Knasgård – En Cyklopediker som är ute och cyklar

Att plattitydernas mästare Knausgård vill bli hyllad av Samtiden är tydligt. Vilket väl troligtvis nog är det enda som han också kommer att bli. För vem kommer att läsa hans förlegade drapor om 10 år? Knappast ens Grabbarna på Fagerhult, det är mitt tips. Möjligen jägarna på Karinhall, om det inte vore så att de senare sedan länge redan utdött av sin ampull cyankalium.

Porträttfotot som beledsagar DN:s lågvattenmärkespublicering av detta lama utbrott mot ett Sverige som ännu inte insett ”det vackra i nazismen”,  kan även det mäta sig med de allra yppersta av pekoral – likt en väderbiten polarfarare stirrar han oss rakt i nyllet.

Den isande härdningen av hårtestarna från de långa Arktisvistelserna i egokammaren övergår dock i kulturklimatets högervridna moderiktighet när intrycket av påsmetat rufsig, järngrå schnauzerkalufs ändå tar över. Och eftersom försöket till underbyggt uppfordrande blick sen även förenas med en liksom pillimarisk glimt på grund av den sneda huvudhållningen och framåtlutningen över bordet berövas det intensiva sanningssökeriet sin allra sista reminiscens Ibsen eller (varför inte fördenskull) Hamsun, till förmån för någon glosögd, slafsigt tecknad sjöbjörn i Karl-Alfred.

Anti-spenatiska ambitioner saknas inte. Vi har att göra med en Författare med i det närmaste allsmäktiga anspråk – på sin egen signifikans som läroboksförfattare för högstadiet.

”En roman är motsatsen: den söker komplexitet, den söker mångtydighet, den söker sanning . . . Också en roman som handlar om det enkla och om regression, är komplex och expansiv blott i kraft av att vara en roman – och om inte, så är det ingen roman. Jag beskrev den infantile mannen som dyrkar barnet, den skyldige som dyrkar den oskyldiga, och även om romanen är realistisk och konkret förhåller sig till denna relation, så sträcker sig metaforen ut i samhället och samtiden. Är metaforen giltig? Det vet jag inte, det kan jag inte veta, men det jag gör som författare är att skriva om mina egna känslor, böjelser, tankar och insikter”

Jo tack, vi vet det.

För en sådan upphöjd kravnivå ter sig alltså perspektivet ändå märkligt förkrympt

”Och ja, jag är man, så det är perspektivet.”

för att inte säga mer än lovligt cyklopögt, då han fortsätter med att inte bara förminska tonåringen, utan även hela manssläktet genom att  förlägga hjärnans geografiska hemvist hos detsamma dvärgmentalt mellan benen:

”och nu talar jag om tonåren, kändes så ohanterlig – det enda jag ville, att ligga med någon, verkade helt omöjligt”

Han jämför därefter oerhördheter som att låta sig uppslukas av ”det vackra i nazism” med banala mänskliga tillkortakommanden som att dricka för mycket, vilket väl går att jämföra ungefär lika bra, som en biedermeiersk chiffonjé och en vanlig påse.

Det tyder inte på någon större insikt i den mänskliga naturen. Att anse nazismen ”vacker” tyder dessutom på sällsynt dålig smak i rent estetiskt hänseende.

”Ändå gör vi det” – avslutar han sina därpå följande, tröttsamt triviala anaforer av upprepade likställelser av det försumbara med det nyss nämnda, katastrofala.

Vi vet att det kanske inte är bra att dricka, ändå dricker vi.

Vi vet att det inte är bra att skälla på våra barn, ändå skäller vi på våra barn.

Vi vet att det inte är bra att vara missunnsam, ändå är vi missunnsamma.

Vi vet att det inte är bra att vara bitter, ändå är vi bittra.

Fyll i själv – ‘Vi vet att det inte är bra att vara nazister – ändå är vi nazister.’ Tala för dig själv, skulle jag vilja säga.

Att kalla hans hjärndött didaktiska litania för en ”rasande uppgörelse” sträcker ut denna knausbolls fascifars till kulturdebattartikel

”i samhället och samtiden. Är metaforen giltig?”

