Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande

När man läser Christian Aids kortfattade men upplysande rapport med vittneskommentarer om Lundin Oils agerande i Sudan förstår man att den självförhärligande eufemismen ”Jag arbetade för fred”  lika gärna kunde författats av Idi Amin. I ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan” kan man läsa ögonvittnesskildringar om hur armén och Lundin Oil agerade samfällt:

”Here we report on displacement from three oil areas, based on interviews with people displaced from those areas:

1. Block 5a, south-east of Bentiu, operated by Sweden’s Lundin Oil, Austria’s OMV and Malaysia’s Petronas. Testing operations here began in January 2001 after a ruthless, year-long government assault to secure the environs to the concession and the access road leading to it. Oil was struck again in early March 2001. [. . . ]

1. Block 5A: Lundin Oil

In April 1999, Lundin Oil of Sweden drilled an exploratory well at Thar Jath,10 miles from the Nile, and reported finding as many as 300 million barrels of ‘excellent’ reservoir quality oil. A month later, according to Human Rights Watch, the government moved troops to Thar Jath and adjacent areas, displacing tens of thousands of people.”

In March 2000, amid fighting for control of the Thar Jath site, Lundin said it was suspending drilling because of ‘logistical difficulties and safety considerations’. It announced the resumption of drilling in January 2001 ‘within days of the inauguration of the 75 kilometre all-weather road’  from its base camp at Rub Kona.  Taban Deng, a former Minister of State for Roads in the Khartoum government, told Christian Aid the road was built by Chinese workers and paid for by Lundin at a cost of up to $400,000 per kilometre.

What Lundin did not say in its press release was that in the intervening 10 months, as the oilfield tripled in size and its airstrip was extended, government troops and militias had burned and depopulated the entire length of this oil road. In visits to Western Upper Nile in August and November 2000, Christian Aid found thousands of Nuer civilians displaced from villages along this road, hundreds of miles away in Dinka Bahr el-Ghazal. They all told the same tale. Antonovs bombed the villages to scatter the people.  Then government troops arrived by truck and helicopter, burning the villages and killing anyone who was unable to flee – in most cases, the old and the very young. 

Chief Peter Ring Pathai said that government troops airlifted to Kuach were shooting at villagers from the air, hanging out of the doors of their helicopters. ‘All the villages along the road have been burned,’ said John Wicjial Bayak, a local official who had been driven from a village close to the oil road. You cannot see a single hut. The government doesn’t want people anywhere near the oil.’ Aid workers who have flown over the oil road confirm these claims. An independent aid worker familiar with the area said that all the villages existed along the road to Pulteri have been razed to the ground. ‘As one flies along the new oil road, the only sign of life are the lorries travelling at high speed back and forth to the oilfield,’ said the aid worker.

‘Small military garrisons are clearly visible every five kilometres.[. . .]'”

”The evidence of the atrocities committed along the Lundin oil road and in Eastern Upper Nile appear to condemn these areas to the fate already suffered by areas north of Bentiu, around the Heglig and Unity oilfields.[. . .] Companies such as Lundin, Petronas and CNPC are contributing to the extension of the war by permitting government forces to clear new areas for them to exploit.”[…]  (min fetstil i samtliga citat)

Läs: Christian Aid – ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan”, Human Rights Watch: ”Sudan, Oil and Human Rights”

Vår statsminister har inga problem med att hysa en utrikesminister som Carl Bildt i sin regering. Och det kanske inte är att undra på – för lönen bara höjs och höjs och höjs ändå – utom för ”förlorarna” förstås. Brott lönar sig. Och istället för ”dimhöljda” besked så är det tvärsäkert hårda bud som gäller när den borgerliga Alliansen vanstyr så det mänskliga skeppet går i kvav.

