Fredrik Reinfeldts Tal: Söndra och härska

Moderaterna är partiet för Mannen med stort M som inte har några bekymmer med att svika sina Medmänniskor och sätta sig själv i första rummet. Det är partiet där det självklara svaret på frågan om vilket som är värst, Tobleroneaffärer eller Sudanaffärer, är Tobleroneaffärer så klart! Vem bryr sig om 12 000 dödade och 160 000 fördrivna i Sudan? Skit i dem.  

Om detta kan te sig lockande för många med Villa-Volvo-Vovve så klämtar klockan snart för oss alla, även för Mannen med stort M. För när sedan turen kommer till honom själv ifall företaget där han jobbar går i konkurs eller han blir arbetslös av annan anledning, ja då får han finna sig i att bli sparkad på av sin moderatarbetskamrat  på motsvarande sätt.

Vi är nu ett land som styrs av värsta sortens opportunism. I ärlighetens namn ska sägas att 12-miljardersutspelet framstår som fantasilöst på något sätt. Inte för att det är något fel på det, men att bara simpelt  bjuda över en sådan moraliskt korrupt motståndare ger det hela en fadd klang. Reinfeldt, som tillhör ett parti som betalas av ”särintressen” tycker jag vidare ska prata oerhört tyst om ”särintressen”.

Reinfeldt talar också till det ”vanliga” folket på ett enkelspårigt sätt, och verkar se framför sig som önskvärt en fortsatt cementering av den svenska arbetsmarknadens hårda könssegregering i ”RUT- och ROT-are”, som trotjänande stolt renoverar och städar de rikas hus. För det anser de rika sig ha råd med, så länge skattebetalarna håller nere priset för tjänsterna genom subventioner. Övriga kvinnor jobbar som ”sjuksköterskor” och liknande i vård och omsorg, där pengarna från vinsterna förpassas långt från nattskiften (ändå ska de i Reinfeldts samhälle akta sig noga för att åsamka sig förslitningsskador för då åker de ut). Deras män är ”företagare” (några ensamstående finns inte).

Kultur och intellektuella ska vi inte ha för de kritiserar Makten med stort M, så de ska bort. Istället ska vi ha garanterat publikvänliga ja-sägare; hederligt självgående buskisföretagare för ”RUT- och ROT-arna” och så några riktigt virtuost väldresserade inom de finkulturella genrerna som likt dompterade cirkusdjur kan framföra sina ekvilibristiska konster för Sudan-eliten när den är uttråkad av regerandet.

Varför pratar inte de rödgröna mer om sina visioner istället, samt effektivt bemöter vad Reinfeldt påstår i sitt svepande tal i Almedalen. För det är ju inte främst Moderaterna som sett till att Sverige har en stabilare ekonomi än övriga EU, utan det är nej-et till euro för det första, och det är det folket som ordnat, definitivt inte Reinfeldt. Det folk som röstade nej i euroomröstningen alltmedan M och FP högljutt propagerade för ett ja.

För det andra så är det föregående S-regeringar som garanterat Sveriges nuvarande relativt goda ekonomiska läge, genom att de benhårt höll fast vid balans i budgeten efter 90-talskrisen, då M och borgerligheten höll i rodret så att skeppet gick i kvav och räntan upp till 500 %, och bankakuten kostade Sverige en mycket stor del av välfärden, den effektiva arbetsmarknadspolitiken och trygghetssystemen. Det är skador som varar än, och nu finns kvar i den envist ihållande långtidsarbetslösheten och även den höga ungdomsarbetslösheten.

Nu pekar Reinfeldt med hela handen i riktning mot privatisering av trygghetsförsäkringarna – att lämna ut dem till företag som kommer att ge USA-nivå på sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, just den USA-nivå, som ledde till att Obama vann över Bush, då den allt mer genant fört med sig att fattigdomen och tältarkitekturen antagit oöverskådliga och på sina ställen tredjevärlden-liknande proportioner. 

Vi vet att naturen är på väg att dö, den är allvarligt skadad – och moderaterna vill göra processen kort. Med uranbrytning, så att t ex Storsjön förvandlas till radioaktiv lakdamm, med fossil skiffergas i Skåne och mer kärnkraft med där till hörande avfallshantering. Är det ingen där som bryr sig? Är Arbetaren verkligen någon som är beredd att slakta sitt hemland utan att blinka bara för att få ett jobb, vilket som helst, vad det än är. 

Då är det verkligen något fel på trygghetssystemen, de bör vara tryggare, så att inte utpressningen med de utarmade systemen skapar sådan skräck och total uppgivenhet, att man är beredd att offra precis vad som helst. Då är Sverige ett av jordens fattigaste länder. Man bör stärka människors självförtroende, genom att säkra trygghetssystemen. Skräcken för att bli arbetslös har nu antagit astronomiska proportioner.

Människor måste samlas för att inte bara få ett jobb, utan ett värdigt arbete, som inte förstör naturen oreparabelt för generationer framöver, ett arbete som tar hänsyn till människan, naturen, livet. Även om alla uranfyndigheter som jorden hava exploateras, så varar de ändå bara fyra år. Är Arbetaren verkligen så berövad på alla trygghetsersättningar att han måste ställa upp på en sån deal? Då kan man ju lika gärna ställa upp på vilken deal som helst, och ja, det är det andra stora alternativet som Alliansen nu frambringat för unga arbetslösa. Bli soldat. Döda och låta dödas. Är det där vi är. Har vi ingen annan vision?