Svar Nej. Den är löjeväckande. Lika löjeväckande som detta ‘anspråkslösa’ anspråk på ‘satir’ i sagans form, vars hopkokare Swift skulle ha dött av skam över att bli jämställd med i yrkeshänseende. Lindgrens Pomperipossa-artikel och Tage Danielssons Sannolikhetsmonolog lyser som ren Shakespeare i jämförelse.

Å andra sidan – vad mer kunde man vänta sig av en ‘författare’ som haft den inte bara vulgära utan också litterärt taffliga smaken att kalla sitt storhetsvansinnigt långrandiga förstlingsverk för ”Min Kamp”.

Men så är ju både Random House och Penguin uppköpta av Bertelsmann – en gång nationalsocialismens chefspublicist. Med det är Skönlitteraturen inte längre vad den varit.

Ekvationens X Factor avtäcks allt mer ohöljt globaliserat inför våra – ska vi säga – ‘förfärade’ ögon? Och ”Himlen är blå”. Det är inte vackert – men det gör ont.

”Grunden till att det finns så mycket hat hos cykloperna, och så mycket fruktan, tror jag är enkel. Cykloperna vill inte veta av de delar av verkligheten som inte är som de anser att den bör vara. Cyklopernas stats­minister kallade för inte länge sedan ett legitimt parti, invalt i riksdagen, för ett nyfascistiskt parti. Alla vet att det inte stämmer, men det spelar ingen roll för om de har en annan åsikt i en känslig fråga, så är de fascister. I vilket annat land som helst hade det ansetts vara en skandal. Men inte hos cykloperna, där det är ett rimligt påstående. Det märk­ligaste är att de tror att det är likadant på alla andra platser, i alla andra länder, och ingenting kan övertyga dem om att så inte är fallet. Cykloperna tror att deras bild av verkligheten gäller för alla, och när det någonstans inte stämmer, som till exempel i grannlandet Danmark, så blir de arga på danskarna.”

‘Cyklopien’, ‘fjällandet’ – och så helt sonika ‘Danmark’?

Verfremdungseffekten landar platt där den började – i grönköpingspekoral. Buhu-slutklämmen står inte SD-spammet på Twitter #svpol långt efter. Stackars pappsingen – sen Fadren är det synd om honom. Sen tidernas begynnelse. Och det tar aldrig slut. Detta evinnerliga gubbgnäll. Denna outhärdligt monotona, förorättade självömkan. Alltmedan världen står i brand.

”Märkligt är det inte. Att bli kallad pedofil i cyklopernas största morgontidning är ingen trevlig upplevelse. Jag har fyra barn, de äldsta har börjat läsa tidningen, och jag bara väntar på frågan ”Pappa, vad är pedofili? Varför säger hon att du är pedofil?”

Detta är ingen fiktion. Jag som skriver detta är en verklig människa, och mina barn är verkliga.

Se tidigare bloggposter: Random House, Penguin och Bertelsmanns ”X factor”,  Jallai Jallai, Väldigt Arga Unga Män och Jihad Janes

Läs: DN – Karl Ove Knausgårds rasande attack på Sverige,  Humanistbloggen – Knausgård i Cyklopernas land, Expressen Jonas Gardell: ”Knausgård kommer från de halvslaka snorklarnas land”, Aftenposten, Arbetaren – Lisa Carlsson: ”Kan vi prata om Knausgård?”  Patrik Lindenfors blogg – Knausgård i Cyklopernas land, Twitter – trendsmap #knausgård, Politism – Knausgård rädsanalyser som ifrågasätter hans maktposition, Expressen – Varför är Sverige så fyllt av hat? (min anm: Sverige?), DN – Ebba Witt-Brattström: Kulturmannens 13-åriga alibi, DN – Ebba Witt-Brattström: Patriarkatets parnass – så funkar den, SVT – SD ökar kraftigt bland LO-medlemmar, AB – Nu bäddar Löfvén för valförlust, SVD – Kritik mot Stockholms satsning mot extremister, AB, AB2, SVD,

Bokmässan – Om Intuitiv Förståelse

När det gäller årets tema Norden kan konstateras, att medan övriga länders representanter och ministrar under invigningsceremonin talade sig varma för att värna våra inhemska språk och den nordiska modellen, läs social trygghet, höga sysselsättningsmål och jämställdhet, så talade Lena Adelsohn-Liljeroth om vår ”intuitiva förståelse” av varandra.

