Nu meddelar ävenReuters, att eurozonen ”överväger” att skjuta upp utbetalningen av nödlånet till Grekland, trots alla grekiska ansträngningar:
”Euro zone finance officials are examining ways of delaying parts or even all of the second bailout program for Greece while still avoiding a disorderly default, several EU sources said on Wednesday.
Delays could possibly last until after the country holds elections expected in April, they said”
”Germany, Finland and the Netherlands are the countries pushing to delay the package, two other officials said, with Germany the most adamant and suggesting that final approval should only be granted after new elections are held.”
Trots att Tyskland är det land som tjänat maximalt på krisländernas skuldsättning, vägrar man nu ta något som helst ansvar för den situation man med sin protektionistiskt, merkantilistiska politik försatt andra i. Med de tyska kraven på extrem åtstramning har situationen drastiskt förvärrats för skuldkrisländerna, inte minst Grekland. Man sänker alltså ned andra euroländer i djup depression, tvingar dem till avdemokratisering, och sen låter man dem svälta:
”It is also not clear that Greece’s debt-to-GDP ratio, which currently stands at around 160 percent, will be cut to 120 percent by 2020 via the agreement, as demanded by the ‘troika’ of the European Commission, IMF and European Central Bank.”
Makaber kritik när det är den extrema åtstramningspolitiken som är anledningen till att den grekiska statsskulden bara växer. Grekland har ingen som helst möjlighet att ”växa” sig ur krisen, när Tyskland ständigt kräver ännu mer austerity, som enbart gjort att skulden förvärrats.
Hög tid att Tyskland unilateralt betalar tillbaka det enorma nödlån som man fick av Grekland efter andra världskriget, och som man trots löften om motsatsen aldrig betalade tillbaka.
Det blir en diktatorisk fusion mellan Öst och Väst – där det sämsta från båda slås ihop så att Eurasia förvandlas till en jättelik zon för slaveri, miljöförstöring och hård repression av medborgerliga, demokratiska och mänskliga rättigheter.
Rovdriften på människor, natur och kapital fortsätter med oförminskad styrka. Kina avrättar oliktänkande. I en diktatur nära dig introduceras snart samma kejserligt konfucianska seder och bruk i linje med auktoritärt preussisk tradition.
Den kreditsänkta ”räddningsfonden” EFSF och den ”permanenta” räddningsmekanismen ESM ska fördubblas, säger OECD. Merkel har varit på besök hos sin Nya axelmakt Kina och fått goda råd av kommunistpartiets överhuvuden. Om hon följer dem, vilket hon naturligtvis tänker göra, så bidrar Kina med en slant, så att DolkstötsDeutschland hålls skadeslöst för den kris, de merkantilistiskt aktivt bidragit till att driva fram, men skyller rasistiskt på ‘lata’ greker.
Ett monster är på väg att skapas. Vad tänker Du göra åt det?
”IMF kommer också att delta i ESM, och andelen väntas som brukligt uppgå till hälften, sade ekonomikommissionär Olli Rehn, alltså 250 miljarder euro.”
Vi kommer heller aldrig att få veta vart våra 145, 2 miljarder egentligen hamnar, om det verkligen blir hos skuldkrisländerna som nödlån eller hos ESM (=Merkel), då IMF:s protokoll är hemliga, något som V försökte kräva offentlighet på, utan att få gehör, redan första gången knapptryckarkompaniet ljusskyggt trumfade igenom 25 miljarder till euron via IMF trots Borgs högtidliga löfte om att inte ett svenskt skatteöre skulle gå till euron för ‘någon form av nödlån’:
”Vänsterpartiet ville att krediten från Sverige skulle villkoras med krav på att protokollen från valutafondens styrelsemöten blir offentliga, men fick inget gehör för det.”
