Etikettarkiv: litteratur

Knasgård – En Cyklopediker som är ute och cyklar

Att plattitydernas mästare Knausgård vill bli hyllad av Samtiden är tydligt. Vilket väl troligtvis nog är det enda som han också kommer att bli. För vem kommer att läsa hans förlegade drapor om 10 år? Knappast ens Grabbarna på Fagerhult, det är mitt tips. Möjligen jägarna på Karinhall, om det inte vore så att de senare sedan länge redan utdött av sin ampull cyankalium.

Porträttfotot som beledsagar DN:s lågvattenmärkespublicering av detta lama utbrott mot ett Sverige som ännu inte insett ”det vackra i nazismen”,  kan även det mäta sig med de allra yppersta av pekoral – likt en väderbiten polarfarare stirrar han oss rakt i nyllet.

Den isande härdningen av hårtestarna från de långa Arktisvistelserna i egokammaren övergår dock i kulturklimatets högervridna moderiktighet när intrycket av påsmetat rufsig, järngrå schnauzerkalufs ändå tar över. Och eftersom försöket till underbyggt uppfordrande blick sen även förenas med en liksom pillimarisk glimt på grund av den sneda huvudhållningen och framåtlutningen över bordet berövas det intensiva sanningssökeriet sin allra sista reminiscens Ibsen eller (varför inte fördenskull) Hamsun, till förmån för någon glosögd, slafsigt tecknad sjöbjörn i Karl-Alfred.

Anti-spenatiska ambitioner saknas inte. Vi har att göra med en Författare med i det närmaste allsmäktiga anspråk – på sin egen signifikans som läroboksförfattare för högstadiet.

”En roman är motsatsen: den söker komplexitet, den söker mångtydighet, den söker sanning . . . Också en roman som handlar om det enkla och om regression, är komplex och expansiv blott i kraft av att vara en roman – och om inte, så är det ingen roman. Jag beskrev den infantile mannen som dyrkar barnet, den skyldige som dyrkar den oskyldiga, och även om romanen är realistisk och konkret förhåller sig till denna relation, så sträcker sig metaforen ut i samhället och samtiden. Är metaforen giltig? Det vet jag inte, det kan jag inte veta, men det jag gör som författare är att skriva om mina egna känslor, böjelser, tankar och insikter”

Jo tack, vi vet det.

För en sådan upphöjd kravnivå ter sig alltså perspektivet ändå märkligt förkrympt

”Och ja, jag är man, så det är perspektivet.”

för att inte säga mer än lovligt cyklopögt, då han fortsätter med att inte bara förminska tonåringen, utan även hela manssläktet genom att  förlägga hjärnans geografiska hemvist hos detsamma dvärgmentalt mellan benen:

”och nu talar jag om tonåren, kändes så ohanterlig – det enda jag ville, att ligga med någon, verkade helt omöjligt”

Han jämför därefter oerhördheter som att låta sig uppslukas av ”det vackra i nazism” med banala mänskliga tillkortakommanden som att dricka för mycket, vilket väl går att jämföra ungefär lika bra, som en biedermeiersk chiffonjé och en vanlig påse.

Det tyder inte på någon större insikt i den mänskliga naturen. Att anse nazismen ”vacker” tyder dessutom på sällsynt dålig smak i rent estetiskt hänseende.

”Ändå gör vi det” – avslutar han sina därpå följande, tröttsamt triviala anaforer av upprepade likställelser av det försumbara med det nyss nämnda, katastrofala.

Vi vet att det kanske inte är bra att dricka, ändå dricker vi.

Vi vet att det inte är bra att skälla på våra barn, ändå skäller vi på våra barn.

Vi vet att det inte är bra att vara missunnsam, ändå är vi missunnsamma.

Vi vet att det inte är bra att vara bitter, ändå är vi bittra.

Fyll i själv – ‘Vi vet att det inte är bra att vara nazister – ändå är vi nazister.’ Tala för dig själv, skulle jag vilja säga.

Att kalla hans hjärndött didaktiska litania för en ”rasande uppgörelse” sträcker ut denna knausbolls fascifars till kulturdebattartikel

”i samhället och samtiden. Är metaforen giltig?”

Svar Nej. Den är löjeväckande. Lika löjeväckande som detta ‘anspråkslösa’ anspråk på ‘satir’ i sagans form, vars hopkokare Swift skulle ha dött av skam över att bli jämställd med i yrkeshänseende. Lindgrens Pomperipossa-artikel och Tage Danielssons Sannolikhetsmonolog lyser som ren Shakespeare i jämförelse.

