Etikettarkiv: kapitalism

Rödgrön seger förutsättning för att slippa SD i vågmästarställning

Nu gäller det att mota undan de främlingsfientliga krafterna vars stöveltramp ljuder allt högre. SD marknadsför sin agenda med hjälp av en försåtlig mixer – man blandar och ger för att vinna röster från S. Enligt SIFO:s oktobermätning är nu det rödgröna blocket i majoritet och det är nödvändigt att ytterligare stärka denna trend för att slippa SD i vågmästarställning.

Då gäller det att framhålla såna saker som t ex DN nyligen påpekade – att SD i kyrkovalet lät sig representeras av personer med politiskt förflutet i Nordiska Rikspartiet respektive Nationaldemokraterna, trots att SD:s partiledare Jimmie Åkesson i fjol i en intervju ”svarade nej på frågorna om någon kan representera partiet med ett förflutet i nazistiska organisationer eller sympatier med sådana.” När han konfronterades med det faktumet att partiet ändå lät sig representeras av personer med sådant politiskt förflutet

sade Åkesson att han har svårt att politiskt definiera Nordiska rikspartiet och Nationaldemokraterna. Vidare sade han att de tre personerna i kyrkovalet, och deras människosyn, har bedömts vara trovärdiga partiföreträdare.”

Det gäller också att påminna om vilka sånger partiet – enligt radioprogrammet Kalibers uppmärksammade wallraffreportage – fortfarande sjunger på sina möten.

De unkna mörkerkrafter som hotar i finanskrisens spår – av syndabocksmentalitet och rasism – måste motarbetas till varje pris.

Därför uppmanar jag vänsterkrafterna att mobilisera – mot främlingsfientlighet och rasism. Och FÖR keynesianska åtgärder mot massarbetslösheten i form av ett sysselsättnings- och klimatomställningsprogram på bred front.

Jag uppmanar också S att göra helt om vad gäller Lissabonfördraget och alla akronymlagarna – FRA, IPRED I och II , ACTA, datalagringsdirektivet m fl – och därigenom återupprätta den svenska modellen på arbetsmarknaden samt upprätthålla respekt för grundlagen och de mänskliga rättigheterna. Den högerdominans vi ser i Europa bådar inte gott.

Se keynesianska förslag i tidigare bloggposter: Julens hårda bud, Skattepengar på export,  Se även: Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning, Lissabonstrategin med lönerna, Med Alliansen och SD blir Sverige folkhemskt, Spöken som finns, Rasismen i vårt samhälle

Läs även: SVD – Sifos oktobermätningSVD – Stärkt ledning för de rödgröna,   SR – Kaliber 29 mars 2009: ”Det dubbla ansiktet” – Sverigedemokraterna granskasDN – Före detta nazist representerar SD,

Läs: AB – Du är ute och far, ÅkessonDN – SD: ”Slopa permanenta uppehållstillstånd”, SVD, Expressen – Zvensk som Zlatan,   SVD2AB – SD vill införa dödsstraff,  Expressen – SD i bråk med kommunerna DN – De båda blocken måste bilda frontAB3,   Expressen3,

Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige

I Sverige finns ingen korruption. Därför har vi heller ingen lagstiftning mot det, olikt de flesta andra länder, utom typ Schweiz. Eftersom det inte finns någon korruption, finns ju heller ingen anledning att kartlägga detta terra incognita, då där inte finns något att kartlägga, det säger sig självt.

Ändå var det en politiker som kom snubblande nära åtminstone resonemang kring korruption, och det var det socialdemokratiska statsrådet Brita Leijon, som var ansvarig för den s k Demokratiutredningen, en utredning som liksom kom av sig.

Den resonerade kring frågor om delaktighet och öppenhet, eller transparens, som det numera heter sen vi i blindo gick med i EU, där det minst av allt finns möjligheter för väljare att få något mer än dimsyn i lobbyismens irrgångar som myllrande leder vidare till Bryssels kafkakorridorer.

Så här skrev t ex en av de sakkunniga i den mångförgrenade Demokratiutredningen, docent Gullan Gidlund,  i ”Att sätta gränser för pengars makt” som ingick i en delrapport, SOU 1999:92 om personval, där det står att läsa:

Snedvridning av den politiska konkurrensen i valen

En principiellt viktig aspekt är att ojämn fördelning av resurser kan snedvrida den politiska konkurrensen i demokratiska val. På en privat ”finansieringsmarknad” där särintressen eller enskilda donatorer med betydande ekonomiska tillgångar agerar – utan legala restriktioner – kan sådana tillstånd uppstå när en kandidat eller ett parti drar till sig utomordentligt stora summor pengar. Den yttersta frågan i detta sammanhang är om det finns en risk att det parti eller den kandidat som har mest pengar av detta skäl kommer att vinna valkampen”

Men eftersom vi i Sverige varken har personval, korruption eller oärliga politiker i den utsträckningen så behöver vi naturligtvis inte bekymra oss för en sån ”snedvridning”, eller hur? Frågan är hur man ska se på en situation där själva opinionsbildningen blivit så snedvriden att de särintressen den finansieras av har så stora ekonomiska möjligheter att bli tongivande för ett visst partis politik, att det både får avgörande betydelse för valutgången i riksdagsval och betydande slagsida i den förda politiken, det förra inte minst på grund av det enorma inflytande som via näringslivets tankesmedjor uppnåtts på den allmänna opinionen.

