Wall Street riggade krisen – Säg Nej till IMF-lånen, Löfvén – 145,2 miljarder behövs till välfärd och jobb

Det ter sig som Löfvén avser att smeka finanshajarna medhårs. Ett innovationsråd är nog bra. Men först måste den ”marknad” regleras som – av marknadsreaktionerna på utsikterna om en Hollande-seger att döma – helst ser en helt mörkblå valseger med Sarkozy och Le Pen som vinnare, för att säkra fortsatt svältpolitik i EU och därmed garantera bailouts till bankerna. Inte minst 145,2 miljarder från svensk statskassa via IMF, vars chef Lagarde nu vill ge pengarna direkt till bankerna, som orsakat krisen, såsom exvis Deutsche Bank. Medan sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring går med övervinster pga utförsäkringarna och således inte kommer dem tillgodo som betalt in till dem och behöver dem, så stigmatiseras de försäkrade och berövas fattiga medan hundratals miljarder av våra skattepengar istället skickas direkt till stenrika storbanker, trots att vi, enligt regeringens egen f d finanspolitiska rådgivare löper mycket hög risk att göra kreditförluster, dvs inte få tillbaka dessa 145, 2 miljarder alls. 

När 30-50 % av utexaminerade högutbildade är arbetslösa eller undersysselsatta i både EU och USA, pga den jobblösa tillväxten och den gangsterekonomiska kapitalackumulationen som möjliggjorts via bankernas (egen)handel med derivat – eller luftprodukter –  så hjälper det inte ett dugg med att förorda utbildning –  bankernas lukrativa hästskojeri och spekulationsekonomi måste upphöra först genom att finansmarknaderna regleras, med en omedelbar bankdelningslag.

Marine Le Pens avsikt att rösta blankt har med största säkerhet beledsagats av ett mer ”internt” råd till hennes väljare att istället backa upp Sarkozy till 100 %. Det kan vi kallt räkna med, då ultrahögern har allt att vinna på fortsatt europeisering eftersom det stärker en samlande gemensam högerextrem maktbas i Bryssel. I kominbation med austerity blir det också betydligt lättare för den att genomdriva sin syndabockspolitik mot invandrare och således fullfölja tvångsupprepningen av 30-talets allra mörkaste totalitära historia.

Öppna gränser i Europa är ett minne blott, lovar Sarkozy, och hetsen mot romer och andra utsatta minoriteter innebär redan våld och direkta förföljelser, utöver den massdeportation som Sarkozy redan utsatt romer för från Frankrike. I Grekland interneras asylsökande, och i Ungern föses de genom samhällen till allmän beskådan, bundna och försedda med handbojor.

Vi kan se fram emot ett än mer accelererande våld om ultrahögern – med storfinansens benägna hjälp –tar över i EU. SD och M borde ställas inför demokratiskt krav att omedelbart redovisa sina partibidragsgivare. Ian Wachtmeister har redan klargjort att ”Bank och business” var oerhört nöjda med att SD kom in i riksdagen, och nu talar till och med Financial Times om på första parkett hur mycket finansmarknaden önskar en mörkblå seger i det franska presidentvalet, för att säkra ”austerity” (=bailout av tyska, franska och amerikanska storbanker med skattebetalarnas pengar medan medborgarna utsätts för tyskledd svältpolitik).

Därför återpublicerar jag en bloggpost från 2008 som jag skrev i samband med att jag startade den här bloggen:

Det pyramidala spelmissbruket

Posted on december 16, 2008

”I havet av shoppoholics, alkoholics, sexoholics simmar de stora korthajarna –namnet för dagen är Madoff, men listan kan göras hur lång som helst. Bollandet med andras pengar är innemänniskornas folksport. Om endast EN person kan göra så här stor skada, vad kommer då inte räkningen för börshajarnas samlade spelglädje att sluta på. Finansvärldens påhittigheter lär kosta hela världen skjortan, ja hela livklädnaden. Och den skaparkraft med vilken penningkreatörerna genererat förökningsmöjligheter för kapital hade nog gjort sig bäst som ouppkopplade simuleringar. Börskrascherna som nu avlöser varandra får 1929 att blekna som jämförelsetal och Ivar Kreuger att framstå som en småhandlare.

När jag började skriva bloggen 20 nov 2008 berodde det nämligen på två saker.

