Diktator Reinfeldt ”pytsar ut” 60 miljarder till euron via IMF – hela sjukvårdsbudgeten – och det är bara början

Färre än var tionde svensk vill ha euron. Nu lovar Reinfeldt ge ”betydande belopp” till euron via IMF. Hur kan han lova det utan att vi får ett ord med i laget? Det är våra skattepengar han lovar bort. Ändå är Reinfeldt populär. Hur går det ihop? INGEN väljare vill ha euron, ändå röstar allt fler för den som tvångsansluter oss. Det kan inte förklaras på annat sätt än att media mörkar vad Reinfeldt och Borg håller på med – att tvångsansluta oss till euron smygvägen via IMF så att vi på allvar blir lydstat under Tyskland. Reinfeldt och Borg har hela tiden också ljugit och sagt att Sverige inte ska bidra med ett öre till räddningen av euron, sedan har man bara vräkt ut miljarder till euron i alla fall, och nu alltså igen, men denna gång med ”betydande belopp”, som Reinfeldt helt ensam beslutar ”pytsa ut”. Borg & Reinfeldt blåljuger väljarna rakt upp i ansiktet, och det verkar näst efter mörkläggning vara den mest framgångsrika strategin – alltså fortsätter de. Varför röstar ni på dem? Reinfeldt tömmer statskassan och ger den till Dr Merkel. 

”Mindre än 10% av svenskarna vill nu införa euron, endast 9.7%. 88% är mot. SKOPs analytiker säger: ”Motståndet är kompakt bland alla partiers sympatisörer, inom alla fackliga organisationer och även bland egna företagare. Det är sällan som man ser en långvarig opinionskantring av denna stormstyrka”

Vi betalar redan 20-30 miljarder i medlemsavgift PER ÅR till EU. Och har redan bidragit med 25 miljarder till eurons räddning via IMF, samt med tvåsiffriga miljardbelopp via nödlån till Irland och Lettland, pengar som vi aldrig kommer att få tillbaka. Grekland ställde trots betydande räddningspaket in betalningarna med 50 %, vilket snart kommer att förvandlas till 100 %. Och nu tillkommer de 60 nya miljarder som Reinfeldt tänker ”pytsa ut” till eurons krisländer via IMF. Och det är ändå bara början. IMF har sagt att det behövs betydligt mer pengar från medlemsstaterna än det här initiala paketet för att euron ska kunna räddas. En massiv utvidgning av IMF:s lånekapacitet till euron som Reinfeldt redan aviserat att han säger ett rungande ja till. Men euron kommer inte att räddas med ”räddningspaket”. Redan efter första strypkopplande räddningspaketet steg Greklands statsskuld från 127 % till 143 % på mindre än ett år. Efter ytterligare ett flertal ställde man in betalningarna med 50 %. Med den anorektiskt åtstramande antisysselsättningspolitik med massavskedanden som IMF-lån innebär, kommer svenska exporten att sjunka som en sten med detta bazooka-räddningpaket via IMF, då konsumtionen kommer att bli extremt minimal över hela Europa, EMU är redan i recession. De skatteparadisbaserade skattesmitande Riskkapitalisterna kommer dock att gå stinna ur krisen, medan befolkningarna förslavas. Vilket  Reinfeldt uppenbarligen applåderar, inte minst som han nyligen med tvångslag tänker tvinga kommunerna att upphandla Carema- och AttendoCare-upplägg inom vård, skola, omsorg, något som SD janusansiktigt stöder. 

Att ”räddningen” ska gå via IMF är ju ett krav från Tyskland, för att tvinga icke medlemsländer, särskilt Sverige, att betala hela välfärden till en räddningslöst förlorad valuta, som svenska folket uttryckligen sagt att man inte vill gå över till. Sammanlagt uppgår summan nu till 101 miljarder kronor till euron (kanske är det till och med mer. IMF:s protokoll är hemliga). Om man därtill lägger vår årliga medlemsavgift till EU blir det 131 miljarder. Det är lika mycket som ”Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp 93 840 789″ och ”Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 40 624 493”  i 2011 års statsbudget.

