Till och med vänstern fegar ur och knäböjer för högerkrafterna

Enligt Lena Eks bloggpost om förlikningsprocessen i Telekompaketet, så har utskottet ”bestämt att de rapportörer som jobbade med texterna i våras fortsätter”.  Alla parlamentariker som ingår i förlikningsdelegationen har DESSUTOM beslutat att inte öppna upp förhandlingarna för någonting annat än 138:an som de enades om skall gälla enligt sitt beslut i våras (till min avgrundslika besvikelse till och med Vänsterns Eva-Britt Svensson).

För det första är det ett fundamentalt felaktigt beslut att låta dessa rapportörer fortsätta, då åtminstone Harbour gjorde allt han kunde för att stoppa 138:an. En person som alltså vill att människor skall kunna stängas av helt godtyckligt från nätet, utan juridisk prövning.

Jag fattar inte varför nätneutralitetsförsvarande parlamentariker gör så här??? EU är ingen demokrati (ändå får EU besluta över våra liv! utan att vi har något medbestämmande) – och det handlar väl därför om att verkligen driva frågor.

Nätneutralitet är ju en utpräglad konsumentfråga, som jag tror att en stor majoritet konsumenter skulle stödja när de väl förstår hur mycket av det som de vant sig vid som de kommer att gå miste om.

Det är också en utpräglad demokratifråga – då det handlar om rätt att ta del av samma information som man nu kan få del av via bibliotek och andra avgiftsneutrala offentliga tjänster. En stor majoritet kommer att bli mer eller mindre rasande när de förstår hur utestängda de i själva verket kommer att bli.

Nätneutralitet stöds också av stora folkrörelser i USA och Obama har ställt sig i täten för att bevara den – en utmärkt våg att rida på – med argumentet att kunde man i “transatlantisk” anda vara så följsam USA när det gäller antiterror”bekämpningen”, att man hastar igenom diktatoriska lagar på löpande band, så skall man väl kunna vara det i en sån här fråga som handlar om rättssäkerheten för det stora flertalet, yttrandefrihet, fri- och rättigheter enligt både Europakonvention, FN:s mänskliga rättigheter och alla grundlagar i de västliga demokratierna.

Att ge efter för de ytterst unkna och farliga högerkrafter som vunnit makt i Europa pga ett extremt lågt valdeltagande samt pga ett alltigenom odemokratiskt och snudd på korrupt styrt lobbyistvälde tror jag är fullständigt och totalt fel väg att gå. Det ger bara dessa mörkerkrafter mer tyngd i stöveltrampen.

Dessutom tror jag att denna vägen kommer att leda till ekonomiskt armod – då det kommer att försvåra för små och medelstora företag, det kommer också att hämma kommunikation, forskning och utveckling, även kulturell sådan.

Enorma följder för ekonomin kommer det således också att få. Av det negativa slaget. Ungefär det sista som behövs när det gäller att ta sig ur recession.

Det är ingenting mindre än reaktionärt.

Dessutom banar det väg för hård repression – för reaktionen bland den stora massan kommer att bli i form av en enorm uppfinningsrikedom att kringgå precis alla hinder, i synnerhet i ungdomsgenerationen som är osedvanligt stor. I kombination med andra protester tror jag att den makt som nu sitter kommer att få bäva och kan falla på sitt eget grepp. Då kommer den att frestas att ta till ännu hårdare tag.

Och hård repression kan fungera ett tag – men kanske inte hur länge som helst.

Därför finns det all anledning att nu snabbt fokusera över på den kommande folkomröstningen om Lissabonfördraget på Irland – för om det inte blir nej där – då är diktaturen ett faktum i hela Europa – och vad värre är. Den har helt och hållet fria händer för det finns ingen kvar som försvarar demokratin.

Precis det som hände när Hitler tog makten 1933 i Tyskland. Inte ens kommunisterna satte ner foten för att hindra hans maktövertagande. Han bara promenerade in. Det krävdes en ännu större diktator för att till slut störta honom – Stalin. Vem blir det denna gång som kommer och ‘befriar’ oss från högerspöket? Putin? Tillsammans med Kina – och Nordkorea? Eller blir det Iran?

EU backar in i framtiden – med ett manus från 30-talet. Det är Massarbetslöshet, Massövervakning och Totalitärt styre med Stockholmsprogram, FRA, ACTA, Inspire, Q617, datalagringsdirektiv, europeisk arresteringsorder, ett totalövervakat och uppstyckat Internet, hemlig avlyssning, åsiktsregistrering osv osv osv. Och snart har vi Presidenten och den Utrikespolitiska Talesmannen här.

För att intensifiera militariseringen så att de eurasiska krigen kan börja på allvar.

