Var och en som följde med i ”debatten” igår inser, att vad SD och Allianzen höll på med var fula tricks på låg nivå.
Fredrik Reinfeldt bedyrade att han inte tänkte ge SD manöverutrymme vid eventuell vågmästarposition – sen ”avgick” han efter att som en fingervisning om fortsättningen ha ställt invandring mot välfärd, dvs förpassade sig till samma lurpassarläge som Jimmie der Spieler (med ”personlig rådgivare” Ian Wachtmeister) försatt sig i – den senare genom att trippelavlönat ”sjukskriva” sig för ‘utbrändhet’ (spelmissbruk).
När så Jimmie der Spielers hejdukar slår till – är det första vi får höra Stort Jubel från Sudanaffärsmannen Carl Bildt på Bismarksskorrande, oscariansk prosa som till och med passerade sitt bäst-före-datum långt innan Hindenburgs IGFarben-fatala tid.
Nästa knyst yppas när Anna Kindberg Batra segervisst svischar förbi med Lööf & C:o i släptåg till ”förhandlingarna” med Löfvén, bara för att meddela att man minsann inte tänker förhandla. En endaste liten bokstav i den skåpmatsdigra Allianzbudget man nu istället hoppas få igenom med SD:s benägna hjälp. Likt de gångna fyra åren, som om inget val öht ägt rum. Då ger sig plötsligt BertelmannsKreab-anknutne Sven Otto Littorin (f d lurifaxexaminerad fejkforskare, som även suttit som styrelseledamot i extremhögerägda gruvbolaget Viking Mineral) in i debatten och menar att Fredrik Reinfeldt nu måste återinta scenen som Landsfader.
Vad Allianzen möjligen inte hade väntat sig var att den pinjattamisshandlade slagpåsen Löfvén skulle slå tillbaks. Och det med besked. Hans och Gustav Fridolins presskonferens var möjligen det bästa jag sett i svensk politik näst efter Sören Wibes och Björn von der Eschs raka ryggar i EU-debatt.
Extraval – ja tack! Nu hoppas jag bara att svenska folket förstår att VARJE röst är livsviktig. Alla som får och kan måste rösta om vi ska kunna stå emot fascismens försåtliga angrepp på svensk demokrati.
Vilket inbegriper att FI:s väljare måste fatta att det inte är läge att gå till val på giftigt rosa mingelparty med minutiös identitetspolitisk korrekthet ner på cispersonsföraktande molekylärnivå, utan på solidarisk röstning på S, V eller MP – som redan befinner sig i riksdagen.
Annars blir det ut med feministerna och in med rasisterna för evärderlig tid. Jimmie der Spieler har nämligen många eSS i ärmen – samt en alldeles egen nydemokratisk narr med djupa försänkningar i luxleakskretsar. Där även hermetiskt Slutna Sällskap håller sina möten – bortom Snowdens radar.
När Kalle Lasn säger ”detta är en ledarlös rörelse”, så kommer man att tänka på scenen ur Monty Python’s film Life of Brian där massorna i talkör unisont upprepar varenda ord som Brian säger:
med den skillnaden, att Kalle Lasn säger sig ha väntat på rörelsen, (som han själv igångsatt och) som ska implementera hans budskap, i över 20 år.
”Kalle L: This is a leaderless movement. But the founding of the idea came out of lots of brainstorming here among our staff editors, photographers, freelancers and people on our list-serve. Back in the summer we were all talking about what we were going to do next with the magazine and we were all inspired by what happened in Tunisia and thought that America was ripe for this type of rage. We put feelers out on our forums. So it was relatively recent, in June, when we came up with this idea and launched the hashtag in mid-July with the magazine and then it just took off. Once that issue was published, we started putting out tactical briefings to our list serve.”
Enligt flera källor växte Kalle Lasn upp i ett tyskt flyktingläger i axelmakten Estland och flyttade till Kanada när han var sju år gammal. Och han har tydligen ingenting emot att Occupy Wall Street förenar sina krafter med Tea Party- aktivister heller. Så här säger han om det:
”Forget divide and conquer. It’s too soon for that. And it may happen. I don’t know. The good thing about the Tea Party is that deep down in their guts they understand that there is something fundamentally wrong with our system. But they want to recapture the past when there is no going back. Their target is the government. Our target is the people who run the government: corporations and Wall Street. If some Tea Party people want to come out and protest, please come. They know we have to take away some of the powers the financial markets and speculators have over our system. They know that we have to make money less important in politics or this democracy is in very big trouble.”
Man frågar sig därför om man, när det gäller personer som Kalle Lasn och Julian Assange, istället för att stödja dem måste utropa – Beware of the ”Visionaries”?
Särskilt framstår detta som en tänkbar idé, när man samtidigt får veta, att t ex det amerikanska nazistpartiet bestämt sig för att ge #OccupyWallStreet-rörelsen sitt ”fulla stöd”:
”In a message posted Thursday on its official website, organization head Rocky Suhayda said members of the ‘pro-white’ movement should join and support the Occupy demonstrators because they share a common enemy: The ‘judeo-capitalist banksters.’
Suhayda said though many ‘racialists’ are concerned about the demonstrations because the ‘many protesters are non-white and/or ”communists,”‘ that shouldn’t matter because they are all against the same ‘evil, corrupted, degenerate capitalist elitists.‘ [anm: min länkning i citatets sista stycke]
”Nu har tysk polis funnit en film från en nynazistgrupp i östra Tyskland där gruppen tar på sig skulden för morden på de nio invandrarna.
Bilder från den 15 minuter långa filmen som tidskriften Der Spiegel tagit del av visar också groteska bilder på mordoffren.
Den tyska förbundskanslern Angela Merkel kallar det utredarna hittills påträffat ‘alarmerande’, och säger att det avslöjar ‘strukturer’ som myndigheterna hittills var omedvetna om.”
”Högerpartiet Partido Popular (PP), som tar över Spanien, har sina rötter i postfascismen. Dess grundare, Manuel Fraga Iribarne, var minister hos Franco. Den gången jag samtalade med Fraga bad han om en hälsning till sina vänner Ulf Adelsohn och Carl Bildt. Jag har framfört den.”
Tillsammans med den Nya folkmakten – Gatans Parlament kan de skapa ett veritabelt skräckvälde. Tvångsupprepningen blir då ett än mer konstaterat faktum. Den arabiska våren har redan förvandlats till en sharialagarnas vinter, protesterna mot kapitalismen återuppväcker nazismen och om hörnet väntar Civilisationernas kamp.
