Att Carl Bildt har Carte Blanche för Allt det visste vi redan

Att Carl Bildt är expert på retorisk judoteknik, där skrockande transponering till durtonart är den mediestrategiska specialiteten, det visste vi redan, eftersom en av svensk medias grundlagar är, att journalister aldrig någonsin frågar ut honom på samma sätt, som SVT Aktuellt och Rapport ikväll helt berättigat frågade ut ”Fia” Arkelsten, utan istället alltid låter honom komma undan utan besvärande följdfrågor, vad han än gör eller är insyltad i. Han skäms inte för nånting och det verkar vara en förmåga som beundras omåttligt i massmedierna.

Men det är ändå förvånande, att denna hans monumentala skrupelfria fräckhet är så utbredd, att riksdagsledamot inte ens skäms när det avslöjas hur hon i egenskap av miljöpolitisk talesperson för Moderaterna åkt på bjudresa betald av multinationella miljökatastrofala Shell för att sedan stå som levande reklampelare och prata sig varm för Shell i riksdagen, samt låtit sig bjudas av kärnkraftsindustrin på ”studieresor” till det fördyrade kärnkraftsbyggets Finland, varpå Shell genast får stöd för både fossil gasutvinning i bördigaste Skånekommunerna och kärnkraftsindustrins beställning på stopp för avvecklingen skyndsamt expedieras trots våldtäkten på Centerns kärnvärderingar som det innebar.

Moderaterna anser således att det är helt korrekt att multinationella ”utskällda” företag beställer fram lagstiftning som politikerna mot betalning sedan snabbt expedierar. Att demokratin därmed är helt överspelad verkar de enbart se som något positivt.

Det här korrupta styrets framflyttning av gränserna för vad lagen tillåter tillsammans med sina redan framskjutna positioner föranleder mig därför att återpublicera vad globaliseringsforskningen kommit fram till angående denna nyliberalismens gangsterekonomiska metoder.

Se även tidigare bloggposter: Carl Bildt tonar nog ner det mesta, Reinfeldt ovetande om den ”olyckliga” och ”beklagliga” korruptionen?, samt Tidningen Republic – (S)hell on Earth,

”Den ”legala nihilismen” och gasledningarna

Posted on  november 24, 2009 by komigenuva|

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionensanspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

”that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – ”Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion – verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

” As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate ofalternative decisions.’”

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – ”Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar – personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; ”Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control. And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom – så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg ”Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten ”Goda vibrationer”

”Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad ”modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och ”Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken ”Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. SeEU Newspeak Glossary.”

Läs: AB – Blev bjuden på fler resor, AB – Carl Bildt: ”Jag har gjort massvis med resor”,  SVD – ”Jag beklagar inte att jag åkte”, SVD – Arkelsten körde gratis BMW, Rolling Stone – The Spill, The Scandal and The President, DN – Reinfeldt vill att Arkelsten stannar, AB – Tvätta rent i politiken, AB – Arkelsten borde avgå, DN – Arkelsten hoppar av extraknäck, SVD, AB5, DN3, DN – Korruption: Moderat oljeberoende, Expressen, Expressen – Sofia Arkelsten satt i riksdagen, AB – ”Har förtroende för Arkelsten”, AB – Arkelsten borde avgå, DN – Sofia Arkelsten försvarar Shellresan, AB – Tvätta rent i politiken, Expressen, AB – Lämnar styrelse – anger tidsbrist som skäl, AB – ”Ångrar det inte”, AB – Arkelsten åkte på Shells bjudresa, AB – Bildt: Jag har gjort massvis med resor, Expressen – Arkelsten stannade, Expressen – Mona Sahlin: Otroligt dåligt omdöme, SVT – Mats Knutson: Arkelsten i mödosam uppförsbacke, SVT Debatt Gudrun Schyman – Arkelstens Shellhistoria ingenting mot Carl Bildts oljeaffärer,

Bloggar: Peter Andersson – Om Fia Arkelsten, Shell och Nigerdeltata miljöhaveri, Högberg, Röda Berget,

Att privatisera är stöld – men bara i Täby

Enligt Roffe-Roffelito-mentaliteten och den friedman&hayekska fundamentalismen så är ju ”skatt stöld”.

