Järnrörshögern skrämmer till tystnad med hot och kränkningar – och kallar det ”yttrandefrihet”

Järnrörshögern borde lära sig leva efter lagen. Det är inte lagligt att hota, ofreda och systematiskt trakassera andra människor. Nätet är ingen fristad där olagliga handlingar plötsligt blir lagliga. Att förväxla sådana brottsliga handlingar med ”yttrandefrihet” visar än mer att vi är tillbaka på det tyska 30-talet där propagandan stegrades och uppviglade till systematiskt våld och massmord av de som motsatte sig nazismen.

Rättsväsendet verkar också behöva sig en lektion. Ta näthatet på allvar och lagför brotten.

Åsa Linderborg blir även utsatt för häpnadsväckande hatisk kommentar från ingen mindre än Johan Staél von Holstein på Twitter. Hånande skadeglatt utropar han ”Åsa Linderborg is soooo pathetic! She her self is as extreme as the ones she investigates! She is a f..g communist!” UTAN att ens ha läst artikeln som hon skrivit, om vad hon utsatts för.

Vi har nyss haft ett besinninglöst hatiskt, högerextremt politiskt massmord på socialdemokratiska, fredliga ungdomar. Ändå är ”debatten” så låg. Ofattbart.

Ta och skärp er,  för helvete.

Jag rekommenderar återigen Laurence Rees’ historiskt minutiösa beskrivning av det tyska naziväldets uppkomst i form av BBC-dokumentären ”The Nazis – A Warning from history” – SE DEN: Episodes – Episode 1, Episode 2, Episode 3, Episode 4, Episode 5,Episode 6. Citat:

”Chaos and Consent – the Nazi Rule of Germany [. . .]

The first to be imprisoned in this revolution were the Nazis’ political opponents – communists and socialists. They were rounded up and thrown into hastily built concentration camps. Hermann Göring boasted that scores were being settled, all in an atmosphere of chaotic terror, as one Nazi Storm Trooper admitted:

‘- Everyone is arresting everyone else, avoiding the prescribed official channel. Everyone is threatening everyone else with protective custody, everyone is threatening everyone else with Dachau. Every little street cleaner today feels he is responsible for matters, which he has never understood.’ [. . .]

When Hitler stayed [in Berghof], as well as when he was in Berlin, the whole Nazi regime revolved around him. His personality determined the way in which Germany was governed. And his was not the daily regime of a workoholic. Hitler was indolent, as those who worked closely for him discovered.

Fritz Wiedeman, Hitler’s personal adjutant [. . .]:

‘. . .there he never left his room before 2 in the afternoon, then he went into lunch, he spent most afternoons taking a walk. In the evenings, straight after dinner, there were films. . .’

In the 12 years of his rule in Germany, Hitler produced the biggest, confusioning government that has  ever existed in a civilized state.

Fritz Wiedeman, Hitler’s personal adjutant:

‘I sometimes secured decisions from him, even ones about important matters, without his ever asking to see the         relevant files. He took the view that many things sorted themselves out on their own if one did not interfere’

A very different picture of Hitler was projected here, at the vast complex of stadiums, built in Nüremberg, for the Party’s annual rally. What the public saw of Hitler in Nüremberg in the 1930s was a confident and strong Leader, whose oratory promised a new, dynamic and powerful Germany. [. . .]

But the contrast between image and reality was quite starting. Far from it being a very orderly structure [. . .] in fact, it was very disorganized and rather chaotic. It was really quite a remarkable system, if you could call it a system at all. There is no collective government, and yet [it was a system], where the head of state himself actually does not spend all this time dictating.’

Hitler and the Nazis created a unique and peculiar form of government. Hitler was surrounded by acolytes, who knew that their future depended on finding a way to please their Führer. They strove always to be near him, accompanying him on whatever trips took his fancy.

Though Hitler may have had little interest in regular hours of work or the detail of policies, he did have visions of what he wanted for Germany. And as Hitler talked in an endless monologue, ambitious nazis would listen to him closely. Then, on their own initiative, they tried to think of ways in which his vision could become a reality. They made up the detail policy themselves and said they were acting on the will of the Führer. [. . .]

From the first, Hitler openly said, he didn’t have detailed policies [. . .]

But Hitler was open in saying what he wanted from the German economy, chiefly the weapons to build a new, German army.Rearmament became his economic priority.

The Nazis increased the army’s budget so much in their first year of power that the army wasn’t even able to spend all of it.

The Nazis also promised to rid Germany of unemployment, and they did, mainly through huge work creation schemes, like the Autobahn building programme.

But building armaments and autobahns could only be a short term solution to Germany’s economic problems” [. . .]

