Den Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans tyranni

Sällan läser man en så välskriven journalistisk text i dagstidningen som Ylva Herholz’ artikel ”Jakten på normalitet gör samhället sjukt” – en kvalificerad recension av psykiatern Manfred Lütz bästsäljare ”Irre! Wir behandeln die Falschen  – Unser Problem sind die Normalen – Eine heitere Seelenkunde” (min övers Dårskap! Vi behandlar fel människor – Vårt problem är de normala – En gladare lära om själslivet).

Hon sammanfattar boken så spirituellt att artikeln blir en ögonöppnare för hur det extrema nyttotänkandet, förutom på världsekonomin, även färgat av sig på hela psykiatrifältet, vilket leder till diagnosticering av allt som skulle kunna störa en välsmord vinstmaskin. Kravet på att rensa ut störande och avvikande element har också medfört att nyliberalismens utilitarism med sitt förgörande kvalitetssäkringsverktyg ätit sig in i själens allra innersta skrymslen och är i full färd med att förinta den.

Problemet är ju, att det extrema nyttotänkandet inte alls är effektivt utan tvärtom. Den monstruösa normalitetens tyranni innebär just ett sjukdomsalstrande slukande av alla gemensamma resurser i syfte att visa hur snålt och innehållslöst det går att bedriva var mänsklig verksamhet. Man skulle därför också kunna kalla det för medelmåttans tyranni. Och liknelsen, som Ylva Herholz använder –  med trollkarlen som drack upp sig själv är på pricken. För vad kan bli resultatet annat än ett depressivt inre tomrum när analysen går ut på att hitta allt fler fel som ska rättas till. Källan till olycka kan nämligen finnas nån annanstans, dvs komma utifrån.

Nämligen från det Ylva Herholz beskriver som “ett allt hårdare, kyligare och konkurrensintriktat samhällsklimat” där allt fler av människans verksamheter ställs under nyttotänkandets ifrågasättande snäva lupp och bedöms skärskådande efter hur stenhårt effektivt något kan utföras efter att alla ‘onödigheter’ skalats av och kvar finns en smaklös soppa meningslöshet. Kostnadseffektiv visserligen men själen har lämnat in för länge sen och det enda som finns kvar är egentligen bara ett tomt skal. Det är då – när ‘kvalitetssäkrings’verktyget osäkras som människovärdet är i fara. För gräver man tillräckligt djupt in i det extrema nyttotänkandet, så är ju egentligen ingen verksamhet – eller människa – riktigt ‘nyttig’ eller ‘behövs’. Varför skall den då finnas?

Och då landar man i samma massmord som de totalitära regimerna på 30-talet.

Det nyttomotiverade effektivitetstänkande döljer också det enkla faktum att dess enda syfte är att maximera vinster för vidare befordran till privata fickor. Denna extrema utilitarism är ju också Chicagoskolans kärna, den nyliberalism som försatt världen i djup finansiell kris och depression, en depression som också återspeglas i att allt fler människor just är deprimerade, långtidssjukskrivna, utbrända och går in i väggen.

De ‘psykoexperter’ som häftar diagnoser på folk utan att vara ombedda av individer som sökt hjälp för specifikt själsligt lidande – de ägnar sig enligt Lütz åt ideologi, inte läkekonst. De bidrar också till att skapa ett ”samfund av normopater”, frammana en genomsnittlighetens och normalitetens diktatur.”

Det första man då bör göra, är att slopa hela EU:s sjuka konkurrensretorik, new public management, beställar-utförar-modellen osv eftersom dessa snikna yttringar är själva manifestationen av denna människofientliga ideologi. Hela projektet lider också av ett hat mot humaniora till förmån för naturvetenskap och teknik – det känns som man helst ser att tänkandet som verksamhet upphör helt och hållet till förmån för en mekanistiskt välsmord ekonomi som är så ineffektiv i sin enögdhet att miljarders miljarders i stödpaket inte kan rädda den.

Den tekniska synen på människan och tillvaron är ett gift, som sprider sig alltmer i samhällskroppen, varnar Manfred Lütz – och dess åskådning banar väg för, ja vad?

