Etikettarkiv: arbetstidsförkortning

Slöseriet med stort S sker inte under politikerveckan i Almedalen, utan i de slutna Coreper-rummens EU, IMF, ECB, EFSF och ESM

De som skriver i DN och Expressen om de ”rullande miljonerna” i Almedalen, både artikelförfattarna och kommentatorerna, vill bara ha bort demokratin och ersätta den med EU:s aristokratiska planekonomi som dammsuger pengarna först till vårt inhemska politiker/direktörsfrälse, sen till själva överbyggnaden, EU:s korrupta lobbyist- och politikerfrälse och så en tredjedel tillbaka igen till de förstnämnda inhemska höjdarna, som ”avkastning” på investeringen (som ju alltid sker med andras pengar) skulle man kunna säga. Mer om det nedan.

Därför kan man verkligen tala om dubbelbeskattning, för att inte säga trippelbeskattning. Och Slöseri med ett mycket stort S. Så vad de här artikelförfattarna håller på med är att sila mygg och svälja kameler. Vad de egentigen verkar vara ute efter är istället att strypa debatten och reservera demokratin för ett ännu mindre fåtal än vad som med Lissabonfördraget blivit fallet, vilket är lika med ren diktatur.

Här är därför mina förslag till en hållbar framtidspolitik, som svar på Birger Schlaugs ”Fridolin, nu har du chansen att bryta med Miljöpartiets stora lögn”. Vi ska inte låta hyenorna suga märgen ur demokratins kadaver också, för då finns det ingen must kvar alls som vi kan hämta kraft ur till den nödvändiga förändringen, både av ekonomin och politiken, inte minst till utträdet ur det rasande korthuset EU. Det här är miljöpartiets dag, inte demokratihatarnas:

Man kan inte flytta all produktion utomands och tro att man räddar miljön och jobben.

Inte minst gäller det att återupprätta det småskaliga jordbruket (ehec-riskerna kommer då också att minska väsentligt). Kanske även återuppta textilindustrin i mindre skala. Kanske även möbelindustri i mindre skala. Kanske även återreglera elmarknaden. Kanske även satsa på byggandet av fler hyresrätter, förutom klimatomställning av miljonprogrammet kring storstäderna. Billiga, vackra och funktionella lägenheter behövs, ungdomarna kan själva få vara med och designa dem. Istället för att vi betalar 40 miljarder om året till EU. Mer självförsörjning helt enkelt, är det inte en del av Miljöpartiets profil?

Och så naturligtvis delta i utveckling av Solkraft. Den svenske ingenjören Gunnar Asplund är råbra på detta. Går det att få till stånd fruktbart samarbete i Desertec med Nordafrika för att bygga solkraft utan att det skadar miljön?Solkraftsdrivna bilar, elproduktion.

Mer biogas, mer kompostering i hushållen, egna odlingslotter i miljonprogrammet, egna odlingslotter överhuvudtaget. Människor älskar att hålla på med trädgård, kan man sen dessutom förena det med den arbetstidsförkortning som den samlade expertisen och nobelpristagarna förespråkar, då kanske det både blir fler jobb, mer tid med barnen och så en stund i trädgården eller på odlingslotten.

Kollektivtrafiken, nej till höghastighetståg. Om inte de tåg vi har idag kan fås att gå i tid, så lär det bli värre med farliga höghastighetståg som vi inte vet mycket om effekterna av. Mer pengar till kultur behövs också för mindre huvudlös racerfartspolitik rakt ner i den spekulationsekonomiska avgrunden.

Ja, det är några förslag. Skolor kan klimatomställas också, så att man har ett nytt ämne på schemat, vardagskunskap – hur man komposterar, odlar lite själv, hur man fixar sin cykel, bilen (miljöbilen), planerar sin ekonomi, inte skuldsätter sig i onödan. Och så lagstifta mot spekulationsekonomi med verksam nationell tobinskatt (dvs inte pengar som omedelbart slukas till ”räddning” av den räddningslöst förlorade euron), valutarestriktioner, inga vinster i friskolan som inte går tillbaka i verksamheten, till höjda lärarlöner och ökad personaltäthet.

För de här demokratiavskaffarna, som gnäller på ”slöseriet” i Almedalen, har nämligen ingenting alls emot att vi ska fortsätta hysta ner mångmiljardbelopp i det svarta hål som eurozonen utgör. 18 miljarder via IMF och nödlån (till en ”räddning” av Irland som tvingar befolkningen att återvända till den tid då Jonathan Swift skrev A Modest Proposal) och så 25 miljarder redan nedkastade (till en lika bister räddningsattack mot Grekland vilken nu tänder elden till en veritabel europeisk revolution, som när som helst kan sprida sig över hela kontinenten på grund av alla ”räddningar” som kommer att bli ”nödvändiga” så att bankdirektörer, skatteparadisskrivna ”entreprenörer” och ”investerare” kan behålla de miljarder intakta, som de har roffat från befolkningarnas skattekassor, eller annars kommit i åtnjutande av genom att oförtjänt utnyttja landets goodwill utan att själv vara en del av det, än mindre bidra till dess skattebas) .

För att sedan återigen genast kasta sig över det slaktade bytet (genom panikförsäljningarna av grekiska öar som kommer att äga rum inom kort, får man nog en alldeles egen alldeles särdeles billigt, kanske även en liten pittoresk tågbana i någon oländig bergstrakt att leka med som ett litet märklintåg på gamla dar).

Detta dessutom utöver de miljarder skattemedel som först slängdes ut och omedelbart slukades till gnagda köttben av vårt inhemska direktörsfrälse vid ”finanskrisen” 2008, varpå de genast fortsatte höja sina redan monstruösa bonusar, pensionsavtal och löner så att de vid dags dato återigen har höjt sina löner med 32 % sedan 2009 och fördubblat sina bonusar under samma tid.