När Kina (eller blir det Putin) likt Stalin sen ”befriar” Europa väntar 30 år (eller blir det 100 år) av kommunistisk diktatur, och vi vet inte om den når ända hit eller stannar vid platserna för den forna järnridån. Blir det över Peking som Tea-Party-USA slutligen sen fäller atombomben/neutronbomberna, eller blir det helt enkelt Harmageddon och världens slut?
Varför ifrågasätter inte SVT Rapport sanningshalten i Anders Borgs påstående när han säger att bankerna inte ska få några ”gratisförmåner” av skattebetalarna?
Borgs & Bildts förslag till ”pan-europeisk” bankakut som direkt strider mot svenska folkets Nej till EMU, innebär nämligen just ytterligare jättelika ”gratisförmåner” till bankernas bonusar, direktörslöner, fortsatta högriskspekulation och bubbeluppblåsning.
I Borgs & Bildts förslag finns nämligen inskrivet en passus som innebär att den politiska (demokratiska och folkvalda) kontrollen av deras nya bankakut är helt obefintlig:
”Third, public capital injections warrant public control of bank management, including strict control of dividend policy, bonuses and salaries. This is vital to deter dangerous risk-taking and to ensure public support for using tax-payers’ money.
Fourth, the backstop should operate at arms-length from national governments without political involvement in commercial decisions.”
En ”strict control of dividend policy, bonuses and salaries” (övers: ”strikt kontroll av aktieutdelning, bonusar och löner”) ”at arms-length from national governments without political involvement in commercial decisions” (övers: ”på armlängds avstånd från nationella parlament utan politisk inblandning i kommersiella beslut”) går ju nämligen inte alls ihop utan står i flagrant och direkt motsatsställning till varandra.
De svenska skattebetalarnas demokratiska och grundlagsenliga kontroll över statskassan vrids därmed ur händerna på dem och överlämnas till eurozonens banker att godtyckligt kommersiellt besluta över. Dessutom föreslår Borg ytterligare skattesänkningar som kommer att rasera välfärden slutligt.
Så vad Anders Borg nu håller på med – och SVT i strid med allt vad saklig och opartisk granskning heter – är att föra väljarna och tv-tittarna bakom ljuset, dvs servera en fet politisk lögn som SVT inte alls ifrågasätter. Vi har verkligen fått pravda-TV.
Ställ Borg & Bildt mot väggen angående detta, och redovisa sanningsenligt den uppenbara lögnen för väljarna. NU.
Slutligen: Att ge Grekland nödlån på nödlån utan att bibringa dem möjlighet att rehabilitera sin konkurrenskraft genom den devalvering som ett utträde ur eurozonen skulle innebära, betyder i klartext att kasta en massa pengar i sjön. De får leva ur hand i mun, men någon positiv effekt kommer de dyra nödlånen inte att innebära, kort sagt de försätts i u-landsliknande skuldslaveri under Tyskland.
Allra sist efterlyser jag information från de politiker som sitter i EU-nämnden (där FP:s euroforiske greve Carl Hamilton naturligtvis och folkomröstningsstridigt sitter i högsäte): Hur mycket pengar har ni gett Borg mandat att villkorslöst skänka till
1. Borgs & Bildts föreslagna bankakut till eurozonen trots folkets nej till EMU?
2. Nödlånen som inte räddar utan förslavar Grekland via IMF?????
Redovisa detta snarast och i klartext för skattebetalarna!
De som fortfarande ”har jobb” ska tränas till ytterligare kompetens i det allas krig mot alla, som moderaterna hellre ser efter att de skänkt statskassan till tyska och franska storbankers ledningar, än en enad front mot massarbetslöshet, austerity och den gangsterekonomiskt moderatledda regeringen.
De politiska lösningar som både vänster-, miljö- och kvinnorörelsen förespråkat sen snart sagt urminnes tider är istället de som krävs för en hållbar framtid.
Sex timmars arbetsdag måste med andra ord omedelbart införas och den offentliga konsumtionen öka, på bekostnad av den privata. Därför måste de gemensamma, skattefinansierade lösningarna inom vård, skola, omsorg, högre utbildning, infrastruktur, kultur, forskning m fl ges betydligt större utrymme än vad som nu är fallet.
Det är ju också något som behövs för att inte den uppväxande och nästkommande generationer ska hamna ohjälpligt efter i utbildningshänseende. Här är en stor satsning på skolan akut och måste genomföras fortast möjligt; med högre löner till lärare, ökad lärartäthet, mer tid för förberedelse, lektionsplanering och efterarbete samt ökad personaltäthet i barngrupper på dagis och fritids.
Det är således inte den privata, ackumulativa, naturresurstärande konsumtionen av varor och tjänster, som ska tillåtas accelerera, utan tvärtom den offentliga, skattefinansierade konsumtionen av kultur, infrastruktur (kollektivtrafik, energiproduktion, klimatanpassning av bostäder m m) utbildning, forskning på avancerad miljöteknik samt vård av både hälsa och sociala relationer.
Med ständigt ökande stress och övertid har människor inte heller tid att njuta av vare sig sina ting eller inkomster, det mesta går istället bara till slit-och-släng-betonade nödlösningar som ökad biltrafik, mer taxiresor, snabbmat och onödig impulskonsumtion pga tidsbristen som den hela tiden ökade arbetstiden alstrar, vilket snabbar på försämringen av vår hälsa och förintelsen av vår egen livsmiljö.
Undersökningar visar med andra ord, att det finns ett tak när det gäller välbefinnandets korrelation med ökad levnadsstandard. Välbefinnandet slutar öka vid en viss nivå, vad människor istället behöver är ett humanare tempo och mer tid.
Om vi nu ändå ska marschera bakåt i tiden borde vi därför, istället för att tvångsupprepa det totalitära 30-talet, återuppväcka 1800-talsvärden som det Sköna, det Sanna, det Goda, samt sänka livstempot.
Enligt experterna räcker det dock med att vi går tillbaka till 70-talsnivå, dvs tillbaka till vägskälet mellan folkhemstanken och 80-talets klippekonomi och där göra det vägval som hade gjorts då, om inte vänster-, miljö- och kvinnorörelsen så intensivt motarbetats av timbrosfären och Näringslivets fabelbetonat föråldrade Ekonomifakta.
