‘Ansvar’ Del I – Oljan och ”demokratiseringen” av Nordafrika

Olle Svenning tillhör, jämte Nils Schwartz på Expressen, mina absoluta favoriter. I sin senaste ledarkrönika avlossar han ett ironiskt frågetecken kring ”demokratiseringen” i Nordafrika.

Efter en snabbsammanfattning av den postkoloniala diktatoriseringen av den ‘gröna revolutionen’ ställer han följande bitande fråga:

”Libyen har aldrig varit i närheten av ­något som ens avlägset liknar demokrati. Medlemmar av det splittrade Övergångsrådet beställde med all säkerhet ­nyligen mord på sin överbefälhavare. ­Rådet leds av en man som tjänade som Gaddafis justitieminister. En demokratins pionjär?”

Man frågar sig också hur intresserad en sådan ledare som Sarkozy kan tänkas vara av demokratins utbredning i Nordafrika. Han är ju inte själv något lysande exempel direkt. Det handlar, precis som det gjorde i Sudan – om olja. Om det skrev Olle Svenning vasst också i sin förra krönika ”Gadaffi lönsam för oljebolagen”.

Och apropå regeringen Reinfeldts frekventa användning av ordet ansvar kan jag passa på att tipsa om Maj Wechselmanns högintressanta film ”Det är upp till dig” om Lundin Oils delaktighet och ansvar i att 12 000 människor dödades och 160 000 människor fördrevs genom etnisk rensning i södra Sudans Unityprovins pga oljan.

Företaget Lundin Oil, i vilket vår raljant självsäkra utrikesminister Carl Bildt var styrelseledamot mellan 2000-2006, hade klagat hos den muslimskt styrda regeringen i norra Sudan om att Unityprovinsen där oljan skulle utvinnas inte var säker, varpå regeringen skickade ut sin islamistiska milis Murahaleen för att döda männen, våldta kvinnorna, plundra och bränna byarna.

Kvinnorna och barnen tillfångatogs och sändes sedan för ‘återvinning’ till norra Sudan där de hölls som regelrätta slavar i rika människors hushåll.

De som regeringen med dessa raider ändå inte lyckats utrota mördades genom att bestyckade helikoptrar sändes in i Unity-provinsen för att bomba och skjuta ihjäl resten.

Maj Wechselmanns film visar intervjuer med ögonvittnen som berättar att den multireligiösa befolkningen i Södra Sudan, som bestod av animistiskt troende nuer, dinkor, acholier, fulanier samt kristna hade gömt sig i kyrkorna i tron att dessa var sakrosankta för bomber och beskjutning, misstog sig allvarligt.

Kyrkorna bombades, besköts och brändes tillsammans med de människor som gömt sig i dem för att komma undan döden.

Så trots att den kanadensiska regeringen i en rapport tydligt förklarat att oljebolagen förvärrade ”konflikten” i området, ansåg vår utrikesminister Carl Bildt alltså att oljan var en ”faktor för fred” och att Lundin Oil bidrog till ”fredsprocessen”.

Baronessan Caroline Cox som med risk för sitt eget liv illegalt flugit in nödsändningar i Sudan mer än 20 gånger under inbördeskriget (då regeringen förbjudit hjälpsändningar) vittnar i filmen, tillsammans med pastor Mathew M. Deng, om hur den etniska rensningen i Unityprovinsen gick till.

Bilderna från Unityprovinsen som sedan visas genom att ett filmteam följt med hjälporganisation som fortfarande flyger in i området med hjälpsändningar, är fasaväckande och vittnar om hur civilbefolkningen masslaktats som kreatur. Bestyckad HIND-helikopter på Lundin oljebas filmades då också.

Dokumentärfilmaren Bengt Nilsson intervjuas och vittnar t ex om hur han på en tillställning 2001 sett Ian Lundin i nära samspråk med en av de mest beryktade milisledarna, Matiep, som sägs ha använt tvångsrekrytering av barnsoldater och tortyr mot den egna nuer-befolkningen.

