SD påstår sig värna om välfärden för våra äldre. Ändå vill de införa tvångs-LOV:
”Lagen om valfrihetssystem (LOV) kan bli ett tvång för landets kommuner. Sverigedemokraterna delar nu regeringens inställning att valfrihet ska gälla i hela landet.”
Det betyder, att kommuner inte kommer att kunna säga nej till aktörer som Attendo Care och Carema m fl räntesnurriga vårdkoncerner, som ofta ägs av riskkapitalbolag, skrivna i skatteparadis:
”Vårdföretaget Attendo Care ägs av ett riskkapitalbolag som är baserat i ett skatteparadis, avslöjar TV4:s Kalla Fakta i kväll. Attendo Cares ägandekonstruktion gör det möjligt för företaget att förflytta sina vinster från Sverige till skatteparadiset Jersey. Det möjliggör också att företaget vinner anbudsstrider om äldreboenden i kommunerna, skriver Svenska Dagbladet.
Attendo Care omsätter 2,6 miljarder per år”
Nu avslöjar Expressen att Attendo Care är inblandad i ny, katastrofal vanvårdsskandal på äldreboende som den skatteparadisbaserade riskkapitalkoncernen driver, där var tredje vårdtagare är undernärd:
”Efter Expressens avslöjande om Rosengården slår nu anhöriga och politiker larm om Attendodrivna Vasen i Stockholm.
Enligt dokument från Norrmalms stadsdelsnämnd var i höstas 35 procent av de boende undernärda och sju procent hade trycksår. [. . .]
En kvinna, vars mamma är i 95-årsåldern och svårt dement, berättar:
– Man kan undra varför de flesta här är så magra, och varför de ligger och sover över borden, säger dottern.
– Jag får mata henne, jag får hämta vätska åt henne. De dagar jag inte varit här är hon helt torr i munnen och på läpparna för att hon inte fått dricka tillräckligt, säger dottern.
Hon vill vara anonym av rädsla för att personalen ska hämnas på mamman.
– Allt som står om Rosengården stämmer för det här boendet också. De dementa ramlar hela tiden och blir blåslagna. De ur personalen som är bra och vågar säga ifrån får sparken, säger hon.”
Gamla som faller ur stolar och sängar och slår sig utan att någon märker det. Personal som är så överstressad att de drar ut larmklockan och lämnar en sjuk kvinna helt hjälplös.
En chef som skäller ut den sjuksköterska som gör det enda rätta – ringer på ambulans när någon blir akut hjärtsjuk.
Det här är den iskalla verkligheten på ett vinstdrivande äldreboende i Stockholm.”
Ändå är det den här iskalla verkligheten som SD förespråkar och vill ha för våra äldre. Och inte bara förespråkar, de vill tvinga kommunerna att införa LOV, så att de inte ska kunna säga nej till skatteparadisskrivna aktörer som Attendo Care och Care(M)a.
”På tjugo år har den tiondel i Sverige som tjänar mest fått 76 procent mer att röra sig med, säger Ekot i artikeln ”Inkomstskillnaderna har ökat”. Ändå vill varken S eller M lyfta ett finger för att komma till rätta med denna extrema ekonomiska orättvisa som inte bara slår sönder samhället utan också demokratin.
Bankerna tjänar numera pengar huvudsakligen på spekulation eller s k egenhandel, de har alltså slutat finansiera företag till förmån för derivathandel och uppblåsning av bubblor. Således avskaffar de sitt eget existensberättigande.
‘In the old days, Wall Street and the finance industry financed things that got done, be they the railroads or the interstate system, all of that has to be financed. That is what finance is supposed to be about. What is entirely changed, is that they’re in the business of making money for themselves. If it happens that they can also finance something along the way, ok – but that’s really no longer part of the core business.’”
Vad ska vi då ha banker till? Och varför ska vi baila ut dem med statskassan VARENDA gång deras spekulationsbubbla spricker? De skapar ju bara massarbetslöshet och kraschar världsekonomin, gång på gång, genom sitt regelrätta spelmissbruk:
”Correspondent: [. . .]”trading of derivatives” is ”really the lifeblood of the banks.” [. . .]
Kvinnor och barn är, liksom i en dysfunktionell alkoholistfamilj, de stora förlorarna på S & M:s totalt ansvarslösa möjliggörarpolitik, då kvinnor främst arbetar inom skattefinansierad välfärdssektor, som slimmas ännu mer anorektiskt varje gång regeringen med stöd av S (och SD) skickar hundratals skattemiljarder till euron (tyska banker) via IMF för att hålla spelmissbrukarna på finansmarknaden skadeslösa och därmed också möjliggöra fortsatt missbruk (ett missbruk, som den alltmer mansdominerade (S)taffage-eliten dessutom är aktivt och djupt involverat i). Det i sin tur ökar den s k barnfattigdomen, kvinnors arbetsskador och våldet på kvinnodominerade arbetsplatser.