Med ständig stress har känslan av meningslöshet också fördjupats, varpå utbrändhet, depressioner, självskadebeteende och aggressivitet utbrett sig epidemiskt och de ökande inkomsterna förslösats på kortlivade skräpprodukter, så att naturen totalförstörs.
Det är de girigaste rika som enligt experterna förstört våra gemensamma livsbetingelser. Nästa steg för en hållbar framtid måste därför innebära, att de rättvisa transfereringarna tillåts öka avsevärt, i Sverige och globalt. Både den extrema rikedomen och den extrema fattigdomen medför nämligen, att resurserna uttöms blixtsnabbt på ett destruktivt lägga-på-hög-, respektive ur-hand-i-mun-sätt.
Kalhyggen pga av girighet och kalhyggen pga av fattigdom är två sidor av samma mynt; den nyliberala globaliseringens orimligt höga avkastningskrav och spekulationsdriven inflation till förmån för de allra rikaste har lett till misär och hungersnöd som lön för slavmödan åt de allra fattigaste och mest exploaterade, vilket t ex leder till att träd desperat huggs ner till bränsle för matlagning och värme istället för att miljövänlig energiproduktion implementeras.
Det bidrar också till en enögt enfaldig bedömning av samhället. Springa snabbast, producera snabbast och mest, tjäna mest, äga mest, hoppa högst, kasta längst är ett infantilt intelligensbefriat sätt att mäta, som mer hör hemma i sandlådan än i makroekonomin. McDonalds-tätheten och engångsförpackningsackumulationen vittnar om stupiditet, utarmning och undermålig kvalitet istället för om rikedom och högtstående civilisation.
Moderaternas och Socialmoderaternas ayn-randska samhällsmodell erbjuder med andra ord dumhet och destruktivitet som svar på framtidens ödesproblem.
I Vetenskapens värld frågade man sig också varför människor i enkäter alltid uppger att de högst av allt önskar mer tid samtidigt som de i praktiken alltid väljer mer övertid.
Svaret på den gåtan är självfallet att de inte vågar annat. De är rädda för att sparkas ut, om de inte lismande springer fortare och fortare i ekorrhjulet för då tar bara någon annan platsen, eftersom det inte är förnuftet som styr grottekvarnen utan den gangsterekonomiska totalitära galenskapen.
Omvalet efter den Svenskt-Näringslivs-finansierade Primefixade eftervalsdebatten och det Primegate-manipulerade ordinarie valet kommer säkerligen att sätta demokratin ännu mer ur spel än vad som redan var fallet i september efter en Primegatemanipulerad Svenskt-Näringslivs-finansierad förment ”socialdemokratisk” valrörelse, med allt från femtekolonnriggade S-utspel, ständigt allianstidningsduggande ”förtroendemätningar” efter varje rödgrön landvinning i opinionsmätningar till anti-demokratiskt munkavlebelagda moderata tjänstemän, alliansnedmonterade 1. vård- och utbildningssystem och lika avskaffade 2. medborgerliga fri- och rättigheter i kombination med 3. nyspråksförljugen ”arbetslinje” och utförsäkringspolitik som betyder döden för människor, m m (se arkivet).
Med lågt valdeltagande i ett omval framtvingat av underliga fel i rösträkningar, som knappast aldrig förekommit, vilket sänker förtroendet för demokratin ytterligare, utöver vad den anti-demokratiska ratificeringen av Lissabonfördraget redan gjort, så blir det ännu värre och mer förvirrat.
Under tiden vinner högerpopulismen allt mer terräng, och kan således ta sig mer och mer ton. När Strauss-Kahn grips i New York utbrister vit-makt-sidor genast i hatiska inlägg som kunde vara hämtade direkt från der Stürmer.
NärJimmie Åkesson i sept 2009 konfronterades med det, eftersom han i en intervju tidigare svarat nej på frågorna, om någon kan representera partiet med ett förflutet i nazistiska organisationer eller sympatier med sådana, sa Åkesson istället plötsligt:
Blekinge Läns Tidning skrev också i en artikel – ”SD-politiker stöder nazister” – att det avslöjats att flera av Sverigedemokraternas politiker, trots att SD ”jobbat hårt för att få bort stämpel som högerextrema, skänker pengar till nazistorganisationer [. . .] I granskningen framgick det att förtroendevalda i partiet skänkt pengar till flera nazistorganisationer, bland annat Salemfonden, Nationalsocialistisk front, Info 14 och Svenska motståndsrörelsen. En av partimedlemmarna betalade även en medlemsavgift till Nationalsocialistisk Front” uppgav tidningen.
”Totalt är det 377 medlemmar som har någon form av vit makt-koppling.
• 18 personer har tidigare varit medlemmar i nazistiska organisationer.
• 41 personer har beställt böcker, skivor eller annat material från vit makt-bolag.
• 9 personer har deltagit på aktiviteter som arrangerats av vit makt-grupper.
• 5 personer har skänkt pengar till nazistiska grupper.
• 14 personer har tidigare varit aktiva i Nationaldemokraterna, som Sverigedemokraterna tidigare har beskrivit som pro-nazistiska.
• 31 personer är medlemmar i uppenbara vit makt-grupper på Facebook, som exempelvis det nazistiska Svenskarnas partis grupp.
• 15 personer har beställt vit makt-publikationer i form av tidningar eller nyhetsbrev.
• Hela 309 av förbundets medlemmar har konton på olika vit makt-forum på internet. Den absolut största andelen finns på Nordisk.nu som är den svenska vit makt-rörelsens största mötesplats på internet.”
Nu meddelar Ekot att de mer än rättframt rapporterade anklagelserna mot IMF-ledaren Strauss-Kahn kan grusa hans ambitioner att ställa upp som presidentkandidat för socialistpartiet i franska presidentvalet nästa år.
Det betyder att vänsterns ställning i Frankrike allvarligt försvagas och Sarkozys ställning stärks, men han är ändå försvagad och impopulär på grund av den löntagarfientliga politiken, i jämförelse är det Marine Le Pen som populistiskt är på frammarsch med främlingsfientligt budskap – valet kommer då istället för mellan en opinionsstark vänsterkandidat, Strauss-Kahn, och Sarkozy, att stå mellan högerkandidaten Sarkozy (som redan slängt ut romer och infört slöjförbud) och extremhögern Marine Le Pen, vilket i sin tur betyder att den europeiska politiken högerextremiseras än mer.