Mitt hopp går nu till irländarna – Votail Nil! For democracy. Se de senaste dygnens twitterposter på http://twitter.com/Nemokrati

Se även tidigare bloggposter: Spöken som finns,  Tysk dominans i EU – en s k historisk ironi?, Telekompaketet – Vi vill ha – CRA!, Storebror har vaknat – Och han spanar på Dig – från ‘the Observatory’,  ”Den fria rörligheten” – Diktaturen har landat,  Litteratur ej språkkonst, Lagrådet fortsätter fuska fram lagstiftning , Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning,  Riksdagen – Demokratins C-lag, Bankernas bidragsfusk

Se även: Aftonbladet – Staffan Heimersson: ”Tyskland tar ett stort steg åt höger”, SVD – Bakslag för internetaktivister om Telekompaketet,   DN – Förhandlingar enbart om paragraf 138,  SVD2,  AB2,  SVD3 – Frankrike försökte påverka svensk riksdagsledamot om Telekompaketet,  DN – Fransmän frågade ut telekomkritiker,  SVD4 – Slutstrid om Telekompaketet, EU Observer – ”EU transport chief accused of conflict of interest”, EU Observer (om Berlusconis senaste utspel om ‘core EU’), SVD5,

Se bloggar: Lena Ek – Timmar och timmar om Telekom,  Alliansfritt Sverige,  Scaber Nestor,  Lena Ek2,  Newsmill – Lena Ek3,  HAX,  farmorgun i Norrtälje,  annarkia – taktiska överväganden gav smalare agenda,  sultans blogg,  Karl Sigfrid – Nätneutralitet får vänta,  scaber nestor2,  christian valtersson,  den hälsosamme ekonomisten,

 

De högersociala spökerierna

Politisk s k förnyelse sägs ha ägt rum. Det riksdagsparti som står längst till höger – Moderaterna har, liksom flera andra partier, genomgått make-over, och anammat en social dimension, vilket kommit till uttryck så, att man lanserat sig som det ‘Nya Arbetarpartiet’. Den sociala vänsterdimensionen verkar då bestå i att man säger sig försvara välfärden samtidigt som man i raketfart nedmonterar den.

Det nya namnet verkar alltså bara vara en kostym man förklär sig med för att dölja det verkliga innehållet. Denna kostym har då möjliggjort en ännu radikalare högerpolitik än vad man skulle ha kunnat få väljarstöd för om man behållit sina gamla vanliga politiska kläder, för då hade folk liksom vetat mer att det var de gamla vanliga moderaterna och deras gamla vanliga politik.

Så, vad man alltid måste komma ihåg är alltså, att det är av frukten man känner trädet. Svårare att komma ihåg vilket träd bladet eller lövet kommer ifrån, särskilt om man ser dem en och en – de är alla gröna.

Nu har vi fått en yngre, revolutionärt framtonad variant av kombinationen höger och vänster. Det är Piratpartiet som säger sig kombinera de bägge tu. De verkar i sin lansering kombinera lite sex-drugs-n-rock-n-roll-liberalism från flower-power-68 med välstruken skjorta till höger. I sammanhanget säger de att en höger-vänster-dimension tillhör ett föråldrat sätt att se, och att det inte finns något som hindrar att vänster och höger samsas i ett parti.

Men detta stämmer ju inte. Det finns mycket som hindrar. För det första förskräcker spåren från det förflutna – att kombinera så extrema värderingar till höger som innebär att man anser skatt vara stöld, och i samma andetag säga sig vara vänster – det går inte ihop.

Att kombinera tydliga högervärderingar med nån slags vänsterframtoning är heller inte något nytt – det gjordes redan på 30-talet, bland annat med den s k nationalsocialismen – de kombinerade just höger och vänster, närmare bestämt ärkekonservativa högervärderingar med extremfolklig propaganda i dåtidens nya medier – radion och journalfilmen. Resultatet blev i slutändan högerextremt.

Piratpartiet och dess anhängare pratar om ‘gammelmedia’ och ‘gammelpartier’ ungefär som om Internet gjorde att innehållet skulle vara något helt nytt. Detta är ju att mystifiera Internet, och möjliggöra även mystifiering av innehållet vilket skymmer sikten för vad det verkligen är. Internet är ju bara ett medium som vilket som helst – värderingar och ideologi blir inte nyare för att de finns på Internet eller förklär sig i nya termer.

Piratpartiet är ju inget parti som kan samsa vänster och höger med mindre än att vänstersympatierna överges. Piratpartiet står ju neutralt i fördelningsfrågorna. Det gör inte den som står till vänster på den politiska skalan. Den som står till vänster på den politiska skalan försvarar solidariskt finansierad välfärd. Åt var och en efter behov. Av var och en efter förmåga.

Alltså kan inte Piratpartiet ha medlemmar eller anhängare som står till vänster – om dessa inte blivit lurade, eller övergivit sina vänstervärderingar – och då kan de inte längre sägas stå till vänster, utan till höger.

Och lyckas Piratpartiet med att suga upp ungdomsrösterna från vänstern, så kommer högerns maktdominans 2010 de facto att bli total, eftersom Piratpartiet inte tar ställning i fördelningsfrågorna.

Om vi också tittar historiskt på kombinationen långt till höger och vänster – den har ju funnits tidigare, och var det egentligen något lyckat experiment? Nej.

Senast ägde det rum på 30-talet.