Förstöra naturen och gå ut i krig – hur kul är det egentligen?

Det känns som man behöver föra fram lite fler förslag. Jag återrepriserar därför de förslag som jag kom på när jag tänkte efter, vid start av den här bloggen. Och faktiskt så tror jag att det utöver det också krävs nu – när Moderaterna sålt ut så mycket allmän egendom, bankerna fått så mycket stöd utan att ändå kunna sköta utlåning till företag bara skapat ny fastighetsbubbla – att vi tar det tillbaka. EU är ett lost case. Där trampar stövlar som är hårda som järn. Nästa år är Ungern – där nynazistiska Jobbik gått framåt stort – det sjunkande skeppets ordförandeland. Ni fattar?

Investerare har säkrat sina tillgångar och flytt euron – sålt sina statsobligationer i PIGS-länderna så fort de fått chansen och vältrat över hela värde-lösheten på ECB. Det finns inga räddningspaket kvar. Euron faller. På grund av åtstramningspaketen förbyts recessionen i djup depression. Massarbetslösheten ökar. Detta kräver räddning av helt annat slag än att göda banker och spekulationsekonomi. Det kräver också en återkommunalisering, en återdemokratisering, valutarestriktioner och noga övervakning att de knappa resurserna fördelas jämnt så att inte upplopp utbryter som kan förorsaka total kollaps. Jag tycker vi också ska samlas gemensamt i Folkrörelsen Nej till EU och artikulera våra krav via dem. De har redan en fungerande organisation och de är partipolitiskt obundna och klarsynta när det gäller EU.

Sverige måste bli mer självförsörjande – beträffande livsmedel, möbler, textil m fl, så att importberoendet minskar och fungerande lokala marknader (och därmed också arbetstillfällen) upprätthålls – och bilateraliseras så att ekonomiskt samarbete och export kan utvecklas med andra ekonomier utanför EU. En avreglering av avregleringen är av nöden. I kombination med klimatomställning och offentliga investeringar för att uppnå sådan samt upprätthållna funktioner inom vård, skola och omsorg.

Se tidigare bloggpost: Slimmade organisationer, just-in-time och New Public Management

Läs: DN- Moderaterna övertar rollen som samhällsbärande parti, DN – Politikerna gissar om rut-jobben, TV4 – Nyhetskanalen: Se hela Reinfeldts tal, SR – Inger Arenander, Ekot – ”Reinfeldt porträtterar M som samhällsbärande” , SVD – Tyst protest i Almedalen, Se även: AB, SVD, SVD2, SVD3, SVD4, JMW Kommunikation, Bloggplats H12, Kent Persson (M), Rödgröna inför Almedalsveckan, Expressen, DN – Man vill desarmera de rödrgrönas argument,, AB – ”Vi är det enda arbetarpartiet”, DN – Almedalen – evenemanget som ständigt växer, Storstad – parlör på reinfeldtska, Per Altenberg, DN2, DN – M snor klassisk valaffisch av S, DN4,  Expressen, AB3, Expressen3, Expressen4, ,AB4, Expressen5, , Expressen6, Expressen7,

För tidigare förslag för ett rödgrönt Sverige – se bloggposten: Skattepengar på export?

Det Nya Riket: Anti-kulturnationen

Samtidigt som ”Kulturskaparna.org” gör ett inte särskilt genomtänkt utspel, som i förlängningen innebär att bibliotekslån privatiseras och avgiftsbeläggs, så vill regeringen även radera ut de estetiska ämnena som kärnämne i gymnasieskolan. Det hörs också rykten från de pågående ACTA-förhandlingarna att man till och med kan tänkas se även hyperlänkning som ett brott mot upphovsrätten, vilket skulle innebära att studier och forskning, vars referenser ju bygger på hyperlänkning, sekretessbeläggs och kriminaliseras. Hur smart är det?

Att det ska vara förunnat ett fåtal i ett samhälle att få göra sin röst hörd på nätet, ta del av bildning, forskning och kulturarvet eller utöva olika konstformer; lära sig de olika bild- och symbolspråk som de estetiska ämnena  i gymnasieskolan erbjuder orientering i, innebär en nedmontering av kulturnationen till förmån för uppbyggnaden av antikulturnationen. Man frågar sig vilka människor som i framtiden tänks utgöra publiken till de alster som elitutbildningarna inom konstarterna kommer att frambringa? För vem skall de framträda, spela, sjunga, agera, skriva? Allianspartiernas partifunktionärer?

Brutaliseringen  och fördumningen som ett samhälle utan generös och bred kulturell förankring genomgår kommer vi att få se följderna av, i form av abrupt minskad förmåga till empati och förståelse mellan människor, för det andra i form av en frustration och förvirring som kommer att ta sig våldsamma uttryck, som resultat också av subkulturell marginalisering och det än mer ökade utanförskapet som en utestängning från kunskap i att uttrycka sig, orientera sig och ta del av information och kultur från kvalificerade källor kommer att medföra. 

