Etikettarkiv: inrikes

Blog Power!

Tar nu en veckas uppehåll från min blogg – efter Telekomdebaclet känns det som krafter behöver samlasinför intensifieringen av debatten när EU-valet närmar sig. Om inget oförutsett inträffar förstås som gör att man bara måste åter ta ett järngrepp om tangentbordet och låta fingrarna smattra fram några mer eller mindre väl valda ord.

Jag önskar alla mina läsare välkomna åter, i trygg förvissning om att läsning, kommenterande och debatt på annat håll gives – hyperintressant och pinfärsk. Efter intensivt bloggande ända sen starten i nov 2008 känns det som en bloggsemester är välbehövlig.

Som sagt – alla vänner av demokratin – både på och utanför nätet.
Vi hörs!

Blog Power! – önskar jag till alla er därute under tiden.

Läs: Aftonbladet – Kvinna + Blogg = Makt!, DN-Partierna ökar takten inför EU-valet,   SVD – granskar de svenska EU-parlamentarikernas vardag,   SVD – Regeringen går en svettig sommar till mötes,

Läs Bloggarna! Knuff

Desto muntrare i de Bruna paraderna?

Sanna Rayman på Ledar-redaktionen förnekar sig inte. Tidigare har hon skrivit klämkäcka inlägg om den Nya kulturfientliga kulturpolitiken där rubriken var ”En Kulturkänga åt Vänster” (visserligen efter kritik följt av en åt Höger men det var lite till nöds).

Nu fortsätter de stövliga klavertrampen och rubriken för dagen blir då Första Maj lär bli dystert i år. Ja, med de kängorna från höger lär det nog bli Bruna parader som dominerar gatubilden istället. Och kanske ännu fler, något mindre  finkulturella kängor åt Vänster.

För min del hoppas jag att både S och LO snabbt får ett värdigare ledarskap, som kan ta upp kampen mot den mer än lightbruna höger som nu klampar framåt med stolta och sturska Storm-steg.

Att de borgerliga regerade med stöd av Ny Demokrati vid förra klippekonomikraschen på 90-talet är ju en västanfläkt i jämförelse med att regera med stöd av SD. Som sagt högervinden blåser upp till orkan.

Särskilt som det också sammanfaller med att regelrätta fascister från Italien nu sätter sig i samma partigrupp som KD och moderaterna i EU-parlamentet. Ett land vars ständigt lika Clownaktigt Leende Premiärminister vårt statsöverhuvud alldeles nyss flitigt skakat hand med.

Det sammanfaller nämligen också med att Göran Hägglund nu plötsligt uttalar sig om att han inte ställer sig negativ till alliansregerande med stöd av SD vars sånger vi därmed redan hör eka av triumf mellan husväggarna. Tillsammans med annat skrål och handgemäng i de mörka gränderna. På Första Maj.

I sitt förra inlägg på Ledar-bloggen så skrev Sanna som avslutning ”En intrikat organism, den där arbetarrörelsen”.

Jag skulle vilja avsluta med en parafras på det:

En inte särskilt vare sig diskret eller charmig rörelse, den där borgerligheten.

Läs Bloggarna: Grafström, Björn Wadström – ettan: Är Reinfeldt nazist?, Aktuellt från ett kafébord: SD och Palmemordet igen, Vi i Sverige: SD missgynnas inte av media, Anna-Lena Lodenius: Nazistmarscher på SDU-mötet,  Kulturbloggen: Varför bryr sig Expressen, Aftonbladet och DN inte om att KD kan tänka sig regera med stöd av SD?,  Ulrika Falk, Oscar Fredriksson (c): Rasistiska sånger inom SD, unt.se – Ledarbloggen: Inte överraskande, men bra att det visas öppet, Kent Persson (m): Rasismens fula ansikte visar sig igen,  Banjo: SD tar ton, Selig.se: Rasister är rasister är Sverigedemokrater, Mother! Oh mother, Blog! Blog!: Sverigedemokraternas nynazistiska historia, Svensson: Nazze-SD, Kryssa Åsa Westlund: Varför svarar inte Reinfeldt på om han kan tänka sig regera med stöd av SD? Blatte i Svenneland: Jag tycker om alla men ‘dem’ är för många, Peter Andersson: Ohyggligt allvarligt läge för S, Frykmans liberala blogg: Sverige är blått,

Se även: DN1,  DN2,  DN3, DN4,   AB1AB2 AB3AB4,  ExpressenSVD,  SVD2SVD3 SVD4SVD5

Världskrig leder till världsfred?