Johannes Zahn, economist and banker, since 1931 [. . .]:

‘Both areas were financed on an inflationary basis’”

Läs: AB – Förföljd av hatet, AB – Åsa Linderborg hyllas för att hon berättar om hoten och hatet, SVD – Vuxna har ansvar även för nätets värld, Sydsvenskan – Avpixlat hade fel om Reepalus fru, SVT – Åsa Linderborg: ”Vi har inte kunnat bo hemma”, SVT2, SVT – Mobiliserar mot sexism och rasism, SVT – Statsministern mordhotad på Björn Söders Facebooksida, SVT – ”Ett alldeles för vittgående förslag”, SVT – Ingen Göring i graven,

Bloggar: SVD Kulturchefsbloggen – Hoten mot Linderborg är vidriga och oacceptabla, Moteld, annarkia, Högbergs tankar – Hatet mot Åsa Linderborg, Ung Vänster – Det kokande kvinnohatet, Ola Möller, Varg i Veum, Alla smutsiga detaljer – Den stora tröttheten, Lady Dahmer – Så här ser näthat ut, Jonas Sjöstedt, Scaber Nestor, Anna Troberg,

Nina Hagen – Med en Röst från Andra Sidan

Nina Hagen besökte som bekant årets Bokmässa, och hennes framträdande var både märkvärdigt och märkbart.

Munderad som en levande voodoo-docka intar hon demoniskt seminariescenen och tar snabbt kommandot över intervjun från GP:s kulturutsände som tror att han kommit för att hålla i ett samtal med henne.

Med en röst från andra sidan trummar hon ut sitt kristna kärleksbudskap för att avsluta hela sin raspigt rappade predikan genom att greppa gitarren och dra av ett par egna gosplar i rock n roll-takt.

Hon berättar engagerande om tillvaron som ung pionjär och sångerska i barndomens DDR, där tillvaron tar sig åtskilliga Kafka-vändningar, bl a genom att hon får bevittna sin mammas självmordsförsök, blir lämnad av sin första kärlek och tar LSD, och ber då Gud om att befria henne från mardrömmen som händelserna och drogen försatt henne i.

Hennes mamma var klok nog att skicka henne för tröst hos en farmor, som var djupt troende och bibringade Nina åter den tro, det hopp och den kärlek som de skakande händelserna rubbat hos henne.

När hon då sitter fast i drogens grepp och misär, så ber hon därför till Gud om att befria henne från det lidande som hon befinner sig i. Och Gud svarar: Det ska jag göra men först måste du dö.

Då går Nina med på det, och slungas därefter in i en extrasensorisk upplevelse där hon kan se allt och sig själv utifrån, och denna katharsis-tripp ledde till att hon tillfrisknade från både drogen, sin depression och lust att dö.

Efter sin inledande existentiella bekännelse för hur hon kom fram till sin tro på Gud som inte lämnat henne sen dess, övergår hon till själva epiken.

Om hur hon tog ställning politiskt mot regimen och för sin styvfar Wolf Bierman när han nekades inresa till DDR, pga sina politiskt frispråkiga sånger mot diktaturen. När hon inte med protester lyckas få in honom i landet igen bestämde hon sig för att också själv emigrera – till Västberlin, vilket hon gör tillsammans med sin mamma.

Hon kommer sedan till London och kliver rakt in i punkens födelse som dess självklara drottning. The rest is history.

Från en sensationell undergroundtillvaro till en annan skulle man kunna säga. För att göra en lång historia kort kan jag meddela, att hennes framförande på Bokmässan, med röst som från en avgrundsdjup eldbrunn, så lyckas hon – trots att hon bara timmar tidigare blivit gripen och kroppsvisiterad av den svenska tullen på ett djupt kränkande sätt – med konststycket att skänka publiken en märkbar värme och humor, som strömmar ut från hennes spirituella ordflöde, med vilket hon diaboliskt gisslar allt från sin forne guru Babaji till George Bush med svavel som heter duga.

Man känner sig upprymd och går därifrån med både hopp, kärlek och en återupprättad tro på människan och världen, tro det eller ej.

Sen är det bara att gå vidare till en kopp kaffe och Happy, Happy så är dagen gjord.

Läs: GP – Nina Hagen om Jesus och LSD, GP – Kvinnlig artist kroppsvisiterad, Amazon.com – Nina Hagen – ”Bekentnisse”, Expressen – Nina Lekander: Nina Hagen: Bekännelser, GP Malin Lindroth – Nina Hagen – Bekännelser (Verbum), Bok & Bibliotek – Nina Hagens bekännelser, AB – Nina Hagen: Bekännelser, Bok & Bibliotek – Punkikon har intagit Bokmässan, GT – Nina Hagen kommer till Bokmässan, Expressen/GT – Höst på tyska, SVT Babel från Bokmässan, SR – Bokmässan introducerar en ny generation tyskspråkiga författare, Sydsvenskan – Inbyggs soluppgång bortom skilsmässan, GP Bok – Helena von Zweigbergk – Anna och Mats bor inte här längre, Katarina Wennstam, Maria Sveland – Happy, happy – en bok om skilsmässa, DN – Happy, happy – en bok om skilsmässor, Sydsvenskan – Lyckliga slut, SVD – Den nya skiljelinjen, AB, AB – Kaffe gör dig lyckligare, AB – Här är nya Facebook, GP – Journalist greps på Bokmässan, AB – Diskrimineringen är helt oförsvarlig, Sourze – Recension av Stefan Whilde: Nina Hagens bekännelser