Istället för en alfabetisering in i det digitaliserade multimediala samhället kommer vi att få en analfabetisering. Internet kan inte ses isolerat utan förening med höga ambitioner vad gäller bildning, utbildning och folkbildning. Jag gissar att Jihad Jane inte fått särskilt bred allmänbildning i ämnet. Det minsta språkliga tecknet i ett digitaliserat samhälle är kanske inte heller längre bara språkets beståndsdelar bokstaven – utan mer ikoniskt koden i kodsträngarna. Ändå har man drastiskt skurit ner undervisningen i datakunskap på gymnasieutbildningarna, när den istället borde utökas. Man har också helt tagit bort möjligheterna att göra skatteavdrag för inköp av hemdator.

Sammantaget ligger väl allt detta helt i linje med den utveckling som både bombterrorismen och bombhögern gärna vill se. Ett analfabetiserat folk är ett lättmanipulerat folk.

Kanske får vi så småningom också storslaget virtuosa uppträdanden vid ja-sägarnas partidagar, då alla lydiga kulturarbetare unisont ställer upp som en enda ekvilibristisk marionett hållen i trådar av Makten?

Läs: AB – Rädda de estetiska ämnena, SVD,  SVD – Stort stöd för upphovsrätt på nätet,   AB – Flera från USA bland de gripna,  DN – Nu måste Bonnier våga möten kritiken om monopol, DN, Aftonbladet,  SVD3,  AB – Regeringskvinna med i rasistgrupp, DN3,  SVD4,  Riksdagen.se: Prop. 2008/09: 199 -”Högre krav och kvalitet i den nya gymnasieskolan”, SVT.se – Väck mig när ni verkligen försvarar yttrandefriheten,  Dagen.se – Väck mig när Ecce Homo visas i Dagen,

Se tidigare bloggpost: ACTA – In i diktaturen med öppna ögon?, ,  Det fria ordets död II – PROTESTERA! , Bränn inte biblioteket i Alexandria en gång till

Läs även: Counterpunch – Walt Brasch: The Media Monolith – Synergizing America

Läs bloggarna: Liberal och långsint, Full mental straightjacket,  Svensson,  Röda Berget, Biology & Politics,  Axess,

Klaus Maria Brandauer i István Szabós film Mefisto

Bränn inte biblioteket i Alexandria en gång till

Redan som det är har vi ett outhärdligt repressivt kulturklimat, nu vill bolagen, precis som på 30-talet göra det ännu värre. Att ’50 000 kulturskapare’ skulle ligga bakom ett avskaffande av nätneutraliteten tvivlar jag starkt på.

Det är oerhört viktigt att behålla principen om mere conduit, som skiljer själva den tekniska uppkopplingen från det innehållsliga, för annars finns en överhängande risk för ytterligare övervaknings– och censurtendenser, och en stor fet munkavle på det offentliga samtalet därtill, precis som inte FRA, ACTA, datalagringsdirektivet, Försvarsunderrättelsedomstolen, Inspire, Q617 m m vore nog.  

Och om det nu mot förmodan skulle vara sant, att Sveriges hyperbegåvade kulturelit i odemokratisk ordning skulle ha ställt sig bakom något sådant så är de i vart fall förvånansvärt illa pålästa. Därför anser jag det finns anledning att reprisera ett tidigare inlägg som jag skrivit i frågan – Tänk analogt (se nedan)

För det andra tycker jag att förslaget om en bredbandslicens läggs i fel hand – ytterligare gigantbolag – internetoperatörerna. Hur stor pott av dessa pengar skulle komma var och en av de 50 000 som sägs stå bakom (inklusive mig själv) till del? Inte mycket. För hur mycket pengar kommer internetoperatörerna själva ta för att tillhandahålla denna tjänst? Inbilla er inte att de tänker göra det gratis.

Och hur pass kulturbevandrade är egentligen Telia Sonera och Comhem om man betänker att förslaget också innebär en gate-keeper-funktion av icke föraktlig dimension? 

Internet i sin nuvarande mångfald skulle ersättas av en sådan enfald att det kunde liknas vid den mytiska branden i Alexandria. Dessutom skulle det leda till att ”publiken” skulle ha betydligt mindre pengar att betala för filmer, böcker, musik och bilder på nätet.  Och det skulle i sin tur ta kontrollen f r å n oss ”kulturskapare” istället för att öka vår kontroll – och våra inkomster, inte minst.

Istället tycker jag det är hög tid att ta klivet in i framtiden – och ta över rodret själva. Att vi författare, musiker, artister, konstnärer så att säga alfabetiserar oss digitalt, för att äntligen själva ta makten över distribution och försäljning och inte lägga det och våra möjliga inkomstökningar i händerna på mindre kulturintresserade intressenter, såsom storbolag och dess hantlangare. Därtill bolag för vilka författare och artister sedan länge varit allt mer utbytbara kuggar i en industri som främst tjänar syftet att strömlinjeforma utbudet efter unkna fördomar och krafsa ihop miljardvinster åt magnater.

Vidare frågar jag mig om detta utspel förstår vad det själv säger – en bredbandslicens för ”texter”, ”musik”, ”film” osv innebär ju faktiskt också att bibliotekslån avgiftsbeläggs smygvägen. På något annat sätt kan jag inte tolka det. Hur många ”kulturskapare” ställer sig bakom det? Jag gör det i vart fall inte.

