Etikettarkiv: jobbkongressen

Desinformation från Svenskt Näringsliv

Trots att ”Svenskt Näringsliv” nu beställer fram en ny marionettregering för nästa mandatperiod, så innebär inte det att det skulle vara något positivt för svenskt företagande.

För hur har det egentligen gått efter 3 års marionettregeringsinnehav? Hur många nya jobb har skapats? Och hur väl mår den svenska företagsamheten, efter miljarder i räddningspaket till banker som ändå inte förmår tillhandahålla den långivning som små och medelstora företag i Sverige oundgängligen behöver?

Vi kan ju börja med att titta på företagskonkurserna – och då läser jag innantill – från ”UC – ledande leverantör av aktuell svensk konkursstatistik”:

Företagskonkurserna ökade med hela 51 procent det första kvartalet. I mars uppgick ökningen till enorma 85 procent jämfört med samma månad 2008. Värst utsatt är handeln i storstadsregionerna. Takten i den konkursexplosion vi nu upplever för tankarna tillbaka till krisen i början av 90-talet.[…]

Vidare sägs:

”– Ökningen i mars på 85 procent är dramatisk men man ska beakta att jämförelsemånaden från förra året motsvarade en bottennotering för svenska företagskonkurser i modern tid. Bakom siffrorna döljer sig framför allt många konkurser i detaljhandeln, men inom alla branscher och regioner får nu företagare allt svårare att få verksamheten att gå ihop i takt med den sjunkande efterfrågan, säger UC:s marknadschef Roland Sigbladh.”

Vi kan ju sedan fortsätta och titta på vad företagen själva gett för betyg till den sittande alliansens mörkblåa ekonomiska politik. Från att 68 % av företagsledarna hade förtroende för regeringen i nov 2006, så hade detta ändrats till att de flesta av dem blivit missnöjda med regeringens företagarpolitik i juli 2008, särskilt i de frågor som företagare uppger som viktigast för dem – däribland inte minst frågan om regelförenkling. Då uppgav färre än 600 företagsledare att de hade förtroende för regeringens företagarpolitik, enligt en undersökning från branschorganisationen Företagarna. 17 procent svarade att de inte alls hade förtroende för den förda politiken, drygt 40 procent var tveksamma. Samtidigt uppgavs att förtroendet för Socialdemokraterna ökat.

Ja, år 2008 var det med andra ord ”knappt godkänt” och det lär knappast ha höjts med tanke på att konkurserna stått än värre som spön i backen sen dess. Inte minst på grund av den sociala utslagningspolitikens förödande effekt på konsumtionen.

I artikeln ”Konkursvåg över IT-branschen” säger vidare tidningen IDG  den 6 nov 2009, att det av kreditföretaget UC:s senaste statistik framgår att

Antalet företagskonkurser har under året ökat med 33 procent jämfört med fjolåret. När det gäller sektorn Information och kommunikation, som huvudsakligen utgörs av it-bolag, så är siffran ännu högre. Här har antalet konkurser ökat med 53 procent.”

Från större företag är kritiken också omfattande.

Och med tanke på att alliansens ekonomiska politik grundas på religiös vidskepelse från tidigt 1700-tal så är det ju kanske inte så konstigt. Att den religiösa vidskepelsen dessutom utgörs av protestantisk fundamentalism av sällsynt osympatiskt slag gör ju inte saken bättre direkt, särskilt inte för samhällets mest utsatta.

För även om den ”osynliga handens” politik enligt Anders Borg bäst utformas så som Adam Smith – ”the ardent presbyterian” – såg det,  i enlighet med principen om ”laissez-faire” och läran om dubbel predestination; dvs att man liknöjt låter samhällets utsatta sjunka till botten utan att sträcka ut en hjälpande hand, så är det för den skull inte säkert att högre makter håller med om att det är så det är tänkt att mänsklig gemenskap ska fungera.

Se tidigare bloggposter: Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Vår Gud är oss en väldig Borg, Vi måste avreglera Avregleringen, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna

Läs: SVD – ”Låga betyg för oppositionen”,  DN -”Näringslivet ser rödgrön fara”,   Expressen,   In Your Face – Skillnaden mellan näringslivet och SN,   Peter Andersson – med rätt att tycka,   SVD,    DN,   AB,   SVD3,   DN – MP kan få nyckelposition i ett kaotiskt läge efter valetSVD4,   SVD5,   Expressen2,   DN4,    SVD6,    SVD7,

Kvalitetssäkringsverktyget osäkras

Mona Sahlin har noterat att högerut är rätt väg att gå om man skall känna kortsiktigt vartåt det blåser. Detta kommer möjligen att säkra röster till S som annars skulle gått till SD – frågan är hur pass angeläget det är att inlemma dessa i den rödgröna rörelsen, frågan är också vad som händer om det visar sig att vård-skola-omsorg exploateras ytterligare till den grad att inte ens denna kärnfråga återstår att haka upp en EU-havererad vänsterpolitik på. För naturligtvis tas i borgfredlig anda inte de stora maktfrågorna upp till diskussion på ”jobbkongressen”.

