På ett sätt upplevde jag, att litteraturen lyste med sin frånvaro på årets Bokmässa. I seminarieprogrammet trängdes utilitaristiskt didaktiska rubriker som förvandlade mina fötter till stumma block av bly som man aldrig någonsin skulle orka släpa med sig till programpunktens lokalitet.
Det kändes ibland som straffkommenderingar folk måste tvångsta sig till på jobbet (annars får de inte åka), snarare än en fest för litteraturen som konstart, som ju mycket riktigt inte heller har någon plats i Björklunds kulturrevolutionära program för Sverige. Där kultur, humaniora och kritisk samhällsvetenskap rensas ut till förmån för matematik, teknik och NO i en tid när branscher som verkstad, stål, järn och bygg bryter samman inför våra ögon. Så huvudlöst kulturfientlig är den här regeringen således.
Många lyssnar på…
…prat om eurokris med Göran Greider och Johan Norberg….
…och på Martin Schibbye och Johan Persson som pratar om pressfrihet.
I R2 Rum för Poesi möttes man av Christer Hermanssons skämtsamhet av sämre sorterns Office-kaliber, som inte ens nådde till stå-upp-nivå. Giannina Braschi kändes vilsekommet poetisk i den medietillvända snacksalighetens marknadstempel.
Giannina Braschi från Puerto Rico/New York.
Stapelvarufabrikanternasom spottar ur sig enligt mängdprincipenkändes, jämte spökskrifterna, ocksåalltför väl representerade. Hur låga kvalitetskrav man än har måste man tillstå att en bred strömfåra i denna veritabla deckar- och måbättre-godaråd-gördetsjälv-bokflod utgörs av dött språkslam som borde filtreras finare för att ge plats åt andra stim.
När det gäller skönlitteraturen som tilläts komma till tals intog givetvis Merethe Lindström en välförtjänt centralplats. Apropå sin novell Kyssen liknade hon på eftertänksamt frammejlad prosa det avtryck en kyss kan göra i en människas liv vid det avtryck en bok kan göra på läsaren.
I övrigt valde jag att lyssna på två nestorer: Lars Gustafsson och P O Enquist. Inte för att jag gillar Lars Gustavsson särskilt bäst men han är ändå en riktig författare. P O Enquist som jag däremot gillar likaså. Hans Livläkarens besök är ett stycke utsökt skönlitteratur av ett slag som verkar vara på utdöende för att ersättas av fokus på egomaniska böcker som Knausgårds tegelstenar i monumentalformat.
Karin Olsson med Lars Gustafsson och P O Enquist. Om Författarskap och åldrande.
Tur då, att monterprogrammet bjuder på intressanta utställare med en sådan mångfald att här finns något för precis alla intresseinriktningar och kvalitetsmått, inte minst tack vare folkrörelsernas ideellt arbetande kämpar för det fria ordet och litteraturskatten.
Monter. Bokmässan 2012.
Vi bör betänka vad som händer när dessa ideella krafter också diminuerar för att ersättas av tegelstenskrafter i monumentalformat.
(Ovan målning stod utställd i vestibulen under Bokmässan på hotell Gothia Towers invid Westcoast restaurang & bar, kunde tyvärr ej finna namn på konstnären och titel på verket)
Kulturskymningen 2012 sker således under en varvskris i monumentalformat. Hela Europas postindustriella sönderrostat försenade trauma är över oss, för att inte säga hela världens. I det läget är konsumism inte lösningen, som Nina Björk så riktigt påpekade. Utan kraftigt omfördelad rikedom, sänkt arbetstid, mer offentlig konsumtion, energiomställning osv.
Inte minst – mer kultur. Innan analfabetismen tar ett grepp om kontinenten pga en ofantlig nedmontering av omistliga värden.
När det gäller årets tema Norden kan konstateras, att medan övriga länders representanter och ministrar under invigningsceremonin talade sig varma för att värna våra inhemska språk och den nordiska modellen, läs social trygghet, höga sysselsättningsmål och jämställdhet, så talade Lena Adelsohn-Liljeroth om vår ”intuitiva förståelse” av varandra.
Det senare lite märkligt med tanke på att det väl är just där det brister. När svenskar möter danskar talar de engelska med varandra och finska är det inte många andra än finnar som förstår, för att inte tala om isländska. En språkförbistring, som inte minst märktes i Bokmässeupplagan av, ur det perspektivet, kongenialt betitlade Babel. Alltså måste det vara något annat (kynnet?) än språken som Lena menar . Man kan ju ana vad i denna de yttersta av 30-talistiska tvångsupprepningsdagar.
I november ska spanska banker (= tyska långivare) ”rekapitaliseras” med 500 miljarder kronor. Borgs ”favorit” IMF-chefen Christina Lagarde fick ju igenom sitt krav på direktkapitalisering av banker via ESM med skattebetalarnas pengar utan onödiga omvägar över parlament och annat tjafs.
Som jag skrivit om tidigare finansieras ESM till hälften av IMF och det är där Sverige kommer in eftersom både Borg, Reinfeldt och Löfvén ju lovat bidra med 100 miljarder svenska skattekronor. Efter Spanien följer Italien, därefter kanske till och med Frankrike.
