Proffstyckarna flockas kring WikiLeaks – Anti-Bushiness-Business As Usual?

När jag ser de semi-kommersiella proffstyckarna hungrigt flockas kring WikiLeaks som världsnyhet så blir jag beklämd. Piratrörelsen – är ytterligare några som nu försöker ta billiga politiska poäng på uppståndelsen, trots att det är ljusår mellan deras dragplåster TPB – vars urskillningslösa, dock politiserade ”sökmotor” släpper igenom allt, så som t ex de foton som SVD nämner – och WikiLeaks, en sajt som riktar udden klart och tydligt uppåt och därmed avslöjar en allt mer självsvåldig global maktelits inpiskade lögner och krig, vars ifrågasättbara självrättfärdiganden vi matas med dygnet runt i de politiserade (regeringstrogna) reklamkanalerna.

WikiLeaks gör ju också, till skillnad från TPB, även en etisk bedömning innan de publicerar genom att både kräva och ta ställning till en avsiktsförklaring från de whistle-blowers som vänder sig till dem med material. De tar vidare även beslut om selektivt urval inför publicering, ett urval som är avsett att tillgodose behov av skademinimering för enskilda, så att inte sajten motverkar sitt eget syfte.

Sammantaget blir det alltså särintresserade marknadsaktörer ur det mer glassiga och nyliberalt högerbetonade beståndet som till syvende och sidst kidnappar de så viktiga informations- och medborgarrättsfrågorna från gemene man.

Men det sker på ett luddigt och outtalat sätt, som jag finner högst oförenligt med ideal om ‘transparens’ och ‘öppenhet’ – alltså vilar ett förljugenhetens förledande skimmer över hela det politiserade engagemanget, även om det naturligtvis finns brinnande idealister här som dock verkar ledas av de mer säljinriktade.

Och detta bidrar givetvis till ytterligare högervridning – vilket kommer att bekräfta att det som nu sveper över världen är en högerpopulistisk storm som inte sett sin like sedan det totalitära 30-talet, och därför är en tvångsupprepning.

Jag anser med andra ord att det finns en skiljelinje här – mellan att bara delta i medborgarjournalistiken, debattera och föra fram åsikter – och att jobba för mediebyrå eller som företagare på en marknad som tar uppdrag inom ”kommunikationsområdet” (och då även är beroende av detta för sin försörjning och vinst) och samtidigt liksom promotaraktigt delta med bloggar, twitter, facebook mm i debatten i en slags gråzon mellan marknadsföring, PR och medborgarjournalistik. Det skapar problem anser jag med dessa otydliga roller. Vad är syftet med deras deltagande – ska de marknadsföra sitt företag eller framföra sina egna åsikter?

En journalist arbetar ju efter journalistiska principer på för branschen kodifierade media, antingen redaktionellt eller på tydligt utsagd ledarsida, annonserna har man tydligt angivna som annonser – men alla dessa ”kommunikatörer”, PR- och mediebyråer, de sysslar väl mer med reklam och marknadsföring som i modern, avancerad tappning antar just denna förment redaktionella form?

Den bästa reklamen för företagen är ju nuförtiden om de kan anställa eller hyra in professionella kommunikatörer som kan få de yrkesverksamma journalisterna att framställa företaget och vad de nu kränger för något – i positiv dager på redaktionell plats.

Särskilt obehagligt blir detta halvkrängande när debatten handlar om en sajt – WikiLeaks – som uttalat inte drivs av vinstintresse utan för att bevara sitt oberoende vägrar ta emot pengar från ”uppdragsgivare” eller vinklande donatorer såsom myndigheter, organisationer, stater eller företag – utan endast tar emot frivilliga donationer från den breda allmänheten, dig och mig som gemene man. De har alltså en uttalad hög ambition att driva sajten utifrån ett rent medborgarintresse. Det är det som är det sympatiska med dem, i denna högerpolitiserade krämartid – där reklaminslagen i tv-, och radiokanalerna nu ska dugga så tätt, att de lika gärna kan skippa själva ”innehållet”, dvs programmen, och övergå till att köra ren reklamindoktrinering dygnet runt, som paradoxalt nog ändar i värsta sortens politiska propagandism (för det själsdödande marknadstänkandet som överordnad princip).

Här handlar det verkligen om något som får mig att må illa. Nu har WikiLeaks avslöjat krigets ”skitiga” verklighet och maktens inpiskade lögner. Och det blev en världsnyhet. Många är uppenbarligen då de, som omedelbart vill haka på tåget och snabbt utveckla en hype i en gråzon av oklart syftande spin-off-effekter, som lika gärna kan luta åt nyliberalt avreglerat köp- och sälj.

Det äcklar mig.

Själv har jag sedan länge slutat ta emot direktreklam i brevlådan och jag tittar sällan på tv – för det är bara mer och mer reklam, dessutom en reklam som blir allt mer politiserad och nästan hotande, och det förstör ju naturligtvis hela upplevelsen.

Särskilt vänder det sig i magen på mig när spritreklamen – som jag anser skulle vara förbjuden flödar – för att inte tala om den uttalade politiska reklamen, för där blir det ju som tydligast att det är penningens hjärntvätt som till slut kommer att styra vem som vinner val, inte antalet röster. När kommer vapenreklamen? Eller är den redan här?

