Etikettarkiv: kgb

Bildts Sudanaffärer, Littorin-affären, Primegate, Kristerssons vägran att följa riksdagsbeslut, Care(M)a-affärer, Juholts avpollettering, Lögner om IMF-lån och Europakt, Lögner om Vapenexporten – hur mycket ska krävas innan regeringen tvingas avgå?

Som sagt, jag tycker det är hög tid att regeringen ställs inför misstroendevotum och att riksdagen avpolletterar regeringen lika snabbt som det moderata regeringskansliet avpolletterade Juholt via sina ”bulvan”-företag i PR-branschen som betalar S-hantlangare 150-200 Kkr per månad för att tvinga fram ett ja till europakten, m m. S/M-politiken som förs strider inte bara mot folkviljan och demokratin samt mänskliga rättigheter, den kan också innebära ökat terrorhot mot Sverige.

För övrigt anser jag att Carl Bildt skulle ha avgått för länge sen.

Hjälp till att ställa regeringen till svars – Visa ditt stöd för Svenska Freds misstroendeförklaring mot vapenexporten

Läs: SVT – 15.00 Live om avslöjandet, SVT – Avslöjande: Sverige bedriver hemligt vapensamarbete, SR Ekot – hela reportagetSVT – Reinfeldt duckar om hemlig diktaturhjälp, SVT – ”Framkallar kväljningskänslor”, SVT – Sven-Erik Allhem skriver på SVTDebatt, SVT – Svenska Freds: ”Ett enormt hyckleri”, SVT – SR Ekots reportrar om sitt avslöjande, SVT – Tina Thunander om läget i Saudiarabien, SVT – En benhård religiös diktaturSVTSR Ekot – Hemlig vapenfabrik planeras i Saudiarabien, SR Ekot – FOI startade bulvanföretag för projekt Simoom, SR Ekot – Tolgfors KU-anmäls, Expressen – Jobb-spricka, DN, DN2,

Se tidigare bloggposter:

Staten och Kapitalet – en Mesallians utan Hindersprövning?

Med anledning av Uppdrag Gransknings reportage om Torbjörn Törnqvist och det hemlighetsfulla oljetradingföretaget Gunvor, som denne schweiz-baserade oljemiljardär ”med ett blågult hjärta” äger tillsammans med den tidigare ryske men nu finske medborgaren Gennady Timchenko, så vill jag även tipsa om tidningen Affärsvärldens artikel om Törnqvist ”Den hemlige oljemiljardären”.

Denna artikel från 2009 vidgar bilden genom att berätta, att Gunvor planerar verksamhet  inom fler områden än oljetrading, t ex slöt man 2009 avtal med Lundin Oil som innebar att man även tänker börja ‘direktinvestera’, dvs börja med utvinning, då gällande olja i Ryssland. ‘Energikrigen’ i den norra hemisfären om rätter att utvinna olja i Arktis fick därmed kanske ytterligare en spelare, uppenbarligen med mäktiga politiska kontakter i Ryssland också, att döma av Törnqvists egna slutrepliker i intervjun med Uppdrag Granskning:

Att känna presidenten i ett land, why not?”

Affärsvärldens artikel redovisar också de mångfacetterade ägarförhållandena som gäller för ”Gunvor Group”:

Gunvor ägs av ett holländskt bolag, som ägs av ett Cypernregistrerat bolag, som ägs av holdingbolaget Clearwater Advisors på Brittiska Jungfruöarna. Sidnumren är de enda siffrorna i bolagets officiella informationsbroschyr. Koncernen och dess två ägare har hittills undvikit offentlighetens ljus (med några uppseendeväckande undantag).” [anm: min länk i citatet]

Vad det tillsammans med gasledning i Östersjön och Carl Bildts tidigare engagemang i både Gazprom samt Lundin Oil m fl, innebär för Sveriges säkerhetspolitiska situation finns därmed anledning att debattera:

Det var Lundin Petroleum som kontaktade Gunvor Group. Torbjörn Törnqvist hade dittills bara träffat familjen Lundin i sammanhang utanför oljeindustrin. Exempelvis sitter han och Ian Lundin i styrelsen för Svenska Handelskammaren i Schweiz (liksom Investors ordförande Jacob Wallenberg för den delen).”

