Man biter inte den Determinations Committee som föder en

EU-kommissionens ordförande Barroso har satt ner foten beträffande CDS-spekulationen, dvs spekulationen med försäkringar mot (antaganden om framtida) kreditförluster – Credit Default Swaps. Frågan är vad han satt ner den i. För den här marknaden är så pass snårig att det verkar finns en överhängande risk för att hans fot kan komma att fastna i ett så tilltrasslat vadslagningsträsk att den inte går att få loss igen.

Att handeln med dessa försäkringar mot kreditförluster – eller förmodade framtida kreditförluster – dessutom sker över disk och tämligen okontrollerat gör inte saken bättre. I och med det är det heller ingen som riktigt vet hur omfattande den är, de enda fakta som egentligen finns bygger enligt vad jag kan förstå på uppskattningar, som mycket väl kan vara felaktiga. Risken för ett ‘mörkertal’ kan därmed vara avsevärd. Därför kan man inte heller riktigt veta vad som händer om man reglerar den, ej heller vad som händer om man inte reglerar den – för man vet inte hur stora effekterna kan bli eller hur konsekvenserna de kan komma att föra med sig kan komma att divergera .

Inte heller görs saken lättare av att CDS-handeln standardiseras av en s k Determinations Committee (DC) bestående av de femton firmor som i princip utgör samtliga aktörer på den globala CDS-marknaden, vilka t ex också ansvarar för att godkänna beslut om tidigareläggning av återbetalning från företag som inte verkar kunna klara av att betala sina lån.

”For example, let’s assume that a major dealer makes a loan to a construction company. To hedge the risk of a loan default, the dealer buys credit protection via a single-name CDS on the debt of that same construction company. In the event of a default, that CDS position could pay out considerably more than the value of the loan. Some time later, the dealer decides to call for early repayment of the loan. If the construction company is low on capital and credit markets are still tight, repaying this loan may be problematic. Nonpayment of the loan call would then trigger a partial default event in which the same dealer that called the loan could then start a formal credit event proceeding via the DC (of which they are a member).

From the outside, it looks as if the dealer single-handedly caused a partial default, started the process to formalize the credit event for the CDS market and will ultimately profit from that event based on their current holdings. While this is not illegal, situations such as these put a spotlight on the flaws inherent in the newly minted DC process”

För att minska risken för avsiktligt framkallande av konkurser, då försäkringsbeloppen som en CDS löser ut när låntagare går i KK -vilket kan framkallas av att långivare ändrar eller tidigarelägger återbetalningskrav – alltså är betydligt större än värdet av det försäkrade, så har marknaden själv försökt reglera genom att inrätta externa granskare som ska hålla koll på DC i det avseendet:

”But isn’t there a system of checks and balances to ensure the process is fair? Well, sort of. If greater than 80% of the DC agrees on the given credit event, the decision is final. If less than 80% agree, then an ”external review panel” is convened to make the final decision. But who selects the external review panel? The answer: the same 15 firms that make up the DC, the firms controlling the majority of the global CDS market. Again, I am not inferring any wrongdoing. However, participants in this close-knit CDS world being able to trigger and profit from a credit event does not leave the feeling that the market is fair.”

Detta förfarande påminner lite om den av EU påbjudna ‘internrevision‘ som finns inbyggt i New Public Management och som jag skrivit om tidigare, med anledning av Försäkringskassans vad det visade sig mindre kvalitetssäkra upphandling av konsulttjänster från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture.  Under Problemdiskussion, s4, i  Erika Larssons och Hanna Stigers’ uppsats om New Public Management, ”Internrevision i statliga myndigheter: Vad bidrar den till?” står nämligen just:

”Internrevisorerna kan antingen vara anställda i myndigheten, samordnas med en annan myndighet, eller upphandlas från konsultföretag.” [min fetstil]

Min reflektion var ju då naturligtvis att om datasystemet SAP är så krångligt som det sen visade sig vara – varför Försäkringskassan fick avbryta upphandlingen eftersom den skulle ha lett till ett evigt konsulttjänstköpande från den globala, Bermudasregistrerade firman Accenture – så kanske inte heller kostnaderna för det kompetent kan granskas av någon annan än de enda som är specialister på det – och då är det ju inte så troligt att dessa skulle så att säga bita sig själva i handen.

