Etikettarkiv: härdsmälta

Sofia Arkelsten – Otydlighetens okrönta Drottning

Idag lyssnade jag på lördagsintervjun, och det var ju inte särskilt upplysande. Sofia Arkelsten meddelade att hon vill att Moderaterna ska bli bättre på att formulera sig i miljöfrågorna. Därutöver intet. Ömsom lät hon som en impertinent pryo, ömsom skruvade hon sig hjälpligt under Tomas Rambergs raka frågor. Resultatet var beklämmande ogenerat, på mig gjorde hon ett slätstruket och till och med likgiltigt intryck. Som om hon inte ens var närvarande (vilket hon kanske inte heller var, då det sannolikt är Schlinge som döljer sig bakom det figurativa pappstaffaget som endast tillåts babbla lite med pappersläpparna på ett naturtroget sätt).

Partibidragsgivarna förblir hemliga och vartåt moderaternas politik syftar ungefär lika hemligt.

Lyssna – Ekots lördagsintervju

Se tidigare bloggposter: Moderater med Kärnvapen för fred – till höger om neutralitetenOlja, skiffergas och kärnkraft – framtidens energi?, Lebensraum Sverige – Europa behöver råvaror!Att massakrera Arktis ”på ett hållbart sätt”Den ”legala nihilismen” och gasledningarna

Läs: Ekots lördagsintervju – Från resa till (m)iljöoffensivDN – Reinfeldt rasar mot de rödgröna, GP – ”Gubbvarning på kärnkraft”, AB – Här bryter kärnkraftschefen ihop, AB – Ny ”supermåne” bäddar för kaos, AB – Fukushima kan ha kylning i helgen, AB – Strålningen vid Fukushima minskar en vecka efter jordbävningen, AB5, DN – Tyst minut för offren i Japan, DN – Chatt om kärnkraftsolyckan i Japan, DN – Tårar – i väntan på att krisen ska lösas, SVT – Nya rekommendationer från UD – Svenskar uppmanas äta jodtabletter, SVT.se – Radioaktivt jod i dricksvatten, SVT – Ström kopplad till reaktorn, SVT – Förhöjda halter av radioaktivitet uppmätt i grönsaker, SVT Play Rapport – Japaner lämnar landet – även om de inte vill, SVT Frågor och Svar – Om strålning, Om kärnkraft, SVT – Smarta invånare ger stark ekonomiSvar på tal till Per Schlingmann på NewsmillMed ljuset som ledstjärna – Solenergi istället för uran och thoriumDagens rekommenderade ingenjör – Gunnar Asplund!USA – ett U-land, Sverige – ett (E)U-land

Bloggar: Skattepolitik och samhällsfilosofi, Paul Ronge Media AB, Mitt i Steget, Röda Berget – Moderat Fas3-kritiker anklagar Arkelsten för mobbning, Roger Jönsson (s), Mikael Persson, Torsten 2011Torstens blogg,Rabiatfeminism – We, the peopleUppkäftiga Uppsala – Manifestera mot kärnkraften på onsdagPolitikerbloggen – SIFO 64 procent säger nej till nya svenska kärnkraftverkLena Sommestad – En privatiserad stat – hur långt ska historien rullas tillbaka?Alliansfritt Sverige – Reinfeldt kräver att de rödgröna lägger ner sina röster – resten av mandatperiodenRöda Berget – Kärnkraftsnissarna stoppar huvudet i sandenKent Persson (m) bloggTankesmedja allmänmedicin – Förutspått om utförsäkrade, Susannes fotoblogg


S i akronymen PIIGS står för Spanien?

Eftersom jag inte orkar skriva om Japan för att det är så extremt sorgligt och skräckinjagandesamma gång, så skriver jag istället en bloggpost om vad som under tiden händer i ekonomin, förutom att investerarna agerar i panik, vilket förvärrar krisen.

Primärt drabbas små valutor som kronan, men också euron och skuldtyngda statspapper, därefter priserna för livets nödtorft, priserna för el och bensin går sannolikt också kraftigt upp, med anledning av revolutionerna i Nordafrika. Till och med den artificiella kreditdrivna ”återhämtningen” kommer att bromsas tvärt med tanke på att Japans elektronikindustri lamslås.

erosionen av eurozonen går sin gilla gång och dominobrickorna faller i exakt förutspådd ordning har nu turen kommit till Portugal och strax därefter väntar Spanien, superesset i akronymen PIIGS.