Vi marscherar med andra ord, både där och här, bakåt i historien med stormsteg, och förintelsen är redan påbörjad när den ideologiska grunden är lagd, det är bara själva uttrycket som saknas – naket våld:
”Turisten Betty från Bretagne säger att detta förstås kan få stora politiska följder. Socialisten Strauss Kahn har lett i opinionsmätningarna och alltså sett ut som det stora hotet mot president Sarkozy och som starkare än Nationella Frontens partiledare Marine Le Pen. Betty har svårt att tro på anklagelserna:
– Vi har läst om Strauss Kahns alla kvinnohistorier under åren, men detta verkar överdrivet, säger hon.”
Moderaternas inhumana utförsäkringspolitik och ”arbetslinje från 30-talet”, utspel som Jörnmarks om den ”tyska högproduktiviteten”, Mona Sahlins, prime- och arenahögerns utspel och påtryckningar om att S skall vara ett parti för ”de som arbetar” (trots att man i själva verket å det grövsta svikit löntagarna och medborgarna genom Lissabonfördragets ratificering som underordnar alla demokratiska, fackliga, mänskliga och medborgerliga rättigheter under reglerna för den ”inre marknaden”), med tydlig nedvärderande hint till sjuka och arbetslösa (i Mona Sahlins ”avskedstal” till exempel), Folkpartiets burkautspel och fullständigt absurda tal om skolk i betygen samtidigt som han själv är värsta skolkaren och skolföretag får miljoner i bidrag utan att ens tillhandahålla den utbildning de ändå ger (underbetyg) i, Centerns fullständigt groteskt vulgära högerretorik under valrörelsen och falska utspel om ”kommunism” samtidigt som man lovordar samarbete med enpartistaten Kina, KD:s antiintellektuellism med utspel om ”Verklighetens Folk” osv osv osv. Inte minst också alla affärer – från Odells Bellstasundaffärer, till S-korruptionen i Göteborg, Carl Bildts Sudanaffärer, AMF-affärerna, de skandalösa bonus/lönehöjningssystemen i statliga bolag, motståndet mot att införa antikorruptionslagstiftning, motstånd mot att öppet redovisa partibidrag, den ojämlika opinionsbildningen – listan kan göras hur lång som helst, men varje punkt på den är inte godtagbar ur någon synpunkt, varken gentemot skattebetalarna, det gemensamt ägda, eller demokratin.
Detta är resultatet. Ni har ett ansvar att ställa till rätta.
Annars är ni inga demokrater, utan tvärtom möjliggörare för att det som ”inte fick hända en gång till” ändå kommer att hända en gång till, denna gång med värre följder än förra gången.
”22:09: När 888 distrikt av 957 är räknade ser mandatfördelningen ut så här: Rödgröna 72 mandat. Alliansen 68. M 39 mandat, C 9, FP 11, KD 9, S 52, V 9, MP 11 och SD 9. Sjukvårdspartiet åker ur. Siffrorna är från valmyndigheten.”
Ja, så är årets vinnare i Eurovision Song Contest korade. På första plats kommer oljelandet Azerbajdzjan, en av världens snabbast växande ekonomier, vilket kanske kan bidra till att förklara varför landet kom etta, trots att man sjöng skärande falskt. Antingen var medhörningen usel eller så sjöng denna kvinna helt enkelt intolerabelt out of key.
Först på tredje plats kommer alltså Borgs stagflationsdrivande budgetdisciplin som sänder sjuka och arbetslösa i döden hellre än att sluta sänka skatterna för de redan rika. Det kommer att driva på inflationen och prisökningar som sänker konsumtion samt snabba på nedmonteringen av välfärden, vilket leder till uppsägningar på grund av nedskärningar, vilket i sin tur även det leder till minskad konsumtion, kort sagt en nedåtgående spiral som förstärker den stagflation och de uppsägningar som kommer att bli följden av de europeiska åtstramningspaketen.
Den unga Maja Keuc slog igenom i hemlandet när hon kom tvåa i Slovenia’s Got Talent 2010. Efter det blev hon efterfrågad, och nu följer hon upp framgången på en betydligt större arena.”
Azerbajdzjan är ett av en rad länder där intresset för Eurovision Song Contest ligger nära kokpunkten. Efter sju program var landets melodifestival avgjord och två vinnare utsedda: Nigar Jamal (kallad Nikki, född 1980) och Eldar Gasimov (född 1989). Deras bidrag ”Running Scared” är skrivet av svenska Stefan Örn och Sandra Bjurman, som också skrev ”Drip Drop”, landets bidrag 2010.
Det krävdes många övertalningsförsök innan Italien kom tillbaka till tävlingen, efter att ha saknats av många sedan det senaste deltagandet 1997. Landet deltar nu som ett av de direktkvalificerade i finalen, och behöver alltså inte ta sig dit genom någon semifinal.
Eric Saade slog igenom i Melodifestivalen 2010 med hitten ”Manboy”. Med sin stora scenshow lyckades han i år ta sig hela vägen till Eurovision Song Contest. Deltagandet kunde inte kommit mer lämpligt, eftersom Eric hade planerat att satsa internationellt med det nya albumet till hösten. Han tillhör favoriterna i Düsseldorf enligt förhandsomröstningarna.
I den ukrainska melodifestivalen 2011 ändrades upplägget under pågående tävling, och i finalen klagade tvåan och trean på märkliga röstningsmönster – ända tills tv-bolaget utlyste att de tre högst placerade bidragen skulle få tävla i en ny final. I denna ville dock tvåan och trean inte delta, och därför fick Mika Newton behålla sin seger. Men låten hon vann med bestämde hon och medarbetarna sig för att byta ut. Nu blir det med låten ”Angel” som man satsar för att bevara landets framgångsrika tradition i tävlingen.
Indiebandet A Friend in London har turnerat flitigt i Danmark – och Kanada, där de också har en publik. I låten New Tomorrow sjunger de om att rädda världen, i tongångar som inte är helt olika panelmedlemmen Andreas Johnsons i Sing For Me i Melodifestivalen 2006.
Dino Merlin är en av sitt lands storstjärnor. Han skrev det bosniska debutbidraget i Eurovision Song Contest 1993 och tävlade själv som artist 1999. Till årets upplaga valde det bosniska tv-bolaget ut Dino som artist och gav honom i uppdrag att skriva en låt.