Ian Lundin ser sedan med egna ögon hur barnsoldaterna bevakar Lundin Oil Road och kommenterar med dem runt sig i filmen, att det är fruktansvärt, som om han överhuvudtaget inte känner till något om Matiep och hans gelikars framfart.

Baronessan Caroline Cox visar upp långa långa listor med döda. De resterande människor som drivits på flykt in i träskmarker och vild natur har sedan blivit offer för insektsburna infektioner, så som livshotande bett av sandfluga m fl.

Ändå hade den nordsudanesiska regeringen förbjudit hälsokliniker, så de fördrivna flyktingarna helt enkelt inte fick någon vård utan lämnades att dö i bushen. Syftet med den nordsudanesiska regeringens aktioner i området var alltså systematiskt folkmord, alla skulle helt enkelt utrotas för att ge plats åt Lundin Oil Road och bolagets utvinning. 2003 drar sig Lundin Oil tillbaka med en nettovinst på 100 miljoner dollar.

En telefonkonferens med huvudsakligen svenska investerare hade hållits och aktieägarna hade jublat över vinsten, och visat tydlig misslynthet mot Svenska Kyrkan, som köpt in sig med en aktie för att få ett ord med i laget, vilket den utnyttjat för att ställa krav på att något skulle göras för den sargade befolkningen istället för att den bara skulle lämnas i sticket.

De ”kliniker” som sägs ha upprättats längs militärt högbevakade Lundin Oil Road är till för oljebolagens egen personal medan den lidande befolkningen inte fått någon hjälp alls, säger baronessan Caroline Cox. 34 militärposteringar är utstationerade längs vägen för att säkra oljebolagens intressen i provinsen.

Efter folkmordet i Unityprovinsen har Lundin Oil fortsatt sin ökenvandring genom att börja leta gas i södra Etiopien, där nu den muslimska befolkningen i Ogaden utsätts för motsvarande folkmord av den kristna befolkningen istället, med massvåldtäkter, tortyr och dödande som metod för att tvinga bort ogadenerna från marken där gasen ska utvinnas.

Kanske kan också Bildts märkliga passivitet vad gäller de två terroristanklagade svenskarna förklaras av hans tidigare styrelseengagemang i Lundin Oil som var aktivt i Ogaden under två av våldsvågorna som ägt rum där.

Se tidigare bloggposter:  Att arbeta för fred och tjäna pengar på krig, Carl Bildt – Besserwisser mot bättre vetande, Carl Bildt och Gangsterekonomin II, Att Carl Bildt har Carte Blanche för Allt det visste vi redan, Staten och Kapitalet – en Mesallians utan Hindersprövning?, Sverige – handelsresande i folkmord?, Olja, skiffergas och kärnkraft – framtidens energi?, Carl Bildt och Gangsterekonomin, Lebensraum Sverige – Europa behöver råvaror!, Carl Bildt unnar inte ens människor mat och vatten, Carl Bildt tonar nog ner det mesta, Pakistan och USA – Ilska över WikiLeaks läcka snarare än över innehållet, Alliansens Bidrags- och Massarbetslöshetslinje, Lyssna på Afghanistans kvinnor – Stoppa kriget!, Lyssna till Afghanistans kvinnor II, Irakveteranen Camilo Mejía: USA:s krig i Irak privatiseras, När ska krigen sluta?, Tobleroneaffärer kontra Lundin Oil-, Bellstasund-, Schenström-, Björling-, Borelius-, Stegö-Chiloé-, Littorin-, Odenberg-, Tolgfors-, Reinfeldt- och Billströmaffärer, Almedalsveckan på Gotland som ligger i Östersjön, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten II, DET BRINNER I RYSSLAND, Dagens rekommenderade länk – Jonas Wikström, Hur smart är det att kriga i Afghanistan och på samma gång öka SD:s väljarantal?, Money talks, Utsugningen av statskassan fortsätter – LKAB nästa rov för det socialbidragsberoende Bankväsendet, Fredrik i Rymden, Jan i det Blå och lillflickan (M)aud i drömmarnas värld, Hejdå, (M)aud och tack för Allt. Gasledning. Kärnkraft. Uranbrytning., Fredrik i Rymden och Jan uppe i det Blå, ”30 gyllene år” för Företagen – den värsta Rovdriften i Mannaminne, E10 & EU:s klimatpolitik – Skövla Regnskogarna så Fort som Möjligt., Om Egypten och Libyen eller Skillnaden mellan pliktarmé och legoknektar, Det är så det går till, Moderaternas utrikes- och säkerhetspolitik: Rasism och Targeted killings?, Vad säger Moderaterna om Task Force 3-10 och Targeted killings?, Bill och Bull i Bagdad, Enpartistatens Nyårskommunikéer, Sveriges statsminister och regering snart lika ”populära” som Ungerns, Reinfeldt ovetande om den ”olyckliga” och ”beklagliga” korruptionen?,