Både S och M vill fortsätta skänka bort våra skattemiljarder till riskkapital och storbanker – inte bara genom att låta riskkapitalet fortsätta vbf skattefinansierade vinster till skatteparadis genom att tillhandahålla en svensk marknad för offentlig upphandling som uppgår till 820 skattemiljarder per år – utan nu även genom att baila ut bankerna EN GÅNG TILL trots att förra mastodontbankräddningen skedde för mindre än fem år sedan, dvs 2008.
EU:s ”nödlån” till Grekland kom inte befolkningen till del, utan gick istället direkt till de privata långivarna (tyska storbanker och riskkapital) som på det sättet skulle slippa kreditförluster. Under det ‘förlorade’ börsåret 2011 betalar Wall Street ändå ut 80 miljarder dollar i bonusar till sina star traders (annat ord för hästskojare), en summa som ändå bara utgjorde en ytterst minimal del av vad bankerna själva tjänat på spekulationen och luftslottsproduktionen vars fantomenmurbruk heter derivat, svappar, cds och you name it.
Enligt Affärsvärldens senaste onsdagsrapport är det också de sekretessbelagda luftaffärerna ‘OTC’ (over the counter) som accelererar i takt med att den ‘vanliga’ börsen inte garanterar de jättevinster som spekulanterna vant sig vid efter varje knapptryckning.
Spelmissbruket fortsätter således, med ökande styrka, genom att skuggbankiriskt obskyrt gå under jorden, och våra S/M-politiker (som antagligen själva dagligen spelar) är angelägna om att hjälpa gamblarna fördjupa misären som detta patologiska spelberoende försätter hela världens befolkningar i. De som blir utan i världsfamiljen, när alla pengar går till missbrukaren, är kvinnorna, de äldre och barnen, därav ungdomsarbetslösheten, därav de fallerande skolresultaten, därav barnfattigdomen, därav skolor som liknar ruiner, därav bostadslösheten, därav tågen som inte går, ambulanserna som inte kommer, icke-anställningarna i vård, skola, omsorg, därav de låga lärarlönerna, därav underbemanningen, därav vanvården av äldre, call-centers som inte svarar, utförsäkringarna som dödar. I en värld som regeras av langare har arbete inget värde och människovärdet ingen hemvist. Det enda ideal som hyllas är drömmen om det stora klippet. Lottovinsten för vanliga dödliga, rippa medborgarna på statskassan för bankerna. Kort sagt den neoliberala dansen kring guldkalven.
Och nu ämnar alltså Löfvén, Reinfeldt och Borg ge bort 145, 2 svenska skattemiljarder med europakten, vilket garanterar svältpolitik och massuppsägningar i välfärden även i Sverige, av hittills inte skådad omfattning. Det kommer att brutalisera samhället ännu mer och göra ännu fler kvinnor massarbetslösa, vilket i sin tur garanterar kraftigt ökad s k ”barnfattigdom” samt ökat spelrum för extremhögern (vars främsta tillskyndare är ”bank & business”) när väljarna blir varse att S (Hollande) och M (Sarkozy) är två Borg-sidor av samma totalitärt tyskstyrda Merkel-mynt, trots Hollandes intimiderande slagord:
”Hollande seems bent on really sticking it to the banks. He is no fan of the City of London and Wall Street and has openly criticized them for the role they played in the financial crisis. ‘My enemy is not another candidate, it is not a person, it has no face, it is the world of finance,’ Mr. Hollande said in January. [. . .]
Socialist politicians usually ramp up the rhetoric against banks on the campaign trail to pick up votes, so Hollande’s hatred of the financial system may just be his way of playing to his base. Once in office, he might actually tone it down. Wall Street certainly hopes he does. ” [anm: min länk i citatet]
Men i en världsekonomi där 30-50 % av högutbildade går massarbetslösa pga spekulationsekonomin – dvs den jobblösa tillväxten och bankernas kapitalackumulation via derivathandeln och masspekulationen med Wall Street som avsändare – där hjälper det inte, Löfvén, att satsa på ”utbildning”. Innan dess måste nämligen finansmarknaden saneras, bankerna regleras och skattepengaflödet till euron via IMF (=storbanker) upphöra. Det måste ske NU. Innan kraschen i eurozonen är ett faktum – dvs innan också Tyskland kraschar och därmed faller på sitt eget grepp. Skicka inte fler skattemiljarder till euron via IMF/ESM (=till Deutsche Bank). Skärp till er – eller avgå:
”Austerity economics in Europe is fanning the flames, as public budgets are slashed on the false crucible of fiscal responsibility. In the United States, an anemic recovery and plunging home prices are taking a toll: a large portion of the public believes the game is rigged, and no longer trusts that the major institutions of society – big business, Wall Street or government – are on their side. In Europe and America, 30 to 50 percent of recent college graduates are unemployed or underemployed.”