Det senare lite märkligt med tanke på att det väl är just där det brister. När svenskar möter danskar talar de engelska med varandra och finska är det inte många andra än finnar som förstår, för att inte tala om isländska. En språkförbistring, som inte minst märktes i Bokmässeupplagan av, ur det perspektivet, kongenialt betitlade Babel. Alltså måste det vara något annat (kynnet?) än språken som Lena menar . Man kan ju ana vad i denna de yttersta av 30-talistiska tvångsupprepningsdagar.

Se tidigare bloggposter: Askgrå framtid, Etnisk rensning och “nystartszoner”,Videocracy – Regeringen har infört tv-censur – media tiger, Presskonferensen med Martin Schibbye och Johan Persson, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management,  En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!, Tänk analogt, Simoom – Bulvanföretaget ersattes av ett annat bolag 2010. FOI fortsatte som “konsulter” i projektet som pågår fortfarande., #Saudivapen har politiska orsaker, inte ekonomiska

Läs: SVD – Fölster spår ekonomisk storm, Twingly Report Books – Hur påverkas bokbranschen av bloggosfären?, SVD – Cervenka – Försökskaniner i ett monetärt experiment, SVD – Liveblogg Bokmässan 30 september,  AB1, AB2, SVD – Liveblogg Bokmässan, DN – Bokmässan börjar här alltså bloggen, Bok & Bibliotek, Expressen – Alla samtal från Expressens monter, Expressen2, SVT, SVT – Nätattack mot TT, SVT – Pussy Riot sparkar försvarsadvokat, SVT – Kvinnorna som försvann, SVT – Fängelse för läkare i Bahrain, SVT – V tänker KU-anmäla Beatrice Ask

Bloggar: Twitter – #bokmassan, Bokmässan, HAX – #CleanIT – Ännu ett hot mot nätets frihet – även dessa länkar hämtade från HAX hemsida: EDRi – Clean IT – Leak Shows Plans For Large-Scale, Undemocratic Surveillance Of All Communications, CleanIT, Det läckta CleanIT-dokumentet (PDF), TechDirt – EU Officials Propose Internet Cops On Patrol, No Anonymity & No Obscure Languages (Because Terrorism!), En snabböversättning av EDRi:s information

Hur ska skolan integreras i informationssamhället?

Läraren Fredrik Karlsson skriver att skolan bara blir bättre och bättre. Han menar att målstyrningen varit till gagn för eleverna och deras kunskapsinhämtning. Jag vet inte riktigt om jag håller med.

Det här att man inte bara ska lära sig rabbla meningslösa fakta utan sammanhang är ju en självklarhet.  Samtidigt finns det något bolognabulimiskt i hela tänket. När man nu läser kursbeskrivningarna för universitetet så tar det väldigt lång tid innan man kommer fram till själva innehållet.

En lång automatisk skrift bestående av färdigheter, mål och förhållningssätt måste först scrollas. Av konkurrensskäl finns oftast inte litteraturlistan med. Den får adepten se först efter antagning till kursen. Det handlar om att kunskap blivit en vara som man vill låsa in i ett kassaskåp, för att öppna det krävs pengar eller de efterfrågade hopskrapade betygspoängen.

I samma riktning är nätet på väg att utvecklas. Google – detta ovärderliga redskap är under attack. Inte nog med det, folkbildningen som tillgängliggjorts genom de allmänna biblioteken hotas också av nedmontering eller kommersialisering.

Säger någon ABF så riskerar ett hånskratt att upplåtas.

Ur den aspekten är kunskapen och bildningsnivån hotad från alla håll och kanter. Den guldålder vi fått vara delaktiga i under nätets barndom är snart förbi. Och det är mycket olyckligt. Betaltjänster och appar – man vill sätta lås och bom på kunskap.

Det garanterar en dystopisk, högerpopulistisk utveckling i riktning mot ökat våld, när vad som istället borde ske är att bibehålla det öppna nätet och istället integrera skolan med det.

Ett bra sätt att avmekanisera både faktainhämtningen och de fyra f-en vore att låta eleverna och klasserna driva sina egna bloggar i olika ämnen samt att ha skoltidning på nätet. På det sättet skulle de lära sig mycket, både vad gäller språk, historia och sina ämnen, samtidigt som de interagerar med andra i sociala media, följer med i debatten, påverkar, diskuterar och vidgar sin referensram.