Det är därför svenska lärare inte kan få sina 10 000 kr och skolan inte kan förstatligas. Lånar Borg upp 100 miljarder kronor till den svenska statskassan för att i november rädda de tyska bankerna via ESM/IMF och 16 miljarder till sänkta bolagsskatter så blir det inte ett rött öre över till kommunerna, och sannerligen inte heller till några nya, statliga åtaganden.
De tyska stenrika bankerna och exportjättarna som i åratal lukrativt livnärt sig på att hejvilt låna ut pengar till spanska husbubblan, manipulera räntor och låna ut massor till Grekland, Italien osv måste ju hållas helt skadeslösa så att de inte lider några kreditförluster. Gud förbjude att deras kapitalberg inte skulle hållas intakta med svenska skattemiljarder.
Därför offrar S/M-politrukeriet våra barns framtid på de tyska bankernas altare och vi får en analfabetiserad, massarbetslös, bostadslös generation.
S och M säger inte ja till lärarna utan till Deutsche Bank och tyska exportjättar, europakt och nedmontering av staten Sverige till förmån för tyskledd konfiseringsdiktatur.
Med bortre parentes för både sjuka och långtidsarbetslösa, nystartszoner för nyanlända, noll vård, noll mediciner, noll apotek, noll skola, noll allting men fortsatt extra allt för expolitiker och bonusdirektörer och fina reträttposter för S-politrukeriet inom skattefinansierade Bank, Riskkapital & Finans. Som tack för hjälpen till Deutsche Bank och nya svenska utrikesministern: Guido Westerwelle.
”På tjugo år har den tiondel i Sverige som tjänar mest fått 76 procent mer att röra sig med, säger Ekot i artikeln ”Inkomstskillnaderna har ökat”. Ändå vill varken S eller M lyfta ett finger för att komma till rätta med denna extrema ekonomiska orättvisa som inte bara slår sönder samhället utan också demokratin.
Bankerna tjänar numera pengar huvudsakligen på spekulation eller s k egenhandel, de har alltså slutat finansiera företag till förmån för derivathandel och uppblåsning av bubblor. Således avskaffar de sitt eget existensberättigande.
‘In the old days, Wall Street and the finance industry financed things that got done, be they the railroads or the interstate system, all of that has to be financed. That is what finance is supposed to be about. What is entirely changed, is that they’re in the business of making money for themselves. If it happens that they can also finance something along the way, ok – but that’s really no longer part of the core business.’”
Vad ska vi då ha banker till? Och varför ska vi baila ut dem med statskassan VARENDA gång deras spekulationsbubbla spricker? De skapar ju bara massarbetslöshet och kraschar världsekonomin, gång på gång, genom sitt regelrätta spelmissbruk:
”Correspondent: [. . .]”trading of derivatives” is ”really the lifeblood of the banks.” [. . .]
Kvinnor och barn är, liksom i en dysfunktionell alkoholistfamilj, de stora förlorarna på S & M:s totalt ansvarslösa möjliggörarpolitik, då kvinnor främst arbetar inom skattefinansierad välfärdssektor, som slimmas ännu mer anorektiskt varje gång regeringen med stöd av S (och SD) skickar hundratals skattemiljarder till euron (tyska banker) via IMF för att hålla spelmissbrukarna på finansmarknaden skadeslösa och därmed också möjliggöra fortsatt missbruk (ett missbruk, som den alltmer mansdominerade (S)taffage-eliten dessutom är aktivt och djupt involverat i). Det i sin tur ökar den s k barnfattigdomen, kvinnors arbetsskador och våldet på kvinnodominerade arbetsplatser.
Både S och M vill fortsätta skänka bort våra skattemiljarder till riskkapital och storbanker – inte bara genom att låta riskkapitalet fortsätta vbf skattefinansierade vinster till skatteparadis genom att tillhandahålla en svensk marknad för offentlig upphandling som uppgår till 820 skattemiljarder per år – utan nu även genom att baila ut bankerna EN GÅNG TILL trots att förra mastodontbankräddningen skedde för mindre än fem år sedan, dvs 2008.
EU:s ”nödlån” till Grekland kom inte befolkningen till del, utan gick istället direkt till de privata långivarna (tyska storbanker och riskkapital) som på det sättet skulle slippa kreditförluster. Under det ‘förlorade’ börsåret 2011 betalar Wall Street ändå ut 80 miljarder dollar i bonusar till sina star traders (annat ord för hästskojare), en summa som ändå bara utgjorde en ytterst minimal del av vad bankerna själva tjänat på spekulationen och luftslottsproduktionen vars fantomenmurbruk heter derivat, svappar, cds och you name it.
Enligt Affärsvärldens senaste onsdagsrapport är det också de sekretessbelagda luftaffärerna ‘OTC’ (over the counter) som accelererar i takt med att den ‘vanliga’ börsen inte garanterar de jättevinster som spekulanterna vant sig vid efter varje knapptryckning.
Spelmissbruket fortsätter således, med ökande styrka, genom att skuggbankiriskt obskyrt gå under jorden, och våra S/M-politiker (som antagligen själva dagligen spelar) är angelägna om att hjälpa gamblarna fördjupa misären som detta patologiska spelberoende försätter hela världens befolkningar i. De som blir utan i världsfamiljen, när alla pengar går till missbrukaren, är kvinnorna, de äldre och barnen, därav ungdomsarbetslösheten, därav de fallerande skolresultaten, därav barnfattigdomen, därav skolor som liknar ruiner, därav bostadslösheten, därav tågen som inte går, ambulanserna som inte kommer, icke-anställningarna i vård, skola, omsorg, därav de låga lärarlönerna, därav underbemanningen, därav vanvården av äldre, call-centers som inte svarar, utförsäkringarna som dödar. I en värld som regeras av langare har arbete inget värde och människovärdet ingen hemvist. Det enda ideal som hyllas är drömmen om det stora klippet. Lottovinsten för vanliga dödliga, rippa medborgarna på statskassan för bankerna. Kort sagt den neoliberala dansen kring guldkalven.