Tänk analogt

februari 20, 2009

Om man inte gör motsvarande konstruktioner som biblioteksersättningen och kassettersättningen så att den även gäller tillgången till digitaliserat material, så betyder det ju att man i samband med att man digitaliserar allt mer avskaffar informationsfriheten, den fria tillgången till kunskap och kultur. Blir nästa steg då att avskaffa biblioteken?

Biblioteksersättningen bör snarast kompletteras med en ”Multimedia”ersättning som innefattar musik, filmer, dataspel – alla elektroniska media så att det analoga biblioteket kompletteras med ett digitaliserat sådant. Man kan ju låna hela världslitteraturen på ett bibliotek – det är ju precis detsamma med övriga media – att de är digitaliserade gör ingen skillnad. Det handlar bara om att de synliggör innehållet på nya sätt genom olika nya multimediala gränssnitt, interface.  

Att Internet bibehålls i demokratiserad form är avgörande för om vi också skall kunna behålla ett demokratiskt samhällssystem. Att ha fri tillgång till att kunna läsa tidningar, tidskrifter, böcker, forskningrapporter, artiklar genom att kunna låna hem eller läsa dem gratis på bibliotek är en självklarhet för oss. Ungdomsgenerationen är samtida med it-revolutionen som möjliggjort en vidgning till elektroniska media i och med att samhället digitaliserats. Och i det multimediala, digitaliserade samhället måste naturligtvis elektroniska media innefattas i bibliotekens utbud i analogi därmed, vilket redan görs – man kan läsa e-böcker, låna ljudböcker, kassetter, CD-skivor med musik, videofilmer, dvd-filmer m fl på bibliotek.

Det finns heller ingenting som hindrar att man under lånetiden låter någon, eller flera andra läsa boken eller se filmen som man lånat. Man lånar ju inte direkt en mysig film på bibblan och går hem och sätter sig ensam i ett avskilt, ljudisolerat rum och ser den, vidare har biblioteken heller inga ‘tak’ för hur många gånger de får låna ut ett viss medium. Så, om detta sker digitaliserat spelar ju överhuvudtaget ingen som helst roll. Det är endast en teknisk fråga som bör lösas snarast, så att man förhindrar att antidemokratiska krafter utnyttjar övergången till ny teknik för att inskränka våra medborgerliga fri- och rättigheter, något som gjordes av totalitära stater på 30-talet vid de nya massmediernas födelse – radion och talfilmen. 

De totalitära regimerna i öst och väst – nazism, fascism och stalinism anammade snabbt dessa nya ‘mass-medier’ och ockuperade dem som effektiva redskap för sin propaganda och hjärntvätt. Detta  stoppade effektivt demokratin och hämmade all konstnärlig utveckling inom de nya medierna, utan vilka de totalitära regimerna inte hade kunnat fortleva särskilt länge.

Som exempel hade filmen under stumfilmens 20-tal, i och med de radikala och hyperkreativa, modernistiska strömningarna inom konstarterna en blomstringstid, ja  en guldålder, i både Tyskland och Ryssland, med namn som både Eisenstein och Fritz Lang och filmiska mästerverk som ”Pansarkryssaren Potemkin”, nazikritiska ”Dr Mabuses Testamente” , ”Metropolis” och ”Sista Skrattet”. Denna kreativa guldåder ströps effektivt av de framväxande diktaturerna som istället kunde göda sig själva genom att ta över kontrollen över de nya medierna.

I och med övergången till nya medier – radion och talfilmen, så skaffade sig de totalitära regimerna totalitär kontroll av demsamma, och då stoppades brutalt denna radikala och många gånger samhällskritiska och estetiskt högtstående utveckling av filmmediet och dess formspråk. I USA valde man att efterkomma populismen och dess dubbelmoraliska nymoralism genom att självcensurera filmkonsten och pålägga den en tvångströja, genom att inordna den i Hollywoods likaledes förtryckande  ‘Production code’, vilken för lång tid, ja, ända in i våra dagar (1930-1968), hämmade all experimentell och radikal utveckling av filmspråket och även av filmernas innehåll, då intriger begränsades till vissa tillåtna teman och även språket och vilka ord som tilläts användas i dem censurerades.

De nya medierna utnyttjades istället hänsynslöst av diktaturens krafter för att kontrollera massorna – och vad kunde passa bättre för detta syfte än just mass-medier. Uppfinningen av radion och övergången till talfilm exploaterades för att skapa nya propagandainstrument i Hitlertyskland, där propagandaminister Joseph Goebbels höll i dompteringspiskan, och Hitlers hovfilmare Leni Riefenstahl skickligt använde sig av det nya filmspråket och till och med absorberade delar av de modernistiska stilmedlen för att förföra massorna och ge sken av ett anhängarantal vida överstigande det som var fallet IRL, så att säga.