Tyskland kan bara tänka sig att e v e n t u e l l t bidra om länder som USA bidrar, vilket både USA, Kina, Bric, Japan, Storbritannien m fl tydligt (och upprört) deklarerat att man inte kommer att göra pga tysk motvilja och de enorma kreditförluster det just därför kan innebära. Business Insider förtydligar:
”According to the statement, Italy and Spain will contribute €23.48 billion and €14.86 billion, respectively. It is unclear where they will get that money from, considering they will be the likely recipients of this aid”
Det var ju Tyskland som – för egen ”eventuell” medverkan till räddning av eurozonens skuldkrisländer – ställde villkoret, att IMF skulle blandas in. Utan IMF-medverkan skulle det inte bli någon tysk medverkan, just för att en ”eurokrishantering” via IMF är ett sätt för Tyskland att vältra betalningsansvaret på icke euroländer, såsom lydiga Sverige, så att de själva kan komma undan. Tyskland har dessutom ställt som villkor för sin egen eventuella medverkan till IMF – att alla e v e n t u e l l a tyska lån ska riktas generellt till IMF, och på inga villkors vis får lov att enbart gälla eurozonens skuldkrisländer.
Några sådana villkor har givetvis inte Reinfeldt ställt. Utan han ”pytsar ut” 100 miljarder, vilket, tillsammans med redan beslutade 50 (inklusive våra bilaterala nödlån till Irland och Lettland), utgör en dryg tredjedel av det Tyskland endast kontemplerar att eventuellt bidra med (=430 miljarder SEK) till IMF (och i så fall troligen till ESM=Merkel själv?).
Trots att Sveriges befolkning endast utgör en tiondel av Tysklands och vi inte ens har euron som valuta, så skeppar alltså Reinfeldt och Borg 35 % av det Tyskland endast kontemplerar att eventuellt bidra med utan knot till euron via IMF (fvb till ESM= Merkel? får vi aldrig veta eftersom protokollen är hemliga).
Inte heller passar Reinfeldt på att som villkor för medverkan i finanspakten säkerställa ett svenskt undantag från euron, av samma bindande typ som Storbritannien och Danmark har. Nej han slänger helt tanklöst 145,2 miljarder i sjön, och hotar dessutom iom europakten svensk ekonomisk suveränitet för evärderlig tid, trots svenskt nej till euron i folkomröstning, trots att vi inte ens är med i euron och trots att 9 av 10 svenskar enligt de senaste opinionsundersökningarna säger entydigt nej till euron.
”EU leaders have rubberstamped an agreement by finance ministers establishing the European Stability Mechanism from 1 July, a €500bn bail-out fund to replace the temporary European Financial Stability Facility which runs out at the end of 2012. The ceiling of the two funds is set to be increased in March.”
Mars, ja, det blir ungefär då Reinfeldt och Borg lurat till sig de 145,2 miljarderna in alles av riksdagen från den svenska statskassan fvb till Merkel (ESM?) via IMF.
I övrigt – vänta er en ränta på minst 1000 % – på ”öppna marknaden”, som inte längre kommer att vara tillgänglig för oss, efter att Borg och Reinfeldt väl fått hålla sitt sista nonchalanta ring-i-örat-och-hästsvans-replikskifte med en hångrinande journalistkår framför en av EU:s spöklikt ekande monumentallokaler.
”Det viktigaste i överenskommelsen är, enligt Merkel, att budgetreglerna nu skrivs in i varje eurolands nationella lagar. Och Merkel betonade det viktiga i att de nya budgetlagarna då blir bindande och att de gäller för evigt.
Merkel hoppades också på att överenskommelsen från i går kommer att skrivas in i EU:s fördrag”
”Demokratin har urholkats. Det stora flertalet av de beslut som tidigare fattades i nationella parlament fattas nu i slutna och icke folkvalda organ inom EU. Denna urvattning av demokrati fortsätter med Lissabonfördraget, EU:s nuvarande grundlag som trädde i kraft i december 2009. Dels genom att vetorätten avskaffas på nästan alla områden. Dels ändras röstfördelningen inom EU så att större länder får långt mer att säga till om på de mindre ländernas bekostnad.
Lissabonfördraget medför att EU tar långa steg i riktning mot ett Europas Förenta Stater – en ekonomisk, politisk och militär supermakt som ska konkurrera med andra supermakter på den globala arenan.
