Etikettarkiv: Maria Wetterstrand

Högerdrevet vräker in på Knuff.se

Nu är Allianzen desperat. Först en kapitalrealistisk debattartikel av Schlingmann som lika gärna kunde vara författad av en pravdaredaktör på Global Times, sedan pseudonyheter om Mona Sahlins avgång till förmån för Wallström, nyss frigiven från Nickedockornas Newspeakcentral i Bryssel.

Detta är ju taktik på lägsta nivå – som ett billigt försök att moderatisera de politiska vinsterna respektive socialisera de politiska förlusterna för att snabbast möjligt vältra över det alarmerande inrikespolitiska skuldsaldot från Reinfeldts ordförandeskapshalvårskonto på oppositionen.

För den skull försvinner inte posterna som talar sitt tydliga språk:

Läs även: Expressen – ”Margot Wallström är populärare än Reinfeldt”,  Jonas Pettersson – Wallström är ju superfederalist,  Hemlig plan: Peta Mona,  AB: Sahlin ska inte petas – ”Helt taget ur luften”, Kulturbloggen: När redaktioner bedriver politik – och dagen då Metro bekände färg,   Kent Persson (m) blogg – Förmodligen inte så kulPolitikerbloggen,  HBT-sossen – (S)kitsnackStockholm enligt AnkersjöExpressen – S tillbakavisar uppgifterna om hemlig plan: ”Skitsnack”,  Monicagreen.webblogg – Vi vinner valet med Mona Sahlin och vår politik,   Röda Berget – Årets första (tidnings)anka har landat,   Claes Krantz,  s-buzz,   Alliansfritt SverigeOpinionsbloggen,   In Your FaceMitt i StegetTokmoderaten – Konspiratörernas Kontext,  game overUnder den lugna korkeken,

Marknadsekonomi som garant för demokrati och frihet?

Om vi tar Kina och Ryssland som exempel så kan man snabbt konstatera att marknadsekonomi – och särskilt oerhört framgångsrik marknadsekonomi – knappast är någon garant för demokrati och frihet. Det är inte heller någon garant för progressiva miljölösningar genom moderniseringen av ‘produktionsmedlen’ – snarare tvärtom.

Kina har nu, enligt SVT:s senaste rapportering, slagit fast att tillväxten går före klimatet, man vill spinna vidare på sin framgångssaga, och det är kanske inte konstigt med en historia av fattigdom och hunger.

Men att västvärlden med det lämnar saken därhän är oacceptabelt. Vi har, och har länge haft, den tekniska och ekonomiska standard som borde föranleda successiv övergång till annat bilbränsle inom det närmaste året. Samt inte minst fastställande av en deadline för bensindrift på vägtrafikfordon.

Att marknadsekonomi i sig inte heller har någonting med fred att göra, det har vi ju för länge sen också lärt, inte minst genom USA:s alla krig genom efterkrigshistorien. 

Och att Ryssland nu går ut och poängterar nedanstående bekräftar på ett oerhört tydligt sätt att marknadsekonomins globala utbredning inte heller hindrar en ännu mer krigisk utveckling, särskilt inte efter det att ytterligare blockering av världspolitiken ägt rum i och med byggandet av stormaktsblocket EU:

Vi har tydligt skrivit in att den ryska federationen har rätt att använda kärnvapen för att skydda sig själv och dess allierade i de fall då antingen kärnvapen används av fienden, eller då den ryska statens existens är hotad, sade general Makarov till nyhetsbyrån Interfax.”

En bidragande orsak till skärpningen av tonen kan nämligen vara det jätteblock som USEU i och med Lissabonfördragets ikraftträdande nu bildat. Det ser ut som västalliansens hypermaktambitioner leder till att Ryssland därmed får en ”vågmästar”position i världspolitiken mellan öst och väst från vilken det lätt kan ställas ytterst obehagliga ultimatum åt skilda håll.

Tack för det EU (Ekonomisk Undergång), före detta EG (Ekonomiska Grundstötning).

Därför tycker jag det är oerhört hög tid att påminna om att det inte är något annat än demokratin som kan vara garant för demokratin, ej heller något annat än mänskliga rättigheter som kan vara garant för mänskliga rättigheter.