Bloggar: En bokcirkel för alla – Digital närvaro på Bokmässan – en utvärdering, Cecilia Malmström – Trångt och givande på Bokmässan, Elsa Elle – 11 bilder från Bokmässan, GP blogg – Bokmässan över för i år, Axess – Sextrakasserier på Bokmässan?, Makthavare – Bokmässan slut för i år, DN – Bokmässan – en summering, SVT – Skilsmässobok retar upp, SVD – Mansroll i fritt fall, GP – Bokmässan vidgar vyer, SVD – Högtidligt om Bokmässan i medierna, Amanda Schulman – Herregud!!!,  Amanda Schulman – Oj, vilket liv det blev!, 

Bilden överst på Nina Hagen hämtad från Wikipedia – By Christliches Medienmagazin pro (Flickr: Nina Hagen)

[CC-BY-2.0 (www.creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Tea Party tog hem spelet – glöm återhämtningen

Vilken orm har demokraterna närt vid sin barm kan man fråga sig. Den ultrareaktionära tea-party-rörelsen som inspirerar till dödligt våld mot sina politiska motståndare är inte att leka med, vare sig inom USA eller utanför.

Tea-party-rörelsen kräver nu Obamas och demokraternas totala kapitulation istället för att gå med på någon rättvisare ”uppgörelse” med demokrater om att höja skuldtaket.

Dessa NRA-vapengalningar – en extrem kvarvarande bush-minoritet dock med SD-vågmästarställlning, som därmed håller både det republikanska partiet såväl som demokraterna och hela världen som ekonomisk gisslan – tänker inte ge sig, utan offrar återhämtningen hellre än att erkänna sin ruttna war-monger-politik besegrad och överge sin fanatiska högerkristna (många gånger mormonska) tro på ett USA som ska typ ‘make a parking-lot out of Iran’ också.

De är lika dåliga och auktoritära förlorare som eurohegemoniska Tyskland och Frankrike. Påstår att det är offentligt slöseri hos andra som är orsaken till det enorma skuldberget, när det är deras egen högerkristna och högerereaktionära fanatiska hatpolitik som är orsaken – Bushs War on Terror tillsammans med extrema skattesänkningar för de med högst inkomster står nämligen för lejonparten av skuldberget.

På samma sätt skyller Tyskland  de ekonomiska problemen på PIIGS-länderna,trots att det är tyska bankers lukrativa och ansvarslösa kreditgivning till PIIGS-länderna, samt egen merkantilistisk minimalimport från övriga EU i kombination med en inhemsk låglönepolitik som drabbat den egna befolkningen, som är orsaken till ”obalanserna” i eurozonen.

Högern sänker ner världen i ett medeltida mörker av rasism och högerextremism.

SE: Senatsdebatten Live – CNN, Washington Post – Post live video coverage: House floor

Läs: abc – Two Tea Party GOPers say no to latest debt deal,

Läs också: DN – Ekonom om USA-krisen: En lättnadens suck, DN – Överenskommelse nådd i USA, DN – Avtalsförslag klart i USA, GP – Ökat stöd för mångkulturellt Norge, AB – USA:s rikaste kan andas ut, AB – Europa förgiftas, SVD – Statliga bidrag trots  diskriminering av homosexuella, SVT  – ”Ringde själv polisen”, SVT – Uppges ha sagt: ”Uppdraget slutfört”, SR – Färre sjukskrivna företagare med fler karensdagar, Reuters – The legal battleground, Netnet – The Debt Ceiling Deal Extends the Uncertainty for Businesses, Washington Post – Protesters disrupt House during debate on debt deal – 22 arrested, SVT, Twitter – Scott Russell

Bloggar: Cornucopia

Patriarkelsten och barnfattigdomen

När 108 legitimerade läkare går ut i ett upprop mot moderaternas Arbetslinje från 30-talet, så påstår Fia Patriarkelsten lillgammalt, att ”Arbetslinjen ger färre fattiga barn”.

Menar hon då att i takt med att föräldrarna dör ut, så försvinner barnen också på något sätt?

Hennes utspel påminner mig om den lilla präktiga naziflicka i filmen Sofies val, som snusförnuftigt undervisade allt hon lärt sig om första hjälpen till den polska kvinnan Sofie när denna svimmade av svält vid tvångsarbete i flickans pappa SS-kommendantens villa med groteskt blomstrande trädgård, mitt inne i dödsfabriken Auschwitz.

Även Mussolini belönade ”flerbarnsfamiljerna” med små tröstpris, så att den utsläpade modern kunde förlänas en blomma på Mors dag, för det fall hon inte redan dött i barnsäng.

Det är ungefär som när Allianzen påstår sig jobba för ”jämställdhet”.