Ja, det är klart. Krigar man tillräckligt länge så utbryter väl kanske till sist också den stora Freden. Frågan är till priset av hur många döda och lemlästade. En värld orkar ju inte ett ständigt pågående Bushkrig mot terrorn hur länge som helst – även om man börjar undra ifall det någonsin kommer att ta slut, efter sex års krigföring i Irak och en miljon irakier döda. 

Att Obama utmålas som en fredshjälte samtidigt som han startar en intensifiering av den romarrikiska kampanjen i Afghanistan, likt en marionett som hålls i trådarna av krigshökar, ter sig som ytterligare en körning genom den orwellska hjärntvättmaskinen. ‘Avrustningen av tankesättet om terrorbalans’ som Anita Goldman skriver om i sin artikel lyser ännu med sin frånvaro, vilket Obama gör tydligt när han fortsätter kriga.

Att dra in Europa i detta tröstlösa evighetskrig ter sig som att man låter världskriget bryta ut gradvis och omärkligt som en dödlig sjukdom.

Och så Danmark, med sin obrutet folkepartistiska främlingsfientliga strömning, i täten för detta korståg – det bådar inte gott.

Se tidigare bloggposterSvar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutralitetenHögerns janusansikte, Högervinden blåser upp till orkanDe högersociala spökerierna, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, Hårt uppskruvad högervridningStoppa rovdriftenInflationsspöket driver upp priserna, Del II – Den sovande regeringen ZZ,

En Fredsängel som fortsätter krigaDN1DN2: Fogh-Rasmussen ny NATO-chef,   DN3:  ”SD-ledare sjöng Vit makt-texter”,  DN4,   SVD1 SVD2,  SVD3: ”Statsminister med hårda nypor”,   SVD4SVD5,   AB: ”Obama bäddade för dansk Nato-chef”, AB: ”SD-ledare sjöng Vit makt-texter”,  AB3:”Grovkalibrig journlistik skjuter över målet”,  AB4,   Dagen: ”Obama togs emot som en rockstjärna”,  HD, Expressen: ”Skålade och sjöng snapsvisa om Palmemordet”, SR: ”Vit makt-musik på möte med SD-ledare”, ”Rasistiska sånger på resa med SD-ledare”,  SR3Sydsvenskan, HD2,  Expressen2,   Dagen2,  Dagen3: Hägglund kan tänka sig regera med stöd av SDSVD5,  SVD6,  SVD7SVD8,    DN, 

Bloggar: Svensson – Lägg ner krigsorganisationen NATO, Anders Wallner: Hägglund öppnar för att Alliansen regerar med SD-stöd,  Röda MalmöFokus Redaktionsbloggen: En brun skuggaMark Klamberg

Knuff

Hårt uppskruvad högervridning

Nu har man tjatat och tjatat – om att Fredrik Reinfeldt måste ge besked om hur han tänker ställa sig ifall Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och får vågmästarposition. Av radioprogrammet Kalibers avslöjande att döma är det ett MÅSTE för medier, allmänhet och opposition att avkräva omedelbart ställningstagande från regeringens sida.

Ge besked nu annars är ni medansvariga till rumsreningen av rasism.

Se även Expressen,   Expressen2DN 1, AftonbladetAftonbladet 2SVD2,   SVD, Dagen, Sydsvenskan, HDSRSR2SR3 – Kaliber P1SR4 – P1 Kaliber

Se tidigare bloggposter: Del II – Den sovande regeringen ZZ,  Högerns janusansikte,  En kall politiker fryser, Hur många såna ‘individer’ finns det inom poliskåren,   Läraktiga poliser, Högervinden blåser upp till orkanEn Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!,  Konst innanför ramarna tycker kulturministernStöveltramp med mockasinstegTänk analogt,  En papegoja som imiterar så gott han har förstånd, Jobb, bostäder, utbildning – Piratpartiet couldn’t care lessÄr inte Nattväktarstaten en Polisstat?, Ytterligare högervridning av regeringspolitikenVintergataModerater med Kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Dr Strangelove med sitt outgrundliga leende

Bloggar: The life of Avlo, Kulturnissen, Dackefejden blir digitalSvenssonJonas Morian i PromemorianRöda Malmö,   Röda BergetTörnebohms hotspotMad WorldYrväderstankar,   Den hälsosamme EkonomistenTrollhare,   Steve LandoKrohnisktTrottens betraktelser In Your FaceHelle Kleins bloggKulturbloggen, Politikerbloggen,

Knuff
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?