Reinfeldt avfärdade i våras Sveriges Kommuner och Landsting som en ”intresseorganisation” som man inte i tid och otid ska gå ut och stödja, som motivering till att regeringen inte ville ge mer pengar till kommunerna i år, trots det skriande och akuta behovet pga ökad utbetalning av socialbidrag i sin tur förorsakad av finanskrisens massarbetslöshet,  förstärkt av regeringens passiva arbetsmarknadspolitik,  försämrade villkor i a-kassa, sjukförsäkring och ett därmed sammanhängande kraftigt vikande skatteunderlag.

Att allianspolitiken stöttas av Svenskt Näringliv och SAF med därtill knutna tankesmedjor o likn , vilkas opinionsbildningsarbete sedan 90-talet fått ett avgörande inflytande på den allmänna opinionen, vilket i sin tur banat väg för nyliberalisering, privatiseringar och skattesänkningar bekymrar betydligt mindre. Trots att man lätt kan förledas  uppleva plötsliga vallöftesbrott, t ex kärnkraftsuppgörelsen som rena beställningsjobb.

Man kan till och med utan större svårighet slås av uppdykande paranoida tankar som att ‘Vill man veta vilka lagar och avregleringar som kommer härnäst, så är det bara att gå in och läsa i manus på Timbro.se.’ (eller, vilket nämns på nätet, via vilka annonsörer som förekommer i moderaternas tidskrift Medborgaren).

Att även övriga Allianspartier beredvilligt gör nödvändiga korrigeringar i kongruens härmed, närhelst krafttag behövs, på det ena eller andra området, som t ex skedde i samband med kärnkraftsuppgörelsen föranleder emellertid kanske åtminstone något höjt centerpartistiskt ögonbryn.

Att LO och lotterierna stöttar SAP känner ju alla till, särskilt som det var fackföreningsrörelsen som en gång startade det socialdemokratiska arbetarpartiet.

Och i beaktande av hur välkänt allt detta ändå är för gemene man så ter sig känsligheten för att vara öppen kring det underlig. Statsrådet Brita Lejon, t ex, som tillsatte en utredning i frågan, fick som sagt avgå, var det för att hon rörde vid en öm tå? Visserligen kritiserades hon för en del huvudlösa förslag om röstplikt, men det fanns ändå reaktioner kring Göran Perssons bryska ‘avpollettering’ av henne från politiken.

I USA offentliggörs minsta dollar som ges i kampanjbidrag till partierna – det finns offentligt på listor som vem som helst kan läsa på nätet. Och i andra länder har man tydliga regler för hur politisk finansiering skall redovisas. Utom snart sagt bara i Sverige har man därutöver även infört lagstiftning mot korruption.

Ändå vägrar Moderaterna tala om vilka som bidrar till partifinansieringen. Med tanke på de enorma pengarna inom tankesmidandet, medierna och opinionsbildningen – något som likt kejserligt nya kläder sker alldeles öppet – så ter sig diskussionen kring sällskapet Tornet vara av marginellt intresse. Ändå har ett räddhågset hemlighetsmakeri vidmakthållits och i ljuset av de stora summorna framstår det faktiskt som lite löjeväckande när SVD Brännpunkt Opinion lät några S-märkta debattörer i artikeln ”Vad döljer moderaterna” skriva:

Samtidigt som det sker en insamlingsverksamhet till det moderata partiet genom ett hemligt sällskap så kan vi notera att de flesta moderata riksdagsledamöter vägrar att redovisa sina ekonomiska intressen och åtaganden. Det vill säga de uppdrag och sidoinkomster de har utöver sitt riksdagsuppdrag.” [mina understrykningar och länkar]

Det verkar som man till varje pris vill undvika en kritisk offentlig debatt och genomlysning av de större frågorna, vilket gör att man får perspektiv på hur invand den offentliga lögnen blivit och hur häpnadsväckande hemtamt hyckleriet rotat sig, något som verkar ha förstärkts i och med Sveriges medlemskap i EU.

Även när det gäller direkt partifinansiering har man alltså ställt sig mer än njugg mot medborgarinsyn, trots att möjligheten till medborgarinsyn är betydligt större i de flesta andra länder, utom kanske då just Sverige, San Marino och Schweiz.  Ur ett utskottsbetänkande kring motioner som kom i efterdyningarna av Demokratiutredningen som Britta Lejon var ansvarig för kan man t ex läsa följande avspisning:

Frågan om reglering och kontroll av partistödet har behandlats  i  en  rapport  till  Expertgruppen  för studier i offentlig  ekonomi  (ESO),  Det offentliga stödet  till  partierna – Inriktning och  omfattning (Ds  1994:31).  Enligt  rapporten  kännetecknas  den svenska  modellen för   partifinansiering   av  en konsensusstrategi, som   innebär  ett  minimum  av lagstiftning och kontroll, eventuellt  i kombination med  frivilliga  överenskommelser mellan partierna, och  en  kontroll av att partierna inte  bryter  mot överenskommelserna  som är huvudsakligen etisk. I en internationell  jämförelse   framstår   den  svenska lagstiftningen  som  begränsad. Sverige skiljer  sig från andra länder som  studerats av utredningen även med avseende på att någon offentlig kontroll av hur medlen används inte förekommer.  Mot bakgrund av att det är fråga om relativt stora belopp  som  beslutas av förmånstagarna  själva  bör  enligt  utredarnas uppfattning medborgarna garanteras en viss insyn.

Utskottets bedömning

Motionen behandlar flera principiellt viktiga frågor om  finansieringen av de politiska  partiernas verksamhet  m.m.  Utskottet   konstaterar   att  den svenska  lagstiftningen  på det här aktuella området medvetet begränsats. Utgångspunkten för detta är att de politiska partierna förmår  att leva upp till det ansvar som friheten från offentlig  kontroll  av hur medlen  används  förutsätter.  En analys av det slag som motionären efterlyser har i  vissa  delar gjorts av ESO, vilket redovisats i det  föregående.