Och nu ämnar alltså Löfvén, Reinfeldt och Borg ge bort 145, 2 svenska skattemiljarder med europakten, vilket garanterar svältpolitik och massuppsägningar i välfärden även i Sverige, av hittills inte skådad omfattning. Det kommer att brutalisera samhället ännu mer och göra ännu fler kvinnor massarbetslösa, vilket i sin tur garanterar kraftigt ökad s k ”barnfattigdom” samt ökat spelrum för extremhögern (vars främsta tillskyndare är ”bank & business”) när väljarna blir varse att S (Hollande) och M (Sarkozy) är två Borg-sidor av samma totalitärt tyskstyrda Merkel-mynt, trots Hollandes intimiderande slagord:
”Hollande seems bent on really sticking it to the banks. He is no fan of the City of London and Wall Street and has openly criticized them for the role they played in the financial crisis. ‘My enemy is not another candidate, it is not a person, it has no face, it is the world of finance,’ Mr. Hollande said in January. [. . .]
Socialist politicians usually ramp up the rhetoric against banks on the campaign trail to pick up votes, so Hollande’s hatred of the financial system may just be his way of playing to his base. Once in office, he might actually tone it down. Wall Street certainly hopes he does. ” [anm: min länk i citatet]
Men i en världsekonomi där 30-50 % av högutbildade går massarbetslösa pga spekulationsekonomin – dvs den jobblösa tillväxten och bankernas kapitalackumulation via derivathandeln och masspekulationen med Wall Street som avsändare – där hjälper det inte, Löfvén, att satsa på ”utbildning”. Innan dess måste nämligen finansmarknaden saneras, bankerna regleras och skattepengaflödet till euron via IMF (=storbanker) upphöra. Det måste ske NU. Innan kraschen i eurozonen är ett faktum – dvs innan också Tyskland kraschar och därmed faller på sitt eget grepp. Skicka inte fler skattemiljarder till euron via IMF/ESM (=till Deutsche Bank). Skärp till er – eller avgå:
”Austerity economics in Europe is fanning the flames, as public budgets are slashed on the false crucible of fiscal responsibility. In the United States, an anemic recovery and plunging home prices are taking a toll: a large portion of the public believes the game is rigged, and no longer trusts that the major institutions of society – big business, Wall Street or government – are on their side. In Europe and America, 30 to 50 percent of recent college graduates are unemployed or underemployed.”
Läs: SVD – Ulla Andersson (V) och Jonas Sjöstedt (V): Wahlroos förakt bör sporra till förändring – citat:”Det är dags att ändra politik. Finansmarkanden måste regleras med höjda kapitaltäckningskrav, skatt på finansiella transaktioner, förbud mot vissa former av spekulation och en bankdelningslag som gör slut på skattebetalarnas indirekta stöd till finansiell spekulation. Bankerna och deras ägare måste bära sina egna förluster, annars kommer de aldrig att lära sig. En 90-procentig skatt på deras bonusar och lyxvåningar vore också rimlig.”, Läs Rapporten – ”Dela bankerna, minska riskerna”
Profficeutförarna har gett en lärare behörighet i 14 ämnen, varav flera för vilka hon saknar utbildning och aldrig har undervisat i.
”Samtidigt kan DN avslöja att lärare getts behörighet i ämnen de varken undervisat i eller utbildat sig i.
I går kunde DN avslöja att Skolverket ingått ett avtal som innebär att det är personal på bemanningsföretaget Proffice som i princip beslutar om lärarlegitimationerna. Flera lärare har därefter hört av sig. En av dem har getts behörighet i hela 14 ämnen – flera av dem helt felaktigt.”
‘Helt naturligt‘, tycker Jan Björklund, som nu ”slår tillbaka” mot den befängda kritiken att det skulle vara oseriöst att anlita ett bemanningsföretag för myndighetsutövning så att lärarlegitimationerna kan snabbexpedieras och vara klara innan 1 juli 2012, det huvudlösa datum regeringen satt för kravet på lärarlegitimation i skolväsendet, den olagliga lagen som retroaktivt ogiltigförklarar redan utfärdade akademiska yrkesexamina för en hel yrkeskår.
”Det är oerfarna anställda på Proffice som granskar alla ansökningar, examensbevis och andra dokument. De gör sedan en bedömning och väljer bifall eller avslag.
Därefter ska Skolverket, som endast har fem personer som jobbar med projektet, bara kasta en snabb titt på ansökningarna. I genomsnitt får det inte ta längre än fyra minuter per ärende om man ska hinna med de 77 000 ansökningar som hittills kommit in och ska vara klara till sommaren.
Enligt Tommy Lagergren, avdelningschef på Skolverket, är det tillräckligt.
– Vi har bedömt att det ska räcka med en snabb kontroll, säger han.”
