs bloggarna: Politikerbloggen – Moderaterna storsatsar på ungdomar inför kommande riksdagsvalet, , Peter Andersson – med rätt att tycka: Bättre sent än aldrig – med insatser för fler jobb. Men räcker det?, Makthavare. se – Alliansen vinner valet 2010, tror väljarna,   Krohniskt – Var tog näringslivet vägen? (Svar först förflyttades det från den klimattärande sektorn till den omsorgsnärande och nu har det försvunnit med vinsterna utomlands), Kent Persson (m) – Misslyckas Alliansen i jobbfrågan är man rökt,  KP2 – Ungdomarna måste vinnas – annars fixar vi inte valet 2010,  Politikerbloggen2 – Reinfeldt vinner nästa val – om miljonärerna får bestämma,  Edvin Ala(m) – Jag är skeptisk…, Mona for President – Det sovande folket – eller regeringen snarare,  s-buzz – Vilken redaktion blir först med granskningen av regeringens icke-jobbpolitik?, PJ Anders Linder – S-förnyarna förtjänar respekt och medlidande,  Den hälsosamme Ekonomisten,  Roger Jönsson jj.n – Det är så dags nu,  HemlighetsmakenKarins värld – Glömde du de kommunala skolorna när du var ute i verkligheten, Reinfeldt? , Utredarna,  Stockholm enligt Anckersjö – Åtgärdschock mot ungdomsarbetslöshetenCornucopia – Alliansregimen goes rödgrön axelmakt,  Mitt i steget – Fort…och fel?,  Fredrik Axelsson – Ledighet skapar möjlighet till mycket,

 

Litteratur ej språkkonst

Riktiga romaner bör inte syssla med språkkonstnärliga experiment. Det tar udden av berättandet. Språket skall underställas berättelsen och inte irra omkring och trassla till den röda tråden. Även lyriska influenser bör rensas ut. Det tycker några nyutexaminerade författare som med detta vill göra sitt inträde på författarbanan. Vidare anser de att romanen inte heller skall hålla på med vulgariteter och skämt – det handlar ju trots allt ändå inte om någon stå-upp-komik eller om damsnusk, utan om den seriösa romanen.

Genast hyllas initiativet av axess blogg och dess upphovsman Johan Lundberg.  Man undrar varför just han visar sådan helhjärtad entusiasm. Det förstärker förnimmelsen av reaktionär doft kring hela manifestet, som även passar på att uttrycka sin motvilja mot hur det självupplevda ogenerat spys upp på bokhandelsdiskarna. I bakgrunden anar man en kulturminister som önskar sig mer konst innanför ramarna och texter som hålls hårt inspärrade mellan de bältesspända bokpärmarna. För det är ju så obekvämt med en konst som handgripligen vill delta i det offentliga samtalet, som vill lägga sig i och käfta emot. Och som gestaltar eller skriver om självupplevda fasor. Sådana vill alliansregeringen helst slippa i fortsättningen. Några historiska skildringar av tidigare fasor vill man inte heller bli påmind om.

I dess ställe kommer nu den breda, garanterat fiktiva berättelsen som en trygg, trög flod och sköljer bort all verklig smuts. Ungefär som rännstenen sköljdes ren från nattens träck på Bellmans tid. På berättelsens Nilsholgerssonsvingar skall vi nu flyga lagom högt över Sveriges dalar och kullar och berätta uppbyggligt om vårt land och människorna där.

Snart väntar också en intressant rättegång om Anna Odells fräcka tilltag att ha mage att ifrågasätta Psykvården i vårt fosterland.

Mot detta har jag följande att invända:

Manifest i all ära – men är det inte lite väl mycket tvångströja över just detta. Högtravande dessutom. Vad är det för fel på språkexperiment – det är ju kul ju. Och lyriska passager i romaner – varför hacka på dem. Dessutom har väl i stort sett alla stora romanförfattare utan undantag också varit utpräglade språkkonstnärer – Joyce, Woolf, Proust, Harry Martinson, Dostojevskij, Kafka, även Lagerlöf, Eyvind Johnson, Dagerman, Söderberg osv – så det finns ju ingen motsättning. Att rensa ut det vad blir då kvar. En anrättning utan krydda och arom.