I Stalins distorterade, förstorande projektion av tsarväldet,  i och med framväxten av det storryska Sovjet 1929-1936, hölls ‘kulturarbetare’ i Ledarens tukt och förmaning genom att en mängd kulturpersoner antingen mördades eller fick gå i exil, och konstskapares organisationer förstatligades för total kontroll av dess medlemmar, och i Mussolinis Italien – radions hemland skedde samma sak i mildare form, där de istället försattes i inre exil tillsammans med regimmotståndare, av vilka de senare i Hitlers Tyskland sattes i läger eller mördades till och med före den verkligt industrialiserade utrotningen av judar, homosexuella, romer och zigenare, ärftligt sjuka, förståndshandikappade m fl tagit sin början.

Om TV hade hunnit fram i utvecklingen så hade Hitler även ockuperat detta medium för sitt vrålande, sina demagogiska orgier och illusioner av massivt folkligt stöd som iscensattes i de repetitivt journalfilmade masscenerna som arrangerades vid välregisserade Nürnbergdagar.

Genom att införa liknande system som systemet för biblioteksersättning får alla lika möjligheter att kunna se filmer, spela dataspel och lyssna på musik samt ta del av debatt, forskning och information i digital form. Detta  är att bibehålla demokratin. Att begränsa det är att begränsa eller till och med avskaffa demokratin – i analogi med vad man nu gör även med styrelseskicket i och med antiterrorlagstiftning, Lissabonfördraget och akronympaketet som lägger totalt band på all kommunikation människor emellan, och i synnerhet då det elekroniskt förda, demokratiska samtalet; FRA, IPRED I, IPRED II, ACTA och datalagringsdirektivet. Att EU även vill ha bort presstödet och avskaffa public-service-tv gör att den fria opinionsbildningen riskerar att upphöra helt och hållet.

De nya möjligheterna till interaktivitet som det nya sociala mediet Internet ger möjlighet till måste också vara något som alla får lika tillgång till. I skolorna bör snarast även påbörjas en alfabetiseringsprocess, som syftar till ’computational proficiency, där undervisning i programmeringsspråk måste ingå som bas, och ett minimum bör då vara Python, html och CSS, php och C#.  Detta ger möjligheter till skapande och god grund inför kommande arbetsliv.

Att den borgerliga regeringen stoppade möjligheten att skaffa hem-dator via jobbet var en antidemokratiserande åtgärd, som nu utestänger många från rätten att göra sin röst hörd och uttrycka sin åsikt genom möjligheten att skapa en egen blogg.

Sammanfattningsvis behövs alltså ett system snarast för att upprätta samma typ av system med ersättning till övriga upphovsmän som biblioteksersättningen ger upphovsmännen där. Därför måste regeringen tillsätta en ny översyn över IPRED, IPRED II, FRA, datalagringsdirektivet, och även polismetodutredningen, europeisk arresteringsorder och bestämmelserna om hemlig avlyssning m fl och i det sammanhanget passa på att lagfästa våra grundläggande rättigheter i de lagar som pga terrorhotet eventuellt bedöms nödvändiga att ha kvar, optimalt avskaffa dessa nygamla diktatoriska lagar.  I alla fall om de vill fortsätta kunna kalla sig demokrater, något som de kanske inte längre vill, och då är det vår uppgift som befolkning att kräva omedelbar handling för att bevara demokratin. De historiska spåren förskräcker.

Lagstiftningen mot fildelning sker som sagt inte isolerat – utan i ett fasansfullt sammanhang där man redan i och med Lissabonfördraget i tysthet har avskaffat den parlamentariska demokratin, brevhemligheten, infört en allomfattande och total medborgarövervakning i och med datalagringsdirektivet och FRA-lagen; vilket också sammanfaller med samma slags ekonomisk krasch som var upprinnelsen till de totalitära regimernas uppkomst på 30-talet och den därpå följande förintelsen och det  förödande andra världskriget.

Det som pågår är alltså en tvångsupprepning av 30-talet, en globaliserat uppförstorad projektion av det förflutna.

Denna utveckling måste brytas innan det är för sent.

Att det verkligen är en tvångsupprepning bekräftas även av att det plötsligt också ’dyker upp’  en kulturfientlighet i största allmänhet – regeringspartierna och dess representanter har givit uttryck för en i det närmaste pöbelaktig inställning till kulturyttringar som inte ‘bär sig’ ekonomiskt. Dessa skall inte få lov att finnas – eventuellt kan existensberättigande erhållas om ’alternativ’ finansiering, s k ’sponsring’ kan uppvisas – eller någon annan utilitaristiskt motiverad samhällsnyttig raison d’etre såsom att den ‘befrämjar hälsa och välbefinnande på arbetsplatsen’, ‘ökar prestationsförmåga’ , gör nytta som ‘terapi’  eller tillväxtskapande faktor och färgglatt inslag i upplevelsenäring och turismindustri. I stort sett allt och alla som kan belasta samhället med kostnader måste bevisa sin nyttighet för att på så sätt berättiga sin existens.

Detta sätt att resonera påminner om den typ av ultrautilitaristiska och människofientliga och samtidigt ockult präglade inställning som Hitler grundade sin ‘vision’ av samhället på – de svaga skulle utrotas, endast de ‘nyttiga’ och ’starka’ hade existensberättigande – endast de som kan arbeta, arbetslinjen, den har vi där – ett synsätt som nådde sin kulmen i utsorteringen i koncentrationslägren – de arbetsdugliga fick jobba ihjäl sig, de andra mördades – och i kombination med det hyllades en unken kultursyn som härstammade ifrån det trångsynta Biedermeyerideal som 1800-talets småborgerskap med sina ytterst begränsade och mödosamt hopskrapade medel lyckats tillägna sig som ett kulturellt minimalkapital.

