Etikettarkiv: energipolitik

The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.

Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.

Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande,  i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den ”inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.

Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.

Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss,  för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor – till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.

Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla ”kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för ”råd”, ”upplysning” respektive ”service” och ”kundtjänst”.

Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.

Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.

Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.

Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum.

Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.

När det gäller SJ, så ska  ”de lönsammaste sträckorna”  i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.

Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver ”krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.

Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den ”inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.

Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.

Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.

Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak).  Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.

De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.

Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är  förvandlat till ett underskottöver 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar.  Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar.  Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.

Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Läs:  SVD Brännpunkt – Gustav Fridolin:  ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”,  Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern,   Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas,   DN – Politisk skadegörelse,   Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på JosefssonEnerginyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften,  DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär,   AB – ”Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker,   AB – EU-Kommissionären presenteras,   SVD,   AB,  DN – Ola Larsmo, Expressen,   Roger Jönsson,   AB,   Jonas Sjöstedt,   Ett hjärta RÖTT,   Alliansfritt Sverige,    s-buzz,   Magnus Andersson,   Kommunisternas blogg

Läs även ESV – Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009

EU – Vad är det, SVT?

SVT fortsätter låtsas som om inte EU fanns. Som inte Sverige var medlem. Som inte 70% av alla beslut som sen blir lagar i Sverige fattas av det av byråkrater, teknokrater och professionella lobbyister stinna Bryssel. Bristen på insyn och debatt leder till att medborgare inte heller samlar sig till de påtryckargrupper som skulle behövas som motvikt till, och granskning av, de korruptionens förstadier som annars riskerar utvecklas till än värre där nere i Bryssel.

Befolkningen skall till varje pris hållas utanför all information. Väljarna skall tydligen inte få veta ett smack om vilka kritstrecksrandiga gubbar som sitter och bestämmer över dem, ej heller vad som just nu är på väg att beslutas, ej heller hur tågordningen är eller vad som står på agendan i kommissionen, dvs den enda instans som tillåts lägga lagförslag. Det lasset får istället vänsterpartiets Erik Josefsson dra. Precis som man gjorde inför Lissabonfördragets ratificering gör man också nu – mindre än 3 veckor kvar till EU-valet. En svensk tiger och samtycker, har SVT bestämt. Hela folkets TV.

När det gäller jobben – vem ser till att fixa dem? Inte sossarna och inte alliansen. Det mest magstarka som kom ut ur den här debatten var väl ändå när Jan Björklund säger att skillnaderna behöver öka och att det är ett fritt val som människor gjort när de ställt sig utanför a-kassan, samtidigt som man höjt avgiften så att stora mängder av människor – och särskilt ungdomar – tvingats ställa sig utanför a-kassan för att de inte har råd med avgiften. Hur länge ska folk tolerera att bli spottade på på det hånfulla sättet.

Varför återinför man inte beredskapsarbeten? Det var en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd som gjorde att fler fick ett jobb i alla fall. Man kunde passa på att öka personaltätheten i vård, skola och omsorg. Och när det gäller arbetsmarknadspolitiken så bör man tillåta arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå eller KY-utbildningar – för det är det som arbetsgivaren efterfrågar. Att varken tillåta vettig sysselsättning eller utbildning  som arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadspolitisk åtgärd leder bara till en massa slöseri med skattepengar till ren förvaring.

Det – om något skapar ett permanent utanförskap och fördjupar depressionen. När hopplösheten sprider sig som allmän mentalitet så är det mycket svårare att få folk att göra något konstruktivt sedan. Utanförskapet skapar bestående skador – liksom vi nu vet att även de slimmade organisationerna skapar en  utbrändhet som ger arbetsskador vilket nu också är medicinskt konstaterat.

En annan verksam åtgärd skulle vara att ge småföretagare rätt till a-kassa och sjukpenning – då skulle fler våga satsa. För det är ju inte så att det inte behövs fler småföretag – utan lagstiftningen bygger inte nerifrån.

Jag lyssnade på en intressant tv-repris med Nobelpristagaren Alexandr Solzjenitsyn. Han pratade om den roffarkapitalism som tillåtits stjäla all samhällelig egendom , sälja den vidare och stoppa vinsterna i egen ficka – den oligarkekonomi som man lät efterträda sovjetsystemet i det forna imperiet. Han menade istället att man skulle bygga den nya ekonomin underifrån – med  moral och rättstänkande som centrala värden. Det tycker jag är lika applicerbart på Sverige.

Vi vill inte ha fler utförsäljningar av allmän egendom, statliga och kommunala företag, fastigheter, mark fvb av vinsterna till världens alla skatteparadis (som ännu förblivit oöppnade för insyn). En rimlig regel att införa vore därför också att förbjuda skolor och vårdföretag att drivas i vinstsyfte. Inte ens i USA tillåter man någon bedriva skolor i vinstsyfte. Men i vildavästernsverige går det bra – ett  nytt Klondyke för skrupelfrihetens förkämpar.