Läs: AB – Olle Svenning: Västvärlden säger upp pakten med Gadaffi, ABF – Maj Wechselmann (dokumentärfilm) – ”Det är upp till dig”,  SVT – Mats Knutson – ”Ansvar” Reinfeldts mantra, Arbetaren – Terrorbrott på Bildts bakgård, GP – Besvärande bilder för Carl Bildt, DN – Etiopiens varnande exempel, Medievärlden, AB – Moderaternas idéfabrik är ombyggd till bunker, DN – ”Dag Hammarskjöld är en av vår tids största svenskar”, SVT – Kadaffi-trogna till hård motattack, SVT – Kampen mot oljan, AB – Sluta twittra Bildt – dags att ta ställning, Expressen – Vår krigsovana skadar soldater, DN – M ska hjälpa människor att bli lyckliga, SVD – Folkpartiet närmare riskgränsen i ny Sifo-mätning, Youtube – Intervju med Maj Wechselmann om Det är upp till dig

Bloggar: Badlands hyena – Expressens ansvarslösa journalistik, Makthavare.se, Edvin Ala(m), Röda Malmö, Thomas Böhlmark, Röda Malmö 2, Röda Berget, Peter Andersson – med rätt att tycka, Anna-Karin Hatt, Magnihasa- Vår statsminister – Fredrik den Osynlige, Under den lugna korkeken – Stor är friheten, Esbatis kommentarer, Lasses blogg,

Politik i teknokratisk förklädnad

Det har tydligen blivit regel snarare än undantag att bedriva politik som strider mot alla lagar och konventioner som finns. Politiker verkar inte känna till , eventuellt inte bry sig om vilka legala riktlinjer de har att följa och de jurister som är satta att granska lagförslagen verkar vara alltför släpphänta.

Jag tycker att man skall gå till källan – de mer eller mindre fundamentalistiska neoliberala doktrinerna och globaliseringstanken som i tid sammanfallit med Bushs antiterrorlagar, the ‘patriot act’ m fl. Att outsourca samhällsnyttiga och infrastrukturellt viktiga verksamheter har visat sig vara en moraliskt korrupt idé – dessa måste således drivas med högre ideal än vinstmaximeringsprincipen. Man kan inte byta ut industriell varuproduktion mot industriell tjänsteproduktion utan att omistliga värden – som t ex människovärdet – går förlorade. Så självklart är detta en politisk och ideologisk kris. Maskintänkandet måste upphöra. Och människosynen som ligger bakom det blottläggas. Annars hamnar vi i en fascistoid teknokrati.

Vård-skola-omsorg-energi-kollektivtrafik-kriminalvård m fl är samhällsnyttigheter som bör drivas i offentlig regi. Konsulterna på Försäkringskassan kommer från Accenture; en global koncern som förkroppsligat den neoliberala agendan, så tillvida att de utarbetar system för socialtjänst, skattesystem, skattefinansierad välfärd – för stater över hela världen. Någon sa – jag tror faktiskt att det var Adriana Lender själv, apropå ‘klippstrategin’ – policyn att försäkringstagare inte skulle få prata längre än 193 sekunder med sin handläggare – att det var typiskt ”konsultspråk”, hon vill alltså undandra sig ansvar för att ha infört densamma. Att av princip lägga ut allt på entreprenad, även när denna modell inte alls fungerar – gör dock att man inte längre kan prata om ekonomiska bevekelsegrunder, utan det är då istället fråga om upphandling av ideologiska skäl.