Regeringen  har  i  1998   års regeringsförklaring uttalat att man avser att bjuda in samtliga riksdagspartier  till  samtal  om hur öppenheten kan öka kring finansiella bidrag till politiska partiers och  enskilda  kandidaters valkampanjer.  Uttalandet har dock hittills  inte  föranlett någon åtgärd från regeringens sida. Med detta  får  motion  K217 (m) i denna  del  (yrkande  1) anses besvarad, varför  den avstyrks. Utskottet finner  inget skäl för riksdagen att  för  närvarande  ta  något  initiativ med  den inriktning som föreslås i motionen  i  övrigt varför den avstyrks även i dessa delar (yrkandena 2-6).”

Regeringen Reinfeldt verkar alltså veta vilka intressen man anser lämpliga att stödja, och det framstår inte som kvinnornas, invandrarnas, ungdomarnas eller andra ekonomiskt ofta s k marginaliserade gruppers (som dock kan inbegripa ett betydligt mycket större antal individer än själva ‘norm’gruppen) – utan istället alltså mannens med stort M i en mesallians där kvinnans lott som inträdesbiljett till makten istället tycks blivit att sila toblerone och svälja miljardrullningar.

Regeringen sover när det pazzar och är i övrigt mycket vaken på vems intressen man tillvaratar – och det är således inte ”skattebetalarnas”, då dessa utplundrats och numera tvingas leva på smulorna från sina egna hopskrapade pengar som pumpats vidare in i det internationella entreprenaderiet, med förgreningar utåt caymanöarna till.

En kommentator på tv sa att det politiska minnet är kort och det får man nog verkligen säga.

Glömd är miljardrullningen pga konsultberoendet” inom Försäkringskassan. Glömda är miljardstöden till banker och bildindustri, vars vd:ar ändock stoltserat med att de minsann inte tänkte avstå sina bonusar, och för övriga höjdes lönen istället. Glömd är AMF-skandalen, riskkapitaliseringen av skattepengar samt alla ministrar som avgått på grund av mindre respekt för skatter och avgifter – en respektlöshet som inte tillåts övriga befolkningen. Allt är glömt och förlåtet. Alltmedan depressionen djupnar.

Kanske dags att åter erinra sig Gullan Gidlunds utredning om ”Allmänhetens insyn i partiers och valkandidaters intäkter” SOU 2004:22, del I och del II där det på sid 214 står

I princip kräver den svenska lagen en förbindelse mellan det givna bidraget och ett partis officiella agerande som inte står i enlighet med genomförande av partiprogrammet.”

och i ljuset av det betänka exempelvis kärnkraftsuppgörelsen. På sid 205 står vidare

När det gäller riskzoner för korruption finns det flera resultat som tyder på att de är relativt lika mellan länder.” vidare på samma sida ”Enligt Transparency International är korruption vanligtvis mest utbredd i följande verksamheter i den offentliga sektorn: offentlig upphandling, tull, skatteförvaltning, polisverksamhet, immigration, tillståndsgivning, service från offentligt monopol, försäljning av mark och politiska utnämningar och dessutom pekar man på den kommunala politiken som sårbar.”…

Forskningen visar dessutom på att politiska partiers strävan att finansiera sin verksamhet är ett känsligt område för korruption. Transparency International frågade 2002 människor i 44 länder inom vilka institutioner de helst skulle vilja minska korruptionen om de hade möjligheten. Tre av tio tillfrågade valde de politiska partierna, sedan domstolarna, polisen och därefter sjukvård och utbildning. I Sverige valdes också partierna i störst utsträckning (19,3 %), om än i lägre utsträckning än i de flesta andra länderna, följt av domstolar (16,2) och sjukvård (12,8) (Transparency International 2003).”

Med tanke på vad forskningen således säger om upphandling som extra känsligt för korruption framstår det som märkligt att man öht infört New Public Management, än märkligare med tanke på hur man förlorat kontrollen av konsultkostnader inom statsförvaltningen framstår det att man med affärsmodeller ‘hämtade från näringslivet’ infört rambudgetering med kassaflöden istället för detaljerade utgiftsposter och allra märkligast ter sig den nya luddiga ekonomiska internrevisionen EU-direktiv – där benämningen gråzon bara verkar utgöra själva förnamnet.

För ett tag sen skrev Lena Melin i Aftonbladet:

Men efter den första turbulensen, då flera ministrar tvingades gå efter bara några dagar, har Fredrik Reinfeldt inte gjort några allvarliga missar.”

Man undrar i vilken värld hon lever? Denna regering har inte gjort annat sen den tillträdde. Att inte oppositionen vunnit betydligt mer mark beror på att den just inte opponerar sig bättre – förmodligen för att den själv har så många hundar begravda, samt sålt ut hela A-pressen,  i enlighet med den nyliberala luftslottsagenda man knappast bekämpat.

