Det blir en diktatorisk fusion mellan Öst och Väst – där det sämsta från båda slås ihop så att Eurasia förvandlas till en jättelik zon för slaveri, miljöförstöring och hård repression av medborgerliga, demokratiska och mänskliga rättigheter.
Rovdriften på människor, natur och kapital fortsätter med oförminskad styrka. Kina avrättar oliktänkande. I en diktatur nära dig introduceras snart samma kejserligt konfucianska seder och bruk i linje med auktoritärt preussisk tradition.
Den kreditsänkta ”räddningsfonden” EFSF och den ”permanenta” räddningsmekanismen ESM ska fördubblas, säger OECD. Merkel har varit på besök hos sin Nya axelmakt Kina och fått goda råd av kommunistpartiets överhuvuden. Om hon följer dem, vilket hon naturligtvis tänker göra, så bidrar Kina med en slant, så att DolkstötsDeutschland hålls skadeslöst för den kris, de merkantilistiskt aktivt bidragit till att driva fram, men skyller rasistiskt på ‘lata’ greker.
Ett monster är på väg att skapas. Vad tänker Du göra åt det?
De vill med apspelet se till att Du inte tar ut – Dina pengar så att säga realiserar Dina tillgångar.
Det är därför denna ”krishantering” i eurozonen drar ut så hemskt på tiden.
De vill nämligen innan Kraschen se till, att lagstiftningsvägen förhindra varje sådan manöver. Innan Du hinner fatta ett jota för att du istället varit fullt upptagen med att följa ”debatterna” om nästa steg i EU:s ekonomiska krishantering.
Av samma anledning snackar svenska media just nu om Juholt – istället för om EU.
Dr Merkel har doktorerat i kvantkemi och kan iofs vara en idiot, som tror att ekonomiska faktorer ändrar sig när man tittar på dem, och beter sig oförändrat vid ignorans, men det kan också hållas för troligt att hon inte är helt pantad i pallet.
När Standard & Poor förvarnar makthavare tolv timmar innan de sänker kreditbetyg eller varnar för sänkt kreditbetyg, har makthavarna själva dock alla möjligheter att sätta sig i säkerhet. Därför var regeln tidigare endast 2 timmar, men nu är den alltså tolv. Och på tolv timmar hinner man göra mycket. För Egen räkning.
Läs: DI – Riksbanken får krisansvar i ny lag – Citat: Ett av kraven som ställs i utredningen är att alla transaktioner i det centrala betalningssystemet även vid en allvarlig kris ska kunna avvecklas under pågående bankdag, enligt ett pressmeddelande. (min anm: betyder det att när euron kraschar och Riksbankens massmigration av svenska kronor till IMF för räddning av euron /dvs svensk tvångsanslutning till euron/ ger effekt för kronans värde, så kan de bara stänga av pengakranen för enskilda bankkunder under pågående bankdag, så att du inte får ut dina besparingar, och därför inte heller kan säkra dem i dollar el annan säker placering. Betyder det, att de kan ha förlorat sitt värde när kranen sätts på igen så att du vid det laget i ett enda slag blivit helt barskrapad?), SVT – Nya vice Riksbankschefer, DI – HÄR ÄR RIKSBANKENS NYA LEDAMÖTER – Citat: ”Per Jansson har arbetat på Finansdepartementet som statssekreterare åt Anders Borg” [anm: min fetstil i citatet]
Som om det inte räckte att Tyskland tömmer vattenmagasinen och gör elen dyrare, nu vill Merkel ha statskassan också. Tyskland är ett mycket skuldsatt land, än mer sen de tyska bankerna, trots löfte om motsatsen, kastat ifrån sig grekiska och andra PIGS-länders statspapper till ECB för länge sen, efter att de tyska exportjättarna och bankerna ägnat decennier åt att suga ut dessa länder till bankrutt, genom att massexportera tyska varor och frikostigt tillhandahålla de krediter på vilka dessa dyra varor tagits.
Därför dröjer det inte länge förrän ECB, med Draghi i topp måste starta sedelpressen så att euro stavas EU-lire – men dessförinnan vill överskuldsatta Tyskland ta en snabbexit från euron och istället kasta sig glupskt över två fortfarande trinda spargrisar, nämligen Polen och Sverige att vältra över skulder på, för att därefter dra ner oss i samma ekonomiska massgrav av svältpolitik, som man redan dumpat PIGS-länderna i:
”Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy vill ha med Sverige och Polen i en grupp av EU-länder som går mot en tätare integration. Det rapporterar den tyska tidningen Bild-Zeitung utan att namnge källor, enligt Bloomberg News.”