Å andra sidan – vad mer kunde man vänta sig av en ‘författare’ som haft den inte bara vulgära utan också litterärt taffliga smaken att kalla sitt storhetsvansinnigt långrandiga förstlingsverk för ”Min Kamp”.

Men så är ju både Random House och Penguin uppköpta av Bertelsmann – en gång nationalsocialismens chefspublicist. Med det är Skönlitteraturen inte längre vad den varit.

Ekvationens X Factor avtäcks allt mer ohöljt globaliserat inför våra – ska vi säga – ‘förfärade’ ögon? Och ”Himlen är blå”. Det är inte vackert – men det gör ont.

”Grunden till att det finns så mycket hat hos cykloperna, och så mycket fruktan, tror jag är enkel. Cykloperna vill inte veta av de delar av verkligheten som inte är som de anser att den bör vara. Cyklopernas stats­minister kallade för inte länge sedan ett legitimt parti, invalt i riksdagen, för ett nyfascistiskt parti. Alla vet att det inte stämmer, men det spelar ingen roll för om de har en annan åsikt i en känslig fråga, så är de fascister. I vilket annat land som helst hade det ansetts vara en skandal. Men inte hos cykloperna, där det är ett rimligt påstående. Det märk­ligaste är att de tror att det är likadant på alla andra platser, i alla andra länder, och ingenting kan övertyga dem om att så inte är fallet. Cykloperna tror att deras bild av verkligheten gäller för alla, och när det någonstans inte stämmer, som till exempel i grannlandet Danmark, så blir de arga på danskarna.”

‘Cyklopien’, ‘fjällandet’ – och så helt sonika ‘Danmark’?

Verfremdungseffekten landar platt där den började – i grönköpingspekoral. Buhu-slutklämmen står inte SD-spammet på Twitter #svpol långt efter. Stackars pappsingen – sen Fadren är det synd om honom. Sen tidernas begynnelse. Och det tar aldrig slut. Detta evinnerliga gubbgnäll. Denna outhärdligt monotona, förorättade självömkan. Alltmedan världen står i brand.

”Märkligt är det inte. Att bli kallad pedofil i cyklopernas största morgontidning är ingen trevlig upplevelse. Jag har fyra barn, de äldsta har börjat läsa tidningen, och jag bara väntar på frågan ”Pappa, vad är pedofili? Varför säger hon att du är pedofil?”

Detta är ingen fiktion. Jag som skriver detta är en verklig människa, och mina barn är verkliga.

Se tidigare bloggposter: Random House, Penguin och Bertelsmanns ”X factor”,  Jallai Jallai, Väldigt Arga Unga Män och Jihad Janes

Läs: DN – Karl Ove Knausgårds rasande attack på Sverige,  Humanistbloggen – Knausgård i Cyklopernas land, Expressen Jonas Gardell: ”Knausgård kommer från de halvslaka snorklarnas land”, Aftenposten, Arbetaren – Lisa Carlsson: ”Kan vi prata om Knausgård?”  Patrik Lindenfors blogg – Knausgård i Cyklopernas land, Twitter – trendsmap #knausgård, Politism – Knausgård rädsanalyser som ifrågasätter hans maktposition, Expressen – Varför är Sverige så fyllt av hat? (min anm: Sverige?), DN – Ebba Witt-Brattström: Kulturmannens 13-åriga alibi, DN – Ebba Witt-Brattström: Patriarkatets parnass – så funkar den, SVT – SD ökar kraftigt bland LO-medlemmar, AB – Nu bäddar Löfvén för valförlust, SVD – Kritik mot Stockholms satsning mot extremister, AB, AB2, SVD,

Annonser

Tegelstenskrafter i monumentalformat

På ett sätt upplevde jag, att litteraturen lyste med sin frånvaro på årets Bokmässa. I seminarieprogrammet trängdes utilitaristiskt didaktiska rubriker som förvandlade mina fötter till stumma block av bly som man aldrig någonsin skulle orka släpa med sig till programpunktens lokalitet.

Det kändes ibland som straffkommenderingar folk måste tvångsta sig till på jobbet (annars får de inte åka), snarare än en fest för litteraturen som konstart, som ju mycket riktigt inte heller har någon plats i Björklunds kulturrevolutionära program för Sverige. Där kultur, humaniora och kritisk samhällsvetenskap rensas ut till förmån för matematik, teknik och NO i en tid när branscher som verkstad, stål, järn och bygg bryter samman inför våra ögon. Så huvudlöst kulturfientlig är den här regeringen således.

Många lyssnar på…

…prat om eurokris med Göran Greider och Johan Norberg….

…och på Martin Schibbye och Johan Persson som pratar om pressfrihet.