Men när det gäller besked om vad Lundin Oil egentligen hade för sig i Sudan så duger däremot de dimhöljda beskeden mer än väl för Carl Bildt som helst verkar se att saken inte granskas närmare än så. Författaren Kerstin Lundell som skrivit boken ”Affärer i blod och olja . Lundin Petroleum i Afrika” (2010) kommenterar saken i Aftonbladetartikeln ”Lundin Petroleum har något att dölja”:

”Carl Bildt säger för sin del att eventuella kopplingar mellan individer som kan ha begått brott och Lundin Oil utreddes rätt noga 2001 och 2003, utan att det gick att hitta några kopplingar”, skriver TT 11 juni. Vilka utredningar det handlar om har jag inte lyckats få reda på, så nu får man bara hoppas att åklagarmyndigheten klarar det bättre.

För jag vill väldigt gärna veta vilka utredningar han hänvisar till. Efter att ha närgranskat företaget under snart fem år har jag aldrig hört talas om några undersökningar av det slag som Carl Bildt beskriver. Hade jag gjort det skulle jag ha satt stopp för arbetet med boken Affärer i blod och olja, Lundin Petroleum i Afrika.”

Se även: AB, , AB2, Expressen, GP, DN, SVT – Reinfeldt: ”Ingen time-out för Carl Bildt”, DN – Ny generalstrejk i Grekland, DN – Mångmiljonrepresentation på Fiskeriverket, Aftonbladet – Kerstin Lundell: ”Lundin Petroleum har något att dölja”,  Tomas Melin – Att intervjua Carl Bildt (tack till Motvallsbloggen för länken), SVD – Magnus Eriksson: ”Lundin Oils okunnighet ifrågasatt i reportagebok”

Se tidigare bloggposter: Carl Bildt och Gangsterekonomin, Att arbeta för fred och tjäna pengar på krig, Carl Bildt och Gangsterekonomin II,

Carl Bildt och Gangsterekonomin II

Att det finns svenskar som, i sin iver att uttrycka ‘sympati’ för den borgerliga regeringsalliansen, bagatelliserar Lundin Oils – och med det även Carl Bildts – agerande i södra Sudan, visar hur långt avhumaniseringen har gått i Sverige. Reinfeldt går ut och ursäktar, och Carl Bildt hötter med oförminskad, lätt uppläxande arrogans pekpinnar åt sina inhemska kritiker ur oppositionen.

Även om detta låter sig göra i det alliansdominerade media-Sverige, så kanske det inte blir lika lätt att skaka av sig den internationella kritiken. Den har dessutom länge varit ganska hård vad gäller Carl Bildt, inte minst när det gäller hans utrikespolitik. Det är ju inte heller första gången hans affärsförbindelser kan betecknas som minst sagt tvivelaktiga – hans tidigare aktieinnehav i klusterbomber pekar ju i exakt samma skrupelfria riktning för att uttrycka det milt. Och den arroganta reaktionen vid ifrågasättanden lika bekymmerslöst tillrättavisande i sin faderligt förmanande och stundtals surrealistiskt skrockande ton.  

Kulturbloggen och Mitt i steget förser oss med utmärkt sammanfattande länkning till de tunga kritiska röster som nu höjs mot Carl Bildt också på det internationella planet:

”Men samtidigt sopas detta under mattan genom den enormt överslätande rubriken: Fluffiga anklagelser. Nå det kan nog hända att DN kan få äta upp den där rubriken framöver. Internationella medier har vaknat nu. Som Johan W berättar om på Mitt i steget:’För att göra en kort rekapitulation så har nu bland annat AFP / Inform, Crime Watch, Seattle Times, Associated Press / CBS, New York Times, Reuters , Reuters 2, The Guardian, Forbes, CBS News, North Africa News, Voice of America, India Times för att nämna några börjat sätta en bild av Sverige som vi inte sett förut. Vi fjärmar oss bilden av ett rättssamhälle som sätter mänskliga rättigheter och kampen mot folkrättsbrott högst. Vi rör oss, som konsekvens av regeringens sätt att hantera frågan, i en riktning som är allt annat än önskvärd. Nu på morgonen kan vi addera en till, Christian Science Monitor. Vid sidan av Voice of Americas rapportering var nog det här det sämsta som kunde hända Sverige hitintills.'”

Det är dags att se avhumaniseringen i vitögat – det dör människor även här – med alliansens goda minne, av ett regelverk på sjukförsäkringsområdet, som snarare hör hemma i 30-talets Tyskland än i 2000-talets Sverige.