Se tidigare bloggpost: New Public ManagementSlimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Att äga själar, Att privatisera är stöld – men bara i Täby

Läs även: ”Hur korrupt är en icke-korrupt stat?”, ”Vad vet vi om kommunal korruption?” DN – Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister” , SVD – ”Ax:son Johnson får dispens för strandvilla i Båstad”, SVD – ”Naturvårdsverket överklagar strandskyddsdispens”, Aftonbladet – F d landshövding på Gotland Marianne Samuelsson: ”Politik bakom min avgång”, SVD – ”Hårdare granskning när kvinnor gör fel”,  SVD – ”Männen dominerar inom Moderaterna”, DN – ”Vinstdrivande välfärdsföretag skär ner på personalen”, DN – ”Kommunerna kan spara utan att dra ner på välfärden”, Dagens Arena – ”Kultur är välfärd”,  SVD Ledare – ”Alla mår bättre av lite mindre godis”, SVD – Per Schlingmann: ”Vi arbetar aktivt i de här frågorna”, DN – Gotlands avgående landshövding skyller på medierna, SVD – ”Fick inte gå för att hon är kvinna”, SVD – ”Hade agerat annorlunda”, Sveriges Radio – ”Länsboss förklarar sig”, DI – ”Samuelsson behåller sin lön”, SVD – ”Gotländsk gräddfil har inte bara gjort Odell sur”, Aftonbladet: ”Vem finansierar högerns nya nätverk?”, Socialdemokraterna i Östersund om Sällskapet Tornet: ”Varför redovisar inte moderaterna vilka som finansierar deras verksamhet?”, ”Sällskapet Tornet i pressen”, Dagens Industri: ”(M)iljonerna som styr regeringspartiet”, Nyhetskanalen: ”Hemliga givare skänkte miljoner till moderaterna”, Aftonbladet: ”Odell gjorde miljonklipp”,  DN: ”M vägrar visa korten vid partistöd”, Flashback om SAF och Svenskt Näringslivs övriga poster”, DN: (S)pelmonopolets verkliga vinnare, Arbetarrörelsens tankesmedja: ”Varifrån får partierna sina ekonomiska resurser?”


Svensk ekonomi i kraftig gungning

Rubrikerna talar sitt tydliga språk – ändå gör regeringen INGENTING. Annat än att försäkra oss om att de tänker  veckla ut en gigantisk bankfallskärm när Baltikum rasar. Än så länge betalar befolkningarna där priset för luftslottsspekulationen (som SEB och Swedbank i stor utsträckning stått för) – i form av massarbetslöshet, sänkta eller uteblivna löner, övergång till byteshandel osv. 

Men när lånekarusellen – nu även involverande IMF –  inte längre håller – utan realfaktorn gör sig påmind – då tänker den svenska regeringen rädda bankerna och strunta i oss. Dvs rädde sig den som kan. Då blir det vi som får börja med byteshandel. Är denna passivitet planerad? I syfte att när kronan rasar passa på att tvångsansluta oss till Euron? (som också kan rasa och det med besked – ute i Europa är nämligen massarbetslösheten ett faktum – i Spanien t ex 18 %!).  Man undrar verkligen, för regeringens passivitet är fullständigt obegriplig.

Under tiden fortsätter spekulationen och det är börsrally m m. Den enda realbusiness som verkar gå bra är Systembolaget – där ökar försäljningen. Folk dricker för att glömma problemen. Det är kontinentala EU-dryckesvanor enligt lådvinshögerns problemlösningskoncept.

Och vad gör de svenska fackförbunden Kommunal och IF Metall? Jo, de fortsätter spekulera med medlemmarnas pengar! I Baltikum! Ni hörde rätt.

Varuexporten är på väg spikrakt ner i botten. Om devalvering i Lettland ändå blir oundviklig, då slår det stenhårt mot Sverige eftersom det enda regeringen tänker göra är att rädda bankerna som riskspekulerat på marknader som aldrig blivit mer än ‘emerging’. Arbetslösheten ökar hela tiden och krisen fördjupas allt mer.

Om inte vi får utbytta ledningar inom bankerna, facken, fonderna och företagen – genom en regering som för en ansvarig ekonomisk politik och rätar upp problemen i realekonomin på momangen, så rasar Sverige. Lösningen heter skapa jobb i offentlig sektor! Och det nu!

Ett minimum av åtgärder torde vara att se till att öka lärartätheten i skolorna så att eleverna åtminstone får godkända betyg inför en framtida sysselsättningsuppgång.

President Obama säger att Sveriges bankakut kanske var bra – men inte här”. Så talar en politiker som åtminstone vill försöka få bukt med arbetslösheten. Han har gjort ett kontrakt om att skapa 600 000 nya jobb på några månader genom att sjösätta ett offentligt jobbpaket. He’d better, för annars kanske Kina börjar tröttna på att hysta in lånepengar i det maskineriet. 

Alliansen fortsätter sin dvala – i väntan på en New Age.

Den enda aktivitet vi märker av är smyganslutningen till NATO, som leker krig om energitillgångar i ‘Lapistan’, dvs Norrland.

Högerideologiseringen av den ekonomiska politiken liknar blint vansinne.

Se tidigare bloggpost: Det ockulta högerspöket går igen?

Även: EU-projektet havererat – dyra toppmöten till ingen nyttaDagens rekommenderade länk – ”Kronan räddar Sverige”

Läs även: E 24 – Stefan Fölster: ”Bättre om Lettland devalverar”,  Dagens Industri: Kronans kurs är det centrala,  E 24 – Börsen vänder ned igenPrivata Affärer – Börsen nedBankaktierna faller på nytt,  SVD – AF: 245 000 jobb ska bort, – AMS nya prognos: Antalet arbetslösa stiger 11,3 procent. Över en halv miljon arbetslösa. SVD – Lettland närmare IMF-lån,  SVD – Vargavinter väntar balterna,  SVD -Inga försök att stoppa utdelningar,  SVD – Lettlands BNP-ras bekräftas, SVD – Socialbidragen ökarSVD – Belåning av aktier rusar,  SVD – Hårda åtgärder i krisens Lettland, SVD – kraftigt ras för svensk export, Realtid.se – Baltikum-devalvering inom kort,  SR – Obama planerar gigantiskt jobbpaket, SVD – Antalet arbetslösa stiger nästa år,   DN – Arbetslösheten stiger till 11.3 %,   AB – Här styr Piraterna!,   SVD – Svalt mottagande för Piratpartiet,   AB – Finanskrisen kan vara en välsignelse SVD,   DN – Studentboende starkaste fästet för Piratpartiet,   DN1,   DN2,   AB1,   SVD1,   SVD2,   AB2 – Framgång för högerextremister i EU-valet,   SVD3,   SVD4,   AB3,  DN3,