”I årets rapport från SNS Demokratiråd, Makten i Europa, belyses frågan om vem som egentligen har makt i dagens EU.[. . . ]

Både EU-parlamentet och stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet stärker sin ställning, medan fackministrarna i ministerrådet och tjänstemännen i kommissionen försvagas.

De stora länderna i EU har i denna process stärkt sitt inflytande i takt med att Europeiska rådet fått mer att säga till om. Kommissionens relativa försvagning visavi stats- och regeringscheferna har nämligen inte kunnat vägas upp av parlamentet utan inneburit en ökad tonvikt vid det nationella intresset, med företräde för de stora länderna. Förlorarna är EU:s små och medelstora länder, däribland Sverige

EU:s stora medlemsländer kommer att stärka sin makt än mer inom några år. De kommer att väga betydligt tyngre, både enskilt och som grupp, när Lissabonfördragets nya röstningsregler för ministerrådet träder i kraft 2014. Övergången till de nya reglerna kommer enligt maktindexberäkningar innebära att Tysklands formella makt närmast fördubblas [. . .]

Tyska politiker har däremot en önskan att EU ska bli en förbundsstat med en president, att kommissionen ska vara en superregering och att EU-parlamentet ska få mer makt än i dag. Varför? En verklig europarlamentarism skulle, något tillspetsat, kosta de sista resterna av nationell suveränitet för medlemsstater med färre än 80 miljoner invånare.”

Sveriges EU- och Demokratiminister (om inte detta vore ‘a contradiction of terms’) Birgitta Ohlsson framställer sig vidare obekymrat i Ekots Lördagsintervju som både mindre begåvad och fullfjädrad Diktaturkramare. Vi fick bevittna ett veritabelt strömhopp av antidemokratiska grodor, för att inte säga paddor direkt ur hennes mun.

Letargiska Dr Merkel har åtminstone den goda smaken att förespråka att Lissabonfördraget rivs upp innan hennes Nya EU-fördrag installerar den tyskledda EU-diktaturen, så att befolkningarna får ha ett ord med i laget via sina nationella parlament innan avdemokratiseringen och konfiskeringen av den svenska statskassan sker, medan Birgitta Ohlsson och den moderatledda regeringen utesluter all demokratisk inblandning, då de ser demokrati som en vederstygglighet. Nazister sitter nu mycket riktigt också med i Greklands Nya samlingsregering för att implementera den anorektiska svångremspolitik som Merkel kräver.

Jag radar de värsta citaten, som enligt vår grundlag vore tillräckliga för att omedelbart bannlysa denna folkepartistiska fanatiker och hennes gangsterekonomiske chef från alla förtroendeuppdrag i svensk politik. Hennes totala missbedömning 2003 av både EU:s och eurons utvecklingsväg säger också en del om hennes mycket bristande omdömes- och prognosticeringsförmåga. Att EU blixtsnabbt förvandlats till diktatur är hon vidare beredd att till tänderna försvara, medan hon i den liberala profilfrågan mot FRA-lagen bara vek sig – det säger inte bara lite, utan allt, om vad hon brinner för, nämligen just den diktatur som EU nu, under Tysklands brutala ledning, implementerar.

”Tomas Ramberg (TR): Här tas ju då ganska långtgående förslag och beslut som rör Europas framtid. Och förslagen manglas i realiteten fram i såna här möten mellan Frankrikes och Tysklands ledare eller i något som kallas trojkan, eller Frankfurtgruppen, det kan vara Tyskland, Frankrike, EU-kommissionens ordförande, ECB, kanske IMF. Vilken demokratisk legitimiet har de här församlingarna och grupperna som tar fram de drastiska förslagen?

Birgitta Ohlsson (BO): De flesta av de institutioner eller parlament som du nämner ÄR ju folkvalda av medborgarna.

TR: ECB? IMF? EU-kommissionen?