Med all den upplysning vi fått om det totalitära 30-talet, mördandet, förintelsen, grupper som förtrycktes och selekterades för folkmord i gaskamrarna, det totala föraktet för svaghet som var den tidens socialdarwinistiska kännetecken, så borde det vara uteslutet med både ‘arbetslinje’, ‘rehabiliteringskedjor’, för att inte tala om de mer ‘europeiska’ idéerna om massdeportationer, minaret- och burkaförbud.

Men allting verkar onekligen istället gå i tvångsupprepningens isande tjatiga tecken. Det kan inte sägas vara en historisk blindhet – utan snarare som om man helt frankt förnekar de uppenbara historiska parallellerna och inte gör någonting för att hindra att den ‘monstruösa normalitetens’ totalitära tyranni, rasismen och anti-intellektuell utilitarism sprids som en löpeld över de vittrande moraliska ruinerna som det nyliberalt sönderspekulerade, korrupta EU nu lämnar efter sig i present till nästkommande generationer, utöver skuldberg och global förödelse av naturen.

Italien – Berlusconi, Malta – ett modernt förstadium till nya koncentrationsläger, i Grekland har flyktingar torterats, Sverige – utvisningen av apatiska flyktingbarn och så SD som tungan på vågen som kan få hela den redan högerkantrande retoriken att förbytas i öppet våld och naken repression med stöd av ett gendarmeri på 18 000 underbetalda kontraktsanställda ur just de proletariserat missnöjdas skara, som gärna hjälper till att hålla ordning på de ”inre hoten” så länge de kommer från vänster om moderaterna. I Holland går extremhögern framåt explosionsartat, Belgien, Storbritannien, Ungern – Jobbik på frammarsch (EU:s ordförandeland nästa år), danskt folkeparti osv osv.

Vi behöver en annan riktning för Sverige – från EU – och till ett återuppvaknande av anständighet och civiliserat tänkande. Det är akut.

Ett första steg är att genast säkerställa sysselsättningen på bred front, med rödgrön omställning, för att eliminera massarbetslösheten som rekryteringsgrund för mörkerkrafterna. Det trängande behovet av arbete och bostäder för ungdomar är något som också kräver ett omedelbart fokus.

Läs: M och Borg vinnare i medierna, Expressen – Moderaterna vinnare i medierna , DN – Fluffiga anklagelser, SVD – ”Moderaterna största partiet”, AB – Poul Nyrup Rasmussen: Ta time-out, Expressen – Skuggan över Bildt,  SR.se – Rättegång utan åtalad på plats kan bli verklighet, SVD – Amnesty välkomnar Sudanutredning, DN – Rödgröna åter i topp,  Expressen – Rödgröna återigen störst, DN – KI – Tydlig återhämtning skuggas av orosmoln,

Se tidigare bloggposter: Carl Bildt och Gangsterekonomin, Den Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans tyranni, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Vår Gud är oss en väldig Borg, Berlusconi är ingen pajas och SD är inga clowner, Moderater med Kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Vem har skapat den ‘ökade hotbilden’ mot Sverige?, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti! – Den långsamma reprisen

Läs även: Ett hjärta Rött – Glöm aldrig Anna Olsson – den första som slog larm, Miste sin sjukpeng – tog sitt liv, DN – Försäkringskassans hårdare krav på underlag får kritik, annarkia – En lätt bris åt vänster,

De Nya Moderaterna och en Ny Demokrati

Det känns som det är på sin plats att summera vad de Nya Moderaterna åstadkommit under sin regeringstid vad gäller upprätthållande av välfärd och demokrati i Sverige. Det Nya är då möjligen, kan man konstatera, en sällsynt hög hastighet i den historiska kräftgången. Jag repriserar därför ett inlägg från feb 2009, med tillägg av flera Nya länkar om hur de Nya Moderaterna sedan dess knappast blivit mer nydanande utan till och med passerat de Gamla Moderaterna vad gäller rusningen bakåt i tiden:

En kall politiker fryser

februari 12, 2009

Nu har det blivit så kallt i politiken att till och med de kallaste av politiker fryser.
-Det finns ingen laganda, uppger Kristina Axén Olin (M), i ett finmejslat porträtt i Dagens Nya Nyheter, som orsak till sitt avhopp från posten som andre vice ordförande i det Nya Arbetarpartiet som även lanserar den Nya Välfärden.