Läs bloggarna: Claes Krantz – Det nya fattigsverige stiger under alliansen – 540 000 arbetslösa 2010, Mitt i steget – Det är dags att gå vidare,  Edvin Ala (m) – Prognoser är prognoserOrganisk intellektuell, Mona for President – Över en halv miljon utan jobb!,  s-buzz – Noterat: Jobbävningen i bloggosfären fortsätter,  Röda Malmö – Högerpolitiken leder till massarbetslöshetLowdin i Bromma – Arbetslösheten stiger,    Viktor – Sunda statsfinanser – spara på krutet,  Björn Wadström – ettan: Wadströms eftervalsanalys,    Erik Laakso På Uppstuds – Det gnager i mig,

Blog Power!

Tar nu en veckas uppehåll från min blogg – efter Telekomdebaclet känns det som krafter behöver samlasinför intensifieringen av debatten när EU-valet närmar sig. Om inget oförutsett inträffar förstås som gör att man bara måste åter ta ett järngrepp om tangentbordet och låta fingrarna smattra fram några mer eller mindre väl valda ord.

Jag önskar alla mina läsare välkomna åter, i trygg förvissning om att läsning, kommenterande och debatt på annat håll gives – hyperintressant och pinfärsk. Efter intensivt bloggande ända sen starten i nov 2008 känns det som en bloggsemester är välbehövlig.

Som sagt – alla vänner av demokratin – både på och utanför nätet.
Vi hörs!

Blog Power! – önskar jag till alla er därute under tiden.

Läs: Aftonbladet – Kvinna + Blogg = Makt!, DN-Partierna ökar takten inför EU-valet,   SVD – granskar de svenska EU-parlamentarikernas vardag,   SVD – Regeringen går en svettig sommar till mötes,

Läs Bloggarna! Knuff

Att privatisera är stöld – men bara i Täby

Enligt Roffe-Roffelito-mentaliteten och den friedman&hayekska fundamentalismen så är ju ”skatt stöld”.

Man undrar hur det kommer sig att motsatsen inte hävdas lite mer frekvent, men nu har alltså Kammarrätten slutligen brutit isen och tagit bladet från mun – att privatisera är olagligt och otillbörligt ”gynnande av enskilda”, åtminstone när det gäller såna fall som Täby kommuns ”stolta flaggskeppTibblegymnasiet.

I övrigt har det ju gått smoothe att realisera ut den skattefinansierade välfärden och skattebetalarnas egendom till lägstbjudande – allt från kommunala fastigheter till elproduktion och specialistsjukhus har ju vräkts bort nästan på samma sätt som man auktionerade ut gamla nervräkta Leninstatyer från det forna Östblocket på kitschmarknaden. Ja, så till den milda grad att både statens  och kommunernas skattkista nu nästan är utplundrat tom. Som argentinaren Salbuchi säger: Medan förlusterna socialiserats så har vinsterna privatiserats.

Snart öppnas skattgömmorna i alla paradisen – man undrar vad som kommer att hittas där. Det lär bli trångt i Monaco, men inte ens där går det nu att gömma sig, säger källorna. Kanske går det till sist till och med så långt att även riskkapitalisterna tvingas ta lite risker. och kanske även några personliga sådana som de inte har möjlighet att vältra över skulden för på någon annan.
Fan tro’t.

Slutsatsen kvarstår: Den skaparkraft med vilken penningkreatörerna genererat förökningsmöjligheter för kapital hade nog gjort sig bäst som ouppkopplade simuleringar.

Läs: E24 – Finanskrisens smitare, DN1, SVD1, SVD2, SVD3: ”Spara inte på våra barn”, DN2,  AB1, Sydsvenskan,   SVD4,      DN2,  GP1,  DN3AB2,   SVD4AB3DN4,   AB4AB5AB6,  Newsmill,  SVD6: ”Fick sparken anklagad för att ha stulit två chokladbitar”,  AB7,

Se tidigare bloggposter: Det pyramidala spelmissbruket

Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, En kall politiker fryser, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, Jobb, bostäder, utbildning – Piratpartiet couldn’t care less, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression, Bushiness as usual? , Vi måste avreglera Avregleringen

Läs bloggarnaBjörnbrum: ”Resignation”, Marcusen: Tibble gymnasium –  Täbymedborgarnas egendom!, Björnbrum – Får jag äta upp dig? – Filosofiska funderingar, Johan Frick, Stockholmspunk, – Påskpunk, Arvid Falk – ”Försäljningen av Tibble gymnasium olaglig”, Andrea Doria: ”In yer face, Filippa!”, j.j.n., Säfflemannen, My dad read Kierkegaard,In Your Face – ”Privatiseringsivern kan kosta mer pengar”,Röda Malmö: ”Ett råd till Wanja – AvgåDen hälsosamme Ekonomisten: ”Återinför kollektivanslutningen

Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression

Den sköna nya värld som EU nu frejdigt bygger ger myndigheter, polismakt och till och med företag enorma befogenheter – ytterligare en parallell till det totalitära 30-talet, vid sidan om likriktningen.