Redan den nya skollagen 2010:800 är så illa skriven, att den innehåller logiska blottor, som skulle få vilken behörig lärare som helst att häpna över, att något sådant tillåts passera som lagtext.
I den står, att endast legitimerade lärare ska få lov att undervisa efter 1 juli 2012. Hur ska då de nyutexaminerade lärarna kunna genomföra en introduktionsperiod, under vilken en lärares samtliga arbetsuppgifter – där uppgiften att undervisa måste ses som central – ska ingå?
När Alliansen leker regering så går det som det går – inte bara med ekonomin och jobben – utan också med kompetensutvecklingen av landets befolkning. Lärare utan utbildning men med imponerande diplom från Proffice kommer att accelerera hastigheten med vilken urholkningen av kunskaper sker, vilket gynnar högerpopulismens ohämmade framfart. SD:s siffror är nu uppe i 8,3 %. Med lite mer pekpinnepolitik från major Björklund har vi snart en helt kunskapsbefriad och språklös generation, som kan ta jobb i det Nya Försvaret för en uppläxning av det olydiga folket, med ”pekpinnar” av grövre tjocklek, när orden inte räcker till.
-Det var en tävling där vi skulle registrera ansökningar så fort som möjligt. När jag tänker på det nu undrar jag hur rättssäkert det är att pressa igenom en registrering på några minuter för att vinna en tävling – en ostbricka.. [. . .]
Proffice förnekar att det förekommit någon tävling, men SVT har fått bekräftelser från flera andra personer, som också berättar att tävlingen genomfördes trots protester.
SVT:s källor berättar om mycket stora arbetsmiljöproblem på anläggningen i Solna.
-När vi kom dit fanns det inte tillräckligt med lampor, vi fick städa själva de första dagarna för de hade inget städbolag, säger Julio Bunz.
Flera som inte vågar framträda öppet berättar hur det saknas kontorsmaterial, att anställda valt att köpa in egna möbler och att lunchrummet är så litet att man får äta i strikta 30-minutersskift.
Fick inte prata med varandra
– Vi fick inte prata med varandra, vi fick inte gå mellan olika våningsplan, vi fick under inga omständigheter kontakta Skolverket själva, säger Julio Bunz.
Proffice medger att det funnits problem som nu är åtgärdade, med bland annat belysning och städning, men i övrigt tillbakavisar man beskrivningarna.
-Jag har ingen bild av att det skulle vara dåligt på något sätt, säger Maria Uggla, presschef på Proffice.
Lars Garnefält, ombudsman på fackförbundet Sveriges ingenjörer, berättar att han besökt anläggningen efter att personalen hörde av sig:
-Vi fick träffa dem i två omgångar för alla ville prata med oss!
Klagade – fick sluta
Även Skolverket har reagerat, efter att man i november fick ett anonymt brev som slog larm.
-Vi tog upp det med Proffice ledning, säger avdelningschef Tommy Lagergren på Skolverket.
I december byttes en grupp anställda ut eftersom Skolverket bett Proffice att sänka kompetens-nivån.
-Konstigt nog var det vi nio som klagade på rättssäkerheten som fick sluta, säger Julio Bunz.”
De lärare Björklund håller högt är tv-personligheter som i På Spåret avslöjar att de inte vet vad en abakus är och, likt Björklund, inte vet vad företeelser som algebra står för, än mindre vad Nils Ferlin skrivit eller vem som tonsatt hans dikter.
”Anställda på Proffice granskar alla ansökningarna och gör en bedömning som sedan ska godkännas av Skolverkets fem handläggare.
Enligt Dagens Nyheters beräkningar har handläggarna fyra minuter per ärende på sig om de 77 000 ansökningarna som hittills kommit in ska vara klara till sommaren.
Tommy Lagergren, avdelningsdirektör på Skolverket, tror att tiden räcker till.
– Vi har bedömt att det ska räcka med en snabb kontroll, säger Tommy Lagergren.
Lena Marcusson, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, är kritisk till upplägget, som hon anser ligger i en gråzon.”[anm: min fetstil i citatet],
”Skolverket har dock flera gånger betonat att det kan vara komplicerat att avgöra vilken behörighet en lärare ska ha. Lärarutbildningen har förändrats ett flertal gånger genom åren. Examensbevis har utfärdats av ett stort antal lärosäten och dessutom finns fortbildning och tilläggskurser med otydligt innehåll.
– Man undrar ju vem som ansvarar för kvaliteten i beredningen av besluten, säger Lena Marcusson.
Rent juridiskt är upplägget i en gråzon, menar hon. Myndighetsutövning får normalt inte skötas av ett privat företag men Skolverket har gått runt detta genom avtal med varje enskild anställd på Proffice. Formellt har uppdraget därmed inte getts till Proffice som företag.
Allt arbete sker dock i bemanningsföretagets lokaler och enligt en källa med mycket god insyn har de anställda ingen direkt kontakt med Skolverket. Dessa är mestadels unga akademiker på sitt första jobb.
De tjänar omkring 21 000 kronor i månaden. Skolverket betalar 3–4 miljoner till Proffice varje månad. I december motsvarade utbetalningen cirka 78 000 kronor per anställd.