I R2 Rum för Poesi möttes man av Christer Hermanssons skämtsamhet av sämre sorterns Office-kaliber, som inte ens nådde  till stå-upp-nivå. Giannina Braschi kändes vilsekommet poetisk i den medietillvända snacksalighetens marknadstempel.

Giannina Braschi från Puerto Rico/New York.

Stapelvarufabrikanterna som spottar ur sig enligt mängdprincipen kändes, jämte spökskrifterna, också alltför väl representerade. Hur låga kvalitetskrav man än har måste man tillstå att en bred strömfåra i denna veritabla deckar- och måbättre-godaråd-gördetsjälv-bokflod utgörs av dött språkslam som borde filtreras finare för att ge plats åt andra stim.

När det gäller skönlitteraturen som tilläts komma till tals intog givetvis Merethe Lindström en välförtjänt centralplats. Apropå sin novell Kyssen liknade hon på eftertänksamt frammejlad prosa det avtryck en kyss kan göra i en människas liv vid det avtryck en bok kan göra på läsaren.

Merethe Lindström. Nordiska Rådets Litteraturpris 2012.

I övrigt valde jag att lyssna på två nestorer: Lars Gustafsson och P O Enquist. Inte för att jag gillar Lars Gustavsson särskilt bäst men han är ändå en riktig författare. P O Enquist som jag däremot gillar likaså. Hans Livläkarens besök är ett stycke utsökt skönlitteratur av ett slag som verkar vara på utdöende för att ersättas av fokus på egomaniska böcker som Knausgårds tegelstenar i monumentalformat.

Karin Olsson med Lars Gustafsson och P O Enquist. Om Författarskap och åldrande.

Tur då, att monterprogrammet bjuder på intressanta utställare med en sådan mångfald att här finns något för precis alla intresseinriktningar och kvalitetsmått, inte minst tack vare folkrörelsernas ideellt arbetande kämpar för det fria ordet och litteraturskatten.

Monter. Bokmässan 2012.

Vi bör betänka vad som händer när dessa ideella krafter också diminuerar för att ersättas av tegelstenskrafter i monumentalformat.

Kulturskymning 2012.

(Ovan målning stod utställd i vestibulen under Bokmässan på hotell Gothia Towers invid Westcoast restaurang & bar, kunde tyvärr ej finna namn på konstnären och titel på verket)

Kulturskymningen 2012 sker således under en varvskris i monumentalformat. Hela Europas postindustriella sönderrostat försenade trauma är över oss, för att inte säga hela världens. I det läget är konsumism inte lösningen, som Nina Björk så riktigt påpekade. Utan kraftigt omfördelad rikedom, sänkt arbetstid, mer offentlig konsumtion, energiomställning osv.

Inte minst – mer kultur. Innan analfabetismen tar ett grepp om kontinenten pga en ofantlig nedmontering av omistliga värden.

Se tidigare bloggposter: Boken som stapelvara och kvällstidningsjournalisten som författareTänk analogtDet Nya Riket: Anti-kulturnationenBränn inte biblioteket i Alexandria en gång tillSlimmade organisationer, just-in-time och New Public ManagementVad skulle vi göra utan dom som inte sover om natten?, Litteratur ej språkkonstTredje på listan – Leonard Cohen Old IdeasManu Chao!En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!Konst innanför ramarna tycker kulturministern, Satsa på Solbilar, IT, Offentlig Konsumtion, Kultur & MatSkattepengar på export?,

Läs: SVD – Borgs åtstramning säljs som satsning, SVT – V: 9 miljarder till skolan, DN- Så skrevs boken om Margot, SVT – Världens största korallrev har halverats på 27 år, WSJ – EU Report Urges Safer Nuclear Controls, DN – Han lärde Persbrandt skjuta rättDN- Har vapen av alla möjliga sorter, DN – Höjdpunkterna från Bokmässan, DN – Se alla seminarier, DN – 90 000 på BokmässanSVD – S lägger förslag mot bättre vetande, SVD – Nu höjer vi lärarlönerna i Stockholm, DN – Ask sätter stopp för granskning av Säpo, DN – S vill satsa 110 miljoner på läxhjälp i grundskolan, SVT – Hovrätten: Lärare ska inte alls ”tåla lite våld”, SVT – Åklagare fryser pengar i Teliahärvan i UzbekistanSVT – Tar längre timeout efter Tintindebatt, GP – V anmäler Ask efter granskningsstoppGP – Assangeaffären bakom nätattacker, DNExpressen – S-politik återgång till bidragslinjen, SR Ekot,  AB 123Dala-demokraten 123SVT 1,2Värmlands folkbladNorrländska socialdemokratenArbetarbladet 123DN 12Expr 12DagbladetSvD 12345GP 12Piteå-tidningenRoD 12,Folkbladet