Och apropå Jacob Wallenberg funderar man i sammanhanget också på vad regeringens plötsliga utnämning av Marcus Wallenberg till styrelseordförande i LKAB kommer att få för konsekvenser.

Därför repriserar jag ett tidigare blogginlägg som jag skrev, om riskerna med den globala avreglerande nyliberalismen och maktelitens pendling mellan den militära, ekonomiska  och politiska sfären Den ”legala nihilismen” och gasledningarna.

Den ”legala nihilismen” och gasledningarna

Postat den november 24, 2009

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

”that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – ”Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion – verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

” As noted by Millsthe political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate ofalternative decisions.’

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – ”Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar – personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; ”Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom – så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg ”Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten ”Goda vibrationer”

Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad ”modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och ”Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken ”Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.”

Se även tidigare bloggposter: Att vara men inte synasAndreas Carlgren – miljöminister…, Almedalsveckan på Gotland som ligger i ÖstersjönUtsugningen av statskassan fortsätter – LKAB nästa rov för det socialbidragsberoende BankväsendetMaud Olofsson samarbetar gärna med den kommunistiska enpartistaten Kina, EU – Vad är det SVT?Hur demokratiserat blev Kina och Ryssland av marknadsekonomin?Att massakrera Arktis ”på ett hållbart sätt”, Sverige – handelsresande i folkmord?, Den osynliga handen, Populismen – Även Miljöpartiet Högervrids?Gangsterekonomin III eller Varför Sverige måste återinföra valutarestriktioner, Vem har skapat den ‘ökade hotbilden’ mot Sverige?‘Hederlig’ – Ett Rödvinsglas på Ikea1500 miljarder kronor – De svenska bankernas upplåning i utländsk valuta är ett Jättehot mot välfärdenSpekulerar bankerna i Baltikum igen?

Se även SVT Uppdrag Granskning – ”Hemliga ägarförhållanden ett hot mot demokratin”, SVT Uppdrag Granskning – Svenske oljemiljardären förföljs av ett besvärande rykte, SVT Uppdrag Granskning – Oljehandlare och en omvittnad tävlingsmänniska, SVT Uppdrag Granskning – ”Så fick vi Torbjörn att ställa upp på intervju”, SVT Uppdrag Granskning – Webbexklusiva intervjuer (subtitled in English), SVT Uppdrag Granskning – Läs hela chatten  

Läs även: SVD – Gasmonopol bildas i höst, E24 – EQT får lönsamt gasmonopol, DI – Ryssland utmanar norskt gasmonopol (anm: artikel från 2000), mentoronline – EQT får lönsamt gasmonopol, Affärsvärlden – De ska bryta det ryska gasmonopolet AB – Nej till SAABs rekonstruktion, AB – De dog direkt, AB3, AB4, AB5, AB – Vargavinter väntar, NT – Privat välfärd inte effektivare, SVD – Nej till Saab-rekonstruktion, DN – ”Privatiseringar i välfärden har inte ökat effektiviteten”, Expressen – Muller stridslysten i presskonferens, SVT – H&M arbetar kollapsar i fabrik i Kambodja, SVT – De anställda kan få betala priset, SVT – Nej till rekonstruktion av Saab Automobile, SVD – Dags att bjuda in MP till regeringssamarbete, AB,  SR Ekot, DN – ”Så kan Sverige få fram pengar till ny infrastruktur”, Rörviks köpare – svensk  miljardär, DN – Juholts EU-dimma, AB – Dagen när hoppet dog, The Guardian – Stanislav Belkovsky – ”How to handle Russia”, DN – Arktis is rekordliten, The Telegraph – Our Kind of Traitor by John Le Carré: reviewSVD – ”Israel utan vänner i regionen”, Financial Times – Dollar borrowing costs add to strain on European banks, SVD – Olja sponsrar svensk litteratur [min anm: blir det inte istället lite tvärtom där?]

