Nu säger partisekretaren i S, Carin Jämtin, till Ekot att det ”lutar åt en snabb process”. Ja, det är ju viktigt att det blir en stabilt EUroforisk högersosse senast idag, så att man kan säga Ja till Europakten före fredag, eftersom det är det som Reinfeldt kräver, annars blir han ”besviken” på S.
Det räcker inte med att S gjort processen kort med Juholt, utan Reinfeldt kräver politiken serverad på silverfat också. Och det kommer han att få. S är inget besvärligt parti som låter medlemmar eller väljare bestämma politiken i denna för demokratin så avgörande stund, utan det gör de S-märkta M-lobbyisterna genom intensiv kampanj för en hållning rakt motsatt (s)in partiledare. Samma vecka som Juholt deklarerar ett S-nej till europakten deklarerar de S-märkta högviltslobbyisterna istället JA, varpå Juholt raskt avpolletteras av VU och ”veteranerna” med enkel biljett.
Så dras (S)lipstenen. Och det är därför vi sen länge, åtminstone sen 90-talet, har ett EN-partisystem. S har blivit ett skalbolag som Moderaterna köpt in sig i. Nu strippas det på sina politiska tillgångar.
Eller som en partikamrat till Wanja Lundby-Wedin uttrycker det till Aftonbladet idag:
”– Wanja kommer gå till historien för tre saker: AMF-skandalen, att hon körde LO i botten och att hon fällde Håkan Juholt, säger en partikamrat.”
Fast jag tycker han missar en viktig sak, hon drev igenom ratificeringen av Lissabonfördraget tillsammans med Mona Sahlin också, högt över huvudet på alla EU-kritiker, både inom och utom partinomenklaturen, för att inte tala om på astronomiskt avstånd från alla S-väljare, löntagare och LO-medlemmar – inte minst kvinnliga sådana.
Nu är det ”bemanning” – on demand – som gäller, inte anställningar och jobb. Inte ens daglönare, utan tim-, minut- och sekundlönare helt utan anställningstrygghet. Och det tycker LO och S är bra, allt för att glädja Reinfeldt och hans dödspolare.
Dessa massarbetslösa som möjliggör riskkapitalbolagens vinstmaximering i välfärden kallar S sen för ”egna företagare”, precis som deras politiske ”motståndare” gör.
Folkrörelsen Nej till EU – EU:s bemanningsdirektiv hotar löntagarna, Bli medlem i Folkrörelsen Nej till EU
Läs: AB – Förlorade med 9-3, AB – ”Veteranerna” hade fått nog, AB ”Wanja höll i yxan”, AB – De tvingade Juholt att gå, Östran – Juholt: ”Jag formade mitt lag för sent”, SVT1, SVT2, SVT – Jämtin: Idag sätter VU ned foten, SVT4, SVT – Det finns en höger och en vänster, SVT6, SVT7, SVTDebatt – Juholts avgång – en förlust för S, SVT – Sjöstedt: ”Socialdemokraterna måste inse att det politiska landskapet har förändrats i grunden” [. . .] -Det ligger ett jättestort ansvar på oss i Vänsterpartiet. Vi måste kliva in och ta en mycket mer aktiv roll.”, SVT – Malm: (S) är vana att välja statminister, SVT10, DI – Sverige slipper inte finansskatt enligt EU, DI – Riksgälden sågar finansskatt, DI – Juholts gäng sitter kvar [min anm: ja, eftersom de är lydiga högersossar], DI – Maximalt bud lämnat i Grekland, DI – Det svenska missnöjet ökar, SVD – ”Många är irriterade på det som har hänt”, SVT – Därför säger alla nej, SVT – Ta nejen med en nypa salt
Se tidigare bloggposter: Finns Göran Persson (=M via JKL) med bland ”veteranerna” som ”fällde Juholt”?, Grekland går i KK och Italien står på kö, (M)ikael Damberg lurar i vassen, Storkapitalets (S)pringpojkar vill ha bort Juholt för ett Ja till europakt, Proffice kvalitetssäkrar – Helt naturligt enligt Björklund att ge lärare utan utbildning behörighet, Vad innebär Ds 2011:25? Svar: EU-diktatur, Varför sänker S&P kreditbetygen för 9 euroländer?, Politrukernas Bulldozer-elit krossar (S)olidariteten
Så här skriver Gösta Torstensson, Folkrörelsen Nej till EU, på Facebook idag:
”Den 29 januari ska euroländerna vid ett EU-toppmöte i Bryssel försöka enas om en finanspakt, vars upphovsmän är Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy.
Merkozypakten medför en institutionaliserad nyliberal politik, till exempel innehåller den en regel om att ett lands budgetunderskott inte får överskrida 0,5 procent av BNP. I praktiken handlar det om att acceptera kraftiga nedskärningar i välfärden, försämringar för löntagarna och uppluckringar av de fackliga rättigheterna.
Men dessa efterfrågesänkande åtgärder bromsar den ekonomiska tillväxten, ökar arbetslösheten, minskar skatteintäkterna och ökar de offentliga utgifterna. Effekten blir att budgetunderskottet förvärras ytterligare. Vilket med Merozypakten tvingar fram än mer åtstramningar som än mer stryper köpkraften.
Denna onda cirkel kan endast brytas med en helt annan politik än den som EU:s Lissabonfördrag innehåller och som cementeras med Merkozypakten.”
Nemokrati 