Nästa steg borde vara, att lära alla elever att skriva kod, bli skriv-, rit- och läskunniga i informationssamhället. Det borde införas som kärnämne omedelbart.

Se tidigare bloggposter: Tänk analogt, Bränn inte biblioteket i Alexandria en gång till, En Ny Prop. i Demokratins blodomlopp: Anti-demokratiska universitet, Det Nya Riket: Anti-kulturnationen  

Läs: SVD – Sarkozy vill ha mer kontroll över nätet, SR Ekot – Regleringar för Internet på G8:s dagordning,  HAX,

Det Nya Riket: Anti-kulturnationen

Samtidigt som ”Kulturskaparna.org” gör ett inte särskilt genomtänkt utspel, som i förlängningen innebär att bibliotekslån privatiseras och avgiftsbeläggs, så vill regeringen även radera ut de estetiska ämnena som kärnämne i gymnasieskolan. Det hörs också rykten från de pågående ACTA-förhandlingarna att man till och med kan tänkas se även hyperlänkning som ett brott mot upphovsrätten, vilket skulle innebära att studier och forskning, vars referenser ju bygger på hyperlänkning, sekretessbeläggs och kriminaliseras. Hur smart är det?

Att det ska vara förunnat ett fåtal i ett samhälle att få göra sin röst hörd på nätet, ta del av bildning, forskning och kulturarvet eller utöva olika konstformer; lära sig de olika bild- och symbolspråk som de estetiska ämnena  i gymnasieskolan erbjuder orientering i, innebär en nedmontering av kulturnationen till förmån för uppbyggnaden av antikulturnationen. Man frågar sig vilka människor som i framtiden tänks utgöra publiken till de alster som elitutbildningarna inom konstarterna kommer att frambringa? För vem skall de framträda, spela, sjunga, agera, skriva? Allianspartiernas partifunktionärer?

Brutaliseringen  och fördumningen som ett samhälle utan generös och bred kulturell förankring genomgår kommer vi att få se följderna av, i form av abrupt minskad förmåga till empati och förståelse mellan människor, för det andra i form av en frustration och förvirring som kommer att ta sig våldsamma uttryck, som resultat också av subkulturell marginalisering och det än mer ökade utanförskapet som en utestängning från kunskap i att uttrycka sig, orientera sig och ta del av information och kultur från kvalificerade källor kommer att medföra. 

Istället för en alfabetisering in i det digitaliserade multimediala samhället kommer vi att få en analfabetisering. Internet kan inte ses isolerat utan förening med höga ambitioner vad gäller bildning, utbildning och folkbildning. Jag gissar att Jihad Jane inte fått särskilt bred allmänbildning i ämnet. Det minsta språkliga tecknet i ett digitaliserat samhälle är kanske inte heller längre bara språkets beståndsdelar bokstaven – utan mer ikoniskt koden i kodsträngarna. Ändå har man drastiskt skurit ner undervisningen i datakunskap på gymnasieutbildningarna, när den istället borde utökas. Man har också helt tagit bort möjligheterna att göra skatteavdrag för inköp av hemdator.

Sammantaget ligger väl allt detta helt i linje med den utveckling som både bombterrorismen och bombhögern gärna vill se. Ett analfabetiserat folk är ett lättmanipulerat folk.

Kanske får vi så småningom också storslaget virtuosa uppträdanden vid ja-sägarnas partidagar, då alla lydiga kulturarbetare unisont ställer upp som en enda ekvilibristisk marionett hållen i trådar av Makten?

Läs: AB – Rädda de estetiska ämnena, SVD,  SVD – Stort stöd för upphovsrätt på nätet,   AB – Flera från USA bland de gripna,  DN – Nu måste Bonnier våga möten kritiken om monopol, DN, Aftonbladet,  SVD3,  AB – Regeringskvinna med i rasistgrupp, DN3,  SVD4,  Riksdagen.se: Prop. 2008/09: 199 -”Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan”, SVT.se – Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten,  Dagen.se – Väck mig när Ecce Homo visas i Dagen,

Se tidigare bloggpost: ACTA – In i diktaturen med öppna ögon?, ,  Det fria ordets död II – PROTESTERA! , Bränn inte biblioteket i Alexandria en gång till

