Partiledardebatten – Var är den ideologiska kritiken?

Jenny Stiernstedt gör en ganska rättvisande sammanfattning av partiledardebatten i DN-artikeln ”2010 års första tv-debatt mellan riksdagspartierna”. Det märkliga är att den ideologiska kritiken och EU-frågan uteblir, både i själva debatten och i analyserna av den.

I Davos har just den politiska och ekonomiska världseliten samlats och riktat mycket hård för att inte säga förödande kritik mot bankernas sätt att slösa bort de massiva bidragen som beviljas dem och som sakta men säkert tömmer statskassorna. Istället för långivning till produktiva investeringar t ex för klimatomställning, har bankerna fortsatt höja direktörslöner, betala ut bonusar och låna ut till nya fastighetsbubblor respektive högriskspekulerat i snabba klipp. Hur kan då staterna vara så obotligt dumma att de fortsätter betala ut dem frågar man sig.

Frågan är då vidare varför politikerna inte riktar kritiken mot sig själva – det är ju de som måste hantera skattepengarna på ett ansvarigt sätt genom styrning och inte slänga dem omkring sig hur som helst. Om de istället för att skänka bort skattebetalarnas pengar till pyramidspel satsar pengarna i gröna investeringar, på offentliga jobb i välfärd och social sektor, på utveckling av förnyelsebara energislag och en miljöbil så börjar ekonomin läkas reellt. Då skapas långsiktigt hållbar sysselsättning och man kommer en bra bit på vägen vad gäller klimatomställning. Frågan är om det inte redan är för sent. För euroländerna är det troligen kört på grund av den skyhöga skuldsättningen. Sverige kanske har någon liten chans kvar att reparera ekonomin, men då måste det ske nu.

Och då krävs det ett definitivt avsked från de neoliberala doktrinerna och den Chicagoskola som Anders Borg företräder, dvs marknadsreligionen som just är en ideologi med religiösa förtecken. Enligt Adam Smith är egenintresset den enda drivkraften bakom ekonomisk utveckling, resten sköter ”den osynliga handen” – men marknaden har visat att dessa trossatser leder till just det som ges förhanden – egenintresset är det enda som premieras vilket är en ideologisk signal som finansvärlden verkligen lyssnat till och agerat i enlighet med.

Men det är ju bara ett hjärnspöke från 1700-talet, utan någon som helst relevans i verkligheten. Marknaden har gjort vad politikerna ålagt den – satsat på egenintresset och ingenting annat – precis som ideologin föreskriver. Politik innebär styrning – och denna styrning har politikerna frånsagt sig till förmån för ”den osynliga handen” (enligt Adam Smith = Guds hand) och dess sortering av mänskligheten i vinnare och förlorare, även det precis som ideologin (eller närmare bestämt de presbyterianskt kalvinska vanföreställningarna) föreskriver. Då blir det laissez-faire och det enda som skapas med det är fattigdom, miljöförstörelse och social utslagning.

Även de övriga senila trossatserna i Adam Smiths presbyterianska övertygelse har politikerna alltså följt slaviskt – man har cementerat den sociala utslagning som idén om ”dubbel predestination” representerar, dvs att vissa av Gud är utvalda till framgång, medan andra är utvalda till fattigdom, undergång och evig fördömelse. Detta genom att man lika bokstavstroget följt Adam Smiths inbitna tro på fattigdomen och utanförskapet som beviset för bristande vandel. Istället för att lösa problemet genom progressiv fördelningspolitik har man därför bara skuldbelagt och smutskastat dem som fått lida under de massiva satsningarna på egenintresset som enda drivmotor i ekonomin; dess slimmade organisationer, just-in-time och new public management.

Anders Borg och Alliansen delar uppenbarligen tron på att försämringar i välfärdssystemen gör att arbetslösa får jobb och cancersjuka orkar arbeta. Och även om detta inte sker, så verkar det enligt dem kvitta lika – för enligt lärofadern Adam Smiths marknadsreligion så är ju de i Utanförskapet ändå dömda till utslagning genom att den ”osynliga handen” på förhand determinerat dem till undergång, och då lägger man som sagt inte sina smutsiga små fingrar emellan, med några hädiska keynesianska transfereringar, utan låter gudfruktigt försynen råda.

Se: Mark C. Taylor i Confidence games: money and markets in a world without redemption,

Se tidigare bloggposter: Vår Gud är oss en väldig Borg,  Tomtar och troll spökar runt på hjärnkontoren, Hyckleriet som ansikte utåt – en inbyggd burkaDavos – skrämmande uttalande från IMF medan KD och M göder högerpopulismenGrekland och Euron – en dödlig dos, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management,

Läs: DN – ”2010 års första tv-debatt mellan riksdagspartierna”DN – Enda riktiga skiljelinjen är skatternaHetsig partiledardebatt,   DN4,    AB – Valåret 2010 – så blir det,   AB – Slaget om väljarna,   AB: Skatterna – hetaste ämnet i valdebattenDN – Ohly kräver inte gemensam linje,   AB4,   SVT. se – Rejäla lönelyft för industrins direktörerSVT.se – Partiledardebatten – Arbetslösheten hetaste fråganMats Knutson – Tempofylld kraftmätningSVT Play – Se hela debatten,  SVT.se – Tydliga skiljelinjerSVT.se – Partiledardebatten-ämne för ämne,

Läs bloggarna: Knuff

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.