Dels det ofattbara, att ”Socialdemokraterna” beslutat sig för att säga Ja till att ratificera Lissabonfördraget, som underordnar alla fackliga, demokratiska, medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter under de laglösa 20-talsreglerna för den ”inre marknaden”, vilka tradearna på Wall Street – vår tids finansiella hästskojare – skrivit.

Dels pga att jag via en alarmerande kommentar i samband med finanskrisen 2008 från en insiktsfull debattör vid namn ”Passerby”, på SVT Opinion, gjordes uppmärksam på de fantasiskapelser bankernas ‘egenhandlare’ kränger till ovetande pensionsfonder, genom den s k värdepapperiseringen, el ”securitisation”, som omvandlat finansmarknaden till en luftslottsarkitektur för jobblös tillväxt och kapitalackumulation – tills luften går ur, och den stora Blåsningen spricker, som nu.

Då samma storbanker – åt vilka dessa girighetsdrivna och ofta unga, lättstyrda marionetter roffar ihop övervinsterna – kräver att austerity ska rädda deras falska avgud, den derivativa guldkalven, som dessa deras devota och konfidentiellt överbelönade tjänare fortsatt hängivet dyrkar och därför är beredda att offra vårt samlade välfärdskapital för, eftersom den ger dem individuella bonusar i storleksordningen 100-200 miljoner per år om de visar sig riktigt duktiga på att skinna pensionsfonder och liknande in på bara benet.

Hör här vad några av de mer moraliskt högtstående avhopparna ur ivy-ligan själva säger i den utmärkta PBS-dokumentären ”Money, Power and Wall Street”: 

Speaker: ”Every year in December bankers find out if the bets they’ve made that year had paid off. It’s Christmas time – on Wall Street. By some measures 2011 was a dismal year to be a banker. Stocks took a nose-dive. But this season New York banks set aside 20 billion dollars in bonuses. Since the crash of ’08 banks have paid out more than 80 billion in bonuses. While officials in Washington focus on rulemaking, nothing seems to have really changed the culture of Wall Street, a culture some feel has simply lost its bearings.”

John Fullerton, banker: ”I think it’s probably not an over-exaggeration to say Wall Street kind of lost its senses.”

Speaker: ”John Fullerton is a former banker who says it all began when banks started trading for their own game, and not for their customers’.”

JF: ”It was the rise of trading bidship to the culture, and with that came this much more short-term, profit-generating, competitive mentality.

There was just this kind of cult of more, more, more  grow, grow, grow and I think now the culture on Wall Street is fundamentally unhealthy.

I grew less happy about my work and what I was doing every day. Candidally, I felt it was beginning to change my own values, how I looked at myself and how I valued myself.”

C.O. (”a mathematician who came to Wall Street in 2007 after beginning her career in academia”):

”I went to UC Berkeley as an undergrad. I went to Harvard for grad school and then I was a post-doc for five years at MIT. I applied to work at the hedge funds. . .and I got the job. . . I was a ‘quant’. A quant uses statistical methods to try to predict patterns in the market.”

Speaker: ”Her work was used to predict when big pension funds would buy or sell, so the firm could jump in ahead of their trades.”

C.O.: ”I just felt like I was doing something immoral. I was taking advantage of people I don’t even know, whose retirements were in these funds. . . We all put money into [these]. . .and Wall Street takes this money and just skins off a certain percentage of every quarter. At the very end of somebody’s career, they retire, and they get some of that back. This is this person’s money, and it’s just basically going to Wall Street. This doesn’t seem right.”

KC (was ”a math major at NYU and  considered becoming a teacher, but she remained in Wall Street for six years”. She ”came to Wall Street in 2004”, she says ”it was all very seductive” – ”your whole first summer is taken up with things like golf lessons, negotiation classes, wine tasting, things to make sure you know how to handle yourself in a business environment”):

”Everybody kind of knows in their heart that something is not right, but once you’re making money for a while, you don’t ever want to stop making money”

”You have the sneeking suspicion you’re not contributing to society, but it was always really easy to say ‘I know the risks, they know the risks, none of this is our money, so we can kind of do these things, and it’s all fair game’.”