Jag vill därmed inte påstå att Moderaterna är nazister, inte heller Piratpartiet.
Men jag vill sätta fingret på att ljugandet blivit en del av identiteten. Den praktiska politiken däremot, har blivit ännu mer högerradikal. Det har nu bland annat resulterat i, att svaga grupper känner sig föraktade och utsatta. De har fått det mycket sämre, och det har gått så långt, att döende cancersjuka tvingas jobba heltid till exempel, att många allvarligt sjuka står utan vård, att storfinansen – banker och industri – får massivt finansiellt stöd av skattepengar medan vanliga människor får allt mindre av sådant stöd, trots den finansiella kris som drabbar dem allvarligast i form av arbetslöshet, minskat penningvärde och fattigdom.

Vad Piratpartiet skulle föra för politik i praktiken återstår att se.

Men att de är otydliga med var de står – det är i alla fall tydligt.

Då de inte ens fyra månader före val kan säga vilken partigrupp de ämnar sätta sig i i Europaparlamentet. Och hade de varit ärliga i sin vänsterframtoning så hade de övergivit sin neutralitet i fördelningsfrågorna och istället tagit ställning för allmän välfärd.

De etablerade partierna har för länge sen slutat lyssna på gräsröttena. Just därför blir utrymmet för populism stort. De som partierna har gjort politiskt hemlösa genom toppstyrning och bristande lyhördhet söker ny politisk hemvist, som säkrar demokratin.

Demokratifrågorna, Lissbonfördraget, EU-motståndet, medborgarövervakningen genom FRA och datalagringsdirektivet, välfärdens finansiering är självklara frågor för flera av de etablerade partierna, men proffspolitikerna och partiledningarna har gått i EU:s ledband. Det finns stor risk att ungdomsgenerationen i deras väljarskaror går från den ena politiska hemlösheten till den andra – då ju Piratpartiet inte driver de etablerade partiernas kärnfrågor – varav många är av fördelningspolitisk art.

Som sagt Centern gör extreme-makeover i energifrågan så väljarna bara står stumma av förskräckelse.

Socialdemokraternas ledning går emot hela LO-kollektivet i frågan om Lissabonfördragets ratificering.

Folkpartiet överger en socialliberal dimension som de haft som stomme ända sen rösträttsstridens dagar fram till Bengt Westerberg – och blir istället mer som Svenskt Folkeparti.

Och Moderaterna – ja, Anders Björcks agerande får väl tala sitt tydliga språk.

Återstår då Vänstern och Miljöpartiet – som ändå går i ohelig allians med socialdemokraterna – trots att socialdemokraterna struntat i gräsrötterna, t ex LO-kollektivet och istället ratificerat Lissabonfördraget.

Och de tomrummen fylls inte upp av Piratpartiets ickeställningstagande i de flesta frågor.

Som jag ser det är den enda lösningen att de etablerade partierna gör helt om och börjar lyssna på gräsrötterna samt följa sina grundvärderingar och släppa in partifolk i ledningarna som är beredda att göra det, och som också är beredda att på ett helt annat sätt än tidigare göra sig synliga på Internet.

Läs bloggar Hanna Wagenius: ”Vilka rättigheter?”, ”Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet”, Bo Widegren: ”S sjunker i opinionen pga Lissabon-Ja utan konsekvensutredning”, ”Hur kvalificerad var egentligen majoriteten och varför var så många frånvarande”, Daniel Mathisen: ”Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap”, DN: ”Ett tredjehandsval som riskerar att försvaga S”, DN: ”Vi kommer att vinna på regeringens passivitet i jobbkrisen”

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, politik, populism, samhälle, moderaterna, ekonomi, centern,

Karl Sigfrid är folkbildare

Jag rekommenderar alla människor som vill bevara demokratin att ta del av Karl Sigrids utmärkta debattartikel på Fjärde sidan i Expressen.

I den beskriver han föredömligt tydligt lagstiftningsprocessen kring det s k ACTA-avtalet. Denna pågående process är så väsensfrämmande för demokratin i Sverige att man förstummas när man får läsa hur de grova brotten mot demokratin bara fortsätter och blir allt värre.

Detta borde återuppväcka antiglobaliseringsrörelsen.

Läs: Opassande, Vänsterpartiet Erik Josefsson: ”Snabbutred ACTA och häv sekretessen”

Se också tidigare bloggpost: ”Att äga själar”

Vi måste avreglera Avregleringen

Den extremreglerade EU-krånglifieringen av samhället, som ersatt det lättbegripliga Krångelsverige och den keyensianska blandekonomin  , illustreras vältaligt i denna artikelserie om avskaffandet av kreditregleringarna i Sverige, vilka drevs igenom av dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt: ”Den svenska statskuppen Del 1”, och Del 2.

Dala-Demokratens ledare framhåller att EU:s myriad av regler rör så mycket mer än böjda gurkor och införandet av tvångsexponering för kvicksilver, precis som inte det skulle räcka och bli över.