Tack till Ett hjärta Rött för tips medialänkar ❤

Bloggar: Ett hjärta Rött – Borgs budgetretorik – en stor bluffAB – Anders Borgs bluff om a-kassan, annarkia, Görans bagateller och tankar – Om en svagt åtstramande statsbudget, bloggaren KAS, Lyrans noblesstrio – Förslag på Nobelpristagare, SVD – Ledarblogg – Framgång är inget skäl att slösa, Högbergs tankar – Dutt-politik, Annikas litteratur- och kulturblogg – Bokbloggsjerka, Kulturmagazinet Kulturbloggen, Boktjuven, Schitzo-Cookie’s Bokblogg, Boktokig, Böcker, böcker, böcker, …med näsan i en bok…, Olika sidor, Alla har en bok inom sig, Cecilia Blankens, Anne-Marie Körling, Mr Myself and I,

Mörk Energi – Nobelfest och Gatustrider

Med anledning av Nobelprisutdelningen återpublicerar jag tidigare post om Tomas Tranströmer. Glädjande att inte Jimmie Åkesson inbjudits att solka ner högtidligheterna. Det vore en synnerligen osmaklig kombination, särskilt med tanke på att polisen rustat sig till tänderna för att till varje pris försvara nazisternas samtidiga manifestation i Stockholms innerstad. Att man ger tillstånd just denna dag visar att polismakten är mer angelägen om att skydda högerextremismens manifestationer än att garantera ett värdigt Nobelprisfirande.

Det rimmar dock ytterst väl med att den svältpolitik som Dr Merkel nu beordrat Grekland implementeras med hjälp av nazister som sitter med i den Nya ”samlingsregering” som efterträtt Papandreou för att genomföra austerity utan knot.

Nästa år ser vi nog Jimmie med flera ståta i frack med kungen vid sin sida. Kanske går priset i medicin då också till någon forskare i ”medicinsk genitik”. Vem vet?

Nobelpriset till Tomas Tranströmer – Bildspråkets virtuos

Äntligen fick Tomas Tranströmer Nobelpriset i litteratur. Synd bara att det dröjde så länge. Hoppas han kan njuta av det lite i alla fall.

När litterär kvalitet mer eller mindre blivit liktydigt med kommersiell framgång framstår utnämningen som en helt nödvändig kulturell markör.

Att konstarter som poesi hamnat så i skymundan bådar inte heller gott för för vare sig den språkliga utvecklingen eller människovärdets ställning, som tillsammans med naturen, livets mening och språkets själva innebörd hamnat på strykplats. Att Nobels fredpris går till kvinnors fredsarbete framstår också det som angeläget – om än i elfte timmen, för att inte säga sista stund.

Så detta var välkommet. Och framför allt – Grattis, Tomas Tranströmer!

Nu väntar vi bara på jazzens återkomst till blickpunktens centrum.”

Se: Stoppa Nazismen.nu – Aktivt ickevåld

Se tidigare  bloggposter: Del II – Den sovande regeringen – ZZEU – Entropin ökar i maktens centrumLitteratur ej språkkonstDen Germanska Satsmelodin får en RenässansKulturfientlighet och reaktionBrainstorm på hjärnkontorenEn Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti! – Den långsamma reprisenBränn inte biblioteket i Alexandria en gång tillTänk analogtEn Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti!Konst innanför ramarna tycker kulturministernSlimmade organisationer, just-in-time och New Public Management, Den Monstruösa normaliteten eller Medelmåttans TyranniDen politiskt neutrala konstkritiken Vänster är inte lika med Marxist

