De låga räntorna har lett till skuldberg och obefintligt sparande vilket medför konstlad efterfrågan och massarbetslöshet. När riksbanken försöker ta ansvar genom höjda räntor, så försvåras det pga den obefintliga jobbpolitiken, dvs när politikerna inte tar sin del av ansvaret. Att skapa nya offentliga jobb är absolut no no för nyliberala politiker som Anders Borg, vilket är ytterst märkligt med tanke på hur lite produktiva investeringar för jobb som görs i Sverige.
Istället spelar bankerna roulette med våra skattepengar på emerging markets (eller ska vi kalla dem oligarkier) där lönerna är extremlåga och de svarta pengarna osynliga, så när de gör förlust även där, är det vi som får stå för fiolerna genom att Riksbanken får ta ur den i sin tur upplånade valutareserven i dollar om de kraschar, så att de kan betala sina dollarlångivare, ifall deras kunder på ”emerging markets” (gangsterekonomiskt?) ställer in betalningarna.
Bankerna fortsätter nämligen spekulera med egenhandel på kundernas men snart också med spekulation på skattebetalarnas bekostnad – igen. Inte långt efter kraschen i Baltikum verkar det som man raskt är i färd med att skapa en ny, i ännu större skala. Man bygger monumentalanläggningar och det liknas vid Dubai (vi vet hur det gick där) samt räknar med 200 000 – 400 000 besökare (inhemska?) årligen till inomhusskidbackar och groteskt stora vintersportanläggningar som snart kommer att stå halvfärdiga som spökmonument över en tid som vägrade lära sig av sina misstag. Kanske kommer lånade pengar t o m bara att hamna i gangsterekonomiska händer, som i så fall struntar i såväl projektens realism som deras färdigställande, än mer i att betala tillbaka lånen, så länge man bara kan lura av bankerna (i slutändan de svenska skattebetalarna) pengarna och kanske placera dem i något skatteparadis istället:
”Företagen reagerade snabbt när krisen kom 2008 och gjorde stora nedskärningar och kapade kostnader – inte minst lönerna som sänktes med runt 20-30 procent i hela Baltikum. Det har gjort att många bolag snabbt började göra vinst igen och stod startklara när grannländerna Tyskland och Sverige återhämtade sig. Två länder som är en stor del av förklaringen bakom BNP-siffrorna.
– Det är nästan enbart export som står för tillväxten, fyller Baltikumchefen Håkan Berg i och säger att det är just Litauen som är den positiva överraskningen om man jämför med krisåret 2009.
Landet föll inte lika djupt som Lettland, som tvingades rädda en inhemsk bank, och när de lettiska bostadspriserna föll med 65-70 procent, klarade sig Litauen undan med ett i sammanhanget måttligare 35-40 procents fall. Idag har huspriserna så sakta börjat krypa uppåt igen, men när man talar om återhämtning i baltländerna så är det från en kris som var väldigt djup, och arbetslösheten ligger fortfarande kvar på tvåsiffriga tal i alla tre länderna.
– Den vanliga människan känner knappast av återhämtningen ännu. Lönerna har gått ner, samtidigt som mat och energipriser gått upp, säger Håkan Berg som besöker minst två av länderna varje vecka.”
Upprepningen sker trots vad regeringen konstaterat om förra Baltikumkraschen:
”Regeringen instämmer till stora delar i Riksrevisionens iakttagelser att bankerna ökade sina risker genom expansionen i Baltikum och att myndigheterna, liksom många andra, underskattade dessa risker.”
Meningslösa stresstest i EU undersöker inte heller bankernas banking books ordentligt, om alls, trots att det är där både huslån och exponering mot statsskulder genom innehav av statsobligationer redovisas:
”But most banks’ holdings of potentially risky sovereign debt are parked in their ‘banking books,’ a designation that means banks do not need to account for their changing values as frequently. Those banking book holdings are a source of angst among investors who worry that banks are sitting on big piles of debt issued by financially shaky European governments.
The EBA [min anm: European Bank Authority] spokeswoman, Franca Rosa Congiu, said Thursday that the agency will not require banks to factor in a potential default or other haircuts for assets held in their banking books. Instead, the EBA recently provided banks with a benchmark to assess the risk of their holdings and how much money they need to set aside to cover potential losses, Ms. Congiu said.”