Alla former av mekaniska, tekniska förklaringsmodeller stänger in oss i oss själva, förminskar oss, gör oss omyndiga, får oss att se allt ynkligare ut. En mänsklighet med denna syn på sig själv blir också lätt att föra på villovägar. Var hon, människan, alltså bara en liten lort?”

Antiintellektualismen och föraktet mot kulturutövare är även det inskrivet i ideologins grundteser i och med dess extrema materialism. Hayek och Friedmans teorier skiljer helt mellan materiella produkter och ‘immateriella’ och menar ungefär att ‘immaterialrätterna är felaktiga för att man lagstiftar om materiella egenskaper för immateriella värden.’ I samma andetag som man mycket starkt värnar egendomsrätt när det gäller materiella produkter fråntar man kulturutövare den rätten.

Att med såna dumdrygt utilitaristiska motiveringar utradera kulturutövares möjlighet att försörja sig på sin konst är häpnadsväckande. På liknande sätt har nyliberalismen slimmat verksamhet efter verksamhet, i ett avregleringens avvecklande strypkoppel. Vad återstår till slut för människan att ägna sig åt? Ingenting hon gör är ju resurssnålt eller kostnadseffektivt nog.

Boken öppnar förresten med att slå fast att Hitler var just normal, monstruöst normal. Icke psykiskt sjuk. Liksom Stalin.

Att beskriva diktatorer som dessa som galna är att banalisera de historiska katastrofer som hör ihop med deras namn, skriver Lütz. Det var bland annat uthållig målmedvetenhet och brutal effektivitet som gjorde deras förbrytelser möjliga; ingen psykiskt sjuk är i stånd till något liknande, menar han. Illgärningarna var onda, och avskyvärda, helt enkelt”.

Läs! – SVD – Ylva Herholz: ”Jakten på normalitet gör samhället sjukt

Se tidigare bloggpost: Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management,  Vår Gud är oss en väldig Borg, , New Public Management, Piratpartiets ideologi – får inte ifrågasättas?, Tänk analogt, Regeringen inför TV-censur – bryr sig Piratpartiet?, En lydig kultursektor

Se också: DN – Kommuners extra miljarder försvinner, DN – SD:s ekonomiska politik underkänns i ny genomgång, Expressen – Kommunernas extramiljarder försvinner, ABAB2,   AB3, SVD – Kommuners extra miljarder försvinner, SVD – Borg håller öppet för välfärdsduell, AB – Miljardbidraget till kommuner dras in, Kommuners extra miljarder försvinner,  Alliansfritt Sverige: Ekonomisk idioti från Borg, Anders Borg tar tillbaka 12 miljarder från kommuner och landsting (Högbergs tankar), Ansvarstagande ställs mot överbudspolitik (Kent Persson (m) blogg), Anders Borg af Nottingham (Mats Engström), Kommunernas stödpengar nu ett (m)inne blott (Martin Mobergs blogg), Borg: Mindre pengar till kommunerna nästa år (Ulrika Falk), Kommunernas ekonomi (Din ledamot i riksdagen – Göran Pettersson), Anders Borg råkade glömma läsa rapporten som han hänvisar till! (Högbergs tankar), Jakten på sanningen (Anders Mildner om nya medier, ny kultur), Dumstrut eller skamvrå, Anders Borg? (Yttrandefrihet, ftw), Regeringens spel med välfärden som insats (Peter Andersson – med rätt att tycka….), Noterat: Regeringen med Anders Borg i spetsen drar ned i kommunerna ([ s-buzz ]), Om läskunnighet och rapporter (Mitt i steget, Johan Westerholms blogg), Mitt i steget, Johan…, Ett hjärta RÖTT, annarkia, Karl Malmqvist, Hermansro, Monica Green(s) blogg, Martin Mobergs blogg, In Your Face, Högbergs tankar, Ulrika Falk ,  Stefans konspiration…

9 responses to “Den Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans tyranni

  1. Jag gillar verkligen vad du, och Ylva Herholz, skriver. Samtidigt blir jag alltid lite rädd att saker och ting ska slå över åt andra hållet när sådant här diskuteras, mina diagnoser innebar att jag fick möjlighet att leva ut min ”onormalitet”. Och jag har ju just diagnoser som nedlåtande brukar kallas för Bokstavsdiagnoser, ADHD och AS (Asperger Syndrom.)