Det absolut värsta är ju harmoniseringens handlingsförlamning på alla områden – inte minst också när det gäller integritets- och försvarsfrågorna – men den är ju självvald har vi fått veta. Krisen kommer att bli värre – ja – och att man inte gör något nu kommer att ytterligare fördjupa svackan till ett omätligt gap av tröstlös massarbetslöshet och svår recession.

Att byta kronan till euron vore den definitiva spiken i kistan, åtminstone om man får tro internationella experter. Inför folkomröstningen om euron sa nobelpristagarna i ekonomi samfällt att en övergång till euron vore idioti – att vi lyssnade på det var en smal räddning, som kan gå om intet om folkpartiet får gehör.

Dock anser jag att högskolor och universitet bör kunna ta ut avgifter från utländska studeranden. Inom Europa kan  man tänka sig en studentpeng ungefär som man har skolpeng. Att korta antalet terminer som man har rätt till studielån är ju ett synnerligen uselt förslag – då det kommer att leda till att många ändå inte kommer att kunna nå den utbildningsnivå som krävs i det framtida arbetslivet – och det är ju med Bolognaprocessen färdigimplementerad masternivån.

Den gamla kandidaten kommer att bli ungefär som gymnasienivån nu, och mastern kommer att motsvara dagens magisternivå. Det är också ett dåligt förslag ur forskningspolitisk synpunkt då det kommer att utestänga ännu fler från möjligheten att söka till forskarutbildning. Alla studier har dessutom visat att de flesta inte tagit ut sin examen ens efter sju år – livet kommer emellan. Desto viktigare då att ge möjlighet för att studera färdigt senare, annars är ju hela utbildningsinsatsen bortkastad – så också samhällets pengar för den.

Att höja studielånen bara för att sänka bostadsbidragen för studenter är ytterligare en huvudlöshet – som möjligen kommer att leda till skapandet av det A- och B-lag som alliansen gärna ser att befolkningen delas in i – för att minska konkurrensen om de högavlönade jobben – men troligen leder det mer till ännu fler avhoppare och avbrutna utbildningsinsatser – vilket ytterligare dränerar statskassan på pengar, då satsade pengar även där blir till bortkastade resurser.

Läs tidigare bloggposterJulens hårda bud, Skattepengar på export?, New Public Management,   Vi måste avreglera Avregleringen, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, Den orättvisa mediebilden, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public ManagementNickedockorna som pratar Newspeak,

Läs: AB – Arbetslöshet och ekonomi i fokus,   AB2,    AB3,   AB4,     DN1,   DN2,    DN3,   DN4,   DN5,    SVD1,   SVD2,  SVD3,    Expressen1,   Expressen2,     Expressen3,  Expressen4,   Expressen – De rödgröna drar ifrån Alliansen,     SVT-Agenda,

Läs bloggarna: Kryssa Åsa Westlund,   s-buzz,    Ledarredaktionens blogg,   Kulturbloggen,   The words that I forgot to say,   Peter Swedenmarks blogg,   Svensson,   Mitt i steget,   Peter Andersson – med rätt att tycka,   Approximation,   Danielssons lakejer,   Anne-Marie Ekströms bloggKryssa Åsa Westlund – Medvind,   Robert Noord,   Peter Andersson – Valkampen har börjat på allvar inför 2010,   My dad read Kierkegaard,   barkbit det torra ordet,   In Your Face,   Alliansfritt Sverige,   Feldermania,   Jonas Sjöstedt,   Roger Berzell,   Arvid Falk – Centerpartiet gör svenskarna till hjon,

Moderater med Kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

När man läser Sven Ove Hanssons bok Till höger om neutraliteten (1985 Stockholm: Tiden) så noterar man att han skrivit ett särskilt kapitel om moderaterna.

I det konstaterar han att moderaterna slog fast en helt ny riktlinje för den svenska utrikes– och säkerhetspolitiken redan 1982 som stred mot den svenska principen om alliansfrihet i fred och neutralitet i händelse av krig.

I samarbetsorganisationen mellan europeiska högerpartier, European Democrat Union, EDU, antog moderaterna 1982 ett gemensamt utrikes- och säkerhetspolitiskt program, och det enda av högerpartierna, som reserverade sig mot det var ”Det finska nationella samlingspartiet”.  (a a s 94-114)

I Till höger om neutraliteten 1985 beskriver Sven Ove Hansson:

EDU har ett gemensamt säkerhetspolitiskt program, som antogs den 2 juli 1982 och som ännu är i kraft. Programmet utarbetades av en arbetsgrupp där det svenska partiet hade tre representanter, nämligen Carl Bildt, Anders Björck och Göran Lennmarker. Programmet antogs därefter av EDUs femte partiledarkonferens, som ägde rum i Paris. Där representerades Sverige av Ulf Adelsohn, Lars Tobisson, Georg Danell och Göran Lennmarker. Beslutet att ställa sig bakom programmet är alltså väl förankrat i det moderata partiets ledning.”