Bloggar: Eva Hillén AhlströmBerghs BetraktelserEsbatis kommentarerKarl Malmqvist,Alliansfritt SverigeSkattepolitik och sa…,AnnarkiaLO BloggenEtt hjärta RÖTTiakttagaren, Ekonomistas, Johan Sjölander – Vinstintresset får  inte gå före allmänintresset, The truth about oil – Gunvor – an Unknown Trading Giant, John Helmer.net, Ekonomikommentarer, Storstad, Kent Persson (m) – Bjud in MP till samtal om regeringsbildning, Robert Amsterdam – Russia’s Mysterious, Faceless New Oil Plutocrat

Snart i en diktatur nära dig – Fredsbevararen

Snart tillsätts, förutom EU:s president även EU:s utrikesminister, eller the High Representative for Foreign Affairs and Security Policy. Det är han som skall ansvara för EU:s gemensamma säkerhets- och utrikespolitik. För det skulle ju förvåna om den här posten skulle gå till en kvinna med tanke på kritstrecksdominansen i övrigt.

I artikeln ”Redesigning foreign policy” framgår den enorma maktkoncentration det här är frågan om, något som blir tydligt när man läser arbetsbeskrivningen för denna Höga Representant vilken listar massiva maktbefogenheter som tillsammans med den just nu pågående extremhögervridningen faktiskt ter sig skrämmande.

De mest iögonenfallande är makten över militär och polis och det straffrättsliga samarbetet – samt unionens ”yttre åtgärder”.    

Polisiära och straffrättsliga frågor blir överstatliga: Beslut i dessa frågor ska fattas med majoritetsbeslut ochmedlemsländerna förlorar sitt veto mot nya lagar på området. Till exempel gränskontrollfrågor och straffrättsligt samarbete. Medlemsländerna kan dock begära att lagförslag ska godkännas enhälligt av EU:s stats- och regeringschefer om det tycker att det påverkar deras rättssystem alltför mycket.”

”om det tycker att det påverkar deras rättssystem alltför mycket” – det är lite för mycket grupparbete i 9:an över EU-upplysningen om fördragstexten för en stormakt med 495 miljoner invånare tycker jag.

I maktbefogenheten ingår även att implementera ministerrådets och det Europeiska Rådets beslut – en gigantisk verkställande makt. 

Det är således även han som kommer att tala med EN röst för hela Europa i internationella församlingar och  har vidare omfattande befogenheter när det gäller förslag till beslut om säkerhets- och utrikespolitiken och om att ingå bindande avtal med andra länder som måste följas av medlemsstaterna. 

Det intergalaktiska avståndet till folkviljan förstärks i och med att han, utöver att vara ordförande för medlemsländernas utrikesministrar,  även kommer att vara vice ordförande i EU-kommissionen.  Ingen maktdelning här inte.

”Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.”

Det betyder således slutet för en självständig utrikes- och försvarspolitik för Sveriges del – neutraliteten och alliansfriheten är avskaffad under största möjliga tystnad.

Lissabonfördraget innebär att de nationella parlamenten överlämnat oproportionerligt stora maktbefogenheter till regeringarna som i sin tur lämnat över oproportionerligt stor makt till de folkrikaste ländernas regeringar – som i sin tur överlämnat oproportionerligt stor makt till två icke valda topposter – EU-presidenten och denna Höga Representant för utrikes- och säkerhetspolitiken samt ytterligare en icke vald instans: EU-kommissionen.

Italiens fascistoida regeringsparti och dess inrikesminister Franco FRA-ttini, har ju, med Berlusconi i spetsen förespråkat   Tony Blair till presidentposten vilket  för tankarna i den bestämda riktningen om att det, minst sagt,  handlar om att nyspråkligt axla George Bushs fallna mantel och skruva upp the ”War Against Evil”. 

I kombination med Stockholmsprogrammet kan man här verkligen prata om ett fullskaligt förverkligande av SD:s  allra brunaste framtidsdrömmar. Storhetsvansinnet förtydligas när man hör t ex vad Frankrikes utrikesminister den 14 okt sa till Nationalförsamlingen:

France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.””