Om vi i enlighet med nyliberalismen, eller dess ultraliberala förgreningar i libertarianism och individualanarkism, skall inskränka statens åtaganden och ingripanden till ett minimum och istället skapa den s k Nattväktarstaten – var tar då all social frustration vägen?

Frustrationen över de orättvisor, den fattigdom, de löneklyftor, den bostadssegregation, de nedärvda fördomars fortsatta tillämpning i form av kvinnoförtryck, rasism, klasstänkande samt utestängning som övergång till endast privatfinansierad infrastruktur-utbildning-vård-omsorg skulle kunna innebära.

I denna förslumning som raskt kunde bli följden – där kan både gängbrottslighet, tribal thinking, maffiabeteenden,  fattigdom, prostitution och slaveri epidemiskt breda ut sig över det jättelika vakuum som avskalandet av all skattefinansierad välfärd kunde lämna efter sig. Hastigheten i denna utbredning skulle då kunna tänkas stå i proportion till hastigheten med vilken välfärdsstaten avvecklas.

Detta kan vidare tänkas resultera i en omfattande kriminalitet, som skulle leda till att Nattväktarstaten snabbt skulle få så svårhanterliga problem i sina händer, att den istället raskt skulle bli tvungen att utvecklas till en hårt repressiv Polisstat, för att kunna leva upp till sitt kontrakt om skydd för liv, frihet och egendom.

För om inget socialt samvete finns som norm, inga allomfattande principer om omsorg om de svaga och sårbara; barnen, ungdomarna, småbarnsföräldrarna, de utsatta, äldre, sjuka eller rättare sagt människan i alla sina faser – ja, alla som vid givet tillfälle inte har möjlighet att hävda sig lika kreativt, rationellt och följdriktigt som de nyliberala romantikerna, libertarianerna, individualanarkisterna, anarkokapitalisterna m fl har tänkt sig, då kommer det att uppstå sådana katastrofala brister och tillkortakommanden i den samhälleliga och sociala infrastrukturen och ekonomin, att sociala explosioner skulle få ständig näring, vilket skulle leda till att det man sparade in på de nedbantade solidariskt finansierade samhällsnyttigheterna istället omedelbart skulle behöva tas i bruk av Väktarna för utövande av ett allt repressivare statligt våld mot befolkningen i denna Nya sköna värld, vilket i sin tur skulle innebära att det för alltid skulle råda Natt kl 12.00 på dagen. Att döma av vad som redan hänt efter bara några års nedbantning skulle till och med denna drastiska liknelse från den dystopiska litteraturen kunna visa sig bli en i det närmaste idylliskt pastoral skildring, varför friheten skulle vara såsom bortblåst.

Se tidigare inlägg

En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!

Populism, Antiintellektualism och Kulturfientlighet genomsyrar nu hela samhällsdebatten. På ”debattsajten” Newsmill, där hänger sig en folkpartistisk politiker åt att piska upp en otäck hatstämning via ett pöbelliknande upprop på Facebook om att lägga ner Konstfack.

Genom att ta denna ”nya” teknik till hjälp passar han på att vädra unkna argument av 30-talstyp. ”Vanliga, hederliga, arbetande skattebetalare” vill inte lägga en krona på den institutionen mer, påstår han, och säger att han har en ”folkrörelse” bakom sig – med 400 medlemmar. Att ge sken av en folkrörelse på den grunden är inget annat än demagogi.

Ett par studenter på Konstfack har löpt amok – än sen? Sånt har hänt förut. På rockscenen, i konsten, till och med i politiken och i poliskåren där man strör svordomar och rasistiska skällsord omkring sig lite hur som helst. Vad Mathias Sundin (FP) dessutom gör, utöver att piska upp en populistisk hatstämning, är att hetsa mot alla studenter på Konstfack genom att dra dem över en kam, och det är diskriminerande.

