Feffes slamsigt undanglidande demagogi – fortsätter Söndra och Härska

Welcome Mr Chance

Reinfeldt verkar tro, att om han pratar så fort och slirande som Schlingmann sagt åt honom att göra, dvs så att man knappt hinner följa vad han säger, så köper lyssnaren det rakt av utan att skåda avgrunden i säcken.

Således litar han till fullo på, att allt stannar vid rutschbaneytan om han speedar upp det snorkigt självsäkra stockholmssnacket, på nivå någon som skummat sig igenom rubrikerna i kurslitteraturen på Handels.

Man kan bara ta en av de huvudlösa utsagorna som han flyhänt lät undslippa sig för att exemplifiera denna ofattbart arroganta underskattning av lyssnaren:

Tomas Ramberg: Vilken betydelse har de här ekonomiska prognoserna när ni beslutar om er ekonomiska politik?

Fredrik Reinfeldt: De finns med, men det är också viktigt allting vi lägger till, dvs vi gör en bedömning, men vi pratar om i vilken riktning vi tror riskerna rör sig. Och vi betonar väldigt ofta om det är nedåt eller uppåt. Och hela denna höst och också när vi presenterade budgeten, så betonade Anders Borg nedåtriskerna [min anm: ord i fetstil = de inneord  Reinfeldt systematiskt flashar med för att täcka över sina täckningslösa slafsigheter med en slajmat polerad yta ägnad att erinra om vederhäftighet]

Tomas Ramberg: Ni kommer ju då med nya, ganska dystra siffror igår. Så sent som när budgeten presenterades så var prognosen dubbelt så optimistisk när det gäller tillväxten, som den som kom igår, mer än dubbelt så optimistisk. Och i september när budgeten kom var ni också mycket mera optimistiska om arbetslösheten, om man nu kan kalla det optimistiskt. Men den igår talar om betydligt fler arbetslösa. Hur kan så skilda prognoser leda till samma ekonomiska politik?

Fredrik Reinfeldt [duckar för den raka frågan, kontrar med lätt uppläxning, för att sedan gå runt den i stora svajiga svängar]: Det är därför jag nämner detta med nedåtrisker. Vi pratade om en miljö där vi förutsåg att det fanns risker kopplade till Sveriges exportberoende [min anm: här inbäddar han i sitt orakelsvar förvirrande mystifikation kring den sedan år tillbaka extremt välkända krisen i eurozonen] och att vi tyckte oss se tecken redan i sensommaren på att efterfrågan var på väg ner och det sen har förstärkts under hösten.

Tomas Ramberg: Du menar att ni redan i september visste att ni hade en felaktig prognos?

Fredrik Reinfeldt [tillrättaläggande]: Nja, prognoser uppdateras alltid baserat på den information man just då har.

Tomas Ramberg: Den stämde ju rätt illa med de andra prognoserna som kom, ni blev kritiserade redan då för att vara för optimistiska.

Fredrik Reinfeldt: Eller också är det så att vår diskussion byggde på prognoser som gjordes i början av augusti, och sen så skedde löpande nedrevideringar, ett omslag skedde i ekonomin, påverkat av omvärlden. Jag har sett detta många gånger förut, jag har sett det gå även i andra riktningen [min anm: här låter han plötsligt som nån slags ny Gunnar Sträng, med 40 framgångsrika år som finansminister i ryggen]. Och jag har blivit allt mer ödmjuk och tydlig med, att inte fästa alltför stor vikt vid prognoser, som man ibland gör, eller, om man följer över tid, att notera hur ofta man faktiskt behöver uppdatera.

Tomas Ramberg: Men du verkar lite…ni gör en prognos, och sen bestämmer ni er för att den här prognosen behöver vi nog överträffa, den är nog inte tillräckligt hållbar, utan vi ska se på nedåtriskerna som du kallade det nyss. Vad är prognosen värd då, om den inte tar hänsyn till dem?