När man då tar del av vad Europeanvoice.com skriver om vem Angela Merkel kan tänkas komma att rekommendera för jobbet som Hög Representant,  närmare bestämt inrikesminister Wolfgang Schäuble, som enligt Europeanvoice.com ”nått så högt det går inom tysk inrikespolitik”, så börjar håren rentav resa sig i nacken, med tanke på vad vi vet om honom då han ju sitter med i den nyspråkligt triumfatoriska Framtidsgruppen för Fred och Säkerhet:

The Lisbon treaty would expand the potential to develop justice and home affairs policy-making at EU level, by ending national vetoes in areas such as police and judicial co-operation. Merkel may be tempted to put Schäuble in charge to take advantage of the opportunities offered by justice and home affairs, which is one of the fastest growing areas of EU policy-making.”

Just det, det var han som är ”känd för att ha försvarat kriget i Irak, Guantanamo, tyska lönnmord på ‘terroristmisstänkta‘, och för att ha skapat den politik döpt till ‘Stasi 2.0′ i Tyskland. Kanske är det bakgrunden inom medicin som har gjort att han brinner för biometrisk datainsamling av individer. En av Europas mörkblåaste kristdemokrater, medlem i Christlich Demokratische Union Deutschlands.”

En oroande detalj i sammanhanget är då upprättandet av en särskild stab som kommer att stå till den Höga Representantens förfogande. Den bär det lite mer nyspråkligt luddiga namnet the European External Action Service. Vad kan det vara för något? Vad kan en sådan stab komma att pyssla med, vid sidan om den intensifierade krigföringen i Afghanistan, om man betänker vad som är ”the fastest growing areas of EU policy-making”? 

Den kommer dessutom att stå fristående från både kommissionen och rådet, för att inte tala om folkviljan i Sverige. Vad den kommer att aktivera sig med är dock oklart, som så mycket annat i EU som beslutas helt utan folkligt mandat i raketfart över huvudet på oss, utan eftertanke och medborgerlig insyn. Lissabonfördraget säger bara att

The organisation and functioning of the European External Action Service shall be established by a decision of the Council. The Council shall act on a proposal from the high representative after consulting the European Parliament and after obtaining the consent of the Commission” (Article 27(3) of TEU-L).”

Kanske allas vår EU-minister Cecilia Malmström redan gav orakelsvaret när hon i sitt glädjerop efter riksdagens förvånansvärt smidiga ratificering av Lissabonfördraget i november 2008 utbrast:

Jag beundrar dem som efter andra världskriget hade modet att skapa den organisation som idag är EU, där grundtanken är att länderna ska knytas samman politiskt och ekonomiskt för att inte kriga mer.

För självfallet är inte kriget i Afghanistan ett krig utan bara EU som gör ”insatser mot krig och katastrofer” – till stöd för en regering som kommit till makten genom ett omfattande konstaterat valfusk – och just såna fredsbevarande insatser är EU:s och dess allierades sätt att ”ta ett stort ansvar för utvecklingen i världen”. Ty, som Cecilia Malmström poängterade i sin slutreplik om Lissabonfördraget på Europaportalen, såna ”insatser behövs och Sverige ska självklart vara en del av dessa insatser”.   

I kombination med de enorma befogenheter som den Nya Fredsbevararen kommer att få undrar man lite uppskrämt hur EEAS kommer att tolka sitt uppdrag att vara den Höga Representantens aktivt hjälpande hand?

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS…But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy.”

Och i denna tid av det allra sista rullande ordförandeskapet i den stundande sköna nya EU-världen – vilka ”svåra frågor” är det då som den fjärde statsmakten ställer till politikerna i valrörelsen? Handlar det om att vi inom kort lyder under en vid det här laget mer än light-brun diktatur? Nej – det handlar om ”Risken för vänstervridning i det rödgröna samarbetet och om vad Jan Guillou hade för sig för 40 år sen. Den största omvälvningen i Europa i historisk tid förbigås med borgfredlig tystnad. Och blixtgordonhastigheten med vilken man totar ihop den här superstaten bådar inte gott.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU – Nyhetsbrev Okt/2009: EU rustas upp till en polisiär kontrollstat, openeurope – ”The Rise of Europe’s Surveillance State

Läs även: DN1,   AB1SVD1,   Röda Malmö,   Newsmill,   Expressen1Sydsvenskan,   Ledarbloggen,  HD1,   SVD1,   Johan Westerholms blogg,   DN2,   Expressen2,   Expressen3,   AB2,   Expressen4,   SVD3,   Andersson på Kungsholmen,   DN3,   Karins värld,   Peter Andersson,   Scaber Nestor,   Cornucopia,   s-buzz,   SVD4,   Peter Andersson2,   AB3,   GP1,   SVD5,   Mitt i Steget,   AB4,   DN4,   SVD6,   AB5,   AB6,   AB7,   DN5,