Låt 2010 bli året då demokratin återupprättas i Europas alla länder genom att de återfår sin nationella suveränitet, i synnerhet på försvars-, utrikes- och säkerhetspolitikens område. Bildandet av EU och den s k utvidgningen har inte lett till en frihetens timma för det forna östblocket, utan tvärtom cementerat det ryska inflytandet i den ”sfären”.

Läs: Sydsvenskan 21 dec 2009 – Ryska kärnvapen ”om staten hotas”,  The Associated Press – Russa-US arms deal likely early 2010, PanArmenian Network – New military doctrine entitles Russia to first nuclear strike, ITAR-TASS – Russia’s new military doctrine clarifies use of nuclear weapons, ABC (Australian Broadcasting Corporation) News – Russia to work on new nuclear missiles, Aktiespararna.se: Kina – en växande jätte,

Se även: Telegraph.co.uk. 4 juni 2007 – ”Putin in nuclear threat against Europe”, The Guardian – Pre-emptive nuclear strike a key option, Nato told, Council on Foreign Relations – Russians See U.S. Missile Defense in Poland Posing Nuclear Threat

Se tidigare bloggposter: Den ”legala nihilismen” och gasledningarna, Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomarAndreas Carlgren – miljöminister…, Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, En övergång till Euron när Europa är belånat över taknocken?

Se också: Nätverket mot Krig, Svenska läkare mot kärnvapen, Dagbok mot Atomkraft, Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen, Svenska freds- och skiljedomsföreningen,

Även: AB – Stjärnskottet,    AB – Snart ikapp Reinfeldt,   AB3,  SVD – Wetterstrands popularitet ökar stortDN,  DN2DN3,   SVD – Är halva journalistkåren miljöpartister nu?,    Newsmill – Lena Mellin,

Bloggar: Lilla OTokmoderaten,   Högbergs tankar,    Peter Andersson – med rätt att tycka,   Fredrik Axelsson,   In Your Face,   Smurfgodis,   Moderata perspektiv,   Kent Persson (m) blogg,   100 steg tillTörnebohms hotspot,   PJ Anders Linder,   Ipse Cogita!,   Roger Haddad,   Peter Andersson – med rätt att tycka2,   Roger Jönsson,   Mina Moderata Karameller,    Röda Berget,    Erica Lejonroos,   Mitt i steget,   Johan Ingerö,   Per Westberg – Kyrkoordnaren,    Röda Berget2,

Den ”legala nihilismen” och gasledningarna

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

”that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – ”Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion – verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

” As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – ”Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar – personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; ”Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom – så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker).

De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva (eller verkställande) makten (= ministerrådet, Europeiska rådet, EU-kommissionen, Presidenten och den Höga Representanten för gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och det allra allvarligaste är att lagstiftningsmakten delegeras till regeringarna utom räckhåll för demokratisk kontroll. Inte minst saknas också offentlighetsprincip och remissförfarande och därmed även möjlighet till offentlig debatt, vilket strider mot vår grundlag som säger att den fria opinionsbildningen är en hörnsten i den demokratiska samhällsbyggnaden .

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg ”Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten ”Goda vibrationer”

Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad ”modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och ”Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken ”Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: ”The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPOScaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off lawLena Ek – ”Ett framsteg för integriteten i Europa”,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga Staffan DanielssonAB: Kris för S – får rekordlågt stödSVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill BrowderThe Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrumAndreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Berlusconi är ingen pajas och SD är inga clowner

Berlusconis framträdande som politisk pajas har vid upprepade tillfällen lett till plumpa klavertramp och olustig pajkastning, som när han kallade Obama och hans hustru Michelle för ”solbrända”.

För att visa attSD är clownerklär man ut sig till clowner och det ungefär samtidigt som anlagd brand misstänks utanför flyktingförläggningen i Vellinge – brottet rubriceras av polisen som hets mot folkgrupp.

Under Ny Demokratis glansdagar på 90-talet var det på samma skojfriska sätt ”drag under galoscherna” samtidigt som lasermannen mördade invandrare.

Och nu vädrar Ian Wachtmeister återigen morgonluft och skriver därvid på ökända sajten Newsmill att svenskar ”saknar humor” och att Sverige ”behöver en Berlusconi”.

Vad som ligger bakom dessa herrars typ av humor åskådliggör följande bild från 1942 – ”This is the Enemy”.

Poster, ”This is the Enemy,” 1942. Karl Koehler-Victor Ancona.