AG (”graduated from Columbia with a degree in computer science. She then designed trading software for Deutsche Bank and Merryl Lynch”):

”There is an incentive to make as much money as you can for the firm. And in some senses I think for the traders they think ‘Hey I earned a billion dollars this year, I deserve some small percentage of that.’ What I think is incorrect about that is the behaviour that it incentivises is ‘I’m gonna go for broke, I’m gonna try and make as much money as I can and if it blows up three years from now, that is not going to affect the bonus I make today.’”

Speaker: ”The incentives are powerful. A young trader at a big Wall Street Bank can make around 150 000 dollars a year. But based on performance that number can rise quickly. Star traders make huge sums.”

Correspondent Frontline PBS Martin Smith:

”How much are you making if you are a star trader?”

Bertrand des Pallieres (trader JP Morgan 1992-2005):

”For a star trader you could – after ten years – reach 5-10 million dollars for the star performance.” [. . .]

Correspondent MS: ”10 million dollars a year. How much did you make as a trader?” [. . .] Is it a secret?”

BDP: ”Well, it was a secret, in fact. Compensations were not public” [. . .]

C.O: ”I shouldn’t talk about that. That’s in the contract, they can’t talk about any salaries or bonuses or anything like that. But it was a lot of money, especially for young people you know.”

Speaker: ”It wasn’t always this way. For most of the last century, bankers made the same salaries as lawyers, doctors and engineers. The last time Wall Street saw extravagant compensation was in the runup to the crash of 1929. ”

Simon Johnson (chief economist, IMF, 2007-2008):

”1920s, of course, were a period of financial frenzy and a big stock market boom. And there was a lot of innovating risktaking banking that time.”

Speaker: ”At the time, it wasn’t uncommon for bankers to take home pay checks that, when adjusted for inflation, rivalled those earned by bankers today, but it didn’t last.”

JS: ”From the 1930s, we got a period of reform and constraints placed on banks, they became much more regulated and many of the banks were forced to do what you might call ‘plain vanilla business’, taking deposits, lend it out. You could make good money, don’t get me wrong, but it was boring, it was very straightforward. It was about being in the community, it was about understanding who was a good credit risk. That’s the history of American banking.”  [. . .]

Dennis Kelleher (Better Markets, Inc.):

”In the old days, Wall Street and the finance industry financed things that got done, be they the railroads or the interstate system, all of that has to be financed. That is what finance is supposed to be about. What is entirely changed, is that they’re in the business of making money for themselves. If it happens that they can also finance something along the way, ok – but that’s really no longer part of the core business.”

Speaker: ”The changes were formalised in the late 90s as the last of the depressionary reforms were lifted, and traditional, commercial banks could merge with trading oriented investment banks. Trading activity at bank profits rose quickly”.

Det är med andra ord därför utlåningen till företag som producerar något inte fungerar. Bankerna är inte intresserad av något annat än jobblös tillväxt och kapitalackumulation – kort sagt, luftaffärer, med luftprodukter – derivativ, CDS swappar osv. Bankernas experter på avancerat skitsnack, elitförsäljare,  prackar på folk en massa vadslagning om framtida vinster i kombination med försäkringar mot eventuella förluster så blir alla ”affärer” en win-win-situation.

Correspondent: [. . .]”trading of derivatives was really the lifeblood of the banks.” [. . .]

Speaker: ”[. . .] Many ended up doing what is called ‘proprietory trading’,  trading for the bank’s own account’. [. . .] The problem with derivatives is that they can be very dangerous for unsophisticated customers. They often involve highly leveragaed bets, a small change in market conditions can mean huge losses, and traders are incentivised to get the deals done, even if it’s at the client’s expense”

Frank Partnoy (derivatives trader 1993-1995):

”There was a phrase ‘ripping someone’s face off’ that was used on the trading floor, to describe when you sold something to a client who didn’t understand it, and you were able to extract a massive fee, because they didn’t understand it. And the idea was, that this was a good thing, because what you were doing was making more money for the bank. And that sort of spirit of being antagonistic to your client actually took on significant life on Wall Street”.

Vad som sedan beskrivs, i denna hyperpedagogiska och excellenta amerikanska public-service-dokumentär, producerad av PBS – Frontline (vars episod 4 jag särskilt rekommenderar), är hur inte minst de fem amerikanska storbankerna som faktiskt äger 56 % av USA, skickar sina star traders vidare till Europa för att kränga luftprodukterna i massupplaga till hela kontinenten med the City som bas.