Att tvinga människor byta ut glödlampan mot lågenergilampan innebär att ett extremt otrevligt ljus kommer att spridas i hemmen – dessutom krävs ett mindre haveriförfarande ifall den Nya Lampan går sönder med tanke på det kvicksilver som då förgiftar inomhusluften. 

Barnfamiljer måste hålla ständig uppsikt över sina klättrande småbarn. Idioti alltså, särskilt som glödlamporna bidrar till uppvärmningen, vilket gör att energiförbrukningen kommer att öka när man avskaffar dem, så att besparingen blir noll.

Julen 2009 kommer vi att få sitta i kliniskt blått ljus i våra egna hem och må psykdåligt, likbleka av skräck för bevakningens totalitära genomlysning, paralyserade som av en fotoblixt, som hakat upp sig för alltid.

Tack för det EU (Ekonomisk Undergång), f d EG (Ekonomisk Grundstötning). Övergången till lågenergi kommer att bli lika totalitär som en solförmörkelse. Vi kommer att bli så låga, att flytande antidepressiva får tillsättas dricksvattnet. En sån downer reser man sig inte från med en klackspark direkt.

Inte bara fackliga rättigheter  underställs ju den ”inre marknadens” nyliberala agenda, som grundlagsfästs med Lissabonfördraget –  utan också alla demokratiska och mänskliga fri- och rättigheter.

I fördragets elefantsjuka filibusterskrift ryms ritningen till en diktatur efter vilken alliansregeringen nu febrilt arbetar, för att  som riktiga mönsterelever få guldstjärna och bli superbäst i överklassen under sitt ordförandeskap.

Att timbrohögern lyckats hjärntvätta hela befolkningen till att tro, att det var välfärdsstaten som var orsaken till återkommande kriser i ekonomin tyder på en så propagandistisk förslagenhet att den nu visar sin totala bedräglighet i den pågående fullskaliga världskrasch vi tvingas bevittna och genomlida.

Och att den senare således har alltigenom ideologiska orsaker, som kan härledas från pinochetregimens chefsideolog Milton Friedman samt är oupplösligt förenad med marknadskrafternas allt annat än värderingsfria aggressivitet framgår tydligt i denna artikel, som framtagits med utgångspunkt i den flerfaldigt prisbelönade journalisten Dan Josefssons tv-dokumentär.

Se tidigare bloggposter: Tänk analogt, Herrarna över liv och död, Att äga själar

Knuff

Tack till Alliansupproret för länk till artikelserien,

Läs Dan Josefsson om pyramidspelet med pensionerna: ”Så sattes vår framtid på spel”, ”Korståget mot Välfärden eller Den svenska elitens våldsamma revolt”,
”Konsten att förstöra ett land”, ”Så ska de skapa ett Sverige för de rika”, ”Cynismens pris”, ”Så gjordes vi till små kapitalister – och blåstes på pengarna”, ”Dagarna som skakade Sverige”, de tunga näringslivsveteranernas dom över sina egna direktörer inte att förglömma: ”Direktörers maktmissbruk jämförbart med korruption”

På sin hemsida ger oss Dan Josefsson också vad jag skulle vilja utnämna till Dagens Citat och då rikta det som en direkt uppmaning till Anders Borg:

”Don’t come to the table with the same tired arguments and worn ideas that helped to create this crisis!!!”

”President Barack Obama argumenterar mot den amerikanska högerns idé att skattesänkningar kan ta oss ur den ekonomiska krisen. ”

Tänk analogt

Om man inte gör motsvarande konstruktioner som biblioteksersättningen och kassettersättningen så att den även gäller tillgången till digitaliserat material, så betyder det ju att man i samband med att man digitaliserar allt mer avskaffar informationsfriheten, den fria tillgången till kunskap och kultur. Blir nästa steg då att avskaffa biblioteken?

Biblioteksersättningen bör snarast kompletteras med en ”Multimedia”ersättning som innefattar musik, filmer, dataspel – alla elektroniska media så att det analoga biblioteket kompletteras med ett digitaliserat sådant. Man kan ju låna hela världslitteraturen på ett bibliotek – det är ju precis detsamma med övriga media – att de är digitaliserade gör ingen skillnad. Det handlar bara om att de synliggör innehållet på nya sätt genom olika nya multimediala gränssnitt, interface.  

Att Internet bibehålls i demokratiserad form är avgörande för om vi också skall kunna behålla ett demokratiskt samhällssystem. Att ha fri tillgång till att kunna läsa tidningar, tidskrifter, böcker, forskningrapporter, artiklar genom att kunna låna hem eller läsa dem gratis på bibliotek är en självklarhet för oss. Ungdomsgenerationen är samtida med it-revolutionen som möjliggjort en vidgning till elektroniska media i och med att samhället digitaliserats. Och i det multimediala, digitaliserade samhället måste naturligtvis elektroniska media innefattas i bibliotekens utbud i analogi därmed, vilket redan görs – man kan läsa e-böcker, låna ljudböcker, kassetter, CD-skivor med musik, videofilmer, dvd-filmer m fl på bibliotek.