Läs: SVD – Ulla Andersson (V) och Jonas Sjöstedt (V): Wahlroos förakt bör sporra till förändring – citat:”Det är dags att ändra politik. Finansmarkanden måste regleras med höjda kapitaltäckningskrav, skatt på finansiella transaktioner, förbud mot vissa former av spekulation och en bankdelningslag som gör slut på skattebetalarnas indirekta stöd till finansiell spekulation. Bankerna och deras ägare måste bära sina egna förluster, annars kommer de aldrig att lära sig. En 90-procentig skatt på deras bonusar och lyxvåningar vore också rimlig.”, Läs Rapporten – ”Dela bankerna, minska riskerna”
”Gripandet skedde efter att litauiska åklagare i förrgår utfärdade en europeisk arresteringsorder eftersom de båda männen är misstänkta för förskingring och bedrägeri i samband med härvan kring Snoras bank – som fram till för en vecka sedan var Litauens fjärde största.
Banken kontrollerades av Vladimir Antonov och Raimondas Baranauskas var tidigare bankens styrelseordförande och vd. Men för en vecka sedan togs banken över av den litauiska staten som upptäckte att det saknades pengar i bankens kassa.
Enligt den litauiska centralbanken har banken tömts på drygt nio miljarder kronor och är en del i en större penningtvätthärva som just nu håller på att nystas upp.”
Med anledning av hans gripande, och svenska bankers enorma risktagande i Baltikum, som fortsatt oförtrutet sen förra kraschen, återpublicerar jag följande bloggpost:
De låga räntorna har lett till skuldberg och obefintligt sparande vilket medför konstlad efterfrågan och massarbetslöshet. När riksbanken försöker ta ansvar genom höjda räntor, så försvåras det pga den obefintliga jobbpolitiken, dvs när politikerna inte tar sin del av ansvaret. Att skapa nya offentliga jobb är absolut no no för nyliberala politiker som Anders Borg, vilket är ytterst märkligt med tanke på hur lite produktiva investeringar för jobb som görs i Sverige.
Istället spelar bankerna roulette med våra skattepengar på emerging markets (eller ska vi kalla dem oligarkier) där lönerna är extremlåga och de svarta pengarna osynliga, så när de gör förlust även där, är det vi som får stå för fiolerna genom att Riksbanken får ta ur den i sin tur upplånade valutareserven i dollar om de kraschar, så att de kan betala sina dollarlångivare, ifall deras kunder på ”emerging markets” (gangsterekonomiskt?) ställer in betalningarna.
Bankerna fortsätter nämligen spekulera med egenhandel på kundernas men snart också med spekulation på skattebetalarnas bekostnad – igen. Inte långt efter kraschen i Baltikum verkar det som man raskt är i färd med att skapa en ny, i ännu större skala. Man bygger monumentalanläggningar och det liknas vid Dubai (vi vet hur det gick där) samt räknar med 200 000 – 400 000 besökare (inhemska?) årligen till inomhusskidbackar och groteskt stora vintersportanläggningar som snart kommer att stå halvfärdiga som spökmonument över en tid som vägrade lära sig av sina misstag. Kanske kommer lånade pengar t o m bara att hamna i gangsterekonomiska händer, som i så fall struntar i såväl projektens realism som deras färdigställande, än mer i att betala tillbaka lånen, så länge man bara kan lura av bankerna (i slutändan de svenska skattebetalarna) pengarna och kanske placera dem i något skatteparadis istället:
”Företagen reagerade snabbt när krisen kom 2008 och gjorde stora nedskärningar och kapade kostnader – inte minst lönerna som sänktes med runt 20-30 procent i hela Baltikum. Det har gjort att många bolag snabbt började göra vinst igen och stod startklara när grannländerna Tyskland och Sverige återhämtade sig. Två länder som är en stor del av förklaringen bakom BNP-siffrorna.
– Det är nästan enbart export som står för tillväxten, fyller Baltikumchefen Håkan Berg i och säger att det är just Litauen som är den positiva överraskningen om man jämför med krisåret 2009.