Läs även: DN Europa 2009 – ”Den nya utrikeschefen i EU får stor makt”, The Guardian – Tony Blair knew of secret policies on terror interrogations,  SR – Ekot: Europeiska högerextremister i allians,  DN – Två nya viktiga poster i Bryssel,  Lissabonfördraget.se – Unionens yttre åtgärderEuropeanvoice.com – Redesigning foreign policy,   Democracy Now – Voices from Afghanistan, Folkrörelsen Nej till EU-Botkyrka: Trixandet med Lissabonfördraget fortsätter, eu4journalists – snabbguide till EU,   EU vill ha fler missions impossible Deutsche Welle – world.de – The EU is ‘underperforming’ in the world’s conflict zones, (nya eurasiska krig efterfrågas av ministerrådet),   Konferensen mellan företrädarna för medlemsstaternas regeringar – Granskat av juristlingvisternaSlutakt – KONFERENSEN MELLAN FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, som samlades i Bryssel den 23 juli 2007 för att i samförstånd besluta om ändringar i fördraget om Europeiska unionen, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, har antagit följande texter, Europeiska Unionens officiella tidning: PROTOKOLL OM DET PERMANENTA STRUKTURERADE SAMARBETE SOM INRÄTTAS GENOM ARTIKEL 28a I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN, Google om European External Action ServiceThe Guardian – Security must not take from the poor,

Se tidigare bloggpost – Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten

The role of the high representative (enligt Europeanvoice.com – Redesigning foreign policy)

  • Appointed by a qualified majority of the members of the European Council with the agreement of the European Commission president
  • Conducts the Union’s Common Foreign and Security Policy (CFSP) and Common Security and Defence Policy (CSDP) as mandated by the Council
  • Contributes to development of CFSP by making his/her own proposals
  • Be responsible for implementing the decisions of European Council and the Council of Ministers
  • Chairs the Foreign Affairs Council 
  • A vice-president of the European Commission
  • Ensures the consistency of the Union’s external action
  • Responsible within the Commission for responsibilities in external relations and for co-ordinating other aspects of the EU external relations
  • In exercising these responsibilities within the Commission, and only these responsibilities, the high representative shall be bound by Commission procedures
  • Represents the EU in CFSP matters
  • Conducts political dialogue with third parties on the behalf of the EU
  • Expresses the EU‘s position in international organisations and at international conferences
  • May request an special meeting of the European Council for 48 hours’ notice (or more quickly in the case of an emergency)
  • Be assisted in execution of his/duties by the European External Action Service (EEAS) and presents a proposals for the EEAS
  • The Council will decide on high representative’s proposal for EEAS after consulting the Parliament and obtaining the approval of the Commission
  • Can propose special representatives for a policy area in the field of CFSP
  • Will regularly consult the Parliament on CFSP and will report to the Parliament twice a year
  • Can propose creating start-up funds for military or civilian crisis management missions that are not paid for from the EU’s central budget
  • Will ensure co-ordination of crisis management missions using EU and national resources in consultation with the Political and Security Committee (vilka är det? undrar man)

DELEGATIONS
With the entry into force of the Lisbon treaty, the European Commission’s 135 delegations around the world will be transformed into EU delegations representing all institutions of the EU.

In places where the EU has special representatives (EUSR), who currently report to the EU’s foreign policy chief, the post of EUSR will be merged with that of head of delegation and become part of the EEAS. The practice, known as ‘double-hatting’, is currently in effect in Skopje, Macedonia, and in the delegation to the African Union in Addis Ababa.

A similar arrangement in Kabul, supported by all member states, has been stymied by Commission opposition. Not surprisingly, Kabul tops the list of delegations where member states are proposing pilot projects for the implementation of the Lisbon provisions. The scene is set for a turf war between the Commission and the Council over these appointments.

Delegations will continue to include staff from Commission services other than the EEAS, notably trade and development. They will all work under the authority of the head of delegation.”

Kafka hälsar