Man undrar hur det kommer sig att motsatsen inte hävdas lite mer frekvent, men nu har alltså Kammarrätten slutligen brutit isen och tagit bladet från mun – att privatisera är olagligt och otillbörligt ”gynnande av enskilda”, åtminstone när det gäller såna fall som Täby kommuns ”stolta flaggskepp” Tibblegymnasiet.

I övrigt har det ju gått smoothe att realisera ut den skattefinansierade välfärden och skattebetalarnas egendom till lägstbjudande – allt från kommunala fastigheter till elproduktion och specialistsjukhus har ju vräkts bort nästan på samma sätt som man auktionerade ut gamla nervräkta Leninstatyer från det forna Östblocket på kitschmarknaden. Ja, så till den milda grad att både statens  och kommunernas skattkista nu nästan är utplundrat tom. Som argentinaren Salbuchi säger: Medan förlusterna socialiserats så har vinsterna privatiserats.

Snart öppnas skattgömmorna i alla paradisen – man undrar vad som kommer att hittas där. Det lär bli trångt i Monaco, men inte ens där går det nu att gömma sig, säger källorna. Kanske går det till sist till och med så långt att även riskkapitalisterna tvingas ta lite risker. och kanske även några personliga sådana som de inte har möjlighet att vältra över skulden för på någon annan.
Fan tro’t.

Slutsatsen kvarstår: Den skaparkraft med vilken penningkreatörerna genererat förökningsmöjligheter för kapital hade nog gjort sig bäst som ouppkopplade simuleringar.

Läs: E24 – Finanskrisens smitare, DN1, SVD1, SVD2, SVD3: ”Spara inte på våra barn”, DN2,  AB1, Sydsvenskan,   SVD4,      DN2,  GP1,  DN3,  AB2,   SVD4,  AB3,  DN4,   AB4,  AB5,  AB6,  Newsmill,  SVD6: ”Fick sparken anklagad för att ha stulit två chokladbitar”,  AB7,

Se tidigare bloggposter: Det pyramidala spelmissbruket

Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, En kall politiker fryser, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, Jobb, bostäder, utbildning – Piratpartiet couldn’t care less, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression, Bushiness as usual? , Vi måste avreglera Avregleringen

Läs bloggarna:  Björnbrum: ”Resignation”, Marcusen: Tibble gymnasium –  Täbymedborgarnas egendom!, Björnbrum – Får jag äta upp dig? – Filosofiska funderingar, Johan Frick, Stockholmspunk, – Påskpunk, Arvid Falk – ”Försäljningen av Tibble gymnasium olaglig”, Andrea Doria: ”In yer face, Filippa!”, j.j.n., Säfflemannen, My dad read Kierkegaard,In Your Face – ”Privatiseringsivern kan kosta mer pengar”,Röda Malmö: ”Ett råd till Wanja – AvgåDen hälsosamme Ekonomisten: ”Återinför kollektivanslutningen

Inflationsspöket driver upp priserna

Varför satsa så mycket i stimulanser om man inte får garantier för jobb?

Hur kan man vara så säker på att övergödningen av kapitalmarknaden leder till att fler människor får arbete. En värre situation än 20 % arbetslöshet vid årets slut och hyperinflation ovanpå det kan man inte tänka sig.

Det skulle betyda att tvångsupprepningen av 30-talet skulle bli total. Ska vi få uppleva situationen att en ask tändstickor kostar en hel säck värdelösa pappersbitar? Skall vi behöva övergå till byteshandel? Ifall massarbetslösheten tillåts sprida sig ytterligare kommer ännu många fler miljoner vara beroende av de nålpengar som eventuella utbetalda ersättningar då kommer att utgöras av.  Människor kommer därför inte ens att ha råd till livets nödtorft. Då utbryter panik och därtill hörande primitiva beteenden.

När tänker kapitalisterna förstå att stoltheten måste sväljas och staten gå in och verkligen trygga sysselsättningen; skapa arbeten, lämpligen genom en återgång till offentligt finansierad infrastruktur vad gäller el-tele-post-järnväg samt vård-skola-omsorg-utbildning m fl. Särskilt om man vill att det inte också ska sluta med att staten måste gå in och till och med trygga ännu mer basala verksamheter, såsom livsmedelsförsörjning till det stora folkflertalet även i de s k i-länderna genom nödbespisning.

Det privata näringslivet kommer inte att kunna skapa några jobb i det ekonomiska nödläge som världen befinner sig i. Och i vart fall inte ens tillnärmelsevis i den omfattning som krävs.