Accenture är ju en koncern som är bermudaregistrerad – alltså i ett skatteparadis. Att då själv livnära sig på skattefinansierad välfärd över hela världen – tyder på en märklig affärsmoral. Av ‘klippstrategin’ att döma bygger det neoliberala tänkandet också på att människan på något sätt är ett ‘störande’ moment. Absurt då att arbeta med verksamheter där människan och människovärdet måste vara ett absolut fokus – absurt också för att det ju är för att människan försummats som resurs som hela det här systemet kapsejsat. Att lägga så mycket skattepengar på ett IT-system som Försäkringskassan kanske kunnat gjort bättre själv hur ansvarigt är det? Och hur kommer det sig att ett företag får ta så bra betalt för ett system som sen inte fungerar, utan att bli återbetalningsskyldigt? Om man nu jämställer tjänsteproduktion med varuproduktion måste ju kunden – dvs Försäkringskassan – och i förlängningen skattebetalarna – ha rätt att reklamera.

Call-centertänkandet och ”just-in-time”-systemet med avskaffad lagerhållning osv genomsyrar för övrigt affärstänkandet inom hela det privata näringslivet också – människan både som kund, arbetstagare och försäkringstagare försummas för att vinstmaskinen ska dyrkas, organisationen skall slimmas vilket leder till att servicen avskaffas och i längden tröttnar kunderna – mellan människor byggs teknokratiska murar så att de inte kan nå varann. Naturligtvis blir inte en sån verksamhet flexibel och ej heller funktionsduglig, trots allt prat om detta.

Ändå är det människor som byggt in eller gestaltat sitt tänkande, sin människosyn, sin ideologi, sin politik i programmen, man bedriver politik i teknokratisk förklädnad. En politik som man aldrig skulle ha kunnat bedriva om man inte hade dataprogrammens funktionssätt att skylla på. Men det är ju inte informationsteknologins fel – utan synsättet som man gestaltat teknokratiskt på det här sättet.

Därför är det hög tid att ta upp den ideologiska diskussionen kring det.
För blundar man så här länge för att de konsultberoende it-verktygen dränerar socialförsäkringssystemet på skattepengar, så blir det ju desto lättare att privatisera det helt och hållet.

Läs också Computer Swedens utmärkta artikelserie om Accenture och Försäkringskassan
Om Accenture i världen
Artiklar i pressen DN, SVD, Aftonbladet

Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar

Det är inte politikerna som sätter ramarna för välfärden längre – utan datormallarna (som dock enligt vissa är så ideologiskt behäftade med det havererade nyliberala marknadstänkandet att den ersätts av ofärd).

Försäkringskassans heter som välkänt är SAP -ser nästan ut som en tanke. Dock har denna virtuella tvångströja föga med socialdemokraterna och dess grundpelare att göra (mer i så fall med de borttagna EU-pelarna). Inte desto mindre är det den som de utstötta nu få ikläda sig på skammens golgatavandring mot utförsäkringens förlovade land av bottenlös kvicksand. Detta då resurserna som skulle gå till deras sociala skyddsnät istället används till att konstfärdigt förfärdiga det totalt åtstramande nät som vattentätt skall fånga de riktigt fula fiskarna.

Det handlar alltså om att med mallen SAP = Systems and Application Products, täppa till de kryphål genom vilka så kallade bidragsfuskare ljusskyggt tänks kräla. Dock är tätningsmedlen så dyra, att de med råge äter upp vinsten från fångsten av de eventuellt fula fiskar som fastnat.  Man kan därför ifrågasätta om de lämpligen bör appliceras av externt upphandlade konsulter från bermudaregistrerade företagskoncerner, som beklagligt nog är de enda som klarar av att hantera dem.

Att man låter konsultföretag i skatteparadis livnära sig furstligt på skattefinansierad välfärd låter sig möjligen försvaras juridiskt men knappast moraliskt, åtminstone inte om man är rundhänt med konsultkostnaderna, samtidigt som man misstänkliggör de som står för dem, dvs skattebetalarna när de söker ersättning ifall de blir sjuka eller arbetslösa, är hemma för vård av barn eller föräldralediga.