En politik för jobben är ju bra – men en politik för demokrati och om EU:s pågående maktövertag hade varit nödvändig,  för att inte säga akut,  då den är förutsättningen för att överhuvudtaget kunna driva någon jobbpolitik – efter att Lissabonfördraget gått igenom och Sveriges vetorätt på en rad områden slopas – däribland ”social trygghet för arbetstagare, civilrätt och straffrätt, gränskontroll, invandrar- och asylfrågor, Europol och EU-åklagaren, strukturfonder och regionalpolitik, kulturpolitik, handelspolitik, energipolitik och initiativ från EU:s ‘utrikesminister’”.

Risken för minimilöner är nämligen överhängande med tanke på att de redan är lagstadgade i 20 av EU:s 27 medlemsländer och med reglerna för den inre marknaden  så är domslut liknande Laval- och Rüffertdomarna att vänta i multiplicerat antal inför framtiden, särskilt med den massarbetslöshet och högerdominans som råder i Europa, vilken genom den nya majoritetsbeslutsordningen i rappet kommer att göra sig kraftigt gällande. 

I folkrika landet Frankrike sitter Sarkozy, i Tyskland Merkel och i Italien fortfarande Berlusconi och Popolo della Liberta, i England snart också en konservativ regering, som, pga Labourregeringens impopularitet och skandaler samt även Blairs involvering i Bushs antiterrorterror, nog kommer att kunna få igenom hela sin agenda, och kanske pressas till ännu mer, med tanke på BNP:s framväxt. Vad säger S då till sina löntagande väljare, som ännu inte blivit småföretagare i EU:s sköna nya värld av globala koncerners lobbyismhegemoni inom branscherna vård, skola, omsorg, läkemedel, säkerhet m fl skattefinansierade utgiftsområden?

Privatiseringen av vinsterna och socialiseringen av förlusterna kommer att bli än tydligare. För vi vet ju alla som sagt vad som händer när kvalitetssäkringsverktyget osäkras – då  har vi snart snabbgenomströmningskriteriets måttstock som i en liten nyspråklig pandoraask varvid själva det tayloristiskt hypereffektiviserade ”resultatet” blir därefter.

Högervridningens mainstream som S nu girar in på kommer att visa sig förödande, när det blir tydligt att det innebär en eftergiftspolitik. Extremhögervridningen som besvikelsen över detta då med största säkerhet alstrar kommer därför sedan att bli ännu värre.

Så det är kortsiktiga strategier som S tvingar den rödgröna rörelsen att anta – vilket kommer att skala av väljare från småpartierna och på sikt radera ut dessa från den politiska kartan, alternativt tvinga dem till högervridning, likt vad som skett i den allt mörkblåare Alliansen med högerkrafterna på ytterkanten. Kvar kommer att finnas ett S utan ett enda ess kvar i ärmen. Förutom det fyrtal man använder för att lura eventuellt resterande väljare med, i den mån några val fortfarande hålls.

Istället kommer extremhögerdominansen då att bli ett alarmerande och skrämmande faktum, eftersom den vid det laget kommer att vara utrustad med den totalitära diktaturens samtliga maktutövninginstrument. De västliga demokratiernas mödosamt och under flera hundra år uppbyggda folkmaktsstyre har vänligen och utan några som helst invändningar och diskussioner överlämnats i gåva och present.  Från folket som dock inte fått säga sin mening i just denna avgörande fråga, utom på Irland, där ett nej inte godtogs förrän det ersattes av ett ja.

EU:s icke valde President och hans lika lite valda Höga Representant kan därför sedan i lugn och ro styra över 495 miljoner européer.  Med järnhand om de så önskar, eftersom ingen finns kvar som har makt att stoppa dem.