Tysk expansionism marscherar mot Sverige. Tyskland tänker alltså inleda angreppet med samma land som förra gången, men denna gång också fullborda verket med det land man inte lyckades göra slarvsylta av mer än rent mentalt förra gången, även om planer fanns, dvs Sverige. Ska vi kalla det Anschluss, eller Machtübernahmung? Därmed är det dags att mobilisera alla krafter mot det pånyttfödda, tyska storhetsvansinnet:
”Det är dags för att förbereda sig för en total och kaotisk kollaps av Euron som valuta och av många banker i Euroområdet. På något annat sätt kan man inte tolka instruktionen från brittiska UD till sina ambassader som rapporteras i Daily Telegraph och även återges i svenska SvD. De förbereder sig för kaos. Det låter magstarkt men verkar tyvärr vara helt realistiskt. Vi borde nog göra detsamma.”
Merkel – NU ÄR DET NOG! Håll tassarna borta!
”Enligt tidningen [anm: Bloomberg News] förberederAngela Merkel och Nicolas Sarkozy ett fördrag som är öppet för alla länder som är redo att åta sig särskilda standarder inom områden som pensioner, beskattning, underskottsreduktion, skuldtak och ömsesidig övervakning. Tidningen skriver vidare att de två ledarna inte lägger någon större vikt vid Storbritannieneller EU- kommissionen i sitt arbete.”
Ganska genomskinligt vad det desperat handlar om således. Storbritannien med risig ekonomi är Merkel inte intresserad av. Nej, det är svensk statskassa, vattenkraftsel, malm, skog, ”goda statsfinanser” hon tänker lägga vantarna på – precis som förra gången.
De tyska tågen dundrar redan genom landet, timmer- och malmtransporterna formligen forsar ut, liksom elen med Destination Deutschland och anschlusslandet Danmark. Nu är det bara statskassan och demokratin som fattas, sen är den stortyska ockupationen ett faktum, med lite Pétain-hjälp från Sarkozy.
Sverige ut ur EU – NU! Och vi vill definitivt inte lyda under det allt mer ogenerat expansionistiska Tyskland i någon ny ”inre kärna” heller, för det betyder Ur Elden i Askan.
Mattias Adrian säger att ”högerextremismen är en spegelbild av vårt land, i den finns alla sociala skikt representerad”. Han tycker det är ‘humbug när tyska politiker säger att det bara handlar om outbildade typer‘. En av de avslöjade i terrorcellen var son till en professor. Mattias var själv totalt övertygad nynazist. Han skäms idag. Han ”växte in i den nynazistiska ideologin, steg för steg. Han är uppvuxen i ett mycket konservativt medelklasshem i staden Mannheim i f d Västtyskland på 70-talet. Hans farföräldrar hade båda varit aktiva inom den tyska militären under andra världskriget och som barn fick han höra långa och spännande berättelser om deras minnen från kriget. De berättades helt okritiskt i förhållande till den våldsamma tyska historien, minns han. Han fick höra allt som hjälteberättelser. Det här var ‘den gamla goda tiden’, och barnet Mattias sög i sig allt. [. . .] Mattias äldre släktingar tog också bara lite halvhjärtat avstånd från Hitler och nazismen. ‘Jovisst, de var väl förbrytaren’, hette det, men det var ju mycket som var bra också, ‘de byggde ju autobahn-systemet’, ‘det var ordning och reda’, ja, sånt fick han höra. Och allt det stod i bjärt kontrast till det han fick lära sig i skolan om den tyska historien, vilket väckte många frågor hos den unge Mathias Adrian . ‘Varför är lärarna så negativa till allt det här, som mina släktingar – som verkligen var med på den tiden – faktiskt är positiva till’? Det blev en huvudfråga för Mathias, och som 12-åring fick han svaren i de högkonservativa tidningar, som han läste, där Tyskland framställdes som en ‘marionettstat’ utan egen vilja efter krigsslutet 1945. Och när Mathias var 15-16 år så betraktade han sig själv som helt övertygad nynazist. Sen gick ‘karriären’ fort uppåt. Han grundade en nynazistisk förening, en s k ‘kameradschaft’, klädde sig i typiskt nynazistiska kläder och blev mer och mer ideologiskt övertygad. [. . .] ‘En skam för Tyskland’ har förbundskansler Angela Merkel kallat att den nynazistiska terrorgruppen NSU med bas i staden Zwichau under 13 års tid kunde fly rättvisan och verka i det dolda. [. . .]’Det är bra att man reagerar’, säger Mathias Adrian, men: ‘Det finns en mediahype kring ämnet nu, som kanske räcker i ett halvår, men var var alla politiker i den här frågan under det senaste halvåret’, frågar sig Mathias Adrian. ‘Folk har blivit sönderslagna på gatorna av de här orsakerna under flera år, men då var det ingen som brydde sig’, säger han. I sitt arbete i avhopparföreningen Exit under de senaste åren insåg han också att de högerextrema grupperna hade radikaliserats och blivit mer våldsbenägna och små grupper, likt den i Zwichau hade börjat bildas, men trots det är även Mathias Adrian chockad över det som de tre nynazisterna från Zwichau antas ha gjort sig skyldiga till. Men själv kom han alltså ur det hela till slut.” Varför? ‘Det är den där livsfientligheten. Den där absoluta livsfientligheten’, säger Mathias Adrian” [referat och transkription av Daniel Allings reportage]