Så vad är då detta?

Jo, man förfasar sig över slöseriet med skattepengar som graffitikonstnären nug och Anna Odell förorsakat.

Snacka om att sila mygg och svälja kameler.

Vad har inte Carnegieaffären kostat skattebetalarna, och de direktörer som behåller sina bonusar trots miljardpaket från staten, för att inte tala om konsultberoendet i hela myndighetssverige, som, via det nyliberalt inspirerade upphandlingssystemet New Public Management kostat skattebetalarna miljarder för it-system,  som sen visar sig inte fungera. Om 100 000 för en sanerad T-banevagn är skadegörelse och slöseri, vad är då inte det?

Det här visar att vi verkligen befinner oss tillbaka på 30-talet. Det är en tvångsupprepning av hela scenariot:

Spekulationsekonomin kraschar, massarbetslöshet, främlingsfientlighet, rasism, syndabockstänkande, klappjakt på sjuka, arbetslösa, pensionärer breder ut sig och högerextremismen är på frammarsch, sd kan snart sitta med vid makten, demokratin avskaffas med Lissabonfördraget, den personliga friheten avskaffas och storebrorsamhället införs, och nu också kulturfientlighet och krav på att konsten skall ägna sig åt ”riktig” konst och inte avantgardistisk konst som på 30-talet i Tyskland förbjöds som varande ”Entartete Kunst”, dvs all konst som inte är avbildande, figurativ och platt innanför glas och ram.

Kulturministern förfasar sig över slöseriet med skattepengar, jo, jag tackar jag, prata om att kasta sten i glashus som representant för den regeringen, hon säger vidare att ”Graffiti är skadegörelse” och att det är upprörande att den tagit sig in på galleri.

Hur uppdaterat är det? Vi får gå tillbaka till förmodernistisk tid, dvs 1800-talets unkna ateljékonst för att kunna matcha det bakåtsträvandet.

Snart kommer våldet.

Att prata om att rädda pengar till kulturen i det läget är att göra frågan för liten.

Det handlar om att rädda demokratin och människovärdet och förhindra förföljelse, folkmord och ett storskaligt världskrig.

Dagens eloge går till moderaten Anders Björck.

Läs Expressen, Peter J Olssons blogg, Alliansfritt,
In Your Face, Farmorgun i Norrtälje, Sagor från livbåten, Mikael Persson, Knuff

Mer om Högerns Janusansikte: Aftonbladet ”Ett obehagligt utspel”, ”Svenska krav för medborgarskap”, ”De flesta invandrare är inte asylsökande”, Lars Ohly sågar förslaget, DN: ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”, Marie Ekströms blogg: ”Skrämselpropaganda skapar rasism och främlingsfientlighet”, DN: ”SD tror de gynnas av moderaternas utspel”, DN Opinion, DN: ”En skrämmande utveckling”, Federley (C): ”Skifte i tonläge”, Kalle Larsson (V): ”Det här är Sverigedemokraterna”, SVD: ”Möjligt återta medborgarskap”, Veronica Palm (S): ”De försöker flytta fokus från sina egna misslyckanden”, Ulrika Karlsson (M): ”M:s förslag populistiskt och rättsvidrigt”,
Federley (C) blogg: ”Helt klart en hårdare ton

Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management

Liksom i politiken har det även i befolkningen kommit att bildas två allt mer cementerade Block, och i fallet med befolkningen kan vi kalla dem De Utbrända och De Utfrusna. Det hela började när man inkorporerade ovan nämnda rubrikkomponenter som styrande element på arbetsplatserna. De Utbrända, som vi också skulle kunna kalla De Rädda blev då så rädda för att inte kunna hålla takten och därför förlora jobbet att de började mobba De Utfrusna, eller, som vi också skulle kunna kalla dem de något Mindre Rädda. De Räddas rädsla växte, så att de började kombinera mobbnings- och utfrysningstaktiken med att stoltsera hur mycket bättre de var på allting, fast de kanske inte ens var det. Utan bara var duktiga på att komma i tid, eller att fjäska för Chefen (som också var Rädd). De något Mindre Rädda blev förbryllade över det förändrade beteendet, men eftersom de nu en gång inte var lika rädda, så tyckte de inte det var så farligt. Förrän de en vacker dag kom till arbetet och fick upptäcka att de hade fått ändrade arbetsuppgifter. Eller så flyttades de in i ett annat rum och fråntogs sina arbetsuppgifter. Eller så hände något annat överraskande, som att de t ex blev uppsagda pga arbetsbrist efter föräldraledigheten, eller kom inte i fråga för befordran eller löneförhöjning. När De Rädda lyckats så pass väl i sin strategi att de något Mindre Rädda förlorade jobbet, så fick De Rädda befordran och blev chefer med ansvar för att ytterligare inskärpa de ovanstående rubrikkomponenterna som styrande principer. Organisationen blev till slut så slimmad, och Verksamheten så undermålig, att endast De Rädda var kvar. De Rädda började nu skifta karaktär och övergå till att bli De Utbrända. Till slut var De Utbrända så utbrända att de inte kunde tänka längre. Och de Utfrusna var så stelt utfrusna att de inte kunde känna något, än mindre förflytta sig ur sin förfrusna position, det som vi också kan kalla Utanförskapet. Och det är där vi är nu. De Utbrända är kvar på jobbet och kan inte tänka längre. Och De Utfrusna är kvar i Utanförskapet och kan inte känna. De Allra Räddaste fick bilda regering. Och de Helt Förfrysta blev hemlösa och fick leta efter kvarlämnad mat på lastkajen till den mest slimmade butikskedjan i hela landet, där de lika gärna kunde hitta råttgift, som några av De Rädda ibland la ut, som ett sista försök att vältra över sin rädsla för att mista jobbet på någon annan.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, mänskliga rättigheter, politik, moderaterna, nyliberalism, samhälle, arbetslöshet på bloggar.se

Stycket Läs… här ovanför redigerat av Nemokrati maj 2018

 

Redan en marionettregering?

Är kärnkraftsuppgörelsen beställd direkt av EU? Läs Alliansupproret och döm själv. Lissabonfördraget måste rivas upp. Det här är kolonialpolitik av gammalt förstenat märke. Under riksdagsdebatten som föregick Lissabonfördragets grundlagsvidriga ratificering, vilken endast sändes i sin helhet i SR – webradio – så var det bara EN enda riksdagsledamot som tog upp frågan – och hon företrädde väljarna i Bohuslän, bl a de som i årtionden vaktat vid Kynnefjäll – hon höll ett utmärkt och innehållsrikt anförande om Euratomavtalet, som ingår som bilaga till Lissabonfördraget.

Inte undra på att SVT var tysta som graven innan omröstningen – att lyssna på debatten var verkligen att säga farväl till Sverige och välkommen till Region Schweden – vad det hela handlar om är i princip den gamla doktrinen om Lebensraum och en kolonialism som innebär att hårdexploatera våra naturtillgångar.

Några veckor senare ser man EU-ledarna utropa i artiklar:

-Europa behöver råvaror!

Jag som blir fullständigt förlamad av sorg över vad som kommer att hända med den svenska naturen och ”Europas sista vildmark” orkar inte ens tänka på det längre.

Politikerna är verkligen svikare.

Tack till Alliansupproret för länk om Euratomavtalet.
Läs TEM-funderingar, Badlands hyena, Björn Sundin, Björn Wadström,
Knuff

”En stark stat”

Anders Borg pratar idag på bästa sändningstid i SVT om hur viktigt det är med en ”stark stat”, dock utan att precisera sig mera, oroväckande nog. En stark stat som efter stundens krav äger banker eller inte äger banker, och med den slags flytande gräns mellan privat och offentlig sektor som New Public Management medger, tungt vilande på en pyramidal bas av skatteinbetalningar, vilka den breda befolkningen med allt sämre arbetsvillkor står för. Det låter som något som kan utvecklas i riktigt obehaglig riktning. När akronympaketet väl satt sig och krisen fördjupats.
Blå Tågets gamla båt tutar vidare med sin mistlur i dimman.