Se tidigare bloggposter: Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?,   Lissabonstrategin med lönernaMed Alliansen och SD blir Sverige folkhemskt,   Den neoliberala fundamentalismen knäcker ekonominVår Gud är oss en väldig Borg, Den socialmoderata (M)enighetenParlamentet blir parlamentet,  Del II – Den sovande regeringen ZZ

Läs: AB – Lena Melin: ”Mona blickar åt höger”,   AB – Ledarna visade upp en enad front,   DN – S säger ja till vård med vinst,   DN2,   AB3,    SVD1,   Expressen1,    DN – Rödgrön regering säger nej till ny kärnkraft,   DN – S vill förändra Ipred-lagen,    SVD2,   DN – Unikt besök av MP och V på S-kongressannarkia – S har slutat blinka vänster,     SVD – Ohlys angrepp gick hem,   Expressen2,  svt.se – Vem vinner förtroendekampen?,  svt.se – EU: Slutkamp om nya toppjobb,   svt.se – En halv miljon gömmer sig för IpredIn Your Face – Arbetet har bara börjat,    DN3,   AB – Kompromiss-kongressen, Expressen2,   Expressen3,   Peter Andersson – med rätt att tycka,   SR – Kaliber 1 november 2009 – Den oheliga alliansen – antisemitism på frammarsch,    SVD4,    SVD5,    AB,  Ett hjärta RÖTT: Vad de flesta vill ha – rättfärdighet

Se även: Folkrörelsen Nej till EU – Så räddas den svenska modellen, Europaportalen – Näringslivet: EU:s överreglering skadar företag och fack

Se också: The Guardian – BNP Leader on Question Time, The Guardian2,

Snart i en diktatur nära dig – Fredsbevararen

Snart tillsätts, förutom EU:s president även EU:s utrikesminister, eller the High Representative for Foreign Affairs and Security Policy. Det är han som skall ansvara för EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik. För det skulle ju förvåna om den här posten skulle gå till en kvinna med tanke på kritstrecksdominansen i övrigt.

I artikeln ”Redesigning foreign policy” framgår den enorma maktkoncentration det här är frågan om, något som blir tydligt när man läser arbetsbeskrivningen för denna Höga Representant vilken listar massiva maktbefogenheter som tillsammans med den just nu pågående extremhögervridningen faktiskt ter sig skrämmande.

De mest iögonenfallande är makten över militär och polis och det straffrättsliga samarbetet – samt unionens ”yttre åtgärder”.    

Polisiära och straffrättsliga frågor blir överstatliga: Beslut i dessa frågor ska fattas med majoritetsbeslut ochmedlemsländerna förlorar sitt veto mot nya lagar på området. Till exempel gränskontrollfrågor och straffrättsligt samarbete. Medlemsländerna kan dock begära att lagförslag ska godkännas enhälligt av EU:s stats- och regeringschefer om det tycker att det påverkar deras rättssystem alltför mycket.”

”om det tycker att det påverkar deras rättssystem alltför mycket” – det är lite för mycket grupparbete i 9:an över EU-upplysningen om fördragstexten för en stormakt med 495 miljoner invånare tycker jag.

I maktbefogenheten ingår även att implementera ministerrådets och det Europeiska Rådets beslut – en gigantisk verkställande makt. 

Det är således även han som kommer att tala med EN röst för hela Europa i internationella församlingar och  har vidare omfattande befogenheter när det gäller förslag till beslut om säkerhets- och utrikespolitiken och om att ingå bindande avtal med andra länder som måste följas av medlemsstaterna. 

Det intergalaktiska avståndet till folkviljan förstärks i och med att han, utöver att vara ordförande för medlemsländernas utrikesministrar,  även kommer att vara vice ordförande i EU-kommissionen.  Ingen maktdelning här inte.

”Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.”

Det betyder således slutet för en självständig utrikes- och försvarspolitik för Sveriges del – neutraliteten och alliansfriheten är avskaffad under största möjliga tystnad.

Lissabonfördraget innebär att de nationella parlamenten överlämnat oproportionerligt stora maktbefogenheter till regeringarna som i sin tur lämnat över oproportionerligt stor makt till de folkrikaste ländernas regeringar – som i sin tur överlämnat oproportionerligt stor makt till två icke valda topposter – EU-presidenten och denna Höga Representant för utrikes- och säkerhetspolitiken samt ytterligare en icke vald instans: EU-kommissionen.

Italiens fascistoida regeringsparti och dess inrikesminister Franco FRA-ttini, har ju, med Berlusconi i spetsen förespråkat   Tony Blair till presidentposten vilket  för tankarna i den bestämda riktningen om att det, minst sagt,  handlar om att nyspråkligt axla George Bushs fallna mantel och skruva upp the ”War Against Evil”. 