Landet föll inte lika djupt som Lettland, som tvingades rädda en inhemsk bank, och när de lettiska bostadspriserna föll med 65-70 procent, klarade sig Litauen undan med ett i sammanhanget måttligare 35-40 procents fall. Idag har huspriserna så sakta börjat krypa uppåt igen, men när man talar om återhämtning i baltländerna så är det från en kris som var väldigt djup, och arbetslösheten ligger fortfarande kvar på tvåsiffriga tal i alla tre länderna.
– Den vanliga människan känner knappast av återhämtningen ännu. Lönerna har gått ner, samtidigt som mat och energipriser gått upp, säger Håkan Berg som besöker minst två av länderna varje vecka.”
Upprepningen sker trots vad regeringen konstaterat om förra Baltikumkraschen:
”Regeringen instämmer till stora delar i Riksrevisionens iakttagelser att bankerna ökade sina risker genom expansionen i Baltikum och att myndigheterna, liksom många andra, underskattade dessa risker.”
Meningslösa stresstest i EU undersöker inte heller bankernas banking books ordentligt, om alls, trots att det är där både huslån och exponering mot statsskulder genom innehav av statsobligationer redovisas:
”But most banks’ holdings of potentially risky sovereign debt are parked in their ‘banking books,’ a designation that means banks do not need to account for their changing values as frequently. Those banking book holdings are a source of angst among investors who worry that banks are sitting on big piles of debt issued by financially shaky European governments.
The EBA [min anm: European Bank Authority] spokeswoman, Franca Rosa Congiu, said Thursday that the agency will not require banks to factor in a potential default or other haircuts for assets held in their banking books. Instead, the EBA recently provided banks with a benchmark to assess the risk of their holdings and how much money they need to set aside to cover potential losses, Ms. Congiu said.”
Till varje pris ska sanningen döljas. Vem sätter stopp för lånekarusellen och spekulationsekonomin? Det verkar som att både Obama, Borg och EU kommer att låta den stora kraschen göra det. De står passiva och låter katastrofen veckla ut sig utan att bry sig om dem som drabbas:
”Test results will be published on July 13, the sources added. [. . .]
After last year’s test flopped — Irish banks had to be bailed out after passing — the fledgling European Banking Authority (EBA) which is conducting the health check, is staking its reputation on delivering a credible exercise this time round.”
FÖRÄNDRINGAR I DEN LEGALA STRUKTUREN OCH REDUCERAT AKTIEKAPITAL I SWEDBANK AS
Swedbank AB har beslutat att genomföra förändringar i bankens legala struktur avseende bankens tre baltiska enheter och göra dessa direktägda av Swedbank AB. Som en följd kommer Swedbank i Estland, som tidigare var moderbolag till enheterna i Lettland och Litauen, att sälja sina aktier i dessa till Swedbank AB. Förändringen har ingen påverkan på koncernens vinst eller finansiella position. [. . .] Genom transaktionen får vi en mer effektiv och förenklad kapitalhantering ”
Se även: Kommuninvest Sverige – Finans och riskpolicy:”Valutarisk [. . .] Kommuninvest tillåter inte några öppna valutapositioner i upplåningsverksamheten och swappar därför all upplåning i utländsk valuta till svenska kronor”
[min fundering: Innebär det då inte en demokratisk risk när man låter Riksbanken låna upp pengar till valutareserven, med tanke på stigande räntor och den instabila situationen överlag, och vad innebär det ifall kronan sjunker om Riksbanken låtit Riksgälden, dvs Bo Lundgren valutaspekulera så att 50 miljarder av upplåningen flyttats över från svenska kronor till utländsk valuta (euro och dollar)]
Se även: Sveriges Riksbank – Anförande Svenska Handelsbanken Stockholm 2011-05-17 – Vice riksbankschef Lars Nyberg: ”Är det farligt att låna i dollar?” –
Citat: ”Varje centralbank kan skapa likviditet i sin egen valuta. Riksbanken kan alltså förse det svenska finansiella systemet med alla kronor det någonsin behöver, men dollar kan vi inte skapa”
/se också citatet: ”När kapitalströmmen från den privata marknaden i USA hastigt krympte fick de europeiska bankerna svårt att betala tillbaka vad de lånat av sina amerikanska motparter. I detta läge (finanskrisen 2008) valde den amerikanska centralbanken Federal Reserve att förse den europeiska centralbanken ECB och ett antal andra europeiska centralbanker, däribland Riksbanken, med dollarlån. Detta hade visserligen skett i mindre skala sedan 2007, men eskalerade kraftigt i samband med Lehman-kollapsen. Utlåningen gjordes via så kallade valutaswappar, där Federal Reserve enkelt uttryckt lånade ut dollar mot säkerhet i Euro, kronor eller annan lokal valuta.”[. . .]