Medlemskapet i EU innebär således något helt annat än det vi folkomröstade om 1994. Lissabonfördraget bekräftar denna utveckling av unionen i riktning mot en allt mer centraliserad, byråkratiserad och odemokratisk EU-stat.
Folkrörelsen Nej till EU anser mot denna bakgrund att Sverige ska lämna Europeiska Unionen.
Vårt nej till EU är ett nej till ett odemokratiskt supermaktsbygge och ett ja till nationellt självbestämmande och internationellt samarbete.
Vårt nej till EU är ett nej till främlingsfientlighet och ett ja till en human flyktingpolitik och ett mångkulturellt samhälle.
Vårt nej till EU är ett nej till nykolonial utsugning och militära allianser och ett ja till neutralitetspolitik och global solidaritet.
Vårt nej till EU är ett nej till grundlagsfäst nyliberalism och ett ja till en egen valuta och en självständig ekonomisk politik.
Folkrörelsen Nej till EU:s riksstyrelse
Stockholm den 17 december 2011″
Med anledning av Uppdrag Gransknings reportage om Torbjörn Törnqvist och det hemlighetsfulla oljetradingföretaget Gunvor, som denne schweiz-baserade oljemiljardär ”med ett blågult hjärta” äger tillsammans med den tidigare ryske men nu finske medborgaren Gennady Timchenko, så vill jag även tipsa om tidningen Affärsvärldens artikel om Törnqvist ”Den hemlige oljemiljardären”.
Denna artikel från 2009 vidgar bilden genom att berätta, att Gunvor planerar verksamhet inom fler områden än oljetrading, t ex slöt man 2009 avtal med Lundin Oil som innebar att man även tänker börja ‘direktinvestera’, dvs börja med utvinning, då gällande olja i Ryssland. ‘Energikrigen’ i den norra hemisfären om rätter att utvinna olja i Arktis fick därmed kanske ytterligare en spelare, uppenbarligen med mäktiga politiska kontakter i Ryssland också, att döma av Törnqvists egna slutrepliker i intervjun med Uppdrag Granskning:
Affärsvärldens artikel redovisar också de mångfacetterade ägarförhållandena som gäller för ”Gunvor Group”:
”Gunvor ägs av ett holländskt bolag, som ägs av ett Cypernregistrerat bolag, som ägs av holdingbolaget Clearwater Advisors på Brittiska Jungfruöarna. Sidnumren är de enda siffrorna i bolagets officiella informationsbroschyr. Koncernen och dess två ägare har hittills undvikit offentlighetens ljus (med några uppseendeväckande undantag).” [anm: min länk i citatet]
Vad det tillsammans med gasledning i Östersjön och Carl Bildts tidigare engagemang i både Gazprom samt Lundin Oil m fl, innebär för Sveriges säkerhetspolitiska situation finns därmed anledning att debattera:
”Det var Lundin Petroleum som kontaktade Gunvor Group. Torbjörn Törnqvist hade dittills bara träffat familjen Lundin i sammanhang utanför oljeindustrin. Exempelvis sitter han och Ian Lundin i styrelsen för Svenska Handelskammaren i Schweiz (liksom Investors ordförande Jacob Wallenberg för den delen).”
Därför repriserar jag ett tidigare blogginlägg som jag skrev, om riskerna med den globala avreglerande nyliberalismen och maktelitens pendling mellan den militära, ekonomiska och politiska sfären Den ”legala nihilismen” och gasledningarna.
De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.
Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.
En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:
”that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”
Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.
Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:
” As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate ofalternative decisions.’”
I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.
Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen. Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar – personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.
Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.
A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage. And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”
För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom – så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).
De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.
Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .
Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm. Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.
Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]
Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.
Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.
Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]
I Demoskops senaste opinionsmätning sjunker Moderaterna med 4,4 procentenheter och S backar något till 29, 3 procent. Vänstern och MP går framåt.
Är det någon som är förvånad? På måndag träffar socialförsäkringsminister Kristersson och arbetsmarknadsminister Engström rådet i EU för att diskutera Europa2020-strategin, och medlemsländerna uppmanas då av ordförandelandet Ungern att fokusera på ”behovet av sysselsättningsvänliga skatte- och bidragssystem, flexicurityåtgärder för främjandet av ungas deltagande, pensionsreformer”, dvs fortsatt masslakt av socialförsäkringarna.