BO: EU-kommissionen har ju Europaparlamentet oerhörd stor makt inför och har faktiskt avsatt enskilda kommissionärer tidigare som man inte tycker har haft rätt politisk ton. Återigen, jag tycker man ska ha perspektiv. När jag föddes, året 1975 så var knappt hälften av EU:s 27 medlstater demokratier. Sydeuropa hade strax kommit ur militärdikturer och Östeuropa delades genom kommunismens hårda barriär. Så det är viktigt att se, att Europa har förändrats i stark inriktning, varje dag så påverkas vi av de beslut som tas. En inre marknad som täcker en halv miljard människor. En fri rörlighet, och ser vi också på, vad svenska folket tycker är viktigt med Europa och demokratin så är det det vi vill ha. Vi vill en inre marknad, vi vill ha gränsöverskridande problem (min anm: tydligen en freudiansk felsägning, men ack så rätt ändå), gränsöverskridande…vi vill ha lösningar på de problem som vi alla tvingas ta tillsammans, 

TR: Men det du framför nu är en slags nyttoargument, men om man ser det hela som en rättsstat, en demokratisk reglering, på vilken rättslig grund kan grupper som ECB, IMF, Frankfurtgruppen eller trojkan, på vilken rättslig grund kan de fatta beslut som rör Greklands, Italiens, Portugals politik? I vilket fördrag regleras deras befogenheter, hur kan vi ställa dem till svars?

BO: För det första så är det fortfarande så, att de nationella regeringarna har en oerhörd, oerhörd stor makt, och det handlar mycket om att EU-kommisionen ger rekommendationer till enskilda medlemsstater. Det kan vara smärtsamma rekommendationer som är tuffa att ta. [. . .]Det är tuffa beslut man måste ta. Många länder i Europa har överbelånat sig, och överkonsumerat. Nationella regeringar har tagit oansvariga beslut. Och då måste man också kunna ta kritik och rekommendationer.

TR: Får jag bara stanna vid formfrågan här: Du är en person som brukar kallar dig liberal. Det här handlar ju om grundläggande demokratiska principer. I rättsstater brukar man säga att det ska finnas grundlagsfästa svar på de här frågorna. Det ska vara reglerat var och hur medborgarna kan utkräva ansvar. Om detta är en grundläggande princip i en demokrati, och om greker, portugiser, italienare, spanjorer och andra inte gillar den här ekonomiska politiken som beslutas i rum där ECB och IMF sitter med, vart ska de gå, vem ska de rösta bort?

BO: För det första så har de ju valt att vara medlemmar av EU och det är väldigt svårt att tänka sig ett Europa idag utan EU. Men jag håller med om kritiken att vi måste ha färre förhandlingar där regeringschefer sitter bakom stängda dörrar. Vi måste få mindre inslag där de största EU-länderna kan diktera politik genom att göra utspel som mest är riktade mot en hemmaarena [. . .]

TR: Om reella viktiga beslut fattas i grupper, som man som medborgare inte har möjlighet att utkräva demokratiskt ansvar av, vad har då de här besluten för demokratisk legitimitet när de ska implementeras, genomföras?

BO: Ja, man måste återigen komma tillbaka till, att det handlar väldigt mycket om rekommendationer. Stabilitetspakten sätter ju begränsade regler för exempelvis underskott i nationella budgetar eller statsskulder men vi har inte gått så långt där än. Även om då ECB har tagit över penning- och räntepolitiken, så rör ju det de 17 länder som har euron som valuta. Det rör inte Sverige idag.

TR: Tror du att greker, italienare osv uppfattar det här som nån sorts harmlösa rekommendationer som de kan välja och vraka mellan idag? Ser det ut så? Om nån säger så här: Ni får inga lån om ni har folkomröstning, är det en rekommendation?

BO: Vad gäller den grekiska folkomröstningen och förslaget som kom upp, så togs vi ju alla på sängen av det förslaget. Och det handlar också om att man hade kunnat gå vidare från grekernas sida med en folkomröstning, men man valde att lyssna in.

TR: Vad tycker du? Var det fel att låta det grekiska folket ta ställning till de här drastiska frågorna i den ekonomiska politiken?

BO: Det var mycket upp till Papandreou själv att ta det beslutet. Men jag tror att han insåg att det fanns ingen återvändo. Landet befinner sig i en akut, brinnande kris, Papandreou spelade ett oerhört högt spel..

TR: Men vad hade Papandreou för val? När Merkel och Sarkozy säger att ni får inte ut några pengar förrän folkomröstningen är överstånden och besvarad med ett ja till den här politiken. Hade Papandreou då något val?