Man inför svinlågt vårdnadsbidrag för kvinnors räkning, vilket ”bidrar” till att redan totalt maktlösa mödrar i förortens ”flerbarnsfamiljer” interneras än mer permanent i ghettots trångbodda (M)ögellägenheter, förvaltade av skrupelfria slu(M)värdar.

Och så en kraftigt tilltagen ”jämställdhetsbonus” för (M)än, som gynnar redan högavlönade fäder, och med grovt ekonomiskt fjäsk försöker förmå dem att ta ut lite pliktskyldig föräldraledighet genom att de samtidigt tillåts tjäna rejält på affären.

De verkligt fattiga – ensamstående mödrar – är bannlysta från allt ekonomiskt gynnande. Bostadsbidraget höjs inte, barnbidraget och underhållsstödet höjs inte heller.

Detta tillsammans med de låga kvinnolönerna och det ofrivilliga deltidsarbetet på timmar i kommuner och landsting eller ännu sämre icke-anställningar för nålpengar i bemanningsföretag , är de reella orsakerna bakom den utbredda barnfattigdomen.

Patriarkelsten vet naturligtvis också, att när det gäller ”flerbarnsfamiljer”, så är det egentligen bara de redan rika, som har råd att skaffa många barn, och absolut inte de ensamstående mödrar hos vilka barnfattigdomen har sin allt mer permanentade hemvist. Deras ett eller två barn får således inte ett öre, trots sitt kadaverdisciplinerat nedbantade antal.

Den förda politiken göder det hat mot ensamstående mödrar och deras barn som är en gemensam nämnare för den ständigt krackelerande patriarkala kärnfamiljens företrädare till vilka Patriarkelsten klämkäckt hör.

Kvinnor ska med ekonomiskt strypkoppel lära sig veta sin plats, varför skilsmässa inte ses med blida ögon, utan istället obstrueras, och då använder man verksam, ekonomisk bestraffning för att tvinga kvinnorna tillbaka till spisen och gratis vård av frisk man i hemmet, efter några hyperstressade, konfliktfyllda nålpenningstimmar av nästintill gratis underbemannad vård av de många i vård, skola, omsorg.

Så mot den verkliga barnfattigdomen gör (M)an absolut ingenting. Anders Borg klagar tvärtom över att ”ingångslönerna” i kommunerna är för höga. Han om någon borde veta, att med ”ingångslönen” fastställs lönenivån för lång tid framöver.

Borgs utspel göder således med sin lika förljugna patriarkpekpinneutsaga, även det, kvinnans fortsatta ekonomiska beroende av en kolerisk hustyrann som skall passas upp utan knot, annars blir hon utslängd ur villan och dess blomstrande trädgård, för det är han som har råd att köpa ut henne och inte tvärtom.

Det man inte begär och lyckas få direkt vid en nyanställning, det får man inte sen heller. I synnerhet inte i den kvinnliga låglönesektorn – vård, skola, omsorg.

Den obefintliga löneutvecklingen i denna den tröstlösaste av underutvecklingszoner talar sitt obönhörligt tydliga maktspråk.

Läs: AB – Sofia Arkelsten och Mats Gerdau: Arbetslinjen ger färre fattiga barn,  SVD – S: Mer jobb men inte höjda skatter, SVD – Sluta straffa våra patienter, E24 – Borg ifrågasätter kommunlöner,  SVT – Borg kritisk mot höga kommunlöner [min anm: vem har sagt att de var höga, ett befängt påstående], Claes Krantz – Håkan Juholt och Tommy Waidelich låter som Anders Borg, DN, AB2, AB – ”Det blir inga höjda skatter”, Expressen – Sahlin kan få 140 000 i månaden av S, SVT – Österberg tvingas gå, SVT – Juholt vill ha kvinna på posten, erfar Rapport, SVT – Kungen skämtade om drottningens hälsa, SVT – Fler jobb, inte högre skatter, SVT – Statsvetaren Jenny Madestam: Med Waidelich har Juholt hittat nyckeln till storstadsväljaren, Jenny Madestam blogg (om statsvetarens roll i debatten) [min anm: eller ska vi säga ”retorikexpert” möjligen för deras politiserade (och avlönade) ”analyser” ger jag inte mycket för]

Se tidigare bloggposter: Utförsäkringarna – Det moderna folkmordet, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Varför måste cancersjuka jobba heltid när sjukförsäkringen går med överskott?, ”Intensivvård” till näringslivet medan svårt sjuka utförsäkras, Skattepengar på export?

En alldeles särskild dag (Ettore Scola, 1977)

Sophie’s Choice (Alan Pakula, 1982)

Skit i det liksom, tycker regeringen

Först pratar Alliansen om vikten av ”evidensbaserade” åtgärder på alla möjliga områden, inte minst arbetsmarknadspolitikens, sedan beslutar man istället om new-age-coacheri, handpåläggning och rent kvacksalveri. Nytillsatta arbetsmarknadsminister Hillevi Engström har mage att påstå följande om regeringens totalt verkningslösa arbetsmarknadspolitik: ”Jag vill gärna att medborgarna ska få verksam medicin för att kunna få ett bra jobb och komma tillbaka till arbetsmarknaden”.

