Herrarna över liv och död

Det är det materiella och immateriella världsherraväldet som stavas globalisering. De globala koncernerna tar alla våra skattepengar, upptäckter, patent, uppfinningar, kreativitet och kväver possessivt vår livskraft och skaparlust. Inte bara naturen har koloniserats, inte bara första, andra och Tredje världen, inte bara arbetarnas kroppar och tid, inte bara våra immunförsvar, arvsanlag och blodgrupper utan nu också tankarna, känslorna, själarna. Så alieneras vi slutligen helt och hållet från oss själva och vår naturliga omgivning, vårt yttre och vårt inre. Inte ett enda skrymsle fredas utan precis allting som finns exploateras. Det kallas rovdrift – på människor, djur och natur. Inget annat än död kan komma ur detta. Megadeath.

Se tidigare bloggpost: Att äga själar

Rekommenderad läsning:
Mary Wollstonecraft Shelley (1797-1851) Frankenstein

Att äga själar

Det postindustriella problemet är ju att man inte vet vad man ska tjäna pengar på när varuproduktion inte längre tillfyllest fyller plånböckerna med mervärde. Så skapades det s k tjänstesamhället. Och nu gäller det idéerna. Men när multinationella koncerner tar immateriella patent på våra idéer, genetiska koder och till och med våra immunförsvar, då kan man börja prata om pretentioner värdiga ett tsarsamhälles där livegenskap inte endast gäller kroppen utan också alla tankarna och känslorna till slut.

Det behövs en diskussion om hur livnärandet ska gestalta sig i det postmoderna samhället.
Det behövs en begränsning av de glupska globala koncernernas allmakt eftersom det blir allt tydligare att globalisering i själva verket stavas världsherravälde.

På vad skall människor tjäna sitt levebröd så att inte den ekonomiska strukturen innebär en återgång till slaveriet, där ägandet även omfattar alla själarna.

Läs bloggarna
Knuff