Läs: Journalisten – Lisa Bjurwald och Jonathan Leman: ”Ge inte  Newsmill Stora Journalistpriset”, Ny Tid – ”Den järnhand som skulle forma Sverige”,

Se även tidigare bloggpost: Rasismen i vårt samhälle, 30-talet går igen – Rasismen i vårt villasamhälle, Högerns janusansikte, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Vår Gud är oss en väldig Borg,  Hur man underblåser högerextremism

Läs även: SVD – Brand utanför flyktingboenden,   DN1,   Sydsvenskan – Anlagd brand vid flyktingförläggning – Vellinge AB – Anlagd brand vid flyktingboendet,   Maria Ferm – Vem försöker bränna ner ett hem för traumatiserade barn? , Sveriges Radio,   AB – Kan vi bli ett land av hat?,   DN2,   DN3,   Expressen – Leif GW Persson: ”SD: s tjyvknep med statistiken”,   SVD – Uppskrämd stämning efter branden, SVD3Kent Persson (m) blogg,   Henrik Jan Danielsson.SE,   SVD4,

 

The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.

Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.

Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande,  i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den ”inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.

Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.

Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss,  för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor – till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.

Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla ”kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för ”råd”, ”upplysning” respektive ”service” och ”kundtjänst”.

Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.

Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.

Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.

Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum.

Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.

När det gäller SJ, så ska  ”de lönsammaste sträckorna”  i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.

Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver ”krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.

Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den ”inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.

Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.

Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.

Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak).  Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.

De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.

Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är  förvandlat till ett underskottöver 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar.  Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar.  Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.

Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs Counterpunch – Greg Grandin: ”Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Läs:  SVD Brännpunkt – Gustav Fridolin:  ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”,  Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern,   Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas,   DN – Politisk skadegörelse,   Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på JosefssonEnerginyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften,  DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär,   AB – ”Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker,   AB – EU-Kommissionären presenteras,   SVD,   AB,  DN – Ola Larsmo, Expressen,   Roger Jönsson,   AB,   Jonas Sjöstedt,   Ett hjärta RÖTT,   Alliansfritt Sverige,    s-buzz,   Magnus Andersson,   Kommunisternas blogg

Läs även ESV – Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009

Andreas Carlgren – miljöminister…

Nu när yttrandefriheten är avskaffad kanske man inte vågar drista sig till en kommentar om miljöminister Andreas Carlgrens syn på sitt uppdrag, men jag tar en chans. Den här ryska gasledningen kommer ju att förstöra den marina naturen i hela Östersjön, därom är alla naturvårdsexperter eniga, hur kommer det sig då att miljöminister Andreas Carlgren har en så radikalt annan uppfattning?

Kanske finner man svaret i att postkommunistiska staters lidande under Sovjetunionen varade så länge att de aldrig tilläts bygga upp någon inhemsk försörjning, eller kanske i kvarvarande relationer efter Carl Bildts tidigare aktieinnehav i Gazprom , eller kanske ännu hellre i denna artikel som publicerades av CFR Russians See U.S. Missile Defense in Poland Posing Nuclear Threat”   som säger, att som utbyte för samarbetet med USA kring kriget mot terrorn och kriget i Afghanistan, så vill man från ryskt håll ha kvar det politiska inflytandet i det forna östblocket. I en intervju förklarade då kolumnisten Pavel Felgenhauer från Novaya Gazeta:

‘After 9/11 the Kremlin believed it had a deal: We will help the Americans in the ”war on terror.” We’ll help you in Afghanistan. In return, you should give us as an undisputed sphere of influence in the former Soviet space.’

Och vad kan vara en mer ”undisputed sphere of influence” än makten att stänga av värmen för folk så att de fryser ihjäl på vintern?

För även om Carl Bildt sålde sina aktier i Vostok Nafta  2006, samt utmanat ryssarna med det Östliga partnerskapet, så kvarstår ju ändå betydande behov från EU:s sida att hålla sig väl med Rysslands oligarker, så att inte risken för eskalerande öst-västliga spänningar pga kriget i Afghanistan ökar ännu mer.

Så det handlar om storpolitiska manövrar, som vanligt, vilket visar att det kalla kriget nu utbytts mot det iskalla kriget, av molotovpaktsliknande natur. Kanske då bättre att bara erkänna detta rakt av, än att stå och säga att den kommandoekonomiska post-stalinistiska gasledningen i Östersjön skulle vara förenlig med några som helst miljöhänsyn. Miljöminister – det var något som fanns före alliansens och EU:s maktövertag över Sveriges territorium.