Risken finns att nuvarande situation till och med kommer att överträffa 30-talets depression i omfattning med hänsyn till den globalisering som ägt rum, den överljudshastighet med vilken nedgången nu sker samt de ofantligt ödesdigra misstag som gjorts beträffande en överoptimistisk och på hänsynslös rovdrift baserad snabbomvandling av förut fattiga länder i de av postkoloniala diktatoriska strukturer lidande Asien och Östeuropa; en speed-omvandling, som därför kan komma att visa sig vara av bräcklig, för att inte säga illusorisk art. Dessutom har väl inte handelsmurar raserats i samma omfattning som krediter nu ges, snarare är det väl så, att den rika världen armerat sig tämligen ordentligt.

De åtgärder som vidtas ter sig ogenomtänkta i och med att en omfattande dämpning av massarbetslösheten och en rättvis fördelning inom länderna inte säkerställs.  Sanktionerna mot fortsatt missbruk verkar tämligen svaga, så risken verkar överhängande för fortsatt bonusfestivitas. Hela pengaspektaklet andas desperation – som en makaber dödsdans runt guldkalven.

Läs DN1,  DN2, DN3,   AB1,  AB2,  AB3,  AB4,  AB5,     SVD1,  SVD2,  SVD3,  SVD4,  Sydsvenskan

Läs bloggarna: Svensson,  Sanna Rayman, Arbetarens klimatblogg, You’re no different to me, Björn Wadström – ettan,  The cautionary revelation of the apocalypse,  Krohniskt,  Peter Andersson,   Röda Malmö,  Den hälsosamma Ekonomisten,  Den flådda teddybjörnen,  Miljödoktoranderna tar till orda,  Obekväm humor: En BILJON – till giriga direktörer, Republikens röst i kungariket, Peter Swedenmarks blogg, Joachim Holmqvist,

 
Knuff

Karl Sigfrid är folkbildare

Jag rekommenderar alla människor som vill bevara demokratin att ta del av Karl Sigrids utmärkta debattartikel på Fjärde sidan i Expressen.

I den beskriver han föredömligt tydligt lagstiftningsprocessen kring det s k ACTA-avtalet. Denna pågående process är så väsensfrämmande för demokratin i Sverige att man förstummas när man får läsa hur de grova brotten mot demokratin bara fortsätter och blir allt värre.

Detta borde återuppväcka antiglobaliseringsrörelsen.

Läs: Opassande, Vänsterpartiet Erik Josefsson: ”Snabbutred ACTA och häv sekretessen”

Se också tidigare bloggpost: ”Att äga själar”

”Höga avkastningsmål” – Rovdrift i decennier!

Tänk att det skulle ta sån tid innan nån ifrån den intergalaktiskt distanserade sfären tog bladet ifrån munnen! Det som vanligt folk har sett och fattat sen 80-talets yuppiepok – det kommer de på att säga NU!
När ekonomin redan har kraschat – och det inte finns några bonusar kvar att ta ut, då allt som finns att ta redan är plundrat. Då går det an att uttala sig ‘generöst’ eller moraliskt. Det stockar sig i halsen när man läser det. Av vrede. Direktörerna har redan tagit ut bonusar för flera livstider. Skapat en klass som inte står renässansens bankirfamiljer efter – Medici.
Den börda globaliseringen och den nyliberala fundamentalismen har utkrävt av planeten, människor och djur; särskilt befolkningarna i den så kallade Tredje Världen – men även här, för att skrapa samman deras grobianiska övervinster kan man inte beteckna som något annat än slaveri. Om man nu för en gångs skull skall kalla saker vid sitt rätta namn istället för att ljuga hela tiden. Kinas miljö är redan förstörd.
De borde ställas till svars!
För nån skam i kroppen kan vi inte räkna med att de har. Det har de redan visat.

Sådan grotesk profithunger driver också på inflationen! Att de inte kunnat besinna sig kan inte betecknas som något annat än miss-bruk. Det kallas MER-värde – det är det de vräker ner i sina redan överfyllda fickor. Och satsar man inte på ett massivt sysselsättningspaket inom den offentliga sektorn kommer räntesänkningarna inte att ha någon som helst effekt.

Läs Bloggarna: Knuff,…..

Avsnittet Läs Bloggarna redigerat av Nemokrati maj 2018