Redan på 70-talet skrev Günther Wallraff 13 icke önskvärda reportage – i dem framgår det med all önskvärd tydlighet vart alla de präktiga, mordiska borgare, som inte blev ställda inför rätta i Nürnberg hamnade efter kriget. De satt där dom satt redan under Hitlertiden – som borgmästare, läkare, forskare, universitetsanställda, politiker osv. Där levde de på 70-talet i godan ro med full respekt från omgivningen.
Many are afraid that tackling climate change is going to be too costly. But increasingly, studies are showing action will not just be cheaper than inaction, but could actually result in economic, environmental and even health benefits, while improving sustainability. This new page includes more information on the above issues. Read full article: Action on cl […]
Recently released data showed that 2014 was the hottest year since records began in 1880. This update includes updated charts and graphs and animations that look into this further. Read full article: Climate Change and Global Warming Introduction
An overview of the Climate Change Conference (also known as COP 20), held in Lima, Peru in December 2014. While it seemed like it was a successful meeting, because developing nations were committed to drawing up their own plans for emissions reductions for the first time, a number of important issues were left undecided such as how financing would work. This […]
Fidel Castro, who died on November 25, was one of the most prominent figures of the Cold War and an adversary of ten consecutive U.S. presidential administrations. This reading list considers the legacy of his nearly fifty years in power, including the Cuban Missle Crisis, the U.S. economic embargo, and the years following the Cold War.
The confirmation by UN monitors that Iran has complied with the deal to dismantle large parts of its nuclear program lifts major sanctions and ushers in a new era for the Middle East. This issue guide offers analysis and background.
As the deadline looms for the completion of a deal to limit Iran's nuclear program, this issue guide provides background on the diplomatic progress and stumbling blocks, and possible consequences of an agreement.
Five years after the onset of its sovereign debt crisis, Greece once again finds itself on the precipice of default and a departure from the nineteen-member eurozone. This reading list provides expert background and analysis of the crisis.
In the wake of the Hanoi summit’s failure, Pyongyang’s renewed commitment to testing missiles could portend a turn back to a confrontation between the United States and North Korea.
AFTER eight years of independence India's foreign policy still gives rise to grave doubts in the Western mind. The reason for this is the acceptance of old definitions rather than an appreciation of the country's background and its human aspirations. The word "neutrality" as applied to India's foreign policy has little meaning. Like […]
Helen Rosner interviews the chef Samin Nosrat, the author of “Salt, Fat, Acid, Heat” and the star of the Netflix show of the same name, about her next book, the challenges of fame, veganism, and more.
From The New Yorker’s archive, pieces by Meghan O’Rourke, David Sedaris, Jill Lepore, Kathryn Schulz, and Ariel Levy on coping with loss and death and the universal emotions of mourning and grief.
W. Ralph Eubanks writes about the fiftieth anniversary of the University of Mississippi protests of the school’s use of Confederate imagery and the consequences the black students faced.
An entirely white slate of candidates is called on to explain their records on criminal justice, creating, in an unimaginable irony, an opportunity for a President as cynical as Donald Trump, Jelani Cobb writes.