Bemanningsföretaget får därmed ett rejält överskott trots att man genom den speciella avtalsformen är helt ansvarsfri” [min anm: Därför Josefin Brinks aversion mot bemanningsföretag är fullt förståelig, det handlar om lönedumpning och otrygga anställningsvillkor]
”I praktiken är det Proffice som fattar beslut, från första början vi får in ansökan till dess att beslutet är fattat. I teorin skulle Skolverket ha mera insyn och mera kontroll men så har det inte blivit, säger Julio Bünz. 31-årige Julio Bünz, som snart är färdig lärare i spanska och samhällskunskap, arbetade som handläggare på Proffice med lärarlegitimationsprojektet fram till årsskiftet. Då fick han och nio andra handläggare sluta på grund av att Skolverket ville få ner kostnaderna för projektet.
– Vi alla som jobbade, vi var överens om att det här inte var rättssäkert, säger han.
Varför är det inte rättssäkert?
– Skolverket har inte kontroll över vem som får vilken behörighet, vilket gör att felprocenten ökar. Granskningen och handläggningen blir väldigt dålig.”
Det säger en hel del om i vilken otakt med tiden som Sveriges makthavare befinner sig. När andra länder börjar vakna upp till den neoliberala mardrömmens djupare sanningar av avskaffat människovärde, massakrerad natur, ekonomisk ruin och korrupt gangsterekonomi, och reser sig i ihållande protest mot den, så vill Alliansen, i beaktande av dessa enorma och oöverskådligt negativa konsekvenser, att vi ska sjunka ännu djupare ner i de avreglerat neoliberala helveteskretsarna av massarbetslöshet, fattigdom och gangsterekonomiskt våld mot naturen, välfärden och de demokratiska fri- och rättigheterna.
Men den 15 oktober har du möjlighet att göra din röst hörd,
Istället måste man formulera konkreta, politiska krav, som man riktar mot makthavare och etablissemang. Lämpligen om ett omedelbart införande av sex timmars arbetsdag och valutarestriktioner samt krav på bankerna om inhemsk utlåning till produktiva investeringar för jobb i respektive land, som villkor för redan mottagna, och eventuellt tillkommande bail-outs eller andra skattemedel.
Vidare måste man formulera krav om ett ekonomiskt paradigmskifte. En frigörelse ur neoliberalismens ideologiska tvångströja av själsdödande, kulturfientligt monetär, stupid letargi helt enkelt. Värdepapperiseringen måste avskaffas. Möjligheterna att tjäna pengar på derivativa, Credit Default Swaps o liknande instrument måste avskaffas och avtal om utbetalning av försäkringar i enlighet med dem ogiltigförklaras. Skuldnedskrivningar måste ske, både privata och offentliga, och euron måste upplösas.
Med jobblös tillväxt och kapitalackumulation för de allra fiffigaste derivatfifflarna har klyftorna ökat alarmerande. Det har inte bara lett till att produktion flyttats till slavarbetsmarknad med extremlåga löner i Kina och Indien, utan också till lägre skatteintäkter och snart även drastiskt sänkt konsumtion, vilket i sin tur leder vidare till att vi glider allt längre ut på revolutionära vatten. Kriminalitet och våld ökar. I slutändan är möjligheterna till snabba klipp uttömda. Melancholia rammar jorden.
Och fascismens stövlar trampar, men vi vet ännu inte i vilken form den kommer att gestaltas , eller vilken massrörelses skepnad den kan komma att, kameleontiskt, försöka dölja sig inom och anta. Det är som alltid den ökända hästen från Troja. Och SD sitter redan i riksdagen, och nu också på bästa sändningstid i TV, som i stort sett enda opposition, samtidigt som deras siffror åter framställs som ökande.
”Money for jobs & housing
Not Banks & War”
…står det på #OccupyWallStreet -demonstranternas plakat. En bra början tycker jag. Specificera snarast med 6 timmars arbetsdag. Stopp för CDS och värdepapperisering samt Skapa jobb i offentlig sektor kan fortsättningen lyda.
Istället för att rädda bankernas jättevinster och bonusdirektörer, ska pengarna gå direkt till offentliga jobb inom vård, skola, omsorg och infrastruktur.
—— 12th October ——
Latin America actions starts.
Social Forum.
October 12, 2011 as a global day of action against capitalism. Support for the revolution and struggle against the capitalist system. (info pending) http://fsm2011.org/en/node/1508
Det börjar bli för trångt i (M)itten – därför söker sig både C och S högerut.
Så nu är det dags för arbetslösa och sjuka att få (S)tryk av S också, tycker Åsa-Nisse och Blåsossen. De lägsta rangens ”bidragstagare” ska leva långt under existensminimum, som sig bör, då de bara arbetar gratis, och inte har ett ”riktigt” jobb. T ex ett sånt där fint bidragsfinansierat arbete, där man dagligen ser till så att ambulanserna inte går, skolresultatet rasar i botten, miljarder slösas på (M)iljöprojekt samt ljuger väljarna rakt upp i ansiktet, för att sedan kunna gå i pension, spela golf på Bahamas eller dyka på Filippinerna och njuta sitt otium redan vid 55 i en enda jättelång behaglig solnedgång, med rätt pris på Martinin.
Samtidigt fortsätter den S-märkta moderatregeringen – eller det ”Nya” Arbetarpartiet, att slänga skattemiljarderna i Papperskorgen. Förutom sänkt restaurangmoms så ska Sveriges andel till IMF (som själva sålt ut sin guldreserv i sitt ogenerade kryperi för tyska och amerikanska banker) nu fördubblas.