Den fann sitt uttryck i att man på ett hycklande och dubbelmoraliskt sätt förfasade sig över all spirande avantgardistisk konst som var det begynnande seklets första decenniers banbrytande särmärke. Den på 20-talet kulminerande kulturblomstringen stämplade den småborgerliga trångsyntheten inom den nationalsocialistiska rörelsen sedan som ”Entartete Kunst”.

‘Riktig’ konst var istället den som fick plats inom glas och ram ovanför soffan i det biedermeyerska finrummet (vilket naturligtvis inte hindrade att nazisterna tjänade stora pengar på att sälja den beslagtagna konsten till utlandet samt själv i smyg skapa stora privata samlingar av den). Ingenting fick utmana den lilla och kvävande trygghet man lyckats tillkämpa sig genom småborgerlig och jantelagbunden strävsamhet, där avundsjukan var en livsluft som förgiftade atmosfären med sitt småskurna hat.

Vi har inte gjort upp med det förflutna, och då har historien en tendens att  upprepa sig, i uppförstorade och allt mer spöklika projektioner.

I synnerhet i Sverige och USA vars hemmaarenor stod utanför kriget – kanske dessa tankeströmmar lever kvar i all högönsklig välmåga, eftersom man inte på tillräckligt nära håll upplevt följderna av deras förverkligade iscensättningar. Kommunismen har kontrollerats och förföljts inte minst under socialdemokratins försorg, vilket kommit i dagen i och med avslöjandena om det socialdemokratiska angiveriet och IB-affären, alltså ofta med antidemokratiska metoder, men nazismen ligger tydligen kvar som en (allt mindre) dold farsot, som bara väntar på att få bryta ut.

Dags att göra upp med den också, och botas från den en gång för alla.

Som Anders Rydell påpekade är det alltså den som sitter på koden som har makten, och då vår grundlag stadgar att ”all makt utgår från folket” bör vi alltså snarast demokratisera genom att tillgängliggöra koden, vilket alltså måste ske genom undervisning i programmeringsspråk som kärnämne i skolorna. Istället har man reducerat antal timmar i datakunskap i gymnasieskolan – ett mycket märkligt tilltag, i denna digitaliserade tid.

Att inte kunna hantera motsvarigheten till papper och penna i det digitaliserade samhället gör inte bara att våra barn förvandlas till analfabeter, de berövas också något så grundläggande i den mänskliga kulturen att det fanns redan på förhistorisk tid för tiotusentals år sen – nämligen konsten att forma en bild. Så att inte ungdomarna är helt utelämnade åt dataspelsutvecklare som saluför  en möjligen läckert förpackad men med ovanstående betraktat ganska unken människosyn till ungdomar och barn, vilken hade varit omöjlig att saluföra om den presenterats i ett ‘gammalmedium’ som boken – den hade då omedelbart förpassats till marginalisering som skräplitteratur av kioskdeckartyp eller för filmens del B-film, kalkon, skräckkalkon eller någon annan beteckning som gör att en sådan film aldrig blir någon särskilt långlivad succé.

Så demokratiseringen bör gå åt båda hållen – det människor vill ha är ju kvalitet – men den får de inte tillgång till eftersom filmen, dataspelet, musiken inte är jämställd med boken – detta måste ske. Och även vuxengenerationen måste involveras i det digitaliserade samhället. När man försöker spärra människors möjligheter att ta del av dessa verk, så inskränker man  informationsfriheten och det fria tankeutbytet – digitaliseringen blir en mystifiering som man kan utnyttja i antidemokratiska och auktoritära syften. Människor utestängs från information, kunskap och kultur och många kulturutövare berövas sin publik.

Att man överhuvudtaget hade en ‘propagandaminister’ i hitlertyskland berodde väl just på framväxten av de nya massmedierna.

Det som gör piratrörelsen osympatisk är att de inte spelat med öppna kort och tydligen mest månar om ”affärsmodeller” och nya sätt att tjäna pengar och göra snabba klipp, snarare än att på allvar måna om demokratin, yttrandefriheten och den kulturella pluralismen och kreativiteten. Det är då något som leder till att man tar lika mycket avstånd från dem som från den anarkokapitalistiskt tendentiösa globaseringen, vars mogulmagnater nu sitter på de immateriella rättigheternas outtömliga skattkista.

Om det bara handlar om att helt gratis tillskansa sig frukterna av upphovsmännens kreativitet genom att skapa ‘nya’ smarta sätt att tjäna pengar på den fvb till skatteparadis, så är det ju inget annat än en gastkramande förvärring av den socialt hänsynslösa girighetens kultur som vi tvingats leva i sedan 80-talet. Då man – om man bara är ute efter att på ett sagolikt sätt kunna ta över rodret från de ‘gamla’ piraterna så att säga sitter på allt guld som finns i världen – det som ryms i fantasins rike som har sin boning i våra oändligt sinnrika hjärnvindlingar.