Till varje pris ska sanningen döljas. Vem sätter stopp för lånekarusellen och spekulationsekonomin? Det verkar som att både Obama, Borg och EU kommer att låta den stora kraschen göra det. De står passiva och låter katastrofen veckla ut sig utan att bry sig om dem som drabbas:
”Test results will be published on July 13, the sources added. [. . .]
After last year’s test flopped — Irish banks had to be bailed out after passing — the fledgling European Banking Authority (EBA) which is conducting the health check, is staking its reputation on delivering a credible exercise this time round.”
Läs t ex: Pressmeddelande Swedbank:
2011-06-28 14:00
Förändringar i den legala strukturen och reducerat aktiekapital i Swedbank AS
Swedbank AB har beslutat att genomföra förändringar i bankens legala struktur avseende bankens tre baltiska enheter och göra dessa direktägda av Swedbank AB. Som en följd kommer Swedbank i Estland, som tidigare var moderbolag till enheterna i Lettland och Litauen, att sälja sina aktier i dessa till Swedbank AB. Förändringen har ingen påverkan på koncernens vinst eller finansiella position. [. . .] Genom transaktionen får vi en mer effektiv och förenklad kapitalhantering ”
Se tidigare bloggpost: Nästa Dominobricka – USA
SVD: Bankers nekande ifrågasatt, SVD – Baltikum växer snabbast, SEB – ”SEB utsedd till bästa bank i Norden och Baltikum”, DI – Estlands privatkunder lockar DNB Nor, E24 – Kallt prestigebygge allt hetare i Litauen, SVD – Miljonbonusar fortfarande vanligt, SVD granskar – Banker döljer riskfylld handel, Bloomberg News/Boston.com – European banks face tougher stress tests, WSJ – FOCUS EU Fears For Stress Text Credibility As Deadline Nears, The Economist – Italy’s finances: Pub skittles, the italian version, Reuters – Update 3 EU pushes banks to quantify sovereign debt risks, WSJ.com – Tighter Rules In Europe, DN – ”Baltikum visar vägen i skuldkrisens Europa”, DN – Juholt på hal is, Sebastians tankar – DN på hal is, Röda Berget – Den fule, den onde och den desperate, AB – Juholt tänker inte nöja sig så enkelt, Expressen, Expressen – En jultomte i juli, AB – Juholt lär sig – jobb först, skämt sist, Expressen – SD:s hemliga plan: Ska kapa S-politik
Se även: Granskningsärende 33: Riksbankens självständighet och åtgärder vidtagna av statsrådet Anders Borg, SVD – Statlig valutavinst på 8,1 miljarder,
Se även: Kommuninvest Sverige – Finans och riskpolicy: ”Valutarisk [. . .] Kommuninvest tillåter inte några öppna valutapositioner i upplåningsverksamheten och swappar därför all upplåning i utländsk valuta till svenska kronor”
[min fundering: Innebär det då inte en demokratisk risk när man låter Riksbanken låna upp pengar till valutareserven, med tanke på stigande räntor och den instabila situationen överlag, och vad innebär det ifall kronan sjunker om Riksbanken låtit Riksgälden, dvs Bo Lundgren valutaspekulera så att 50 miljarder av upplåningen flyttats över från svenska kronor till utländsk valuta (euro och dollar)]
Se även Riksdagen – Dokument – Leif Pagrotsky (s): Granskning av Riksbankens självständighet i förhållande till åtgärder vidtagna av Finansdepartementet och statsrådet Anders Borg
Se även: Sveriges Riksbank – Anförande Svenska Handelsbanken Stockholm 2011-05-17 – Vice riksbankschef Lars Nyberg: ”Är det farligt att låna i dollar?” –
Citat: ”Varje centralbank kan skapa likviditet i sin egen valuta. Riksbanken kan alltså förse det svenska finansiella systemet med alla kronor det någonsin behöver, men dollar kan vi inte skapa”
/se också citatet: ”När kapitalströmmen från den privata marknaden i USA hastigt krympte fick de europeiska bankerna svårt att betala tillbaka vad de lånat av sina amerikanska motparter. I detta läge (finanskrisen 2008) valde den amerikanska centralbanken Federal Reserve att förse den europeiska centralbanken ECB och ett antal andra europeiska centralbanker, däribland Riksbanken, med dollarlån. Detta hade visserligen skett i mindre skala sedan 2007, men eskalerade kraftigt i samband med Lehman-kollapsen. Utlåningen gjordes via så kallade valutaswappar, där Federal Reserve enkelt uttryckt lånade ut dollar mot säkerhet i Euro, kronor eller annan lokal valuta.”[. . .]
