Att Konjunkturinstitutets ”prognoser” (och regeringens – utförda av ”elitforskare?”) inte stämmer säger ju sig självt – tar man inte med i beräkningen de europeiska åtstramningspaketens effekter på svensk ekonomi och export kan de ju inte bli annat än gravt missvisande glädjekalkyler.
För övrigt är det väl också så, att hotet från Baltikum för svenska bankers räkning inte bara kan trollas bort genom att inte längre omnämnas. Europeisk åtstramning påverkar ju även återhämtningen i Baltikum, så där är det för tidigt att blåsa faran över, även om de svenska bankernas exponering minskat.
Motpartsrisker föreligger också vad gäller svenska bankers exponering mot PIIGS-länderna, vars ekonomiska tillstånd nu likt en trött clown sminkas upp för att inte marknaden ska löpa amok. Frågan är om inte hela maskeraden riskerar att skärra marknaden än mer.
På samma sätt tror alltså hela EU-etablissemanget att det skall gå att lura marknaden genom att bara säga att allting är under kontroll, trots att de enorma skyddsnät som upprättats endast lett till att en bekvämt vidöppen nödutgång erbjuds de investerare som till äventyrs ännu inte hunnit göra sig av med sina euroekonomiska ”bad assets”.
Dessa kan nu bekymmersfritt istället vältra över sina högrisktillgångar, och inte bara på ECB utan på de nationella statskassorna via European Financial Stability Facility också, ”the €440 billion contingency package aimed at reassuring investors in euro-zone government debt” – och hur mycket Sverige bidrar med, får vi nånsin reda på det? Slovakien har bryskt sagt nej i varje fall, vilket måhända är en bagatell i sammanhanget, som liten men naggande dock pekar i illavarslande riktning.
Ju mer EU ”konsolideras” med Lissabonfördraget desto dysfunktionellare kommer också realekonomierna att fungera, vilket inte förbättras av att värdet på euron hålls uppe med hjälp av konstgjord andning så att konkurrenskraften på världsmarknaden minskar.
Vem ska köpa varorna som den tyska ”högproduktiva” ekonomin producerar – knappast europas övriga bankruttekonomier vars köpkrafter definitivt utplånas med åtstramningspaketen.
Den ”inre marknaden” är ett hejdundrande fiasko som lett till att eurozonen är inne på sitt 13:e år av ekonomisk stagnation. Det enda som kan rädda realekonomierna och därmed den finansiella stabiliteten är om länderna tillåts krångla sig ur den ekonomiska tvångströja som Lissabonfördraget innebär – dvs värsta sortens kombination av protektionism (mot länder utanför EU) och neoliberalt luftslottsbygge (inom EU), som sammantaget leder till fortsatt stagnation och slutligen nedgång för att inte säga ekonomiskt totalhaveri.
Se tidigare bloggpost: Anders Borg – ett bländande sken som bedrar
Läs: WSJ.com – Terence Roth: ”Truth-or-Dare as EU Bankers and Policy Makers Play it Cool”, WSJ.com – Irwin Stelzer: ”Investors Will Soon Be Stressing Growth Rather Than Euro-Zone’s Stress Tests”, E24 – Vad kommer EU:s ”dresstest” av storbankerna våga visa? , DN – Ekonomi: Tester i skuldkrisens spår, Små ränterörelser, starkare krona, Stresstester väntas inte skaka om, ECB-lån skjuter i höjden i Portugal, Ungersk kris kan smitta av sig, Färre företagsaffärer i Norden, SR.se – Ekot – IMF: Svensk tillväxt bromsar in 2011, SVD – Nedåt på Wall Street, Financial Times – Bernanke cautions on ‘uncertain’ US outlook, Financial Times – Moody’s downgrades Ireland rating, , Financial Times – Forint falls after IMF halts Hungary talks, Financial Times – IMF seeks $250bn boost to resources,
Läs också: Tokmoderaten – ”Den som är satt i skuld är inte fri”, DN – ”Unga elitforskare ska rädda svensk konkurrens”, , Annika Högberg – Maria Larssons sanning om socialbidragen, Cornucopia – Katastrofalt dåliga BNP-gissningar,