För första gången på länge skickar Grekland inte ett intensivt popnummer. ”Watch My Dance” beskrivs av artisterna som en blandning av grekisk folkmusik och hip hop. Cyprioten Loucas Yiorkas (född 1986) vann X Factor i Grekland säsongen 2008-2009. Stereo Mike (Mike Exarchos, född 1978), baserad i London, är en av Greklands mest framgångsrika rappare.
Den unga tvillingduon Jedward har kallats den mest framgångsrika – och enligt elaka tungor påfrestande – akt som kommit ur brittiska X-Factor. Med det danskskrivna bidraget Lipstick hoppas de enligt egen utsago skapa ett framträdande som svämmar över på alla sätt.
Bandet Eldrine orsakade uppståndelse tidigare i år när de beslutade sig för att sångerskan inte höll måttet för deras eurovisionsbidrag One More Day. I stället tog de in Sophio Toroshelidze, som därmed får äran att framföra det fjärde georgiska bidraget i Eurovision Song Contests historia.
En tid efter att Lena vann tävlingen i Oslo 2010 fick hon erbjudandet att återkomma och försöka försvara sin titel på hemmaplan. Eftersom hon hade så roligt senast bestämde hon sig för att tacka ja.
Efter akter som Backstreet Boys och Westlife var Blue ett av de mest framgångsrika pojkbanden i världen omkring millennieskiftet. I ”I Can” framför de ett bidrag som har tagits emot väl och fått många förhandstippare att utse dem till sannolika vinnare.
Zdob si Zdub representerade Moldavien när landet debuterade 2005. Många minns ännu ”Boonika Bate Toba”, sången om mormodern som slår på trumman som nådde sjätteplatsen i finalen. Och att bandet återkommer är ingen tillfällighet – etnorockarna i Zdob si Zdub är en av de absolut största akterna i Moldavien.
Låtskrivaren Kristina Kovac upptäckte Nina (Danica Radojicic, född 1989) på YouTube och bad henne sjunga Caroban i Serbiens melodifestival. Låttiteln betyder ”magisk”, och låten har ett Motown-sound med samma färgglada yttre som Le Kid i Melodifestivalen 2011.
Den unge tenoren Amaury Vassili framför en storslagen komposition på korsikanska. Det har fått många oddssättare att tippa Frankrike som vinnaren av Eurovision Song Contest 2011.
Ryssland storsatsar efter två år av relativt blygsamma resultat. Stjärnan Alexej Vorobjov (född 1988) framför bidraget Get You. Flera svenskar står på låtskrivarlistan, med affischnamnet RedOne i spetsen, och artistens management och gänget som står på scen innehåller flertaliga svenskar.
Rumänien är ett av en rad länder i år som sjunger om att rädda världen. Bandet Hotel FM, som har brittiske David Bryan som sångare, vann den rumänska melodifestivalen på nyårsafton och har förberett sig för Eurovision Song Contest sedan dess.
Österrike var senast med i tävlingen 2007, men när den kom till grannlandet Tyskland kunde man inte motstå att försöka igen. Nadine Beiler vann en stor talangjakt i Österrike samma år som landet senast deltog i Eurovision Song Contest. Sedan dess har hon satsat på studier.
Evelina Sasenko (född 1987) sjunger den musikalklingande balladen ”C’est Ma Vie”. Hon var mest känd inom den lokala scenen för jazz och klassisk musik när hon vann den litauiska melodifestivalen som etta hos både folket och juryn. Hon nådde en tredjeplats i samma tävling 2010.
Sigurjón Brink (kallad Sjonni, 1974-2011) var med i den isländska melodifestivalen 2006, 2007 och 2010. I år skulle han ha deltagit med sin egen låt ”Aftur heim”, när han två veckor innan tävlingen hittades död i sitt hem efter att ha drabbats av en stroke. Det beslutades att bidragen ändå skulle delta och framföras av en samling av hans vänner. Låten vann hela tävlingen och representerar nu Island i Düsseldorf med den översatta texten ”Coming Home”.
Finlandssvenske Axel Ehnström (född 1990) tog sitt artistnamn Paradise Oskar efter Astrid Lingrens Rasmus på luffen. Hans låt handlar om en pojke som vill rädda världen, och både musik och text är skrivna av sångaren.
Ungern är tillbaka i tävlingen efter att ha stått över 2010. Kati Wolf (född 1974) vann landets melodifestival med radiopoplåten ”What About My Dreams?” Bidraget skrevs av två av medlemmarna i pojkbandet V.I.P., som representerade Ungern 1997. Låten är en favorit hos många av tävlingens fans, men Christer Björkmans panel får i programmet försöka gissa hur den står sig vid första intrycket.
Efter en melodifestival med tre kvaltävlingar blev den inhemska finalen i Spanien en affär där de flesta bidragen helt eller delvis var skrivna av svenskar. Men det blir det äktspanska Que me quiten lo bailao som vann, framförd av Lucía Pérez. Hon har tidigare släppt fyra album.
Sven Lõhmus skrev Estlands bidrag 2005 och 2009 och är en av landets absolut främsta kompositörer. Bidraget Rockefeller Street vann den estniska melodifestivalen framförd av oprövade Getter Jaani. Den har blivit en älsklingslåt för många Eurovisionfans.
Anna Rossinelli (född 1987) kom från ingenstans och vann den schweiziska melodifestivalen med sin återhållsamma gitarrballad In Love for a While. Till vardags är hon sångerska i trion Anne Claire.
Dagens rekommenderade länk blir Reuters ”special report” ”Europe’s Greek Tragedy”, som i slowmotion beskriver hur det gangsterekonomiskt nazistoida Neuropa kommer att falla samman och storhetsvansinnigt krossa de redan neoliberalt chockteraperade invånarna i land efter land:
”Throwing more EU money at Athens will also increase the size of the public sector’s exposure to Greek debt.
Once 2013 comes around, the only way to provide sufficient relief may be for European governments to hammer their own taxpayers by accepting big losses on the emergency loans they made to Greece. No sane politician will want to do that.”
Dock kommer de att göra det, eftersom riskkapitalisterna flyr det sjunkande spökskeppet med myllrande acceleration, så de enda betalningsansvariga som kommer att finnas kvar är gemene man, trots att de privata kreditorerna, dvs tyska banker skulle klara förlusterna om Grekland faller, på grund av mångåriga övervinster, de behöver bara backa fyra år, vilket är att föredra framför att Europa backar 70 till 80 år tillbaka i tiden. Enligt Reuters förtydligar Lee Buchheit:
”The original creditors will have swapped place in the tumbrel with official lenders quite literally in the shadow of the guillotine.”