Läs även: Counterpunch – Walt Brasch: The Media Monolith – Synergizing America

Läs bloggarna: Liberal och långsint, Full mental straightjacket,  Svensson,  Röda Berget, Biology & Politics,  Axess,

Klaus Maria Brandauer i István Szabós film Mefisto

Man biter inte den Determinations Committee som föder en

EU-kommissionens ordförande Barroso har satt ner foten beträffande CDS-spekulationen, dvs spekulationen med försäkringar mot (antaganden om framtida) kreditförluster – Credit Default Swaps. Frågan är vad han satt ner den i. För den här marknaden är så pass snårig att det verkar finns en överhängande risk för att hans fot kan komma att fastna i ett så tilltrasslat vadslagningsträsk att den inte går att få loss igen.

Att handeln med dessa försäkringar mot kreditförluster – eller förmodade framtida kreditförluster – dessutom sker över disk och tämligen okontrollerat gör inte saken bättre. I och med det är det heller ingen som riktigt vet hur omfattande den är, de enda fakta som egentligen finns bygger enligt vad jag kan förstå på uppskattningar, som mycket väl kan vara felaktiga. Risken för ett ‘mörkertal’ kan därmed vara avsevärd. Därför kan man inte heller riktigt veta vad som händer om man reglerar den, ej heller vad som händer om man inte reglerar den – för man vet inte hur stora effekterna kan bli eller hur konsekvenserna de kan komma att föra med sig kan komma att divergera .

Inte heller görs saken lättare av att CDS-handeln standardiseras av en s k Determinations Committee (DC) bestående av de femton firmor som i princip utgör samtliga aktörer på den globala CDS-marknaden, vilka t ex också ansvarar för att godkänna beslut om tidigareläggning av återbetalning från företag som inte verkar kunna klara av att betala sina lån.

”For example, let’s assume that a major dealer makes a loan to a construction company. To hedge the risk of a loan default, the dealer buys credit protection via a single-name CDS on the debt of that same construction company. In the event of a default, that CDS position could pay out considerably more than the value of the loan. Some time later, the dealer decides to call for early repayment of the loan. If the construction company is low on capital and credit markets are still tight, repaying this loan may be problematic. Nonpayment of the loan call would then trigger a partial default event in which the same dealer that called the loan could then start a formal credit event proceeding via the DC (of which they are a member).

From the outside, it looks as if the dealer single-handedly caused a partial default, started the process to formalize the credit event for the CDS market and will ultimately profit from that event based on their current holdings. While this is not illegal, situations such as these put a spotlight on the flaws inherent in the newly minted DC process”

För att minska risken för avsiktligt framkallande av konkurser, då försäkringsbeloppen som en CDS löser ut när låntagare går i KK -vilket kan framkallas av att långivare ändrar eller tidigarelägger återbetalningskrav – alltså är betydligt större än värdet av det försäkrade, så har marknaden själv försökt reglera genom att inrätta externa granskare som ska hålla koll på DC i det avseendet:

”But isn’t there a system of checks and balances to ensure the process is fair? Well, sort of. If greater than 80% of the DC agrees on the given credit event, the decision is final. If less than 80% agree, then an ”external review panel” is convened to make the final decision. But who selects the external review panel? The answer: the same 15 firms that make up the DC, the firms controlling the majority of the global CDS market. Again, I am not inferring any wrongdoing. However, participants in this close-knit CDS world being able to trigger and profit from a credit event does not leave the feeling that the market is fair.”

Detta förfarande påminner lite om den av EU påbjudna ‘internrevision‘ som finns inbyggt i New Public Management och som jag skrivit om tidigare, med anledning av Försäkringskassans vad det visade sig mindre kvalitetssäkra upphandling av konsulttjänster från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture.  Under Problemdiskussion, s4, i  Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om New Public Management, ”Internrevision i statliga myndigheter: Vad bidrar den till?” står nämligen just:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.” [min fetstil]

Min reflektion var ju då naturligtvis att om datasystemet SAP är så krångligt som det sen visade sig vara – varför Försäkringskassan fick avbryta upphandlingen eftersom den skulle ha lett till ett evigt konsulttjänstköpande från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture – så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Och på samma sätt kanske det förhåller sig när det gäller granskningen av handeln med Credit Default Swaps, varför vi nog med hög sannolikhet får anta, att sanningen om denna svårligen kan utrönas av andra än de som så att säga bedriver den, vilket gör det till en rimlig hypotes att anta att den aldrig kommer att komma fram. 