Ska vi gissa på ett femte jobbskatteavdrag (och rusande räntor, mat-, el-, bensinpriser), mer brutala utförsäkringar, lägre ingångslöner, fler förändringar av LAS-regler och höjd pensionsålder?
Självklart går alla med på det. Eller hur? Beordrar Reinfeldt övertid så ställer alla upp tills de stupar.
Primegate förtigs. Paramilitär polis och säkerhetspolis införs. I kombination med att en yrkesarmé tar över efter värnplikten. The Libyan style.
Den mörkblå svenska högerregeringenhyllar i 30-talsanda Tyskland, trots att det är Tyskland som med sin protektionistiska snålhet hindrar eurozonen från att tillfriskna. Man håller en stenhård åtstramningslinje och låglönepolitik som hämmar all import från övriga euro-länder, man reducerar den inhemska köpkraften till ett minimum, pga en visserligen historiskt begriplig skräck för inflation, inte desto mindre häller det bensin på en brasa som kan leda till just hyperinflation.
Under tiden smittas nämligen allt fler euro-länder av nedgångarna som den tyska dominansen inom EU alstrar. Det har i stort sett skett i den ordning som var och en kunnat se och förutspå sedan lång tid tillbaka. Först Grekland, sedan Irland, därefter Portugal och så nu Spanien nästa. Dessutom är Italien på ingång. Med Spanien dras också Frankrike in stort med exponering där, och eftersom Tyskland är hårt exponerat mot Irländska banker kommer självfallet åtstramningen där att påverka Tyskland kraftigt.
Det leder till enorma kapitalbehovsom det är långt ifrån säkert att ECB och ESFS kan tillgodose. Då finns risken, att man istället låter mer pengar cirkulera, och så är inflationshotet tillbaka med full kraft. Att Tyskland inte släpper taget om euron tyder på att landet mer eller mindre skulle gå bankrutt i annat fall, på grund av gigantisk exponering mot PIIGS-länderna, en exponering som man gör allt för att dölja, särskilt verkar det gälla Deutsche Bank.
Det som Tyskland desperat försöker förhindra, kan de därför i själva verket vara med om att förverkliga med den skräckslagna antiinflationspolitik de nu för, därför har de förmodligen också mest att dölja.
Detta garanterar en euro i fritt fall under 2011. Att hindra PIIGS-länderna från att antingen sanera sina skulder och lämna euron, eller att bromsklossen Tyskland lämnar euron – garanterar en utveckling mot total ekonomisk kollaps under 2011. Redan i januari och februari behöver flera euro-länder låna mer och det lär förlänga kön hos IMF.
”With the single currency ending 2010 down only about 10 cents on the year, and with the threat of sovereign-debt contagion remaining extremely high, the euro looks ripe for another selloff.”
Kina stöder desperat euron, då EU är deras främsta handelspartner, den sociala oron ökar. Ändå förstår inte högerregeringarna, utan klamrar sig krampaktigt fast vid sitt storhetsvansinne om att aldrig någonsin släppa tanken på en europeisk (tysk) stormakt. Det kommer att garantera inte bara ekonomisk snar undergång utan också växande sociala protester, som kommer att eskalera till massivt ökat våld, när inte regeringarna lyssnar på protesterna.
”Almost all European countries have seen an increase in strikes, street protests and unrest in the financial crisis – and it looks set to get worse in 2011. But so far, while demonstrations have won occasional small concessions, they have largely failed to impact wider policy. . .
France saw major demonstrations against proposed pension reform, and could see more in the run-up to elections in 2012, although the government pushed through its pension changes despite the protests. . . .
Britain saw its worst rioting in two decades in December over proposed student fee rises, with more expected next year as spending cuts begin to bite. However, to date, the coalition government has not changed course”
Idag orkar jag inte blogga – allt mitt arbete har varit förgäves. Nån riktig kommentar blir därför inte det här – bara ett försök att uttrycka min sorg och min fruktan. För det som händer kan verkligen skrämma upp den allra lugnaste. Diktaturen har segrat och våra taskiga politiker har svikit och lämnat över vårt folkstyre till EU. Vi fick inte ens vara med och säga vår mening. Alliansfriheten har upphört och vi befinner oss i krig med Afghanistan. Ett krig som riskerar att utvidgas – risken för det är som jag ser det dessutom överhängande.