Det framstår som tydligt, att det är detta högerpolitiska program moderaterna nu implementerat genom att nedrusta det svenska försvaret till förmån för ”ökad samverkan med Europa och NATO”. 

Högerpartiernas 1982 antagna program är även identiskt  med Lissabonfördragets skrivningar beträffande utrikes- och säkerhetspolitik.

Det 1982 antagna högerpolitiska utrikes- och säkerhetsprogrammet ålägger de europeiska staterna att gemensamt upprusta för att avlasta USA i försvarsbördan, förespråkar en i det närmaste terrorbalanserande kalla-kriget-politik, påbjuder vidare att Europas integration stärks och att den politiska integrationen håller jämna steg så att Europa kan tala med en röst i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vidare är 1982 års högerpolitiska programs huvudtes ”att banden mellan USA och Västeuropa måste stärkas” och för att ”stärka europeisk-amerikanska relationer måste vi också göra övertygande framsteg i Europas enande”. Vidare sägs:

Medlemsländerna i den Europeiska gemenskapen måste därför komma över sin instinktiva nationalism och organisera sitt samarbete på en mera permanent grund, särskilt på utrikespolitikens och säkerhetspolitikens områden, så att de kan tala med en röst i dessa frågor. Endast som en politisk union kommer Europa slutligen att kunna möta framtidens utmaningar och utföra de uppgifter som följer av partnerskapet med Förenta staterna”. (a a s 104)

Den 3 februari 2008 skrev Lars Bergquist (ambassadör), Carl Björeman (generallöjtnant) och Karl Erik Lagerlöf (författare)  en kritisk artikel på SVD Brännpunkt,  ”Bildt driver en farlig utrikespolitik”där de framförde:

”Utrikesminister Carl Bildt har inget att säga om USA:s rättsövergrepp, men hyllar Sveriges och EU:s anpassning till Nato. Samtidigt avskaffas det svenska försvaret till en nivå lägre än det kritiserade försvarsbeslutet 1925. Bildt driver en ny och farlig säkerhetspolitik som inte diskuteras offentligt.”

I ”Till höger om neutraliteten” 1985 kommenterade Sven Ove Hansson på samma sätt:

Varför ger moderaterna uttryck för en helt annan utrikespolitik i dokument som inte är avsedda för den svenska allmänheten än vad de gör när de talar till den svenska allmänheten? Jag kan inte finna någon annan rimlig förklaring än att den moderata partiledningen i själ och hjärta tycker som det står i EDU-programmen, men av taktiska skäl inte vill framföra dessa åsikter i den svenska debatten. Möjligen kommer Moderata samlingspartiet, när detta offentliggörs, att hävda att EDU-programmen är kompromissprodukter. Det är i så fall den svenska neutralitetspolitiken som man har visat sig villig att kompromissa bort.”

Sven Ove Hansson tilläger också i sin sammanfattning av kapitlet om moderaterna:

Den svenska neutralitetspolitiken har anor sedan 1830-talet. Den har hållit oss utanför två världskrig. En självklar följd av neutralitetspolitiken är att vi själva ska hålla oss med det försvar vi behöver, och inte t ex anknyta vårt försvar till något av stormaktsblocken… Neutralitetspolitiken är först och främst till för vår egen säkerhet. Det har också visat sig att Sverige, tack vare sin neutralitet, kan spela en viktig roll i det internationella arbetet för fred och nedrustning.

Kritikerna från den 3 feb 2008 skriver i ”Bildt driver farlig utrikespolitik” på SVD Brännpunkt:

Bildt vill ha ”en uppdatering av Europeiska unionens gemensamma säkerhetsstrategi” liksom en översyn av de gemensamma militära instrumenten inom unionen.
De ”gemensamma militära instrumenten inom EU” utgörs – huvudsakligen – av Nato.”

Även Margot Wallström, vice ordförande i EU-kommissionen citeras i ovanstående artikel:

Carl Bildt (m) och Margot Wallström (s) förefaller plötsligt stöpta i samma slev. ”Nu måste vi göra EU till en militär fredsmakt”, skriver Sveriges utrikesminister…Den 13 januari är det Margot Wallströms (s) tur att framträda. Vice ordföranden i EU-kommissionen exekverar en stor programartikel på SvD Brännpunkt. Och hon tillägger: ‘Det gemensamma arbetet pågår – i EU, inom Nato, i OSSE och inom FN … med det nya Lissabonfördraget får EU en tydlig röst i utrikespolitiska frågor och arbetet för fred och säkerhet stärks.” ‘Stärks’ verkligen vår säkerhet, om Sverige hamnar i militär allians med USA? En stunds eftertanke ger nog många av oss ­intrycket att det förhåller sig tvärtom. Till de möjliga kandidaterna till posten som EU:s ”röst i utrikespolitiska frågor” hör Tony Blair, som med en felaktig uppgift om massförstörelsevapen lyckades få det brittiska folket med sig till den folkrättsvidriga erövringen av Irak, liksom förut till ockupationen av Afghanistan.