Nyss rapporteras av den brittiska tidningen the Guardian att en vanlig icke-protesterande man under G20-mötets protester i London blev utsatt för polisbrutalitet så han dog (se tidigare bloggpost Bushiness as usual) – något som både Den Osynliga Patienten och Andrea Doria tar upp. Polisen har där försökt förneka det inträffade, något som också kan jämföras med att polisledningen i Malmö förnekade kännedom om att regelrätt rasism fanns i deras eget utbildningsmaterial.

Som ytterligare exempel kan nämnas att den man som polisen sköt ihjäl vid en T-banestation i London 2005 inte var någon terrorist utan en 27-årig brasilianare.

I Athen dödades i höstas en ung pojkeav polisen, detta kan också jämföras med den pojke – Hannes Westberg – som sköts av polisen efter att ha kastat sten mot dem under Göteborgskravallerna 2001. ”Han fördes till sjukhus med livshotande blödning, men överlevde utan andra fysiska mer än att han förlorade ena njuren.” skriver Wikipedia i sitt återgivande av händelsen. I Grekland åtalades polismännen för mord – i Sverige så sattes Hannes Westberg i fängelse.

Hela bloggosfären har också sedan länge rasat över de befogenheter som till och med ges privata företag i fildelningsfrågan enligt den nya IPRED-lagstiftningen. Som tillägg kan man då också reflektera över att säkerhetsbranschen är en av de mest lukrativa som exploderat i lönsamhet på senare år. Det finns stora säkerhetskoncerner vars tjänster till och med upphandlats till exempel vid Abu Ghraib – såsom Titan Corporation.

Väktare-bolag ges polisliknande befogenheter – och bara häromdagen gavs exempel på hur fyra robusta securitasvakter mitt på ljusa dagen på öppen gata inför chockade åskådare inte generar sig för att överskrida dessa – ja, till och med överskrida polisens befogenheter när det gäller säkerhetsarbetet.

Då griper fyra väktare från Securitas en ensam ung tjej som bråkat och varit våldsam inne på en galleria i centrala Göteborg. Fyra stora starka rustade väktare övermannar sedan denna ensamma tjej som gör motstånd. Ute på gatan trycker de ner henne på marken mot trottoarens stenläggning och en av dem sätter knäet hårt i nacken på henne och sedan handfängslar de henne.

En chockad förbipasserande filmade förloppet och polisanmälde dem för övervåld. Trots att flera åskådare säger till väktarna ”Det är en tjej” och ber dem vara mer försiktiga så lyssnar inte väktarna.

Vi har också exemplet med polisen som häromåret sköt ihjäl en pojke med psykiska problem vars föräldrar larmat myndigheterna för att han var i obalans och aggressiv mot dem i hemmet. När polisen anländer till platsen så gör pojken ett utfall varpå polisen skjuter ihjäl sonen med halvmantlad ammunition i föräldrarnas åsyn.  Alla media rapporterar att pojken hade kniv men pappan, som ville att polisen skulle ställas till svars säger att sonen som drabbats av en psykos inte hade kniv och att han var långt från poliserna, och alltså befann sig på behörigt avstånd från dem, något polisen förnekar. Detta föranleder utredning men ingen påföljd utdöms utan man anser polisens agerande befogat, trots att ambulansmäns vittnesmål stödde föräldrarnas återgivande av vad som inträffade.

Sist men inte minst är det oroväckande många som dött i häktet under oklara omständigheter de senaste åren, något som radioprogrammet KALIBER tagit upp i olika reportage. Förhållandena i svenska häkten har också fått skarp kritik av både Amnesty och FN.

Se tidigare bloggposter: Läraktiga poliser, Hur många såna ‘individer’ finns det inom poliskåren, Försvara fäderneslandet?, Den socialmoderata (M)enighetenParlamentet blir parlamentet, Mona Sahlin körde över väljarna med LissabonfördragetPÅ VÄG MOT ETT ENPARTISYSTEM,

Läs: DN1DN2,   SVD1,  SVD2,   AB1,  DN3: S och M röstar likadant vid omröstningarna i EU, AB2, DN4, ABF – Skåne

Läs Bloggarna: Andrea Doria – ”Ian Tomlinson rip”, Den Osynliga Patienten, Badlands hyenaLeo Erlandsson, Farmorgun i NorrtäljeKulturbloggenRöda Malmö,  ”Tango för enbenta”,  Oskar NorbergPeter Andersson Adventskalendern, Republikens röst i kungariket, Svensson, Alliansupproret,

Knuff

Bushiness as usual?

Svenska media rapporterar som vanligt endast sparsamt om de enorma protesterna ute i Europa – mot globaliseringen, mot EU, mot NATO, mot regeringarnas nyliberala ekonomiska politik.

I samband med G20-ländernas toppmöte, i samband med NATO-mötet den 4 april i Strasbourg, den franska endagsstrejken mot Sarkozys nedskärningspolitik där upp till tre miljoner deltog med ett stöd av 78% av den franska befolkningen, protesterna i Italien mot Berlusconi den 4 april – kort sagt alla de mångmiljonhövdade protester som snart sagt reser sig som en man mot den förda ekonomiska politiken – där svältkurer ordineras för de offentliga verksamheterna samtidigt som kapitalmarknaden övergödes med massiva stödpaket, och bonusar fortsätter att betalas ut. Dessutom fortsätter Bushs krigföring som om inget presidentval skett, och nu dras också Europa in i kriget.

Till och med en före detta chef för den brittiska säkerhetstjänsten  MI5, Dame Stella Rimington, ställer sig mycket kritisk till de befogenheter som antiterrorterrorn ger polis och andra myndigheter i den nya lagstiftningen som över hela Europa nu implementeras för att öka ‘säkerheten’ för medborgarna. Hon som själv varit chef för underrättelseverksamhet fruktar att en polisstat är under framväxt.

