Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?

För ett antal år sen experimenterade en journalist i USA genom att iklä sig rollen som minimilönearbetare. Hon visade då med all önskvärd tydlighet att det inte går att försörja sig genom att arbeta i USA – då minimilönesystemet hade gjort det omöjligt. Hon var tvungen att ha flera förslitande jobb och lyckades ändå inte uppnå anständig inkomst, då det knappt räckte till mat för dagen och tak över huvudet, än mindre till sjuk- och pensionsförsäkringar.

Just det minimilönesystem som kommer att bli legio när Lissabonfördraget implementeras. Idag går alliansregeringens Maud Olofsson ut, i ännu en självförhärligande segertågsartikel , som med förskönande omskrivningar beskriver det hittillsvarande marionettregeringsinnehavet, och, som den trognaste effektuerare av EU:s beställningsjobb flaggar för fortsatta ändringar av arbetsrätten och LAS, som en nästa punkt på EU-agendan, vilken banar ytterligare väg för minimilönesystemet, (vilket redan är lagstadgat i 20 av 27 EU-länder).

Om man verkligen ville göra något åt arbetslösheten skulle man nu istället börja dela på jobben och införa sex timmars arbetsdag. Då skulle man slippa göra en massa konstgjorda trygghetsarbeten och istället rusta sig för generationsväxlingen genom att ungdomsgenerationen sakta installeras och inskolas på de platser som sedan kommer att behöva tillsättas när de många går i pension.

Med Lissabonfördraget, som ordförandelandet Sverige ska genomdriva antagning av nu i höst, urholkas nämligen arbetsrätten och kollektivavtalen och minimilönesystemet  införs – vilket Lavaldomen och flera andra domar gett tydligt uttryck för. Det är därför socialdemokraternas svek i frågan om okritisk ratificering av Lissabonfördraget är så allvarligt.

Först kan man börja med att läsa domsluten i Rüffert- och Vaxholmsmålen där det slås fast att strejkrätten och kollektivavtalen är underordnade reglerna för den inre marknaden och de fria rörligheterna.

Sedan kan man fortsätta med att läsa artikel i Kommunalarbetaren där EU-domstolen i egenskap av den svenska EU-domaren Pernilla Lindh talar om att Lissabonfördraget inte kommer att innebära någon skillnad, då EU-rätten redan behandlar Lissabonfördragets rättighetsstadga som primärrätt, vilket innebär att både strejkrätt och kollektivavtal m fl är underordnade reglerna för den inre marknaden. Det innebär att om Lissabonfördragets s k rättighetsstadga står i strid med de  s k fria rörligheterna så är det de fria rörligheterna som går före.

Domarna tillämpar alltså istället utstationeringsdirektivet (som överordnas rättighetsstadgan i domsluten).

Domsluten har också lett till en svensk utredning om hur lagstiftningen i Sverige skall ‘harmonieras’ efter dessa domslut så att domslutens principer skrivs in i Sveriges lagar (den s k Stråthutredningen, som nu är ute på remiss).

Redan före ratificeringsbeslutet i riksdagen 20 nov 2008 vederlägger Martin Viredius, vice ordf i Transportarbetarförbundet, S och LO:s desinformation om att arbetsrätten inte kommer att försämras med Lissabonfördraget.

Då domstolen slagit fast att rättighetsstadgan redan behandlas som primärrätt innebär det att rättigheterna i den – vilken även innefattar alla demokratiska fri- och rättigheter – endast gäller om de inte står i stid med reglerna som gäller för den inre marknaden. Demokratin är avskaffad med andra ord. Det är marknaden som styr. Vilket öppnar upp för ett system med otrygga anställningar och minimilöner.

I fördraget står nämligen:

Syftet med artikel 52 är att fastställa räckvidden av rättigheterna och principerna i stadgan och fastställa regler för hur de skall tolkas. I punkt1 behandlas begrängsningssystemet. I den använda formuleringen har inspiration hämtats från domstolens rättspraxis enligt följande: ”Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden …]”
vilket alltså var precis det som gjordes i Lavaldomen m fl ustlag, där reglerna för den inre marknaden fastslogs gå före rättighetsstadgan, vilken således redan då behandlades som primärrätt av domstolen.

Vidare är ratificeringen inte förenlig med svensk grundlag som stadgar att mer maktöverföring till EU inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de inte, enligt en granskning som eu-kritik.se har gjort. De fyra rättigheter som saknas i Lissabonfördraget men som däremot finns inspikade i vår egen grundlag är följande:

1. Rätten till skydd mot hemlig avlyssning
2. Rätten till skydd mot åsiktsregistrering
3. Rätten till skydd mot godtyckligt frihetsberövande
4. Rätten att delta i demonstration på allmän plats

Dvs just de rättigheter som akronymlagarna avskaffar – FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, europeisk arresteringsorder, ACTA, Inspire, Stockholmsprogrammet m fl.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU –
”EU:s rättighetsstadga – ett hot mot medlemsländernas självbestämmande

Läs även tidigare bloggpost: Tvångsförflyttningar, hård segregering och passiv arbetsmarknadspolitik

Läs Regeringen ‘Stråth-utredningen’ – ”Förslag till åtgärder med anledning av Lavaldomen”

Apropå den s k ”fria rörligheten” kan det också vara på sin plats att läsa Mark Klambergs bloggpost om SJ:s beslut att införa visering av giltiga identitetshandlingar på tågen i Sverige: ”Har alla spärrar släppt?” Missa då inte heller SJ:s egen förskönande omskrivning om saken ”SJ inför personliga biljetter”.