BO: Ja, det hade ju inneburit med en folkomröstning att det hade varit svårt att få ett stödpaket. Men samtidigt hade den politik som hans regering och tidigare regeringar fört inneburit en risk för konkurs och en risk för kollaps, och det handlar en skuldkris som faktiskt hans egen politik var mycket resultaten av. DET ÄR VÄLDIGT LÄTT för många europeiska politiker att faktiskt gömma sig bakom folkomröstningar [. . .]

TR: Om det nu finns så goda argument för att genomföra den här politiken, varför skulle den då inte tåla att genomföras på ett demokratiskt sätt, i en demokratisk valprocess?

BO: Jag tycker att den genomförs på ett demokratiskt sätt. 

TR: I Grekland?

BO: Ja, man kunde ju sagt nej till att man inte ville ha stödpaket också. Man kunde ha tagit helt nationellt ansvar för den politik man har försatt sitt land i.

TR: Men varför var det så viktigt för EU-ledarna, att hålla folk borta från de här besluten, att de inte skulle få ha nyval, att man inte skulle få ha folkomröstning?

BO: Därför att krisen är akut, krisen är brinnande. Man hade inte kunnat vänta månader, och år med mera. Och det är klart, att alla politiker som befinner sig i en tuff situation på hemmaplan vill köpa tid, vill hålla sig kvar vid makten så länge som man kan. Men i sådana här situatoner handlar det om att ta ansvar, då kan man inte gömma sig bakom en folkomröstning, genom att helt enkelt bara skicka skulden till Bryssel.

TR: Det låter som du talar för ett förmyndarskap över länder som du inte tycker har skött sig?

BO: Nej, men jag talar om att vi måste ha fokus på sunda statsfinanser. Det finns inga mirakelkurer, det finns inga quick-fix-lösningar, man måste ta ansvar. Det är jobbigt att höja pensionsåldern, det är jobbigt att säga, att fler måste jobba fler arbetstimmar. Det är oerhört svårt att ta reformer, reformer som vi i Sverige har tagit de senaste tio åren. Slösekonomiernas tid i Europa är förbi.

TR: …säger EU-minister Birgitta Ohlsson som är gäst här i Ekots lördagsintervju idag. EU-minister – talar du flytande tyska?

BO: Eh…jag har läst tyska i skolan under sex års tid, men jag måste säga, den är lite ringrostig…

TR: …då sitter vi nog i samma båt. Vi ska höra vad Angela Merkel sa i tyska förbundsdagen igår. Merkel vill ju förändra EU:s grundlag, och hon talade om att hon vill se en fiskal union, alltså en union som samordnar finans- och skattepolitik. Men då måste man ha automatiskt bindande regler för de nationella budgetarna i euroländerna, förklarade Merkel.

Vad Merkel sa är, att de EU-normer som säger hur mycket budgetunderskott länderna får ha, alltså 3 % av BNP [min anm: Merkel har enligt det senaste förslaget nu slagit till och självspäkande ändrat detta till 2 % – Tysklands budgetunderskott för 2010 var 3,3 %. ], och hur mycket statsskuld de får ha, alltså 60 %, ska grundlagsfästas, [min anm: Tyskland har redan nu 80 %] och att de länder som inte följer de här reglerna ska bestraffas automatiskt [min anm: Tyskland får alltså börja med att bestraffa sig själv] och i och med att de är grundlagsfästa, så ska man också kunna dras inför EU-domstolen om man inte följer dem [min anm: Tyskland får alltså börja med att dra sig själv inför rätta]. Vad tycker du om det här förslaget?

BO: När vi diskuterar frågan om att införa en gemensam finanspolitik inom EU, så måste man fråga sig vad man menar själv med just den frasen. Om det handlar om att informera varandra om våra statsbudgetar, så svarar jag ja, men om det handlar om att ha en gemensam budget, som finansierar allt, så är mitt svar ett solklart nej.

TR: Men det här är ju varken eller. Här handlar det om att hon vill grundlagsfästa vissa normer som de nationella budgetarna måste hålla sig till. Och skulle man inte hålla sig till dem, t ex genom att ha 3, 01 % i budgetunderskott, istället för 2,99, då ska man automatiskt bestraffas.

BO: Ja, det här handlar ju framför allt frågor som kanske rör eurozonsländerna, de går vidare, och det är något som man absolut måste tillåta dem att kunna göra….