Inte ett öre föreslås av (m)arionettregeringen för att bota vare sig klimatproblemen, massarbetslösheten eller barnfattigdomen annat än förslag på ny kärnkraft o uranbrytning i Bergs kommun, samt utförsäljning av allmän egendom och välfärd till privata intressen som direkt sticker med vinsten till ett skojigt skatteparadis  så att endast en stadig tillströmning till den sovjetlånga kön av ansökare om socialbidragen återstår, socialbidrag som för övrigt snart är slut, liksoms Försäkringskassans snabbt undanrinnande reserver, då kommunerna kommer att stå tomhänta när statliga stöd upphör (vilket är snart om det inte redan har hänt) lagom tills fastighetskrisen sätter in på allvar och bubblan slutligen spricker så det säger pang. 

Betydligt värre slöseri är det alltså med de 40 miljarder vi nu ska punga ut med till EU i ”medlemsavgift”. Vi betalar redan 30,6 (29,7 enligt Sydsvenskan) miljarder och får tillbaka 10 (13,9 enligt Sydsvenskan) på villkor att vi låter EU begå rovdrift på vårt land, knäcka småbönder, förstöra dungar och mångfald i betesmarker för att de sistnämnda ska likformas med central-EU:s stalinistiskt ödsliga slätter, av samma utrullningstyp som artificiella fotbollsplaner, öppna för erosion, översvämningar, svåra stormar, torka. Lika vansinnigt som att byta ut glödlampan mot kvicksilverlampor med andra ord.

För den som läst sin Bengt Ericson – Den Nya Överklassen (2010) krävs det heller ingen överkurs i matte för att räkna ut, att det bland de som främst ”får tillbaka” nånting från EU av de  (enligt Sydsvenskan) 13,9 miljarderna, högst troligt återfinnas en hel del av de just nämnda bonusdirektörerna – som redan avlönar och gratifierar sig själva många gånger om för samma arbete, därefter tillförsäkrar varandra pensionsavtal på flera hundra miljoner kronor – då de ofta samtidigt är storgodsägare. Liksom den gamla adeln har de låtit sig belönas så rikligt, att de med dessa enorma summorna pengar inte bara skapat ett nytt skattefrälse utan vips kan skapa en ny jordägande aristokrati också, och detta nästan samtidigt som det gamla riddarhusets adliga privilegier slutligen avskafffats:

Varje stat betalar en avgift som baseras på landets bni, det vill säga hur rikt landet är. Sverige betalade i fjor 29,7 miljarder kronor. 13,9 miljarder flöt tillbaka i form av bidrag till svenska bönder, varav många skånska storgodsägare, och till regionala utvecklingsprojekt.”

Och då är ju såklart EU en extra bra business för dem, kan man nog med fog påstå, eftersom det innebär att de får ännu mer pengar i form av generösa EU-bidrag på grund av sina stora lantegendomar.

”‘Den mest provocerande budget som EU någonsin lagt‘, hävdar vänsterpartisten Jonas Sjöstedt och kräver att finansminister Anders Borg nu sätter ner foten i förhandlingarna med de and­ra EU-länderna. [. . .] Förra året omsatte EU:s budget 1 225 miljarder kronor. Över hälften av pengarna används till jordbruks- och regionalstöd.” [anm: min fetstil]

Så då blir det nästan som riktigt förr i tiden, när adeln hade sin egen kvarnar, mejerier, smedjor, sadelmakerier, vinpress, (och med gårdsförsäljning blir det ytterligare extra förtjänster) och kunde suga ut sina arrendatorer, daglönare, statare och tjänstefolk (rot- och rut-arna som Fredrik Reinfeldt skämtsamt brukar säga, och de är ju praktiskt nog också avdragsgilla så att det blir en alldeles extra finfin affär).

När Barrosso således påstår att pengarna i EU:s 7%-igt utökade budget helt säkert kommer att hamna i rätta händer och komma till alldeles rätt användning, så ska man nog utgå från att han ljuger lika automatiskt med andningen som Trichet och till exempel även Reinfeldt, som säger att han ”inte visste något” om vare sig Littorins eskapader eller hemliga PM om nollklassningen av sjukskrivna.

Rungande applåder  blev det i alla fall när beslutet togs i riksdagen om att kasta ut cancersjuka till bleka döden. Inte en blinkning, bara enstaka skratt och gastkramande applåder.

Sådan är EU-regimen, här liksom i Grekland, liksom i övriga EU. Det handlar om det Relativa Rikedomsbegreppets förbannelse som drabbat politiker i lika mått som direktörer, som fortsätter höja sina redan monstruösa bonusar, pensionsavtal och löner, trots att folk snart svälter och letar mat i soptunnorna både här, i Spanien, Grekland, Italien och Storbritannien. För att inte säga Danmark.

Det som behövs är med andra ord även en reduktion av det nya skattefrälsets roffade tillgångar. En reduktion av ungefär samma magnitud som Karl XI:s indragning av adelns gods som han nogsamt exekverade under sin regenttid 1660-1697.

Reuters – Euro zone warns Greeks on sovereignty and privatization  juli 3, 2011

”BRUSSELS/BERLIN (Reuters) – Euro zone finance ministers have approved a 12 billion euro ($17.4 billion) installment of Greece’s bailout, but signaled that the nation must expect significant losses of sovereignty and jobs.” [anm: min fetstil]

Se tidigare bloggposter: Almedalsveckan – Bonuskultur och BarnfattigdomKvalitet och Jämlikhet istället för Kvantitet och KapitalackumulationMed ljuset som ledstjärna – Solenergi istället för uran och thoriumDagens rekommenderade ingenjör – Gunnar Asplund!2010 – Björn von der Esch och Sören WibeFredrik Reinfeldts Tal: Söndra och härska