Se även bloggpost: ”Den fria rörligheten” – Diktaturen har landat

Läs: SVD1,     SVD2,  SVD3, SVD4,  SVD5,    SVD6,  DN1,    DN2DN3,  DN4, DN5 DN6,  DN7, DN8 AB,  AB1AB2,   AB3, Expressen1,    di.se,  GP,

Bloggar: Stockholm enligt AnckersjöTörnquist tänker och tycker,  Mitt i steget,   Karl Hellberg,  the Campaign Dossier,   Mitt i steget2,  Krohniskt,  Fredrik Axelsson,

Läs även: Nätverket för folkomröstning om EU:s nya grundlag – Nej till minimilöner – Ja till kollektivavtal – Stoppa Lissabonfördraget!, Västerbottens Folkblad – Minimilöner kommer in bakvägen,  TCO – Debattartikel Ingemar Hamskär, chefsjurist TCO – Arbetsgivarna illojala mot modellen Sjukvårdspartiet Sörmland – Lissabonfördraget en kupp mot Sveriges folk?, VGUENGL , Paraplyprojektet – Lagstadgad minimilön vanlig i EU, s-bloggar: Bo Widegren – Lissabonfördraget stadfäster Lavaldomen: Fri rörlighet tar över rätt till kollektivavtal och strejkrätt.

Läs även: Barbara’s blog, Barbara’s Website

9 responses to “Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?

  1. Hej!

    Har tidigare tittat på denna lösning med att sänka en heltid från 8 timmar till 6 timmar, och det skulle kunna vara en bra lösning. Men jag har även senare sett över möjligheten till att införa en annorlunda lösning; den tidigare omdiskuterade medborgarlönen. Det är otroligt vad mycket hela karusellen runt arbetslösheten och sjuka kostar pengar idag… Pengar som vi istället skulle kunna lägga på sjukvård, utbildning, rättsväsendet osv osv.

  2. Jag tycker det är en mycket bra lösning. Det ger mer självkänsla tror jag – och dessutom lugn och ro och arbetstillfredsställelse. Mer tid för hus och hem och alldeles privata nöjen. Utmärkt. Sämre med medborgarlön då det inte ger samma delaktighet och känsla av att ha en plats i samhället och en funktion att fylla. Det är i alla fall mitt tips.

  3. Det skulle vara en fungerande lösning till att börja med att sänka arbetstiden (skulle ge ca 500 000 nya jobb; http://nypolitik.blogg.se/2009/may/500-000-nya-jobb-pa-basta-satt.html), men fortfarande kvarstår problemet med bl a försäkringskassor och utförsäkringen av sjuka människor. Gällande medborgarlön, så skulle den vara så pass hög att man kan klara sig på den, men ändå så låg att de flesta väljer att jobba vidare. Men det gör det mer öppet för att våga starta eget, skriva en bok, forska, vara hemma med barnen som man själv önskar och studera som man själv vill.
    Jag tror att friheten och tryggheten skulle göra att vårat samhälle skulle blomstra och åter nå nivåerna som det föregångsland vi en gång var.

    Kanske skulle du vara intresserad av att engagera dig i ett nytt politiskt parti som ännu bara är i sin linda?😉

  4. Låter ju bra i teorin med sänkt arbetstid men självklart inte rakt över eftersom många arbeten inte passar för detta.
    Tex de tjänstearbeten där man redan arbetar 9-10h för att hinna med.
    Det går inte heller att säga att två st arbetar lika bra som om en arbetade 16h – utan för varje person man tar in så sjunker effektiviteten och administrationen ökar.

