Stratfor – Privatiserad global underrättelsetjänst?

Bästa sammanfattningen som jag läst idag av Wikileaks senaste släpp Global Intelligence Files är bloggen A World to Win – No to corporate/Yes to people’s – Power, som i en bloggartikel på ett lättfattligt sätt förklarar vad släppet påstås handla om; ”Corporate version of the CIA exposed”.

När man läser artikeln skräms man av det faktum, att svårt miljömassakrerande jätteföretag tydligen kan beställa kvalificerad privatspaning på de ideella organisationer som granskar och kämpar för att bilda opinion mot deras miljöförstörande verksamhet. The Guardian menar dock att ”Alleged tracking of activist and hoaxing group the Yes Men by Dow Chemicals appeared to amount to little more than email monitoring.” Bloggartikeln skriver:

”The Global Intelligence Files, five million emails obtained by the Anonymous hacker group and released by WikiLeaks this morning, reveal that Dow chemical corporation paid an intelligence firm, Stratfor, to spy on the Yes Men.

Dow Chemical is the owner of Union Carbide, the company responsible for the 1984 gas disaster in Bhopal, India in which thousands died and more than half a million suffered terrible injuries. (Dow is also a sponsor of the London 2012 Olympics).

But snooping on the Yes Men is only the tip of Stratfor’s vast iceberg of espionage. Its tentacles around the world show that the CIA has a serious rival in the private sector.”

Stratfor har enligt bloggartikeln fullt utbildade nätverk med informanter hos både regeringar och medieföretag. De senare kallar Stratfor, enligt artikeln, internt föraktfullt för ”The Confed Fuck House”:

”WikiLeaks has found Stratfor’s list of informants and evidence of secret deals with media organisations, including Reuters, plus records of many payoffs.”

Stratfor anlitas enligt artikeln av allt från USA:s regering till ökända vapentillverkare:

Stratfor, which is based in Texas, counts the US government plus other countries, and arms manufacturers, including Lockheed Martin, Northrop Grumman and Ratheon amongst its paymasters. It trains US marines and ‘other government intelligence agencies’ in becoming ‘government Stratfors’.”

Den korrupta fusionen mellan globalkoncernerna och den politiska makten fortskrider således med accelererande hastighet. Krig läggs ut på entreprenad och nu alltså även underrättelsetjänst. När Försvarets Radioanstalts databas för lagring av FRA-lagens sökningar till och med har samma namn som en av världens stora krigförandekoncerner som Bush anlitade i Irak och Abu Ghraib – Titan – så undrar man varför.

Beträffande Stratfor, så kontrollerar man enligt refererad artikel tydligen också politiska ledare på beställning samt tar in folk i styrelsen från Goldman Sachs (som i sin tur har svenska politiska opinionsbildare på sin pay-roll):

”Its noxious methods are clear:‘You have to take control of him. Control means financial, sexual or psychological control,’ CEO George Friedman wrote on 6 December 2011 on how to exploit an Israeli intelligence informant on the medical condition of Venezuelan president Hugo Chavez.

They also reveal close cooperation with Goldman Sachs, whose managing director Shea Morenz joined Stratfor’s board of directors in 2011. He worked closely with Friedman to set up an offshore share structure which could use intelligence to ‘trade in a range of geopolitical instruments, particularly government bonds, currencies and the like’.

När det gäller Sverige

– med tanke på vad vi fått veta om den KKR/Triton-ägda Caremakoncernens nära förbindelser med Moderaterna, Försvarsmaktens konsultberoende, konsultberoendet inom Försäkringskassan, Skolverkets Profficeupplägg, otalet misslyckade it-upphandlingar samt det faktum att regeringskansliet upphandlar allt från euro-PR från f d socialdemokratiska statsministrar till offentliga utredningar och remissbehandling från konsultkoncerner,

– som dessutom är beroende av de lagar och beslut, som sedan ska fattas med deras egna upphandlade ”utredningar” som beslutsunderlag,

– samt inte minst också med tanke på Primegate och hur det gick till när Håkan Juholt avpolletterades direkt efter sitt nej till europakten, med hjälp av Erik Åsbrink (som anlitas som konsult av Goldmann Sachs) och Göran Persson (konsult åt JKL, som vann ”storslam” i det moderata regeringskansliets upphandling av PR-byråer 2011 på områdena ”finansiell kommunikation” och ”strategisk, finansiell rådgivning) som samma vecka högljutt propagerade för ett ja,

– för att därefter ersättas av en partiledare, Stefan Löfvén, som i många år varit anställd hos samma vapentillverkare, Hägglunds & Söner, som Göran Persson arbetat som avlönad konsult åt,

så tycker jag riksdagen och Riksrevisionsverket, statskontoret jämte media, ska agera för vår räkning och det på en gång för att närmare kontrollera förhållandena i alla dessa dunkla affärer och oegentliga hanteringar. Sådana uppdrag är ingenting för organisationer som Wikileaks, vars kampanj för att få Julian Assange friad från våldtäktsanklagelser, anammar allt smutsigare och mer desperata metoder.