Och drogerna – ja, efter den väntade legaliseringen (ifall PP lyckas rida på WikiLuck-vågen och vinna över vänsterrösterna till sig) kan vi nog även se fram emot porr på bästa sändningstid, samt hasch-, kokain- och heroinreklam på en alltigenom avreglerad, och därmed helt och hållet befriad huliganmarknad.

Den fientliga ”statstelevisionen” blir ett minne blott till förmån för lördag hela veckan och så ett wachtmeisterinspirerat ”tal till nationen” då och då av vår Nye Ledare, vem det nu blir.

Nej det vet vi ju redan – det blir Feffe med sina Nya Fräcka hallåor som säger ja och amen till allt, kanske sekonderad av vår Nye Gud som ju redan är oss en väldig Borg i det imaginära luftslottet.

Den ”uppgång” för Sveriges ekonomi, som Anders Borg nu talar om (som enbart beror på en jätterea av vårt land till vårdslösast tänkbara rovdriftsentreprenörer) kan nämligen raskt rasa när till och med USA är föremål för IMF:s omsorger och bankerna redan planerar för betalningsinställelser inom eurozonen och utträden ur valutasamarbetet, och inte längre bara som worst case scenarios.

Reklam är naturligtvis effektiv, vad än det är man säljer – politiskt parti, den senaste skattesänkningen eller tvättmedel. Hade den inte varit det skulle inget företag lägga fem säger fem öre på den.

Vi har ju också nyss fått bekräftelse på, att den är högeligen effektiv, då det sägs, att alliansen redan vunnit valet – på utseendet. Att det är Aftonbladet som kablar ut den ”nyheten” efter att SR.se sänt den i Brunch-rapporten, och det bara är röda Norrland som har något att säga om det vittnar om högervridningen.

Det är ytans ignoranta tyranni i ett nötskal, att på bästa sändningstid också ständigt bli matad med dessa ”forskningsresultat” framsagda av nysminkade barn, som just gått ut kursen i retorik, mediastrategi och styling – anordnad av något avreglerat marknadsinstitut – och sedan okritiskt bara rapar upp vad de utan att ifrågasätta låtit sig itutas, om hur val ska vinnas och vad väljarna kommer att rösta efter – ungefär som om väljarna redan vore de idioter och analfabeter som reklamen – både den politiska och varukrängande – jobbar stenhårt på att strax förvandla dem till – med bluffexamineringsregeringens goda minne, vars ledstjärnor i utbildningspolitiken är dumhet, dumhet och åter dumhet.

Således genomför Alliansen, med sedvanlig blixtgordonhastighet en utmönstring av allt kritiskt tänkande (som de med svepande högerpopulistisk generalisering bestämt sig för att sammanfattande benämna ”kulturvänstern”) samt ett återinförande av det rena ståndssamhället trots att det avskaffades för så länge sen som 1866, och trots att den sociala orörlighet som kommer att bli följden även kommer att leda till en om möjligt ännu mer ökad massarbetslöshet, så att ingen kommer att ha råd att köpa något trots det envisa krängandet. Vad är då meningen med det hela? Naturligtvis den politiska diktaturen.

Själv har jag upptäckt att jag liksom börjat konsumtionsstrejka allting – av just den anledningen, att marknaden bara kränger för krängandets egen skull, oavsett vad. Det är köp- och sälj; attityder och ställningstaganden går också bra – värderingar, idéer kan förknippas med vissa livsstilar som förknippas med vissa personer som liksom typ ägs av vissa varumärken – eller som själva är sina varumärken. Som ska säljas säljas säljas tills det står en upp i halsen som på en gås med på detta sätt förstorad lever. Och detta i kombination med att SVT/SR/UR snart kommer att tvingas underkasta programutbudet regeringens granskning, med andra ord införs då regelrätt censur i den havererade marknadens nu tydligt politiserade diktatur. Som i Berlusconis Videocracy.

Samtidigt läser man att ”SD” blir ”vågmästare i ny opinionsundersökning” och att någon som heter Fredrik Segerfeldt – ”fri företagare och skribent” skriver att ”FN präglas av inkompetens och korruption” (helt i enlighet med Carl Bildt och Alliansens agenda som just inneburit att man vägrat skriva på FN:s resolution om att mat och vatten skall räknas som mänskliga rättigheter). What else is new?

Se tidigare bloggposter: Carl Bildt unnar inte ens människor mat och vatten, Alliansen leder i felmarginalen, Carl Bildt tonar nog ner det mesta, Pakistan och USA – Ilska över WikiLeaks läcka snarare än över innehållet, Den som välfärdsfinanseringsgapar efter mycket mister ofta hela stycket, Piratpartiets ideologi – får inte ifrågasättas?, En lydig kultursektor, Manuskriptet från 30-talet – en mångbottnad undertext, Tobleroneaffärer kontra Lundin Oil-, Bellstasund-, Schenström-, Björling-, Borelius-, Stegö-Chiloé-, Littorin-, Odenberg-, Tolgfors-, Reinfeldt- och Billströmaffärer