Läs: AB – Inga nazister på våra gator, SVT – Live: Följ banketten direkt, SVT – Se sändningen och chatta live, SVT – Hummer och pärlhöna på bankettenExpressen – EU i tre delar med Tyskland som vinnareAB – Jonas Sjöstedt föreslås bli Ohlys efterträdare, AB – Nästa år får Åkesson gå – kanskeAB – Skattesänkningarna är en otäck affärsidé, Reinfeldt, AB – Var är det liberala motståndet, AB – Högerextremas manifestation slut, AB – Vänsterns frälsare,  Expressen – Sjöstedt är valberedningens val, Expressens – Filippa Reinfeldts Nobelåtervinning,  SVT – EbbaExpressen – Så ska kungafamiljen sitta på Nobelfesten, SVT – Helene Lööw: ”Högerextremisterna är oerhört aktiva”, Expressen – Trafikkaos och demonstrationer i väntan på Nobelfesten, SVT – Så fixar du Nobelkänsla, SVT – Säpo: Hotbilden har blivit mer komplex,  SVT – Fyra gripna och fler skadade, Expressen – Svenskar vill inte se korruptionen, SVT – Varma applåder när Tranströmer fick ta emot sitt pris, SVT – Jämställdhetskämpar hyllade på fredprisceremonin, SVT – Så sitter Nobelgästerna – hela bordsplaceringenSR1SR2SR3SR4SR5SR6SR7, SR8SR9SR10, SR11,SR12SR13SR14, SR15, SR16SR17SR18, SR19 – Studio Ett,SR20SR21, SVT – ”Väldigt överrumplad och väldigt glad”, SVT2,SVT3SVT4, SVT5, SVT6, SVT7SVT8SVT9SVT10, SVT11SVT12,SVT13SVD1SVD2SVD3 – Följ twitterflödet om pristagarnaSVD4,SVD5, SVD6SVD7SVD8DN – Fredspriset till 3 kvinnorDN2DN3,DN4, DN5DN6DN7DN – Från vaggan till nobelprisetDN9DN10,DN11DN12DN13DN14DN15DN16, DN17AB – Nobelpriset till TranströmerExpressen – Tranströmer får Nobelpriset i litteratur,AB2AB3AB4Expresssen2Expressen3AB5, Expressen4AB6,Expressen5

Bloggar: Jonas Sjöstedt – Det finaste uppdrag man kan väljas tillRättvisepartiet Socialisterna Haninge, Röda Malmö, Svensson, Dagsvers av Joel Landberg, Röda Malmö – Sång till Friheten, Högbergs tankar,  Tokmoderaten,  Homo politicus Kommunisternas blogg – Dålig tajming, Röda Lund,  Mikael Andersson (Centern),   Kulturbloggen, In Your FaceKörlings ordOrd och inga visoraxess – Den kontroversielle TranströmerBodströmsamhället,Röda LundPåhittade nöjenMimmimaries böcker och annat,HumanistbloggenRoger Haddad, DeepeditionE-kurirenDagens bok

Boken som stapelvara och kvällstidningsjournalisten som författare

Unni Drougge har skrivit en bitsk bloggpost om Jan Guillous position som mediaorakel och svensk litterär superstar, ”Jan Guillou – Brobrännaren”.

Man skulle kunna tro att det har att göra med den personliga vendettan som ägt rum mellan de båda, efter att Jan Guillou korthugget sågade hennes bok Boven i mitt drama kallas kärlek som en vedkapmen efter närmare research förstår man hur rätt hon nog tyvärr har i sina bedömningar av Hamiltons hyperkrönte skapare:

”Som de flesta narcissistiska makthavare omger han sig endast av ja-sägare och får därmed allt mindre kontakt med den oredigerade verkligheten (han har exempelvis kategoriskt och konsekvent vänt ryggen åt hela internet). Guillou tror således att hans ord ännu väger tungt och att han är en stor man i staten. Utan att skämta tillkännager han därför att han är ‘skickad’ att skriva en romansvit om 1900-talet. Det är bara han som kan göra det, säger han. [. . .] Med andra ord är Jan sig lik; i sina egna ögon är han fullt jämförbar med, säg, Thomas Mann. Det som däremot inte upphör att förvåna är hur medieeliten fortsätter låta honom vara en stat i staten. Efter de snälla recensionerna, som egentligen kunde ha utformats som råa gapflabb, får så Jan kliva upp i mediernas höga bönetorn och därifrån utdela högljudda och förödmjukande underkännanden av sina kritiker. Har någon annan författare den rätten?”

Hyllningarna av Jan Guillous döda tegelsten Brobyggarna framstår nämligen som minst sagt lismande.

Som kronan på fjäskeriverket kan man sen se “Kultur Specials” upphöjning av Jan Guillou till uppstoppad väggprydnad. Om inte förr så då når man full förståelse för hur långt media gått i sin okritiska hyllning av denna litterära stapelvarufabrikant.

Hans ännu inte lika intellektuellt uppstoppade hustru gör vad hon kan i det filmade “författarporträttet” för att desperat nagla fast honom vid verkligheten, alltmedan hans skrockande förnumstiga utsagor om samtiden och Bonniers fördunstar i ett moln av årgångsvin från den securitasbevakade alkobunkern.

Stundtals flackar hans blick oroligt efter att han tassat i raggsockorna efter henne med sina manuslappar en lång stund, som vore hon en ledstång att hålla i, när den av upphöjelsen fördunklade perceptionens förbindelser med världen utanför tycks stadda i farlig upplösning.

