Fler käftsmällar mot de nödställda

Skräcken som nyliberalismen skapat i arbetslivet har jag sammanfattat i inlägget Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Managment. Den livräddheten för att gå utanför ramarna och beslås med fel beror ju på att whistleblowers och de som låter människorätt gå före petimeterrätt därmed löper risk att förlora jobbet. Själva ideologin som ligger bakom har jag försökt blottlägga i inlägget Vår Gud är oss en väldig Borg.

Vad detta sammantaget skapar för samhälle och människosyn och hur den sedan manifesterar sig In Real Life sammanfattar bloggaren Ett Hjärta Rött på ett föredömligt sätt i sitt senaste inlägg ”Inga fler skitår”.  

Hur det yttrar sig konkret i det enskilda fallet visar den senaste incidenten med Försäkringskassan som räddhågset kräver det omöjliga av en kvinna i djupaste sorg; att tvinga henne att söka jobb dagen efter att hennes ettårige son avlidit i cancer.

Året 2009 var ju året då okvädinsorden mot de svaga och utsatta haglade ohämmat. Nu har alla inhumana krafter fått som de vill och de nödställda får ta käftsmällarna som heter duga. Det är alliansjulklappar som åskådliggör Anders Borgs fimbulvinterretorik, alstrar pöbelmentalitet, desperation och förfryser våra hjärtan.

Jag hoppas på ett humanare och mer solidariskt 2010 – annars rasar samhället och våldet utbreder sig epidemiskt, i synnerhet bland de svaga och utsatta som tvingas till armod och gettoliknande levnadsomständigheter.

En regering som inte bekämpar fattigdom och misär är cynisk och fanatiskt styrd av de nyliberala doktriner som försatt hela världen i recession.

På EU-nivå kommer entropin att öka i maktens centrum i takt med att det nyliberala stormaktsprojektet vittrar sönder av både den moraliska och ekonomiska skuldsättningen samt massarbetslösheten som de båda skapar.

Att inte inse det fundamentalt felaktiga i den människosyn och brist på verklighetsförankring som denna adamsmithska marknadsreligion med rötter i Calvins lära om dubbel predestination innebär är dessutom inte bara cyniskt, kallhamrat och människoföraktande utan rentav nihilistiskt.

Se tidigare bloggposter: Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, Vår Gud är oss en väldig Borg, Ett segertåg ut ur riksdagen, En övergång till Euron när Europa är belånat över taknocken?, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Marknadsekonomi som garant för demokrati och frihet? 

Se även: New York Times – News Analysis: E.U. Challenged to Restore Fiscal Credibility

Läs även: AB – Victors mamma nekas sjukpeng,  DN – Ingen sjukpenning efter sonens död,  AB – Fick ingen sjukpenning efter sonens dödsdag,  SVD – Sonen dog – mamma nekas sjukpenning,  SVT – Ingen sjukpenning efter sonens död,  SVD – Ung kvinna misshandlad till döds, DN – 18-årig kvinna mördad i Göteborg,  Expressen – Maud Olofsson: ”Kritiken mot mig beror på att jag är kvinna”,  AB3,   AB – Ett bra försök att styra bort strålkastarna,  AB – Mördades vid festlokal,  AB – Maud Olofsson borde inte spela kvinnokortet,   Expressen – Tvingas söka jobb,

Läs bloggarna! – Livsresan: Victor – den starkaste stjärnan, Catrins texter,   Mina Moderata Karameller,  Anders W Jonson,  Martin Mobergs blogg, Björn Andersson,  Mad World,   The Hell of Hannastacia, In Your Face,  Högbergs tankar – Nä Maud det är inte fel för att du är kvinna. Det är fel på din politik.

William Hogarth – Cruelty in Perfection from the series The Four Stages of Cruelty

Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?

Om vi i enlighet med nyliberalismen, eller dess ultraliberala förgreningar i libertarianism och individualanarkism, skall inskränka statens åtaganden och ingripanden till ett minimum och istället skapa den s k Nattväktarstaten – var tar då all social frustration vägen?

Frustrationen över de orättvisor, den fattigdom, de löneklyftor, den bostadssegregation, de nedärvda fördomars fortsatta tillämpning i form av kvinnoförtryck, rasism, klasstänkande samt utestängning som övergång till endast privatfinansierad infrastruktur-utbildning-vård-omsorg skulle kunna innebära.

I denna förslumning som raskt kunde bli följden – där kan både gängbrottslighet, tribal thinking, maffiabeteenden,  fattigdom, prostitution och slaveri epidemiskt breda ut sig över det jättelika vakuum som avskalandet av all skattefinansierad välfärd kunde lämna efter sig. Hastigheten i denna utbredning skulle då kunna tänkas stå i proportion till hastigheten med vilken välfärdsstaten avvecklas.

Detta kan vidare tänkas resultera i en omfattande kriminalitet, som skulle leda till att Nattväktarstaten snabbt skulle få så svårhanterliga problem i sina händer, att den istället raskt skulle bli tvungen att utvecklas till en hårt repressiv Polisstat, för att kunna leva upp till sitt kontrakt om skydd för liv, frihet och egendom.

För om inget socialt samvete finns som norm, inga allomfattande principer om omsorg om de svaga och sårbara; barnen, ungdomarna, småbarnsföräldrarna, de utsatta, äldre, sjuka eller rättare sagt människan i alla sina faser – ja, alla som vid givet tillfälle inte har möjlighet att hävda sig lika kreativt, rationellt och följdriktigt som de nyliberala romantikerna, libertarianerna, individualanarkisterna, anarkokapitalisterna m fl har tänkt sig, då kommer det att uppstå sådana katastrofala brister och tillkortakommanden i den samhälleliga och sociala infrastrukturen och ekonomin, att sociala explosioner skulle få ständig näring, vilket skulle leda till att det man sparade in på de nedbantade solidariskt finansierade samhällsnyttigheterna istället omedelbart skulle behöva tas i bruk av Väktarna för utövande av ett allt repressivare statligt våld mot befolkningen i denna Nya sköna värld, vilket i sin tur skulle innebära att det för alltid skulle råda Natt kl 12.00 på dagen. Att döma av vad som redan hänt efter bara några års nedbantning skulle till och med denna drastiska liknelse från den dystopiska litteraturen kunna visa sig bli en i det närmaste idylliskt pastoral skildring, varför friheten skulle vara såsom bortblåst.

Se tidigare inlägg