Etikettarkiv: agenda

Partiledardebatten – Var är den ideologiska kritiken?

Jenny Stiernstedt gör en ganska rättvisande sammanfattning av partiledardebatten i DN-artikeln ”2010 års första tv-debatt mellan riksdagspartierna”. Det märkliga är att den ideologiska kritiken och EU-frågan uteblir, både i själva debatten och i analyserna av den.

I Davos har just den politiska och ekonomiska världseliten samlats och riktat mycket hård för att inte säga förödande kritik mot bankernas sätt att slösa bort de massiva bidragen som beviljas dem och som sakta men säkert tömmer statskassorna. Istället för långivning till produktiva investeringar t ex för klimatomställning, har bankerna fortsatt höja direktörslöner, betala ut bonusar och låna ut till nya fastighetsbubblor respektive högriskspekulerat i snabba klipp. Hur kan då staterna vara så obotligt dumma att de fortsätter betala ut dem frågar man sig.

Frågan är då vidare varför politikerna inte riktar kritiken mot sig själva – det är ju de som måste hantera skattepengarna på ett ansvarigt sätt genom styrning och inte slänga dem omkring sig hur som helst. Om de istället för att skänka bort skattebetalarnas pengar till pyramidspel satsar pengarna i gröna investeringar, på offentliga jobb i välfärd och social sektor, på utveckling av förnyelsebara energislag och en miljöbil så börjar ekonomin läkas reellt. Då skapas långsiktigt hållbar sysselsättning och man kommer en bra bit på vägen vad gäller klimatomställning. Frågan är om det inte redan är för sent. För euroländerna är det troligen kört på grund av den skyhöga skuldsättningen. Sverige kanske har någon liten chans kvar att reparera ekonomin, men då måste det ske nu.

Och då krävs det ett definitivt avsked från de neoliberala doktrinerna och den Chicagoskola som Anders Borg företräder, dvs marknadsreligionen som just är en ideologi med religiösa förtecken. Enligt Adam Smith är egenintresset den enda drivkraften bakom ekonomisk utveckling, resten sköter ”den osynliga handen” – men marknaden har visat att dessa trossatser leder till just det som ges förhanden – egenintresset är det enda som premieras vilket är en ideologisk signal som finansvärlden verkligen lyssnat till och agerat i enlighet med.

Men det är ju bara ett hjärnspöke från 1700-talet, utan någon som helst relevans i verkligheten. Marknaden har gjort vad politikerna ålagt den – satsat på egenintresset och ingenting annat – precis som ideologin föreskriver. Politik innebär styrning – och denna styrning har politikerna frånsagt sig till förmån för ”den osynliga handen” (enligt Adam Smith = Guds hand) och dess sortering av mänskligheten i vinnare och förlorare, även det precis som ideologin (eller närmare bestämt de presbyterianskt kalvinska vanföreställningarna) föreskriver. Då blir det laissez-faire och det enda som skapas med det är fattigdom, miljöförstörelse och social utslagning.

Även de övriga senila trossatserna i Adam Smiths presbyterianska övertygelse har politikerna alltså följt slaviskt – man har cementerat den sociala utslagning som idén om ”dubbel predestination” representerar, dvs att vissa av Gud är utvalda till framgång, medan andra är utvalda till fattigdom, undergång och evig fördömelse. Detta genom att man lika bokstavstroget följt Adam Smiths inbitna tro på fattigdomen och utanförskapet som beviset för bristande vandel. Istället för att lösa problemet genom progressiv fördelningspolitik har man därför bara skuldbelagt och smutskastat dem som fått lida under de massiva satsningarna på egenintresset som enda drivmotor i ekonomin; dess slimmade organisationer, just-in-time och new public management.