Se tidigare postningar: New Public Management, Försvara fäderneslandet?, Politik i teknokratisk förklädnad, Den orättvisa mediebilden, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,

Läs bloggarna: Knuff

New Public Management

Vid läsning av Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om ‘New Public Management’ (eller NPM; dvs den företagsliknande styrning och internrevision som införts i Sverige inom statliga myndigheter och offentlig förvaltning sedan 1996) fäste jag mig vid en mening som återfanns under rubrikenProblemdiskussion” på sidan 4:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.”

Låt oss hoppas att det på Försäkringskassan inte varit konsultberoendets konsulter som satts att internstyra, controlla och revidera sina egna konsultkostnader –  i sånt fall skulle man förstå varför de skenande it-kostnaderna inte uppmärksammats mer. För om datasystemet nu är så krångligt som det sägs, så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Hade det ur användarsynpunkt för övrigt inte varit bättre om Försäkringskassans egen it-personal förfärdigat det system som de själva sen skall använda – för hur ska de annars nånsin klara att hantera det? Man undrar hur det kom sig att Försäkringskassan övergav denna sin ursprungliga idé, se Statskontorets delrapport 3 om Försäkringskassan, s 39 (i Sverige har vi ju tack vare en stolt 1700-talstradition offentlighetsprincip som möjliggör citat, något som dock pga av vårt snara uppgående i den sköna nya EU-världen liksom så mycket annat strax kommer att förvandlas till ett minne blott):

I ett längre perspektiv har ett systemskifte påbörjats för att överföra majoriteten av förmånssystemen till den standardiserade systemlösningen SAP (System Application Products).
Försäkringskassans bedömning är att ungefär 70 procent av Försäkringskassans
IT-stöd ska kunna baseras på SAP inom 10 till 15 år. Därmed frångår
Försäkringskassan den tidigare strategin att primärt använda egenutvecklat
IT-stöd. I förstudien dras slutsatsen att de prioriteringar som har gjorts inom
programmet överlag förefaller väl förankrade i Försäkringskassans ledning.

Varför man övergav denna ”tidigare strategi” är en fråga som man av allmänintresse gärna skulle vilja ha ett svar på. Man skulle också gärna se att något public-service-tv-program tog upp frågan om ‘New’ Public Management – det företagsliknande sättet att sköta statliga myndigheter – till diskussion, särskilt nu när Försvaret står inför en sån stor kontraktsanställning som ÖB nyligen aviserat.

För principen om internstyrning tycks inte fungera, åtminstone inte optimalt, då regeringen som i Försäkringskassans fall sedan ändå måste uppdra åt Statskontoret att göra extra och upprepade översyner och kontroller, varefter även Riksrevisionen granskar extra – det blir alltså multipla översyner och kontroller och trots det händer det som händer. ‘New’ Public Management verkar således inte vara något särskilt effektivt system för styrning och kontroll överhuvudtaget, kanske inte ens inom det privata näringslivet varifrån det hämtats, om man betänker hur det har gått där.

Och kanhända beror det på att man genom införandet av NPM övergett statsförvaltningens anrika tradition att detaljgranska kostnader till förmån för mer generell kontroll av kassaflöden, eller övergången från ”standardiserad detaljbudgetering till mer flexibel rambudgetering”, vilket tydligen lett till att man tappat kontrollen helt och hållet.
Mer om New Public Management:

Beställar-utförar-modellen – Här ger Linnéa Henriksson en utmärkt sammanfattande beskrivning av New Public Management, som samtidigt skulle kunna ses som en nästan kusligt porträttlik bild av Försäkringskassans nuvarande predikament:

”Det finns inga entydiga bevis på att
NPM-lösningar leder till inbesparingar.
Däremot har inbesparingar ofta gjorts
parallellt med NPM-lösningar, vilket har
bidragit till bilden av betydande inbesparingar.”

Av Nils Johansson: ”Väljare eller kund?” – från ”folkets makt över det offentliga” till ”individens valfrihet på en marknad”

Om Konkurrensideologin och New Public Management

New Public Management – marknadsorienterat synsätt

Lite olika studier som kan ge bränsle åt problemdiskussionen:

Hur korrupt är en icke-korrupt stat?
”Tillit och korruption i svenska kommuner”
Vad vet vi om kommunal korruption?
Riksrevisionen
Knuff
Andra intressanta inlägg