Att EU-motståndet är avväpnat kan vi tacka Göteborg 2001 för – dels de tillresta extremisterna som kastade sten och verkade vara där för att posera inför kameror, man undrar nästan vem som betalade dem för att komma och förstöra då det blev en utmärkt legitimation för fortsatt repression, dels medierna som i nästan två decennier tigit ihjäl EU-frågan, särskilt SVT (där undrar man också vem som satt munkavle på media och vem som beordrat dem att gå med på en sån deal – framför allt varför de lydit), slutligen undrar man även hur Bushs direktstyrning av Europa egentligen gått till när det gäller hela patriotactpaketet.
Den här minimala mängden makthavare som vi snart kommer att få se inträda på scenen – Presidenten, den Höga Representanten och de få makttunga regeringsrepresentanterna – kommer att ha en fruktansvärd oinskränkt makt att besluta över Europas 495 miljoner invånare. Vi kan inte ens gå ur – för det krävs att två tredjedelar av övriga medlemsstater godkänner det. Och vilken diktatur låter slavarna rymma. Lyda under högerdominansen i Europa; Berlusconi, Sarkozy osv. Tack för det alla ni som röstade ja.
Detta är precis så som Hitler kom till makten på 30-talet – riksdagens makt – lagstiftningsmakt – lämnades över till regeringen som sen kunde utse Hitler till rikskansler, varpå han på rekordtid införde ett helt paket av repressiva lagar som installerade diktaturen – och kriget var inte långt borta.
Precis som nu – intensifieringen av krigföringen i Afghanistan står för dörren och häromdagen läste jag en kommentar i ett kommentarsfält – någon som beskrev hur obehagligt det känns med alla affischer i Stockholmsområdet med rekrytering till kriget i Afghanistan. Det är farliga krafter som EU ska leka stormakt i – grannen är Pakistan som är lierad med Kina. En krutdurk. Ryssland står givetvis snett leende emellan. Enorma krafter kan sättas igång och det kan verkligen bli en instabil politisk situation där risken för utvidgning av kriget i Afghanistan är överhängande. Sverige kommer givetvis att ha mindre än nada att säga till om ifall Natos generaler bestämmer sig för att använda ”mindre kärnvapenattacker”, särskilt också som dessa aviserat att de överväger att avskaffa nationella veton samt införa principen om ”No role in decision-taking on NATO operations for alliance members who are not taking part in the operations”.
För grejen är ju också den – att i och med Lissabonfördraget så är vi med i NATO och därmed en kärnvapenmakt – vilket dels betyder att alliansfriheten är helt och hållet avskaffad, dels att det svenska kärnvapenmotståndet omintetgjorts utan en endaste liten diskussion om saken. Dessutom ökar sårbarheten för terrorattacker i och med detta.
Vilket även kan användas som skäl för ytterligare repressiv lagstiftning.
Framtiden ser mörk – för att inte säga nattsvart ut.
Many are afraid that tackling climate change is going to be too costly. But increasingly, studies are showing action will not just be cheaper than inaction, but could actually result in economic, environmental and even health benefits, while improving sustainability. This new page includes more information on the above issues. Read full article: Action on cl […]
Recently released data showed that 2014 was the hottest year since records began in 1880. This update includes updated charts and graphs and animations that look into this further. Read full article: Climate Change and Global Warming Introduction
An overview of the Climate Change Conference (also known as COP 20), held in Lima, Peru in December 2014. While it seemed like it was a successful meeting, because developing nations were committed to drawing up their own plans for emissions reductions for the first time, a number of important issues were left undecided such as how financing would work. This […]
Fidel Castro, who died on November 25, was one of the most prominent figures of the Cold War and an adversary of ten consecutive U.S. presidential administrations. This reading list considers the legacy of his nearly fifty years in power, including the Cuban Missle Crisis, the U.S. economic embargo, and the years following the Cold War.