Kanske är nedanstående kommentar om denna omorganiserande miljardrullning, upplysande i sammanhanget. Jag fann den  i kommentarsfältet till en av Dagens Industris artiklar om mallarna som pallar:

”SAP är ett gammalt system som kräver massor av handpåläggning för att fungera i ett normalt företag med order-lager-fakturering och inte mycket mer. Det är vanligt att företag lägger någon miljon kronor på licens och 4-5 gånger så mycket på anpassningar. Vad de inte inser är att SAP inte tillför något. Problemet blir bara svårare att lösa på grund av att det måste klämmas in i en ram som det inte är anpassat för. Med moderna verktyg som programspråket Python, öppen källkod och ”agile methodologies” skulle man kunna bygga och driva Försäkringskassans system för en bråkdel av vad det nu kommer att kosta.”

När det gäller den expertis från Accenture som pga datormallens svårhanterlighet nu måste anlitas, så finns det ju många som haft mycket att tycka till om vad det gäller den, långt INNAN Försäkringskassan gjorde sin upphandling:

läs här, här  och här

Men som tillitsfulla medborgare förutsätter vi ju att de kompetenta upphandlarna på FK tagit del av all liknande information innan upphandlingen, och kommit fram till att den är helt tagen ur luften, och först därefter gjort upphandlingen, med skattebetalarnas bästa och det riskmedvetande som antyds skall finnas enligt ESV som enda fokus för ögonen.

Dock kan det ju bli vissa problem att bedöma, när man på EU–direktiv måste begagna sig av den sorts ‘internrevision’ , som, på ett oroväckande sätt, riskerar sammanblanda granskningen, granskarna och de granskade med varandra. Förmågan att trovärdigt bedriva den förvirrande typen av självkritik är ju få förunnad.

Senaste nytt Knuff

En papegoja som imiterar så gott han har förstånd

En förlegad Bushpolitik har funnit sin fortsättning i Europa. Redan har vi europeisk arresteringsorder som medger internering av svensk medborgare i vilket EU-land som helst. Det pratas om informationsutbyte beträffande människor som visserligen inte är brottsmisstänkta men har misstänkt bekantskapskrets. Redan vet vi att Bushregimen flög terrormisstänkta till olika platser i Europa där de internerades och förhördes. Redan vet vi att asylsökande torteras i Grekland, redan vet vi att FRA-lagstiftning kommer att införas där vem som helst kan bli hemligt avlyssnad, redan vet vi att ALL tele-, post- och internettrafik till och från utlandet skall lagras i ett år av samtliga operatörer m fl.

Är det inte konstigt att det är just på dessa punkter som rättighetskatalogen i vår grundlag misstämmer med Lissabonfördraget, enligt en jämförelse som eu-kritik.se bemödat sig om att göra. Följande rättigheter som klart och tydligt garanteras i vår egen grundlag är enligt den bristfälliga, eller saknas helt i Lissabonfördraget; nämligen rätt till skydd mot hemlig avlyssning, åsiktsregistrering och godtycklig internering. Sist men inte minst så saknas ytterligare en rättighet helt och hållet i Lissabonfördraget; rätten att delta i demonstration på allmän plats. Ser nästan ut som en tanke.

De nya fina lagarna kan också snart komma att tillämpas av nya fina majoriteter i EU – ny ‘permanent ordförande’, nya oanade partigrupperingar i EU-parlamentet, särskilt efter utvidgningen, och det kan ju då, med tanke på depressionen och klimatkatastrofala förhållanden, både bli höger- och vänsterextrema. Längst ner i syd har vi redan narren i det nya riket – Berlusconi.

Lissabonfördragets ratificering i riksdagen strider därför mot grundlagen i så motto att vår grundlag faktiskt slår fast, att mer maktöverföring till EU inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och det gör de ju inte – beslutets legitimitet är således tveksam, det borde därför rivas upp.

 

Läs om Telekom avgifter och FRA på http://intressant.se/intressant