Se även: The National 26 July 2011 – Morocco is key testing ground for Desertec solar-farm project, SVT Debatt – Birger Schlaug: Fridolin, nu har du chansen att bryta med Miljöpartiets stora lögnVänsterekonomerna – EMU förvärrar krisen i GreklandSVD – MP vill öppna gymnasiet för fler, SVT – Förre MP-ledaren Schlaug: Bryt med MP:s stora lögn, SVT – Direkt från Almedalen – Fridolin filosoferar om veckan, Följ Mats Knutsons Twitter, E24 – Egen gård markerar status, Uppsatser – Michael Öhman, Eric Bjerklund (2009)  ”Stability of High Speed Train under Aerodynamic Exicitation” – Quote: ”Two scenarios are simulated, two trains meeting each other and a train leaving a tunnel and is hit by a strong wind gust (35 m/s) . . .For the scenario with meeting trains the train experiences some slight vibrations,causing discomfort, but has no impact on the stability of the train, but for thescenario with the tunnel and side wind the train has a very high risk of derailment” (Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Chalmers tekniska högskola/Institutionen för tillämpad mekanik), SVD – LARS STRANNEGÅRD, professor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, chef för skolans MBA- och General Management-utbildningar och styrelseledamot i Statens kulturråd: ”Likriktning är det verkliga hotet”

Läs:  AB – Jakten på ett svarAB – Frågan nu är: Vad visste regeringen? AB – Reinfeldts presschef: ”Vi kände inte till någonting, Expressen – Sven Otto Littorin: ”Jag har aldrig betalat för sex, (min anm: Tack Emanuel Karlsten för tipset:)

emanuelkarlsten

@emanuelkarlstenemanuelkarlsten
@niklassvensson Sett det härhttp://bit.ly/jv4xQR Med bakgrund av din artikel måste de väl ljuga? http://bit.ly/lftk4cPratade du m Alenius?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Kvalitet och Jämlikhet istället för Kvantitet och Kapitalackumulation

Vetenskapens värld höjde igår vänsterlösningarnas status genom att låta den samlade världsexpertisen, inklusive en nobel samling nobelpristagare förklara, att den nyliberala globaliseringen inte är förenlig med hållbar tillväxt utan istället leder till snar miljökollaps och ekonomiskt självmord.

De politiska lösningar som både vänster-, miljö- och kvinnorörelsen förespråkat sen snart sagt urminnes tider är istället de som krävs för en hållbar framtid.

En sådan skapas således inte genom att överge krav på arbetstidsförkortning, säga ja till vinst i välfärden, ytterligare privatiseringar och avreglering utan genom grön och social skatteväxling; ”mer skatt på utsläpp, mindre på inkomst, mer satsning på offentlig välfärd, mindre på privat konsumtion och så en nyckelreform; att ta ut frukterna av teknisk utveckling i form av mer fritid och inte mer prylar.”

Sex timmars arbetsdag måste med andra ord omedelbart införas och den offentliga konsumtionen öka, på bekostnad av den privata. Därför måste de gemensamma, skattefinansierade lösningarna inom vård, skola, omsorg, högre utbildning, infrastruktur, kultur, forskning m fl ges betydligt större utrymme än vad som nu är fallet.

Det är ju också något som behövs för att inte den uppväxande och nästkommande generationer ska hamna ohjälpligt efter i utbildningshänseende. Här är en stor satsning på skolan akut och måste genomföras fortast möjligt; med högre löner till lärare, ökad lärartäthet, mer tid för förberedelse, lektionsplanering och efterarbete samt ökad personaltäthet i barngrupper på dagis och fritids.

Det är således inte den privata, ackumulativa, naturresurstärande konsumtionen av varor och tjänster, som ska tillåtas accelerera, utan tvärtom den offentliga, skattefinansierade konsumtionen av kultur, infrastruktur (kollektivtrafik, energiproduktion, klimatanpassning av bostäder m m) utbildning, forskning på avancerad miljöteknik samt vård av både hälsa och sociala relationer.

På så sätt skapas jobb samtidigt som de destruktiva delarna av den s k arbetslinjen överges, t ex de som tvingar människor att pendla så långa avstånd att deras sociala relationer slås sönder, med raserad jämställdhet och ökad barnfattigdom som följd.

Med ständigt ökande stress och övertid har människor inte heller tid att njuta av vare sig sina ting eller inkomster, det mesta går istället bara till slit-och-släng-betonade nödlösningar som ökad biltrafik, mer taxiresor, snabbmat och onödig impulskonsumtion pga tidsbristen som den hela tiden ökade arbetstiden alstrar, vilket snabbar på försämringen av vår hälsa och förintelsen av vår egen livsmiljö.

Undersökningar visar med andra ordatt det finns ett tak när det gäller välbefinnandets korrelation med ökad levnadsstandard. Välbefinnandet slutar öka vid en viss nivå, vad människor istället behöver är ett humanare tempo och mer tid.

Om vi nu ändå ska marschera bakåt i tiden borde vi därför, istället för att tvångsupprepa det totalitära 30-talet, återuppväcka 1800-talsvärden som det Sköna, det Sanna, det Goda, samt sänka livstempot.

Enligt experterna räcker det dock med att vi går tillbaka till 70-talsnivå, dvs tillbaka till vägskälet mellan folkhemstanken och 80-talets klippekonomi och där göra det vägval som hade gjorts då, om inte vänster-, miljö- och kvinnorörelsen så intensivt motarbetats av timbrosfären och Näringslivets fabelbetonat föråldrade Ekonomifakta.

Med ständig stress har känslan av meningslöshet också fördjupats, varpå utbrändhet, depressioner, självskadebeteende och aggressivitet utbrett sig epidemiskt och de ökande inkomsterna förslösats på kortlivade skräpprodukter, så att naturen totalförstörs.

Det är de girigaste rika som enligt experterna förstört våra gemensamma livsbetingelser. Nästa steg för en hållbar framtid måste därför innebära, att de rättvisa transfereringarna tillåts öka avsevärt, i Sverige och globalt. Både den extrema rikedomen och den extrema fattigdomen medför nämligen, att resurserna uttöms blixtsnabbt på ett destruktivt lägga-på-hög-, respektive ur-hand-i-mun-sätt.