Nej, vi har märkt det. Det finns ingen laganda, allt fler hoppar av, alternativt går in i väggen, som Curt Malmborg. Att sätta epitetet Nytt framför det mesta man gör är själva signumet för det parti, vars post som andre vice ordförande Kristina nu lämnar. Och det Nya Arbetarpartiet är verkligen ett Nytt slags sådant, liksom den Nya Välfärden verkligen är en Ny slags välfärd som vi aldrig skådat maken till förut. Man befarar att till och med språket man använder är ett Nytt slags språk där orden också tillägnats helt Nya betydelser.

Och då kanske det är troligt att lagandan inte är så lätt att sätta fingret på, eftersom den kan vara av ett slag som vi inte känner igen.

I det Nya Arbetarpartiet har man, som Nyhet självklart ett stort antal Kvinnliga ministrar, som även de verkar tolka sitt uppdrag på ett revolutionerande Nytt sätt. Vi har

Beatrice Ask – Justitieminister – det är hon som står för den Nya rättssäkerheten i landet.

Nyamku Sabuni – Integrations- och Jämställdhetsminister, hon garanterar likabehandling och att alla Nya svenskar finner sin plats i gemenskapen; ”Alla skall med”.

Cristina Husmark-Pehrson – Socialförsäkringsminister, hon implementerar med kraft den Nya Välfärden.

Maria Larsson – Folkhälsominister, hon lanserar Nya vårdformer, välkomnar idealism, volontärarbete och övervakar med falkögon den Nya vården

Åsa Torstensson – infrastrukturminister – hon ser till så att alla tåg går enligt sina Nya tidtabeller

Lena Adelsohn Liljeroth – kulturminister – dammar av kulturen med Nya friska sponsorpengar och främjar den Nya kulturen som skapas på Nya lediga stunder av de som är friställda från den unkna kulturpolitik som det Gamla arbetarpartiet förde

Maud – näringsministern som ser till att det startas massa Nya företag men gör en massa annat också, till exempel lanserar den Nya energipolitiken

Men vi får inte glömma de Manliga ministrarna

Fredrik Reinfeldt – han formar som statsminister den Nya staten som vi skall leva i där Lag, Ordning, Arbetslinje, Ny Jämställdhet och Bistånd- till-de-som-behöver-den- mest är styrande Principer

Anders Borg – finansminister som står pall när det blåser. En Ny Giv kan man säga att han skyfflar ut; med rejäla skattesänkningar så att konsumtionen kan öka och rejäla lånelyft till banker och industri för att hålla hjulen igång, utan krångel och divideranden om var de hamnar när de går knackigt – det sköter ändå Marknaden bäst (en Ny marknad, vars mekanismer vi snart kommer att få lära känna lite mera i detalj)

Sven Otto Littorin – det är han som står för den Nya arbetsmarknadspolitiken – skapar verksamma incitament som gör att folk snabbt kommer i jobb och ser till att alla som förtjänar det får en Nystart i livet – Var person på sin Rätta plats – verkar vara hans ledord.

Jan Björklund – en rakryggad man som utformat den Nya skolpolitiken

Mikael Odenberg – var en försvarsminister som tyvärr hann avgå innan den Nya försvarspolitiken satt sig riktigt. I hans ställe kom

Sten Tolgfors – det var han som fick bevittna denna Nyskapelses plötsliga födelse

Tobias Billström – migrationsminister – klargör på ett tydligt sätt för de Nya svenskarna vad som gäller om alla Nya saker de måste lära sig i det Nya landet som de kommit till

Andreas Carlgren – miljöminister som i jämlikhetens namn möjliggör att flera kan få tillgång till sjönära tomter, ser till att klimatmålen nås genom att visa sällsynt stor kompromissvilja i utformandet av den Nya Energipolitiken

Och sist men inte minst har vi det splitter Nya EU:s egen minister Cecilia Malmström, som gått i spetsen för införandet av en pinfärsk Grundlag med ett säreget namn, Lissabonfördraget, vilket tillförsäkrar oss alla en alldeles Ny Demokrati.