”Vad skulle hända om Riksbanken inte fick låna dollar av Federal Reserve så smidigt som vi kunde få under krisen?”
[. . .]”När kostnaderna för att ta risk inte bärs av dem som tar risken brukar det ju leda till att riskerna blir för stora i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Skulle bankerna låna upp mindre i dollar om de själva fick stå för kostnaden?
[. . .]Vid den förra finanskrisen i början av 1990-talet var de svenska bankerna fortfarande i allt väsentligt nationella. Så är det inte idag.[. . .]År 1998 lånade de svenska bankerna (dotterbolagens upplåning oräknad) utländsk valuta till ett värde motsvarande drygt 200 miljarder kronor. Idag lånar man närmare 1500 miljarder [. . .] De svenska storbankerna har också över tiden blivit allt mer beroende av marknadsupplåning. Idag får de bara knappt hälften av sin finansiering från vanlig inlåning [min anm: pga det obefintliga sparandet som i sin tur beror på den lika obefintliga sparräntan]. Den andra halvan är vad man brukar kalla ”köpta pengar”, det vill säga pengar som är upplånade på marknaden (Figur 4). Och av de pengar som lånas upp på marknaden kommer närmare två tredjedelar från utlandet.[. . .] Ett tredje sätt för banken att använda de dollar den lånat är att låna ut dem till sina kunder[. . .] Svenska banker[. . .] lånar också ut dollar i länder där utlåningen är starkt dollarbaserad, till exempel i Ryssland. När det gäller denna typ av utlåning finns uppenbara likviditetsrisker. Om inte kunden kan [min anm: eller väljer att inte] betala tillbaka dollarlånet när det förfaller kan banken få svårigheter att betala sin motpart[. . .]Nu vet vi dessvärre inte exakt hur stor del av upplåningen i dollar som de svenska bankerna använder[. . .]att låna ut direkt till kunderna [. . .]Alltså, för att summera: Det är inte all upplåning i utländsk valuta som är förenad med en direkt likviditetsrisk. Det gäller i första hand den kortfristiga upplåningen, och den är till största delen i dollar. Och det är inte all dollarupplåning som ger upphov till likviditetsrisk utan i första hand den som används för utlåning till kunder. En grov uppskattning pekar mot en volym kring 450 miljarder kronor i de fyra storbankerna, men osäkerheten är stor.[. . .] Ett annat sätt att minska risken är att Riksbanken, liksom idag, håller en valutareserv som bankerna kan få tillgång till i en kris. Riksbanken har i och för sig flera skäl till att hålla en reserv i utländsk valuta, men ett viktigt argument för att den ska vara så stor som den är har just varit att en beredskap att låna ut till bankerna är nödvändig. Riksbankens valutareserv motsvarar idag ett värde på ungefär 300 miljarder kronor”[. . .]Så till frågan vem som rimligen ska betala för denna ”försäkring”. Hittills har Riksbanken gjort det, vilket betyder att skattebetalarna stått för fiolerna. Riksbankens vinst betalas ju varje år in till statskassan och ju mindre vinsten blir, desto mindre bidrar Riksbanken till att täcka statens utgifter. Men är det verkligen skattebetalarna som ska betala för den risk som bankerna tar när de lånar i dollar? Det är inte bara det att detta kan tyckas orättvist. Det leder också till att riskerna blir för stora. Som jag sa tidigare: När kostnaderna för att ta risk inte bärs av dem som tar risken brukar det leda till att riskerna blir för stora i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Bankerna kommer att låna upp och låna ut mer dollar än de skulle göra om de själva fick betala kostnaden för att hantera likviditetsrisken. Den kostnaden är i allt väsentligt en försäkringspremie, där bankerna är de försäkrade och samhället hittills betalt premien. När bankernas upplåning i valuta inte var särskilt stor var inte detta något betydande problem. Men tillväxten i upplåningen och erfarenheterna från krisen gör att det finns anledning att tänka om. Det förefaller idag rimligt att bankerna står för kostnaden för Riksbankens valutareserv i den utsträckning den behövs för att klara deras likviditetsbehov vid en kris. Sannolikt kommer bankerna, om de får stå för kostnaden för att upprätthålla en likviditetsbuffert i Riksbanken, att finna det lönsamt att dra ned på den riskfyllda delen av sin dollarutlåning.” [anm: min fetstil]
Nemokrati 