Anders Borg och Alliansen delar uppenbarligen tron på att försämringar i välfärdssystemen gör att arbetslösa får jobb och cancersjuka orkar arbeta. Och även om detta inte sker, så verkar det enligt dem kvitta lika – för enligt lärofadern Adam Smiths marknadsreligion så är ju de i Utanförskapet ändå dömda till utslagning genom att den ”osynliga handen” på förhand determinerat dem till undergång, och då lägger man som sagt inte sina smutsiga små fingrar emellan, med några hädiska keynesianska transfereringar, utan låter gudfruktigt försynen råda.

Se: Mark C. Taylor i Confidence games: money and markets in a world without redemption,

Se tidigare bloggposter: Vår Gud är oss en väldig Borg,  Tomtar och troll spökar runt på hjärnkontoren, Hyckleriet som ansikte utåt – en inbyggd burkaDavos – skrämmande uttalande från IMF medan KD och M göder högerpopulismenGrekland och Euron – en dödlig dos, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management,

Läs: DN – ”2010 års första tv-debatt mellan riksdagspartierna”DN – Enda riktiga skiljelinjen är skatternaHetsig partiledardebatt,   DN4,    AB – Valåret 2010 – så blir det,   AB – Slaget om väljarna,   AB: Skatterna – hetaste ämnet i valdebattenDN – Ohly kräver inte gemensam linje,   AB4,   SVT. se – Rejäla lönelyft för industrins direktörerSVT.se – Partiledardebatten – Arbetslösheten hetaste fråganMats Knutson – Tempofylld kraftmätningSVT Play – Se hela debatten,  SVT.se – Tydliga skiljelinjerSVT.se – Partiledardebatten-ämne för ämne,

Läs bloggarna: Knuff

Grekland och Euron – en dödlig dos

Nu framträder konturerna av allvaret i den ekonomiska situationen i eurozonen allt tydligare. Tyskland går mot ett rekordunderskott på upp mot 85 miljarder euro – och måste därför i år låna upp 100 miljarder euro till redan beslutade räddningspaket och stimulanser. Ändå tänker man sänka skatterna (!) – det har högerregeringen där lovat, så då tänker man hålla det (ungefär som Alliansen med jobbskatteavdraget), istället för att minska statsskulden och låna upp mindre pengar!

Ett märkligt agerande – när finansminister Wolfgang Schäuble samtidigt uppfordrar euroländerna att kraftigt skära ner sina underskott. Det menar han att Tyskland också tänker göra, från och med nästa år och framöver, med 1o miljarder euro per år (!) Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble säger:

From 2011 onwards the government will start to cut the federal structural deficit by E10 billion each year to E10 billion in 2016, he reaffirmed. ‘Without budget consolidation, long term inflation expectations and long-term interest rates would rise,’ Schaeuble argued.

Men den grekiska situationen kan inte vänta. Det är dock ingen längre som tror att man från grekiskt håll ens med extrema ansträngningar kommer att klara att skära ner sitt underskott från 12 % till 3 % 2012. Den ytterst välformulerade Wall-Street-analytikern Desmond Lachman fäller därför istället  följande drastiska kommentar i Financial Times 11 jan 2010:

If there is anything that the Greek authorities might learn from Argentina, it is the folly of attempting to fight the inevitable. Not only does this saddle a country with a mountain of official debt that cannot be rescheduled; it also deepens and prolongs the recession from which any post-devaluation recovery might begin. Athens should leave the eurozone sooner rather than later. However, that is not the way that Greek tragedies play out.” [my bold typing]

Jag tror det finns anledning att lita på det omdömet. För de utvecklingssteg som Lachman skissar upp att ett land – som asymmetriskt med sin ekonomi knutit sin svaga valuta till en starkare som euron för att förhindra hyperinflation och andra efterhängsna plågor – genomgår, är mer eller mindre identiska med det som de facto hände under den korta, neoliberalt friedmanska erans uppgång och fall i Chile, vilket Greg Grandin så utförligt beskriver i sin lika ypperliga artikel om saken i Counterpunch : ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom” (skillnaden är bara att Grekland inte kan devalvera).