Regeringens representanter struntar dock i vad Riksrevisionsverket säger. Vad bryr de sig om hur de hushåller med skattebetalarnas pengar? De vann valet så de kan kasta pengarna i sjön om de vill. Väljarna reagerar för övrigt inte, vad de än gör. Så varför bry sig?

Så verkar Alliansen resonera. Det viktiga är att vinna, huruvida det gjorts genom att ljuga och bedra, försnilla och slösa bort, det spelar ingen roll. Huvudsaken är att man vann valet och fick positionerna och de högavlönade posterna. Sen kan ju Riksrevisionsverket och Statskontoret gasta bäst de vill. Det är ändå ingen som läser eller bryr sig om deras rapporter, vad de än innehåller, och några kritiska frågor ställs inte, eller så nöjer media sig med de goddag-yxskaft-svar som denna regering till nöds förser ‘journalisterna’ med.

Riksrevisionsverket konstaterar nämligen, att regeringen inte har brytt sig om att överhuvudtaget kontrollera ifall deras arbetsmarknadsåtgärder har någon verkan, och har uppenbarligen inga planer på att göra det heller. Regeringen har också visat sig strunta i de resultat som andra kommit fram till i utvärderingar, vilket sammantaget visar att regeringens syfte inte alls är ‘evidensbaserade åtgärder’ eller att överhuvudtaget åtgärda arbetslösheten utan något helt annat, oredovisat vad. Således ljuger Hillevi Engström väljarna rakt upp i ansiktet, och det med vett och vilja, då hon, i egenskap av arbetsmarknadsminister, torde känna till Riksrevisionens utvärdering av tre års granskningar av de beslutade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, vilken lyder som följer:

Riksrevisionen har dock i flera granskningar pekat på återkommande brister. Trots att arbetsmarknadsområdet i jämförelse med andra politikområden är relativt väl försett med utvärderingar är en första brist att centrala delar av politikområdet inte är utvärderat, eller att de utvärderingar som finns bygger på föråldrad data. Bristen gäller framför allt studier som har direkt anknytning till de val- och avvägningsproblem som Arbetsförmedlingen har att hantera. Som framgått ovan kan det få konsekvenser för regeringens möjligheter att styra och bedöma Arbetsförmedlingens verksamhet (Riksrevisionen 2010a). Denna brist på effektutvärderingar gäller även väsentliga inslag i programverksamheten. Viktiga åtgärder, som t.ex. stöd till start av näringsverksamhet, arbetspraktik, jobb- och utvecklingsgarantin, nystartsjobb, förändringar av socialavgifterna, sfi, lönebidrag och stödet skyddat arbete hos Samhall AB, har vid Riksrevisionens granskningar inte visat sig varit föremål för effektutvärderingar som har initierats av regeringen. Dessa åtgärder har i många fall inte heller utvärderats av andra organ och i de relativt få fall där detta skett är resultaten i dag till stora delar föråldrade. Den andra bristen är att det finns lite som tyder på att de resultat som ändock finns har beaktats i beslutsunderlagen för de arbetsmarknadspolitiska aktiviteterna.En tredje brist är att det inte finns något som tyder på att uppföljningar/utvärderingar finns med i planeringsstadiet för de arbetsmarknadspolitiska aktiviteterna. Det förefaller således saknas en systematik för uppföljning och utvärdering. Med systematiska utvärderingar avses att utvärderingarna ska vara en integrerad del i planering och införande av de arbetsmarknadspolitiska aktiviteterna (Riksrevisionen 2007a).”

Detta visar, med all önskvärd tydlighet, att denna gangsterekonomiska regering, trots ymnigt prat, inte är intresserad av någon ”evidensbaserad” verksamhet och struntar fullständigt i att åtgärda arbetslösheten. Och struntar man i det, då struntar man också fullständigt i ifall rasismen antar sådana proportioner att människors liv hotas på löpande band. För det är arbetslösheten som är orsak till att högerpopulismen antar sådana proportioner som den nu gör, vilket för övrigt under hela valrörelsen underblåsts av regeringen – genom Folkpartiets burkautspel, KD:s spyor om ”Verklighetens folk” för att inte tala om Moderaternas agerande, som förutom under all kritik varit allt annat än oskyldigt.

Det man dock verkar bry sig sjukligt mycket om är den egna makten och plånboken. Vilket också det bekräftas av granskningar som visar att även kostnaderna för själva regeringen skenat iväg till astronomiska summor. Till vad nytta, annat än att ministrar får ljuga än mer obehindrat på bästa sändningstid – i våra allt annat än sanningssökande media?

Skit i det liksom, tycker Alliansen för samhällets snara sammanbrott.