Kalhyggen pga av girighet och kalhyggen pga av fattigdom är två sidor av samma mynt; den nyliberala globaliseringens orimligt höga avkastningskrav och spekulationsdriven inflation till förmån för de allra rikaste har lett till misär och hungersnöd som lön för slavmödan åt de allra fattigaste och mest exploaterade, vilket t ex leder till att träd desperat huggs ner till bränsle för matlagning och värme istället för att miljövänlig energiproduktion implementeras.

Givetvis kan man inte heller mäta ekonomisk framgång linjärt och ackumulativt. Traditionell redovisning av BNP per capita är ett simpelt kvantitativt och missvisande mått som alltid ger plus för miljöförstöring och minus för miljömässigt hållbara lösningar.

Det bidrar också till en enögt enfaldig bedömning av samhället. Springa snabbast, producera snabbast och mest, tjäna mest, äga mest, hoppa högst, kasta längst är ett infantilt intelligensbefriat sätt att mäta, som mer hör hemma i sandlådan än i makroekonomin. McDonalds-tätheten och engångsförpackningsackumulationen vittnar om stupiditet, utarmning och undermålig kvalitet istället för om rikedom och högtstående civilisation.

Moderaternas och Socialmoderaternas ayn-randska samhällsmodell erbjuder med andra ord dumhet och destruktivitet som svar på framtidens ödesproblem.

I Vetenskapens värld frågade man sig också varför människor i enkäter alltid uppger att de högst av allt önskar mer tid samtidigt som de i praktiken alltid väljer mer övertid.

Svaret på den gåtan är självfallet att de inte vågar annat. De är rädda för att sparkas ut, om de inte lismande springer fortare och fortare i ekorrhjulet för då tar bara någon annan platsen, eftersom det inte är förnuftet som styr grottekvarnen utan den gangsterekonomiska totalitära galenskapen.

Läs: Excerpter – Adam Smith: ”Om kapitalackumulation, eller om produktivt och improduktivt arbete

Läs även:  AB – Extrem egoist, SVT – Onödiga miljarder till toppchefers löner – Citat: ”Lönerna för de bäst betalda i samhället ökar mer än för andra. Och det från en redan hög nivå. Men enligt forskning leder inte hög lön alls till hög prestation.”, SVT – OECD-rapport – Löneskillnaderna växer snabbast i Sverige,  Jämlikhetstanken – Den politiska dödsdomens dag, AB – Bodström berättar om sin nya bok, AB2, Expressen, Expressen2, Expressen3, Expressen4AB3, DN – ”Bodström sprider myter”, Kulturbloggen, AB – ”Ett demokratiskt skämt”, SVD1, SVD2, SVD – Bodström fastnade i makten och myglet, SVD4, SVT – Ditt jobb påverkar om du skaffar barn eller ej, SVT – Lista: De mest – och minst – barnvänliga yrkena, SVT – ”Varför ska de bestämma om ett miljöproblem – vi inte har?”, DN – Skilsmässa vanligt hos långpendlare, Metro, DI.se – Kaos väntar om Grekland faller, DI.se – Varning för ny metallbubbla, DI.se – Föll på friskolan, DI – Långpendlare skiljer sig oftare

Bloggar: Maria AbrahamssonUlf BjereldRöda Malmö,Martin Mobergs betra…Högbergs tankar,Röda BergetMartin Mobergs betra…Maria HagbomMitt i steget, Johan… , Dackefejden

Jörnmark och den ”tyska högproduktiviteten”

På Sidan 4 i Expressen idag påstår Ratio-anknutna (timbrosfären) Jan Jörnmark i ett faktabefriat utfall om globaliseringens EU-projekt : ”Fördelarna har varit enorma och levnadsstandarden har stigit rekordsnabbt.” Jaha. Det ser i så fall ut som den kommer att sjunka i samma takt och dessutom sedan stanna på denna bottennivå för mycket lång tid. Priset för detta kommer dock inte de som orsakat krisen att få betala – har EU nyss bestämt – utan vanliga människor så att köpkraften sjunker som en sten.

Hela ‘framgångsvågen’ som globaliseringen ‘skapat’ är ju ett gigantiskt lån från framtiden som globala koncerner, banker, stora privata ägarintressen lyckats roffa åt sig genom plundring och rovdrift människor, natur och kapital; inte minst skattepengar som vanligt folk slitit ihop över hela världen. Framtida generationer över hela världen är också de som kommer att få fortsätta betala det allt högre priset för dessa excesser – i väst med livslång fattigdom, i u-länder med svält till döds – för högerspökenas dröm om ett storrike i Europa. Snart kommer högerextremismen också marscherande över kontinenten precis som efter börskraschen 1929 som följde på 20-talets glada dagar. Fortsätter man sen att på samma sätt slaviskt följa manus så är inte kriget och massmorden långt borta.

Trots det något storgermanskt anstrukna anslaget i artikelrubrikenEuropas stålbad har precis börjat”, beskriver Jörnmark det Anders Borg kallar ‘vargflocksmentalitet’ istället lyriskt stämningsmålande i Bee-Geestermer såsom varande hedgefondmäklares skickliga surfning på vågor av ”billigt kapital”. Då han sedan skall prata om de olyckliga ‘olikheter’ som hindrar de mindre lyckade länderna i det stora eu-projektet från att upphöja ”den tyska högproduktiviteten” till ”norm” övergår han till metaforik hämtad från plankstrykarkonsten:

”Men med ökad genomskinlighet blir också systematiska skillnader och svagheter mycket mer tydliga. Olikheter mellan länder täcktes med tjocka lager av spackel och täckfärg. Statliga stödpaket och devalveringar var dussinvaror runt om i Europa. Det fanns snart sagt inga sysselsättningsproblem som inte kunde lösas med hjälp av en subventionerad bilfabrik i Malmö eller ett OS i Aten.”