När han till slut sätter sig ner för att pusta ut efter den ansträngande förföljelsen, tycker man sig kunna ana en inre panik över att något kanske håller på att gå slutgiltigt förlorat.

Och det är nog det enda som bådar gott i den här ”dokumentären” (man erinrar sig ”Ondskan” som en fladdrande ensam låga i ett alltmer allomfatttande mörker av bottennapp). I övrigt är det illavarslande för att uttrycka det milt. Är det Piratförlagets PR-avdelning själv som kokat ihop detta fulländat pekoralistiska personporträtt? undrar man.

Inte nog med att självdistansen lyser med sin frånvaro, vi får också, genom en sista klumpig iscensättning av hyllningsföremålets erövringar i tillvaron, bevittna hur Jan Guillou stånkande forslar in en makabert strid ström av extremt stora och otympliga jakttroféer i det redan belamrade bostadshuset – ett slags nutida replik till Hemingways fästen i den amerikanska utmarken. I ett av rummen stirrar ett helt zoo av djurhuvuden ut från väggarna. Hur alla dessa nytillkomna också ska få plats  – tillsammans med ett lejon i naturlig storlek dessutom – framstår som obegripligt.

Men de enda i kritikerkören som försöker inrymma åtminstone ett korn av sanning i sina omdömen om Brobyggarna är Dala-Demokraten och Nils Schwartz i Expressen.

Kanske skulle Jan Guillou behöva ge sig ut på en lagom farlig singelsafari i verkligheten utan ledstång, och bli lite happy, happy. Samt ta farväl av årgångsvinerna ett tag, eller varför inte säga ett slutgiltigt adieu till dessa trolldrycker? Annars kan det nog komma att bli riktigt spöklikt på det förhärligade hjärnkontoret vad det lider.

Se tidigare bloggpost: Nobelpriset till Tomas Tranströmer – Bildspråkets virtuosLitteratur ej språkkonst

Läs: Dala-Demokraten – Magplask för Jan Guillou, Expressen – Jan Guillou: Brobyggarna, Tidningen Kulturen, Expressen – Guillou och Birro i författarbråk, SR – ”Han är svensk”, Folket i Bild 3/99 – Jan Guillou: ”Modern svensk litteratur är obegriplig”, Expressen – Jan Guillous sågning av Björn Ranelid

Bloggar: Tankaromib, Tankaromib – Funderingar kring Guillouattack nr 1, Fredman på Kvarnberget, Bokcirklar, Bokbloggar – Jan Guillou om Tranströmer, Annikas litteratur- och kulturblogg, Kulturkontoret – Guillou och obegripligheten, Marie Bjelmehag – Fin/ful litteratur

Nina Hagen – Med en Röst från Andra Sidan

File:Nina Hagen.jpg

Nina Hagen besökte som bekant årets Bokmässa, och hennes framträdande var både märkvärdigt och märkbart.

Munderad som en levande voodoo-docka intar hon demoniskt seminariescenen och tar snabbt kommandot över intervjun från GP:s kulturutsände som tror att han kommit för att hålla i ett samtal med henne.

Med en röst från andra sidan trummar hon ut sitt kristna kärleksbudskap för att avsluta hela sin raspigt rappade predikan genom att greppa gitarren och dra av ett par egna gosplar i rock n roll-takt.

Hon berättar engagerande om tillvaron som ung pionjär och sångerska i barndomens DDR, där tillvaron tar sig åtskilliga Kafka-vändningar, bl a genom att hon får bevittna sin mammas självmordsförsök, blir lämnad av sin första kärlek och tar LSD, och ber då Gud om att befria henne från mardrömmen som händelserna och drogen försatt henne i.

Hennes mamma var klok nog att skicka henne för tröst hos en farmor, som var djupt troende och bibringade Nina åter den tro, det hopp och den kärlek som de skakande händelserna rubbat hos henne.

När hon då sitter fast i drogens grepp och misär, så ber hon därför till Gud om att befria henne från det lidande som hon befinner sig i. Och Gud svarar: Det ska jag göra men först måste du dö.

Då går Nina med på det, och slungas därefter in i en extrasensorisk upplevelse där hon kan se allt och sig själv utifrån, och denna katharsis-tripp ledde till att hon tillfrisknade från både drogen, sin depression och lust att dö.

Efter sin inledande existentiella bekännelse för hur hon kom fram till sin tro på Gud som inte lämnat henne sen dess, övergår hon till själva epiken.