Läs: Riksrevisionsverket – Staten och arbetsmarknaden. Summering av tre års granskningar

Läs: SVT Rapport – Regeringens ekonomiska effektivitet granskas inte, SVT Rapport – Svårt kontrollera regeringens jobbpolitik, , Expressen – Isobel Hadley-Kamptz: ”Populismen kan inte kontrolleras”, AB: USA tystade ner tortyr – och ljög om antalet döda, SVD: Hemlig order – låta övergrepp passera, SVT.se – Kritik mot Ullenhags Malmöbesök, DN – Gellert Tamas: Dagens samhälle liknar lasermannens, DN – ”Beatrice Ask måste agera för Malmö – eller avgå”, AB – Experterna: ”Han är skytten”, AB – Skytten kan bindas till fem av dåden, DN – Luckan USA vill täta finns i Solna,

Bloggar: HAX – ACTA: Nu handlar det om själva demokratin, Kent Persson (M) – Skotten som sätter en hel nation i skräck (varför åker inte Beatrice Ask dit då?), Alliansfritt Sverige – M plagierar SD, s-buzz, Mitt i steget, Ett hjärta rött – Efter valet kommer kritiken, , Ett hjärta Rött2, Ett hjärta Rött – M:s PR-nota till skattebetalarna, Ett hjärta Rött4,

Carl Bildt tonar nog ner det mesta

Skrockande transponering till durtonart är Carl Bildts mediestrategiska specialitet. Men det är klart, för en Man som anser 12 000 dödade och 160 000 fördrivna i Sudan vara peanuts så är det ju inte så konstigt om han knappt lyfter på ögonbrynet när WikiLeaks senaste läcka talar om hundratals civila dödsoffer i Afghanistan. Av någon underlig anledning (man undrar vilken) blir det dock jättestora rubriker när ”hundratals civila afghaner dödas” samtidigt som det knappt ens blir en utfrågning i Aktuellt vad gäller Lundin Oils och därmed Carl Bildts inblandning i Sudanaffären – där förundersökningen gäller 12 000 dödade sudaneser och 160 000 fördrivna. En gemensam nämnare verkar i alla fall vara metoden att hänga ut från helikoptrar och under glada tillrop meja ner civila.

Istället för att stirra sig blind på siffror så är det viktiga emellertid, enligt den store tranquilizern Carl Bildt, att vi ständigt fortsätter vår kamp mot ”anti-amerikanismen” för den är ju en farsot, ända sedan McCarthys dagar. Till och med, eller kanske i synnerhet FN:s förre vapeninspektör Hans Blix tycks lida av den för han står just i begrepp att återigen vittna om USA:s olagliga anfall mot Irak – då man aldrig hittade några massförstörelsevapen. Det finns dock ett massförstörelsevapen som är lätt att lokalisera – och han heter George Bush Jr, men likt Berlusconi i Italien är han svår, för att inte säga omöjlig att ställa inför rätta, då han liksom trumfat igenom en lag om immunitet.

Att den likaledes immunitetssträvande Berlusconi och hans kumpaner i det glada för att inte säga helfestliga partiet Popolo della Liberta, som ju sitter i samma mysiga partigrupp som Carl Bildts parti Moderaterna i Europaparlamentet, nu är i blåsväder måste nog ändå tillstås:

”Fjolårets skandaler med eskortflickor i det italienska kanslihuset framstår denna sommar som en olämplig födelsedagsfest jämfört med de senaste veckornas avslöjanden. En korruptionsutredning rörande en stor investering i vindkraft på Sardinien har blottat en tvärgående loge bestående av politiker, domare och företagare. . . Logen fick i italienska medier omedelbart namnet P 3. . .Enligt undersökningsdomarna, som baserat sin utredning på en omfattande telefonavlyssning, har P 3 varit ett nätverk för att kontrollera landets domstolsväsende och verka för juridiska utslag till Berlusconis fördel.”

De europeiska högerpartierna i EPP-ED värnar verkligen la familia då de låter en sådan herre ståta mitt i dess krets av nära och kära. Å andra sidan – är man släkt så är man.

Läs: SVD – Carl Bildt tonar ner uppgifter från WikiLeaks, Expressen – Nätavslöjande skakar USA, DN – Hög källa bekräftar: Massakervideon autentisk, AB – Lundin Petroleum har något att dölja – Bildt hänvisar till utredning som inte finns, DN – Snaran dras åt kring Berlusconi, AB – ”Det verkar finnas bevis för krigsbrott”, AB3, AB4,  AB5, Expressen2, DN3, , DN4, DN5, DN6, DN7,  DN8, Expressen3,  Expressen4, Christian Aid – ”The Scorched Earth – Oil and War in Sudan”,

Bloggar: Motbilder, Liberalism enligt Ze…, PeoWagstrom’s Weblog, Elias Giertz, Ericas tillhåll, Kildén & Åsman, Anders Widén Författ…, Stefan Olsson, Rasmus Lenefors, opassande,  Mikael Abramsson

100 % stöd till Isobel Hadley-Kamptz

Polisen är en myndighet och som sådan kan den givetvis utsättas för journalistisk granskning, på samma sätt som t ex Försäkringskassan, eller Arbetsförmedlingen för att ta några aktuella exempel.