Svensson: ”TPB-killarna är inga sympatiska typer”, DN: ”Starka åsikter och stora skulder”, SVD om Carl Lundström: ”Snedseglaren”, ”Tillbaka i Sverige”, ”Pirate Bay växer”, ”Lundström har gjort vad som ankommer honom”, Leo Erlandsson blogg: ”Boktävling: vinn piraterna, Little brother eller att stänga det öppna samtalet”, Newsmill, Newsmill II, IDG, SVD II, SVD III, Schlagerbloggen: ”Din riksdagsman är ute efter dig”, Christian Engström (PP): ”PR-perspektiv på rättegången”, SVDIV: ”Danowsky anklagar Neij för feghet”, Ny Teknik, Sveriges Radio: ”Följ hela rättegången”, DN – Dag 4, Aftonbladet, Christian Engström (PP) II,Rickard Falkvinge, ”Copy me happy”, Rickard Falkvinge II, Nyheter 24, DN: Dag 4, Ledarredaktionens blogg, Aftonbladet II, Aftonbladet III, Jessica Kempe: ”Kulturministern underblåser kulturföraktet” The Real Mymlan, Bitchslapbarbie: ”Communication breakdown”

Aktuella länkar:  SVD1, SVD2, SVD3,   DN, Resume, IDG, Kulturskaparna.org 1,  Kulturskaparna.org2, Netopia,

Läs: Counterpunch – Walt Brasch: The Media Monolith – Synergizing America

Läs bloggarna: Knuff

Rekommenderas: I Rosens namn – baserad på Umberto Ecos roman

Om Lettland ställer in betalningarna vad gör Sverige då?

Nu skriver Folkörelsen Nej till EU om Lettlands konstitutionsdomstolsutslag som fastslår ”att de pensionssänkningar som regeringen beslutade om i början av december inför budgeten 2010 strider mot författningen.”  Både Lettland och Litauen står på  ”värstinglistan” vad gäller riskpremier vid långivning och Sverige har genom framför allt Swedbank omfattande långivning i Baltikum – inte minst i dessa båda länder.

”Växande statsskuldproblem är nästa fas i finanskrisen. Marknaden sjuder av oro för nationell bankrutt i flera stater, även i Europa, skriver Dagens Industri.”

Om de inte klarar att uppfylla IMF:s och EU:s lånevillkor och inte heller låter genomföra de nedskärningar som satts som villkor, då de strider mot konsitutionen, så måste ju det betyda, att betalningarna kommer att inställas:

”Till skillnad från EU-lagstiftningen är det fullständigt klart att FN-stadgan underordnar IMFs reglering staternas nationella konstitutioner (artikel 2 pa.1, artikel 103).”

Varför det sannolikt kommer att innebära kraftig påverkan också på svensk ekonomi.

Då är det för sent att rasa mot högriskspekulationen i Baltikum – och vem blir det som får betala priset i form av nedskärningar i välfärden, högre räntor och avgifter, sämre arbetsvillkor och drastiskt sänkta löner? Du och jag förstås. Knappast bankdirektörerna:

”Nu avslöjar en ännu opublicerad kartläggning från Finansinspektionen som Aktuellt har tagit del av att man har funnit en ny grupp anställda i banker och försäkringsbolag som fått bonusar. Det handlar om de anställda som ska kontrollera att banken eller försäkringsbolaget inte tar för stora risker eller överskrider sina egna regler. Alltså – bonusar ges just till dem som själva ska granska bland annat att bonussystemen är rimliga.”

Trots det fungerar inte långivningen till företagen ens i Sverige, tvärtom är man i full färd med att skapa en ny lånebubbla, då utlåningen till hushållen under 2009 rusat upp med 9 % medan den till företagen bara ökat med blygsamma 3. Inte undra på att konkurserna står som spön i backen.

Det är detta och bonusarna som den låga räntenivån och räddningspaketen missbrukas till av bankerna, inte till att stimulera sysselsättningen. Och det visar med all önskvärd tydlighet, att den nyliberala agendans blinda tro på egenintresset som drivkraft i ekonomin är lika vidskeplig och fanatiskt bokstavstrogen, som den adamsmithska marknadsreligion ur vilken den härrör.

Hur det sen kommer att gå när massarbetslösheten skjuter spikrakt i höjden är därför lätt att räkna ut. Det blir inställda betalningar i hushållen också samt massiv ökning av bankernas fastighetsinnehav.

Att i det läget sänka skatter för inkomster som snart väsentligt färre överhuvudtaget kommer att ha, samtidigt som man låter övriga hålla sig på svältgränsen och fortsätter att vara benhårda motståndare till keynesianskt jobbskapande i offentlig sektor är ungefär detsamma som att hälla bensin på en redan rasande skogsbrand, för det kommer knappast att leda till ökad konsumtion av något annat än hembränd sprit.

Tack för det EU (Ekonomisk Undergång), f d EG (Ekonomisk Grundstötning).