Men, som vanligt blir det alltså skattebetalarna som plundras vilket innebär en återvändo till just de barbariska 30-talsförhållanden som de europeiska högerpartierna är så oerhört angelägna om att marschera tillbaka till ytterligare en förödande gång.
Vård, skola, omsorg, glöm det. Den enes bröd den andres död i bokstavlig mening blir vad som kommer att gälla i de ekonomiska ruiner som det korrupt monstruösa EU-projektet lämnar efter sig. Ett sätt att mildra vore dock att återinföra valutarestriktioner, hellre förr än senare.
Redan sjunker produktiviteten och inflationen pekar stadigt uppåt. Den auktoritära högerns verklighetsfrämmande megalomani kommer att sänka ner Europa i en fattigdom bortom vår fattningsförmåga beträffande långvarighet och djup, då EU-projektets tvångsintegration av ekonomierna förvärrar dominoeffekten, samt även lamslår ekonomin globalt.
I det sozialdemokratiska högerpopulistlägret hittar vi förslagen mer i det fördolda, men den socialdarwinistiskt belastade färdriktningen är ändå utstakad.
Juholt vill ersätta Fas 3 med – Fas 3! Det låter som en av Lars Noréns mer klaustrofobiska iscensättningar av Människans Mörkrum med skojfrisk double-talk-dialog av drypande giftigt Åsa-Nisse-snitt, men det är sant.
I Aftonbladet-artikeln ”Fasa ut Fas 3” skriver Josefin Brink (V):
”I dag på 1 majkräver Vänsterpartiet det enda anständiga och självklara: Avskaffa Fas 3 och återupprätta värdigheten för dem som drabbats av arbetslöshet. Alla har rätt till skälig lön för sitt arbete. Oavlönat tvångsarbete hör inte hemma i arbetsmarknadspolitiken. [. . .]
Vi vill inrätta 10 000 övergångsjobb för Fas 3-deltagare. Deltagaren får en anställning som pågår i högst två år med lön enligt kollektivavtal. Steget från Fas 3 till övergångsjobb är ett steg från stigmatisering till värdighet, från gratisjobb till riktig lön. [. . .]
De Fas 3-deltagare som behöver komplettera sin utbildning ska därför få möjlighet att läsa in grundskola eller gymnasium. Vi vill också satsa på fler platser i yrkeshögskolan och de som redan har en högskoleutbildning ska kunna göra de kompletteringar som behövs för att hitta ett jobb. [. . .]
Arbetsmarknadsutbildning leder i stor utsträckning till varaktig anställning eftersom den riktas in på områden där det riskerar uppstå flaskhalsar och brister. Vi vill därför utöka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen. Lärlingsanställning är ett annat bra alternativ för den som vill lära sig ett nytt yrke. Vi vill därför inrätta anställningsstöd till lärlingsanställningar för dem som lämnar Fas 3.
Anders Borg har aviserat skattesänkningar på nära 22 miljarder för företag och dem som redan har jobb i sin vårbudget. Vi tycker det är hög tid att istället satsa på dem som inte har något jobb, och som lämnats i sticket av regeringen. Det är också betydligt mer effektivt för att minska arbetslösheten.”
”Det är svårare att försörja ett hushåll på bara en inkomst. Ekonomiska stöd som föräldrapenning, barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag, tilläggsbidrag till studiemedel och underhållsstöd/underhållsbidrag är viktiga för ensamstående föräldrars möjligheter att försörja sin familj. Det innebär att ensamstående föräldrar påverkas mer av förändringar i samhällets stöd än sammanboende föräldrar.”
Vad gör då Fredrik Reinfeldt och hans kumpaner för att kompensera de ensamstående föräldrarna? Förvärrar situationen naturligtvis, därför sjunker hela tiden nivån som ensamstående föräldrar och deras barn hamnar på i inkomstligan. Med moderaternas politik är de snart nere vid 50 % på den skalan:
”Däremot släpar inkomsterna för ensamstående med barn efter allt mer. År 1991 hade hushåll med ensamstående föräldrar med barn 79 procent av medianinkomsten i Sverige. År 2008 hade andelen sjunkit till 71,5.”
Barnbidragen höjs inte fast priserna för både boende, mat och kläder rusat i höjden, endast flerbarnstillägg höjs, trots att de flesta ensamstående föräldrar inte har fler än två barn. Bostadsbidragen höjs inte heller. Föräldrapenning sjunker, för att inte tala om andra ersättningar som sänkts drastiskt. Deltidsarbete bestraffas genom 75-dagarsgränsen, vilket drabbar kvinnor, och således ensamstående föräldrar hårt. Fritidsgårdar stängs. Fritidsavdelningar är extremt underbemannade. Barnomsorg på obekväma arbetstider finns inte, trots att typiska kvinnoyrken inom handels, vård och omsorg dominerar vad gäller krav på att arbeta obekväm arbetstid, även lärare behöver arbeta mycket utöver ordinarie undervisningstid. Och underhållsstödet har bara höjts en enda gång sedan 1994 och det var 2006, med 100 kronor.
Därför har vi barnfattigdom i Sverige. Och det vill Fredrik Reinfeldt gärna förvärra ytterligare. Han vill helt enkelt allvarligt försvåra kvinnors möjlighet till egen försörjning.
Den nedmontering av arbetsmarknaden inom vård, skola, omsorg som blev följden av 90-talskrisen som den dåvarande borgerliga regeringen, Kjell-Olof Feldts slaviskt lydiga avskaffande av valutarestriktionerna och timbrofolkets nyliberalisering av det svenska samhället framkallade innebar dessutom att 35 000 jobb inom dessa sektorer avskaffades.
Men det är inte så, att de ansvarstyngda arbetena i dem inte behöver utföras. Det vittnar allt från överfyllda sjukhus till alarmerande dåliga skolresultat samt ett ständigt ökande antal ungdomar som inte går ut vare sig grundskolan eller gymnasiet med godkända betyg högljutt om.
Den borgerliga regeringen är mycket tydlig med att man vill verka för jämställdhet. Arbetet i (överklass)hemmet ska underlättas med billigt tjänstefolk genom RUT- och ROT-avdrag, och man uppmuntrar med ”jämställdhetsbonus” högavlönade män att ta ut större andel av föräldraledigheten.