Det finns heller ingenting som hindrar att man under lånetiden låter någon, eller flera andra läsa boken eller se filmen som man lånat. Man lånar ju inte direkt en mysig film på bibblan och går hem och sätter sig ensam i ett avskilt, ljudisolerat rum och ser den, vidare har biblioteken heller inga ‘tak’ för hur många gånger de får låna ut ett viss medium. Så, om detta sker digitaliserat spelar ju överhuvudtaget ingen som helst roll. Det är endast en teknisk fråga som bör lösas snarast, så att man förhindrar att antidemokratiska krafter utnyttjar övergången till ny teknik för att inskränka våra medborgerliga fri- och rättigheter, något som gjordes av totalitära stater på 30-talet vid de nya massmediernas födelse – radion och talfilmen. 

De totalitära regimerna i öst och väst – nazism, fascism och stalinism anammade snabbt dessa nya ‘mass-medier’ och ockuperade dem som effektiva redskap för sin propaganda och hjärntvätt. Detta  stoppade effektivt demokratin och hämmade all konstnärlig utveckling inom de nya medierna, utan vilka de totalitära regimerna inte hade kunnat fortleva särskilt länge.

Som exempel hade filmen under stumfilmens 20-tal, i och med de radikala och hyperkreativa, modernistiska strömningarna inom konstarterna en blomstringstid, ja  en guldålder, i både Tyskland och Ryssland, med namn som både Eisenstein och Fritz Lang och filmiska mästerverk som ”Pansarkryssaren Potemkin”, nazikritiska ”Dr Mabuses Testamente” , ”Metropolis” och ”Sista Skrattet”. Denna kreativa guldåder ströps effektivt av de framväxande diktaturerna som istället kunde göda sig själva genom att ta över kontrollen över de nya medierna.

I och med övergången till nya medier – radion och talfilmen, så skaffade sig de totalitära regimerna totalitär kontroll av demsamma, och då stoppades brutalt denna radikala och många gånger samhällskritiska och estetiskt högtstående utveckling av filmmediet och dess formspråk. I USA valde man att efterkomma populismen och dess dubbelmoraliska nymoralism genom att självcensurera filmkonsten och pålägga den en tvångströja, genom att inordna den i Hollywoods likaledes förtryckande  ‘Production code’, vilken för lång tid, ja, ända in i våra dagar (1930-1968), hämmade all experimentell och radikal utveckling av filmspråket och även av filmernas innehåll, då intriger begränsades till vissa tillåtna teman och även språket och vilka ord som tilläts användas i dem censurerades.

De nya medierna utnyttjades istället hänsynslöst av diktaturens krafter för att kontrollera massorna – och vad kunde passa bättre för detta syfte än just mass-medier. Uppfinningen av radion och övergången till talfilm exploaterades för att skapa nya propagandainstrument i Hitlertyskland, där propagandaminister Joseph Goebbels höll i dompteringspiskan, och Hitlers hovfilmare Leni Riefenstahl skickligt använde sig av det nya filmspråket och till och med absorberade delar av de modernistiska stilmedlen för att förföra massorna och ge sken av ett anhängarantal vida överstigande det som var fallet IRL, så att säga.

I Stalins distorterade, förstorande projektion av tsarväldet,  i och med framväxten av det storryska Sovjet 1929-1936, hölls ‘kulturarbetare’ i Ledarens tukt och förmaning genom att en mängd kulturpersoner antingen mördades eller fick gå i exil, och konstskapares organisationer förstatligades för total kontroll av dess medlemmar, och i Mussolinis Italien – radions hemland skedde samma sak i mildare form, där de istället försattes i inre exil tillsammans med regimmotståndare, av vilka de senare i Hitlers Tyskland sattes i läger eller mördades till och med före den verkligt industrialiserade utrotningen av judar, homosexuella, romer och zigenare, ärftligt sjuka, förståndshandikappade m fl tagit sin början.

Om TV hade hunnit fram i utvecklingen så hade Hitler även ockuperat detta medium för sitt vrålande, sina demagogiska orgier och illusioner av massivt folkligt stöd som iscensattes i de repetitivt journalfilmade masscenerna som arrangerades vid välregisserade Nürnbergdagar.

Genom att införa liknande system som systemet för biblioteksersättning får alla lika möjligheter att kunna se filmer, spela dataspel och lyssna på musik samt ta del av debatt, forskning och information i digital form. Detta  är att bibehålla demokratin. Att begränsa det är att begränsa eller till och med avskaffa demokratin – i analogi med vad man nu gör även med styrelseskicket i och med antiterrorlagstiftning, Lissabonfördraget och akronympaketet som lägger totalt band på all kommunikation människor emellan, och i synnerhet då det elekroniskt förda, demokratiska samtalet; FRA, IPRED I, IPRED II, ACTA och datalagringsdirektivet. Att EU även vill ha bort presstödet och avskaffa public-service-tv gör att den fria opinionsbildningen riskerar att upphöra helt och hållet.