The confirmation by UN monitors that Iran has complied with the deal to dismantle large parts of its nuclear program lifts major sanctions and ushers in a new era for the Middle East. This issue guide offers analysis and background.
As the deadline looms for the completion of a deal to limit Iran's nuclear program, this issue guide provides background on the diplomatic progress and stumbling blocks, and possible consequences of an agreement.
Five years after the onset of its sovereign debt crisis, Greece once again finds itself on the precipice of default and a departure from the nineteen-member eurozone. This reading list provides expert background and analysis of the crisis.
Nothing less than a bold new regime of domestic and international taxes will save wealthy democracies and economies from the distortions and dangers of rampant inequality.
Joseph E. Stiglitz, Todd N. Tucker, and Gabriel Zucman
In the absence of a magic potion for development, the best way for a country to profoundly transform millions of lives is not to try in vain to boost growth. It is to attempt to raise living standards with the resources it already has.
Engagement with a rising China has been far more successful than generally recognized, and it continues to be the best path forward in an age of great-power competition.
Capitalism has no rival, but its two variants—led by the United States and by China, respectively—offer significantly different ways of structuring political and economic power.
John Cassidy writes on Nancy Pelosi’s announcement on Tuesday of two articles of impeachment against Donald Trump, and on her subsequent press conference discussing the United States-Mexico-Canada Agreement.
Saudi Aramco shares opened up 10% on their Riyadh stock market debut on Wednesday, closing in on the $2 trillion valuation long sought by Saudi Crown Prince Mohammed bin Salman.
Saudi Aramco shares opened at 35.2 riyal ($9.39) on Wednesday, 10% above their IPO price of 32 riyals, in their first day of trading following a record initial public offering.
Increasing tremors on a volcanic island in New Zealand on Wednesday heightened the risk of another massive eruption, preventing the recovery of bodies two days after an eruption engulfed dozens of tourists in steam and hot ash.
Nine people have been officially listed as missing after the eruption of a volcano on New Zealand's White Island, police said on Wednesday, seven of them Australians and two New Zealanders.
Indigenous women protested outside the U.S. Embassy in Madrid, Spain, on Tuesday morning to demand action to address the crisis of missing and murdered indigenous women and girls across North America. Madrid police shut down the protest within minutes. On Monday, indigenous youth and elders gathered outside the Canadian Embassy in Madrid to protest the Canad […]
"Our movements must be bigger than recycling and braver than holding signs," said Rose Whipple, a member of the Santee Dakota and Ho-Chunk, and youth delegate with SustainUS, who joined a panel of youth climate activists at the United Nations climate summit in Madrid, Spain. Indigenous peoples from Canada and the United States are at the summit, sp […]
On Monday, indigenous activists from the Brazilian, Colombian and Ecuadorian Amazon rallied outside the COP25 venue to protest the targeting of indigenous forest protectors and the destruction of their lands, known as the "lungs of the Earth." Their protest came just days after two indigenous chiefs, Firmino Prexede Guajajara and Raimundo Guajajara […]
We get response from London-based Asad Rehman, executive director of War on Want, on two major news developments: The United Kingdom — which will head the COP next year — is set to vote Thursday in what some are calling "the climate election," and the Washington Post has published a confidential trove of documents that reveal how senior U.S. offici […]
This week, Democracy Now! is broadcasting from inside the United Nations Climate Change Conference in Madrid, Spain, where representatives from almost 200 countries have gathered to negotiate solutions to the climate crisis. Known as COP25 for "conference of parties," the summit offers a rare opportunity for all countries, especially those on the f […]
De kollar dig – men ingen kollar F-kassan
För grejen är ju också den – att i och med Lissabonfördraget så är vi med i NATO och därmed en kärnvapenmakt – vilket dels betyder att alliansfriheten är helt och hållet avskaffad, dels att det svenska kärnvapenmotståndet omintetgjorts utan en endaste liten diskussion om saken. Dessutom ökar sårbarheten för terrorattacker i och med detta.