Och när Grekland tvingas göra det oundvikliga, förr – eller senare, då blir risken överhängande att andra svaga euroländer dras med. Man tänker närmast på Spanien, Italien, Portugal, Irland – och de baltiska länderna är ju i ett ännu värre läge – då de står i begrepp att inställa sina betalningar, vilket i så fall skulle drabba Sverige med full kraft.

Den lettiska författningsdomstolen har ju nämligen fastslagit att de åtgärder som krävs för att kunna betala tillbaka lån till IMF (dit Grekland ännu inte vänt sig) som inbegriper ytterligare sänkning av pensioner – är olagliga och strider mot landets konstitution. Och enligt reglerna så kan inte IMF tvinga dem att bryta mot konstitutionen – det kommer då givetvis att drabba medlemsländerna.  Och med den svenska utlåningen till Baltikum som föreligger kommer det självfallet att drabba Sverige än värre. Följer andra länder i samma spår som Grekland är en dominoeffekt ett faktum.

Vilket gör att turen också kan komma till de stora euroländerna, snabbare än man tror. Eller – som den tyske finansministern Wolfgang Schäuble själv uttrycker det:

Speaking in a budget debate in parliament, Schäuble warned, though, that ‘uncertainties about future economic development are still large.’ He stressed that Germany ‘is actually still in a very serious economic situation.’ ”

Vi får hoppas Mona Sahlin och de rödgröna tillsätter en riktigt sträng finansminister.  Som kan hålla bankerna i strama tyglar, hålla hårt i kronan, låta bli både att sänka skatterna och att exportera skattepengar.

För, som vidare en försvarare av pundet, Martin Wolf, säger i en annan artikel i Financial Times om eurozonens nuvarande, ytterst prekära situation:

Some, knowing of my opposition to UK membership of the eurozone, may suppose that I find some pleasure in these looming difficulties. On the contrary, I fear the dangerous consequences. But these are certainly the sorts of difficulties that have worried me. Most of the time having an independent currency is nothing but a nuisance. But every so often and quite unpredictably, countries desperately need a safety valve. As Prof de Grauwe reminds us, the 1930s were a time when such relief was needed. Our own era is posing what look like similar challenges. Stuff does, indeed, happen. Having willed the creation of the euro, its members must overcome the difficulties that arise when, as now, stuff happens.” [my bold typing]

Läs: Harvard Law School – Hal Scott: ”When the Euro Falls Apart”, SR.se – ECB-chefen Jean-Claude Trichet: ”Varje euroland måste ta eget ansvar”, Se tidigare bloggpost: Dagens rekommenderade länk – ”Kronan räddar Sverige”

Läs: The Financial Times – Desmond Lachman: ”Why Greece will have to leave the euro zone”,  The Financial Times – Martin Wolf: ”The Greek tragedy deserves a global audience”

Läs även: Folkrörelsen Nej till EU – Lettlands konstitutionsdomstol avvisar EU:s och IMF:s lånevillkor som författningsvidriga

Se tidigare bloggposter: När Tysklands ekonomi faller då faller hela Europas , Dominoeffekt på väg att rassla in? , Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb Inget slut på Bush-eran – och 30-talet går igen, Om Lettland ställer in betalningarna vad gör Sverige då? , Om Island ställer in betalningarna, när kommer turen till Grekland, Spanien, Italien, Portugal…, De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk IIEn övergång till Euron när Europa är belånat över taknockenRoffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Stoppa rovdriften!, Vår Gud är oss en väldig Borg, Desinformation från Svenskt Näringsliv, EMU – Huvudlösheterna avlöser varandra , Spöken som finns,

Se: SVD – Rödgröna leder med 10 procentDN1,   DN2 DN3,  DN4, DN5, DN6, DN7,   In Your Face1,   In Your Face2,  Din ledamot i riksdagen – Göran Pettersson,   AB1,   AB2,   AB3,     AB4,  AB5,  AB6,   AB7,  AB8, Expressen,   Expressen2,   Expressen3,   s-buzz,   s-buzz2,   Helle Kleins blogg,   Ulf Bjereld Anna Vikström,

EU – Vad är det, SVT?