Vid det laget är eurons död ett faktum och de prerevolutionära vattnen i uppror. Nu tänker sig givetvis alla de, som hellre jobbar för 345 000 dollar om året, EU-förmåner och bidrag oräknat, i Bryssel, än trälar hemma som premiärminister i krislandet för futtiga 45 ooo dollar, att den stora ”räddningsmekanismen” grejar den blodiga biffen men där tar det nog stopp.

Med anledning av tal om nytt ”stresstest” för de spanska bankerna återpublicerar jag en bloggpost om det förra relaxade ”stresstestet” som genomfördes i syfte att föra marknaden och alla oss andra bakom ljuset, så att löneutbetalningarna till det nya skattefrälset i Bryssel obekymrat och dubbelbeskattande kunde fortsätta som om ingenting hänt.

Wall Street Journal analyserar stresstestet

Postat den juli 25, 2010

I artikeln ”Europe Stress Test Left to Investors” analyserar Simon Nixon CEBS stresstest av de 91 europeiska bankerna och den huvudsakliga kritiken som riktas mot testet är att det inte på allvar testat de viktigaste faktorerna, som kan komma att utlösa allvarliga marknadsreaktioner – dvs de som gäller eurozonens skuldkris, handeln med statsobligationer och bankernas grundläggande säkerheter, som jag gissar är t ex säkerheter för bolån i fastigheter:

”More importantly, the sovereign shock exercise—which looked at the impact of further volatility in the sovereign-bond market and was the main focus of investor attention in the run-up to the results—was benign to the point of irrelevance.The test was applied only to assets held on trading books and ignored banking books where the bulk of bank sovereign exposures lie.” [min länkning]

Man frågar sig därför vilket värde detta stresstest egentligen har, som utsaga om den ekonomiska verkligheten, mer än att det ger viss ökad insyn i bankernas affärer. Omfattningen av bankernas verkliga risktagande har man i stor utsträckning lämnat därhän. För att illustrera citerar jag även David Harpers kurs om Market Risk:

Traditionally, you can see why the banking book is deemed riskier than the trading book (and why banks would have an incentive to classify into the trading book): these positions are less liquid and do not benefit from mark-to-market’s ability to reveal market risks by way of the price discovery process.”

Särskilt som Basel II med tillägg inneburit att bankerna får använda intern riskklassificering som försvårar insyn samt en uppdelning med ökade överföringsmöjligheter mellan bankens kapitaltillgångar i handelslagret (trading book) – vars tillgångar då de aktivt handlas på marknaden anses vara förenade med marknadsrisk och låneportföljen (banking book) – vars tillgångar inte aktivt handlas på marknaden och därför inte anses vara förenade med marknadsrisk – men kan ju således ändå vara förenade med avsevärd marknadsrisk – med tanke på vad de utgörs av, t ex statspapper och bolån.

Att inte stresstesta dessa riskfyllda tillgångar i låneportföljen – i en finanskris som utlösts av en fastighetsbubbla som sprack följt av en statsskuldkris innebär ju att man inte gjort någon riskbedömning alls.

Risken ökar också dramatiskt om det blir så att skuldkrisen tvingar länder att ställa in betalningarna eller fastighetsbubblan brister, vilket den hotar göra när ökade kapitalkrav och leverage ratio införs för då höjer bankerna räntan och då faller fastighetspriserna eftersom folk inte kommer att ha råd vare sig med räntehöjningar eller höjda kontantinsatser, särskilt inte om arbetslösheten stiger, vilket den beräknas göra, varpå bubblan brister. Så – vad göra? Mitt tips är att bankerna sänker sina vinstkrav istället – samt sänker löner och avskaffa bonusar för direktörer och andra högavlönade som ett första steg – för att minimera risktagandet.

Som ett andra steg kan man ju tänka sig sanering och skuldavskrivning i CDS- och derivathandeln samt omstrukturering av PIIGS-ländernas skulder så att inte länderna kraschar totalt och hela marknaden havererar. Därefter reglera bort högriskhandeln och sluta med den här spekulationsekonomin till förmån för verksamheter med substans som ger vanliga människor arbetstillfällen.