De nya möjligheterna till interaktivitet som det nya sociala mediet Internet ger möjlighet till måste också vara något som alla får lika tillgång till. I skolorna bör snarast även påbörjas en alfabetiseringsprocess, som syftar till ‘computational proficiency, där undervisning i programmeringsspråk måste ingå som bas, och ett minimum bör då vara Python, html och CSS, php och C#.  Detta ger möjligheter till skapande och god grund inför kommande arbetsliv.

Att den borgerliga regeringen stoppade möjligheten att skaffa hem-dator via jobbet var en antidemokratiserande åtgärd, som nu utestänger många från rätten att göra sin röst hörd och uttrycka sin åsikt genom möjligheten att skapa en egen blogg.

Sammanfattningsvis behövs alltså ett system snarast för att upprätta samma typ av system med ersättning till övriga upphovsmän som biblioteksersättningen ger upphovsmännen där. Därför måste regeringen tillsätta en ny översyn över IPRED, IPRED II, FRA, datalagringsdirektivet, och även polismetodutredningen, europeisk arresteringsorder och bestämmelserna om hemlig avlyssning m fl och i det sammanhanget passa på att lagfästa våra grundläggande rättigheter i de lagar som pga terrorhotet eventuellt bedöms nödvändiga att ha kvar, optimalt avskaffa dessa nygamla diktatoriska lagar.  I alla fall om de vill fortsätta kunna kalla sig demokrater, något som de kanske inte längre vill, och då är det vår uppgift som befolkning att kräva omedelbar handling för att bevara demokratin. De historiska spåren förskräcker.

Lagstiftningen mot fildelning sker som sagt inte isolerat – utan i ett fasansfullt sammanhang där man redan i och med Lissabonfördraget i tysthet har avskaffat den parlamentariska demokratin, brevhemligheten, infört en allomfattande och total medborgarövervakning i och med datalagringsdirektivet och FRA-lagen; vilket också sammanfaller med samma slags ekonomisk krasch som var upprinnelsen till de totalitära regimernas uppkomst på 30-talet och den därpå följande förintelsen och det  förödande andra världskriget.

Det som pågår är alltså en tvångsupprepning av 30-talet, en globaliserat uppförstorad projektion av det förflutna.

Denna utveckling måste brytas innan det är för sent.

Att det verkligen är en tvångsupprepning bekräftas även av att det plötsligt också ‘dyker upp’  en kulturfientlighet i största allmänhet – regeringspartierna och dess representanter har givit uttryck för en i det närmaste pöbelaktig inställning till kulturyttringar som inte ‘bär sig’ ekonomiskt. Dessa skall inte få lov att finnas – eventuellt kan existensberättigande erhållas om ‘alternativ’ finansiering, s k ‘sponsring’ kan uppvisas – eller någon annan utilitaristiskt motiverad samhällsnyttig raison d’etre såsom att den ‘befrämjar hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen’, ‘ökar prestationsförmåga’ , gör nytta som ‘terapi’  eller tillväxtskapande faktor och färgglatt inslag i upplevelsenäring och turismindustri. I stort sett allt och alla som kan belasta samhället med kostnader måste bevisa sin nyttighet för att på så sätt berättiga sin existens.

Detta sätt att resonera påminner om den typ av ultrautilitaristiska och människofientliga och samtidigt ockult präglade inställning som Hitler grundade sin ‘vision’ av samhället på – de svaga skulle utrotas, endast de ‘nyttiga’ och ‘starka’ hade existensberättigande – endast de som kan arbeta, arbetslinjen, den har vi där – ett synsätt som nådde sin kulmen i utsorteringen i koncentrationslägren – de arbetsdugliga fick jobba ihjäl sig, de andra mördades – och i kombination med det hyllades en unken kultursyn som härstammade ifrån det trångsynta Biedermeyerideal som 1800-talets småborgerskap med sina ytterst begränsade och mödosamt hopskrapade medel lyckats tillägna sig som ett kulturellt minimalkapital.

Den fann sitt uttryck i att man på ett hycklande och dubbelmoraliskt sätt förfasade sig över all spirande avantgardistisk konst som var det begynnande seklets första decenniers banbrytande särmärke. Den på 20-talet kulminerande kulturblomstringen stämplade den småborgerliga trångsyntheten inom den nationalsocialistiska rörelsen sedan som ”Entartete Kunst”.

‘Riktig’ konst var istället den som fick plats inom glas och ram ovanför soffan i det biedermeyerska finrummet (vilket naturligtvis inte hindrade att nazisterna tjänade stora pengar på att sälja den beslagtagna konsten till utlandet samt själv i smyg skapa stora privata samlingar av den). Ingenting fick utmana den lilla och kvävande trygghet man lyckats tillkämpa sig genom småborgerlig och jantelagbunden strävsamhet, där avundsjukan var en livsluft som förgiftade atmosfären med sitt småskurna hat.

Vi har inte gjort upp med det förflutna, och då har historien en tendens att  upprepa sig, i uppförstorade och allt mer spöklika projektioner.