Att ge efter för högerextrema krafter som vill sätta munkavle på det offentliga samtalet vore det samma som att ge upp demokratin helt och hållet. Redan som det är utsätts journalister och granskare över hela världen för repression, men nu får det vara nog med det tycker jag.

Därför vill jag uttrycka mitt hundraprocentiga stöd till Isobel Hadley-Kamptz  och hennes rätt att skriva granskande och kritiskt ifrågasättande artiklar om polisen. I jämförelse med mycket som skrivs i kvällstidningarna skriver hon dessutom överlag väldigt välformulerat och tänkvärt.

Du har mitt stöd Isobel. Du har också rätt till stöd av just polis, din arbetsgivare och hela det etablerade samhället om du utsätts för olaga hot i din journalistiska gärning. Brott ska lagföras, i synnerhet hot om våld.

Många hälsningar

Bloggaren Nemokrati

Läs: Några exempel på hur de som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter i världen behandlas, i synnerhet kvinnor – Se SVT Kultur Special – Dokumentär om livsfarlig rapportering av protester inifrån Burma, Världsbloggen,  DN – Lydia Cacho om ”Jag låter mig inte skrämmas” – om Lydia Cacho som för sina journalistiska avslöjanden om våld och systematiska kvinnomord i Ciudad Juarez mottagit en mängd priser, Every Human Has Rights om Lydia Cacho, Parvin Ardalan i Iran, Reportrar Utan Gränser,

Läs: Expressen – Isobel Hadley-Kamptz: Min skräck för polisen,  Isobels text och verkstad – Ibland är hat inte lulzigt alls,  Intensifier,   opassande,  Beta alfa,    Peter Andersson – med rätt att tycka,

Se även:  Neo-liberal disciplining, Violence and Transnational Organizing: The struggle for womens’ rights in Ciudad Juarez,  Women and migration in the U.S. – Mexico Bordlands,  Wikipedia – Female homicides in Ciudad Juarez, Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom

Se tidigare bloggposter: Tänk analogt, Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression, Paramilitär polis och säkerhetspolis – Moras för rättssäkerheten, Paramilitär säkerhetspolis,  Lagrådet fortsätter fuska fram lagstiftning, Fler käftsmällar mot de nödställda,

Se gärna även: SVD, DN – Bottenbetyg för Husmark-Pehrson,  AB,   SR – Försäkringskassans ja blev nej,  AB – Här avslöjas miljardfiaskot,  AB – Fredrik Reinfeldt – vår käre ledare,   Expressen2,   Expressen – Mona lockar mitten med ministerjobb,  SVD – Reinfeldt vs Sahlin inför valåret 2010,

De stora slukar de små

Lissabonfördraget innebär att en slags kannibalistisk neokolonialism inom Europa grundlagsfästs. Det blir de folkrika staterna som dominerar lagstiftningen, i och med att vetorätten försvinner. Det drabbar Sverige och andra glesbefolkade länder, som slukas av de stora. Om EU skulle ha samma representativitet som den svenska riksdagen skulle det innebära att Europaparlamentet skulle bestå av 18.962 ledamöter!  Istället blir det 750. Det visar hur dramatiskt Lissabonfördraget ökar det demokratiska underskottet.

Med anledning av den tyska författningsdomstolens nyliga bedömning att de nationella parlamentens roll i lagstiftningsarbetet måste stärkas för att fördraget skall kunna anses vara förenligt med den tyska grundlagen, så ställer man sig frågan varför inte Lagrådets granskning mot svensk grundlag har varit hårdare. Detta då diskrepanserna är alarmerande.

Vår grundlag stadgar att mer makt inte får överföras till EU om inte rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de inte. I Lissabonfördragets rättighetskatalog så saknas fyra viktiga rättigheter som finns inskrivna i vår grundlag – och det är rätten till skydd mot hemlig avlyssning, rätten till skydd mot åsiktsregistrering och rätten till skydd mot godtyckligt frihetsberövande samt rätten att delta i demonstration på allmän plats. Precis de rättigheter som kränks med de fascistoida akronympaket och massövervakningslagar som nu trumfas igenom.

När SÄPO går ut och skrämmer upp vänsteraktivister inför Sveriges ordförandehalvår (sannolikt det sista då EU:s ”permanenta ordförande” (läs Tony Blair) sedan kommer att ta över) så är det ännu större anledning att betänka vad Lissabonfördraget verkligen innebär –  inskränkning, för att inte säga avskaffande, av alla våra demokratiska fri- och rättigheter, av vilken den viktigaste; själva rösträtten i princip också försvinner. EU:s ”regering” dvs kommissionen är liksom den ”permanenta ordföranden” inte heller demokratiskt vald i fria och allmänna val.

