RUT-avdrag och Minimilöner

Det verkar som både alliansmänniskor och sossar glömt bort att vi ratificerat Lissabonfördraget. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på att det faktiskt är de som drivit igenom det över huvudet på oss andra. Då kan det ju vara bekvämt att ockå sluta tänka på vad det i slutändan kommer att föra med sig när väl den svenska modellen dragit sin allra sista suck.

I 20 av EU:s 27 medlemsländer har man ju nämligen infört minimilöner inte minst just för den typen av jobb som utförarna av hushållsnära tjänster än så länge tydligen så gärna ställer upp med. Entusiasmen kan dock komma att avta.

Med anledning av det tycker jag det finns anledning att påminna lite om lönefakta. Jag repriserar därför ett inlägg som jag skrev om Lissabonfördragets implikationer i detta hänseende:

Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?

augusti 29, 2009

För ett antal år sen experimenterade en journalist i USA genom att iklä sig rollen som minimilönearbetare. Hon visade då med all önskvärd tydlighet att det inte går att försörja sig genom att arbeta i USA – då minimilönesystemet hade gjort det omöjligt. Hon var tvungen att ha flera förslitande jobb och lyckades ändå inte uppnå anständig inkomst, då det knappt räckte till mat för dagen och tak över huvudet, än mindre till sjuk- och pensionsförsäkringar.

Just det minimilönesystem som kommer att bli legio när Lissabonfördraget implementeras. Idag går alliansregeringens Maud Olofsson ut, i ännu en självförhärligande segertågsartikel , som med förskönande omskrivningar beskriver det hittillsvarande marionettregeringsinnehavet, och, som den trognaste effektuerare av EU:s beställningsjobb flaggar för fortsatta ändringar av arbetsrätten och LAS, som en nästa punkt på EU-agendan, vilken banar ytterligare väg för minimilönesystemet, (vilket redan är lagstadgat i 20 av 27 EU-länder).

Om man verkligen ville göra något åt arbetslösheten skulle man nu istället börja dela på jobben och införa sex timmars arbetsdag. Då skulle man slippa göra en massa konstgjorda trygghetsarbeten och istället rusta sig för generationsväxlingen genom att ungdomsgenerationen sakta installeras och inskolas på de platser som sedan kommer att behöva tillsättas när de många går i pension.

Med Lissabonfördraget, som ordförandelandet Sverige ska genomdriva antagning av nu i höst, urholkas nämligen arbetsrätten och kollektivavtalen och minimilönesystemet  införs – vilket Lavaldomen och flera andra domar gett tydligt uttryck för. Det är därför socialdemokraternas svek i frågan om okritisk ratificering av Lissabonfördraget är så allvarligt.

Först kan man börja med att läsa domsluten i Rüffert- och Vaxholmsmålen där det slås fast att strejkrätten och kollektivavtalen är underordnade reglerna för den inre marknaden och de fria rörligheterna.

Sedan kan man fortsätta med att läsa artikel i Kommunalarbetaren där EU-domstolen i egenskap av den svenska EU-domaren Pernilla Lindh talar om att Lissabonfördraget inte kommer att innebära någon skillnad, då EU-rätten redan behandlar Lissabonfördragets rättighetsstadga som primärrätt, vilket innebär att både strejkrätt och kollektivavtal m fl är underordnade reglerna för den inre marknaden. Det innebär att om Lissabonfördragets s k rättighetsstadga står i strid med de  s k fria rörligheterna så är det de fria rörligheterna som går före.

Domarna tillämpar alltså istället utstationeringsdirektivet (som överordnas rättighetsstadgan i domsluten).

Domsluten har också lett till en svensk utredning om hur lagstiftningen i Sverige skall ‘harmonieras’ efter dessa domslut så att domslutens principer skrivs in i Sveriges lagar (den s k Stråthutredningen, som nu är ute på remiss).

Redan före ratificeringsbeslutet i riksdagen 20 nov 2008 vederlägger Martin Viredius, vice ordf i Transportarbetarförbundet, S och LO:s desinformation om att arbetsrätten inte kommer att försämras med Lissabonfördraget.

Då domstolen slagit fast att rättighetsstadgan redan behandlas som primärrätt innebär det att rättigheterna i den – vilken även innefattar alla demokratiska fri- och rättigheter – endast gäller om de inte står i stid med reglerna som gäller för den inre marknaden. Demokratin är avskaffad med andra ord. Det är marknaden som styr. Vilket öppnar upp för ett system med otrygga anställningar och minimilöner.