Fredrik Reinfeldt [lätt tillrättavisande]: Men den har ett begränsat värde. Den gäller bara just då. Och den politiska miljön är alltid ett beslutsfattande med stor osäkerhet. Och det hänger också ihop med, att väldigt mycket av det som nu sker kan vi bara i ytterst liten utsträckning påverka, därför att det är ett fall i efterfrågan. Vi är ett litet eller medelstort land, som ligger i en kontinent, som just nu står still eller krymper ekonomiskt. Och det är med dessa länder vi handlar, och det har också förstärkts, den nedåtgående banan, i länder som ligger väldigt nära oss, som Finland och Danmark, och detta påverkar Sverige och det har vi i rätt begränsad –  framför allt i korta perspektivet utsträckning möjlighet att påverka.”

Och där kom den huvudlösheten. Något som ”gäller bara just då” är ingen prognos. Hur man kan lägga så många ord på att uttala en sådan intighet är ju, ren slap-stick.

Fredrik Reinfeldt framställer alltså det faktum, att Borg stirrar ut genom fönstret ser att det är solsken och gör sedan prognos om solsken, som vederhäftigt prognosmakeri. Borgs obefintliga prognosticeringsförmåga och valfläskiga glädjekalkyler framställs dessutom i hokus-pokustermer, som nån slags oerhört oscillerande och opartiskt förutsättningslös hyperkänslighet för konjunkturförändringar.

Kontraktionen i eurozonen är dramatisk sen år tillbaka, det är ett alltigenom välkänt faktum, som dessutom ständigt har förvärrats, vilket naturligtvis påverkar Sverige, och det hårt. Ändå har regeringen inte gjort något, och gör fortsatt inte ett dyft, för att förebygga den smäll som nu drabbar Sverige och snart utlöser att bobubblan spricker på allvar samtidigt som massarbetslösheten massivt ökar. Det är då som Reinfeldt inför ett femte jobbskatteavdrag för att vädja till reptilhjärnan hos de som ”har jobb” och på så sätt slå sönder all möjlig solidaritet. Söndra och härska således, sin vana trogen. Han ställer sedan unga mot gamla genom jobbpakt utan att göra något åt långtidsarbetslösheten, förutom möjligen ”justeringar” som heter duga å de senares vägnar.

Varpå han slutligen ”betonar” och ”lägger till”:

”Tomas Ramberg: Ska du ge upp statsministerregerandet om inte fyrpartialliansen får majoritet? Kan du inte tänka dig att vara pragmatisk och hitta andra majoriteter?

Fredrik Reinfeldt: Dels så fick vi inte egen majoritet i valet 2010…och med Sverigedemokraterna på plats, så måste nog alla som söker regeringsmakten och vill ta ansvar för Sverige långsiktigt räkna in att de blir kvar, det är i alla fall min utgångspunkt. Men jag är ju den enda i svensk politik (tillsammans med mina alliansvänner) som har ett alternativ som är ens i närheten av att kunna nå egen majoritet, allt annat är ju mest baserat på drömmar…

Tomas Ramberg: Din dröm är något mer realistisk menar du?

Fredrik Reinfeldt: Ja, 1800 röster ifrån förra gången och jag utesluter naturligtvis inte att man, utifrån alla valresultat, måste föra samtal med varandra. Det är klart att vi är beredda att göra det.

Tomas Ramberg: Med vilka vill du prata då?

Fredrik Reinfeldt: Ja, låt oss börja med att se vilket valresultat vi får (jag tror på min Allians).” [anm: fetstilen i sista citatsjoket markerar inte ”inneord” av slajmig handelstyp utan tydliggör istället janusansiktet och allsmäktigheten]

Det är viktigt att vi nu drar oss till minnes partikollegans uppmärksammade diagnos av hans ledarstil i boken Knapptryckarkompaniet, innan hon avgick pga just denna härska-och-söndra-stil, dvs oseriösa och kyliga mobbning.

En stil som uppenbarligen fungerar med både egna partikamrater, Alliansen och det utsatta folket men knappast lär gå i regerandet med Järnrörspartiet, där härskarrollerna istället snabbt kan bli de ombytta:

Nu när Fredrik Reinfeldts moderata kulturrevolution är genomförd, makten säkrad och oppositionen förnedrad är det ett helt annat parti som börjar framträda.