I synnerhet i Sverige och USA vars hemmaarenor stod utanför kriget – kanske dessa tankeströmmar lever kvar i all högönsklig välmåga, eftersom man inte på tillräckligt nära håll upplevt följderna av deras förverkligade iscensättningar. Kommunismen har kontrollerats och förföljts inte minst under socialdemokratins försorg, vilket kommit i dagen i och med avslöjandena om det socialdemokratiska angiveriet och IB-affären, alltså ofta med antidemokratiska metoder, men nazismen ligger tydligen kvar som en (allt mindre) dold farsot, som bara väntar på att få bryta ut.

Dags att göra upp med den också, och botas från den en gång för alla.

Som Anders Rydell påpekade är det alltså den som sitter på koden som har makten, och då vår grundlag stadgar att ”all makt utgår från folket” bör vi alltså snarast demokratisera genom att tillgängliggöra koden, vilket alltså måste ske genom undervisning i programmeringsspråk som kärnämne i skolorna. Istället har man reducerat antal timmar i datakunskap i gymnasieskolan – ett mycket märkligt tilltag, i denna digitaliserade tid.

Att inte kunna hantera motsvarigheten till papper och penna i det digitaliserade samhället gör inte bara att våra barn förvandlas till analfabeter, de berövas också något så grundläggande i den mänskliga kulturen att det fanns redan på förhistorisk tid för tiotusentals år sen – nämligen konsten att forma en bild. Så att inte ungdomarna är helt utelämnade åt dataspelsutvecklare som saluför  en möjligen läckert förpackad men med ovanstående betraktat ganska unken människosyn till ungdomar och barn, vilken hade varit omöjlig att saluföra om den presenterats i ett ‘gammalmedium’ som boken – den hade då omedelbart förpassats till marginalisering som skräplitteratur av kioskdeckartyp eller för filmens del B-film, kalkon, skräckkalkon eller någon annan beteckning som gör att en sådan film aldrig blir någon särskilt långlivad succé.

Så demokratiseringen bör gå åt båda hållen – det människor vill ha är ju kvalitet – men den får de inte tillgång till eftersom filmen, dataspelet, musiken inte är jämställd med boken – detta måste ske. Och även vuxengenerationen måste involveras i det digitaliserade samhället. När man försöker spärra människors möjligheter att ta del av dessa verk, så inskränker man  informationsfriheten och det fria tankeutbytet – digitaliseringen blir en mystifiering som man kan utnyttja i antidemokratiska och auktoritära syften. Människor utestängs från information, kunskap och kultur och många kulturutövare berövas sin publik.

Att man överhuvudtaget hade en ‘propagandaminister’ i hitlertyskland berodde väl just på framväxten av de nya massmedierna.

Det som gör piratrörelsen osympatisk är att de inte spelat med öppna kort och tydligen mest månar om ”affärsmodeller” och nya sätt att tjäna pengar och göra snabba klipp, snarare än att på allvar måna om demokratin, yttrandefriheten och den kulturella pluralismen och kreativiteten. Det är då något som leder till att man tar lika mycket avstånd från dem som från den anarkokapitalistiskt tendentiösa globaseringen, vars mogulmagnater nu sitter på de immateriella rättigheternas outtömliga skattkista.

Om det bara handlar om att helt gratis tillskansa sig frukterna av upphovsmännens kreativitet genom att skapa ‘nya’ smarta sätt att tjäna pengar på den fvb till skatteparadis, så är det ju inget annat än en gastkramande förvärring av den socialt hänsynslösa girighetens kultur som vi tvingats leva i sedan 80-talet. Då man – om man bara är ute efter att på ett sagolikt sätt kunna ta över rodret från de ‘gamla’ piraterna så att säga sitter på allt guld som finns i världen – det som ryms i fantasins rike som har sin boning i våra oändligt sinnrika hjärnvindlingar.

Det visar sig alltså tydligare nu vilka de Nya piraterna verkligen är.

Svensson: ”TPB-killarna är inga sympatiska typer”, DN: ”Starka åsikter och stora skulder”, SVD om Carl Lundström: ”Snedseglaren”, ”Tillbaka i Sverige”, ”Pirate Bay växer”, ”Lundström har gjort vad som ankommer honom”, Leo Erlandsson blogg: ”Boktävling: vinn piraterna, Little brother eller att stänga det öppna samtalet”, Newsmill, Newsmill II, IDG, SVD II, SVD III, Schlagerbloggen: ”Din riksdagsman är ute efter dig”, Christian Engström (PP): ”PR-perspektiv på rättegången”, SVDIV: ”Danowsky anklagar Neij för feghet”, Ny Teknik, Sveriges Radio: ”Följ hela rättegången”, DN – Dag 4, Aftonbladet, Christian Engström (PP) II,Rickard Falkvinge, ”Copy me happy”, Rickard Falkvinge II, Nyheter 24, DN: Dag 4, Ledarredaktionens blogg, Aftonbladet II, Aftonbladet III, Jessica Kempe: ”Kulturministern underblåser kulturföraktet” The Real Mymlan, Bitchslapbarbie: ”Communication breakdown”

Läs Aftonbladet, Lotta Gröning, Copyriot, DN,, Aftonbladet III, SVD, Expressen, Aftonbladet IV, Metro, Expressen om ett tal innehållande frasen ”In your face, Hollywood”, Aftonbladet om samma tal, Sydsvenskan, Aftonbladet VI, Aftonbladet VII: ”Pirate Bay var ett bra namn med en snygg logga”, DN: ”Pirate Bay-härvan – Detta har hänt”, GP: ”Alla nöjda efter dag tre”, DN: ”Pirate Bay-åtalad tog poängseger”, DN: ”Bortom bukten”, SVD Opinion Brännpunkt: ”Förslaget om ACTA måste ut på remiss”, Hultins tankegång: ”Ska lagar stiftas i hemlighet?”, DN: ”Konstfackselever slår tillbaka”, Lars Vilks: ”Omdebatterad konst är bra konst”,

En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!