I fördraget står nämligen:

”Syftet med artikel 52 är att fastställa räckvidden av rättigheterna och principerna i stadgan och fastställa regler för hur de skall tolkas. I punkt1 behandlas begrängsningssystemet. I den använda formuleringen har inspiration hämtats från domstolens rättspraxis enligt följande: ”Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden …]”

vilket alltså var precis det som gjordes i Lavaldomen m fl ustlag, där reglerna för den inre marknaden fastslogs gå före rättighetsstadgan, vilken således redan då behandlades som primärrätt av domstolen. Vidare är ratificeringen inte förenlig med svensk grundlag som stadgar att mer maktöverföring till EU inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de inte, enligt en granskning som eu-kritik.se har gjort. De fyra rättigheter som saknas i Lissabonfördraget men som däremot finns inspikade i vår egen grundlag är följande:

1. Rätten till skydd mot hemlig avlyssning
2. Rätten till skydd mot åsiktsregistrering
3. Rätten till skydd mot godtyckligt frihetsberövande
4. Rätten att delta i demonstration på allmän plats

Dvs just de rättigheter som akronymlagarna avskaffar – FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, europeisk arresteringsorder, ACTA, Inspire, Stockholmsprogrammet m fl.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU –
”EU:s rättighetsstadga – ett hot mot medlemsländernas självbestämmande”

Läs även tidigare bloggpost: Tvångsförflyttningar, hård segregering och passiv arbetsmarknadspolitik

Läs: Regeringen ‘Stråth-utredningen’ – ”Förslag till åtgärder med anledning av Lavaldomen”, Kaj Raving – Nybro: Rädda den Svenska modellen – genom att stympa den,  Kent Persson (M) blogg – Det handlar om arbetslinjen,  Direct Essays – Barbara Ehrenreichs Nickel and Dimed: Living on A Minimum Wage, The New Statesman – Barbara Ehrenreich: Smile or Die – How Positive Thinking Fooled America and the World,

Lä även: AB – Hellre sjukvård än städavdrag, AB – S-elitens blunder, DN – ”Två av tre vill ha kvar Rut-avdraget”, AB – Försvarade avdraget – i sin egen bok , AB – Så ska S städa ut pigdebatten , AB – Hon fick jobb tack vare Rut-avdraget , DN – Höga S-politiker utnyttjar rutavdrag, AB – I USA behövs inga skattesubventioner , Expressen – Mona Sahlin försvarar Rut-avdraget i sin bok, AB – Lena Mellin: ”Debatten om RUT-avdraget har inte gynnat (S)” , AB –Sahlin försvarar kollegorna, DN – Nya bud från V och MP om datalagringsdirektivet

Två veckors föräldrapenning

Tänk så humant samhället blev plötsligt. Två veckors föräldrapenning till sorgen över ett helt människoliv. Det står i paritet med att tvinga cancersjuka jobba heltid. Alltmedan intensivvården till näringslivet upprätthålls och gräver än djupare hål i statsbudgetar världen över. Och riskkapitalisterna fortsätter sin omättliga rovdrift på allt, med oförminskat glupande aptit.

Membranet mellan barbari och andra styrformer är således genomsiktigt och högst permeabelt. Civilisationen är ett tunt och skört ytskikt kring ett blodtörstigt inre. Flock- och pöbelmentalitet hotar alltid att bryta igenom. De som inte godtar detta; protesterar, påtalar falskhet, stupiditet och grymma instinkter är alltid impopulära och kan lätt bli villebråd – om förhållandena spetsas till, vilket de gör titt som tätt. Särskilt med såna högerregeringar som de sittande, som nu vädrar sitt unkna historiska bagage, såväl utomlands som här hemma.

Det visar hur vi ser på människan (oss själva). Inte är hon värd mycket. Mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter får vi nog betrakta som ett minne blott. Ett minne det gäller att väcka till liv nu.

So, let’s do it.