    Men med bara den lilla reservationen vill jag säga, jäkligt bra skrivet!

  2. Det är möjligt, men just nu ser jag faran i det motsatta. I det rådande samhällsklimatet tar man sig den arroganta rätten att ifrågasätta existensberättigandet hos allt fler verksamheter, endast bara för att de är skattefinansierade. Och även när de bedrivs i privat regi, så slimmas de så hårt det nånsin går. Från det är det inte långt till ett lika extremt ifrågasättande av människor. Man betraktar människor endast utifrån hur ‘effektivt’ de fungerar som ‘arbetskraft’, därutöver intet. Men vilken människa kan trivas i en verksamhet som skalats av på all lust och mening, vare sig det är en skola eller arbetsplats? Det blir en tillvaro som liknar internering. Samtidigt slösas det hejvilt på storfinans och näringsliv som fungerar riktigt uselt just på grund av denna ‘kvalitetssäkring’, maniska stress och hetsjakt på kostnader – allt för att dyrka vinstmaskinen. Rovdrift på både människor, natur och kapital blir resultatet. Inte undra på då, att människor kraschar ihop. Och så skyller man på dem, för att ta bort fokus från det som orsakade.

    I övrigt: Tack för komplimangen!

  3. Stig Andersson

    Instämmer delvis med Lüts i hans teorier om överdriven diagnostik och ett slags ”imperialism” ur i samhället när det gäller psykiatri och psykologi. Men det är också så att en hel del psykiatrer försöker hålla emot. Ofta är det omgivningen som försöker psykiatrisera medan företrädarna för psykiatrin strävar efter avgränsning till verkligt sjukliga tillstånd. Lütz’ kritik är lika mycket kulturkritik som psykiatrikritik.
    ”Imperialismen” gäller inte bara psykiatrin. Den är vanlig i allmän medicin och manifesteras bland annat i en utpräglad riskkultur, där stora resurser åtgår till behandling av ”riskfaktorer” utan symtom, exempelvis lätt förhöjt blodtryck och något höga blodfettnivåer. Effektivitetsgraden är då sådan att man måste behandla hundratals individer för att en enda person ska undgå ett sjukdomstillfälle. Ett annat exempel på ”imperialismen” är sjukskrivningskulturen.
    Jag har svårt att följa Lütz i hans resonemang om ”mekanisk” människosyn och personlighetens kärna eller ”innersta väsen”. De beskäftiga psykoterapeuterna har knappast en mekanistisk människosyn och senare tiders psykiatri och allmänmedicin bygger delvis på en biologisk och evolutionsbaserad människosyn men räknar också in den psykologiska och kulturellt-sociala nivån i de ytterst komplexa orsaksnätverk som antas orsaka psykiska störningar (se bl.a. den amerikanske psykiatriprofessorn Kenneth Kendlers teorier).
    De som oftast talar om människans innersta väsen är troende religiösa personer. En del av dem är ytterst hedervärda men det hindrar inte att andra trossyskon kan vara förfärliga i trångsynthet och moraliserande och ibland även grymma i praktiska handlingar.
    Frågan om samvetet är säkert inte lätt för någon. Svaret hör naturligtvis ihop med människosynen hos den som funderar på frågan. Ett svar som jag ansluter mig till säger att samvetet delvis hör till vår ”natur”, evolutionsbetingad som den är, delvis betingas av vår socialisering genom familj, samhälle och kultur.
    Stig Andersson
    Spec. allmänmedicin. Med. Dr.

  4. Till Stig Andersson: Nu skrev ju jag inte det här inlägget som en kritik mot sjukskrivningar, utan snarare tvärtom – mot skuldbeläggning av individen i ett arbetsklimat som är sjukdomsalstrande. Det var också så jag tolkade den här recensionen – att när man gräver orsaker hos individen kan de i själva verket stå att finna i de anorektiskt slimmade organisationerna, där underbemanningen är alarmerande, men där man ändå lägger skulden på individen när h*n klappar ihop. Den här regeringen har ju också lagt ner t ex Arbetslivsinstituet var det inte så, då blir den dåliga arbetsmiljön än mer osynlig vilket leder till att arbetsgivaren går än mer fri och behöver inte rätta till vare sig fysiskt eller psykosocialt hälsofarliga arbetsmiljöer.