Bättre då med centralt beslutade bankräddningspaket och krisfonder på triljoners och åter triljoners dollar och euro  som inte löser några sysselsättningsproblem alls, verkar Jörnmark vidare resonera:

”Inom EU kommer situationen att tvinga fram ett ökat centralt ansvar för de olika ländernas ekonomier, för ingen är egentligen beredd att gå tillbaka till 1970- och 1980-talets höginflationspolitik och devalveringar. Effekterna skulle snabbt bli oöverskådliga i 2000-talets hyperintegrerade Europa.” [min fetstil och länk]

Demagogiskt som detta är, skönjes naturligtvis inte några bekymmer med att i samma andetag beskriva Europa som ‘hyperintegrerat’ OCH behäftat med ‘systematiska skillnader och olikheter”.

Den centraliserande likriktning som Jörnmark sedan efterlyser som universalhjälpmedel mot dessa ‘systematiskt skillnader och olikheter’ i det ‘hyperintegrerade Europa’ står inte heller den 30-talets totalitarism långt efter. Utrotningen av människor har ju för övrigt redan börjat. En miljard hungrar i den nya sköna världen och i Indien har globaliseringen drivit bönderna till massjälvmord. Men vad bryr väl sig högersmedjor om sådana triviala ting? Det viktiga är ju att euron räddas – ”till varje pris” – som Barroso brukar säga. Jörnmark fortsätter därför sjunga globaliseringens lov. Istället för att sätta stopp för de globaliserade marknadskrafternas framfart ska ‘problemen’ lösas genom likriktning och centralisering:

”Globaliseringen har förvandlat europeiska särdrag och svagheter till varor som man kan värdera och handla med på millisekundsnabba kapitalmarknader. Euron har dessutom gjort svagheterna större, och nu står de europeiska länderna inför oerhörda utmaningar som handlar om ökad genomskinlighet, centralisering och rörlighet.” [min fetstil]

Och vill man veta lite mer om hur dessa nygamla tankar om 30-talstotalitär likriktning redan ätit sig in i de styrandes  människosyn i Europa så finns det tydligt redovisat i SVD-artikeln ”Jakten på normalitet gör samhället sjukt”.

Läs den – den är betydligt mer välskrivenoch sann – än det dravel om ”tysk högproduktivitet” som den här undermåligt ihoprafsade högerdrapan populistiskt spyr ut – och den säger även allt om den likriktning som Jörnmark här efterfrågar – en likriktning som verkligen inte skapat någon ‘högproduktivitet’ utan tvärtom lett till stagnation på livets alla områden – inte minst ekonomins. Senast idag skrev Randall W. Forsyth i Barrons att eurozonen är inne på sitt trettonde år av ekonomisk stagnation:

This comes as the euro zone enters its thirteenth year of stagnation, Dumas of Lombard Street Research writes. Germany has grown only 0.5% per annum in the eight years since it exited the last recession. Italy’s gross domestic product has contracted over a full business cycle, a first for a major economy, he adds” [my bold typing]

För övrigt hade Grekland till och med högre produktivitet än Tyskland för bara några år sen. Trots det – och Tysklands nuvarande situation av att befinna sig i den värsta recessionen sedan 1932 – serveras vi slutligen Jörnmarks bistra framtidsscenario i kargt virila ordalag, som vore det skrivet av någon järnhandskens hr Järnmark istället för av Jan Jörnmark:

”Följden blir sannolikt inte bara att ännu fler industrier försvinner när den tyska högproduktiviteten blir norm. Dessutom kommer ”interna devalveringar” och tvångsmässiga nedskärningar av välfärdssystem att tvinga fram en allt större rörlighet på kontinenten. Utmaningarna kommer att bli mycket stora – vilket gör att det politiskt blir enklast att låtsas som att de inte finns ända fram till att paniksituationerna pressar fram nya lösningar.” [min fetstil]

Man undrar därför skrämt vilken typ av frampressade lösningar dessa paniksituationer kan tänkas mynna ut i.

Vad som än händer har vi alla ett ansvar att se till att det i alla fall inte blir den slutgiltiga lösningen.

Läs: Expressen – Sidan4 – Jan Jörnmark: ”Europas stålbad har precis börjat”, Barrons – Randall W. Forsyth: ”Creditors, Not Sovereign Debtors, Are Bailed Out”, Folkrörelsen Nej till EU – Full fart framåt mot undergången,  SVD – Kultur: ”Jakten på normalitet gör samhället sjukt”, , Ett hjärta Rött – Nu sorteras de sjuka ut, SVT.se – Sjukförsäkringsregler leder till fler uppsägningar AB – Olle Svenning: Grekland skall svältas ur krisenEtt hjärta Rött – Glöm aldrig Anna Olsson – den första som slog larm,   SVT – Barrosos tillväxtplan får kritik, SVD – Sanna Rayman: ”Är Vänsterns monopol på godhet på upphällningen?”,  Dick Erixon – ”Vänstern har inte monopol på godhet och rättvisa (Bra Dick, då hoppas jag att du inte glömmer Anna Olsson – den första som slog larm)

Även: Counterpunch – 

Milton Friedman and the Economics of Empire

The Road from Serfdom

By GREG GRANDIN

Otto von Bismarck – tysk statsman

Snart i en diktatur nära dig – Fredsbevararen

Snart tillsätts, förutom EU:s president även EU:s utrikesminister, eller the High Representative for Foreign Affairs and Security Policy. Det är han som skall ansvara för EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik. För det skulle ju förvåna om den här posten skulle gå till en kvinna med tanke på kritstrecksdominansen i övrigt.

I artikeln ”Redesigning foreign policy” framgår den enorma maktkoncentration det här är frågan om, något som blir tydligt när man läser arbetsbeskrivningen för denna Höga Representant vilken listar massiva maktbefogenheter som tillsammans med den just nu pågående extremhögervridningen faktiskt ter sig skrämmande.

De mest iögonenfallande är makten över militär och polis och det straffrättsliga samarbetet – samt unionens ”yttre åtgärder”.    

Polisiära och straffrättsliga frågor blir överstatliga: Beslut i dessa frågor ska fattas med majoritetsbeslut ochmedlemsländerna förlorar sitt veto mot nya lagar på området. Till exempel gränskontrollfrågor och straffrättsligt samarbete. Medlemsländerna kan dock begära att lagförslag ska godkännas enhälligt av EU:s stats- och regeringschefer om det tycker att det påverkar deras rättssystem alltför mycket.”

