Hur LTRO-fel hade Anders Borg?

Det är Draghi som styr EU:s ekonomi, the italian way, som tidigare påpekats. Detta för med sig stora risker med tanke på hur flitiga italienska banker varit när det gäller att utnyttja ECB:s förmånliga lån till 1 % ränta, samtidigt som man sålt CDS-försäkringar mot betalningsinställelser i PIIGS-länderna (bland annat i Italien) – till USA för att få tillgång till hårdvalutan dollar.

Idag sänker S&P kreditbetygen för en mängd italienska banker.

Därför är det minst sagt underligt att detta lättvindiga bankutlåningsprogram hyllats av Anders Borg. Eller rättare sagt, inte att förvåna, med tanke på vad vi vet om Moderaternas Nyspråk.

Den grekiska tragedin är snart en tragedi för hela eurozonen, exklusive Tyskland, som sett till att på olika sätt skaffa sig ”både hängslen och livrem”, som Birgitta Ohlsson brukar säga (och det är där vi – istället för Tyskland – kommer in via IMF->ESM, som till 50 % ska finansieras genom IMF, dvs bland annat oss och alla andra utom som sagt just Tyskland). Att skicka 145,2 miljarder till euron via IMF framstår därför som ett bungyjump helt utan säkerhetssele och elastisk livlina:

”Tysklands centralbank, Bundesbank, ser inget ‘brådskande behov’ av att ta ett slutgiltigt beslut om lån till IMF för vidareutlåning till skuldtyngda länder”

Eller, som Stephen Fidler skriver i the Wall Street Journal:

”Thus, as the once unthinkable becomes the thinkable, nobody really knows how Greece’s departure would affect the euro zone.

Officially, though, it’s not in the cards.” [min fetstil i citatet]

Spelet för gallerierna om ”euroräddning” är alltså sannolikt snart slut, oavsett utgången i det grekiska parlamentet på söndag.

Problemet är ju nämligen, att eurozonen varken har gemensamma euroobligatoiner eller tillåter ECB att agera ‘lender of last resort’ så som centralbanker för enskilda valutor gör i vanliga fall – genom att direkt trycka mer pengar, eller devalvera, då Tyskland till varje pris vägrar utan kräver av ECB att upprätthålla eurons höga värde, eftersom Tyskland är ”rädd för hyperinflation” (dvs man vill med wagnerskt dramatiska Merkel-gester om ”euroräddning” hinna rädda sig undan själv innan kraschen kommer. Tidigare hade man dock inga som helst problem med sin djupa inblandning i PIIGS-ländernas affärer eftersom Tyskland profiterade maximalt på det).

Så LTRO-lånen, som PIIGS-ländernas banker nu utnyttjar, garanteras av banksäkerheter i form av respektive PIIGS-lands statsobligationer vad det verkar, vilket väl är än mer riskfyllt (dock inte för Tyskland). Wall Street Journal förtydligar:

”‘You’ve got insolvent banks supporting insolvent sovereigns and insolvent sovereigns supporting insolvent banks,’ he says.”

Och gör då ECB likadant med eventuella förluster som man nu beslutat sig för att göra med förluster på grekiska statsobligationer, då går nationalstaterna bankrutt (utom Tyskland) ungefär samtidigt som bankerna gör det eftersom de redan är nationaliserade då de står på life support av ECB (=nationalstaterna – utom Tyskland – som sett till att skademinimera ordentligt):

”SEB-ekonomen Daniel Bergvall påpekar dock att de grekiska statsobligationerna köpts i marknadsvårdande syfte, som ett sätt för ECB att få genomslag för sin penningpolitik, och att det då kan vara rimligt att acceptera att marknadsvärdet på innehavet förändrats. [. . .]

‘Det handlar om att flytta förluster dit man vill ha dem. EFSF och ESM är de direkta stödmekanismerna‘, säger Daniel Bergvall.

Förlusterna skulle med en sådan lösning komma närmare skattebetalarna. De står i och för sig ytterst bakom även ECB, men EFSF:s upplåning garanteras direkt av EMU:s medlemsstater.” [min fetstil i citatet]

[min anm till bloggposten: Jag vill reservera mig för feltolkningar, då den här lånekarusellen är så snurrig och dessutom verkar gå i spinn i takt med att eurozonens kris fortskrider och fördjupas, att det är svårt att egentligen begripa hur det hänger ihop, åtminstone övergår det snart min förmåga. En sak är emellertid säker. Det blir inte Tyskland som får ta sina egna förluster. Och lika säkert är att säger inte riksdagen nej till både IMF-lånen och europakten, så blir det bland annat vi som får göra det.]

Läs: Zero hedge blog, Affärsvärlden – BUBA: Ser ej ”brådskande behov” av slutgiltigt beslut om IMF-lån

Se tidigare bloggposter: Reinfeldt och Borg ljuger om IMF-lånen, Bankerna faller V – Tyskland tänker inte bidra till “räddningsfonder” men vill gärna att Sverige ställer upp, Italienska banker lånar från ECB och swappar till dollar genom att sälja CDS-försäkringar?, Gangsterekonomin IV – ECB ett Konkursbo och Euron snart Skräpvaluta?, “Euroräddning” – Att styra Flocken med Lögner, Grekland går i KK och Italien står på kö, Nu styr Italien EU:s ekonomi, Varför köper hedgefonder grekiska statspapper av tyska banker?, Den Kannibalistiska Gangsterekonomin – Vem vinner på Skuldkrisen?