Sist och slutligen träffas man alltså ändå som en blixt av reflektionen att denna Nya högersocialism i själva verket kan vara något som man plockat upp från historiens skräpkammare.

Läs bloggarna Mark Klamberg: ”Vad ska uppgifterna om telefonsamtal och e-post kunna användas till?”,

Domarna i Författningsdomstolen i Tyskland är kritiska till Lissabonfördraget – Är inte detta ett hot mot friheten?

Kulturbloggen: ”Aldrig mera FRA”

Se inte minst även tidigare bloggposter om Carl Bildts utrikespolitik: Vem har skapat den ‘ökade hotbilden’ mot Sverige?, Hellre en oenig fred än ett enigt krig mot Ryssland,

Se också bloggposten: Högerdrevet vräker in på Knuff.se och Nickedockorna som pratar Newspeak

Läs även aktuella blogginlägg och nyheter om de Nya Moderaterna: Peter Andersson – Dags att sticka slutligt hål på ballongen om ”Nya Moderater”, s-buzz – Timbrohögern och handväskan,  Badlands hyena – Monas väska på enkel svenska,  BH2 – Spökpolitikerns spökskrivare,  Scaber Nestor: Sahlins väska: 6000 kr, Reinfeldts klocka: 80.000kr,  Ett hjärta rött,   AB – Fredrik Reinfeldt vill inte diskutera politikers lyxvanor,  AB – Mona Sahlins klarröda väska väcker starka känslor,  AB3,  AB4,   AB5, AB6, AB7,   AB8, AB9 – ”Väskan var en fin present”, AB10 – Reinfeldt behandlar de sjuka omänskligt, DN1,    DN – ”En handväska ses som onödig, en sportbil som en investering”,   DN3,   Sett ur en västgötskas ögon,   Kent Persson (m) blogg,  Madonnan,   miatankar,   metrobloggen.se,  vonkis,    Alltid rött alltid rätt,   Fritt ur hjärtat,   Röda Berget,   Mårtensson,   Röda Lund,   Livet sett underifrån,  Högbergs tankar,   Gester…med ord,  Peter Andersson – med rätt att tycka2,   Tibergs blogg,   ETR blogg,  Svart på vitt – Märklig debatt om Sahlins väska,  Organisk intellektuell,  Thomas tvivlaren – med tvivlet som insats,  Under den lugna korkeken,  Fri och funderande,   Kommunisternas blogg – Parasiterna som styr detta land,  Newsmill – Claes Borgström,   Newsmill – Göran Greider,  Sydsvenskan – En storm i ett Vuittonglas,  Kaj Raving – Nybro,  Den hälsosamme Ekonomisten,  Alliansfritt Sverige,  Per Westberg,  Ulf Bjereld,  Tokmoderaten,  Ipse Cogita,   Claes Krantz – Kan socialdemokraterna punktera den moderata illusionen?, SVD – Rödgröna leder med 10 procent,  AB,

Sven Otto Littorin om Valfriheten och a-kasseavgiften

Över en miljon står utanför a-kassan, konstaterar SVT i ett inslag som även innehåller en mycket talande intervju med Sven Otto Littorin om man säger så. Vad gäller avgifterna för medlemskap, som de Nya Moderaterna och Alliansen inledde sitt regeringsinnehav med att drastiskt höja, så kan man även anta, att det är de som behöver medlemskapet allra mest, som gått ur, inte minst eftersom det Nya Arbetarpartiet även ansåg att det inte var mer än rätt, att de a-kassor som hade högst antal arbetslösa skulle stå för de högsta höjningarna av medlemsavgifterna, något som man också såg till skedde.

Intressant i det sammanhanget är då att ordagrant transkribera vad Sven Otto Littorin de facto säger i detta inslag, då det på ett övertygande sätt klargör cynismen i resonemanget:

”SVT:s Reporter: -Det faktum att så många försvann 2007 och inte har kommit tillbaka – ser du det som ett misslyckande?