Se: TV4 – Sälj några öar, Grekland,  SVD – Strid om datalagringen,   SVD – Framgång för holländs extremhöger,    SVD – Kraftig ökning av socialbidrag,   AB – Alliansen vill ha Lex Victor,

Läs bloggarna: Anna Vikström, Eva Hillén Ahlström, Badlands Hyena, Ett hjärta RÖTT, LOKE – KULTUR & POLI…, Mikael Wendt bloggar, Ola Möller ,  Veronica Palm, Linnéa Darells blogg, Motpol, Daniel Snällman, mit…, Nattis 2.0, Kulturbloggen, The Hell of Hannasta…, Rasmus (liberal) ,  Stardusts blogg, Tomas Melin, satmaran, Lakes lakonismer, Mark Klamberg, opassande, Maria Abrahamsson, projO’s/gothbarbie’s…, Jakop Dalunde, Stenskott, annarkia ,  Oscar Fredriksson (C)

Politik i teknokratisk förklädnad

Det har tydligen blivit regel snarare än undantag att bedriva politik som strider mot alla lagar och konventioner som finns. Politiker verkar inte känna till , eventuellt inte bry sig om vilka legala riktlinjer de har att följa och de jurister som är satta att granska lagförslagen verkar vara alltför släpphänta.

Jag tycker att man skall gå till källan – de mer eller mindre fundamentalistiska neoliberala doktrinerna och globaliseringstanken som i tid sammanfallit med Bushs antiterrorlagar, the ‘patriot act’ m fl. Att outsourca samhällsnyttiga och infrastrukturellt viktiga verksamheter har visat sig vara en moraliskt korrupt idé – dessa måste således drivas med högre ideal än vinstmaximeringsprincipen. Man kan inte byta ut industriell varuproduktion mot industriell tjänsteproduktion utan att omistliga värden – som t ex människovärdet – går förlorade. Så självklart är detta en politisk och ideologisk kris. Maskintänkandet måste upphöra. Och människosynen som ligger bakom det blottläggas. Annars hamnar vi i en fascistoid teknokrati.

Vård-skola-omsorg-energi-kollektivtrafik-kriminalvård m fl är samhällsnyttigheter som bör drivas i offentlig regi. Konsulterna på Försäkringskassan kommer från Accenture; en global koncern som förkroppsligat den neoliberala agendan, så tillvida att de utarbetar system för socialtjänst, skattesystem, skattefinansierad välfärd – för stater över hela världen. Någon sa – jag tror faktiskt att det var Adriana Lender själv, apropå ‘klippstrategin’ – policyn att försäkringstagare inte skulle få prata längre än 193 sekunder med sin handläggare – att det var typiskt ”konsultspråk”, hon vill alltså undandra sig ansvar för att ha infört densamma. Att av princip lägga ut allt på entreprenad, även när denna modell inte alls fungerar – gör dock att man inte längre kan prata om ekonomiska bevekelsegrunder, utan det är då istället fråga om upphandling av ideologiska skäl.

Accenture är ju en koncern som är bermudaregistrerad – alltså i ett skatteparadis. Att då själv livnära sig på skattefinansierad välfärd över hela världen – tyder på en märklig affärsmoral. Av ‘klippstrategin’ att döma bygger det neoliberala tänkandet också på att människan på något sätt är ett ‘störande’ moment. Absurt då att arbeta med verksamheter där människan och människovärdet måste vara ett absolut fokus – absurt också för att det ju är för att människan försummats som resurs som hela det här systemet kapsejsat. Att lägga så mycket skattepengar på ett IT-system som Försäkringskassan kanske kunnat gjort bättre själv hur ansvarigt är det? Och hur kommer det sig att ett företag får ta så bra betalt för ett system som sen inte fungerar, utan att bli återbetalningsskyldigt? Om man nu jämställer tjänsteproduktion med varuproduktion måste ju kunden – dvs Försäkringskassan – och i förlängningen skattebetalarna – ha rätt att reklamera.

Call-centertänkandet och ”just-in-time”-systemet med avskaffad lagerhållning osv genomsyrar för övrigt affärstänkandet inom hela det privata näringslivet också – människan både som kund, arbetstagare och försäkringstagare försummas för att vinstmaskinen ska dyrkas, organisationen skall slimmas vilket leder till att servicen avskaffas och i längden tröttnar kunderna – mellan människor byggs teknokratiska murar så att de inte kan nå varann. Naturligtvis blir inte en sån verksamhet flexibel och ej heller funktionsduglig, trots allt prat om detta.

