Etikettarkiv: arbetslös

Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna

Enligt Aftonbladet säger finansmarknadsminister Mats Odell: ”därför inte glasklart att banken inte får vara med i de statliga bankstödsprogrammen”. Nej, i dessa fall finns ju alltid undantag som är så luddiga att de bekräftar reglerna genom att ställa sig i direkt motsatsställning till dem. När det gäller de skattefinansiella penningkarusellerna är turerna många och krångliga, förutom när det gäller de mer modesta inkomsttagarna förstås. Där är det mera ‘glasklart’ beträffande de långtidssjukskrivnas utslussning till socialkontoren.
Men Carina Lundberg-Markow, ansvarig för ägarrelationer hos Folksam, verkar i alla fall vara duktig på att behålla klarsynen utan att bli snurrig:
”– Otrevligt med inbyggd bonus, för det är ju vad det handlar om”, säger hon.

Läs SVD: Feta vd-löner trots krisår, Två miljoner i kompensation, Aftonbladet: Tvingades ta bort bonusar, då höjde SEB lönerna istället, DN: Höjda SEB-löner stoppar bankstöd, Wallenberg försvarar banklöner, Expressen: Raseriet mot SEB:s höjda chefslöner,
Sydsvenskan: Wallenberg försvarar banklöner, Bloggarna: Högbergs tankar 28 % det lättar upp, Svensson Direktörernas girighet, DN: Direktörers maktmissbruk jämförbart med korruption,

Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management

Liksom i politiken har det även i befolkningen kommit att bildas två allt mer cementerade Block, och i fallet med befolkningen kan vi kalla dem De Utbrända och De Utfrusna. Det hela började när man inkorporerade ovan nämnda rubrikkomponenter som styrande element på arbetsplatserna. De Utbrända, som vi också skulle kunna kalla De Rädda blev då så rädda för att inte kunna hålla takten och därför förlora jobbet att de började mobba De Utfrusna, eller, som vi också skulle kunna kalla dem de något Mindre Rädda. De Räddas rädsla växte, så att de började kombinera mobbnings- och utfrysningstaktiken med att stoltsera hur mycket bättre de var på allting, fast de kanske inte ens var det. Utan bara var duktiga på att komma i tid, eller att fjäska för Chefen (som också var Rädd). De något Mindre Rädda blev förbryllade över det förändrade beteendet, men eftersom de nu en gång inte var lika rädda, så tyckte de inte det var så farligt. Förrän de en vacker dag kom till arbetet och fick upptäcka att de hade fått ändrade arbetsuppgifter. Eller så flyttades de in i ett annat rum och fråntogs sina arbetsuppgifter. Eller så hände något annat överraskande, som att de t ex blev uppsagda pga arbetsbrist efter föräldraledigheten, eller kom inte i fråga för befordran eller löneförhöjning. När De Rädda lyckats så pass väl i sin strategi att de något Mindre Rädda förlorade jobbet, så fick De Rädda befordran och blev chefer med ansvar för att ytterligare inskärpa de ovanstående rubrikkomponenterna som styrande principer. Organisationen blev till slut så slimmad, och Verksamheten så undermålig, att endast De Rädda var kvar. De Rädda började nu skifta karaktär och övergå till att bli De Utbrända. Till slut var De Utbrända så utbrända att de inte kunde tänka längre. Och de Utfrusna var så stelt utfrusna att de inte kunde känna något, än mindre förflytta sig ur sin förfrusna position, det som vi också kan kalla Utanförskapet. Och det är där vi är nu. De Utbrända är kvar på jobbet och kan inte tänka längre. Och De Utfrusna är kvar i Utanförskapet och kan inte känna. De Allra Räddaste fick bilda regering. Och de Helt Förfrysta blev hemlösa och fick leta efter kvarlämnad mat på lastkajen till den mest slimmade butikskedjan i hela landet, där de lika gärna kunde hitta råttgift, som några av De Rädda ibland la ut, som ett sista försök att vältra över sin rädsla för att mista jobbet på någon annan.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, mänskliga rättigheter, politik, moderaterna, nyliberalism, samhälle, arbetslöshet på bloggar.se

Stycket Läs… här ovanför redigerat av Nemokrati maj 2018

 

En riktigt GOD jul

Äntligen får vi svar på varför den borgerliga Alliansen driver den fattigdomsskapande politik de gör. Det är för att fler människor ska få chansen att må bra helt enkelt: ”Anna Breman, filosofie doktor i nationalekonomi, har [nämligen] forskat kring vad som driver människor att engagera sig i välgörenhet. Hennes grundteori är att människor mår bra av att dela med sig.”  Det förklarar DN för oss idag så här dan före dan före Dopparedan. Och, fortsätter DN, välgörenhet är även ett utmärkt sätt för ungdomar att göra sig mer anställningsbara, då det enligt samma hjärtinnerliga julartikel är ”bra för meritförteckningen och för kontakterna” ”för unga personer”.
Så fint! Tårarna bränner bakom ögonlocken på mig, vid den okulära beröringen med dessa vackra tankar.
Anna Breman beklagar vidare att välgörenhet än så länge inte är avdragsgillt i Sverige för, menar hon, ”Då hade svenskarna kanske skänkt ännu mer.”
Något för Alliansen att fundera över till nästa jul? Som en riktigt GOD julklapp till de svinaktigt rika, så att värmen får en chans att sprida sig, ända in i de förfrusna hjärterötterna, om något sådant nu överhuvudtaget skulle låta sig göras.