Verkningarna av den kommer nog däremot att låta höra av sig, antingen vi vill eller inte. Så själva slutnotan – eller The CDS Big Bang, som den också brukar kallas – lär vi inte komma undan. Och ‘vi’, i just det här specifika fallet, verkar inte vara något annat än hela världsekonomin.

Se tidigare bloggposter: Det pyramidala spelmissbruket,  Den Osynliga Handen, Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr, Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?,  En påtvingad union, Goldman-Sachs’ Greklandsfusk, Bankernas bidragsfusk och så Moderaternas eget valfusk, Den korrupta EU-krisen fortsätter,  Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb, En övergång till euron när Europa är belånat över taknocken?,  New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,  Ett riktigt Bäventyr,  Nu kommer Bäventyrets efterskalv,  Politik i teknokratisk förklädnad,  Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel,  Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Curt Malmborg har gått in i väggen, Vi måste avreglera Avregleringen,  Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna,   Vår Gud är oss en väldig Borg,  De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk II,  EU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter,

Läs: Wall Street Journal – Swaps come under fire,   IndexUniverse – The Big Flaw Of The CDS Big Bang, Europeanvoice.com – Greece wants US to get tough with hedge funds, DN – Göran Rosenberg: Behovet av rättvisa, SVD – Jämlikhetsbluffen, Dick Erixon – Vänsterns jämlikhetsande skänker fattigdom, AB – Bingo för miljonärer, Valfakta – Aftonbladet hittar på egna gränser för inkomstklasser,SVT.se – Mammor halkar eftere i lön, SVT2,  SR – Ekot, SR.se – Problemen med bankerna finns kvar,   AB2,  AB3,  AB4,

Bloggarna: Erik Pelling – Ett slag för rättvisan, Adventskalendern – Jämlikhet varar längst,  Politik och poesi – Jämlikhetsanden,  Under den lugna korkeken – ”Jag mår mycket bättre nu”,  Olssons blogg – Korrelation eller kausalitet, Ett hjärta rött – Det nya klassamhället är här, Neo blogg – Antroposofen som trodde på evidens, Reflektioner – Göran Rosenberg, rättvisa och jämlikhet, Hans Åberg – Jämlikhet och rättvisa, Rödgrönt samarbete blogg – Fördelen med jämlika samhällen, Nonicoclolasos – Har Rosenberg rätt om jämlikhet?,  Berghs betraktelser, Storstad, LOKE – Kultur & Politik, Skick,  Björn Brändewall,  Skattepolitik & Samhällsfilosofi,  Svensson, Johan Norberg,  Karl Malmqvist, Jonas Pettersson,  Peter Andersson – Ojämlikhetens Ohälsa,

by fenriswolf2008

Litteratur ej språkkonst

Riktiga romaner bör inte syssla med språkkonstnärliga experiment. Det tar udden av berättandet. Språket skall underställas berättelsen och inte irra omkring och trassla till den röda tråden. Även lyriska influenser bör rensas ut. Det tycker några nyutexaminerade författare som med detta vill göra sitt inträde på författarbanan. Vidare anser de att romanen inte heller skall hålla på med vulgariteter och skämt – det handlar ju trots allt ändå inte om någon stå-upp-komik eller om damsnusk, utan om den seriösa romanen.

Genast hyllas initiativet av axess blogg och dess upphovsman Johan Lundberg.  Man undrar varför just han visar sådan helhjärtad entusiasm. Det förstärker förnimmelsen av reaktionär doft kring hela manifestet, som även passar på att uttrycka sin motvilja mot hur det självupplevda ogenerat spys upp på bokhandelsdiskarna. I bakgrunden anar man en kulturminister som önskar sig mer konst innanför ramarna och texter som hålls hårt inspärrade mellan de bältesspända bokpärmarna. För det är ju så obekvämt med en konst som handgripligen vill delta i det offentliga samtalet, som vill lägga sig i och käfta emot. Och som gestaltar eller skriver om självupplevda fasor. Sådana vill alliansregeringen helst slippa i fortsättningen. Några historiska skildringar av tidigare fasor vill man inte heller bli påmind om.