    Sen undrar jag om alla går med på att sänka sina löner med 25% ? Jag hade redan jobbat 6h om jag hade tyckt det var ok…

    Och, nej, 6h jobb med 8h lön funkar inte, att generellt höja lönerna i Sverige med 25%, OCH minskat effektivitet, må vara med marginellt minskad sjukfrånvaro – det går inte ihop för 99% av alla företag. DÅ åker verkligen jobber utomlands…

    /K

  5. Naturligtvis är det bättre för köpkraften och samhällsekonomin att miljontals människor går arbetslösa, eller eh…

    Ditt resonemang tycker jag verkar tämligen obetänkt – man måste höja blicken över näshorisonten… Nej, nu var jag elak, men allvarligt talat…
    Mitt recept är för övrigt också följande:
    1. Sänk vinstkraven – de är alldeles för höga. Det går att tjäna godtagbart med pengar på olika verksamheter med ökad personaltäthet och sänkta vinsmarginaler – och jag tänker då t ex på stora koncerner, banker och infrastrukturellt viktiga företag, för då blir det också lättare för mindre näringsidkare att få verksamheten att gå ihop ifall fasta kostnader sjunker, när det gäller prisbilden så blir det då också billigare för konsumenten, kunden, avnämaren och så sänks prisnivåerna i samhället, lönerna räcker till mer och fler anställda betyder i längden mindre sjukskrivningskostnader, bättre familjeliv, ökad hälsa för barn och öht ett bättre samhällsklimat och ökad trivsel. Det tjänar inte minst företagen på.
    En person blir också mycket effektivare på jobbet om de kan dels planera sin arbetstid mer flexibelt, vet att det finns ersättare som kan samma sak och man kan växla, det blir bekvämare när folk ska ha föräldraledighet och ja – det är bara vinst.

    Miljarderna som nu betalas ut i arbetslöshetsunderstöd blir också till produktivt arbete som göra att samhällsekonomin blir bättre. Man kan t ex tänka sig olika skattelättnader till företag som väljer att inför sex timmars arbetsdag med bibehållen lön och dessa pengar kan då tas av de pengar som betalas ut i understöd för varje arbetslös som istället får ett jobb med sex timmars arbetsdag.

    Man kan också krav-märka företag med god personalvård, bra generationsväxlingsplanering osv.

  6. @Nemokrati: jag förstår lite hur du tänker, men det blir ändå fel tycker jag !

    Redan idag kan man ta pengar till arbetsträning etc – varöfr utnyttjas inte det mer ?
    Jo troligen för att arbetsgivaren inte hittar rätt kompetens, och inte tjänar på det !?
    Tvärtom brukar många som är halvkvalificerade bli en belastning för både kollegor och företag.
    De som trots allt har rätt kompetens osv brukar ändå bli de som först får nya jobb…

    Och även om en del jobb funkar att ”växla” så finns det massor som det är mkt svårare på – och som sagt ger en hel del meradministration…

    Och ”sänk vinstkraven”: Visst kan man göra det, iaf på statliga bolag. Men vad är ”vinst” ?
    Ser man det som pengar ned i ”direktörernas fickor” så förstår jag resonemanget men för det mesta går största delen till produktutveckling eller till nya företag – dvs nya jobb !
    Minskas vinsten så minskas framtida effektivitet och antalet potentiella framtida jobb…

    Ett exempel:
    När jag var i Sovjet på 80-talet på restaurangen så var det enormt mkt personal: 1 serverade mat, 1 serverade dricka, 1 tog betalt och 1 gav oss ett kvitto – dvs 4 personer som gjorde max 2 personers jobb.
    Det var ju inte så mkt arbetslöshet – men inte heller så effektivt och i slutändand, oavsett vad dom nu hade i lön, så fick dom i praktiken dela på värdet av jobbet !

    Dvs skulle vi införa 6h med bibehållen lön rakt över så skulle värdet av lönen minska – och i praktiken skulle alla få en lönsesänkning. Kom som sagt ihåg att ankdammen Sverige faktiskt inte är en ankdamm utan en del av världen…

    /K

  7. Naturligtvis ska man inte ha 6 timmars arbetsdag som en isolerad åtgärd – utan självklart kombinerat med en aktiv arbetsmarknadspolitik – där adekvat arbetsmarknadsutbildning är en nyckelfråga – det skall heller inte föreligga hinder att utbildningen ligger på högskolenivå – arbetsförmedling och andra aktörer måste bli förtrogna med att arbetsmarknaden idag kräver högskoleutbildning för de allra flesta yrken – så när man skall åtgärda bristsituationer så kan inte det vara något hinder, för i så fall blir den arbetsmarknadsutbildningen man ger ganska meningslös – om kvalificerad yrkesutbildning och högskoleutbildning undantas. Sen tycker jag faktiskt också att man måste utöka platserna på vissa utbildningar – som t ex läkarutbildningen. Det verkar vara en åtgärd som bör vidtas på en gång. Svenskar läser utomlands för att kunna få en läkarutbildning, så ska det inte behöva vara. Vi kan ju inte vara ett u-land i utbildningshänseende.

  8. Här är en länk till en som vet hur man ska fixa arbetslösheten
    http://svtplay.se/v/1392775/oka_klyftorna_for_att_sanka_arbetslosheten

  9. Författaren heter BarbaraEhrenreich, boken heter barskrapad (Nickel and Diemed) och rekommenderas.

    Två till tre jobb parallellt för att klara livhanken på ”minimum vage jobs”….varför tror ni Alliansen är så glada åt billiga McJobs?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s