”om det tycker att det påverkar deras rättssystem alltför mycket” – det är lite för mycket grupparbete i 9:an över EU-upplysningen om fördragstexten för en stormakt med 495 miljoner invånare tycker jag.

I maktbefogenheten ingår även att implementera ministerrådets och det Europeiska Rådets beslut – en gigantisk verkställande makt. 

Det är således även han som kommer att tala med EN röst för hela Europa i internationella församlingar och  har vidare omfattande befogenheter när det gäller förslag till beslut om säkerhets- och utrikespolitiken och om att ingå bindande avtal med andra länder som måste följas av medlemsstaterna. 

Det intergalaktiska avståndet till folkviljan förstärks i och med att han, utöver att vara ordförande för medlemsländernas utrikesministrar,  även kommer att vara vice ordförande i EU-kommissionen.  Ingen maktdelning här inte.

”Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.”

Det betyder således slutet för en självständig utrikes- och försvarspolitik för Sveriges del – neutraliteten och alliansfriheten är avskaffad under största möjliga tystnad.

Lissabonfördraget innebär att de nationella parlamenten överlämnat oproportionerligt stora maktbefogenheter till regeringarna som i sin tur lämnat över oproportionerligt stor makt till de folkrikaste ländernas regeringar – som i sin tur överlämnat oproportionerligt stor makt till två icke valda topposter – EU-presidenten och denna Höga Representant för utrikes- och säkerhetspolitiken samt ytterligare en icke vald instans: EU-kommissionen.

Italiens fascistoida regeringsparti och dess inrikesminister Franco FRA-ttini, har ju, med Berlusconi i spetsen förespråkat   Tony Blair till presidentposten vilket  för tankarna i den bestämda riktningen om att det, minst sagt,  handlar om att nyspråkligt axla George Bushs fallna mantel och skruva upp the ”War Against Evil”. 

I kombination med Stockholmsprogrammet kan man här verkligen prata om ett fullskaligt förverkligande av SD:s  allra brunaste framtidsdrömmar. Storhetsvansinnet förtydligas när man hör t ex vad Frankrikes utrikesminister den 14 okt sa till Nationalförsamlingen:

France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.””

När man då tar del av vad Europeanvoice.com skriver om vem Angela Merkel kan tänkas komma att rekommendera för jobbet som Hög Representant,  närmare bestämt inrikesminister Wolfgang Schäuble, som enligt Europeanvoice.com ”nått så högt det går inom tysk inrikespolitik”, så börjar håren rentav resa sig i nacken, med tanke på vad vi vet om honom då han ju sitter med i den nyspråkligt triumfatoriska Framtidsgruppen för Fred och Säkerhet:

The Lisbon treaty would expand the potential to develop justice and home affairs policy-making at EU level, by ending national vetoes in areas such as police and judicial co-operation. Merkel may be tempted to put Schäuble in charge to take advantage of the opportunities offered by justice and home affairs, which is one of the fastest growing areas of EU policy-making.”

Just det, det var han som är ”känd för att ha försvarat kriget i Irak, Guantanamo, tyska lönnmord på ‘terroristmisstänkta‘, och för att ha skapat den politik döpt till ‘Stasi 2.0′ i Tyskland. Kanske är det bakgrunden inom medicin som har gjort att han brinner för biometrisk datainsamling av individer. En av Europas mörkblåaste kristdemokrater, medlem i Christlich Demokratische Union Deutschlands.”

En oroande detalj i sammanhanget är då upprättandet av en särskild stab som kommer att stå till den Höga Representantens förfogande. Den bär det lite mer nyspråkligt luddiga namnet the European External Action Service. Vad kan det vara för något? Vad kan en sådan stab komma att pyssla med, vid sidan om den intensifierade krigföringen i Afghanistan, om man betänker vad som är ”the fastest growing areas of EU policy-making”? 

Den kommer dessutom att stå fristående från både kommissionen och rådet, för att inte tala om folkviljan i Sverige. Vad den kommer att aktivera sig med är dock oklart, som så mycket annat i EU som beslutas helt utan folkligt mandat i raketfart över huvudet på oss, utan eftertanke och medborgerlig insyn. Lissabonfördraget säger bara att

The organisation and functioning of the European External Action Service shall be established by a decision of the Council. The Council shall act on a proposal from the high representative after consulting the European Parliament and after obtaining the consent of the Commission” (Article 27(3) of TEU-L).”

Kanske allas vår EU-minister Cecilia Malmström redan gav orakelsvaret när hon i sitt glädjerop efter riksdagens förvånansvärt smidiga ratificering av Lissabonfördraget i november 2008 utbrast:

Jag beundrar dem som efter andra världskriget hade modet att skapa den organisation som idag är EU, där grundtanken är att länderna ska knytas samman politiskt och ekonomiskt för att inte kriga mer.

För självfallet är inte kriget i Afghanistan ett krig utan bara EU som gör ”insatser mot krig och katastrofer” – till stöd för en regering som kommit till makten genom ett omfattande konstaterat valfusk – och just såna fredsbevarande insatser är EU:s och dess allierades sätt att ”ta ett stort ansvar för utvecklingen i världen”. Ty, som Cecilia Malmström poängterade i sin slutreplik om Lissabonfördraget på Europaportalen, såna ”insatser behövs och Sverige ska självklart vara en del av dessa insatser”.   

I kombination med de enorma befogenheter som den Nya Fredsbevararen kommer att få undrar man lite uppskrämt hur EEAS kommer att tolka sitt uppdrag att vara den Höga Representantens aktivt hjälpande hand?

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS…But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy.”