Förutom i nyspråklig mening förstås – se EU Newspeak Glossary.

Se tidigare bloggpost: Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomar,

Se även Wikileaks: ACTA negotiations – Internet chapter,   Minimaliteter,

Läs Expressen – Wetterstrand knappar in på Reinfeldt,  DN1,   SVD1,   The Washington Times – Rebirth of an old scourge,   DN – Gastrubbel,   SVD – Brännpunkt: ”Bildt driver farlig utrikespolik”,   DN – Förtroendet ökar stort för MP-topp,   SVD3,   AB,  AB2,

Läs bloggarna: Peter Andersson – med rätt att tycka,

Anders Borg försätter oss i ett än mer historiskt krisläge

Nu generar sig inte ens ”f d” nazister för att ställa upp i kyrkoval. Och snart blir det upplopp. Arbetslösheten ”beräknas” stiga till 11% nästa år. Ja, det verkar ju mer eller mindre på klockslaget planerat. Har man bestämt sig för att inte satsa någonting på sysselsättningen – genom att vara fundamentalistiskt trogen nyliberala anti-keynesianska principer – så har man. Och där viker inte Anders en tum. Nej, han har i sten bestämt sig för att riktigt rida ut stormen. Och om det sen innebär ytterligare extremhögervridning så inte honom emot, uppenbarligen. Med glatt humör fortsätter han den raska promenaden mot avgrunden med onådiga luntan i högsta hugg.  En klämkäck tvångsupprepning av snart sagt vartenda litet steg från 30-talet som ledde fram till både förintelse och världskrig.

För det fall det skulle lyckas någon att prata förnuft med regeringen så har jag några förslag på hur man skulle kunna göra om man inte var så benhårt bokstavstrogen utdöda nationalekonomiska teorier från tidigt sjuttonhundratal.

Se tidigare bloggposter: Kyrkovalet – preliminärt valresultat klart,  Skattepengar på export, Extremhögervridningen

Läs även: DN – Det är löjligt att män ska vara pappalediga, DN2 – Före detta nazist representerar SDSVD – Reinfeldt redo att offra sina principer?,    AB – Dömda rasister på valsedlarnaAB – ? Vi har lagt en krisbudget,  SVD – Borg: Över 11 % utan jobb (och vad tänker du göra åt det? undrar man då), Expressen – V: Vi hade gjort andra prioriteringar,  DN – Majoritet emot att låna till nya skattesänkningar, NY Times – Paul Krugman: ”How did economists get it so wrong” (Om Chicagoskolans historielöshet och ideologiska blindhet inför finanskrisens utmaning)

Läs bloggarna: Peter Andersson – med rätt att tycka: Arbetslösheten 11,4: Logiskt sett har Reinfeldt redan fått sparken,  Veronica Palm – Regeringens ”fixa jobben” är nu ett fullbordat misslyckande

Den politiskt neutrala konstkritiken

På axess blogg pågår en kulturkritisk diskussion  som säger sig inte ha någonting med politik att skaffa, utan istället diskuterar den rena konsten, som väntat dock inte på något särskilt renhårigt sätt, då den i det närmaste nekrofilitiskt efterfrågar ”romaner som handlar om fullkomligt fiktiva gestalter”, ”romaner som försöker att få dessa gestalter att framstå som levande” – samtidigt som den populistiskt förpassar vad därutöver är till ”kökkenmöddingsestetiken” (ordet ‘kökkenmödding’ upprepas tre gånger i detta inlägg); enligt Johan Lundberg en talanglös litteratur som döljer sin oskicklighet genom att skriva självbiografiskt, men ändå pålitligt kan påräkna att höjas till skyarna av en hord vänstervridna kritiker, eller ”gamla 68-or” som de ömsom kallas, när de inte går under namnet ”reaktionärer” vilket inträffar ifall de, som Eva Ström, med ”sedvanliga argument från modernismens glansdagar försvarar de idag mest hyllade och uppburna författarna”.

Ansvarig utgivare för axess blogg, Johan Lundberg framstår själv som en i kökkenmöddingen fredrikskt böökande, snokande efter ytterligare smutstvättsnotor att gräva fram och hålla upp som bevis för att tiden är ur led men bör vridas rätt av högerns kulturkiropraktorer. Dessa kvacksalvelsefulla  hyllningar till kitschfiguration och ren fiktion verkar endast tjäna ett enda syfte. Att mönstra ut samhällskritisk litteratur och konst till förmån för mer maktföljsam sådan, som ser till att hålla sig på den politiska mattan och låter bli att skapa några icke önskvärda förändringens vindar, som kan ruska om i de av nekroromantiska riddarrustningar fyllda hjärnvindlingarna dirigerade von oben från en uppbygglighetens högplatå av högerns hetska curatorer.