Hur många döda har inte den utrikespolitiken kostat – i Irak, Afghanistan och bland civila i London?

Ska ”vi” – verkligen vi – få en gemensam EU-röst i utrikespolitiska frågor förutsätter det att vi har ett ord med i laget, och i så fall ett tungt vägande ord, som förmår representera en majoritet av svenska folket.”

Detta kan då ytterligare jämföras med vad Sven Ove Hanssons i sin bok Till höger om neutraliteten 1985 beskrev ingick i det gemensamma säkerhets- och utrikespolitiska programmet som högerpartierna i EDU antog redan 1982:

I vår tekniska och nukleära tidsålder talar politiska skäl och etik för nedrustning och rustningskontroll. Nedrustning och rustningskontroll är emellertid inte självändamål utan måste vid alla tillfällen relateras till de långsiktiga målen om att öka säkerheten och stabiliteten mellan Öst och Väst.”

I en kommentar 8 feb 2008 till artikelförfattarna på SVD Brännpunkt 3 feb 2008 skrev Wilhelm Wahtmeister, Sveriges ambassadör i USA 1974–1989, som förtydligande replik följande:

Självfallet ska vi påtala kränkningar av mänskliga rättigheter varhelst de förekommer. Det kan göras på olika sätt. Vänner emellan, som Sverige och USA, bör det ske i direkta samtal genom diplomatiska kanaler snarare än i offentliga uttalanden. Exemplet Hanoi från julen 1972 – ej 1973 som felaktigt anges i artikeln – är inte efterföljansvärt. Solidaritet och öppenhet gentemot tredje världen är viktigt, men Europa och Amerika bör ha prioritet. ”(SVD 8 feb 2008)

De tre kritiska rösterna från Brännpunkt-artikeln från 3 feb 2008 i SVD får fortsätta:

 ”Var finns nu Sveriges särställning som ett land präglat av solidaritet med världens små länder och av en öppenhet mot tredje världen, i opposition mot olika former av utnyttjande och förtryck från den rika världens sida…Enligt vissa beräkningar kommer det markterritoriella svenska försvaret inom kort att endast bestå av hemvärnet, reducerat till 15000 personer. ..Fokus – och pengarna – har riktats på uppgiften att skapa en snabbinsatsstyrka till EU:s – i praktiken Natos – förfogande. Sveriges insatsstyrkor i Natos tjänst kan utlösa terrorangrepp i Sverige, hämndeaktioner för åtgärder som varit styrda av Nato/USA…Det är tydligt att Carl Bildt utgår från att ett nationellt svenskt försvar är obehövligt. Nato är vårt försvar.”

Det underliga är att socialdemokraterna inte gör något för att förhindra det, särskilt med tanke på att USA befinner sig i krig med Afghanistan.

Med tanke på vad en av deras förgrundsgestalter Tage Erlander uttalade om denna politik i ett citat från 1959  just i Sven Ove Hanssons bok Till höger om neutraliteten från 1985, så ter det sig minst sagt märkligt att inga s-röster har höjts till kritik mot Bildts utrikespolitik och den militarisering som Lissabonfördraget ålägger medlemsstaterna med tanke på att det är en hökarnas svindyra högerpolitik som nu implementeras:

”Vill man däremot formellt hålla fast vid alliansfriheten men ändå på vissa punkter inleda eller förbereda en militär samverkan med en stormaktsallians blir de rent militära fördelarna därav ytterligt ringa. Däremot skulle man i ett enda slag rycka undan hela grundvalen för vår neutralitetspolitik. Klarheten om innebörden av vår utrikespolitik skulle försvinna och därmed förtroendet för vår vilja att hålla fast vid neutraliteten. Vi skulle dra på oss de ökade krigsrisker som en anslutning till Atlantpakten bedömts medföra.” (a a s 95)

Källa för bloggposten: Hansson, Sven Ove. 1985. Till höger om neutraliteten. Bakom fasaden hos näringslivet och moderaterna. Stockholm: Tiden s 94-114 (där citaten enligt källhänvisning är hämtade bl a från EDU Bulletin nr 19, 23  och 26 från åren 1982-84 samt från Erlander, Tage. Sveriges utrikespolitik. 1959: 32-33)

Se tidigare bloggposter: Stoppa rovdriften! Den socialmoderata (M)enigheten  (konsekvenser i opinionen – Blockgapet fortsätter minska, SVD, DN, Expressen, Aftonbladet) När börjar kriget?, Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Högerns janusansikte

Vad Bushs krig kostat: SVD – USAs minus hundra gånger Sveriges,Notan för den nyliberala politiken utan regleringar: E24 – I krisens järngrepp

Tänkvärt citat ur Fritänkaren: Ur ”Bush-Cheney-administrationens tolv misstag” (sammandrag från artikel av Rodrigue Tremblay):
 
                                                         ”I beaktande av dess konsekvenser för nationen och världen tror jag

att denna Bush II-administration har varit den värsta i historien.”