Sven Otto Littorin: -Nej, det är lite svårt att säga, därför att vi vet, att av de som lämnade så var kanske 200 000 personer med kort tid kvar till pension.  Sen fanns det ju en och annan som naturligtvis lämnade för att man ville ha pengarna till något annat.  Och det är klart att det system vi har idag, det ÄR frivilligt.

SVT:s reporter: –Men att du inte lyckats locka tillbaks dem, hur ser du på det?

Sven Otto Littorin: -Ja, vi har gjort det billigare, vi har gjort det enklare, men människor måste ju till slut, i dagens system, välja om man vill vara med eller inte, om man tycker att nyttan är tillräckligt hög.

Thomas Östros (S), ekonomisk talesperson: -De mest utsatta på arbetsmarknaden, de som har lägst löner och jobbar t ex inom hotell och restaurang har fått mer än en tredubbling av sin a-kasseavgift, och det är klart att väldigt många har inte råd att vara med.

Speaker: I år väntas arbetslösheten toppa på nära 10 % innan det vänder. Och Sven Otto Littorin är själv förvånad över att lågkonjunkturen inte har fått fler att tänka om. Men han har inga konkreta åtgärder på gång, utan hoppas att människor ska ta sitt förnuft till fånga:

Sven Otto Littorin: –Jag tycker naturligtvis att det är en väldigt dum idé att lämna a-kassorna. Man behöver ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Och jag skulle ju önska att var och en som lämnade och ytterligare några stycken, gick tillbaka.” [min fetstil]

Mitt tips till Sven Otto Littorin blir då – varför inte ta denna önskan på allvar och till att börja med omedelbart se till att de som ni just utförsäkrat från sjukförsäkringen kan gå tillbaka till det ‘inkomstrelaterade försäkringsskydd’ som ‘man’ enligt dig oundgängligen ‘behöver’? Samt även se till att ”ytterligare några stycken”, kan gå tillbaka, t ex de som av inkomstskäl omöjligt har råd att vara med i a-kassan plus även det växande antal arbetslösa och långtidsarbetslösa som helt och hållet också har gått miste om det  ‘inkomstrelaterade försäkringsskydd’ som ”man behöver” eftersom ni även sänkt ersättningsnivåerna i a-kassan för de flesta till 65 % av lönen.

Detta vore en lämplig åtgärd, särskilt nu när AMS senaste prognos säger att arbetslösheten kommer att öka till alarmerande siffror under 2010 – man räknar med 539 000 arbetslösa och 11.3 % arbetslöshet.

Vilket också säger en del om Alliansens totala passivitet på arbetsmarknadspolitikens område.

Blir det problem med finansieringen så kan pengarna tas av vinsterna från de banker, som använt statliga stöd till att höja direktörslöner och bonusar, höja bonusar för bonusgranskare, inte sett till att långivning till företag fungerat och fortsatt riskspekulera i Baltikum eller annorstädes.

För såna banker borde tvångsförvaltas.

Se: Newsdesk – Arbetsförmedlingens prognos för 2009 och 2010: 539 000 arbetslösa år 2010,  Eurostat – Unemployment rate (ökning månad för månad för alla länder i EU under 2009)