Se tidigare bloggposterLitteratur ej språkkonst,  Det fria ordets död,  Det ockulta högerspöket går igenKulturfientlighet och reaktion,  Konst innanför ramarna tycker kulturministern, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti – den långsamma reprisen 

Läs SVD – Lars O Ericsson: ”Pinsamt historielös konstdiskussion”, DN – Bo Madestrand: Kulturkonservativ backlash. Längtan efter trygghet i krisen., SydsvenskanEva Ström: ”Måleriet med bruna toner” ,Sydsvenskan – Johan Lundberg: ”Blanda inte ihop estetik och ideologi”,  Sydsvenskan – Eva Ström: ”Naziestetiken är uppenbar”,  Newsmill – Lars Vilks: Därför vinner Odell i rätten, vilks.net – Rättegång som konstnärlig kvalitet,  Expressen – Kultur: Med fel finger i luften,  DN – Birgitta Ruin – Konsthöst med magi, DN – Manifestdebatten i DN,  DN – Koldenius och Frid skriver läsarnas manifest, DN – Maria Schottenius: ”Domslut mot konsten”,   Badlands hyena – ”EU granskar pressen”

Läs även: DN – Artister ger sig in i valrörelsen,   SVD1,  SVD2,   DN2,   SVD3,    SVD4,  Expressen1,   DN3,    DN4,   DN5Expressen2,   DN6,   DN7,  DN8,    SVD5,   AB1,  Expressen3,   GP1,  HD1,  SVD6,  AB2,   DN9,

Bloggar: Peter Andersson – med rätt att tycka,   Solidaritetens plattformar – ”Samtliga artister ger sig in i valrörelsen för rödgrön victoryseger 19 september 2010”,  Peace Love & CapitalismJohan Ingerö – ”Bröd och skådespel”,  Gratis romantik, kärlek och glädje,    Mitt i stegetKarins värld – ”Valrörelsen startar nu”,   Peter Andersson2,  Kent Persson (m)-blogg,   Röda Malmö,   Kulturbloggenjj.n:s blogg,  Erik Laakso – På Uppstuds,  Peter Andersson3,   Jonas Morian från Promemorian,  [s-buzz], rödgrön.se – ”Vägen till maktskifte börjar idag”,

EU – Vad är det, SVT?

SVT fortsätter låtsas som om inte EU fanns. Som inte Sverige var medlem. Som inte 70% av alla beslut som sen blir lagar i Sverige fattas av det av byråkrater, teknokrater och professionella lobbyister stinna Bryssel. Bristen på insyn och debatt leder till att medborgare inte heller samlar sig till de påtryckargrupper som skulle behövas som motvikt till, och granskning av, de korruptionens förstadier som annars riskerar utvecklas till än värre där nere i Bryssel.

Befolkningen skall till varje pris hållas utanför all information. Väljarna skall tydligen inte få veta ett smack om vilka kritstrecksrandiga gubbar som sitter och bestämmer över dem, ej heller vad som just nu är på väg att beslutas, ej heller hur tågordningen är eller vad som står på agendan i kommissionen, dvs den enda instans som tillåts lägga lagförslag. Det lasset får istället vänsterpartiets Erik Josefsson dra. Precis som man gjorde inför Lissabonfördragets ratificering gör man också nu – mindre än 3 veckor kvar till EU-valet. En svensk tiger och samtycker, har SVT bestämt. Hela folkets TV.

När det gäller jobben – vem ser till att fixa dem? Inte sossarna och inte alliansen. Det mest magstarka som kom ut ur den här debatten var väl ändå när Jan Björklund säger att skillnaderna behöver öka och att det är ett fritt val som människor gjort när de ställt sig utanför a-kassan, samtidigt som man höjt avgiften så att stora mängder av människor – och särskilt ungdomar – tvingats ställa sig utanför a-kassan för att de inte har råd med avgiften. Hur länge ska folk tolerera att bli spottade på på det hånfulla sättet.