Se tidigare bloggposter:  Om Island ställer in betalningarna, när kommer turen till Grekland, Spanien, Italien, Portugal…, De lydiga politikerna och bankernas bidragsfusk II,  En övergång till Euron när Europa är belånat över taknocken,  Roffe Roffelito i Bank & Finans, Fond & Kapital,  Stoppa rovdriften!, Vår Gud är oss en väldig Borg, Desinformation från Svenskt Näringsliv

Se: Folkrörelsen Nej till EU – Lettlands konstitutionsdomstol avvisar EU:s och IMF:s lånevillkor som författningsvidriga, SVT.se – Isländsk folkomröstning efter marathondebatt,

Se även: Dagens Industri – Här är kollapsrisken störst, E24 – Bankernas ansvar är stort,  Bankerna ökar sina marginaler,  Bonusregnet i Swedbank: 200 miljoner,   Här kan staternas finanser kollapsa,  SVT.se – Norges BNP kör om Sveriges, EU Observer – Spanien vill se bindande ekonomiska mål för EU-länder,  GP: Alliansen sviker – vi satsar på jobben,  AB1,  AB – Ryska torkade bajs – ”det är arbetslinjen”,  DN – Reinfeldts pressekreterare i blåsväder,    AB3,  AB – GM: Saab läggs ner,  Expressen,   DN – Sahlin erbjuder kunskapslyft,  SVD,   SVD – Riksdagskandidat i blåsväder på nätet,      Expressen: Torka bajs i trappen – det är arbetslinjen,  SVT.se – Banker ger bonusar till bonusgranskare, SVT.se – Bankbonusar fortsätter att öka, AB – Sorgligt och arrogant,  AB – Facket: Det är smaklöst,  SVD – Facket: ”Smaklöst av GM”, AB – Så ska 2010 bli ett fra(m)tidsår, SVD – Håll inte jobbskatteavdraget hemligt,  AB – Åtta av tio får sänkt pension,  SVD – Bankernas bonuslyft retar Odell, SR.se – Bostadsinbrotten ökar kraftigt

Läs bloggarna: Alliansfritt Sverige,  Peter Andersson – med rätt att tycka: Sahlin om ny jobbpolitik (S),  Gubben,  The Hell of Hannastacia, Fredrik Pettersson,   Ett hjärta RÖTT,   Roger Jönsson,  Utsikt från höjden,    Opinionsbloggen,   HBT-sossen: Regeringens svek,

Dagens rekommenderade länk – Nils Schwartz

Mitt i diskussionen om de sociala mediernas och bloggarnas ökande betydelse vill jag rikta uppmärksamhet på en fantastiskt välskriven recension av Nils Schwartz. Han visar här att han håller den professionella journalistikens fana högt. I denna artikel om ytterligare nazistbiografier – Longerich om Himmler, Kristofersen om Heydrich, ”förintelsens arkitekt”- efterlyser han nu istället  skildringar av de namnlösa hjältar som står emot förtryck och ondskans monotona regimer, snarare än det obscena uppgåendet i de mediokra bödlarnas bestialiska vardagsrutiner.

Det får mig att tänka på Hla Hla Win, den 25-åriga kvinnliga frilansjournalist i Burma som uppges ha dömts till 20 års fängelse 31 dec 2009, för sitt samarbete med exilnätverket Democratic voice of Burma i Norge. För den som vill bekanta sig mer med hur svåra förhållanden människor som vill rikta världens uppmärksamhet mot vad som pågår i den hermetiskt tillslutna militärdiktaturen arbetar under rekommenderar jag återigen SVT – Kultur Specials dokumentär som nyligen sändes: Det är en både hjärtskärande och skakande berättelse om det dödsföraktande mod som dessa människor visar, och hur det belönas av den hjärndöda militärjuntan.

Andra exempel är Lydia Cacho i Mexico, som lever under ständigt hot för sin kamp mot de systematiska kvinnomorden i gränsstaden Ciudad Juarez och sina avslöjanden av pedofilnätverk med förgreningar i den mexikanska samhällstoppen, vilka lett till långa fängelsestraff för vissa av förövarna medan andra sitter kvar ograverat på sina höga maktpositioner.

Man tänker också osökt på The Tank Man – mannen som ensam gick emot pansarvagnarna på Himmelska Fridens Torg 1989.

Var får dessa människor sitt mod ifrån? Lydia Cacho säger att hon drivs av sin känsla för rättvisa och att hon ”väljer att inte vara rädd” i en intervju om hennes bok Jag låter mig inte skrämmas:

”– Barnen har blivit mina lärare, att veta att de uthärdat onämnbara saker och ändå väljer att skratta, leka och visa tillit igen. Jag gör detsamma, det är hoppets kärna.”

Se tidigare bloggposter: 100 % stöd till Isobel Hadley-Kamptz, 100 % stöd till Lars Vilks,

Läs även: Farmorgun i Norrtälje, Peter Andersson – Politikern, partierna och sociala medier,   JMW:s blogg I,  Politik och sociala medier,   Kent Persson (m) blogg,  Om hat och kärlek på nätet,  Signerat Kjellberg – Politiker med den rätta Twitter-knycken, Kacklar för många politiska bloggare i eget bo?, Redaktionschefens blogg,   Robert Noord – Gräsrötter vågar vara mer frispråkiga,   Blog of Ronnestam,  Emanuels randanmärkningar – Myten och missförståndet om bloggars inflytande,  Sagor från livbåten,  Svensson,   och så SVD – Politikerna som twittrar och bloggar hela listan,

Tack – till Jenny W:s webblogg för tipset om Nils Schwartz artikel