Politisk s k förnyelse sägs ha ägt rum. Det riksdagsparti som står längst till höger – Moderaterna har, liksom flera andra partier, genomgått make-over, och anammat en social dimension, vilket kommit till uttryck så, att man lanserat sig som det ‘Nya Arbetarpartiet’. Den sociala vänsterdimensionen verkar då bestå i att man säger sig försvara välfärden samtidigt som man i raketfart nedmonterar den.
Det nya namnet verkar alltså bara vara en kostym man förklär sig med för att dölja det verkliga innehållet. Denna kostym har då möjliggjort en ännu radikalare högerpolitik än vad man skulle ha kunnat få väljarstöd för om man behållit sina gamla vanliga politiska kläder, för då hade folk liksom vetat mer att det var de gamla vanliga moderaterna och deras gamla vanliga politik.
Så, vad man alltid måste komma ihåg är alltså, att det är av frukten man känner trädet. Svårare att komma ihåg vilket träd bladet eller lövet kommer ifrån, särskilt om man ser dem en och en – de är alla gröna.
Nu har vi fått en yngre, revolutionärt framtonad variant av kombinationen höger och vänster. Det är Piratpartiet som säger sig kombinera de bägge tu. De verkar i sin lansering kombinera lite sex-drugs-n-rock-n-roll-liberalism från flower-power-68 med välstruken skjorta till höger. I sammanhanget säger de att en höger-vänster-dimension tillhör ett föråldrat sätt att se, och att det inte finns något som hindrar att vänster och höger samsas i ett parti.
Men detta stämmer ju inte. Det finns mycket som hindrar. För det första förskräcker spåren från det förflutna – att kombinera så extrema värderingar till höger som innebär att man anser skatt vara stöld, och i samma andetag säga sig vara vänster – det går inte ihop.
Att kombinera tydliga högervärderingar med nån slags vänsterframtoning är heller inte något nytt – det gjordes redan på 30-talet, bland annat med den s k nationalsocialismen – de kombinerade just höger och vänster, närmare bestämt ärkekonservativa högervärderingar med extremfolklig propaganda i dåtidens nya medier – radion och journalfilmen. Resultatet blev i slutändan högerextremt.
Piratpartiet och dess anhängare pratar om ‘gammelmedia’ och ‘gammelpartier’ ungefär som om Internet gjorde att innehållet skulle vara något helt nytt. Detta är ju att mystifiera Internet, och möjliggöra även mystifiering av innehållet vilket skymmer sikten för vad det verkligen är. Internet är ju bara ett medium som vilket som helst – värderingar och ideologi blir inte nyare för att de finns på Internet eller förklär sig i nya termer.
Piratpartiet är ju inget parti som kan samsa vänster och höger med mindre än att vänstersympatierna överges. Piratpartiet står ju neutralt i fördelningsfrågorna. Det gör inte den som står till vänster på den politiska skalan. Den som står till vänster på den politiska skalan försvarar solidariskt finansierad välfärd. Åt var och en efter behov. Av var och en efter förmåga.
Alltså kan inte Piratpartiet ha medlemmar eller anhängare som står till vänster – om dessa inte blivit lurade, eller övergivit sina vänstervärderingar – och då kan de inte längre sägas stå till vänster, utan till höger.
Och lyckas Piratpartiet med att suga upp ungdomsrösterna från vänstern, så kommer högerns maktdominans 2010 de facto att bli total, eftersom Piratpartiet inte tar ställning i fördelningsfrågorna.
Om vi också tittar historiskt på kombinationen långt till höger och vänster – den har ju funnits tidigare, och var det egentligen något lyckat experiment? Nej.
Senast ägde det rum på 30-talet.
Jag vill därmed inte påstå att Moderaterna är nazister, inte heller Piratpartiet.
Men jag vill sätta fingret på att ljugandet blivit en del av identiteten. Den praktiska politiken däremot, har blivit ännu mer högerradikal. Det har nu bland annat resulterat i, att svaga grupper känner sig föraktade och utsatta. De har fått det mycket sämre, och det har gått så långt, att döende cancersjuka tvingas jobba heltid till exempel, att många allvarligt sjuka står utan vård, att storfinansen – banker och industri – får massivt finansiellt stöd av skattepengar medan vanliga människor får allt mindre av sådant stöd, trots den finansiella kris som drabbar dem allvarligast i form av arbetslöshet, minskat penningvärde och fattigdom.
Vad Piratpartiet skulle föra för politik i praktiken återstår att se.
Men att de är otydliga med var de står – det är i alla fall tydligt.
Då de inte ens fyra månader före val kan säga vilken partigrupp de ämnar sätta sig i i Europaparlamentet. Och hade de varit ärliga i sin vänsterframtoning så hade de övergivit sin neutralitet i fördelningsfrågorna och istället tagit ställning för allmän välfärd.
De etablerade partierna har för länge sen slutat lyssna på gräsröttena. Just därför blir utrymmet för populism stort. De som partierna har gjort politiskt hemlösa genom toppstyrning och bristande lyhördhet söker ny politisk hemvist, som säkrar demokratin.
Demokratifrågorna, Lissbonfördraget, EU-motståndet, medborgarövervakningen genom FRA och datalagringsdirektivet, välfärdens finansiering är självklara frågor för flera av de etablerade partierna, men proffspolitikerna och partiledningarna har gått i EU:s ledband. Det finns stor risk att ungdomsgenerationen i deras väljarskaror går från den ena politiska hemlösheten till den andra – då ju Piratpartiet inte driver de etablerade partiernas kärnfrågor – varav många är av fördelningspolitisk art.
Som sagt Centern gör extreme-makeover i energifrågan så väljarna bara står stumma av förskräckelse.
Socialdemokraternas ledning går emot hela LO-kollektivet i frågan om Lissabonfördragets ratificering.
Folkpartiet överger en socialliberal dimension som de haft som stomme ända sen rösträttsstridens dagar fram till Bengt Westerberg – och blir istället mer som Svenskt Folkeparti.
Och Moderaterna – ja, Anders Björcks agerande får väl tala sitt tydliga språk.
Återstår då Vänstern och Miljöpartiet – som ändå går i ohelig allians med socialdemokraterna – trots att socialdemokraterna struntat i gräsrötterna, t ex LO-kollektivet och istället ratificerat Lissabonfördraget.
Och de tomrummen fylls inte upp av Piratpartiets ickeställningstagande i de flesta frågor.
Som jag ser det är den enda lösningen att de etablerade partierna gör helt om och börjar lyssna på gräsrötterna samt följa sina grundvärderingar och släppa in partifolk i ledningarna som är beredda att göra det, och som också är beredda att på ett helt annat sätt än tidigare göra sig synliga på Internet.
Läs bloggar Hanna Wagenius: ”Vilka rättigheter?”, ”Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet”, Bo Widegren: ”S sjunker i opinionen pga Lissabon-Ja utan konsekvensutredning”, ”Hur kvalificerad var egentligen majoriteten och varför var så många frånvarande”, Daniel Mathisen: ”Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap”, DN: ”Ett tredjehandsval som riskerar att försvaga S”, DN: ”Vi kommer att vinna på regeringens passivitet i jobbkrisen”
Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, politik, populism, samhälle, moderaterna, ekonomi, centern,
Nemokrati 