Som inte ”kommunicerar, berör” eller ”oroar” någon som helst.

Dessutom – att nämna Pär Lagerkvist apropå epik utan influens från lyrik är väl snudd på korkat. Pär Lagerkvist ÄR svensk lyrik – närmare bestämt vårt hjärtas skri i världen.

Se tidigare bloggposter: Konst innanför ramarna tycker kulturministern,   En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!, Tänk analogt, , En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti – den långsamma reprisen, Spöken som finns 

Läs: DN – ”Manifest för ett nytt litterärt decennium”,   DN2 – ”Dagens Nyheter gör ny helgsatsning”,

Läs bloggarna! – Axess – ”Manifest för läsfest”, Errata: ”Ett ovanligt ofestligt manifest”,    Anna Troberg – ”Rapport från elfenbenstornet”,    FLM – ”Remix på litteraturmanifest”   Bokhora – ”Fiktionernas återkomst – eller? (Del II)”, Bokmania,  Victor Estbys skriverier,  CopyriotFörfattarcoachens blogg,  Thereses dagbok,   Lilla O,  Soneryds nya – ”Dagens jaha”,   Wiman – ”Inget har hänt i DN”,   Stefan Stenudd1,   Stefan Stenudd2,

Den neoliberala fundamentalismen knäcker ekonomin

Sedan långt före jul har jag i inlägg efter inlägg vädjat, skällt, bönat, bett, uppmanat och uppfordrat den här nyliberalt fundamentalistiska alliansregeringen att bekämpa arbetslösheten genom att investera i den offentliga sektorn. Detta vägrar alliansregeringen göra – för de sitter fast i sin fanatiska tro på nyliberala icke-lösningar på arbetslöshetsproblemet som under tiden förvärras och antar omåttliga proportioner.

Då – före jul – fanns ett överskott i statens finanser på många miljarder, främst på grund av engångsvinster via utförsäljning av gemensam välfärd och egendom, vilket dock på grund av blint fasthållande av neoliberala anti-keynesianska principer nu smält samman och förvandlats till ett växande underskott som nästa år uppgår till 100 miljarder.

Nu säger Fredrik Reinfeldt dessutom att han inte nog med det till och med är beredd att låna upp ännu mer pengar för att sänka skatterna samt till varje pris läxa upp utsatta delar av befolkningen med pekpinnar som svider i skinnet: Det SKALL löna sig att arbeta – och med begreppet ‘arbete’ då endast innefatta jobb inom privat sektor. Allt annat är för honom inga riktiga jobb.

Men att undervisa barn och ungdomar, att sköta äldre, köra tåg och buss, vårda sjuka, sköta renhållning, se till så att energiförsörjning fungerar, forska och utbilda inom universitet och högskola m m m m ÄR riktiga jobb – i synnerhet i offentlig regi, där människor tar sin uppgift på stort allvar vilket det däremot kan vara både si och så med inom privat sektor .

I alla fall om man betänker de glädjebetyg som främst friskolor utan större betänkligheter sätter, vilket tvingar högskolor och universitet att sätta in specialresurser då det sen visar sig att de höga betygen inte speglar det kunskapsinnehåll de liksom är tänkta att utgöra ett mått på (men det spelar ju ingen roll för betygssystemets viktigaste funktion; att skilja agnarna från överklassvetet är ju ändå uppnådd), och det vet vi ju alla att när kvalitetssäkringsverktyget osäkras, då har vi snabbgenomströmningskriteriets måttstock som i en liten nyspråklig pandoraask varvid själva det tayloristiskt hypereffektiviserade ”resultatet” blir därefter.