Fast Anders Borg tycker inte ens att det räcker, utan menar att vi ska bidra med ännu mer pengar till räddningen av denräddningslöst förlorade euron, hellre än att Grekland tillåts lämna euron & tyska och franska banker gör rätt för sig genom att själva stå för sina sämre placeringar (avskaffa bonusar och golden handshakes).
”I onsdags bekräftade europaparlamentet, de europeiska folkens företrädare, kommissionens och medlemsstaternas viljeriktning. Även om viss formalia återstår har man nu beslutat att ge gemenskapsnivån avgörande makt över hur medlemsstaterna använder sina statsbudgetar. Hur vi i Sverige väljer att använda våra samlade medel (skattemedel) underkastas nu EU. Detta är essensen i det s.k. lagstiftningspaket.
När man lagstiftar inom EU ristar man i sten. De lagar och bestämmelser som antas låter sig sällan eller aldrig ändras. Den borgerliga majoriteten i Europa har nyttjat detta faktum maximalt. Det ramverk (eller tvångströjan om man så vill) som dras kring statsbudgetarna har riggats finurligt. Att bedriva expansiv finanspolitik i Keynes anda kommer att bli svårt. Kanske omöjligt. Jag och en kollega skrev också en debattartikel om förslaget.”
Detta dessutom utöver de 25 svenska extramiljarder som redan tidigare i tysthet beslutats till ”räddningen” av Grekland (=IMF:s desperadoräddning av tyska banker), istället för att vi ska få något som mer än avlägset påminner om vård, skola, omsorg och infrastruktur.
”KPMG har i den internationella undersökningen mätt den effektiva inkomstskatten och socialförsäkringskostnaden baserat på en bruttoinkomst på 100.000 dollar. Utfallet visar vilken andel skatt inkomsttagaren faktiskt betalar på denna årsinkomst.
I toppen av listan ligger Belgien med en effektiv skattesats på 48 procent, vilket kan jämföras med den svenska på 35 procent.
Studien visar att Sverige ligger på 25:e plats i högskatteligan internationellt och placerar sig på 17:e plats i Europa. Förra året placerade sig Sverige på 10:e plats internationellt och på 9:e plats i Europa.”
Sen – angående att belöna miljöbilsägare. Miljöbilar är mycket dyra, så det är bara rika som har råd att köpa dem. Hur rättvist är det att straffa de som är beroende av en – oftast gammal eller begagnad bil för att kunna handla eller ta sig till arbetet? Och när det gäller stora bilar så är det ju ofta barnfamiljer som måste ha dem, särskilt de som bor i förort eller på landet. Bättre då med miljöbilspremier och bidrag till att bygga om gamla bilar så att de kan gå på miljöbränsle.
Nina Hagen besökte som bekant årets Bokmässa, och hennes framträdande var både märkvärdigt och märkbart.
Munderad som en levande voodoo-docka intar hon demoniskt seminariescenen och tar snabbt kommandot över intervjun från GP:s kulturutsände som tror att han kommit för att hålla i ett samtal med henne.
Med en röst från andra sidan trummar hon ut sitt kristna kärleksbudskap för att avsluta hela sin raspigt rappade predikan genom att greppa gitarren och dra av ett par egna gosplar i rock n roll-takt.
Hon berättar engagerande om tillvaron som ung pionjär och sångerska i barndomens DDR, där tillvaron tar sig åtskilliga Kafka-vändningar, bl a genom att hon får bevittna sin mammas självmordsförsök, blir lämnad av sin första kärlek och tar LSD, och ber då Gud om att befria henne från mardrömmen som händelserna och drogen försatt henne i.
Hennes mamma var klok nog att skicka henne för tröst hos en farmor, som var djupt troende och bibringade Nina åter den tro, det hopp och den kärlek som de skakande händelserna rubbat hos henne.
När hon då sitter fast i drogens grepp och misär, så ber hon därför till Gud om att befria henne från det lidande som hon befinner sig i. Och Gud svarar: Det ska jag göra men först måste du dö.
Då går Nina med på det, och slungas därefter in i en extrasensorisk upplevelse där hon kan se allt och sig själv utifrån, och denna katharsis-tripp ledde till att hon tillfrisknade från både drogen, sin depression och lust att dö.
Efter sin inledande existentiella bekännelse för hur hon kom fram till sin tro på Gud som inte lämnat henne sen dess, övergår hon till själva epiken.
Om hur hon tog ställning politiskt mot regimen och för sin styvfar Wolf Bierman när han nekades inresa till DDR, pga sina politiskt frispråkiga sånger mot diktaturen. När hon inte med protester lyckas få in honom i landet igen bestämde hon sig för att också själv emigrera – till Västberlin, vilket hon gör tillsammans med sin mamma.
Hon kommer sedan till London och kliver rakt in i punkens födelse som dess självklara drottning. The rest is history.
Från en sensationell undergroundtillvaro till en annan skulle man kunna säga. För att göra en lång historia kort kan jag meddela, att hennes framförande på Bokmässan, med röst som från en avgrundsdjup eldbrunn, så lyckas hon – trots att hon bara timmar tidigare blivit gripen och kroppsvisiterad av den svenska tullen på ett djupt kränkande sätt – med konststycket att skänka publiken en märkbar värme och humor, som strömmar ut från hennes spirituella ordflöde, med vilket hon diaboliskt gisslar allt från sin forne guru Babaji till George Bush med svavel som heter duga.