Ändå är det människor som byggt in eller gestaltat sitt tänkande, sin människosyn, sin ideologi, sin politik i programmen, man bedriver politik i teknokratisk förklädnad. En politik som man aldrig skulle ha kunnat bedriva om man inte hade dataprogrammens funktionssätt att skylla på. Men det är ju inte informationsteknologins fel – utan synsättet som man gestaltat teknokratiskt på det här sättet.

Därför är det hög tid att ta upp den ideologiska diskussionen kring det.
För blundar man så här länge för att de konsultberoende it-verktygen dränerar socialförsäkringssystemet på skattepengar, så blir det ju desto lättare att privatisera det helt och hållet.

Läs också Computer Swedens utmärkta artikelserie om Accenture och Försäkringskassan
Om Accenture i världen
Artiklar i pressen DN, SVD, Aftonbladet

Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar

Det är inte politikerna som sätter ramarna för välfärden längre – utan datormallarna (som dock enligt vissa är så ideologiskt behäftade med det havererade nyliberala marknadstänkandet att den ersätts av ofärd).

Försäkringskassans heter som välkänt är SAP -ser nästan ut som en tanke. Dock har denna virtuella tvångströja föga med socialdemokraterna och dess grundpelare att göra (mer i så fall med de borttagna EU-pelarna). Inte desto mindre är det den som de utstötta nu få ikläda sig på skammens golgatavandring mot utförsäkringens förlovade land av bottenlös kvicksand. Detta då resurserna som skulle gå till deras sociala skyddsnät istället används till att konstfärdigt förfärdiga det totalt åtstramande nät som vattentätt skall fånga de riktigt fula fiskarna.

Det handlar alltså om att med mallen SAP = Systems and Application Products, täppa till de kryphål genom vilka så kallade bidragsfuskare ljusskyggt tänks kräla. Dock är tätningsmedlen så dyra, att de med råge äter upp vinsten från fångsten av de eventuellt fula fiskar som fastnat.  Man kan därför ifrågasätta om de lämpligen bör appliceras av externt upphandlade konsulter från bermudaregistrerade företagskoncerner, som beklagligt nog är de enda som klarar av att hantera dem.

Att man låter konsultföretag i skatteparadis livnära sig furstligt på skattefinansierad välfärd låter sig möjligen försvaras juridiskt men knappast moraliskt, åtminstone inte om man är rundhänt med konsultkostnaderna, samtidigt som man misstänkliggör de som står för dem, dvs skattebetalarna när de söker ersättning ifall de blir sjuka eller arbetslösa, är hemma för vård av barn eller föräldralediga.

Kanske är nedanstående kommentar om denna omorganiserande miljardrullning, upplysande i sammanhanget. Jag fann den  i kommentarsfältet till en av Dagens Industris artiklar om mallarna som pallar:

”SAP är ett gammalt system som kräver massor av handpåläggning för att fungera i ett normalt företag med order-lager-fakturering och inte mycket mer. Det är vanligt att företag lägger någon miljon kronor på licens och 4-5 gånger så mycket på anpassningar. Vad de inte inser är att SAP inte tillför något. Problemet blir bara svårare att lösa på grund av att det måste klämmas in i en ram som det inte är anpassat för. Med moderna verktyg som programspråket Python, öppen källkod och ”agile methodologies” skulle man kunna bygga och driva Försäkringskassans system för en bråkdel av vad det nu kommer att kosta.”

När det gäller den expertis från Accenture som pga datormallens svårhanterlighet nu måste anlitas, så finns det ju många som haft mycket att tycka till om vad det gäller den, långt INNAN Försäkringskassan gjorde sin upphandling:

läs här, här  och här

Men som tillitsfulla medborgare förutsätter vi ju att de kompetenta upphandlarna på FK tagit del av all liknande information innan upphandlingen, och kommit fram till att den är helt tagen ur luften, och först därefter gjort upphandlingen, med skattebetalarnas bästa och det riskmedvetande som antyds skall finnas enligt ESV som enda fokus för ögonen.

Dock kan det ju bli vissa problem att bedöma, när man på EU–direktiv måste begagna sig av den sorts ‘internrevision’ , som, på ett oroväckande sätt, riskerar sammanblanda granskningen, granskarna och de granskade med varandra. Förmågan att trovärdigt bedriva den förvirrande typen av självkritik är ju få förunnad.

Senaste nytt Knuff