– President Jimmy Carter

”Ekonomiskt kommer Bush-Cheneyregimen att ihågkommas för två saker: massiva budgetunderskott och astronomiskt höjda oljepriser.

År 2000 hade USA ett överskott, som Clintonadministrationen lämnade efter sig. Det ständigt tilltagande budgetunderskottet hade under Bush-Cheneyregimen fram till år 2006 vuxit till 1,5 triljoner dollar. ($1,500,000,000,000)

År 2000 var priset för ett fat olja $28, år 2006 var det nära $70 och har hållit sig över $60 sedan dess. Samtidigt har vicepresident Dick Cheneys oljekompani Halliburtons aktier stigit från omkring $15 till omkring $35.

Genom de massiva budgetunderskotten har USA orsakat en betänklig ekonomisk obalans i världen och skuldsatt sig svårt hos världens största diktatur Kina, som betalat nästan hela Irakkriget. De stora budgetunderskotten uppstod genom huvudsakligen tre åtgärder: massiva skattelättnader för i synnerhet de rikaste, massiva militära utgifter för ändlösa självsvåldiga krig i Mellanöstern och massivt höjda kostnader för gemene mans dagliga leverne.

12. Ekonomiskt har USA också bidragit till hämmandet av frihandelsutvecklingen under WTO. För första gången på 50 år har tack vare Bush-Cheneyadministrationens uraktlåtenhet en omfattande global handelsliberaliseringsprocess, the Doha Round, satts ur spel. Därigenom är vägen öppnad för Kina och Indien att kunna slå ut USA ur världshandeln.

Kort sagt, det är svårt att rent objektivt inte dra den slutsatsen att George W. Bush och hans extrema högeradministration har inneburit en katastrof för Amerika och för världen, vars konsekvenser vi kommer att få dras med i åratal. Den har varit instrumentet för okontrollerad girighet, okontrollerad militarism, okontrollerat härjande inkompetens och flagrant lagvidrig politik. Genom vilka mått mätta som helst slår Bush-Cheneyregimen alla rekord i dålighet.”

Aktuella artiklar om krigspolitikens och den havererade nyliberala ideologins konsekvenser:
SVD –
Vårdval slår mot fattiga områden, Sydsvenskan: Här går vinst före underhåll – Malmö, Roffarbaronerna som inte ställs till svars: E24 – ”Finanskrisens smitare”, Aftonbladet: Ingen är värd så mycket pengar, SVD: AMF:s omoral lyser i neonljus, Ilska hos AMF-spararna, DN: Förra chefen kostar AMF 104 miljoner, Han fick 32 miljoner av LO-chefen, Expressen: Lundby-Wedin pressas av AMF-skandalen, Nu är LO avklätt in på bara kroppen, Alliansupproret: Fy fan för den nyliberala LO-bossen, E24: Pudeldags igen – Det finns inga bevis för att bonusar skapar mervärde, SVD-Hans pension: 62 miljoner kronor

Fredlig kärnkraft? – DN – Kärnkraften blir kvar tills den kan ersättas, Brors: Ett steg framåt för oppositionen, SVD: Oppositionen vill byta ut atomkraft, Oppositionen vill vänta med avveckling, Jonas Morian i Promemorian: Rödgröna idéer för jobb, Expressen, Överens om kärnkraften, Aftonbladet: Rödgrönt ja och nej till kärnkraft, Oppositionen väntar med avveckling,

Övriga bloggar: Kryssa Åsa Westlund – Välkommet besked om kärnkraften, Politikerbloggen: Fredrik Federley överlycklig: ”Jag är så glad över stämman”, Dagen: Israel utreder brott mot civila, Fattigbloggen: Fattigbloggen störst av alla, DN: Acta-avtalen – oklarheter kvar efter regeringens svar, Dick Erixon:
Våldet tar över i Malmö, Aftonbladet: En fredlig stormning, Kildén & Åsman – Efter strejken i Frankrike

Se också tidigare bloggposter: Den franska modellen!, Söndra och härska, Den sovande regeringen ZZ, Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna, Stålbadsandan ersätter Saltsjöbadsandan, EU-ledarna ignorerar den franska revolutionen, DN: Allmän värnplikt avskaffas, SVD: Insatsstyrkan klar om tio år, Sysselsättningspaket inom offentlig sektor – NU!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

SE OCKSÅ Nätverket Mot Krig

Nürnbergdomare anser Bush borde åtalas för brott mot mänskligheten:

”Nuremberg declared that aggressive war is the supreme international crime,” the 87-year-old Ferencz told OneWorld from his home in New York. He said the United Nations charter, which was written after the carnage of World War II, contains a provision that no nation can use armed force without the permission of the UN Security Council.”