Läs aktuella blogginlägg och nyheter om de Nya Moderaterna: Ett hjärta Rött – Endast superarbetskraft på framtidens arbetsplatser?, , Peter Andersson – Dags att sticka slutligt hål på ballongen om ”Nya Moderater”, s-buzz – Timbrohögern och handväskan,  Badlands hyena – Monas väska på enkel svenska,  BH2 – Spökpolitikerns spökskrivare,  Scaber Nestor: Sahlins väska: 6000 kr, Reinfeldts klocka: 80.000kr,  Ett hjärta rött,   AB – Fredrik Reinfeldt vill inte diskutera politikers lyxvanor,  AB – Mona Sahlins klarröda väska väcker starka känslor,  AB3,  AB4,   AB5, AB6, AB7,   AB8, AB9 – ”Väskan var en fin present”, AB10 – Reinfeldt behandlar de sjuka omänskligt, DN1,    DN – ”En handväska ses som onödig, en sportbil som en investering”,   DN3,   Sett ur en västgötskas ögon,   Kent Persson (m) blogg,  Madonnan,   miatankar,   metrobloggen.se,  vonkis,    Alltid rött alltid rätt,   Fritt ur hjärtat,   Röda Berget,   Mårtensson,   Röda Lund,   Livet sett underifrån,  Högbergs tankar,   Gester…med ord,  Peter Andersson – med rätt att tycka2,   Tibergs blogg,   ETR blogg,  Svart på vitt – Märklig debatt om Sahlins väska,  Organisk intellektuell,  Thomas tvivlaren – med tvivlet som insats,  Under den lugna korkeken,  Fri och funderande,   Kommunisternas blogg – Parasiterna som styr detta land,  Newsmill – Claes Borgström,   Newsmill – Göran Greider,  Sydsvenskan – En storm i ett Vuittonglas,  Kaj Raving – Nybro,  Den hälsosamme Ekonomisten,  Alliansfritt Sverige,  Per Westberg,  Ulf Bjereld,  Tokmoderaten,  Ipse Cogita,   Claes Krantz – Kan socialdemokraterna punktera den moderata illusionen?, Rasmus Lenefors – Reinfeldt vill höja lönerna (?), Robert Noord, SVD – Rödgröna leder med 10 procent,

Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?

För ett antal år sen experimenterade en journalist i USA genom att iklä sig rollen som minimilönearbetare. Hon visade då med all önskvärd tydlighet att det inte går att försörja sig genom att arbeta i USA – då minimilönesystemet hade gjort det omöjligt. Hon var tvungen att ha flera förslitande jobb och lyckades ändå inte uppnå anständig inkomst, då det knappt räckte till mat för dagen och tak över huvudet, än mindre till sjuk- och pensionsförsäkringar.

Just det minimilönesystem som kommer att bli legio när Lissabonfördraget implementeras. Idag går alliansregeringens Maud Olofsson ut, i ännu en självförhärligande segertågsartikel , som med förskönande omskrivningar beskriver det hittillsvarande marionettregeringsinnehavet, och, som den trognaste effektuerare av EU:s beställningsjobb flaggar för fortsatta ändringar av arbetsrätten och LAS, som en nästa punkt på EU-agendan, vilken banar ytterligare väg för minimilönesystemet, (vilket redan är lagstadgat i 20 av 27 EU-länder).

Om man verkligen ville göra något åt arbetslösheten skulle man nu istället börja dela på jobben och införa sex timmars arbetsdag. Då skulle man slippa göra en massa konstgjorda trygghetsarbeten och istället rusta sig för generationsväxlingen genom att ungdomsgenerationen sakta installeras och inskolas på de platser som sedan kommer att behöva tillsättas när de många går i pension.

Med Lissabonfördraget, som ordförandelandet Sverige ska genomdriva antagning av nu i höst, urholkas nämligen arbetsrätten och kollektivavtalen och minimilönesystemet  införs – vilket Lavaldomen och flera andra domar gett tydligt uttryck för. Det är därför socialdemokraternas svek i frågan om okritisk ratificering av Lissabonfördraget är så allvarligt.

Först kan man börja med att läsa domsluten i Rüffert- och Vaxholmsmålen där det slås fast att strejkrätten och kollektivavtalen är underordnade reglerna för den inre marknaden och de fria rörligheterna.

Sedan kan man fortsätta med att läsa artikel i Kommunalarbetaren där EU-domstolen i egenskap av den svenska EU-domaren Pernilla Lindh talar om att Lissabonfördraget inte kommer att innebära någon skillnad, då EU-rätten redan behandlar Lissabonfördragets rättighetsstadga som primärrätt, vilket innebär att både strejkrätt och kollektivavtal m fl är underordnade reglerna för den inre marknaden. Det innebär att om Lissabonfördragets s k rättighetsstadga står i strid med de  s k fria rörligheterna så är det de fria rörligheterna som går före.

Domarna tillämpar alltså istället utstationeringsdirektivet (som överordnas rättighetsstadgan i domsluten).