SVT fortsätter låtsas som om inte EU fanns. Som inte Sverige var medlem. Som inte 70% av alla beslut som sen blir lagar i Sverige fattas av det av byråkrater, teknokrater och professionella lobbyister stinna Bryssel. Bristen på insyn och debatt leder till att medborgare inte heller samlar sig till de påtryckargrupper som skulle behövas som motvikt till, och granskning av, de korruptionens förstadier som annars riskerar utvecklas till än värre där nere i Bryssel.

Befolkningen skall till varje pris hållas utanför all information. Väljarna skall tydligen inte få veta ett smack om vilka kritstrecksrandiga gubbar som sitter och bestämmer över dem, ej heller vad som just nu är på väg att beslutas, ej heller hur tågordningen är eller vad som står på agendan i kommissionen, dvs den enda instans som tillåts lägga lagförslag. Det lasset får istället vänsterpartiets Erik Josefsson dra. Precis som man gjorde inför Lissabonfördragets ratificering gör man också nu – mindre än 3 veckor kvar till EU-valet. En svensk tiger och samtycker, har SVT bestämt. Hela folkets TV.

När det gäller jobben – vem ser till att fixa dem? Inte sossarna och inte alliansen. Det mest magstarka som kom ut ur den här debatten var väl ändå när Jan Björklund säger att skillnaderna behöver öka och att det är ett fritt val som människor gjort när de ställt sig utanför a-kassan, samtidigt som man höjt avgiften så att stora mängder av människor – och särskilt ungdomar – tvingats ställa sig utanför a-kassan för att de inte har råd med avgiften. Hur länge ska folk tolerera att bli spottade på på det hånfulla sättet.

Varför återinför man inte beredskapsarbeten? Det var en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd som gjorde att fler fick ett jobb i alla fall. Man kunde passa på att öka personaltätheten i vård, skola och omsorg. Och när det gäller arbetsmarknadspolitiken så bör man tillåta arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå eller KY-utbildningar – för det är det som arbetsgivaren efterfrågar. Att varken tillåta vettig sysselsättning eller utbildning  som arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadspolitisk åtgärd leder bara till en massa slöseri med skattepengar till ren förvaring.

Det – om något skapar ett permanent utanförskap och fördjupar depressionen. När hopplösheten sprider sig som allmän mentalitet så är det mycket svårare att få folk att göra något konstruktivt sedan. Utanförskapet skapar bestående skador – liksom vi nu vet att även de slimmade organisationerna skapar en  utbrändhet som ger arbetsskador vilket nu också är medicinskt konstaterat.

En annan verksam åtgärd skulle vara att ge småföretagare rätt till a-kassa och sjukpenning – då skulle fler våga satsa. För det är ju inte så att det inte behövs fler småföretag – utan lagstiftningen bygger inte nerifrån.

Jag lyssnade på en intressant tv-repris med Nobelpristagaren Alexandr Solzjenitsyn. Han pratade om den roffarkapitalism som tillåtits stjäla all samhällelig egendom , sälja den vidare och stoppa vinsterna i egen ficka – den oligarkekonomi som man lät efterträda sovjetsystemet i det forna imperiet. Han menade istället att man skulle bygga den nya ekonomin underifrån – med  moral och rättstänkande som centrala värden. Det tycker jag är lika applicerbart på Sverige.