Vilket man lyckas med alldeles utmärkt. Amerikanska banktradeare flyttar med början på 90-talet till the City of London och säljer därifrån massor till stora pensionsfonder, försäkringsbolag, kommuner, kyrkor, fackförbund, regeringar över hela Europa – och gör naturligtvis jättevinster på luftaffärerna.

Och det är vad som hände med Grekland. Man sålde helt lagligt dessa helt lagliga luftprodukter – ofta uppfunna i stunden på börsgolvet – t ex till Greklands regering som kreativa finansiella instrument. EU visste naturligtvis om det och hade ingenting att säga. Alla sysslade ju med liknande affärer.

Och det är därför vi nu går i KK. Big time. Men istället för att stå för sina egna kreditförluster, vilka nu kommer att följa i Europas länder, så vill naturligtvis bankerna, att vi, skattebetalare bailar ut dem med ESM, EFSF osv. Pengarna som Grekland fått beviljade i ‘nödlån’ går ju inte med ett öre till den grekiska befolkningen, utan endast till att baila ut Deutsche Bank – en av de flitigaste aktörerna på denna skuggbanksmarknad.

Nu när börsen går dåligt, vad är det då också som återigen ökar? Enligt Affärsvärldens senaste onsdagsrapport – OTC, dvs Over The Counter, med andra ord derivativa luftprodukter och CDS-försäkringar mot betalningsinställelser.

Har finansbedragarna då lärt sig något av sina misstag. Svar: Tydligen inte ett dugg. Därför måste marknaden för dessa luftaffärer omedelbart stoppas med lag.  Valutarestriktioner måste omedelbart införas i alla Europas länder. Och luftaffärerna på skuggmarknaden förbjudas – dvs hela värdepapperiseringen.

Det är därför Vänsterpartiets förslag om en bankdelningslag inte bara är utmärkt och helt nödvändig. Den är också overdue, dvs skulle instiftats för länge sen.

Se tidigare bloggposter: Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?, Den osynliga handen, Vår Gud är oss en väldig Borg, Att privatisera är stöld – men bara i Täby,  Huggormarna sitter i väggarna – rättvist att låta folk dö?

Läs: Salon – A big day for the 1 %, Financial Times – Video: French Election a close call, Zero hedge – A Preview Of Monday Morning in Europe

Läs mer: DN – SD-riksdagsmän på högerextrem bal i Wien – citat: Bland de 3.000 balgästerna syntes Sverigedemokraternas riksdagsmän Björn Söder och Kent Ekeroth. [. . .] Lisa Bjurwald är dock inte det minsta förvånad att de båda sverigedemokraterna fanns på plats i Wien. ‘Det är precis i dessa kretsar som Sverigedemokraterna rör sig internationellt – särskilt Ekeroth, som är en ledande profil i den så kallade counterjihadrörelsen. För SD-politiker erbjuder balen goda nätverksmöjligheter med likasinnade och en chans att träffa ”stjärnorna” på den högerextrema scenen, som Front Nationals Marine Le Pen’, säger Bjurwald. DN.se har utan framgång sökt Kent Ekeroth.”, Expressen1, AB – ”Önskar de hade en mer mänsklig syn”, SVD – S ökar och SD minskar enligt en ny mätning, DN – S ökar i ny mätning, SVD – Skillnaderna växer mellan olika skolor, Expressen – Barnfattigdomen kräver nya grepp, Alliansfritt Sverige – Kristersson oroar sig för fattiga barn – utförsäkrar deras föräldrar, Signerat Kjellberg, Gunillas blogg – Det behövs hjärtan, Mitt i steget, Caroline of Malmö, Solsidan – Sjuka samhällen tillåter bara friska individer, MM, Trött man blir, SVT – Extrempartier väntas gå fram i Greklands val, SVT – Många ville lyssna till Tysklands president, Expressen – Utförsäkrade Jimmy får stöd av tiotusentals, AB – Efter folkstormen vill Försäkringskassan träffa Jimmy, AB – Förtida valfrossa drabbar Sverige

One response to “Wall Street riggade krisen – Säg Nej till IMF-lånen, Löfvén – 145,2 miljarder behövs till välfärd och jobb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s