Myter florerar på nätet – om att vi lever i ett ojämställt land där Mansförtryck och Kvinnovälde råder. Och Koncernen Misogyni AB börjar vinna marknadsandelar. Till exempel finns det en plats i cyberrymden som heter ”Falska våldtäkter”. Naturligtvis finns den med i den exklusiva blogrollen på Pär Ströms hemsida. Denna uttalare av intigheter sitter ju numera med i tv-sofforna och förfäktar förnumstigt.
Jag tänkte att man skulle ta och motpeppra lite – för de som menar att vi bör lägga tungt fokus på de oskyldigt dömda för våldtäkt har siffrorna mot sig. Åtminstone om man ska gå efter verifierbar statistik som finns t ex i Amnestys rapport från 2008 som tar upp alla anmälningar, väckta åtal och fällande domar i våldtäktsmål under 2007; FALLET NEDLAGT.
Där framgår det istället att endast cirka 5 % eller 216 av de 3500 våldtäktsanmälningarna under 2007 gick till fällande dom och i bara 12 % eller 449 av anmälningarna väcktes åtal, att jämföra med 28-44% för andra grova våldsbrott. Och då räknar Brottsförebyggande Rådet, BRÅ enligt gängse metoder med ett mörkertal – på 30 000 våldtäkter under året.
Av detta att döma kan man dra följande slutsats: Med bara 5 % av gjorda anmälningar inom en brottskategori, som går till fällande dom är det ett faktum som borde peka i riktning mot att man har höga beviskrav. Att just de 5 %-en till alarmerande andel skulle utgöras av mål där oskyldigt dömda fälls skulle således tyda på att det faktiska antalet våldtäkter i princip är lika med noll, alternativt att vi har ett helt inkompetent rättsväsen, som i stort sett bara tar upp fall med extremt svag bevisning och lämnar övriga därhän, vilket i så fall borde föranleda omedelbara åtgärder.
Skall man istället tro statistiken är det i princip straffritt i de allra flesta fall att begå en våldtäkt, för antalet anmälningar, åtal och fällande domar är det svårt att ljuga om då det finns svart på vitt. Det var då Amnesty uppmanade regeringen att besluta om krav på samtycke men med den här högerregeringen så blir det ju aldrig av nånting sånt. Men miljöpartiet krävde att Sverige skulle införa en sådan lag, som redan finns i andra länder, det vet jag.
Rapporten talar då för att det kan ligga en del sanning i de granskningar som t ex Katarina Wennstam har gjort i Flickan och Skulden där hon går igenom domar och där den dominerande bilden är att tjejer ständigt ifrågasätts och dessutom på suspekta grunder – deras klädsel, deras sexvanor, promiskuitet, drickande, flirtighet osv, dvs ansvaret läggs på dem, så tungt att det således istället förhåller sig så, att en försvinnande liten del av de faktiska förövarna ställs till juridiskt ansvar för sin gärning.
Detta stämmer också med domstolarnas larm om att de behöver mer resurser, då anslagstilldelningen inte är kongruent – när polisen fått mer resurser så har domstolarna blivit utan, vilket leder till en sådan eftersläpning, att man hela tiden måste hårdprioritera, och sålla bort stora mängder, vilket gör att det snarare verkar vara brottsoffren som är de stora förlorarna i sammanhanget och inte gärningsmännen.
Skadestånden är ju också ett kapitel som är mörkt när det gäller upprättelse för brottsoffer i Sverige. Det har ju även ministrar framhållit.
Se tidigare bloggpost
Läs Aftonbladet: Feministhat under ytan, ”Nej, jag anpassar mig inte”, ”Värsta platsen för en kvinna”, SVD: Vardagen ännu inte jämställd Det regnar mäktiga män DN: Tjejer ska alltid prestera 130 procent, Om modersmyten
Nemokrati 