Demokratin sätts ur spel, och statskassan dammsugs på pengar fvb till tysk statskassa, privata koncerner samt skatteparadis, vilket  t ex kan illustreras av Realtids artikel ”McKinseys guldavtal med näringsdepartementet”:

”När regeringen står inför avregleringar och reformbeslut köps konsulttimmar som aldrig förr, detta avslöjar Veckans Affärer i ett reportage. [. . .]

Regeringskansliets 5.000 anställda verkar inte räcka till när regeringen formar politiska beslut. [. . .]

Veckans Affärer anklagar bland annat Maud Olofsson för att ha anammat McKinseys politiska analys om hur regeringen skulle reformera regler rörande riskkapital, helt utan vetenskapliga studier eller forskarbelägg. [. . .]

Notan för arbetet gick på 2,6 miljoner kronor, men totalt har McKinsey fakturerat regeringen på 50 miljoner kronor under en treårsperiod.  [. . .]

Axel Karlsson, vd på McKinsey i Sverige, vill inte svara på Veckans Affärers frågor.”

Vad som verkligen gör mig fundersam med bloggartikeln om Wikileaks-släppet är  inte minst också hur den avslutas:

Thanks to the socialised nature of today’s technologies and courageous whistleblowers, like Bradley Manning, it has become impossible to keep secret the vast web of connections between the corporations, intelligence agencies and political rulers. This latest cache should give confidence to all those seeking to end their rule.”

För problemet är ju inte att vi har företag, säkerhetstjänster och politiska ledare, utan att de i och med neokonservatismen/neoliberalismen som global marknadsreligion korrumperats på ett helt oacceptabelt gangsterekonomiskt sätt, då det är svängdörrar mellan dem genom vilka samma elit går in och ut för att ikläda sig skiftande maktpositioner, så att medborgarna förlorat den demokratiska kontrollen över politiken. Den neoliberalt EU-legaliserade korruptionen måste upphöra.

Man frågar sig därför förskräckt vem artikelförfattaren tänker sig ska ersätta ”säkerhetstjänsterna” och de ”politiska ledarna” då man säger sig ha följande strävan: ”to end their rule”. Julian Assange och gelikar? Julian Assange, som betydligt fler än en gång anklagats för att både göra antisemitiska uttalanden och ha anti-semitiska kontakter, och den del av hans beundrarskara som trots det, och trots att det är hjältar som Bradley Mannings som tar de personliga riskerna och konsekvenserna, fortfarande helgonförklarar honom? Det vore verkligen en katastrof [se tidigare bloggpost Dagens rekommenderade länk – Pappas pojke?].

Inte desto mindre är de gigantiskt gangsterekonomiska problemen med den oheliga, korrupta fusionen mellan den ekonomiska, politiska och militära makten överhängande och därför något som jag tagit upp i en tidigare bloggpost november 2009, varför jag återpublicerar den bloggposten – Den “legala nihilismen” och gasledningarna här under:

Den “legala nihilismen” och gasledningarna

Posted on november 24, 2009 |

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion – verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Millsthe political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate ofalternative decisions.’

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar – personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom – så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“ /slut bloggposten Den legala nihilismen och gasledningarna/  

Lyssna:  Studio Ett – Italien kränkta båtflyktingars rättigheter

Läs också: SVT – Wikileaks har tappat all trovärdighetSVT – Wikileaks släpper 5 miljoner hackade mejlAB – Burgare och Borgare i smaklös allians, AB – Schlingmann borde gå på bio, AB – Fredrik Reinfeldt kan inte gömma sig längre, SVD – Reinfeldt pressades om arbetslösheten, FOX, ComputerWorld, TIME, SVT – ”Sociala medier förstör den unga arbetskraften”, SVT – Bildt: ”Det är lite löjligt”, SVT – Bolagsskojare lurar unga att bli kriminella, SVT – Mänsklig kedja för rättvist ryskt valStudio Ett – Hård kritik för hur romer behandlas, SVD – När folket drunknar badar makte i pengar, DN – Säpo bevakar terrortränade svenskar, SVD porträtterar Tsar Putin, DN – BP riskerar 165 miljarder i böter

One response to “Stratfor – Privatiserad global underrättelsetjänst?

  1. Ruskigt!

    Delade på FB

    /Skvitt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s