Här sägs att Rice och Cheney godkände användning av tortyr

DN: Vit fosfor över hela Gazaremsan

Mer från nätverkets sida:

”Flyglöjtnanten Malcolm Kendall-Smith har dömts till 8 månades fängelse och att betala 20000 pund (c:a 300000 kr) för att han vägrat att åka iväg och kriga i Tony Blairs armé i Irak. Hans motiv att vägra tjänstgöra är att kriget är illegalt och att det bygger på Tony Blairs och andras lögner om Iraks påstådda massförstörelsevapen. Han utgår bl a från de principer som slogs fast efter Nürnbergrättegångarna 1946: Att varje individ är ansvarig under de internationella lagarna om brott mot freden. Om en regering begår brott mot freden och startar ett illegalt anfallskrig så är dess medborgare och även dess militärer skyldiga att vägra lyda order.

Nätverket mot krig uppmanar alla att stödja Malcolm Kendall-Smith. Protestera mot domen och donera ett penningbidrag.”

Nytt nätverk: NATO ut ur Sverige

UPPROP FÖR INTERNATIONELL GEMENSAM AKTION MOT NATO:s 60-ÅRSDAGSFIRANDE I MAJ 2009

Till sist vill jag påminna om att ‘moderna’ krig dödar mest civila.

Så här skriver Wikipedia om civilbefolkningens lidande och död under andra världskriget:

I alla stora internationella konflikter före andra världskriget hade antalet stupade soldater alltid varit större än antalet civila offer. I andra världskriget var förhållandet det motsatta och det är ett mönster som upprepats sedan dess, i alla konflikter, och har till och med förstärkts ytterligare. Av cirka 60 miljoner dödsoffer (kanske så många som 70 miljoner) var ”bara” cirka 19 miljoner stupade soldater (döda krigsfångar oräknade). Resten var civila. Massbombningar mot städer, tortyr, slavarbete, våldtäkter, svält, massavrättningar och ren utrotning orsakade ett ofattbart lidande för civilbefolkningen i de drabbade länderna.”

STOP WAR – Nätverk i England

Fredskoalitionen i Göteborg

STÖD DEN INTERNATIONELLA FREDSRÖRELSEN
Skriv på namnlista med krav till president Sarkozy om att tillåta fredsdemonstration i
Strasbourg den 4 april 2009

Högerns Janusansikte

Av bloggreaktionerna på kärnkraftsuppgörelsen får man klart för sig att Sverigedemokraterna nu är med på kärnkraftståget – så då är det Högern, Storindustrin, Centern som över en natt genomgått extreme make-over, den samlade borgerligheten, och så nu, Sverigedemokraterna.

På mycket kort tid har en serie upprörande händelser inträffat och en rad otäcka företeelser uppdagats; riksdagens makt överlämnas i tysthet till regeringen, eller rättare sagt till ett fåtal ministrar som beslutar åt oss i EU, Försäkringskassans nära förestående sammanbrott, en Salemdemonstration med nazister under polisbeskydd där polisens agerande mot fredliga motdemonstranter blir starkt ifrågasatt, ett uppmärksammat försök till mordbrand som misstänks vara utfört av nazister, anlagd brand mot kulturhus där offret var aktivt, övergång från pliktförsvar till yrkesarmé av uppdrags- och kontraktsanställda, poliser som kallar rosengårdare för djurnamn och hotar med sterilisering och ordentligt stryk, polisiär internutbildning med uttalat rasistisk anstrykning, och försök till mörkläggning av dess innehåll av polisledning. Klappjakt sjuka, arbetslösa, pensionärer, och så vårdbehövande som utackorderas till lägstbjudande – se Ett hjärta RÖTT. SAMT stiftande av lagar där försvaret ges rätt att avlyssna vår e-post, tele- och datakommunikation, operatörer åläggs lagra vår kommunikation och mer än så.

Vad kommer härnäst?

Läs SVD: ”Partierna måste bekänna färg”, SVD
Dala-Demokraten, Helsingborgs Dagblad Gotlands tidningar, Läs mer
Knuff

Stycket Läs här ovan redigerat av Nemokrati 2018-05-24

Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill

I uppfostrande ton skriver Per Schlingmann Newsmill angående kärnkraftsuppgörelsen:

”Det är viktigt att vi inser att Sverige befinner sig i en allvarlig situation som innebär stora utmaningar för det politiska ledarskapet. Idag har vi åter visat att vi tar ansvar.”

Att besluta om skattesänkningar för inkomsttagare som redan förlorat sina jobb och inte har en anständig arbetslöshetsförsäkring att lita till? Att bevilja stödpaket till bilindustrin utan att se till att deras direktörer inte tar ut sina mångmiljonbonusar? Att ge ytterligare bankpaket till finansvärlden utan att riktigt veta om pengarna kommer att stanna kvar i Sverige? Är detta att ta ansvar?

Nej, denna ”historiska uppgörelse” verkar bara vara ytterligare en beställning från EU. Strax efter Lissabonfördragets grundlagsvidriga ratificering i riksdagen såg man i artiklarna EU:s ledare utropa: Europa behöver råvaror! Och det är Sverige som skall tillhandahålla dem, nästan som ett riktigt U-land. Vi har skog och uran som EU vill komma åt.