Och på samma sätt kanske det förhåller sig när det gäller granskningen av handeln med Credit Default Swaps, varför vi nog med hög sannolikhet får anta, att sanningen om denna svårligen kan utrönas av andra än de som så att säga bedriver den, vilket gör det till en rimlig hypotes att anta att den aldrig kommer att komma fram. 

Verkningarna av den kommer nog däremot att låta höra av sig, antingen vi vill eller inte. Så själva slutnotan – eller The CDS Big Bang, som den också brukar kallas – lär vi inte komma undan. Och ‘vi’, i just det här specifika fallet, verkar inte vara något annat än hela världsekonomin.

Se tidigare bloggposter: Det pyramidala spelmissbruket,  Den Osynliga Handen, Det isländska folket vägrar betala kleptokraternas äventyr, Hur stor är egentligen Greklands skuldsättning?,  En påtvingad union, Goldman-Sachs’ Greklandsfusk, Bankernas bidragsfusk och så Moderaternas eget valfusk, Den korrupta EU-krisen fortsätter,  Jättebubblan briserar snart – det blir en Ekonomisk Atombomb, En övergång till euron när Europa är belånat över taknocken?,  New Public Management, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar,  Ett riktigt Bäventyr,  Nu kommer Bäventyrets efterskalv,  Politik i teknokratisk förklädnad,  Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, I Sverige finns ingen korruption – bara vanligt hederligt mygel,  Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Curt Malmborg har gått in i väggen, Vi måste avreglera Avregleringen,  Det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna,   Vår Gud är oss en väldig Borg,  De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk II,  EU och Avregleringen – en mardröm för konsumenter,

Läs: Wall Street Journal – Swaps come under fire,   IndexUniverse – The Big Flaw Of The CDS Big Bang, Europeanvoice.com – Greece wants US to get tough with hedge funds, DN – Göran Rosenberg: Behovet av rättvisa, SVD – Jämlikhetsbluffen, Dick Erixon – Vänsterns jämlikhetsande skänker fattigdom, AB – Bingo för miljonärer, Valfakta – Aftonbladet hittar på egna gränser för inkomstklasser,SVT.se – Mammor halkar eftere i lön, SVT2,  SR – Ekot, SR.se – Problemen med bankerna finns kvar,   AB2,  AB3,  AB4,

Bloggarna: Erik Pelling – Ett slag för rättvisan, Adventskalendern – Jämlikhet varar längst,  Politik och poesi – Jämlikhetsanden,  Under den lugna korkeken – ”Jag mår mycket bättre nu”,  Olssons blogg – Korrelation eller kausalitet, Ett hjärta rött – Det nya klassamhället är här, Neo blogg – Antroposofen som trodde på evidens, Reflektioner – Göran Rosenberg, rättvisa och jämlikhet, Hans Åberg – Jämlikhet och rättvisa, Rödgrönt samarbete blogg – Fördelen med jämlika samhällen, Nonicoclolasos – Har Rosenberg rätt om jämlikhet?,  Berghs betraktelser, Storstad, LOKE – Kultur & Politik, Skick,  Björn Brändewall,  Skattepolitik & Samhällsfilosofi,  Svensson, Johan Norberg,  Karl Malmqvist, Jonas Pettersson,  Peter Andersson – Ojämlikhetens Ohälsa,

by fenriswolf2008

RUT-avdrag och Minimilöner

Det verkar som både alliansmänniskor och sossar glömt bort att vi ratificerat Lissabonfördraget. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på att det faktiskt är de som drivit igenom det över huvudet på oss andra. Då kan det ju vara bekvämt att ockå sluta tänka på vad det i slutändan kommer att föra med sig när väl den svenska modellen dragit sin allra sista suck.

I 20 av EU:s 27 medlemsländer har man ju nämligen infört minimilöner inte minst just för den typen av jobb som utförarna av hushållsnära tjänster än så länge tydligen så gärna ställer upp med. Entusiasmen kan dock komma att avta.