Och i denna tid av det allra sista rullande ordförandeskapet i den stundande sköna nya EU-världen – vilka ”svåra frågor” är det då som den fjärde statsmakten ställer till politikerna i valrörelsen? Handlar det om att vi inom kort lyder under en vid det här laget mer än light-brun diktatur? Nej – det handlar om ”Risken för vänstervridning i det rödgröna samarbetet och om vad Jan Guillou hade för sig för 40 år sen. Den största omvälvningen i Europa i historisk tid förbigås med borgfredlig tystnad. Och blixtgordonhastigheten med vilken man totar ihop den här superstaten bådar inte gott.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU – Nyhetsbrev Okt/2009: EU rustas upp till en polisiär kontrollstat, openeurope – ”The Rise of Europe’s Surveillance State

Läs även: DN1,   AB1SVD1,   Röda Malmö,   Newsmill,   Expressen1Sydsvenskan,   Ledarbloggen,  HD1,   SVD1,   Johan Westerholms blogg,   DN2,   Expressen2,   Expressen3,   AB2,   Expressen4,   SVD3,   Andersson på Kungsholmen,   DN3,   Karins värld,   Peter Andersson,   Scaber Nestor,   Cornucopia,   s-buzz,   SVD4,   Peter Andersson2,   AB3,   GP1,   SVD5,   Mitt i Steget,   AB4,   DN4,   SVD6,   AB5,   AB6,   AB7,   DN5,

Läs även: DN Europa 2009 – ”Den nya utrikeschefen i EU får stor makt”, The Guardian – Tony Blair knew of secret policies on terror interrogations,  SR – Ekot: Europeiska högerextremister i allians,  DN – Två nya viktiga poster i Bryssel,  Lissabonfördraget.se – Unionens yttre åtgärderEuropeanvoice.com – Redesigning foreign policy,   Democracy Now – Voices from Afghanistan, Folkrörelsen Nej till EU-Botkyrka: Trixandet med Lissabonfördraget fortsätter, eu4journalists – snabbguide till EU,   EU vill ha fler missions impossible Deutsche Welle – world.de – The EU is ‘underperforming’ in the world’s conflict zones, (nya eurasiska krig efterfrågas av ministerrådet),   Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar – Granskat av juristlingvisternaSlutakt – KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, som samlades i Bryssel den 23 juli 2007 för att i samförstånd besluta om ändringar i fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, har antagit följande texter, Europeiska Unionens officiella tidning: PROTOKOLL OM DET PERMANENTA STRUKTURERADE SAMARBETE SOM INRÄTTAS GENOM ARTIKEL 28a I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN, Google om European External Action ServiceThe Guardian – Security must not take from the poor,

Se tidigare bloggpost – Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

The role of the high representative (enligt Europeanvoice.com – Redesigning foreign policy)

  • Appointed by a qualified majority of the members of the European Council with the agreement of the European Commission president
  • Conducts the Union’s Common Foreign and Security Policy (CFSP) and Common Security and Defence Policy (CSDP) as mandated by the Council
  • Contributes to development of CFSP by making his/her own proposals
  • Be responsible for implementing the decisions of European Council and the Council of Ministers
  • Chairs the Foreign Affairs Council 
  • A vice-president of the European Commission
  • Ensures the consistency of the Union’s external action
  • Responsible within the Commission for responsibilities in external relations and for co-ordinating other aspects of the EU external relations
  • In exercising these responsibilities within the Commission, and only these responsibilities, the high representative shall be bound by Commission procedures
  • Represents the EU in CFSP matters
  • Conducts political dialogue with third parties on the behalf of the EU
  • Expresses the EU‘s position in international organisations and at international conferences
  • May request an special meeting of the European Council for 48 hours’ notice (or more quickly in the case of an emergency)
  • Be assisted in execution of his/duties by the European External Action Service (EEAS) and presents a proposals for the EEAS
  • The Council will decide on high representative’s proposal for EEAS after consulting the Parliament and obtaining the approval of the Commission
  • Can propose special representatives for a policy area in the field of CFSP
  • Will regularly consult the Parliament on CFSP and will report to the Parliament twice a year
  • Can propose creating start-up funds for military or civilian crisis management missions that are not paid for from the EU’s central budget
  • Will ensure co-ordination of crisis management missions using EU and national resources in consultation with the Political and Security Committee (vilka är det? undrar man)

DELEGATIONS
With the entry into force of the Lisbon treaty, the European Commission’s 135 delegations around the world will be transformed into EU delegations representing all institutions of the EU.

In places where the EU has special representatives (EUSR), who currently report to the EU’s foreign policy chief, the post of EUSR will be merged with that of head of delegation and become part of the EEAS. The practice, known as ‘double-hatting’, is currently in effect in Skopje, Macedonia, and in the delegation to the African Union in Addis Ababa.

A similar arrangement in Kabul, supported by all member states, has been stymied by Commission opposition. Not surprisingly, Kabul tops the list of delegations where member states are proposing pilot projects for the implementation of the Lisbon provisions. The scene is set for a turf war between the Commission and the Council over these appointments.

Delegations will continue to include staff from Commission services other than the EEAS, notably trade and development. They will all work under the authority of the head of delegation.”

Kafka hälsar

Tvångsförflyttningar, hård segregering och passiv arbetsmarknadspolitik

Inte nog med att högerns s k förhandlare, handelsmarknadsminister Ulf Dinkenspiel gjorde så att Sverige fick sällsynt dåliga villkor för sitt EU-medlemskap – vilket ledde till en utförsäljning av hela landet – inga undantag krävdes öht, inte heller begränsningar krävdes för köp av mark och fastigheter – inte ens jordbruks- och skogsfastigheter, och valutarestriktionerna hade ju redan eftergiftigt avskaffats av Feldt för fri passage till skatteparadisen. De flesta andra länder förhandlade sig till bättre villkor. Sverige däremot sålde ut sig totalt. Nu fortsätter dessutom den totalitärt anstrukna globaliseringsanpassningen till absurda och människofientliga neoliberala marknadsprinciper. Om inga jobb finns på hemorten, så ska människor som villkor för a-kassa flyttas som spelpjäser till jobben oavsett vilka sociala och mänskliga tragedier det innebär. Enligt de neoliberala doktriner, som inte fungerar utan istället kraschar världsekonomin gång efter annan, just för att marknadsreligionen som predikas är fundamentalistisk och, likt luftslott, saknar verklighetsförankring.