Jag ställde häromdagen frågan i ett inlägg: – Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat? – och har fortfarande inte hittat något pålitligt svar. Fredrik Reinfeldt säger, utan att precisera sig, att det framgår av beprövad erfarenhet och forskning, analyser som vi och andra gör”.

Hur kommer det sig då att den välrenommerade tidskriften Newsweek säger tvärtom – att det är statliga investeringar i offentlig sektor som mest effektivt och omedelbart skapar jobb och att det därtill är oerhört mycket dyrare att skapa jobb i privat sektor via skattesänkningar än vad det är att skapa jobb i offentlig sektor via statliga investeringar?

Enligt den nyligen gjorda undersökningen, från vilken uppgiften troligen hämtats, ”Estimate of Job Creation och som genomförts på uppdrag av Obamaadministrationen sägs att det kostar $ 92 000 att skapa ett offentligt jobb (då det ju bara är att börja anställa fler undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, läkare osv inom samhällssektorer som alltid behöver tillskott eller åtminstone ge de kvinnor heltid som nu får hålla tillgodo med timanställningar, visstidsanställningar, vikariat och deltid) medan det kostar $ 145 000 att via skattesänkningar att skapa ett jobb i privat sektor :

”Job-Years Created by Different Types of Stimulus

To estimate the job-years created by different types of fiscal stimulus, we simulate the macroeconomic model. We consider the three main types of fiscal stimulus: government spending, a tax cut, and state fiscal relief. In each case, we simulate a change of $100 billion in fiscal year 2009. The model uses a plausible assumption about the distribution of the spending or tax reduction over the fiscal year. This simulation shows the job-years created by $100 billion of a type of fiscal stimulus by the end of 2012. The results of this simulation are given Table 3. The results show that a dollar of government spending creates roughly 1.6 times as many job-years as a dollar of tax cuts and 1.3 times as many job-years as a dollar of state fiscal relief. These numbers are a reflection of the different multipliers used in the simulation.

Table 3
Estimates of Job-Years Created by Different Types of Fiscal Stimulus
$100 billion of government spending creates 1,085,355 job-years
$100 billion of tax cuts creates 687,991 job-years
$100 billion of state fiscal relief creates 857,610 job-years
These simulation results can also be used to give an estimate of the approximate amount of spending it takes to create a job-year for different types of stimulus. To derive these estimates, one just divides $100 billion by the estimated number of job-years. The results are given in Table 4. They suggest that the spending needed per job-year is noticeably higher for tax cuts than for state fiscal relief or direct government spending.
Table 4
Estimates of Spending Needed to Create 1 Job-Year
for Different Types of Fiscal Stimulus
Government spending:
Tax cuts:
State fiscal relief:
$92,136 per job-year
$145,351per job-year
$116,603 per job-year”

Svar: Newsweek och Vita Husets rapport har fel och Reinfeldt har naturligtvis rätt, eller hur? Visst måste det vara så. Det måste helt enkelt vara så. I den oheliga marknadens heliga namn. Amen.

Se tidigare bloggposterHur många jobb har skattesänkningarna alstrat?

Läs bloggarna: Daniel Mathisen: ”Investeringar – inte skattesänkningar – skapar jobb.”, Gunnar Axén,  norah4you,   Marknadsliberalen,    Alliansfritt Sverige,  Martin Mobergs blogg,  Mitt i steget,   Robert NoordClaes Krantz,   HBT-Sossen,   Mona For PresidentPeter Andersson – med rätt att tycka,   Röda Malmö,    Alliansfritt Sverige2,   Mitt i steget2,   PJ Anders Linder,

Läs: DN – Konkurrens om elever ger orättvisa gymnasiebetyg, DN2,  DN3,    DN4,  DN5, DN6,   SVD1,   SVD2,   SVD3  SVD4,  AB1,    AB2,    SR – Ekot,  Expressen1,