Ju längre media låter det neoliberala ledargarnityret inom S – läs Löfvén, Lundby-Wedin, Sahlin, Feldt, Widar Andersson, Göran Persson, Björn Rosengren m fl förvrida sanningen prime-time, desto brantare kommer socialdemokraterna fortsätta störtdyka mot botten i opinionsmätningarna.
Det tvåtredjedelssamhälle (och snart 50/50), som de nu slutligt vill befästa med högt i tak och bortre parentes krossar effektivt solidariteten i en ”gemenskap” där långtifrån alla ska med. Tvärtom ska fler och fler slås ut, och det permanent – enligt föredettingarnas penningadlade politrukeri och Moderaterna, som nämnda S-frälse i vissa fall till och med avlönat arbetar för.
Kjell-Olof Feldt kraschade välfärden genom att avskaffa valutarestriktionerna. Så mindervärdeskomplext angelägen var han om en klapp på axeln av storfinansen. Resultatet är den export av skattepengar till skatteparadisen som vår vanvårdade välfärd mynnat ut i. Lundby-Wedin blundade för fusk i AMF och såg till så att Mona Sahlin mot medlemmars och väljares uttryckliga vilja brutalt kunde driva igenom ett ja till ratificeringen 2008 av Lissabonfördraget, som en gång för alla sänker löntagares rättigheter i EU och förverkligar lönedumpning i stor skala, utöver trafficking, människohandel och gangsterekonomisk penningtvätt. Göran Persson jobbar till statsministerlön direkt åt det moderata regeringskansliet via PR-byrån JKL. Björn Rosengren är en riktig playboy-sosse som svingat sig högt upp i inkomstklasserna genom sin politiska karriär som kantats av opportunistiskt katastrofal betongpolitik.
Dessa köttgryteglufsare är alla för ett slutgiltigt Vägval Höger för S, försöker därför insinuera, att det är vänstervridning och samarbete med Vänsterpartiet i valrörelsen 2010 som lett till katastrofsiffrorna – när det förhåller sig precis tvärtom.
Det är högervridningen som gör att ingen vill rösta på S längre – de står ju inte för nånting. Och avståndet till väljare och medlemmar är lika intergalaktiskt som bonusdirektörers.
Ett lyft i väljaropinionen skedde efter Håkan Juholts bejublade linjetal, men i samma stund som han visade, att han inte menade ett ord med vad han sagt genom att tillsätta neoliberale EU-kramaren Waidelich som ekonomisk-politisk talesman, så rasade siffrorna igen – och nu mot en än djupare dal.
Varför skulle någon rösta på ett tvillingparti, som är identiskt med M? Det finns ju ingen opposition mot Moderaterna inom S-ledningen överhuvudtaget. Den vill föra exakt samma politik som Reinfeldt och Borg. S är ett parti för besuttna vars ledning försöker lura väljarna att tro, att de står för något annat än gödningen av den egna plånboken, när det i själva verket är det enda de är ute efter.
Update: Med anledning av Horace Engdahls omnämnande i Skavlan av den höga kvaliteten på artiklarna i Süddeutsche Zeitung översatte jag för skojs skull en bit ur nämnda tidning för att se vad han menade (har aldrig läst denna tidning tidigare, visste inte ens att den fanns mer än möjligen som en svag namnassociation längs bort i perifera minnet) – det blev den första artikel som kom upp när man klickade på fliken ”kultur”; Ingo Schulzes artikel ”Thesen gegen die Ausplünderung der Gesellschaft – Kapitalismus braucht keine Demokratie” [Teser mot plundringen av samhället – Kapitalismen behöver ingen demokrati] ur vilken jag väljer att citera ett stycke (obs! min ofullkomliga översättning):
”De intellektuella tiger. Från universiteten hör man ingenting, från de så kallat stora tänkarna ingenting, här och där syns enstaka flammor av ljus, sedan lägrar sig mörkret åter. Jag kan bara konstatera det uppenbara: Vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras. Och jag önskar jag kunde nämna exempel på motsatsen.
När man dag ut och dag in serveras vansinnet som en självklarhet är det bara en tidsfråga innan man ser sig själv som sjuk och abnorm. I det följande försöker jag sammanfatta några tankar som förefaller mig viktiga:
1. Att tala om ett angrepp på demokratin ter sig förskönande. Ett samhällsklimat, i vilket det blivit tillåtet, till och med legalt, för en minoritet ur minoriteten att allvarligt skada den offentliga välfärden genom att själv berika sig på den, är postdemokratiskt. Skulden ligger på samhället självt eftersom det inte skyddar sig mot sin utplundring och inte är i stånd att välja företrädare som tillvaratar dess intressen.