Om hur hon tog ställning politiskt mot regimen och för sin styvfar Wolf Bierman när han nekades inresa till DDR, pga sina politiskt frispråkiga sånger mot diktaturen. När hon inte med protester lyckas få in honom i landet igen bestämde hon sig för att också själv emigrera – till Västberlin, vilket hon gör tillsammans med sin mamma.

Hon kommer sedan till London och kliver rakt in i punkens födelse som dess självklara drottning. The rest is history.

Från en sensationell undergroundtillvaro till en annan skulle man kunna säga. För att göra en lång historia kort kan jag meddela, att hennes framförande på Bokmässan, med röst som från en avgrundsdjup eldbrunn, så lyckas hon – trots att hon bara timmar tidigare blivit gripen och kroppsvisiterad av den svenska tullen på ett djupt kränkande sätt – med konststycket att skänka publiken en märkbar värme och humor, som strömmar ut från hennes spirituella ordflöde, med vilket hon diaboliskt gisslar allt från sin forne guru Babaji till George Bush med svavel som heter duga.

Man känner sig upprymd och går därifrån med både hopp, kärlek och en återupprättad tro på människan och världen, tro det eller ej.

Sen är det bara att gå vidare till en kopp kaffe och Happy, Happy så är dagen gjord.

Läs: GP – Nina Hagen om Jesus och LSDGP – Kvinnlig artist kroppsvisiterad, Amazon.com – Nina Hagen – ”Bekentnisse”, Expressen – Nina Lekander: Nina Hagen: Bekännelser, GP Malin Lindroth – Nina Hagen – Bekännelser (Verbum), Bok & Bibliotek – Nina Hagens bekännelser, AB – Nina Hagen: Bekännelser, Bok & Bibliotek – Punkikon har intagit Bokmässan, GT – Nina Hagen kommer till Bokmässan, Expressen/GT – Höst på tyska, SVT Babel från Bokmässan, SR – Bokmässan introducerar en ny generation tyskspråkiga författareSydsvenskan – Inbyggs soluppgång bortom skilsmässan, GP Bok – Helena von Zweigbergk – Anna och Mats bor inte här längre, Katarina Wennstam, Maria Sveland – Happy, happy – en bok om skilsmässa, DN – Happy, happy – en bok om skilsmässor, Sydsvenskan – Lyckliga slut, SVD – Den nya skiljelinjen, AB, AB – Kaffe gör dig lyckligare, AB – Här är nya Facebook, GP – Journalist greps på Bokmässan, AB – Diskrimineringen är helt oförsvarlig, Sourze – Recension av Stefan Whilde: Nina Hagens bekännelser

Bloggar: En bokcirkel för alla – Digital närvaro på Bokmässan – en utvärdering, Cecilia Malmström – Trångt och givande på Bokmässan, Elsa Elle – 11 bilder från Bokmässan, GP blogg – Bokmässan över för i år, Axess – Sextrakasserier på Bokmässan?, Makthavare – Bokmässan slut för i år, DN – Bokmässan – en summering, SVT – Skilsmässobok retar upp, SVD – Mansroll i fritt fall, GP – Bokmässan vidgar vyer, SVD – Högtidligt om Bokmässan i medierna, Amanda Schulman – Herregud!!!,  Amanda Schulman – Oj, vilket liv det blev!

Bilden överst på Nina Hagen hämtad från Wikipedia – By Christliches Medienmagazin pro (Flickr: Nina Hagen)

[CC-BY-2.0 (www.creativecommons.org/licenses/by/2.0)], via Wikimedia Commons

Hur ska skolan integreras i informationssamhället?

Läraren Fredrik Karlsson skriver att skolan bara blir bättre och bättre. Han menar att målstyrningen varit till gagn för eleverna och deras kunskapsinhämtning. Jag vet inte riktigt om jag håller med.

Det här att man inte bara ska lära sig rabbla meningslösa fakta utan sammanhang är ju en självklarhet.  Samtidigt finns det något bolognabulimiskt i hela tänket. När man nu läser kursbeskrivningarna för universitetet så tar det väldigt lång tid innan man kommer fram till själva innehållet.

En lång automatisk skrift bestående av färdigheter, mål och förhållningssätt måste först scrollas. Av konkurrensskäl finns oftast inte litteraturlistan med. Den får adepten se först efter antagning till kursen. Det handlar om att kunskap blivit en vara som man vill låsa in i ett kassaskåp, för att öppna det krävs pengar eller de efterfrågade hopskrapade betygspoängen.

I samma riktning är nätet på väg att utvecklas. Google – detta ovärderliga redskap är under attack. Inte nog med det, folkbildningen som tillgängliggjorts genom de allmänna biblioteken hotas också av nedmontering eller kommersialisering.