Vi vill inte ha fler utförsäljningar av allmän egendom, statliga och kommunala företag, fastigheter, mark fvb av vinsterna till världens alla skatteparadis (som ännu förblivit oöppnade för insyn). En rimlig regel att införa vore därför också att förbjuda skolor och vårdföretag att drivas i vinstsyfte. Inte ens i USA tillåter man någon bedriva skolor i vinstsyfte. Men i vildavästernsverige går det bra – ett  nytt Klondyke för skrupelfrihetens förkämpar.

Det absolut värsta är ju harmoniseringens handlingsförlamning på alla områden – inte minst också när det gäller integritets- och försvarsfrågorna – men den är ju självvald har vi fått veta. Krisen kommer att bli värre – ja – och att man inte gör något nu kommer att ytterligare fördjupa svackan till ett omätligt gap av tröstlös massarbetslöshet och svår recession.

Att byta kronan till euron vore den definitiva spiken i kistan, åtminstone om man får tro internationella experter. Inför folkomröstningen om euron sa nobelpristagarna i ekonomi samfällt att en övergång till euron vore idioti – att vi lyssnade på det var en smal räddning, som kan gå om intet om folkpartiet får gehör.

Dock anser jag att högskolor och universitet bör kunna ta ut avgifter från utländska studeranden. Inom Europa kan  man tänka sig en studentpeng ungefär som man har skolpeng. Att korta antalet terminer som man har rätt till studielån är ju ett synnerligen uselt förslag – då det kommer att leda till att många ändå inte kommer att kunna nå den utbildningsnivå som krävs i det framtida arbetslivet – och det är ju med Bolognaprocessen färdigimplementerad masternivån.

Den gamla kandidaten kommer att bli ungefär som gymnasienivån nu, och mastern kommer att motsvara dagens magisternivå. Det är också ett dåligt förslag ur forskningspolitisk synpunkt då det kommer att utestänga ännu fler från möjligheten att söka till forskarutbildning. Alla studier har dessutom visat att de flesta inte tagit ut sin examen ens efter sju år – livet kommer emellan. Desto viktigare då att ge möjlighet för att studera färdigt senare, annars är ju hela utbildningsinsatsen bortkastad – så också samhällets pengar för den.

Att höja studielånen bara för att sänka bostadsbidragen för studenter är ytterligare en huvudlöshet – som möjligen kommer att leda till skapandet av det A- och B-lag som alliansen gärna ser att befolkningen delas in i – för att minska konkurrensen om de högavlönade jobben – men troligen leder det mer till ännu fler avhoppare och avbrutna utbildningsinsatser – vilket ytterligare dränerar statskassan på pengar, då satsade pengar även där blir till bortkastade resurser.

Läs tidigare bloggposterJulens hårda bud, Skattepengar på export?, New Public Management,   Vi måste avreglera Avregleringen, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, Den orättvisa mediebilden, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public ManagementNickedockorna som pratar Newspeak,

Läs: AB – Arbetslöshet och ekonomi i fokus,   AB2,    AB3,   AB4,     DN1,   DN2,    DN3,   DN4,   DN5,    SVD1,   SVD2,  SVD3,    Expressen1,   Expressen2,     Expressen3,  Expressen4,   Expressen – De rödgröna drar ifrån Alliansen,     SVT-Agenda,

Läs bloggarna: Kryssa Åsa Westlund,   s-buzz,    Ledarredaktionens blogg,   Kulturbloggen,   The words that I forgot to say,   Peter Swedenmarks blogg,   Svensson,   Mitt i steget,   Peter Andersson – med rätt att tycka,   Approximation,   Danielssons lakejer,   Anne-Marie Ekströms bloggKryssa Åsa Westlund – Medvind,   Robert Noord,   Peter Andersson – Valkampen har börjat på allvar inför 2010,   My dad read Kierkegaard,   barkbit det torra ordet,   In Your Face,   Alliansfritt Sverige,   Feldermania,   Jonas Sjöstedt,   Roger Berzell,   Arvid Falk – Centerpartiet gör svenskarna till hjon,