Varför återinför man inte beredskapsarbeten? Det var en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd som gjorde att fler fick ett jobb i alla fall. Man kunde passa på att öka personaltätheten i vård, skola och omsorg. Och när det gäller arbetsmarknadspolitiken så bör man tillåta arbetsmarknadsutbildning på högskolenivå eller KY-utbildningar – för det är det som arbetsgivaren efterfrågar. Att varken tillåta vettig sysselsättning eller utbildning  som arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadspolitisk åtgärd leder bara till en massa slöseri med skattepengar till ren förvaring.

Det – om något skapar ett permanent utanförskap och fördjupar depressionen. När hopplösheten sprider sig som allmän mentalitet så är det mycket svårare att få folk att göra något konstruktivt sedan. Utanförskapet skapar bestående skador – liksom vi nu vet att även de slimmade organisationerna skapar en  utbrändhet som ger arbetsskador vilket nu också är medicinskt konstaterat.

En annan verksam åtgärd skulle vara att ge småföretagare rätt till a-kassa och sjukpenning – då skulle fler våga satsa. För det är ju inte så att det inte behövs fler småföretag – utan lagstiftningen bygger inte nerifrån.

Jag lyssnade på en intressant tv-repris med Nobelpristagaren Alexandr Solzjenitsyn. Han pratade om den roffarkapitalism som tillåtits stjäla all samhällelig egendom , sälja den vidare och stoppa vinsterna i egen ficka – den oligarkekonomi som man lät efterträda sovjetsystemet i det forna imperiet. Han menade istället att man skulle bygga den nya ekonomin underifrån – med  moral och rättstänkande som centrala värden. Det tycker jag är lika applicerbart på Sverige.

Vi vill inte ha fler utförsäljningar av allmän egendom, statliga och kommunala företag, fastigheter, mark fvb av vinsterna till världens alla skatteparadis (som ännu förblivit oöppnade för insyn). En rimlig regel att införa vore därför också att förbjuda skolor och vårdföretag att drivas i vinstsyfte. Inte ens i USA tillåter man någon bedriva skolor i vinstsyfte. Men i vildavästernsverige går det bra – ett  nytt Klondyke för skrupelfrihetens förkämpar.

Det absolut värsta är ju harmoniseringens handlingsförlamning på alla områden – inte minst också när det gäller integritets- och försvarsfrågorna – men den är ju självvald har vi fått veta. Krisen kommer att bli värre – ja – och att man inte gör något nu kommer att ytterligare fördjupa svackan till ett omätligt gap av tröstlös massarbetslöshet och svår recession.

Att byta kronan till euron vore den definitiva spiken i kistan, åtminstone om man får tro internationella experter. Inför folkomröstningen om euron sa nobelpristagarna i ekonomi samfällt att en övergång till euron vore idioti – att vi lyssnade på det var en smal räddning, som kan gå om intet om folkpartiet får gehör.

Dock anser jag att högskolor och universitet bör kunna ta ut avgifter från utländska studeranden. Inom Europa kan  man tänka sig en studentpeng ungefär som man har skolpeng. Att korta antalet terminer som man har rätt till studielån är ju ett synnerligen uselt förslag – då det kommer att leda till att många ändå inte kommer att kunna nå den utbildningsnivå som krävs i det framtida arbetslivet – och det är ju med Bolognaprocessen färdigimplementerad masternivån.

Den gamla kandidaten kommer att bli ungefär som gymnasienivån nu, och mastern kommer att motsvara dagens magisternivå. Det är också ett dåligt förslag ur forskningspolitisk synpunkt då det kommer att utestänga ännu fler från möjligheten att söka till forskarutbildning. Alla studier har dessutom visat att de flesta inte tagit ut sin examen ens efter sju år – livet kommer emellan. Desto viktigare då att ge möjlighet för att studera färdigt senare, annars är ju hela utbildningsinsatsen bortkastad – så också samhällets pengar för den.

Att höja studielånen bara för att sänka bostadsbidragen för studenter är ytterligare en huvudlöshet – som möjligen kommer att leda till skapandet av det A- och B-lag som alliansen gärna ser att befolkningen delas in i – för att minska konkurrensen om de högavlönade jobben – men troligen leder det mer till ännu fler avhoppare och avbrutna utbildningsinsatser – vilket ytterligare dränerar statskassan på pengar, då satsade pengar även där blir till bortkastade resurser.