Domsluten har också lett till en svensk utredning om hur lagstiftningen i Sverige skall ‘harmonieras’ efter dessa domslut så att domslutens principer skrivs in i Sveriges lagar (den s k Stråthutredningen, som nu är ute på remiss).

Redan före ratificeringsbeslutet i riksdagen 20 nov 2008 vederlägger Martin Viredius, vice ordf i Transportarbetarförbundet, S och LO:s desinformation om att arbetsrätten inte kommer att försämras med Lissabonfördraget.

Då domstolen slagit fast att rättighetsstadgan redan behandlas som primärrätt innebär det att rättigheterna i den – vilken även innefattar alla demokratiska fri- och rättigheter – endast gäller om de inte står i stid med reglerna som gäller för den inre marknaden. Demokratin är avskaffad med andra ord. Det är marknaden som styr. Vilket öppnar upp för ett system med otrygga anställningar och minimilöner.

I fördraget står nämligen:

”Syftet med artikel 52 är att fastställa räckvidden av rättigheterna och principerna i stadgan och fastställa regler för hur de skall tolkas. I punkt1 behandlas begrängsningssystemet. I den använda formuleringen har inspiration hämtats från domstolens rättspraxis enligt följande: ”Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden …]”

vilket alltså var precis det som gjordes i Lavaldomen m fl ustlag, där reglerna för den inre marknaden fastslogs gå före rättighetsstadgan, vilken således redan då behandlades som primärrätt av domstolen.

Vidare är ratificeringen inte förenlig med svensk grundlag som stadgar att mer maktöverföring till EU inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de inte, enligt en granskning som eu-kritik.se har gjort. De fyra rättigheter som saknas i Lissabonfördraget men som däremot finns inspikade i vår egen grundlag är följande:

1. Rätten till skydd mot hemlig avlyssning
2. Rätten till skydd mot åsiktsregistrering
3. Rätten till skydd mot godtyckligt frihetsberövande
4. Rätten att delta i demonstration på allmän plats

Dvs just de rättigheter som akronymlagarna avskaffar – FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, europeisk arresteringsorder, ACTA, Inspire, Stockholmsprogrammet m fl.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU –
”EU:s rättighetsstadga – ett hot mot medlemsländernas självbestämmande”

Läs även tidigare bloggpost: Tvångsförflyttningar, hård segregering och passiv arbetsmarknadspolitik

Läs Regeringen ‘Stråth-utredningen’ – ”Förslag till åtgärder med anledning av Lavaldomen”

Apropå den s k ”fria rörligheten” kan det också vara på sin plats att läsa Mark Klambergs bloggpost om SJ:s beslut att införa visering av giltiga identitetshandlingar på tågen i Sverige: ”Har alla spärrar släppt?” Missa då inte heller SJ:s egen förskönande omskrivning om saken ”SJ inför personliga biljetter”.

Se även bloggpost: ”Den fria rörligheten” – Diktaturen har landat

Läs: SVD1,     SVD2,  SVD3, SVD4,  SVD5,    SVD6,  DN1,    DN2, DN3,  DN4, DN5,  DN6,  DN7, DN8,  AB,  AB1,  AB2,   AB3, Expressen1,    di.se,  GP,

Bloggar: Stockholm enligt Anckersjö,  Törnquist tänker och tycker,  Mitt i steget,   Karl Hellberg,  the Campaign Dossier,   Mitt i steget2,  Krohniskt,  Fredrik Axelsson,

Läs även: Nätverket för folkomröstning om EU:s nya grundlag – Nej till minimilöner – Ja till kollektivavtal – Stoppa Lissabonfördraget!, Västerbottens Folkblad – Minimilöner kommer in bakvägen,  TCO – Debattartikel Ingemar Hamskär, chefsjurist TCO – Arbetsgivarna illojala mot modellen,  Sjukvårdspartiet Sörmland – Lissabonfördraget en kupp mot Sveriges folk?, VGUENGL , Paraplyprojektet – Lagstadgad minimilön vanlig i EU, s-bloggar: Bo Widegren – Lissabonfördraget stadfäster Lavaldomen: Fri rörlighet tar över rätt till kollektivavtal och strejkrätt.

Läs även: Barbara’s blog, Barbara’s Website