I kombination med Stockholmsprogrammet kan man här verkligen prata om ett fullskaligt förverkligande av SD:s  allra brunaste framtidsdrömmar. Storhetsvansinnet förtydligas när man hör t ex vad Frankrikes utrikesminister den 14 okt sa till Nationalförsamlingen:

France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.””

När man då tar del av vad Europeanvoice.com skriver om vem Angela Merkel kan tänkas komma att rekommendera för jobbet som Hög Representant,  närmare bestämt inrikesminister Wolfgang Schäuble, som enligt Europeanvoice.com ”nått så högt det går inom tysk inrikespolitik”, så börjar håren rentav resa sig i nacken, med tanke på vad vi vet om honom då han ju sitter med i den nyspråkligt triumfatoriska Framtidsgruppen för Fred och Säkerhet:

The Lisbon treaty would expand the potential to develop justice and home affairs policy-making at EU level, by ending national vetoes in areas such as police and judicial co-operation. Merkel may be tempted to put Schäuble in charge to take advantage of the opportunities offered by justice and home affairs, which is one of the fastest growing areas of EU policy-making.”

Just det, det var han som är ”känd för att ha försvarat kriget i Irak, Guantanamo, tyska lönnmord på ‘terroristmisstänkta‘, och för att ha skapat den politik döpt till ‘Stasi 2.0′ i Tyskland. Kanske är det bakgrunden inom medicin som har gjort att han brinner för biometrisk datainsamling av individer. En av Europas mörkblåaste kristdemokrater, medlem i Christlich Demokratische Union Deutschlands.”

En oroande detalj i sammanhanget är då upprättandet av en särskild stab som kommer att stå till den Höga Representantens förfogande. Den bär det lite mer nyspråkligt luddiga namnet the European External Action Service. Vad kan det vara för något? Vad kan en sådan stab komma att pyssla med, vid sidan om den intensifierade krigföringen i Afghanistan, om man betänker vad som är ”the fastest growing areas of EU policy-making”? 

Den kommer dessutom att stå fristående från både kommissionen och rådet, för att inte tala om folkviljan i Sverige. Vad den kommer att aktivera sig med är dock oklart, som så mycket annat i EU som beslutas helt utan folkligt mandat i raketfart över huvudet på oss, utan eftertanke och medborgerlig insyn. Lissabonfördraget säger bara att

The organisation and functioning of the European External Action Service shall be established by a decision of the Council. The Council shall act on a proposal from the high representative after consulting the European Parliament and after obtaining the consent of the Commission” (Article 27(3) of TEU-L).”

Kanske allas vår EU-minister Cecilia Malmström redan gav orakelsvaret när hon i sitt glädjerop efter riksdagens förvånansvärt smidiga ratificering av Lissabonfördraget i november 2008 utbrast:

Jag beundrar dem som efter andra världskriget hade modet att skapa den organisation som idag är EU, där grundtanken är att länderna ska knytas samman politiskt och ekonomiskt för att inte kriga mer.

För självfallet är inte kriget i Afghanistan ett krig utan bara EU som gör ”insatser mot krig och katastrofer” – till stöd för en regering som kommit till makten genom ett omfattande konstaterat valfusk – och just såna fredsbevarande insatser är EU:s och dess allierades sätt att ”ta ett stort ansvar för utvecklingen i världen”. Ty, som Cecilia Malmström poängterade i sin slutreplik om Lissabonfördraget på Europaportalen, såna ”insatser behövs och Sverige ska självklart vara en del av dessa insatser”.   

I kombination med de enorma befogenheter som den Nya Fredsbevararen kommer att få undrar man lite uppskrämt hur EEAS kommer att tolka sitt uppdrag att vara den Höga Representantens aktivt hjälpande hand?

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS…But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy.”

Och i denna tid av det allra sista rullande ordförandeskapet i den stundande sköna nya EU-världen – vilka ”svåra frågor” är det då som den fjärde statsmakten ställer till politikerna i valrörelsen? Handlar det om att vi inom kort lyder under en vid det här laget mer än light-brun diktatur? Nej – det handlar om ”Risken för vänstervridning i det rödgröna samarbetet och om vad Jan Guillou hade för sig för 40 år sen. Den största omvälvningen i Europa i historisk tid förbigås med borgfredlig tystnad. Och blixtgordonhastigheten med vilken man totar ihop den här superstaten bådar inte gott.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU – Nyhetsbrev Okt/2009: EU rustas upp till en polisiär kontrollstat, openeurope – ”The Rise of Europe’s Surveillance State