Läs tidigare bloggposterJulens hårda bud, Skattepengar på export?, New Public Management,   Vi måste avreglera Avregleringen, Datormallen – en tvångströja som utförsäkrar, Den orättvisa mediebilden, Slimmade organisationer, just-in-time och New Public ManagementNickedockorna som pratar Newspeak,

Läs: AB – Arbetslöshet och ekonomi i fokus,   AB2,    AB3,   AB4,     DN1,   DN2,    DN3,   DN4,   DN5,    SVD1,   SVD2,  SVD3,    Expressen1,   Expressen2,     Expressen3,  Expressen4,   Expressen – De rödgröna drar ifrån Alliansen,     SVT-Agenda,

Läs bloggarna: Kryssa Åsa Westlund,   s-buzz,    Ledarredaktionens blogg,   Kulturbloggen,   The words that I forgot to say,   Peter Swedenmarks blogg,   Svensson,   Mitt i steget,   Peter Andersson – med rätt att tycka,   Approximation,   Danielssons lakejer,   Anne-Marie Ekströms bloggKryssa Åsa Westlund – Medvind,   Robert Noord,   Peter Andersson – Valkampen har börjat på allvar inför 2010,   My dad read Kierkegaard,   barkbit det torra ordet,   In Your Face,   Alliansfritt Sverige,   Feldermania,   Jonas Sjöstedt,   Roger Berzell,   Arvid Falk – Centerpartiet gör svenskarna till hjon,

De högersociala spökerierna

Politisk s k förnyelse sägs ha ägt rum. Det riksdagsparti som står längst till höger – Moderaterna har, liksom flera andra partier, genomgått make-over, och anammat en social dimension, vilket kommit till uttryck så, att man lanserat sig som det ‘Nya Arbetarpartiet’. Den sociala vänsterdimensionen verkar då bestå i att man säger sig försvara välfärden samtidigt som man i raketfart nedmonterar den.

Det nya namnet verkar alltså bara vara en kostym man förklär sig med för att dölja det verkliga innehållet. Denna kostym har då möjliggjort en ännu radikalare högerpolitik än vad man skulle ha kunnat få väljarstöd för om man behållit sina gamla vanliga politiska kläder, för då hade folk liksom vetat mer att det var de gamla vanliga moderaterna och deras gamla vanliga politik.

Så, vad man alltid måste komma ihåg är alltså, att det är av frukten man känner trädet. Svårare att komma ihåg vilket träd bladet eller lövet kommer ifrån, särskilt om man ser dem en och en – de är alla gröna.

Nu har vi fått en yngre, revolutionärt framtonad variant av kombinationen höger och vänster. Det är Piratpartiet som säger sig kombinera de bägge tu. De verkar i sin lansering kombinera lite sex-drugs-n-rock-n-roll-liberalism från flower-power-68 med välstruken skjorta till höger. I sammanhanget säger de att en höger-vänster-dimension tillhör ett föråldrat sätt att se, och att det inte finns något som hindrar att vänster och höger samsas i ett parti.

Men detta stämmer ju inte. Det finns mycket som hindrar. För det första förskräcker spåren från det förflutna – att kombinera så extrema värderingar till höger som innebär att man anser skatt vara stöld, och i samma andetag säga sig vara vänster – det går inte ihop.

Att kombinera tydliga högervärderingar med nån slags vänsterframtoning är heller inte något nytt – det gjordes redan på 30-talet, bland annat med den s k nationalsocialismen – de kombinerade just höger och vänster, närmare bestämt ärkekonservativa högervärderingar med extremfolklig propaganda i dåtidens nya medier – radion och journalfilmen. Resultatet blev i slutändan högerextremt.

Piratpartiet och dess anhängare pratar om ‘gammelmedia’ och ‘gammelpartier’ ungefär som om Internet gjorde att innehållet skulle vara något helt nytt. Detta är ju att mystifiera Internet, och möjliggöra även mystifiering av innehållet vilket skymmer sikten för vad det verkligen är. Internet är ju bara ett medium som vilket som helst – värderingar och ideologi blir inte nyare för att de finns på Internet eller förklär sig i nya termer.

Piratpartiet är ju inget parti som kan samsa vänster och höger med mindre än att vänstersympatierna överges. Piratpartiet står ju neutralt i fördelningsfrågorna. Det gör inte den som står till vänster på den politiska skalan. Den som står till vänster på den politiska skalan försvarar solidariskt finansierad välfärd. Åt var och en efter behov. Av var och en efter förmåga.