I dess ställe kommer nu den breda, garanterat fiktiva berättelsen som en trygg, trög flod och sköljer bort all verklig smuts. Ungefär som rännstenen sköljdes ren från nattens träck på Bellmans tid. På berättelsens Nilsholgerssonsvingar skall vi nu flyga lagom högt över Sveriges dalar och kullar och berätta uppbyggligt om vårt land och människorna där.

Snart väntar också en intressant rättegång om Anna Odells fräcka tilltag att ha mage att ifrågasätta Psykvården i vårt fosterland.

Mot detta har jag följande att invända:

Manifest i all ära – men är det inte lite väl mycket tvångströja över just detta. Högtravande dessutom. Vad är det för fel på språkexperiment – det är ju kul ju. Och lyriska passager i romaner – varför hacka på dem. Dessutom har väl i stort sett alla stora romanförfattare utan undantag också varit utpräglade språkkonstnärer – Joyce, Woolf, Proust, Harry Martinson, Dostojevskij, Kafka, även Lagerlöf, Eyvind Johnson, Dagerman, Söderberg osv – så det finns ju ingen motsättning. Att rensa ut det vad blir då kvar. En anrättning utan krydda och arom.

Som inte ”kommunicerar, berör” eller ”oroar” någon som helst.

Dessutom – att nämna Pär Lagerkvist apropå epik utan influens från lyrik är väl snudd på korkat. Pär Lagerkvist ÄR svensk lyrik – närmare bestämt vårt hjärtas skri i världen.

Se tidigare bloggposter: Konst innanför ramarna tycker kulturministern,   En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!, Tänk analogt, , En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti – den långsamma reprisen, Spöken som finns 

Läs: DN – ”Manifest för ett nytt litterärt decennium”,   DN2 – ”Dagens Nyheter gör ny helgsatsning”,

Läs bloggarna! – Axess – ”Manifest för läsfest”, Errata: ”Ett ovanligt ofestligt manifest”,    Anna Troberg – ”Rapport från elfenbenstornet”,    FLM – ”Remix på litteraturmanifest”   Bokhora – ”Fiktionernas återkomst – eller? (Del II)”, Bokmania,  Victor Estbys skriverier,  Copyriot,  Författarcoachens blogg,  Thereses dagbok,   Lilla O,  Soneryds nya – ”Dagens jaha”,   Wiman – ”Inget har hänt i DN”,   Stefan Stenudd1,   Stefan Stenudd2,

Den neoliberala fundamentalismen knäcker ekonomin

Sedan långt före jul har jag i inlägg efter inlägg vädjat, skällt, bönat, bett, uppmanat och uppfordrat den här nyliberalt fundamentalistiska alliansregeringen att bekämpa arbetslösheten genom att investera i den offentliga sektorn. Detta vägrar alliansregeringen göra – för de sitter fast i sin fanatiska tro på nyliberala icke-lösningar på arbetslöshetsproblemet som under tiden förvärras och antar omåttliga proportioner.

Då – före jul – fanns ett överskott i statens finanser på många miljarder, främst på grund av engångsvinster via utförsäljning av gemensam välfärd och egendom, vilket dock på grund av blint fasthållande av neoliberala anti-keynesianska principer nu smält samman och förvandlats till ett växande underskott som nästa år uppgår till 100 miljarder.

Nu säger Fredrik Reinfeldt dessutom att han inte nog med det till och med är beredd att låna upp ännu mer pengar för att sänka skatterna samt till varje pris läxa upp utsatta delar av befolkningen med pekpinnar som svider i skinnet: Det SKALL löna sig att arbeta – och med begreppet ‘arbete’ då endast innefatta jobb inom privat sektor. Allt annat är för honom inga riktiga jobb.

Men att undervisa barn och ungdomar, att sköta äldre, köra tåg och buss, vårda sjuka, sköta renhållning, se till så att energiförsörjning fungerar, forska och utbilda inom universitet och högskola m m m m ÄR riktiga jobb – i synnerhet i offentlig regi, där människor tar sin uppgift på stort allvar vilket det däremot kan vara både si och så med inom privat sektor .