En bra idé vore då också att återinföra valutarestriktioner. Samt använda alla bankbuffertpengar till att skapa jobb i offentlig sektor istället. Importberoendet måste minska och den inhemska självförsörjningen i Sverige öka, både av mat och andra dagligvaror, såsom textil, möbler och liknande. Att enbart konsumera på kredit fungerar inte.

Kanske måste också banker nationaliseras om inte långivning till produktiva företag som ger jobb fås att fungera. Riskkapitalbolagen innebär inte någon risk ens för riskkapitalisterna längre då de lever på fasta avgifter – bara för dem som finansierar dem såsom pensionsfonder och liknande. Det är för att hela krisen är en globaliseringens kris som handlar om att försöka försäkra sig om ett ständigt inflöde av enkla snabba cash med överinvesteringar i fasta värden och outsourceing av produktion till låglöneländer.

Läs: WSJ.com – Europe Stress Tests Left to Investors, bionic turtle – David Harper: Market Risk

Vill även passa på att rekommendera en ordbok för investerare som finns på nätet, där man kan lära sig vad alla deras termer betyder – InvestorWords.comFinancial Times Lexicon,Svenska Bankföreningen – Finanskrisens termer och ord

Läs: DN – Skuldkrisen sliter isär EU, EU Observer – Merkel salutes Portugal’s ‘remarkable’ cuts to health, welfare, European Voice, EU Business, Europaportalen – Irland misslyckades med att få ned räntan, BBC – Thousands protest against Germany’s nuclear plants, DI.se – Börserna rasar, E24 – EU-sång från tredje våningen, Veckans affärer – Stora demonstrationer i Portugal, Affärsvärlden – Flykt från risk

Redan en marionettregering?

Är kärnkraftsuppgörelsen beställd direkt av EU? Läs Alliansupproret och döm själv. Lissabonfördraget måste rivas upp. Det här är kolonialpolitik av gammalt förstenat märke. Under riksdagsdebatten som föregick Lissabonfördragets grundlagsvidriga ratificering, vilken endast sändes i sin helhet i SR – webradio – så var det bara EN enda riksdagsledamot som tog upp frågan – och hon företrädde väljarna i Bohuslän, bl a de som i årtionden vaktat vid Kynnefjäll – hon höll ett utmärkt och innehållsrikt anförande om Euratomavtalet, som ingår som bilaga till Lissabonfördraget.

Inte undra på att SVT var tysta som graven innan omröstningen – att lyssna på debatten var verkligen att säga farväl till Sverige och välkommen till Region Schweden – vad det hela handlar om är i princip den gamla doktrinen om Lebensraum och en kolonialism som innebär att hårdexploatera våra naturtillgångar.

Några veckor senare ser man EU-ledarna utropa i artiklar:

-Europa behöver råvaror!

Jag som blir fullständigt förlamad av sorg över vad som kommer att hända med den svenska naturen och ”Europas sista vildmark” orkar inte ens tänka på det längre.

Politikerna är verkligen svikare.

Tack till Alliansupproret för länk om Euratomavtalet.
Läs TEM-funderingar, Badlands hyena, Björn Sundin, Björn Wadström,
Knuff

”En stark stat”

Anders Borg pratar idag på bästa sändningstid i SVT om hur viktigt det är med en ”stark stat”, dock utan att precisera sig mera, oroväckande nog. En stark stat som efter stundens krav äger banker eller inte äger banker, och med den slags flytande gräns mellan privat och offentlig sektor som New Public Management medger, tungt vilande på en pyramidal bas av skatteinbetalningar, vilka den breda befolkningen med allt sämre arbetsvillkor står för. Det låter som något som kan utvecklas i riktigt obehaglig riktning. När akronympaketet väl satt sig och krisen fördjupats.
Blå Tågets gamla båt tutar vidare med sin mistlur i dimman.