Man känner sig upprymd och går därifrån med både hopp, kärlek och en återupprättad tro på människan och världen, tro det eller ej.
Sen är det bara att gå vidare till en kopp kaffe och Happy, Happy så är dagen gjord.
Problem med luftslottsbyggande politiker som Anders Borg är att de ljuger hela tiden. Sverige är snart bankrutt och det har han givetvis vetat om hela tiden.
Vi lever i en spekulationsekonomi där signumet är konsumtion på kredit. Hushållens alla pengar går nämligen till bankerna och elbolagen pga de uppblåsta fastighetspriserna och den avreglerade elmarknaden så att annan konsumtion tas på kreditkort med skyhöga räntor (så får bankerna in ännu lite mer pengar).
Övervinsterna går också rakt in i tysk och finsk statskassa (EON och Fortum), inte minst med hjälp av allsköns luftfakturerade ständigt höjda avgifter fast kunden beträffande bankerna gör jobbet själv via datorn, respektive beträffande elbolagen med hjälp av nätavgifter, som faktureras flera gånger om för ett underhåll som gjordes för många år sen, av ett nät som ändå aldrig tycks fungera optimalt, åtminstone inte när det skulle behövas, varpå man nog måste debitera lite till.
Bankerna lånar i sin tur upp 1500 miljarder kronor i dollar (pga att oligarkiska emerging muller-markets endast tar dollar) som de sen lånar ut till luftslott, som sen rasar och vi får baila ut dem, samtidigt som de har våra hus som sina säkerheter.
Man har till och med sett så korkade kommentarer som att människor tycker Bo Lundgren är ‘fantastisk’, och liknande, som gör vinst när han omvandlar valutareserven till dollar, men den enda anledningen till att han gör det är, för att bankerna kräver att vi skattebetalare håller en valutareserv på 300 miljarder i dollar, så att vi kan baila ut dem närhelst deras högriskspekulation i luftslott i Baltikum och kanske spökstäder i Kina, evaporerar. Det handlar om spekulation med summor motsvarande halva Sveriges BNP och drygt hela statskassan, som därför snart går i KK.
Det här som vissa högst oinformerade dåraktigt pratar om – Borgs ”goda statsfinanser” – är endast en fasad, liksom de Nya Moderaterna endast är en fasad, precis som de luftslott som bankerna högriskspekulerat i på de ”emerging markets”, som i själva verket aldrig dyker upp, också är fasader, bakom vilka oligarklåntagarna och deras mellanhänder i bankvärlden bryr sig föga om ifall de kan betala tillbaka gigantlånen. Bara alla får pengar (dollar) i handen, bankdirektörerna och riskskapitalisterna höjda löner och bonusar mitt under brinnande finanskris och naturligtvis även pensionsavtal på 250 miljoner kronor vardera, så att de kan sluta jobba for ever och åka jorden runt flera gånger om.
Resten av kulorna för att upprätthålla fasaden på luftslottet bakom vilken den mellanstora skalbolagsaffär som heter Sverige äger rum, har Borg & Co anskaffat genom att sälja ut statliga kassakor. När de pengarna är slut så är de verkligen putz weck, finito, och då kommer vi inte att kunna låna ett nickel nånstans, på grund av den globala finanskris, som neoliberalismens blinda tro på egenintressets monstruösa girighet återigen drivit in oss i.
Lagom till Sverige kommer att behöva be IMF på sina bara knän om räddning, kommer det inte att finnas någon att få, ej heller kommer några offentliga verksamheter finnas kvar, där folk kan jobba för allt är utsålt till vrakpris av den moderatledda regeringen just då fastighetspriserna rasar samman som korthus, och en ännu större massarbetslöshet utbryter, när eurozonen faller, vilket sker mycket snart.
Problemet är den jobblösa tillväxten där all ”produktion” flyttats till låglöneländer, men även i Kina är den konstlade produktionen ett problem. Istället för att pengar går till människors behov, så bygger man spökstäder, allt medan många nästan svälter. Allt handlar bara om kapitalackumulation till de absolut rikaste som lever overkliga liv där de pendlar mellan sina (grekiska?) öar, lyxbåtar och egendomar världen över, med stopp då och då för att tanka pengar i skatteparadiset där de gömt undan pengarna och skattepengarna de roffat, på bekostnad av alla andra. Resten av människorna struntar man kort sagt helt och hållet i. Då blir det #ukriots för att foket i de urbana krigszonerna vet att de är lämnade åt sitt öde, berövade all samhällsservice, och att de rika har sjappat med pengarna.
Som sagt, 1500 miljarder kronor i dollar att betala tillbaka till internationella långivare med skyhöga räntor (svenska banker börjar redan känna av ”påtaglig” likviditetsbrits) blir dyrt för skattebetalarna (300 miljarder ur valutareserven och ännu mer ur budgeten).
Vad som sen kommer att ske är, att de rika barrikarderar sig och ropar på vapenmakt för att försvara de skattepengar de bluffat till sig från befolkningarna, men tillräckligt många lurade måste finnas kvar för att de ska slippa ställas till svars och dela med sig. Det är därför som Anders Borg måste stå i tv varje kväll och prata som en lätt rastlös automat, om Sveriges ”goda statsfinanser”.