Att bryta uran i Europas sista vildmark verkar vara vad det hela handlar om – för export till Europa, med risk för att den också  kan användas i icke fredliga syften. Särskilt nu när även vapenhandel kommer att omfattas av de s k fria rörligheterna och medlemsstaterna i Lissabonfördraget åläggs militarisera. Det kan med hänsyn till solidaritetsklausul i fördraget även komma att innebära att Sverige omvandlas till kärnvapennation – således en extreme make-over.

Vad solidaritetsklausulen kan komma att innebära för Sveriges del verkar nämligen tämligen oklart, med EU:s militarisering och koppling till NATO, vars generaler nu överväger att avskaffa nationella veton samt införa principen om ”No role in decision-taking on NATO operations for alliance members who are not taking part in the operations”.

Sverige kan alltså riskera att bli inblandad i krigshandlingar, som även inbegriper användning av kärnvapen, då samma fem Natogeneraler (varav en tysk, en fransk, en holländsk och två amerikanska generaler), som framgår av The Guardians artikel, ”Pre-emptive nuclear strike a key option, Nato told”, enligt Anfall-är-bästa-försvarprinciper aviserar möjligheten av mindre kärnvapenattacker för att avvärja enligt dem än värre hot. De fem generalerna anser där också att NATO i särskilda fall bör kunna agera utan sanktion från FN. I sammanhanget nämns Afghanistan. ”The graveyard of empires”.

Prospektörerna står på kö – /se Nej till uranbrytning /och naturen i Norrland kommer en gång för alla att bli helt och hållet raserad om detta beviljas. Renbetesmarkerna blir förstörda och bara gruvdriften i sig kommer att sarga naturen ohjälpligt där (ev strålskador oräknat).

Vad som behövs är istället att riva upp Lissabonfördraget med hänvisning till att beslutsprocessen inte varit godtagbar och att det faktiskt innebär en grundlagsändring – som måste beslutas i två likalydande beslut med kvalificerad majoritet och val emellan efter en ordentlig debatt om EU i valrörelsen, där även SVT tar sitt ansvar om saklig och opartisk belysning genom att släppa in EU-kritiker på bästa sändningstid, något man nogsamt och maktföljsamt i decennier undvikit.  Juristerna har varit alltför släpphänta att ge klartecken för ett enkelt beslut – det har många andra jurister, statsvetare och professorer påpekat. Ävensom Lagrådets invändningar var oerhört starka med tanke på den återhållsamhet i språkbruket som är justitierådens signum för att de inte skall misstänkas lägga hinder i vägen för politikernas lagförslag.

Maud Olofsson har fräckheten att utan en blinkning stå och säga att ”Nu öppnar vi den gyllene porten till det hållbara samhället” medan hennes trogna centerväljare bara gapar av förvåning över denna mystifierande logik, vilken tar dem så med storm att de endast förmår reagera med att bli paralyserade.

Den offentliga lögnen i Sverige är nu så institutionaliserad att ingen längre ställer några kritiska frågor. När man läser Hanne Kjöllers artikel i DN om Maud Olofssons ”segertåg i Visby” då Maud Olofsson fäller detta sanslösa yttrande, så känner man sig förflyttad tillbaka till någon krönika från 1300-talet författad av en betald hovskrivare. Men detta lismande för makten äger alltså rum nu, år 2009. Ofattbart.

Att ge bort Sveriges territorium och lämna ut dess natur till rovdrift handlar inte om något annat än kolonialism – och Sverige är nog det lydigaste folket i världen näst efter indianerna som sålde Manhattan för 50 cent. EU-kritikerna har varnat och varnat men förbjudits att komma till tals i media – särskilt då i SVT, och som en annan cynisk ledare i Europa – självaste narren Berlusconi – mycket riktigt påpekar så finns inte det som inte syns i TV. Därför kan man med fog säga att den breda allmänheten inte har blivit vederbörligt informerad om vad Lissabonfördragets ratificering innebär. Se vad som håller på att hända med vårt land och hur politikerna blundar och bara säger Ja ja ja till allt som EU i neokolonialistisk anda kräver. Se artikeln ”Det händer i tysthet – EU:s makt över våra naturresurser” – en artikel som Björn von der Esch skrev redan 20 sept 2006 i Miljömagasinet.

I riksdagsdebatten inför beslutet om att ratificera Lissabonfördraget 20 november 2008 var det bara en kvinnlig ledamot, som tog upp konsekvenserna av ratificeringen vad gäller risk för uranbrytning med tanke på Euratomavtalet – hon företrädde verkligen sina väljare i Bohuslän – de som i decennier vaktat vid Kynnefjäll. Och nu kommer alltså detta överraskande beslut. En slump? Knappast.