Inte nog med att man i Stockholmsområdet segregerat vården med sin nyliberala politik så till den milda grad, att människor i utsatta områden bokstavligen måste frukta för sina liv, pga att de får sämre vård ju sjukare de är – med det nya systemet. Nu skall människor utsättas för hot om att mista varje försörjningsmöjlighet också och hotet lyder – Stick härifrån, annars sliter vi brödfödan ur munnen på dig. Det kallas tvångsflyttning, segregering av både bostads- och arbetsmarknad (samt även vård, skola, omsorg), vilket i sin tur leder till en gettoisering som blir en grogrund för både maktlöshet och ett allt desperatare och mer utbrett våld, ökad kriminalitet, missbruk, kvinnomisshandel, fattigdom etc.

Alliansen som pratar så mycket om familjens betydelse i samhället borde verkligen värna om att försöka hålla ihop den. Tror Littorin att hans förslag att tvinga folk att flytta som villkor för a-kassa går ihop med ett värnande om familjen – naturligtvis vet han om att det inte går ihop.  I synnerhet när det inte heller byggs eller renoveras bostäder,  i jobbtäta och därmed attraktiva områden, eller ska vi kanske börja kalla det zoner. Vilka är det som blir lidande? Jo, de mänskliga relationerna naturligtvis – sociala nätverk slås sönder, familjerna slås sönder, och alienationen ökar vilket leder till allsköns negativa konsekvenser, i synnerhet för kvinnor. Vad blir nästa steg – att människor skall tvingas flytta inom hela Europa som sökfält, ja, sådana förslag är väl redan på gång, deportationsliknande metoder. Så flyttar vi alla fattiga och icke-önskvärda till så att säga saltgruvornas tröstlösa distrikt. Och mer eller mindre internerar dem där? I gettoiserade former. Allt i den oheliga marknadens heliga namn.

Att skapa incitament för de som är intresserade och vill öka sin rörlighet på arbetsmarknaden är en mycket bättre väg att gå, via t ex ökade möjligheter till kvalificerad arbetsmarknadsutbildning. Men sånt intresserar inte riktigt de här auktoritetstroende politikerna, eller hur? Det är bara att titta på skolpolitiken – den är av samma slag. Med tvång skall man piska fram de resultat man vill ha – inte med ökad lärartäthet, renoverade skolor, bättre skolmat, mer resurspersonal, mindre klasser – dvs de enda medel som skulle kunna leda till att man verkligen fick förbättrade resultat i skolorna. Vilket visar att Alliansen överhuvudtaget inte är intresserad av att lösa några problem.

På samma sätt är det således inom arbetsmarknadspolitiken – hade man velat lösa något där hade man satsat på en aktiv arbetsmarknadspolitik, men det gör man inte utan sysslar istället med metoder som får oss att backa allt längre bakåt i historien för att slutligen hamna där tvångsupprepningen hämtats från – det totalitära, auktoritära och samtidigt spiritistiskt troende 30-talet, innan kriget bryter ut, som en sista auktoritär och marknadsreligiös åtgärd för att få fart på sysselsättningen. Men om vi nu ändå skall tvångsupprepa detta fasans årtionde – vilket inte minst det s k Stockholmsprogrammet är ytterligare ett orwellskt bevis för att man gör – så är det dags att nu ta upp den keynesianska tråden i svensk historia därifrån och satsa på offentliga arbeten i mängd.

För att renovera och klimatomställa grundskolor och miljonprogrammet, för att öka lärartäthet i skolsystemet hela vägen från grundskola upp till högskola och universitet samt för att satsa mer på forskning och utveckling och då inte bara inom klimatområdet utan inom humaniora – det behövs tydligen, för kunskapen om den totalitära historien har uppenbarligen fallit i glömska för att inte säga total minnesförlust.

Läs: GP – ”Littorin vill straffa arbetslösa”, DN – ”Borg spår massarbetlöshet”,    AB1,    DN – ”Så slår nya A-kassan mot kulturarbetarna”,   DN2,   AB2,   AB3,   DN3,   DN4,

Läs bloggarna! – Solidariskt Sverige: ”Vilka jobb på annan ort? – Disciplin och straff arbetslinjen från alliansen”,  Svensson – ”Vill du inte lämna din familj? Då ska du straffas”,   Alliansfritt Sverige – ”Standardlösningen: Hårdare tag”, Roger Jönsson –  ”Sven Otto Littorin och alliansen måste uppmuntra de arbetslösa”,     Kulturbloggen,  Oscar Fredriksson (c),    Norah4you Weblog,  Per pladdrar på,   Badlands hyena,  Peter Andersson – med rätt att tycka,  

Om diktaturens Stockholmsprogram: Mark Klamberg – Stockholmsprogrammet, HAX – ”Låt det inte ske i tysthet!”, SVD  – ”Ipredator flygfärdig till helgen”, Yelahnet – ”Stockholmsprogrammet är här”, Expressen,  The Guardian – , Kulturbloggen,   DN,

Se tidigare twitter om Stockholmsprogrammet : ”COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN- PARLIAMENT AND THE COUNCIL”,  AB – Mats Engström – ”En tydlig slagsida åt det repressiva hållet”,  Mer Orwell från EU – Läs Folke Schimanskis nyhetsbrev

Läs också Dan Josefsson.net – Ridå för Thatcher i England (men inte i Sverige)

Läs också Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Även: Mariann H. Marchand: ”Neo-liberal Disciplining, Violence and Transnational Organizing: The struggle for womens’ rights in Ciudad Juárez”, Denise A. Segura and Patricia Zavella: ”Women and Migration in the U.S. – Mexico Borderlands”, Wikipedia: ”Female Homicides in Ciudad Juarez”

Se även tidigare bloggpost: Det ockulta högerspöket går igen