Alltså kan inte Piratpartiet ha medlemmar eller anhängare som står till vänster – om dessa inte blivit lurade, eller övergivit sina vänstervärderingar – och då kan de inte längre sägas stå till vänster, utan till höger.

Och lyckas Piratpartiet med att suga upp ungdomsrösterna från vänstern, så kommer högerns maktdominans 2010 de facto att bli total, eftersom Piratpartiet inte tar ställning i fördelningsfrågorna.

Om vi också tittar historiskt på kombinationen långt till höger och vänster – den har ju funnits tidigare, och var det egentligen något lyckat experiment? Nej.

Senast ägde det rum på 30-talet.

Jag vill därmed inte påstå att Moderaterna är nazister, inte heller Piratpartiet.
Men jag vill sätta fingret på att ljugandet blivit en del av identiteten. Den praktiska politiken däremot, har blivit ännu mer högerradikal. Det har nu bland annat resulterat i, att svaga grupper känner sig föraktade och utsatta. De har fått det mycket sämre, och det har gått så långt, att döende cancersjuka tvingas jobba heltid till exempel, att många allvarligt sjuka står utan vård, att storfinansen – banker och industri – får massivt finansiellt stöd av skattepengar medan vanliga människor får allt mindre av sådant stöd, trots den finansiella kris som drabbar dem allvarligast i form av arbetslöshet, minskat penningvärde och fattigdom.

Vad Piratpartiet skulle föra för politik i praktiken återstår att se.

Men att de är otydliga med var de står – det är i alla fall tydligt.

Då de inte ens fyra månader före val kan säga vilken partigrupp de ämnar sätta sig i i Europaparlamentet. Och hade de varit ärliga i sin vänsterframtoning så hade de övergivit sin neutralitet i fördelningsfrågorna och istället tagit ställning för allmän välfärd.

De etablerade partierna har för länge sen slutat lyssna på gräsröttena. Just därför blir utrymmet för populism stort. De som partierna har gjort politiskt hemlösa genom toppstyrning och bristande lyhördhet söker ny politisk hemvist, som säkrar demokratin.

Demokratifrågorna, Lissbonfördraget, EU-motståndet, medborgarövervakningen genom FRA och datalagringsdirektivet, välfärdens finansiering är självklara frågor för flera av de etablerade partierna, men proffspolitikerna och partiledningarna har gått i EU:s ledband. Det finns stor risk att ungdomsgenerationen i deras väljarskaror går från den ena politiska hemlösheten till den andra – då ju Piratpartiet inte driver de etablerade partiernas kärnfrågor – varav många är av fördelningspolitisk art.

Som sagt Centern gör extreme-makeover i energifrågan så väljarna bara står stumma av förskräckelse.

Socialdemokraternas ledning går emot hela LO-kollektivet i frågan om Lissabonfördragets ratificering.

Folkpartiet överger en socialliberal dimension som de haft som stomme ända sen rösträttsstridens dagar fram till Bengt Westerberg – och blir istället mer som Svenskt Folkeparti.

Och Moderaterna – ja, Anders Björcks agerande får väl tala sitt tydliga språk.

Återstår då Vänstern och Miljöpartiet – som ändå går i ohelig allians med socialdemokraterna – trots att socialdemokraterna struntat i gräsrötterna, t ex LO-kollektivet och istället ratificerat Lissabonfördraget.

Och de tomrummen fylls inte upp av Piratpartiets ickeställningstagande i de flesta frågor.

Som jag ser det är den enda lösningen att de etablerade partierna gör helt om och börjar lyssna på gräsrötterna samt följa sina grundvärderingar och släppa in partifolk i ledningarna som är beredda att göra det, och som också är beredda att på ett helt annat sätt än tidigare göra sig synliga på Internet.

Läs bloggar Hanna Wagenius: ”Vilka rättigheter?”, Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet”, Bo Widegren: ”S sjunker i opinionen pga Lissabon-Ja utan konsekvensutredning”, ”Hur kvalificerad var egentligen majoriteten och varför var så många frånvarande”, Daniel Mathisen: ”Ett förlorat år som kräver politiskt ledarskap”, DN: ”Ett tredjehandsval som riskerar att försvaga S”, DN: ”Vi kommer att vinna på regeringens passivitet i jobbkrisen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,