Populism, Antiintellektualism och Kulturfientlighet genomsyrar nu hela samhällsdebatten. På ”debattsajten” Newsmill, där hänger sig en folkpartistisk politiker åt att piska upp en otäck hatstämning via ett pöbelliknande upprop på Facebook om att lägga ner Konstfack.

Genom att ta denna ”nya” teknik till hjälp passar han på att vädra unkna argument av 30-talstyp. ”Vanliga, hederliga, arbetande skattebetalare” vill inte lägga en krona på den institutionen mer, påstår han, och säger att han har en ”folkrörelse” bakom sig – med 400 medlemmar. Att ge sken av en folkrörelse på den grunden är inget annat än demagogi.

Ett par studenter på Konstfack har löpt amok – än sen? Sånt har hänt förut. På rockscenen, i konsten, till och med i politiken och i poliskåren där man strör svordomar och rasistiska skällsord omkring sig lite hur som helst. Vad Mathias Sundin (FP) dessutom gör, utöver att piska upp en populistisk hatstämning, är att hetsa mot alla studenter på Konstfack genom att dra dem över en kam, och det är diskriminerande.

Så vad är då detta?

Jo, man förfasar sig över slöseriet med skattepengar som graffitikonstnären nug och Anna Odell förorsakat.

Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Vad har inte Carnegieaffären kostat skattebetalarna, och de direktörer som behåller sina bonusar trots miljardpaket från staten, för att inte tala om konsultberoendet i hela myndighetssverige, som, via det nyliberalt inspirerade upphandlingssystemet New Public Management kostat skattebetalarna miljarder för it-system,  som sen visar sig inte fungera. Om 100 000 för en sanerad T-banevagn är skadegörelse och slöseri, vad är då inte det?

Det här visar att vi verkligen befinner oss tillbaka på 30-talet. Det är en tvångsupprepning av hela scenariot:

Spekulationsekonomin kraschar, massarbetslöshet, främlingsfientlighet, rasism, syndabockstänkande, klappjakt på sjuka, arbetslösa, pensionärer breder ut sig och högerextremismen är på frammarsch, sd kan snart sitta med vid makten, demokratin avskaffas med Lissabonfördraget, den personliga friheten avskaffas och storebrorsamhället införs, och nu också kulturfientlighet och krav på att konsten skall ägna sig åt ”riktig” konst och inte avantgardistisk konst som på 30-talet i Tyskland förbjöds som varande ”Entartete Kunst”, dvs all konst som inte är avbildande, figurativ och platt innanför glas och ram.

Kulturministern förfasar sig över slöseriet med skattepengar, jo, jag tackar jag, prata om att kasta sten i glashus som representant för den regeringen, hon säger vidare att ”Graffiti är skadegörelse” och att det är upprörande att den tagit sig in på galleri.

Hur uppdaterat är det? Vi får gå tillbaka till förmodernistisk tid, dvs 1800-talets unkna ateljékonst för att kunna matcha det bakåtsträvandet.

Snart kommer våldet.

Att prata om att rädda pengar till kulturen i det läget är att göra frågan för liten.

Det handlar om att rädda demokratin och människovärdet och förhindra förföljelse, folkmord och ett storskaligt världskrig.

Dagens eloge går till moderaten Anders Björck.

Läs Expressen, Peter J Olssons blogg, Alliansfritt,
In Your Face, Farmorgun i Norrtälje, Sagor från livbåten, Mikael Persson, Knuff

Mer om Högerns Janusansikte: Aftonbladet ”Ett obehagligt utspel”, ”Svenska krav för medborgarskap”, ”De flesta invandrare är inte asylsökande”, Lars Ohly sågar förslaget, DN: ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”, Marie Ekströms blogg: ”Skrämselpropaganda skapar rasism och främlingsfientlighet”, DN: ”SD tror de gynnas av moderaternas utspel”, DN Opinion, DN: ”En skrämmande utveckling”, Federley (C): ”Skifte i tonläge”, Kalle Larsson (V): ”Det här är Sverigedemokraterna”, SVD: ”Möjligt återta medborgarskap”, Veronica Palm (S): ”De försöker flytta fokus från sina egna misslyckanden”, Ulrika Karlsson (M): ”M:s förslag populistiskt och rättsvidrigt”,
Federley (C) blogg: ”Helt klart en hårdare ton”