2. Varje dag får man höra, att regeringarna måste ”lugna marknaderna” och ”återvinna marknadens förtroende”. Med ”marknaderna” menar man börsen och finansmarknaderna, därmed alltså varje aktör, som spekulerar i eget eller andras intressen, för att om möjligt göra stor vinst. Menar man därmed inte var och en, som lyft ut ofantligt antal miljarder ur den gemensamma välfärden? Är det verkligen om deras förtroende våra valda företrädare ska slåss?
3. Vi förfasar oss med rätta över Vladimir Putins begrepp ”vägledd demokrati”. Varför höjdes då inte röster om att Angela Merkel också måste avgå, när hon talade om ”marknadskonform demokrati”?
4. Kapitalismen behöver inte demokrati, utan stabila förhållanden. Att fungerande demokratiska strukturer snarare kan fungera som kapitalismens motkraft och broms, och även uppfattas så, tydliggörs av reaktionerna på både förslaget om folkomröstning i Grekland och det hastiga tillbakadragandet av detsamma.
5. Senast under finanskrisen 2008 trodde jag, att samhället hade så pass mycket självbevarelsedrift att det förmådde att verksamt skydda sig självt. Det var inte bara ett misstag, utan en förhoppning som helt och hållet ställts på ända.
6. I och med Östblockets sammanbrott uppnådde några idéer en så oemotsagd hegemoni, att man snart uppfattade dem som självklarheter. Som ett exempel kan tas privatisering. Privatisering kom att ses som något uteslutande positivt. Allt som inte privatiserades utan förblev i gemensam ägo och inte underkastades vinststrävan gällde för ineffektivt och kundovänligt. På det sättet uppstod en offentlighet som förr eller senare skulle leda till sin egen maktlöshet.
7. Ytterligare en idé som antagit enorma proportioner är den om tillväxten: ”Utan tillväxt är allt ingenting” har Merkel i åratal förklarat. Utan att tala om dessa båda idéer kan man överhuvudtaget inte tala om eurokrisen.
8. Språket som används av de politiker, som ska företräda oss, är överhuvudtaget inte i stånd att greppa verkligheten längre (liknande har jag redan upplevt, i DDR). Det är ett självtillräckligt språk, som inte längre relativiseras eller överprövas av någon opposition. Politiken har korrumperats till vehikel, en blåsbälg för att underblåsa tillväxten. Allt gott förväntas komma från tillväxten, alla åtgärder underordnas detta mål. Medborgaren reduceras till konsument. Ändå betyder tillväxt i sig ingenting alls. Det samhälleliga idealet har blivit playboyen, som förbrukar mesta möjliga på kortast möjligast tid. Ett krig skulle innebära en enorm skjuts för tillväxten.
9. Den enkla frågan: ”Vem gynnas av detta?” ”Vem tjänar på det?” har blivit ofin att ställa. Sitter vi inte alla i samma båt? Har vi inte alla samma intressen? Den som betvivlar detta sysslar med Klasskamp. Samhällets sociala och ekonomiska polarisering äger rum under högljudda bedyranden om att vi alla har samma intressen. Det räcker med en promenad genom Berlin. I de bättre kvarteren är de små, osanerade husen i regel skolor, dagis, äldreboenden, kommunala myndigheter, simhallar eller sjukhus. I de så kallade problemområdena sticker de osanerade, offentliga byggnaderna inte ut lika mycket, där känner man istället igen fattigdomen på tandgluggarna. Idag heter det demagogiskt: Vi har alla levt över våra tillgångar, ändå är alla giriga.[. . .]”
Se tidigare bloggposter: Maud Olofsson samarbetar gärna med den kommunistiska enpartistaten Kina, Hur demokratiserat blev Kina och Ryssland av marknadsekonomin?, Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Den Kannibalistiska Gangsterekonomin – Vem vinner på Skuldkrisen?, Tomas Ramberg med mössan i hand
Läs: AB – Olle Svenning: Riv partihögkvarteren!, E24 – Därför är europakten fel medicin för Europa, Expressen – Reinfeldt vill gå med i europakt, Newsmill – Göran Persson: ”Självklart ska Sverige gå med i europakten”, SVT – Waidelich tar på sig skulden för budgetbråket, Expressen – Interna dokument ska avslöja Juholt, AB – Förvirrade sossar gick på Moderaternas skitsnack, Läs: DI.se – Juholt vill satsa miljarder på välfärden, Expressen – V ökar efter Sjöstedts tillträde
Bloggar: Niklas Svensson, Cornucopia? – Den betalde PR-konsulten Göran Persson uttalar sig om euron, Kent Persson (m), Newsmill – Borgerliga media sänker Juholts popularitet, Newsmill – Daniel Wolski – Krypskyttet mot Juholt regisseras av högerfalangen, Newsmill – Anna Ardin – Obehaglig mobbning av Juholt, Newsmill – Patrik Wikström – S talar vänster och handlar höger, Newsmill – Ulf Bjereld – Klassisk s-retorik kan göra Juholt starkare än före krisen
Nemokrati 