Undrar varför man då anser att det är helt ok att skapa en dysfunktionell och ekonomiskt extremt ojämställd samhällsfamilj där den tunga uppgiften att reproducera arbetskraften ska utföras helt utan lön, både 1800-talshemma och 1800-talsborta.
Vad man i själva verket samtidigt gör är nämligen, att med Fas3 flytta ut obetalt arbete från kvinnans hemmasfär till att också gälla på den otrygga, kvinnodominerade låglönemarknaden. Där liksom när det gäller vårdnadsbidraget för låginkomsthemmen, ska arbetet att vårda, fostra och utbilda utföras med glatt humör gratis, och det gäller även för sjuka kvinnor, som ska piskas ut att ta hand om andra, ännu sjukare och till och med döende kvinnor, som slitit ut sig i vårdsvängen för nålpengar.
De 35 000 jobben som förlorades under 90-talskrisen utökas dessutom i antal med jobbskatteavdragen till ännu fler som går upp i rök, inom resten av samhällsservicen, infrastrukturen och välfärden. Vad Reinfeldt och hans vänner i själva verket vill är, att mota undan kvinnorna från arbetsmarknaden, för det är de som blir arbetslösa när jobbskatteavdragen går igenom. Sakta men säkert motas kvinnorna bort från arbetsmarknaden. Sist jag läste hade 100 000 jobb gått förlorade. Då blir det ännu hårdare arbetsvillkor på vård/skola/omsorgsarbetsmarknaden, och ännu mer gratisarbete. Nyckelbarn är ett retrobegrepp som gör come-back på dygnet-runt-fronten. I slutänden handlar det dock om att det är utsortering, utslagning som väntar för de många icke önskvärda kvinnorna.
För det är ju just dessa tunga jobb som Moderaterna, SNS och Socialdemokraterna sen vill att de uppsagda och därmed arbetslösa kvinnorna från vård, skola, omsorg istället utför helt utan lön, eller eventuellt med låg ”plus-jobb”s-lön.
Hemmafrun är återuppfunnen, men nu jobbar hon inte bara gratis hemma utan även ”ute” på arbetsmarknaden. Barnen, vem bryr sig om dem? Inte Fredrik Reinfeldt i alla fall.
Med de gigantiska ”räddningspaketen” till PIIGS-länderna i kombination med extrema besparingskrav kommer konsumtionen att sjunka rakt ner i avgrunden, och det leder till en ny finanskris under 2011, betydligt värre än den förra, för vid det laget är räddningspengarna slut. Finito la musica, passato la fiesta.
De 220 000 blir många fler, vilket leder till ytterligare sänkt konsumtion vilket leder till mer uppsägningar vilket leder till mindre skatteintäkter vilket leder till ännu fler uppsägningar i välfärden vilket leder till ytterligare sänkt konsumtion, osv osv i en enda lång nedåtgående spiral:
”In the manner of the late, great financier Charles Ponzi, Portugal is borrowing money with which to pay off creditors. Not to worry, once it gets past this troublesome liquidity crisis, it will be able to borrow in international markets to repay the loans it is receiving from the IMF and its European partners, loans being used to repay other loans, with money it borrows from private-sector investors. If you don’t get it, you get it.
And if you do get it, you might also understand two other features of the deal. The first is how needed growth can be stimulated by a package that includes:
• reductions in pensions in excess of €1,500 per month;
• a limit on unemployment benefits to €1,048 per month for 18 months instead of the current three years;
• a cut in health-care benefits;
• a freeze on public-sector salaries;
• an increase in excise taxes.
If you doubt that these measures can bring the budget deficit down from 9.1% of GDP to 3% by 2013 in a country about to trade near-zero growth for a significant decline, you are not alone. [. . .]
The measures adopted to meet what Poul Thomsen, head of the IMF mission to Portugal, calls ”by any standard [an] ambitious and a strong pace of adjustment” will cause the economy to shrink by about 2% between this year and next [. . .]
More debt loaded on a shrinking economy almost certainly means that a restructuring is in Portugal’s future. Which is what the markets have started to realize: when the deal was announced the yield on 10-year Portuguese bonds rose 16 basis points to 9.68%, a full 6.52 percentage points above 10-year German Bunds. [. . .]
The second difficult-to-understand part of the bailout scheme is that about 15% will be used to shore up the nation’s undercapitalized banks. [. . .]
Why a guarantee from a government presiding over a heavily indebted, shrinking economy will encourage investors to make funds available to banks that have been on life support from the European Central Bank is not explained. [. . .]
But it seems a bit of a stretch for Prime Minister José Sócrates, a candidate for re-election on June 5, to chortle that the bailout is ‘a big success.’
He seems at home in the reality-averse world of the euro zone. France’s Finance Minister Christine Lagarde says that restructuring the debt of any euro-zone country is not even on the agenda. Luxembourg’s Jean-Claude Juncker, chairman of the euro-zone finance committee, agrees, although he is open to ”a further adjustment” in the terms of the Greek bailout.
Better that than the restructuring of Greek debt being considered by German and Greek officials, or having Greece forsake the euro for the dear old drachma, as the rumor mill was predicting at week’s end. For if Greece restructures or exits, can Portugal be far behind?”
Läs: WSJ – Irwin Stelzer: A Scheme to Make Ponzi Proud, WSJ – Brussels Beat: Euro-zone Meeting Was Kept a Secret, WSJ – S&P Downgrades Greece (min anm: Om Grekland ställer in betalningarna eller skriver ner statsskulden förlorar kreditorerna 50-75 % av sitt kapital och det betyder enorma förluster för de tyska och franska bankerna eftersom de är de största långivarna. Grekland värderas nu av Standard & Poor därför som Libanon och Vitryssland och lägre än länder som Senegal, Nigeria, Zambia och Angola. Vilket beror på att EU-forikerna behandlat eurokrisen som vore det en kortsiktig likviditetskris istället för vad det är – en soliditetskris, som alltså handlar om betalningsförmåga på lång sikt. De långsiktiga ekonomiska svårigheterna med en symmetrisk valuta- och räntepolitik för helt asymmetriska ekonomier har man alls inte beaktat. Istället har starka ekonomier som Tyskland bara simpelt exploaterat detta faktum, något som kommer att stå dem dyrt och som de nu därför försöker tvinga andra – t ex Sverige – att sota för). WSJ – Germany Needs to Spell Out Hard Choices,
Den ockult marknadsreligiöse fanatikern Anders Borg, vars hela politik (EU:s) är en inflationsdrivande bubbla, som det är oerhört lätt att sticka hål på, behandlas av Ramberg i lördagsintervjun istället som just den budbärare från ovan, som Adam Smith skrockfullt installerade som ekonomiskt överhuvud och vars elaka presbyterianskt calvinska vidskepligheter om dubbel predestination nu implementeras med utförsäkringspolitiken.