TR: Du vill ju vara med i euron, så du borde ju vara intresserad av hur det blir ifall Sverige är med där. Hur ser du på att göra så här?

BO: Ja, man kan diskutera, jag har inte sett…jag är inte insatt i alla konkreta detaljer kring förslaget. Men det är också viktigt att lyfta frågan om automatiska sanktioner om exempelvis regler inte följs. Anledningen till att många länder har hamnat i det tuffa ekonomiska och finansiella läget är ju för att de BRUTIT mot de regler man satt upp tillsammans och det tycker jag man ska ta med allra, allra, allra största allvar.

TR: Det här är ju frågor som ska upp redan nästa vecka i Bryssel. Och du säger här nu att du inte vet vad du tycker om dem. Det är lite sent kanske. Merkel sa så här igår att ”Vi reser till Bryssel med avsikten att ändra EU-fördraget. Målet är en fiskal union.” I vilken avsikt reser den svenska regeringen till Bryssel?

BO: För det första den hetaste potatisen inför nästa vecka – vi kommer att få se de konkreta förslagen också, så att det är lätt att sitta och spekulera här och det ska man väl undvika – men den stora frågan ÄR ju om fördragsändringar ska till eller inte.

TR: Ska dom det?

BO: Vi har ju, från svenska regeringen, en oerhörd oro när man diskuterar fördragsändringar. Det handlar mycket om att det finns en rädsla för att öppna upp det vi kallar för Pandoras ask. Vi vet själva hur slitsam själva Lissabonfördragsprocessen var.

TR: Du menar att folk fick vara med och rösta om man skulle genomföra de här förändringarna och så…?

BO: Nej, det menar jag inte bara utan det handlar också om att vad behöver Europa och EU ha för fokus för tillfället. Vi har en AKUT finanskris, vi har en AKUT skuldkris som måste lösas, och där måste vi ha flera hängslen och livremmar. Vi måste få en tydligare, tydligare politik. Men vi menar att många av de viktiga, nödvändiga, tuffa ekonomiska beslut som måste tas, att de kan man göra utan en större fördragsändring. Vi pratar mycket om det s k sexpacket, dvs starkare ekonomisk styrning…

TR: Får jag bara stanna där, ska tolka dig som att Sverige kommer att argumentera emot en fördragsändring?

BO: Vi vill helst undvika en fördragsändring. Vi för inte de stängda dörrarnas politik, men vi tycker att det [min anm: ‘det’ =  öppna fördragsförändringar som de nationella parlamenten får möjlighet att  rösta om] bör undvikas så att allt annat sätts först. 

TR: När nu både Merkel, Sarkozy, EU:s president, EU-kommissionen, när alla de här ganska tunga instanserna talar om fördragsförändringar, vad finns det för möjligheter för Sverige att förhindra det då…Polen hakade igår på Merkel och höll med henne t ex?

BO: Självklart ska vi vara konstruktiva….vi löser ju inte Europas ekonomiska kris genom att lägga in veton. Vi måste ju diskutera, lyssna in vad Tyskland och Frankrike och andra länder säger.  Men det är viktigt att se, att det är en FARA, om Europas ledare fastnar i en fördragsdebatt. [. . .]

TR: Men ni stänger inte dörren?

BO: Nej, jag stänger inte dörren. Det är viktigt att man lyssnar in och är konstruktiva, det tycker vi är en roll som man ska spela.

TR: I sak då, de saker som Merkel föreslår, är det något av det som regeringen inte är med på?

BO: Mycket av förslagen som diskuteras för tillfället sätter ju fingret på en större konflikt i EU idag, och det är ju ett Europa som glider isär, där vi ser hur de 17 euroländerna går samman allt mer medan vi andra hamnar i bakvatten [min anm: Det är väl euroländerna som befinner sig lite i bakvatten då valutan är bankrutt], och det är en oro med ett Europa som glider isär. Självklart måste euroländerna få diskutera detaljer som rör deras egen valuta [. . .]men det är en fara om frågor som den inre marknaden dras in.

TR: Men om de svenska väljarna i demokratisk ordning röstar fram en regering som säger att arbetslöshet bara kan bekämpas ifall vi tillfälligt drar på oss ett budgetunderskott som överskrider 3 % av BNP? Hur demokratiskt är det om vi då har regler som gör att Bryssel bestraffar oss för det?”