Se tidigare postningar: New Public Management, Försvara fäderneslandet?, Politik i teknokratisk förklädnad, Den orättvisa mediebilden, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,

Läs bloggarna: Knuff

New Public Management

Vid läsning av Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om ‘New Public Management’ (eller NPM; dvs den företagsliknande styrning och internrevision som införts i Sverige inom statliga myndigheter och offentlig förvaltning sedan 1996) fäste jag mig vid en mening som återfanns under rubrikenProblemdiskussion” på sidan 4:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.”

Låt oss hoppas att det på Försäkringskassan inte varit konsultberoendets konsulter som satts att internstyra, controlla och revidera sina egna konsultkostnader –  i sånt fall skulle man förstå varför de skenande it-kostnaderna inte uppmärksammats mer. För om datasystemet nu är så krångligt som det sägs, så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Hade det ur användarsynpunkt för övrigt inte varit bättre om Försäkringskassans egen it-personal förfärdigat det system som de själva sen skall använda – för hur ska de annars nånsin klara att hantera det? Man undrar hur det kom sig att Försäkringskassan övergav denna sin ursprungliga idé, se Statskontorets delrapport 3 om Försäkringskassan, s 39 (i Sverige har vi ju tack vare en stolt 1700-talstradition offentlighetsprincip som möjliggör citat, något som dock pga av vårt snara uppgående i den sköna nya EU-världen liksom så mycket annat strax kommer att förvandlas till ett minne blott):

I ett längre perspektiv har ett systemskifte påbörjats för att överföra majoriteten av förmånssystemen till den standardiserade systemlösningen SAP (System Application Products).
Försäkringskassans bedömning är att ungefär 70 procent av Försäkringskassans
IT-stöd ska kunna baseras på SAP inom 10 till 15 år. Därmed frångår
Försäkringskassan den tidigare strategin att primärt använda egenutvecklat
IT-stöd. I förstudien dras slutsatsen att de prioriteringar som har gjorts inom
programmet överlag förefaller väl förankrade i Försäkringskassans ledning.

Varför man övergav denna ”tidigare strategi” är en fråga som man av allmänintresse gärna skulle vilja ha ett svar på. Man skulle också gärna se att något public-service-tv-program tog upp frågan om ‘New’ Public Management – det företagsliknande sättet att sköta statliga myndigheter – till diskussion, särskilt nu när Försvaret står inför en sån stor kontraktsanställning som ÖB nyligen aviserat.

För principen om internstyrning tycks inte fungera, åtminstone inte optimalt, då regeringen som i Försäkringskassans fall sedan ändå måste uppdra åt Statskontoret att göra extra och upprepade översyner och kontroller, varefter även Riksrevisionen granskar extra – det blir alltså multipla översyner och kontroller och trots det händer det som händer. ‘New’ Public Management verkar således inte vara något särskilt effektivt system för styrning och kontroll överhuvudtaget, kanske inte ens inom det privata näringslivet varifrån det hämtats, om man betänker hur det har gått där.

Och kanhända beror det på att man genom införandet av NPM övergett statsförvaltningens anrika tradition att detaljgranska kostnader till förmån för mer generell kontroll av kassaflöden, eller övergången från ”standardiserad detaljbudgetering till mer flexibel rambudgetering”, vilket tydligen lett till att man tappat kontrollen helt och hållet.
Mer om New Public Management:

Beställar-utförar-modellen – Här ger Linnéa Henriksson en utmärkt sammanfattande beskrivning av New Public Management, som samtidigt skulle kunna ses som en nästan kusligt porträttlik bild av Försäkringskassans nuvarande predikament:

”Det finns inga entydiga bevis på att
NPM-lösningar leder till inbesparingar.
Däremot har inbesparingar ofta gjorts
parallellt med NPM-lösningar, vilket har
bidragit till bilden av betydande inbesparingar.”

Av Nils Johansson: ”Väljare eller kund?” – från ”folkets makt över det offentliga” till ”individens valfrihet på en marknad”

Om Konkurrensideologin och New Public Management

New Public Management – marknadsorienterat synsätt

Lite olika studier som kan ge bränsle åt problemdiskussionen:

Hur korrupt är en icke-korrupt stat?
”Tillit och korruption i svenska kommuner”
Vad vet vi om kommunal korruption?
Riksrevisionen
Knuff
Andra intressanta inlägg