Marknaden behandlas i sin tur som en autonom Entitet, som om den inte bestod av obotliga semikriminella eller till och med ogenerat kriminella sex- och kokainberoende spelmissbrukare utan istället utgjorde en ovedersäglig naturkraft, vars överhöghet är lika meningslös att ifrågasätta som en oroligt sovande vulkan, vars återkommande utbrott bara kan förhindras genom att man kastar ner skattepengar i dess allt uppslukande krater.
Det handlar om att blidka den ”innan den öppnar”, annars detonerar den med sin snarstuckna baksmälla, varför det enda svaret på de ständigt återkommande finanskriserna som ges är, att göda de obotliga spelmissbrukarna med ännu mer skattekapital, så att spekulationen kan fortsätta och inflationen få sig ett rejält skjut uppåt genom injektionen av likvida medel.
Tomas Ramberg ställer inte en enda fråga om massarbetslösheten och vad det betyder, att Anders Borg göder även den genom att föra en alltigenom passiv arbetsmarknadspolitik, trots att kostnaderna för massarbetslösheten är enorma och ”mismatchningen” ett problem, som tillåts växa obehindrat och tvärbromsa all ekonomisk utveckling. Att Anders Borg olagligt stjäl pengarna från trygghetsförsäkringarna till verkningslösa jobbskatteavdrag som äts upp av inflationen och höjd ränta samt dessutom driver ekonomin till totalt stand-still genom arbetsmarknadspolitiken är således inte heller något som framhålls som problematiskt av Ramberg.
När skuldnedskrivningar för PIIGS-länderna kommer på tal låter Ramberg Anders Borg komma undan med rent korkade skrytsamma uttalanden – som rörde det sig om ofrånkomligt allsmäktiga orakelsvar snarare än löjligt blind tro på den calvinske gud som fjärran från att lösa några problem obekymrat slungar ut miljoner i ren svält på grund av fanatiskt vidhållande av vidskepliga teser – hellre än att påpeka att det är de som avreglerat predestinerats till skattefrälsning av Anders Borg & C:o som måste betala för den kris de med sitt missbruksbeteende ställt till med, så att de nån gång lär sig av sina misstag och tvingas till avgiftning:
”Ur ett mer nordiskt, skandinaviskt perspektiv så skulle vi nog säga, att lärdomen från vårt eget 90-tal och från det vi nu sett i Baltikum är, att de här länderna bör göra mer finanspolitiskt både på skatte- och på utgiftssidan för att själva ta herraväldet över sin situation”
(när problemet just är, att PIIGS-länderna inte kan ta herraväldet över sin situation om de inte skrotar euron och återgår till egen valuta, eftersom herraväldet innehas av den europeiska centralbanken).
En centralbank, som nu dessutom förvärrar PIIGS-ländernas situation genom att höja räntan, med andra ord anpassa den till ”nordeuropeiska” (ariskt utsugande) produktionsförhållanden, vilket tillsammans med ”räddningspaketen” till marknaden göder stagflationen, som lägrar sig över Europa som ett permanent fattigdomstäcke och leder till att euron oundvikligen snart faller, automatisk totalavskrivning av statsskulderna således sker och verkligt kaos inträder ur vilket den store Ledaren återuppstår.
Det första Sverige gjorde när borgerligheten drev ner ekonomin i avgrunden förra gången var ju att låta kronan flyta, varför jämförelsen med Sveriges 90-tal är helt och hållet irrelevant, men det bekymrar inte Ramberg, utan Anders Borg får mala på med sina sadistiska pekpinnar till PIIGS-länderna. Anders Borg vill alltså uppenbarligen också ha massemigration från Spanien, Grekland, Portugal, Italien förutom den som accelererat blir följden av krigföringen i Libyen och de andra eviga eurasiska krigen som oupphörligt pågår, framkallade av bushdoktriner och spekulationsekonomi som leder till höjda matpriser och slutligen panarabiska revolutioner som kräver oljepengar för att stillas vilket i sin tur leder till stagflation i väst.
När värnskatt avhandlas och Tomas Ramberg ‘initierat’ citerar tänkaren Jan Björklund med hjälp av följande framletade uttalande:
[Sverige] ”Bestraffar därmed utbildning och ansträngning mer än något annat jämförbart land”
så identifieras upphovsmannen lika ‘initierat’ av Anders Borg varpå de båda kan förenas i en godmodig fnysning över egen förträfflighet.
Sedan följer ett underförstående av att magister Björklunds pompösa påstående på något sätt skulle stämma.
När det istället är Marknaden som bestraffar utbildning och ansträngning, eftersom det är mycket lönsammare med kokainspeedad spekulation än arbete. Och det är just det killerklipptänkandet, som havererar ekonomin och skapar den gangsterekonomiskt jobblösa tillväxten. Så länge det är lättare att tjäna pengar för börsVD-ar ”som tjänar till exempel en 12-13 miljoner”, så kommer ekonomin att kraschas igen och igen.
Att vi haft – med Borg – ”200 finansiella kriser under de senaste 20 åren” får inte Tomas Ramberg att ställa en och annan fråga om den fanatiska nyliberalism som är anledningen till detta faktum, och om varför Anders Borg fundamentalistiskt ändå bekänner sig till denna ideologi som Lissabonfördraget grundlagsfäst och europapakten än mer socialdarwinistiskt rasistiskt armerar.
Att det således handlar om en iscensatt tvångsupprepning av 20-talets börskrascher och 30-talets massarbetslöshet, totalitära fascism och nazism, och det med öppna ögon, lämnas därmed därhän.
Alltmedan ambulanserna inte kommer, utförsäkrade dödas och ekonomin körs i kvav av moderater, vars historieförakt aktivt ser till att det ”som inte får hända” inträffar än en gång. Inte minst som det som, på ungerskt initiativ, alltmer antar formen av en slutgiltig lösning också lagfästs med ”Europa2020-strategin”.
Nemokrati 
