Etikettarkiv: fordonsindustrin

Saab – Äntligen en miljöbil?

Regeringen har nu beslutat att bevilja Saab-Spyker lån på 4 miljarder. Vilka krav har man ställt på att bilarna som ska produceras skall vara förenliga med klimatmålen? Vilka krav har man ställt på att det ska vara ett långsiktigt ägande med ansvar för personalen? Maud Olofsson säger i Aktuellt att så skett. Vi får hoppas det stämmer, för det är ju oansvarigt att bevilja lån till långsiktig fortsatt miljöförstöring.

Att nischa in tillverkningen på lyxbilar i recession kan inte vara särskilt vare sig smart eller klimatsmart. Om det här ägandet ska bli långsiktigt måste man utveckla exakt rätt produkter och till exakt rätt priser – och då är det väl just på produktutvecklingen pengarna måste läggas. För det är ju ingen mening att producera bilar som inte går att sälja. Var det inte Volvo som hade en utvecklingsavdelning i absolut framkant vad gäller miljöbilar? Kanske samarbete där vore en idé? Eller att man tillverkar avancerade komponenter i miljöbilar som sedan kan användas för produktion på flera ställen.

VD för Scania, Leif Östling, som  ”har ett långt förflutet inom Scania och tidigare det som hette Saab-Scania” säger att han personligen inte tror på Spyker som ägare och att  personbilstillverkningen  gick ”med runt tio miljarder i förluster under 1970-talet och lika mycket under 1980-talet.” Han säger också att det inte blev bättre när GM gick in 1990:

”– Vi höll på att räkna på en nedläggning av Saab redan 1978. Det var helt enkelt för stora förluster och inga nya produkter. Vi såg ett berg av kostnader för produktutveckling framför oss, säger Leif Östling.”

Men är det inte just det som en marknadsekonomi ska garantera? För att motivera sitt uttag av vinst, så det inte bara handlar om människor som av girighet vill tjäna så mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid, att stoppa i egen ficka för att bygga förmögenheter som sedan placeras i fasta värden (som sedan urholkas när allt fokus ägnas åt det).

Man brukar prata om att en av kapitalismens fördelar är att den garanterar riskvilligt kapital och innovation. Då får den fylla den funktionen så att utveckling sker. Annars är det ingen mening med en sådan samhällsmodell – om det bara är staten som ska stå för investeringsviljan. Det är ju tydligen inga som helst problem för kapitalet att satsa pengar i fullständigt huvudlöst risktagande när det gäller snabba klipp på finansmarknaden – en typ av risktagande som försätter världen i recession gång på gång.

Hoppas att det denna gång blir annorlunda, att man lever upp till de förespeglingar om utveckling, riskvilja och innovation som utgör själva kärnan i tanken om marknadsekonomiskt framåtskridande. Inte minst för de Saab-anställdas och skattebetalarnas skull.

Läs: DN – GM överens med Spyker om försäljningSVD,     AB,   AB2, AB3,  Expressen,  Expressen – ”Nu återstår den stora utmaningen”, DN – Olofsson förväntar sig grönare Saabar,

Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?

Om vi i enlighet med nyliberalismen, eller dess ultraliberala förgreningar i libertarianism och individualanarkism, skall inskränka statens åtaganden och ingripanden till ett minimum och istället skapa den s k Nattväktarstaten – var tar då all social frustration vägen?

Frustrationen över de orättvisor, den fattigdom, de löneklyftor, den bostadssegregation, de nedärvda fördomars fortsatta tillämpning i form av kvinnoförtryck, rasism, klasstänkande samt utestängning som övergång till endast privatfinansierad infrastruktur-utbildning-vård-omsorg skulle kunna innebära.

I denna förslumning som raskt kunde bli följden – där kan både gängbrottslighet, tribal thinking, maffiabeteenden,  fattigdom, prostitution och slaveri epidemiskt breda ut sig över det jättelika vakuum som avskalandet av all skattefinansierad välfärd kunde lämna efter sig. Hastigheten i denna utbredning skulle då kunna tänkas stå i proportion till hastigheten med vilken välfärdsstaten avvecklas.

Detta kan vidare tänkas resultera i en omfattande kriminalitet, som skulle leda till att Nattväktarstaten snabbt skulle få så svårhanterliga problem i sina händer, att den istället raskt skulle bli tvungen att utvecklas till en hårt repressiv Polisstat, för att kunna leva upp till sitt kontrakt om skydd för liv, frihet och egendom.

För om inget socialt samvete finns som norm, inga allomfattande principer om omsorg om de svaga och sårbara; barnen, ungdomarna, småbarnsföräldrarna, de utsatta, äldre, sjuka eller rättare sagt människan i alla sina faser – ja, alla som vid givet tillfälle inte har möjlighet att hävda sig lika kreativt, rationellt och följdriktigt som de nyliberala romantikerna, libertarianerna, individualanarkisterna, anarkokapitalisterna m fl har tänkt sig, då kommer det att uppstå sådana katastrofala brister och tillkortakommanden i den samhälleliga och sociala infrastrukturen och ekonomin, att sociala explosioner skulle få ständig näring, vilket skulle leda till att det man sparade in på de nedbantade solidariskt finansierade samhällsnyttigheterna istället omedelbart skulle behöva tas i bruk av Väktarna för utövande av ett allt repressivare statligt våld mot befolkningen i denna Nya sköna värld, vilket i sin tur skulle innebära att det för alltid skulle råda Natt kl 12.00 på dagen. Att döma av vad som redan hänt efter bara några års nedbantning skulle till och med denna drastiska liknelse från den dystopiska litteraturen kunna visa sig bli en i det närmaste idylliskt pastoral skildring, varför friheten skulle vara såsom bortblåst.

Se tidigare inlägg

Klimatologi

Man frågar sig vad EU ämnar göra och hur Sverige ställer sig till det. När nu Europa är på väg att bli lika centralstyrt som det visserligen postkejserliga men ändå ömt monokratitraditionsvårdande Kina , hur kommer det sig då att den svenska distriktsstyrelsen har så erbarmligt svårt för att fatta att man måste satsa ett och annat understatligt euroöre (SEK) på att klimatomställa fordonsindustrin (och all annan industri med för den delen)? Kan det möjligen ha att göra med att de inneboende finanspolitiska instrumenten i denna byråkratiska koloss är helt fel ställda vilket medför att man håller en antikvarisk kompass i sin stela järnhand, som därför hela tiden pekar bakåt istället för framåt.

Om delstatsregeringen snart inte skärper sig kommer Sverige överrumplande strax att bli ett U-land istället för ett EU-land. Eller ska vi kanske bokstavera Ekonomisk och Undergång. Så här strax före jul. Skulle inte det förstöra stämningen. Vad tycker du?