Säger någon ABF så riskerar ett hånskratt att upplåtas.

Ur den aspekten är kunskapen och bildningsnivån hotad från alla håll och kanter. Den guldålder vi fått vara delaktiga i under nätets barndom är snart förbi. Och det är mycket olyckligt. Betaltjänster och appar – man vill sätta lås och bom på kunskap.

Det garanterar en dystopisk, högerpopulistisk utveckling i riktning mot ökat våld, när vad som istället borde ske är att bibehålla det öppna nätet och istället integrera skolan med det.

Ett bra sätt att avmekanisera både faktainhämtningen och de fyra f-en vore att låta eleverna och klasserna driva sina egna bloggar i olika ämnen samt att ha skoltidning på nätet. På det sättet skulle de lära sig mycket, både vad gäller språk, historia och sina ämnen, samtidigt som de interagerar med andra i sociala media, följer med i debatten, påverkar, diskuterar och vidgar sin referensram.

Nästa steg borde vara, att lära alla elever att skriva kod, bli skriv-, rit- och läskunniga i informationssamhället. Det borde införas som kärnämne omedelbart.

Se tidigare bloggposter: Tänk analogtBränn inte biblioteket i Alexandria en gång tillEn Ny Prop. i Demokratins blodomlopp: Anti-demokratiska universitetDet Nya Riket: Anti-kulturnationen  

Läs: SVD – Sarkozy vill ha mer kontroll över nätet, SR Ekot – Regleringar för Internet på G8:s dagordning,  HAX,

Hellre en dansman som besjunger livet än Karl XII-studier i marschtakt

Björn Ranelid må vara fåfäng, men han besjunger livet. Vilken fåfänga Peter Englund håller sig med är höljt i dunkel men kan inte desto mindre vara betydande. Särskilt om man betänker den förintande snarstuckenhet med vilken han svarar när han blir uppbjuden.

Han skriver stentråkiga böcker om Karl XII, som dock kanske kan ge en fingervisning om vilka machiavelliska marschtakter han föredrar framför de lättsammare tongångarna i Let’s dance.

”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”

Englund har även skrivit en sällsynt uttråkande bok om drottning Kristina. Jag fick plåga mig igenom den. Fast den var tunn i formatet kändes den rentav långrandig och liksom poänglös i sina anemiska tablåer. Ranelids litteratur känns färgsprakande kunglig i jämförelse.

Trots sin stela hållning verkar emellertid Peter Englund ha svårt att hålla på formerna, som anstår den sekreterare som vill kalla sig ständig. Men det kan å andra sidan harmoniera väl med den bryskhetens tidsanda som det fria ordet nu får hålla till godo med som livsluft.

Och, vem vet, kanske har han hämtat inspiration från en annan bloggare som inte heller har vett att hålla tangentbordet i styr, utan sprätter iväg sina kommunikéer lite hur som helst. Spela roll liksom. Är man ständig så är man.

Se SVT Dokumentären 100 dagar, SVT2,  SVT3, SVT4Nemokrati – Berlusconi är ingen pajas och SD är inga clowner, Newsmill – Ian Wachtmeister: Vi svenskar behöver en Berlusconi, Nemokrati – Högerns Janusansikte

Se även tidigare bloggposterVärdig Axel Liffner-stipendiat, Brainstorm på hjärnkontorenDen orättvisa mediebildenVideocracy – Regeringen har infört tv-censur – media tiger30 november – Vad kan man lära sig i Lund?

Läs: Att vara ständig – På förekommen anledning, Expressen – ”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas”, Expressen – Nu är vi störst!GP – Gabriel Byström: Englund måste lägga band på sina impulser,  Dagens media – Kritiken växer mot Bildts twitterSVD – Ranelid: Jag behåller priserna, AB – Alex Schulman – Peter Englund, en opportunistisk liten fåntrattAB – Snart kan vi inte prata med varandra,

Blogg: Röda Malmö – Oppositionen har försvunnit, Från ett påhittat paradis – Helt värdelös, Drama online, Bokbloggar – Ranelid vs Englund, Peo Wågström – Grandios dumhet, Jesper Svenssons blogg – Ingen smakfull fejd, Chockad och orolig – Lets ha humor, Bloggkommentatorerna – Svenska Akademien bryr sig om populärkulturen, Signerat Kjellberg – Ranelid och Englund duellerar, Annarkia – Peter Englunds käftsmäll, Kulturbloggen – Varför är Peter Englund rädd för att dansa?, Motviktigt – Snille utan smak?

Poster, ”This is the Enemy,” 1942. Karl Koehler-Victor Ancona.