Läs: SR Ekot – Vem frågar folket när EU krisar?

”Vill du säga vad du tycker till ledamöterna i EU-nämnden eller har du politiska frågor?

Kontakta då ledamöterna direkt:
EU-nämndens ledamöter

Telefon Frågor om EU-nämnden: 020-349 000

Växel: 08-786 40 00

E-post: riksdagsinformation@riksdagen.se

Postadress

EU-nämnden
Sveriges riksdag
100 12 Stockholm”

SVT Forum – Se hela ”samrådet” med Riksdagens EU-nämnd 2011-12-07 (min anm: Reinfeldt håller nådigt hov), Kommuniké från Regeringen – Statsministern i EU-nämndens öppna samråd inför toppmötet, AB – Knapptryckarkompaniet, Läs! – Folkrörelsen Nej till EU – Nyhetsbrev dec 2011  

Se tidigare bloggposter: De stora slukar de små, EU – Entropin ökar i maktens centrum, EU – Slarvländerna vill straffa Slarvländerna, Borg tvingar Riksbanken rädda Italien och Spanien – så att Kronan blir Värdelös, Tysk expansionism Marscherar mot Sverige – Merkels nästa steg: Machtübernahmung, Euroräddning” – Att styra Flocken med Lögner

Läs mer: SVT – Reinfeldt – ”Betydande belopp” till krisfond för euron, Europaportalen – Svensk eurosympati på väg att utraderas – citat: ”Om det vore folkomröstning idag skulle 88 procent av svenskarna säga nej till euron.”, AB – ”Styrkebesked för Reinfeldt”, Expr2, AB 7,  SVT – Nu vill Sverige ge krisländerna pengar, Dow Jones Deutschland – Sweden’s Reinfeldt Welcomes Focus on Role of IMF in Euro-zone Fix, SVD – Svenska pengar till IMF:s euroaktion, Bloomberg – Reinfeldt Says Sweden Should Contribute to Any IMF Expansion, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, Expressen1

Dagens rekommenderade länk – Dagbok mot Atomkraft

Denna Allians för ekonomisk undergång…de tar sig rätten att sätta sig till doms över vilka människor och verksamheter som är nyttiga, motiverar nedskärningar i trygghetsförsäkringarna med hänvisning till vikten av att hushålla med skattepengar. Själva kommer de med det ena ekonomiskt huvudlösa förslaget efter det andra.

De pantsätter statliga Vattenfall i tysk kärnkraftsosäkerhet, säljer ut allmän egendom till lägstbjudande, låter genom apoteksutförsäljningen byta ut allmännyttigt monopol med humana priser mot privat monopol med skyhöjda priser, ger Saab-lån på 4 miljarder till företag som har anknytning till rysk maffia, vräker skattepengar över ett bankväsende som inte garanterar att långivning till företag fungerar och varken slutar riskspekulera eller höja direktörslöner och bonusar.

Nu ska de till och med fortsätta skicka jätteräkningar till våra barn och framtiden genom att ge klartecken till framtidsödesdiger investering i  kärnkraft – det energislag som är i särklass dyrast att bygga ut, med en avfallshantering som är lika kostsam och riskfylld. Om någon dyr satsning skulle motiveras vore det väl i så fall storsatsning på förnyelsebar energi. Jag citerar Dagbok mot atomkraft:

”Men branschens lovsånger till kärnkraften med åtföljande böner om dollarmiljarder står inte oemotsagda. En av de organisationer som sätter dess agitation under luppen är Union of Concerned Scientists, t ex här och här. I dessa skrifter påminns vi om kärnkraftens uppgång, nedgång och fall i USA. I den första berusningen påstod ‘de fredliga atomernas’ entusiaster att atomenergin skulle bli så billig att det inte var lönt för distributörerna att mäta den. Sedan kom mötet med verkligheten och expansionen uteblev. Den kom istället så småningom igång i slutet av 1960-talet och under 1970-talet med hjälp av konstgjord andning i form av skattepengar – innan skenande kostnader och sprängda investeringskalkyler gjorde att 100-talet påbörjade kärnkraftsbyggen övergavs och branschen störtdök och gick in i ett flera decennier långt limbo. En av de mest omtalade skandalerna på den här tiden var kärnkraftbygget i Shoreham Long island. Det tog 20 år att färdigställa, det kostade 6 miljarder dollar, överskred budgeten 80 gånger om – och togs aldrig i kommersiell drift.