I alla fall om man betänker de glädjebetyg som främst friskolor utan större betänkligheter sätter, vilket tvingar högskolor och universitet att sätta in specialresurser då det sen visar sig att de höga betygen inte speglar det kunskapsinnehåll de liksom är tänkta att utgöra ett mått på (men det spelar ju ingen roll för betygssystemets viktigaste funktion; att skilja agnarna från överklassvetet är ju ändå uppnådd), och det vet vi ju alla att när kvalitetssäkringsverktyget osäkras, då har vi snabbgenomströmningskriteriets måttstock som i en liten nyspråklig pandoraask varvid själva det tayloristiskt hypereffektiviserade ”resultatet” blir därefter.

Jag ställde häromdagen frågan i ett inlägg: – Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat? – och har fortfarande inte hittat något pålitligt svar. Fredrik Reinfeldt säger, utan att precisera sig, att det framgår av ”beprövad erfarenhet och forskning, analyser som vi och andra gör”.

Hur kommer det sig då att den välrenommerade tidskriften Newsweek säger tvärtom – att det är statliga investeringar i offentlig sektor som mest effektivt och omedelbart skapar jobb och att det därtill är oerhört mycket dyrare att skapa jobb i privat sektor via skattesänkningar än vad det är att skapa jobb i offentlig sektor via statliga investeringar?

Enligt den nyligen gjorda undersökningen, från vilken uppgiften troligen hämtats, ”Estimate of Job Creation” och som genomförts på uppdrag av Obamaadministrationen sägs att det kostar $ 92 000 att skapa ett offentligt jobb (då det ju bara är att börja anställa fler undersköterskor, sjuksköterskor, lärare, läkare osv inom samhällssektorer som alltid behöver tillskott eller åtminstone ge de kvinnor heltid som nu får hålla tillgodo med timanställningar, visstidsanställningar, vikariat och deltid) medan det kostar $ 145 000 att via skattesänkningar att skapa ett jobb i privat sektor :

”Job-Years Created by Different Types of Stimulus

To estimate the job-years created by different types of fiscal stimulus, we simulate the macroeconomic model. We consider the three main types of fiscal stimulus: government spending, a tax cut, and state fiscal relief. In each case, we simulate a change of $100 billion in fiscal year 2009. The model uses a plausible assumption about the distribution of the spending or tax reduction over the fiscal year. This simulation shows the job-years created by $100 billion of a type of fiscal stimulus by the end of 2012. The results of this simulation are given Table 3. The results show that a dollar of government spending creates roughly 1.6 times as many job-years as a dollar of tax cuts and 1.3 times as many job-years as a dollar of state fiscal relief. These numbers are a reflection of the different multipliers used in the simulation.

Table 3 Estimates of Job-Years Created by Different Types of Fiscal Stimulus $100 billion of government spending creates 1,085,355 job-years $100 billion of tax cuts creates 687,991 job-years $100 billion of state fiscal relief creates 857,610 job-years

These simulation results can also be used to give an estimate of the approximate amount of spending it takes to create a job-year for different types of stimulus. To derive these estimates, one just divides $100 billion by the estimated number of job-years. The results are given in Table 4. They suggest that the spending needed per job-year is noticeably higher for tax cuts than for state fiscal relief or direct government spending.

Table 4 Estimates of Spending Needed to Create 1 Job-Year for Different Types of Fiscal Stimulus
Government spending: Tax cuts: State fiscal relief:	$92,136 per job-year $145,351per job-year $116,603 per job-year”

Svar: Newsweek och Vita Husets rapport har fel och Reinfeldt har naturligtvis rätt, eller hur? Visst måste det vara så. Det måste helt enkelt vara så. I den oheliga marknadens heliga namn. Amen.

Se tidigare bloggposter: Hur många jobb har skattesänkningarna alstrat?

Läs bloggarna: Daniel Mathisen: ”Investeringar – inte skattesänkningar – skapar jobb.”, Gunnar Axén,  norah4you,   Marknadsliberalen,    Alliansfritt Sverige,  Martin Mobergs blogg,  Mitt i steget,   Robert Noord,  Claes Krantz,   HBT-Sossen,   Mona For President,  Peter Andersson – med rätt att tycka,   Röda Malmö,    Alliansfritt Sverige2,   Mitt i steget2,   PJ Anders Linder,

Läs: DN – Konkurrens om elever ger orättvisa gymnasiebetyg, DN2,  DN3,    DN4,  DN5, DN6,   SVD1,   SVD2,   SVD3,   SVD4,  AB1,    AB2,    SR – Ekot,  Expressen1,