Med anledning av det tycker jag det finns anledning att påminna lite om lönefakta. Jag repriserar därför ett inlägg som jag skrev om Lissabonfördragets implikationer i detta hänseende:

Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning?

augusti 29, 2009

För ett antal år sen experimenterade en journalist i USA genom att iklä sig rollen som minimilönearbetare. Hon visade då med all önskvärd tydlighet att det inte går att försörja sig genom att arbeta i USA – då minimilönesystemet hade gjort det omöjligt. Hon var tvungen att ha flera förslitande jobb och lyckades ändå inte uppnå anständig inkomst, då det knappt räckte till mat för dagen och tak över huvudet, än mindre till sjuk- och pensionsförsäkringar.

Just det minimilönesystem som kommer att bli legio när Lissabonfördraget implementeras. Idag går alliansregeringens Maud Olofsson ut, i ännu en självförhärligande segertågsartikel , som med förskönande omskrivningar beskriver det hittillsvarande marionettregeringsinnehavet, och, som den trognaste effektuerare av EU:s beställningsjobb flaggar för fortsatta ändringar av arbetsrätten och LAS, som en nästa punkt på EU-agendan, vilken banar ytterligare väg för minimilönesystemet, (vilket redan är lagstadgat i 20 av 27 EU-länder).

Om man verkligen ville göra något åt arbetslösheten skulle man nu istället börja dela på jobben och införa sex timmars arbetsdag. Då skulle man slippa göra en massa konstgjorda trygghetsarbeten och istället rusta sig för generationsväxlingen genom att ungdomsgenerationen sakta installeras och inskolas på de platser som sedan kommer att behöva tillsättas när de många går i pension.

Med Lissabonfördraget, som ordförandelandet Sverige ska genomdriva antagning av nu i höst, urholkas nämligen arbetsrätten och kollektivavtalen och minimilönesystemet  införs – vilket Lavaldomen och flera andra domar gett tydligt uttryck för. Det är därför socialdemokraternas svek i frågan om okritisk ratificering av Lissabonfördraget är så allvarligt.

Först kan man börja med att läsa domsluten i Rüffert- och Vaxholmsmålen där det slås fast att strejkrätten och kollektivavtalen är underordnade reglerna för den inre marknaden och de fria rörligheterna.

Sedan kan man fortsätta med att läsa artikel i Kommunalarbetaren där EU-domstolen i egenskap av den svenska EU-domaren Pernilla Lindh talar om att Lissabonfördraget inte kommer att innebära någon skillnad, då EU-rätten redan behandlar Lissabonfördragets rättighetsstadga som primärrätt, vilket innebär att både strejkrätt och kollektivavtal m fl är underordnade reglerna för den inre marknaden. Det innebär att om Lissabonfördragets s k rättighetsstadga står i strid med de  s k fria rörligheterna så är det de fria rörligheterna som går före.

Domarna tillämpar alltså istället utstationeringsdirektivet (som överordnas rättighetsstadgan i domsluten).

Domsluten har också lett till en svensk utredning om hur lagstiftningen i Sverige skall ‘harmonieras’ efter dessa domslut så att domslutens principer skrivs in i Sveriges lagar (den s k Stråthutredningen, som nu är ute på remiss).

Redan före ratificeringsbeslutet i riksdagen 20 nov 2008 vederlägger Martin Viredius, vice ordf i Transportarbetarförbundet, S och LO:s desinformation om att arbetsrätten inte kommer att försämras med Lissabonfördraget.

Då domstolen slagit fast att rättighetsstadgan redan behandlas som primärrätt innebär det att rättigheterna i den – vilken även innefattar alla demokratiska fri- och rättigheter – endast gäller om de inte står i stid med reglerna som gäller för den inre marknaden. Demokratin är avskaffad med andra ord. Det är marknaden som styr. Vilket öppnar upp för ett system med otrygga anställningar och minimilöner.

I fördraget står nämligen:

”Syftet med artikel 52 är att fastställa räckvidden av rättigheterna och principerna i stadgan och fastställa regler för hur de skall tolkas. I punkt1 behandlas begrängsningssystemet. I den använda formuleringen har inspiration hämtats från domstolens rättspraxis enligt följande: ”Det följer emellertid av en väl etablerad rättspraxis att dessa rättigheter kan begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknaden …]”

vilket alltså var precis det som gjordes i Lavaldomen m fl ustlag, där reglerna för den inre marknaden fastslogs gå före rättighetsstadgan, vilken således redan då behandlades som primärrätt av domstolen. Vidare är ratificeringen inte förenlig med svensk grundlag som stadgar att mer maktöverföring till EU inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de inte, enligt en granskning som eu-kritik.se har gjort. De fyra rättigheter som saknas i Lissabonfördraget men som däremot finns inspikade i vår egen grundlag är följande:

1. Rätten till skydd mot hemlig avlyssning
2. Rätten till skydd mot åsiktsregistrering
3. Rätten till skydd mot godtyckligt frihetsberövande
4. Rätten att delta i demonstration på allmän plats

Dvs just de rättigheter som akronymlagarna avskaffar – FRA, IPRED, Datalagringsdirektivet, europeisk arresteringsorder, ACTA, Inspire, Stockholmsprogrammet m fl.

Läs: Folkrörelsen Nej till EU –
”EU:s rättighetsstadga – ett hot mot medlemsländernas självbestämmande”

Läs även tidigare bloggpost: Tvångsförflyttningar, hård segregering och passiv arbetsmarknadspolitik

Läs: Regeringen ‘Stråth-utredningen’ – ”Förslag till åtgärder med anledning av Lavaldomen”, Kaj Raving – Nybro: Rädda den Svenska modellen – genom att stympa den,  Kent Persson (M) blogg – Det handlar om arbetslinjen,  Direct Essays – Barbara Ehrenreichs Nickel and Dimed: Living on A Minimum Wage, The New Statesman – Barbara Ehrenreich: Smile or Die – How Positive Thinking Fooled America and the World,

Lä även: AB – Hellre sjukvård än städavdrag, AB – S-elitens blunder, DN – ”Två av tre vill ha kvar Rut-avdraget”, AB – Försvarade avdraget – i sin egen bok , AB – Så ska S städa ut pigdebatten , AB – Hon fick jobb tack vare Rut-avdraget , DN – Höga S-politiker utnyttjar rutavdrag, AB – I USA behövs inga skattesubventioner , Expressen – Mona Sahlin försvarar Rut-avdraget i sin bok, AB – Lena Mellin: ”Debatten om RUT-avdraget har inte gynnat (S)” , AB –Sahlin försvarar kollegorna, DN – Nya bud från V och MP om datalagringsdirektivet

Två veckors föräldrapenning

Tänk så humant samhället blev plötsligt. Två veckors föräldrapenning till sorgen över ett helt människoliv. Det står i paritet med att tvinga cancersjuka jobba heltid. Alltmedan intensivvården till näringslivet upprätthålls och gräver än djupare hål i statsbudgetar världen över. Och riskkapitalisterna fortsätter sin omättliga rovdrift på allt, med oförminskat glupande aptit.

Membranet mellan barbari och andra styrformer är således genomsiktigt och högst permeabelt. Civilisationen är ett tunt och skört ytskikt kring ett blodtörstigt inre. Flock- och pöbelmentalitet hotar alltid att bryta igenom. De som inte godtar detta; protesterar, påtalar falskhet, stupiditet och grymma instinkter är alltid impopulära och kan lätt bli villebråd – om förhållandena spetsas till, vilket de gör titt som tätt. Särskilt med såna högerregeringar som de sittande, som nu vädrar sitt unkna historiska bagage, såväl utomlands som här hemma.

Det visar hur vi ser på människan (oss själva). Inte är hon värd mycket. Mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter får vi nog betrakta som ett minne blott. Ett minne det gäller att väcka till liv nu.

So, let’s do it.

Se: TV4 – Sälj några öar, Grekland,  SVD – Strid om datalagringen,   SVD – Framgång för holländs extremhöger,    SVD – Kraftig ökning av socialbidrag,   AB – Alliansen vill ha Lex Victor,

Läs bloggarna: Anna Vikström, Eva Hillén Ahlström, Badlands Hyena, Ett hjärta RÖTT, LOKE – KULTUR & POLI…, Mikael Wendt bloggar, Ola Möller ,  Veronica Palm, Linnéa Darells blogg, Motpol, Daniel Snällman, mit…, Nattis 2.0, Kulturbloggen, The Hell of Hannasta…, Rasmus (liberal) ,  Stardusts blogg, Tomas Melin, satmaran, Lakes lakonismer, Mark Klamberg, opassande, Maria Abrahamsson, projO’s/gothbarbie’s…, Jakop Dalunde, Stenskott, annarkia ,  Oscar Fredriksson (C)