Union of Concerned Scientists uppger att denna nukleära baksmälla kostade USAs skattebetalare 280 miljarder dollar i dagens penningvärde och man varnar nu för att historien kommer att upprepas. Man pekar särskilt på hur anläggningskostnaderna alltid överskridit de från början planerade och att samma tendenser kan iakttas nu. De skenande kostnaderna för de pågående kärnkraftbyggena i Frankrike och Finland bekräftar också att dessa farhågor är realistiska.

Jag avslutar den här utflykten i USAs politiska kärnkraftekonomi med att påminna om att det inte är bara är finansfolket på Wall Street som ifrågasätter det förnuftiga i att satsa sina pengar på kärnkraft. För ett par veckor sedan konstaterade miljöpartisterna Carl Schlyter, Karin Svensson Smith och Per Bolund på DN Debatt att ”kärnkraften är en usel affärsidé” och skrev bl a:

‘Om marknadsekonomi och normala bedömningar av lönsamhet får råda – då blir det ingen mer kärnkraft i Västeuropa. Marknads- och finansanalytiker i engels­ka Citigroup Global Markets (rådgivare för investerare) har analyserat förutsättningarna för ny kärnkraft. Man menar att konstruktionskostnader och risken för driftsavbrott för ny kärnkraft är så höga att de kan få det mest solida bolag att gå omkull. Enda möjligheten att få kärnkraft lönsam för investerarna är om staten subventionerar kärnkraftsbyggena eller går in och håller uppe elpriserna. Med andra ord – om vi medborgare betalar antingen på skattsedeln eller på elräkningen.'”

Och efter alla dessa fatala exempel på regeringsoduglighet så kommer man i ren desperation avslutningsvis med grovt fjäsk för en feminism som man dessförinnan minst av allt gjort sig känd för att omhulda. Vad ska man säga annat än att den fullständigt hämningslösa dubbelmoralen sitter i högsäte.

Läs: Union of Concerned Scientists: ”Nuclear Loan Guarantees – Another Taxpayer Bailout Ahead?,     Union of Concerned Scientists: ”Nuclear Loan Guarantees – Another Taxpayer Bailout?

Läs: Expressen – Han kan sänka kärnkraftsuppgörelsen,  Snällposten Sydsvenskan,  In Your Face,  Stefans konspirationer,  Tommys tankar,   Alliansfritt Sverige,   John Johansson,   Matthias Sundin,  Mitt i steget,  AB – Skräcksiffror för Alliansen,  Peter Andersson – med rätt att tycka,  Musta-Pekka: Bågar in i riksdagen?, DN – Reinfeldt spred fel jobbsiffra i debatt,  DN – Ohlsson ny EU-minister trots Björklunds tvivel,    AB2,    AB3,   Expressen2,   SVD – ”Vi har högt i tak i Folkpartiet”,   DN3,    Expressen3,   Expressen4,

The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.

Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.

Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande,  i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den ”inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.

Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.

Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss,  för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor – till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.

Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla ”kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för ”råd”, ”upplysning” respektive ”service” och ”kundtjänst”.

Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.

Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.

Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.

Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum.

Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.

När det gäller SJ, så ska  ”de lönsammaste sträckorna”  i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.

Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver ”krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.

Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den ”inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.

Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.

Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.

Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak).  Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.

De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.

Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är  förvandlat till ett underskott på över 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar.  Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar.  Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.

Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Läs:  SVD Brännpunkt – Gustav Fridolin:  ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”,  Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern,   Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas,   DN – Politisk skadegörelse,   Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på Josefsson,  Energinyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften,  DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär,   AB – ”Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker,   AB – EU-Kommissionären presenteras,   SVD,   AB,  DN – Ola Larsmo, Expressen,   Roger Jönsson,   AB,   Jonas Sjöstedt,   Ett hjärta RÖTT,   Alliansfritt Sverige,    s-buzz,   Magnus Andersson,   Kommunisternas blogg

Läs även ESV – Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009