I Grekland rasade protesterna över att en ung pojke dödades av polisen under protester i Athen mot regeringens politik. Och under G20-mötet attackerades en man på väg hem från jobbet av polisen – utan att han ens deltog i demonstrationerna, och dog senare under dagen, ifall dödsfallet orsakades av det batongslag han uppgetts fått av polisen återstår att utredas. En affärsman på besök i London filmade incidenten och lämnade över materialet för utredning, då Tomlinsons familj inte fått någon uppgift från myndigheterna om vad som egentligen hade inträffat.

Men lagpaketen som ytterligare armerar statsmakterna med repressionens alla kontrollverktyg, skyddsvästar och pansar fortsätter att hastas fram utan betänkligheter. En diktatur i våldsamma födslovåndor.

Tack till Den Osynliga Patienten för länkarna.

Världskrig leder till världsfred?

Ja, det är klart. Krigar man tillräckligt länge så utbryter väl kanske till sist också den stora Freden. Frågan är till priset av hur många döda och lemlästade. En värld orkar ju inte ett ständigt pågående Bushkrig mot terrorn hur länge som helst – även om man börjar undra ifall det någonsin kommer att ta slut, efter sex års krigföring i Irak och en miljon irakier döda. 

Att Obama utmålas som en fredshjälte samtidigt som han startar en intensifiering av den romarrikiska kampanjen i Afghanistan, likt en marionett som hålls i trådarna av krigshökar, ter sig som ytterligare en körning genom den orwellska hjärntvättmaskinen. ‘Avrustningen av tankesättet om terrorbalans’ som Anita Goldman skriver om i sin artikel lyser ännu med sin frånvaro, vilket Obama gör tydligt när han fortsätter kriga.

Att dra in Europa i detta tröstlösa evighetskrig ter sig som att man låter världskriget bryta ut gradvis och omärkligt som en dödlig sjukdom.

Och så Danmark, med sin obrutet folkepartistiska främlingsfientliga strömning, i täten för detta korståg – det bådar inte gott.

Se tidigare bloggposterSvar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutralitetenHögerns janusansikte, Högervinden blåser upp till orkanDe högersociala spökerierna, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, Hårt uppskruvad högervridningStoppa rovdriftenInflationsspöket driver upp priserna, Del II – Den sovande regeringen ZZ,

En Fredsängel som fortsätter krigaDN1DN2: Fogh-Rasmussen ny NATO-chef,   DN3:  ”SD-ledare sjöng Vit makt-texter”,  DN4,   SVD1 SVD2,  SVD3: ”Statsminister med hårda nypor”,   SVD4SVD5,   AB: ”Obama bäddade för dansk Nato-chef”, AB: ”SD-ledare sjöng Vit makt-texter”,  AB3:”Grovkalibrig journlistik skjuter över målet”,  AB4,   Dagen: ”Obama togs emot som en rockstjärna”,  HD, Expressen: ”Skålade och sjöng snapsvisa om Palmemordet”, SR: ”Vit makt-musik på möte med SD-ledare”, ”Rasistiska sånger på resa med SD-ledare”,  SR3Sydsvenskan, HD2,  Expressen2,   Dagen2,  Dagen3: Hägglund kan tänka sig regera med stöd av SDSVD5,  SVD6,  SVD7SVD8,    DN, 

Bloggar: Svensson – Lägg ner krigsorganisationen NATO, Anders Wallner: Hägglund öppnar för att Alliansen regerar med SD-stöd,  Röda MalmöFokus Redaktionsbloggen: En brun skuggaMark Klamberg

Knuff

Inflationsspöket driver upp priserna

Varför satsa så mycket i stimulanser om man inte får garantier för jobb?

Hur kan man vara så säker på att övergödningen av kapitalmarknaden leder till att fler människor får arbete. En värre situation än 20 % arbetslöshet vid årets slut och hyperinflation ovanpå det kan man inte tänka sig.

Det skulle betyda att tvångsupprepningen av 30-talet skulle bli total. Ska vi få uppleva situationen att en ask tändstickor kostar en hel säck värdelösa pappersbitar? Skall vi behöva övergå till byteshandel? Ifall massarbetslösheten tillåts sprida sig ytterligare kommer ännu många fler miljoner vara beroende av de nålpengar som eventuella utbetalda ersättningar då kommer att utgöras av.  Människor kommer därför inte ens att ha råd till livets nödtorft. Då utbryter panik och därtill hörande primitiva beteenden.

När tänker kapitalisterna förstå att stoltheten måste sväljas och staten gå in och verkligen trygga sysselsättningen; skapa arbeten, lämpligen genom en återgång till offentligt finansierad infrastruktur vad gäller el-tele-post-järnväg samt vård-skola-omsorg-utbildning m fl. Särskilt om man vill att det inte också ska sluta med att staten måste gå in och till och med trygga ännu mer basala verksamheter, såsom livsmedelsförsörjning till det stora folkflertalet även i de s k i-länderna genom nödbespisning.

Det privata näringslivet kommer inte att kunna skapa några jobb i det ekonomiska nödläge som världen befinner sig i. Och i vart fall inte ens tillnärmelsevis i den omfattning som krävs.

Risken finns att nuvarande situation till och med kommer att överträffa 30-talets depression i omfattning med hänsyn till den globalisering som ägt rum, den överljudshastighet med vilken nedgången nu sker samt de ofantligt ödesdigra misstag som gjorts beträffande en överoptimistisk och på hänsynslös rovdrift baserad snabbomvandling av förut fattiga länder i de av postkoloniala diktatoriska strukturer lidande Asien och Östeuropa; en speed-omvandling, som därför kan komma att visa sig vara av bräcklig, för att inte säga illusorisk art. Dessutom har väl inte handelsmurar raserats i samma omfattning som krediter nu ges, snarare är det väl så, att den rika världen armerat sig tämligen ordentligt.