Dessutom – Siemens och andra tyska ”bjässar” ”badar i pengar” -som de tjänat på PIIGS-ländernas konsumtion på kredit (som tyska och franska banker i sin tur tjänat multum på men vägrar stå för, när det börja handla om kreditförluster så ska istället IMF, ECB och EUbetala, särskilt IMF för där tvingas alla länder, även icke euroländer såsom Sverige bidra, vilket Tysklands Merkel som koloniserar Sverige helst ser) – men de investerar inte i jobb i EU.
Istället går 40 % av de tyska ”bjässarnas” investeringar till Kina & säkert pumpas mycket också in i just de spökstäder där ingen bor, de tomma affärer där ingen handlar, i väntan på en ”uppgång” som aldrig kommer, eller kanske för att de fungerar som penningtvättautomater.
Av den anledningen råder i EU en permanent massarbetslöshet, som dessutom, i takt med avregleringarna som fyller på det internationella jetsetets kassor med jämna mellanrum, växer än mer.
Och det som verkligen inte är ok är att ingen talar om hur det ligger till för ”svenska folket” (om bankernas högriskspekulation och skyhöga utlåning till emerging markets i dollar).
Detta känner Riksbanken sen länge till och tal har till och med hållits på banker om detta, men det sägs inte i nyheterna, inte på tv, och, framför allt uttalas det inte av Anders Borg till svenska folket så att de får veta hur det egentligen är ställt. Till en patient som endast har sekunder kvar i livet önskar han med ett strävt knappt synbart leende på läpparna ett riktigt långt och strävsamt liv.
För det är ju skandalöst att inte bankerna lånar ut för jobb och investeringar i Sverige när vi har massarbetslöshet. Ska svenska skattebetalare vara med och baila ut bankerna varje gång deras högriskspekulation på oligarkiska emerging luftslotts markets slår fel, vilket den gör titt som tätt (senast i Baltikum, och under bankkrisen – eftersom det naturligtvis inte är meningen att någon ny marknad nånsin ska ‘dyka upp’ utan endast utgöra fasad bakom vilken den riktiga skalbolagsaffären kan äga rum), så ska en betydande del utlåning ske till produktiva investeringar i Sverige, vilket inte sker.
Istället har bankerna bara lånat ut för att blåsa upp fastighetsbubblan, vilket i sin tur har blåst upp boendekostnaderna för ”svenska folket” till slavdrivande dimensioner. Samtidigt som ingen sparränta gives.
Som i ett riktigt U-land och en riktig Världsbank handlar det om att göda sig lukrativt på andras evighetslånga och djupa skuldsättning. Eller, som ett Hjärta Rött brukar påminna om – ”Det är du som ska ro”
Vad Cameron gör med sina auktoritära utspel kan jämföras med Jens Stoltenbergs reaktioner när 68 av hans Arbejderpartis unga kallblodigt mördas av en högerextrem hatisk EDL-anknuten terrorist och politisk massmördare. ”Vi ska möta hatet med mer kärlek, mer öppenhet, mer demokrati” var Stoltenbergs omedelbara reaktion.
Men med det, av honom själv, hårt nedbantade polisväsende, som austerity-England, till förmån för de rikas orubbade roffande, tillhandahåller, innebär vad Cameronmusen nu ryter ut, att han med öppen hand välkomnar de högerextrema – som blixtsnabbt utnyttjar situationen och bildar medborgargarden – som baseballträ-garanter för ”säkerheten” i landet.
Av skräck för medelklassens obehärskade raseri lovar Bernanke fryst ränta i två år. Den dag de allra flesta utsätts svårt för austerity och medelklassen hotas på allvar, vilken redan har inträffat i Englands fall, då går raseriet och reaktionerna inte länge att stävja. Sånt känner Bernanke till, men tydligen inte Cameron, hos vilken det viktiga istället är to keep a stupid stiffer upper lip.
Istället för att lyssna och försöka skapa dialog, försätter Cameron istället alla i skräck för vad de högerextrema kan ta sig till, men han vinner knappast äkta sympatier bland de 750 000 stats- och offentliganställda, akademiker, lärare, förskollärare, föreläsare vid universiteten osv som nyss tågade ut mangrant och strejkade: nämligen just de, som EDL-huliganerna och andra högerextrema med Breiviks föga polerade fjordmanspråk säkerligen kallar ”kulturmarxisterna” (vilka enligt Breivik alltså allesammans skulle avrättas). Det blir därmed tydliggjort att icke-ledare som Cameron utan att blinka gör sig till fiende gentemot en stor och bärande del av den egna befolkningen och vänder den ryggen för att istället luta sig mot Gatans verkliga parlament.
Det oundvikliga resultatet blir då alltså antingen revolution, eller så utvecklas de högerextrema medborgargardena till den nya rasistregeringen som vad än Cameron säger om det (troligen inte mycket), börjar deportera eller bruka våld mot stora mängder med människor – det är bara att välja. En satiriker publicerade ett Öppet brev till Camerons föräldrar, med den lättbegripliga piken riktad mot de korrupta politiker som nu tar sig brösttoner som de inte bryr sig om konsekvenserna av.
Den marknadsfundamentalismens girighet som makthavare inom den politiska och ekonomiska eliten hållit sig med är astronomisk och har försatt världen i krasch gång på gång. Ojämligheterna måste helt enkelt jämnas ut mer, annars blir det konfrontation, av ett eller annat slag.
Nemokrati 