Ett parti där den som ifrågasätter Den Store Ledaren förpassas i inre exil på Helgeandsholmen och fråntas alla politiska privilegier. Ett parti där mängder av  riksdagsledamöter avtjänar fyråriga isoleringsstraff för ohörsamhet mot ledningen. Än fler tvångskommenderas till knapptryckartjänst i den politiska öken som heter Plenisalen.

Anne-Marie Pålsson är en moderat dissident som smusslat ut en rapport om livet i den politiska saltgruvan. Boken skildrar hennes besvikelse över att det frihetliga parti hon ville jobba för toppstyrs av en liten elit som fruktar all form av kritik. Den jantelag som högern älskar att hata har skrivits in i partiboken. Här sticker ingen, verkligen ingen, upp mot det toppstyrda kollektivet.”

Se tidigare bloggposter: Söndra och härskaVår Gud är oss en väldig BorgDagens rekommenderade länk – Smålandsposten!, Allt Frid och Fröjd i (M)ittens rike?Järnrörshögern skrämmer till tystnad med hot och kränkningar – och kallar det ”yttrandefrihet”Den Jobblösa Tillväxten II – Skuggbankernas Skakande Come-backDen Sovande Regeringen – del III: Regeringen Mörkar sin PassivitetAstronomiska hyror, ökad segregering och fler vräkta barn – lösning på bostadsbristen?Rått Spytt Lår 2013?, , Folkpartiets skolpolitik ett avregleringsfiasko – GÖR NÅGOT ÅT DET!S – Vi behöver inte två Militaristiskt EUroforiska BankdirektörspartierMerkelmarionetten Borg kräver ”glasklart” Tyskledd BankunionOndska på grund av Blind tro snarare än på grund av Blind lydnad

Läs: Ekots lördagsintervju 2012-12-22 – Fredrik Reinfeldt – Tomten kommer med kris, SVD – Reinfeldt försvarar tuff ledarstil, AB – Knapptryckarkompaniet – Martin Aagård läser en dissidentrapport från livet i den politiska saltgruvan, Alliansfritt – Borg erkänner att han inte haft koll på ekonomin, SVT – Allt fler riskerar fattigdom

Läs mer:

 Centern i kris – kärnväljare överger partiet (22 bloggar)

 ”Förväntningarna på Löfven har inte infriats” | Nyheter | Expressen | Senaste nytt (10 bloggar)

Fler bloggar: Roger Jönsson – Dags för S att rycka åt sig initiativet, Roger Jönsson – Anders Borg är en mager finansminister

5 responses to “Feffes slamsigt undanglidande demagogi – fortsätter Söndra och Härska

  1. Reinfeld kan konsten att genom ordbajseri säga ingenting alls.

  2. Ja herregud vilket snömos…den mannen är helt klart inte klok. Och tänk att det är folk som går på det han säger.

  3. Hörde intervjun och studsade visserligen, men verkligen intressant att läsa sånt här i utskrift. Den mest metafysiska omdefiniering av prognosbegreppet jag tagit del av. Mer woodoo än ekonomi. Mer Machiavelli än Mr Chance (som regeringens Chance håller jag fortfarande Jan Björklund). God fortsättning

  4. Bra genomgång. Han kan verkligen konsten att med indignerad pondus säga rappakalja

  5. Till Eva Berglund från Nemokrati:

    Just det här – ”indignerad pondus” – där slog du huvudet på spiken, det är så han pratar hela tiden, när han får kritiska frågor. Det är överhuvudtaget Alliansens taktik – att liksom tro och spela på, att en auktoritär diktion i kraft av sin syntaktiska form kamouflerar ren dumhet som snille och liksom räkna med att lyssnaren låter sig nöja därmed. Det är tydligen framgångsrikt dessutom. Ytan regerar. Det räcker uppenbarligen för folk att det ser bra ut och låter bra. Sen vad det innehåller spelar liksom ingen roll. Förödande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s