    Hann inte skriva färdigt mitt svar – fortsätter:
    När det gäller samvetet håller jag med dig även om jag inte känner att jag kan uttala mig huruvida det är evolutionsbaserat eller inte, däremot tror jag det är så att säga ‘inbyggt’, instämmer också om religiös fanatism och dess existerande ‘biverkningar’, men som inlägg mot tidsandan är den här boken lysande, för det är en mörk tid vi lever i och risken för tvångsupprepning av 30-talets totalitära vansinne anser jag vara överhängande.

  5. Du skriver mycket om det som är fel och jag håller med om typ allt. Har kanske inte stenkoll men vad är dina lösningar? Politiken handlar ju ändå om att genomföra och säkerställa det bästa för alla. Man kan inte alltid sitta i opposition. Har du några innovativa idéer? Hur kan vi fixa skiten? (annat än att rösta bort högern)

  6. Till Anna: Det var väl en av de första sakerna jag gjorde – skriva mina lösningar i bloggposter – dem finner du i bloggposten
    Julens hårda bud och Skattepengar på export?

    Har du inte sett dem? Du får gärna skicka respons. Det var längesen jag skrev de här bloggposterna, men jag har inte fått mycket respons på dem.
    Vore kul att höra vad du tyckte om mina förslag.

    I övrigt har jag ytterligare ett förslag: Övertyga så många som möjligt att rösta på Vänstern. Det behövs som motvikt till det fruktansvärda högerklimat som utvecklat sig och dominerar i medierna – både de sociala och antisociala om man säger så.

    Slutligen håller jag inte med dig när det gäller det du skrev ”Man kan inte alltid sitta i opposition”.
    När högerpopulismen är på uppsegling måste man alltid sitta i stenhård opposition, enligt min mening.

    Och sanningen som finns förborgad inuti maktens vindlande boningar, den kan man aldrig schackra med, då är man illa ute.
    Det är vad jag tycker.

  7. Anna Svensson

    Du missförstår mig🙂
    Jag menar att du står för bra saker. Jag skulle vilja se hur du tänker i politiken inte bara utifrån ett kommenterande perspektiv. I och för sig gör du ju det ändå så bra och vasst och sådär som behövs.
    Med opposition menar jag absolut inte att man ska sluta kritisera. Jag menar att det skulle vara spännande att se vad som hände om DU fick makten. Vad skulle du vilja göra då?
    Visioner? Mål? Genomförbara (för det är väl lite det som är politikens maskhål).
    Ska läsa dina bloggposter.

  8. Jag förstår. Det var väl det att jag bara inte tänkte på det att du inte läst de förslag som jag liksom la ut redan när jag startade bloggen.
    Så då tänkte jag väl – undrar hur hon menar. Det var ju en felaktig utgångspunkt från min sida. Men som sagt kolla gärna förslagen under inlägget Skattepengar på export? –
    de förslagen som jag listat där är vad jag tycker man skulle göra för att lösa krisen – istället för den här nyliberala politiken som har skjutit världen i sank med sin verklighetsfrämmande analys och tolkning av vad god ekonomisk politik är.

  9. Det var bra det du skrev på sajten disqus som svar till en som kallar sig djuret, för övrigt ett passande namn på den typen av människa, om kultur och konst och hur väl behövligt det är jag har väl också försökt föra fram mina åsikter men det är svårt för humanister kulturarbetare mm att göra sig hörda
    vi får mest höra att gör någon nyttadå! Klipp håret och skaffa dig ett jobb!
    ja man stångar sin panna blodig mot verklighetens hårda vägg i många fall om man tar saker och ting på allvar
    allt är inte julpyssel och glögg och white christmas för tusende gången
    nej det är ditt liv och din själ du satsar
    då blir allting extra svårt
    jag kallar mig 8elin8 på disqus
    tack för en bra blogg med mycket tänkvärda och insiktsfulla artiklar och fakta
    Rista Åström Lind

    Svar till Rista Åström Lind:

    Upptäckte när jag modererade mina kommentarer att jag glömt att tacka för dina fina ord. Det var verkligen vänligt av dig. Många vänliga hälsningar och stort Tack till Dig
    från Bloggaren Nemokrati❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s