Förutom att Lissabonfördraget och kärnkraftsuppgörelsen tillhör de grövsta sveken mot naturen och demokratin som någonsin skett i Sverige så är det också ett tydligt vallöftesbrott vilket signaturen ”Petter” med tydlighet påpekar i kommentarsfältet till Per Schlingmanns artikel på Newsmill, i vilken Per Schlingmann i egenskap av representant för en moderat och konsekvent genomförd högerpolitik även har mage att använda en uppfostrande ton om att vi minsann måste förstå att det råder en finanskris, ungefär som att vi inte skulle vara medvetna om det, och ungefär som om det var vi som orsakat den, när den istället orsakats av en monstrus kapitalistisk girighet och en neoliberal agenda, som helt utan hänsyn till framtida följder tillåtits bedriva rovdrift på människor, djur och natur i flera decennier. Jag vill därför lyfta fram de fakta som en kommentator (redigerat) redovisar genom att citera dennes  utmärkta iakttagelse:

 ”Schlinmann vet hur man förpackar politik. Utanförskapet säljer  numera dåligt. Nu blir det istället Finanskrisen som nödtorftigt får paketera politiken. Lycka till får man väl säga.

Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om den uppgörelse Alliansen gjorde på energiområdet inför valet 2006, Där står det på s.12:

”Enligt 5 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet är det förbjudet att uppföra nya kärnkraftsreaktorer i Sverige. Denna bestämmelse kommer inte att upphävas eller förändras under mandatperioden 2006-
2010
. Det innebär att inga nya kärnkraftverk kommer att uppföras eller påbörjas.” (http://www.alliansforsverige.se/wp-content/uploads/2007/09/energipolitik…)

Det står i bjärt kontrast till dagens uppgörelse:

Avvecklingslagen avskaffas. Förbudet mot nybyggnad i kärntekniklagen tas bort. En utredning tillsätts för att utforma en kärnkraftslagstiftning som ger förutsättningar för kontrollerade generationsskiften i den svenska kärnkraften”.

Tydligare än så blir inte ett vallöftesbrott.”

/ ————- (borttaget av Nemokrati) 2018-05-24″

Tack, kommentator för detta klargörande.

När öppnas ögonen på resten av väljarna?

Läs DN, DN, , DN om reaktioner i Tyskland på beslutet, DN; statsvetaren Olof Ruin om folkomröstning, Aftonbladet; ”Centern har sålt sin själ”, DN; ”Motstånd i partidistrikten”, ”Sabotage mot omvandlingen”, ”Man lämpar över ansvaret på kommande generationer, Knuff Göran Bryntse: ”Kärnkraft är dyrt och farligt”, Expressen: ”Hemliga spelet bakom kärnkraftsuppgörelsen” – centerledamöter i tårar,
Dala-Demokraten: ”Centerpartiet finns inte längre”, SR: ”Hård kritik mot kärnkraftsbeslut”, ”En härdsmälta”,
Östersundsposten

Betongpolitik av förstenat märke

När kommer solkraftverken och miljöbilen? Och förresten, skulle vi inte sluta hugga ner en massa skog och digitalisera istället för att slösa med papper så förbenat? All denna reklam i brevlådan…hur många skogar är det om året?

Om solkraftverk kan du läsa här.

Förnuftigt utbyggd blir väl vindkraften också en oerhört mycket mer miljövänligt producerad och billigare energi än kärnkraften vars outplånligt giftiga avfall aldrig går att oskadliggöra med mindre än att man skickar det långt ut i rymden. Kärnkraftverk är också sårbara både för sabotage och naturkatastrofer, absolut dyrast att bygga och driva, innebär också stora hälsorisker för kringboende.

Läs SVD, DN, Aftonbladet, +borttaget

Bristande ledarskap

I Dagens Industris rapportering från Davos citeras Fredrik Reinfeldt, vår statsminister:

”Det är viktigt att komma ihåg att nedgången är global, hävdar han, eftersom det sätter gränser för vad nationella åtgärder kan åstadkomma”

Det tycker jag är att svära sig fri från ansvar. Det går visst att åtgärda genom att införa t ex valutarestriktioner med hänvisning till det allvarliga och akuta läget. Vad Sverige behöver nu är garantier för att de gigantiska stödpaketen gör verkan – och definitivt att skattepengarna stannar i landet. En andra åtgärd är att använda kvarvarande skattemiljarder till ett lika gigantiskt sysselsättningspaket, med offentliga arbeten för att förhindra massarbetslöshet (se förslag). Det skulle garantera att man åtminstone fick NÅGONTING för skattepengarna. Den privata finansvärldens samhällsansvar har lämnat mycket i övrigt att önska, för att inte säga allt. Ett tredje är att bilda samlingsregering med hänvisning till läget. Även bilda samråd med gräsrötterna om vad som bör göras för att få igång sysselsättning, inte minst för en ungdomsgeneration som riskerar att bli en förlorad generation vad gäller bostäder och arbete; således en krutdurk.

Och – det viktigaste av allt är att det görs NU innan alla skattemiljarderna har gått upp i rök och landet är bankrutt.