”Vad skulle hända om Riksbanken inte fick låna dollar av Federal Reserve så smidigt som vi kunde få under krisen?”
[. . .]”När kostnaderna för att ta risk inte bärs av dem som tar risken brukar det ju leda till att riskerna blir för stora i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Skulle bankerna låna upp mindre i dollar om de själva fick stå för kostnaden?
[. . .]Vid den förra finanskrisen i början av 1990-talet var de svenska bankerna fortfarande i allt väsentligt nationella. Så är det inte idag.[. . .]År 1998 lånade de svenska bankerna (dotterbolagens upplåning oräknad) utländsk valuta till ett värde motsvarande drygt 200 miljarder kronor.Idag lånar man närmare 1500 miljarder [. . .] De svenska storbankerna har också över tiden blivit allt mer beroende av marknadsupplåning. Idag får de bara knappt hälften av sin finansiering från vanlig inlåning [min anm: pga det obefintliga sparandet som i sin tur beror på den lika obefintliga sparräntan]. Den andra halvan är vad man brukar kalla ”köpta pengar”, det vill säga pengar som är upplånade på marknaden (Figur 4). Och av de pengar som lånas upp på marknaden kommer närmare två tredjedelar från utlandet.[. . .] Ett tredje sätt för banken att använda de dollar den lånat är att låna ut dem till sina kunder[. . .] Svenska banker[. . .]lånar också ut dollar i länder där utlåningen är starkt dollarbaserad, till exempel i Ryssland. När det gäller denna typ av utlåning finns uppenbara likviditetsrisker. Om inte kunden kan [min anm: eller väljer att inte] betala tillbaka dollarlånet när det förfaller kan banken få svårigheter att betala sin motpart[. . .]Nu vet vi dessvärre inte exakt hur stor del av upplåningen i dollar som de svenska bankerna använder[. . .]att låna ut direkt till kunderna [. . .]Alltså, för att summera: Det är inte all upplåning i utländsk valuta som är förenad med en direkt likviditetsrisk. Det gäller i första hand den kortfristiga upplåningen, och den är till största delen i dollar. Och det är inte all dollarupplåning som ger upphov till likviditetsrisk utan i första hand den som används för utlåning till kunder. En grov uppskattning pekar mot en volym kring 450 miljarder kronor i de fyra storbankerna, men osäkerheten är stor.[. . .] Ett annat sätt att minska risken är att Riksbanken, liksom idag, håller en valutareserv som bankerna kan få tillgång till i en kris. Riksbanken har i och för sig flera skäl till att hålla en reserv i utländsk valuta, men ett viktigt argument för att den ska vara så stor som den är har just varit att en beredskap att låna ut tillbankerna är nödvändig. Riksbankens valutareserv motsvarar idag ettvärde på ungefär 300 miljarder kronor”[. . .]Så till frågan vem som rimligen ska betala för denna ”försäkring”. Hittills har Riksbanken gjort det, vilket betyder att skattebetalarna stått för fiolerna. Riksbankens vinst betalas ju varje år in till statskassan och ju mindre vinsten blir, desto mindre bidrar Riksbanken till att täcka statens utgifter. Men är det verkligen skattebetalarna som ska betala för den risk som bankerna tar när de lånar i dollar? Det är inte bara det att detta kan tyckas orättvist. Det leder också till att riskerna blir för stora. Som jag sa tidigare: När kostnaderna för att ta risk inte bärs av dem som tar risken brukar det leda till att riskerna blir för stora i ett samhällsekonomiskt perspektiv. Bankerna kommer att låna upp och låna ut mer dollar än de skulle göra om de själva fick betala kostnaden för att hantera likviditetsrisken. Den kostnaden är i allt väsentligt en försäkringspremie, där bankerna är de försäkrade och samhället hittills betalt premien. När bankernas upplåning i valuta inte var särskilt stor var inte detta något betydande problem. Men tillväxten i upplåningen och erfarenheterna från krisen gör att det finns anledning att tänka om. Det förefaller idag rimligt att bankerna står för kostnaden för Riksbankens valutareserv i den utsträckning den behövs för att klara deras likviditetsbehov vid en kris. Sannolikt kommer bankerna, om de får stå för kostnaden för att upprätthålla en likviditetsbuffert i Riksbanken, att finna det lönsamt att dra ned på den riskfyllda delen av sin dollarutlåning.” [anm: min fetstil]