Läs även: DN1,   AB1SVD1,   Röda Malmö,   Newsmill,   Expressen1Sydsvenskan,   Ledarbloggen,  HD1,   SVD1,   Johan Westerholms blogg,   DN2,   Expressen2,   Expressen3,   AB2,   Expressen4,   SVD3,   Andersson på Kungsholmen,   DN3,   Karins värld,   Peter Andersson,   Scaber Nestor,   Cornucopia,   s-buzz,   SVD4,   Peter Andersson2,   AB3,   GP1,   SVD5,   Mitt i Steget,   AB4,   DN4,   SVD6,   AB5,   AB6,   AB7,   DN5,

Läs även: DN Europa 2009 – ”Den nya utrikeschefen i EU får stor makt”, The Guardian – Tony Blair knew of secret policies on terror interrogations,  SR – Ekot: Europeiska högerextremister i allians,  DN – Två nya viktiga poster i Bryssel,  Lissabonfördraget.se – Unionens yttre åtgärderEuropeanvoice.com – Redesigning foreign policy,   Democracy Now – Voices from Afghanistan, Folkrörelsen Nej till EU-Botkyrka: Trixandet med Lissabonfördraget fortsätter, eu4journalists – snabbguide till EU,   EU vill ha fler missions impossible Deutsche Welle – world.de – The EU is ‘underperforming’ in the world’s conflict zones, (nya eurasiska krig efterfrågas av ministerrådet),   Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar – Granskat av juristlingvisternaSlutakt – KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, som samlades i Bryssel den 23 juli 2007 för att i samförstånd besluta om ändringar i fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, har antagit följande texter, Europeiska Unionens officiella tidning: PROTOKOLL OM DET PERMANENTA STRUKTURERADE SAMARBETE SOM INRÄTTAS GENOM ARTIKEL 28a I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN, Google om European External Action ServiceThe Guardian – Security must not take from the poor,

Se tidigare bloggpost – Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

The role of the high representative (enligt Europeanvoice.com – Redesigning foreign policy)

  • Appointed by a qualified majority of the members of the European Council with the agreement of the European Commission president
  • Conducts the Union’s Common Foreign and Security Policy (CFSP) and Common Security and Defence Policy (CSDP) as mandated by the Council
  • Contributes to development of CFSP by making his/her own proposals
  • Be responsible for implementing the decisions of European Council and the Council of Ministers
  • Chairs the Foreign Affairs Council 
  • A vice-president of the European Commission
  • Ensures the consistency of the Union’s external action
  • Responsible within the Commission for responsibilities in external relations and for co-ordinating other aspects of the EU external relations
  • In exercising these responsibilities within the Commission, and only these responsibilities, the high representative shall be bound by Commission procedures
  • Represents the EU in CFSP matters
  • Conducts political dialogue with third parties on the behalf of the EU
  • Expresses the EU‘s position in international organisations and at international conferences
  • May request an special meeting of the European Council for 48 hours’ notice (or more quickly in the case of an emergency)
  • Be assisted in execution of his/duties by the European External Action Service (EEAS) and presents a proposals for the EEAS
  • The Council will decide on high representative’s proposal for EEAS after consulting the Parliament and obtaining the approval of the Commission
  • Can propose special representatives for a policy area in the field of CFSP
  • Will regularly consult the Parliament on CFSP and will report to the Parliament twice a year
  • Can propose creating start-up funds for military or civilian crisis management missions that are not paid for from the EU’s central budget
  • Will ensure co-ordination of crisis management missions using EU and national resources in consultation with the Political and Security Committee (vilka är det? undrar man)

DELEGATIONS
With the entry into force of the Lisbon treaty, the European Commission’s 135 delegations around the world will be transformed into EU delegations representing all institutions of the EU.

In places where the EU has special representatives (EUSR), who currently report to the EU’s foreign policy chief, the post of EUSR will be merged with that of head of delegation and become part of the EEAS. The practice, known as ‘double-hatting’, is currently in effect in Skopje, Macedonia, and in the delegation to the African Union in Addis Ababa.

A similar arrangement in Kabul, supported by all member states, has been stymied by Commission opposition. Not surprisingly, Kabul tops the list of delegations where member states are proposing pilot projects for the implementation of the Lisbon provisions. The scene is set for a turf war between the Commission and the Council over these appointments.

Delegations will continue to include staff from Commission services other than the EEAS, notably trade and development. They will all work under the authority of the head of delegation.”

Kafka hälsar