De åtgärder som vidtas ter sig ogenomtänkta i och med att en omfattande dämpning av massarbetslösheten och en rättvis fördelning inom länderna inte säkerställs.  Sanktionerna mot fortsatt missbruk verkar tämligen svaga, så risken verkar överhängande för fortsatt bonusfestivitas. Hela pengaspektaklet andas desperation – som en makaber dödsdans runt guldkalven.

Läs DN1DN2, DN3,   AB1 AB2 AB3AB4AB5,     SVD1,  SVD2SVD3SVD4Sydsvenskan

Läs bloggarna: SvenssonSanna Rayman, Arbetarens klimatblogg, You’re no different to me, Björn Wadström – ettanThe cautionary revelation of the apocalypse,  KrohnisktPeter Andersson,   Röda MalmöDen hälsosamma EkonomistenDen flådda teddybjörnenMiljödoktoranderna tar till ordaObekväm humor: En BILJON – till giriga direktörer, Republikens röst i kungariket, Peter Swedenmarks blogg, Joachim Holmqvist,

 
Knuff

Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital

Hur det kan vara lagligt att direktörer och chefer tillåts suga ut företag och fonder på mångmiljonbelopp för egen räkning som löneförmåner är obegripligt. AMF-bonusarna, bonusar i statliga företag, inom det privata näringslivet – det är ju korrupt.

Jag tycker att de borde ställas till svars samtliga och bli skyldiga att återbetala vad de orättmätigt tillskansat sig. Att få bonusar och förmåner som långt överstiger den lön de får kan inte vara lagligt, särskilt inte när det inte på något sätt är kopplat till prestation.

Varför görs inga undersökningar ifall vänskapskorruption förekommit? Eller överhuvudtaget granskningar om lagligheten i förfarandet? Och insideraffärer skall väl lika lite som någon annanstans vara tillåtet i AMF – det regelverket måste ju ändras omedelbart.

Redan 12 februari skrev tunga näringslivsveteraner en mycket kritisk artikel i Dagens Nyheter: ”Direktörers maktmissbruk jämförbart med korruption”. Ändå händer inte mycket. Hela befolkningar tvingas till fattigdom på grund av deras rofferi, ändå går de fria. Man pratar om bidragsfusk! och så pågår sånt här hela tiden. Varför ställs de inte till svars? Varför granskas inte affärerna noggrannare? Sverige borde införa lag om korruption – det finns i de flesta andra länder.

 Hur kan man t ex ha såna avtal som för direktörerna i de s k ”riskkapitalbolagen” vilket beskrivs i artikeln ”Finanskrisens smitare”, där det framgår att

”Riskkapitalbolagens chefer får vanligtvis 20 procent av de vinster som bolagens olika fonder gör, förlusterna får investerarna stå för.”

Hur kan de då kallas riskkapitalister – de tar ju inga som helst risker, utan låter andra stå för dem, i så hög grad att t ex företaget Plastal som Nordic Capital äger fick sparka 6000 anställda:

”Men även nu, när konjunkturen vänt, kan riskkapitalbolagen räkna med fortsatt höga ersättningar. De får pengar – trots att de inte gör några affärer. Oavsett hur affärerna går, eller om pengarna ens används, får de fasta arvoden på mellan 1,5 och 2 procent av riskkapitalfondernas storlek. Per år handlar det om mellan 735 och 1 miljard kronor som går till Nordic Capitals chefer – i princip riskfritt.”

De har enligt artikeln begärt undsättningslån hos regeringen och ändå har de tagit ut såna här höga ersättningar, bonusar och löner – Se hela listan

Se tidigare bloggposter: Del II – Den sovande regeringen ZZ, New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, Politik i teknokratisk förklädnad, Vi måste avreglera Avregleringen

KOM IHÅG: Det är du som ska ro OCH ta alla riskerna – det gör inte riskkapitalisterna, utan det är de som utsätter dig för dem. Inte undra på att industrin går omkull – se ”Kraschen i Plastal är bara början”.

Bloggarna säger: SVT – Opinion Redaktionsblogg ”Krisen löst – LO får värdegrundsutbildning”, Peace, Love and Capitalism, Peter Andersson, Promemorian – Jobb viktigare än sänkta skatter, Den hälsosamme Ekonomisten, Signerat Kjellberg, Röda Malmö, Svensson, Leo Erlandsson, Helle Kleins blogg, Wanja – orkanvindar i vattenglas, ”Out of time”, ”I fredags förra veckan”, ”Glasögon eller bonus”, ”Att ta från de rika och ge till de fattiga”, ”Visst funderar man på”,  ”Betala tillbaka, varför?”, ”Varför skriver inte borgerliga bloggare om jobbkrisen”, Alliansfritt, Knuff, S-buzz,

Se även Aftonbladet, SVD, SVD2, SVD3,  Expressen, Expressen 2, DN, SVD4, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD4, DN6, SVD 5, Aftonbladet2, SVD6, DN7, Aftonbladet 3, SVD7, Aftonbladet 4, Aftonbladet 5, DN 8,

Uppdaterade länkar: DN1AftonbladetAftonbladet 2Aftonbladet 3Aftonbladet 4Aftonbladet 5Aftonbladet 6,   Expressen,  Peter Andersson blogg, SVDSVD2SVD 3Sydsvenskan,  DN,

SVD – Per Schlingmann: ”Var finns det nya näringslivet?” (Mitt Svar Per – Det här ÄR det Nya näringslivet [och ditt utspel bara ännu ett för gallerierna]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,