Med anledning av att Lissabonfördraget öppnar upp för överföring av än mer makt genom artikel 48 och den s k passarellen så innebär det att demokratin avskaffas helt och hållet, Sveriges befolkning kommer inte att ha något att säga till om på något område överhuvudtaget, knappast övriga befolkningar heller, vilka precis som Sveriges inte tillfrågats i folkomröstning. Det är dessutom en oerhört farlig situation särskilt som högerextrema nu tar plats i Europaparlamentet.

I och med att Irland sa nej till Lissabonfördraget i en folkomröstning, så har fördraget redan fallit. Att man inte respekterat det innebär att en folkrörelse måste skapas för att tvinga fram nationella folkomröstningar om fördraget. Vi måste kräva vår rätt i detta, innan det är för sent!

Våra makthavare har ingen legitimitet i det de nu gör när de avskaffar de nationella demokratierna på det här sättet. Makten saknar demokratisk och folklig förankring och är därmed korrupt, om den genomför Lissabonfördraget.

Läs mer: Expressen – Matthew Elliott: ”Välj demokrati före prestige, Reinfeldt”

GP – Anne-Marie Påhlsson: Lissabonfördraget bör ses som en grundlagsfråga,

Newsmill – Henrik S Järrel: ”Många och starka skäl att säga nej till Lissabonfördraget”

Folkrörelsen Nej till EU – Pressmeddelande 2009-07-01: ”Ska EU:s ordförande Reinfeldt och riksdagen fortsätta att medverka till manipulationer om Lissabonfördraget?”

Newsmill – Anne-Marie Påhlsson: ”Meningslöst att vara riksdagsledamot i moderaterna”

Svensk Tidskrift – Anne-Marie Påhlsson: ”Den maktlösa makten”

EU-kritik.se: ”Lissabonfördragets rättighetsstadga hotar våra rättigheter?”

GP – ”SÄPO-brev till aktivister upprör”

Guardian Daily: ”Blair knew of secret policy that led to torture”

Läs även: SVD – EU i fokus för Reinfeldt,    AB – ”Han borde tala om vanliga människor”,    AB – ”Det minns vi från veckan i Almedalen”,   DN1,   Expressen – ”Reinfeldt varnar oppositionen”,   SVD – ”EU-halvåret kan ge rödgrönt försprång”,   SVD – ”Almedalen från A till Ö”,  DN – ”Retorisk profil: Fredrik Reinfeldt”,  AB – ”Vi ska bli världens friaste land”,   Expressen – ”MP till attack mot Reinfeldt”,   DN2,

Bloggarna: In Your Face – Statsmannafloppen är ett faktum,  Kristen Vänster – En statsmannalik Fredrik seglade just över politiken,   Niklas Frykman – Slutet på Almedalen med statsministern,  Kulturbloggen,   Kent Persson (m) blogg: Fredrik Reinfeldt, våga ta tillbaka frihetsfrågorna!,  Rasmus Lenefors,   Folkpartiet Nacka – Ideologi eller nostalgi,  Krohniskt – Brusigare brus i Almedalen,  Makthavare – Statsmannafredrik sövde publiken,  Svensson – Säpos jakt på aktivister,  Mona for president, Alliansupproret: Britterna börjar protestera – Den riktiga terroristen

Försvara fäderneslandet?

På radion häromdagen diskuterade de om yrkesarmé kontra pliktarmé.

I USA har man inte bara privatiserat fängelseverksamhet utan även lagt ut krigen på entreprenad – det finns även koncerner inom säkerhetsbranschen varav två heter CACI International och Titan Corporation, som kompletterat militär personal genom att exempelvis tillhandahålla förhörspersonal respektive tolkar , vid Abu Ghraib bland annat. Titan Corporation sägs för övrigt ha varit samarbetspartner med Accenture , konsultjätten som reformerat it-systemen på FK så till den milda grad att de svårligen går att använda, åtminstone lär det kosta skjortan, ja nästan hela livklädnaden – således en så pass effektuerande effektivisering att den redan förflyttat en icke oförsvarlig del av de försäkrades skattepengar in på vinstkontot hos konsultjätten istället.

Det kanske är samma utveckling som man vill ha på försvarsområdet då – outsourcing, det pratades på radion om att anställa 6 000 personer på uppdrag – det måste ju då upphandlas enligt EU:s regler osv (billigast vinner?) Den som får leva får se.

Nåväl, mannen som pratade på radio igår och som var emot yrkesarmé av det här slaget kritiserade det för han menade att i Holland hade man gjort så – och då hyrt in unga killar utan utbildning som skickades ut på uppdrag som därför förvandlades till kamikazeliknande tjänstgöring i farliga zoner. Sånt system ville han inte ha i Sverige.

Risken finns att mannen på radion talade för döva öron.
Knuff
SVD, Aftonbladet , Expressen,
Blogg om ”Plug-and-play”, SVD Brännpunkt: Ordf i Försvarsutskottet om Yrkesarmé
Expressen: ÖB om Yrkesarmé med kontraktsanställda